Bok: Vigilante av Andreas Roman

Författare: Andreas Roman
Titel: Vigilante
Genre: Thriller
Antal sidor: 313
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 december 2023




Första meningen: Hon syntes knappt bland skuggorna.

Baksidetext
Marcus lever ett till synes lugnt liv med familj, flickvän och ett bra jobb. Men när hösten intar Göteborg är det något som börjar gro i honom, en irritation som blir allt svårare att hantera. Det är så många idioter som går lösa, så mycket meningslös förljugenhet och dumhet. När Marcus till slut låter fördämningarna brista och går till handling riskerar han att mista allt; familj, vänner och förhållande. Men han är inte ensam. I skuggorna anar han någon som med intresse följer hans framfart som självutnämnd Vigilante.

Min kommentar
Det får ju inte bli för puttenuttigt, för länge, så kändes det efter både julböcker och julfilmer. Alltså började jag läsa Vigilante. Trots att jag egentligen tänkt spara den till vår tripp till Göteborg, eftersom boken utspelar sig där. Så kan det bli ibland, men jag har ju många fler som kan läsas där.

Den här boken kom ut 2006, men den är faktiskt mer aktuell än någonsin. I dag, när alla tycker sig ha rätt att göra precis vad de vill. Att de bara har rättigheter, men inga skyldigheter. Vad händer egentligen när någon slutar att spela efter samhällets regler? Ja, det ser vi ju egentligen svaret på varenda dag, i stort sett. Precis så här blir det när alla bara bryr sig om sig själva.

Marcus är varken en hjälte eller en antihjälte och det är faktiskt svårt att sympatisera med honom. Många funkar ju tyvärr som Marcus, att det endast är de, och ingen annan, som kan/ska avgöra vilka som är idioter. Det är precis lika störande i verkligheten som det är i boken. Marcus går ju till överdrift, men jag tycker han har rätt i sak. Om de där vardagliga sakerna, som att spotta på golvet i spårvagnen, tränga sig före i kön och så vidare. Egentligen så har vi alla ett ansvar att säga ifrån, men ingen vågar.

Jag förstår inte riktigt hur personerna på fotot hos Mathilda hängde ihop. Inte ens vad de egentligen gjorde i den här historien. Åtminstone så är jag inte helt säker. Det är en hel del som förblir oklart. Jag tror mig förstå vad författaren vill ha fram, i alla fall tolkar jag det på mitt sätt. Förmodligen så kan man tolka det annorlunda.

När Vigilante är slut så är det många trådar som är oknutna, men egentligen stör det inte alltför mycket. Boken är bättre i början, under uppbyggnadsfasen, än mot slutet, när det mesta spårar ut. Mycket att fundera över finns det i alla fall.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 81 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Vigilante: Dagens bok, DAST Magazine och Helenas dagar

"Större än störst" av Andreas Roman

Författare: Andreas Roman
Titel: Större än störst
Genre: Drama
Antal sidor: 394
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 juli 2020




Första meningen: Det känns vettigt att börja från början.

Baksidetext
En gång i tiden var Elliot en skicklig kreatör och en legend inom spelindustrin. Nu är han deprimerad och uträknad, en paria. Arbete, vänner och familj har lämnat honom. Han har ingenting kvar.

En dag får han ett brev som hans bästa vän skrev på sin dödsbädd, med en ritning över ett spel de aldrig gjorde klart - det mest fantastiska någonsin. Det var deras stora projekt under barndomen och det enda spel, i ett pärlband av framgångar, de aldrig lyckades avsluta.

Elliot bestämmer sig för att göra klart spelet som skulle kunna bli hans största framgång någonsin och få honom på fötter igen. Men insatserna är höga och om han misslyckas är det slutet på allt. Även för honom själv.

Min kommentar
Andreas Roman var en gång en riktigt duktig skräckförfattare. Sedan försvann han plötsligt från min radar. För några år sedan hörde jag att han skulle sluta skriva skräck (neej!) och dessutom börja skriva på engelska (dubbel-neej!). I maj såg jag plötsligt att han skulle släppa en ny bok, på svenska, i juni. Jag blev alldeles eld och lågor och glädjen när den en dag överraskande nog dök upp i brevlådan... den var monumental. Ja, jag var väldigt orolig när jag började läsa. Förväntningarna var höga och så var det ju det där att Större än störst inte skulle vara skräck.

Min oro stillades ganska så snabbt. Det här kändes speciellt. Språket fick mig att känna mig trygg. Miljön, fiktiva Fjällhamn, som jag helt sonika bestämde mig för var Kungshamn, var fantastisk. Karaktärerna var lätta att relatera till och berörde mig på så många plan. Detta var den korta versionen. Jag kan inte göra den här boken rättvisa, hur många ord jag än skriver. Läs den!

Vi rör oss i två olika trådar, en från Elliots barndom och en nu. Man förstår ganska snabbt att något stort/hemskt har hänt. I båda trådarna faktiskt. Det tar en jäkla tid att få veta vad och faktiskt så tröttnar jag lite på vägen. Det blir också lite rörigt med hoppandet fram och tillbaka i tiden, men efter ungefär halva boken så händer det något (med mig alltså) och det blir i stort sett omöjligt att sluta läsa. Jag blir helt trollbunden.

Större än störst är en vemodig berättelse och vansinnigt vacker. Den handlar om vänskap, att växa upp och om drömmar. Personligen tycker jag bäst om bitarna när de var barn. Elliots situation berör på riktigt och det är hemskt att ett barn ska behöva ha det så. Det är inte speciellt konstigt att Elliot får det svårt med känslor. Jag älskar att nördarna hittar varandra, som om det faktiskt finns en nördmagnet (det är väl klart att det gör!). Inget skrivs en på näsan, det som har hänt kommer egentligen bara i små omnämnanden i förbifarten. Fantastiskt bra gjort.

Jag blir både ledsen och glad av den här boken, den är så vacker. Ja jäklar, Andreas Roman, inte visste jag att du kunde skriva så här.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Större än störst: Jag kan inte hitta någon.

"De odöda" en skräckantologi

Genre: Skräck
Antal sidor: 156
Originalspråk: Svenska och engelska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Semic
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 december 2013






Baksidetext
Isande skräckberättelser av våra bästa författare!

Skräcktrenden har nått Sverige! Under de senaste åren har en mängd skickliga skräckberättare etablerat sig.

Vi har samlat skräckberättelser av de allra bästa: John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin, Åke Edwardson, Amanda Hellberg, Anders Fager, Andreas Roman och Caroline L. Jensen. Dessutom de klassiska skräckförfattarna Edgar Allan Poe och H P Lovecraft samt en spöklik historia av Selma Lagerlöf. Läskig underhållning av högsta kvalitet!

Min kommentar
Skräck är min egentliga favoritgenre, men det är oerhört svårt att hitta en bra skräckroman nu för tiden. Jag gillar mest den subtila sorten och splatter göre sig icke besvär. När jag började läsa denna var jag lite orolig eftersom jag hört både bu och bä om den. Själv hamnade jag nog någonstans mitt emellan.

Min första fundering gällde emellertid varför i hela friden man stoppar in två gamla amerikanska noveller bland dessa svenska (att man tagit med en gammal Selma Lagerlöf är också ett frågetecken, dock bara ett litet). Det är som att man tror att de moderna svenska skräckberättarna inte räcker till. Men det gör de. Det är i och för sig ganska ojämn skrämselkvalitet på berättelserna, men det är väl för att det ska finnas något för alla.

Sju års olycka av Caroline L. Jensen gillade jag, men den var lite för mycket splatter för mig. Slutet däremot är helt underbart, även om det är förutsägbart. Den börjar i alla fall med att en spegel beter sig konstigt, den krullar sig och håller på. Till slut spricker den. Och det visar sig att det finns något där inne. Som vill komma ut. Jag gillar när man tar vardagliga saker och gör dem skrämmande. Jag har läst en annan novell av henne också, Söker sig hem, och jag kan nog tänka mig att det blir fler.

Andreas Romans novell Alla sorters monster var också bra. Fyra män hyr en stuga vid en sjö. De är där för att pilka en helg. Men de har inte räknat med att det bor något annat än fisk i sjön. Eller? Jag kunde ha uppskattat den mer om det inte hade varit så mycket "Lars sa...", "Janne tänkte...", "Gilbert sa...", "Jesper sa...". För att inte tala om att Janne förmodligen hette Bo från början, för något var inte långt Jannert och någon rullade ihop sig till en Jannell. När man gör Sök och ersätt så bör man kolla att allt blivit rätt efteråt. Skrämmande. Typiskt sådant som drar ner betyget rejält.

John Ajvide Lindqvist har jag läst och uppskattat tidigare och hans Equinox är kanske lite för grotesk för mig, men egentligen den enda novellen som skrämmer mig lite. Den handlar om en kvinna som blir ombedd att se till grannens hus under tiden de är bortresta. När hon gör det upptäcker hon att hon gillar att snoka och börjar ta sig in i andras hus. I ett av dem hittar hon en naken, död man.

Mina självklara favoriter, och det inte för att de innehåller otäcka monster och är äckliga, är Amanda Hellbergs och Åke Edwardsons noveller. Sparven och svärdet (Hellberg) utspelar sig 1648 där Jarl försöker lösa mysteriet med den försvunne Herr Leif. Hans vän Kasper försökte berätta något på sin dödsbädd. Jag vet inte hur hon gör, Amanda Hellberg, men hon lyckas fängsla mig från första meningen. Miljö och karaktärer är knivskarpa. Jag kan riktigt känna dofter och höra elden knastra. Ingen riktig skräckhistoria dock, men det gör inget för stämningen är som den ska vara. Fönstret (Edwardson) handlar om en man som står och tittar ut genom sitt fönster. Han ser en familj gå där nere på gatan, en mamma och tre barn. Flera år går, men familjen ser exakt likadan ut. Denna älskade jag. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör den så speciell, men stämningen och mystiken är på topp.

Den enda novell som egentligen inte tilltalade mig var Anders Fagers Vilen och jätten. Jag förstår helt enkelt inte meningen med den. En massa krigare är ute på mossen för att döda en jätte. Alla är döda utom Vilen. Och jätten. Nej, gillar den inte och det får mig att fundera på om jag verkligen ska läsa hans novellsamlingar.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 3.5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om De odöda: Eli, I Elinas hylla och med näsan i en bok.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Doktor Joseph" av Andreas Roman

Genre: Skräck
Antal sidor: 387
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Stockholm vodou 1
Förlag: Massolit
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 29 mars 2013






Första meningen: Dagen blev orolig efter lunch, när molnen gaddade ihop sig mot solen och skickade skuggor över farlederna.

Baksidetext
När Joseph får sparken från sitt jobb som arbetsterapeut på Försäkringskassan, blir lämnad av fru och barn och polisanmäld av grannen för allt djävla väsen, får han nog och går ner i sin källare där hans gamla vodoustuga finns bevarad från ungdomsåren.

Han förhäxar sin gamla arbetsplats, sin granne och alla andra han stört sig på, men han välsignar även dem som gjort honom gott. Med detta öppnar han dock en dörr som han stängde för många år sedan. Mörka krafter som letat efter Joseph ända sedan han flydde till Sverige från Haiti får nu upp ett spår och dras mot Stockholm för att göra upp med honom en gång för alla.

Min kommentar
Jag har gillat Andreas Romans tidigare böcker (Mörkrädd och Någon i din säng) väldigt mycket och när jag blev erbjuden ett recensionsexemplar av hans nya bok, Doktor Joseph, var jag snabb med att tacka ja. Jag kan inte påstå att jag blev besviken.

Allting börjar väldigt försiktigt, på ett hotell i Gamla stan där allt plötsligt börjar kännas lite konstigt. Människor vill inte längre vara ute och de tittar sig vaksamt omkring om de ändå måste. Sedan hoppar vi till Försäkringskassan, där Joseph förväntar sig en befordran, men får sparken. För att han är alldeles för empatisk. Ungefär här förstod jag att den här boken dryper av ironi, något som jag alltid uppskattar. När Joseph ett tag senare utövar sin vodou på sina gamla arbetskamrater så kan jag knappt hålla mig för skratt. Jag gillar verkligen vad han gjorde med den myndigheten.

Sedan tog skratten slut, eller nja, dialogen var fortfarande humoristisk, men känslan i boken blev nattsvart. Man får många små ledtrådar till vad som har hänt innan och varför Joseph var tvungen att fly från Haiti och jag gillar verkligen när det portioneras ut i små munsbitar. Det håller fokus och spänning på topp. Man får lära känna Josephs familj, med fru Bea som inte är alltför sympatisk, hans barn Claude och Deone som antingen är besatta eller vanliga barn och hans bror Morgan, som är den drivande kraften bakom alltihop. En hel del andra karaktärer får man också lära känna, en del onda och en del goda, men genomgående så tycker jag att presentationerna är väldigt bra gjorda. Det är inte så mycket som beskrivs, utan olika egenskaper visas i stället genom saker karaktärerna säger och gör.

Jag har egentligen bara två saker att klaga på. Det ena är ordet längsmed, som används så ofta att jag blir alldeles förtvivlad ett tag. Och så var det det där med zombies. Är det något jag gillar ännu mindre än vampyrer så är det zombiesar. Jag blir inte ett dugg rädd, utan tycker bara de är rent fjantiga. Det gäller nu alla zombiesar och inte bara här. Jag kan ärligt erkänna att det blev poängavdrag för dem, så gillar man zombies så är boken ännu bättre än mitt betyg.

Lite undrar jag också över slutet och alla lösa trådar. Hoppas verkligen att nästa bok handlar om samma personer och att den inte dröjer alltför länge. Tills dess ska jag roa mig med att fundera på följande frågor: Vad hände egentligen med Claude, vad var det för olycka och vad gjorde de egentligen? Hur ska det gå med Försäkringskassans budget? Vad ska Morgan, Bea och Emelie göra? Hur ska det gå för Joseph? Vem är egentligen Baronen?

Tack så mycket till Massolit Förlag för recensionsexemplaret.

Boktipset hade inget estimerat betyg, bara totalt fyra var satta och genomsnittet på dem var 4.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Doktor Joseph: ielinashylla, Skuggornas bibliotek och Det mörka tornet.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Någon i din säng" av Andreas Roman

Genre: Skräck
Antal sidor: 318
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Den svarta trilogin 2
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2009
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 januari 2013






Första meningen: "Så här gör du", säger flickan och plockar upp musslan.

Baksidetext
Vem skulle kunna tro att Sofia är ensam?

Sofia har allt. Redan vid trettio är hon en framgångsrik författare som har tjänat sin första miljon, rest jorden runt och bor i en underbar etagelägenhet. Sofia är vacker och efterfrågad på kändisfester, alla hennes drömmar har gått i uppfyllelse, alla hennes mål är uppnådda.

Men bakom den lyckade fasaden finns den lilla ensamma flickan, som ser en skugga komma ut ur mörkret. Skuggan omfamnar henne och skänker henne bedövande tröst. Han är den enda som ser att Sofia är ensam. Han kommer när hon längtar. Han finns alltid där när alla andra sviktar.

Det finns bara ett litet problem. Skuggan vill inte släppa taget. Vill ha Sofia för sig själv. Vill inte glida tillbaka in i det stumma mörkret. Inte utan Sofia.

Sofia är inte längre ensam. Bara livrädd.

Min kommentar
För drygt ett år sedan läste jag första delen, Mörkrädd, och det var faktiskt lite vad jag blev under tiden. Någon i din säng gjorde mig inte heller besviken.

Det här är precis vad som lyckas skrämma mig; mörkt, suggestivt och en otäck krypande skräck. När jag läser sådana här böcker blir det plötsligt väldigt viktigt att alla garderobsdörrar är helt stängda och jag får också en väldig motvilja mot att gå in i mörka rum. Då har man lyckats. Jag är väldigt glad över att jag inte hade låtsasvänner när jag var liten...

Trots att jag inte alls kan relatera till Sofias självpåtagna isolering som vuxen så känns det som att det skulle kunna vara så. Ibland blir jag väldigt irriterad på henne, hon är rent oförskämd mot andra människor. En förklaring kan vara hennes tragiska barndom, som man får veta allt om i små portioner. Jag blir riktigt ledsen när jag läser om hennes självupptagna föräldrar, som lovar och lovar, men inte håller.

I avsnitten som handlar om Sofias barndom dyker David från Mörkrädd upp och här får man veta bakgrunden till hans mörkrädsla. Faktum är att den boken blev väldigt mycket otäckare efter jag läst Någon i din säng. De här tillbakablickarna är nog det mest otäcka. Det som händer i nutid är visserligen också läskigt, men där är det mer högljudd skräck, inte det krypande ovissa. Och jag tycker verkligen synd om grannen Bo, som blir indragen i allt det här. Han är en synnerligen trevlig granne och faktiskt min favorit i boken.

Slutet lämnar en del att önska, det blir lite väl lyckligt och kletigt. Kanske ändrar jag uppfattning när tredje boken kommer ut, för tydligen ska detta bli en trilogi och enligt uppgift ska den tredje också bli den mest otäcka. Låter bra.

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Någon i din säng: Snowflakes in rain, Du är vad du läser och Bokstävlarna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Mörkrädd" av Andreas Roman

Genre: Skräck
Antal sidor: 248
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Den svarta trilogin 1
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Media: Inbunden
Förlag: Natur & Kultur





Första meningen: Släck inte, är du snäll.
Sista meningen: Hon vände sig om.

Baksidetext
David är mörkrädd. På ett sjukligt vis. Sedan barndomen har hans rädsla för skymning och natt plågat honom. Det tycks som om någon alltid står i ett mörkt hörn och bevakar honom, någon som drar närmare när rädslan blir som värst.

Till slut bestämmer sig David för att möta sin demon. Han går i terapi, och sista steget är enkelt: Han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad.

David tar med sig det allra nödvändigaste; torrvaror, tevespel och datorn och beger sig norrut - beslutsam att för alltid bli av med sin fobi.

Men när mörkret faller, så är det något där utanför. Något som drar närmare stugan. Som knackar i väggarna, som skymtar i fönstret. Något som kanske vill in ...

Min kommentar
Det här tyckte jag var otäckt, riktigt suggestivt, och jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den lite tidigare än jag tänkt vid innan-jag-somnar läsningen. Bara för att vara säker på att våga blunda. Och jag är ändå inte speciellt lättskrämd. Längre. Jag älskar skräck, inte splatter-varianten, utan den som sätter sig i huvudet.

Jag känner igen mig så väl, när jag var liten, yngre. Visst fanns det onämnbara saker i garderoben? Och under sängen? Och i det där mörka hörnet? Till viss del kan jag också relatera till historien i Davids barndom, där han blev skrämd av sin kompisar(?). Mina sprang i och för sig inte efter och skrämde mig, utan lämnade mig ensam i mörkret sådär två kilometer hemifrån. Detta var på landet, utan någon som helst belysning längs vägen. Jag grät hela vägen hem. Nu satte det inte så djupa spår i mig som det gjorde hos David, jag är inte speciellt mörkrädd. Däremot gör det kanske att jag lättare förstår hans trauma.

Här fanns inte mer än en handfull människor, och en katt, med i handlingen och det gillar jag. Det blir inte bättre för att man har fler karaktärer med. De som är med, tycker jag att man får lära känna på ett bra sätt, även om jag tycker att Davids syster beter sig lite märkligt. Man kan nog tycka en del om Davids sätt att agera, men jag har ännu inte träffat någon som reagerar rationellt under en panikattack. Bland annat kan man ju undra varför man inte följer sina egna spår i snön tillbaka till stugan. Just den episoden var lite märklig.

Visst var den förutsägbar och visst gick det så som jag trodde, men för min del gjorde det absolut ingenting. Resan var lika otäck ändå och det var nästan att jag sträckläste den. Det säger egentligen inte så mycket, för det tog inte mer än 3,5 timme (effektiv tid) att läsa den.

Slutet kändes lite konstigt, men efter vad jag har hört så är Andreas nästa bok, Någon i din säng, något slags fortsättning på Mörkrädd. Jag återkommer när jag läst den.

Boktipset estimerade betyg var 3.4, jag ger den 3.5.

Andra som bloggat om Mörkrädd: Ett hem utan böcker, Boktipsaren och Illusionernas blogg.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Mörkrädd av Andreas Roman.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.