Titel: (13 svarta sagor) Rymdskräck
Genre: Skräck
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2026
Baksidetext
Den oändliga rymden rymmer inte enbart outforskade planeter och oupptäckta galaxer utan även oändliga fasor. Vad kommer människan möta där ute i det kosmiska mörkret? Möjligheterna är lockande och spännande, men också oroande. Och vad eller vilka som än finns där ute i kosmos, kan det (de) komma hit? Eller har det (de) redan anlänt? I den här samlingen ger tretton skräckförfattare dig lika många högst troliga scenarion ...
Min kommentar
Novelläsandet har varit mycket dåligt den senaste tiden. Av någon oklar anledning så har jag helt enkelt inte plockat fram någon när jag varit mellan böcker. Det är ju då jag läser dem, som smakrensare. När det nu kom ytterligare en i "serien" 13 svarta sagor så kan man säga att jag upptäckte att jag faktiskt hade två gamla stående olästa. Det var bara att plocka fram Rymdskräck.
Potentialen för skräck om rymden är ju skyhög och rymdskräck kändes som ett säkert kort. Jag trodde verkligen att det skulle passa mig. Jag älskar ju (de tre första) Alien-filmerna och en hel del andra som nog får klassas som rymdskräck. I det här fallet verkar det dock vara fel. Eller kanske inte fel-fel, men inte jättebra. Jag får en känsla av att jag inte förstår en del av dem. Kanske blir det för abstrakt för min smak.
Flertalet av författarna har jag läst annat av, noveller och/eller fullängdsböcker. Fyra av författarna var nya för mig. Det är alltid spännande att träffa på sådana som man inte har läst något av tidigare. Åtminstone tre av dem har någon novell med i de två antologier som jag nu har olästa.
Precis som jag brukar så skriver jag bara specifikt om de noveller som blev lite favoriter. Den första av dem är Ozymandias av Johan Ring. Den ger mig en härligt otäck känsla. Den är oförklarlig, men ändå på något sätt självklar. Mycket klaustrofobisk och det är alltid läskigt. Den är så enkel, men effektiv. Den andra novellen som passade mig väldigt bra är Ändlös tystnad av Love Kölle. Den har kanske ett lite abrupt slut, men jag gillar verkligen uppbyggnaden. Den har både början, mitten och slut och allt funkar ihop. En novell som förtjänar ett hedersomnämnande är Aurora av Helena Dahlgren. Jag tror inte att jag förstår den fullt ut, men den är vacker på något sätt. Så kort, men ändå en en färdig berättelse.
Många av novellerna blev för mycket, för överdrivna, utan att höja läskighetsfaktorn. Ganska många kan man nog säga innehöll tentakelmonster, eller på gränsen till det, och det är inte något som jag gillar. Tentakelmonster är äckliga, i betydelsen frånstötande, men de skrämmer mig inte.
Min allra största fundering efter att ha läst de här tretton novellerna är om ingen korrekturläser dem. Ett par av dem innehåller fler korrekturfel på tjugo sidor än vad som bör finnas i en bok av normallängd. Dessvärre är det något som drar ner betyget på just de novellerna, eftersom de blev ganska jobbiga att läsa. Irritation är ingen bra grund att stå på när man läser. Dessutom så stämmer inte sidnumreringen i innehållsförteckningen överens med det faktiska sidnumret.
Novellerna i Rymdskräck utspelar sig mestadels(?) i rymden så klart, men det finns nog någon som jag tolkade som jordbunden. Även om det kanske var någon typ av aliens inblandade. Jag har faktiskt ytterligare två antologier i den här "serien" ståendes och min plan är att jag ska bli bättre på att läsa noveller. Igen.
På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Rymdskräck: Jag kan inte hitta någon.
