"Los Peregrinos" av Cecilia Samartin

Författare: Cecilia Samartin
Titel: Los Peregrinos
Genre: Drama
Antal sidor: 335
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Los Peregrinos
Översättare: Mia Ruthman
Serie: Peregrino 3
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 juni 2017




Första meningen: Klockorna i den stora katedralen klämtade.

Baksidetext
Jamilet och Señor Peregrino ligger på sjukhuset i Santiago de Compostela efter en dramatisk brand och ett mordförsök. På sjukhuset berättar Rosa, Jamilets mormor som hon så länge letat efter och Senor Peregrinos förlorade kärlek, legenden om den Blå Rosen. Äntligen får vi veta sanningen om Jamilets vanprydande födelsemärke, allt medan släktens magiska historia rullas upp.

Min kommentar
Då var det äntligen dags att ta sig an sista delen i den här serien. Mina förväntningar var höga och jag var gräsligt nyfiken på vart allt skulle ta vägen. Speciellt med tanke på slutet i förra boken. Vad i hela friden var det som hände där egentligen?

Även den här boken är uppdelad i två olika trådar. Den ena är i nutid och hela den handlingen sker, i stort sett, i ett rum på ett sjukhus. Den här delen är minimal och om man tog bort allt annat så skulle nog bara tiotalet sidor vara kvar. Den stora berättelsen är en berättelse, legenden om den blå rosen, som Rosa berättar där i sjukrummet för de som inte är sjuka. Den tar upp nästan hela boken. Tyvärr, för mig, så är den här sagan väldigt lik de där böckerna som alla läste när jag var yngre. De där där det fanns öken, prinsar på vita springare, sultaner, harem, mystiska mörkögda män och stor passion. Jag gillade dem inte på den tiden heller så detta är ingen bra jämförelse.

Mina favoritkaraktärer är knappt med alls. Jamilet ligger i koma. Antonio ligger i koma. Carmen är bara med en liten snutt på slutet. I stället får jag då umgås med en helgonlik fattig flicka, en prins, en sultan, en tragisk och patetisk fegis, en korkad och grym man och lite demoner. I den här biten får jag i alla fall reda på den fantastiska bakgrunden till födelsemärket och kampen mellan det goda och det onda blir tydligare än någonsin. Lite för tydlig och förklarande. Trots att detta är väldigt långt från det jag förväntade mig när jag började läsa så kan jag inte låta bli att engagera mig i Flor och hennes öde. Även om det nu var så förutsägbart att det nästan gjorde ont. Det som satte en extra krydda var att nutidshistorien gick lite hand i hand med det som hände i sagan.

Cecilia Samartin är en bra berättare, det måste jag ge henne. Det är knappast hennes fel att den här historien inte passar mig med allt romantiskt trams. För mig känns den här boken lite onödig i serien, men det är en väldigt vacker saga. Om man nu gillar sådant.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 19 betyg).
På Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 140 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Los Peregrinos: Boklysten, Lion's Library och Västmanländskans bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"La Peregrina" av Cecilia Samartin

Författare: Cecilia Samartin
Titel: La Peregrina
Genre: Drama
Antal sidor: 487
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: La Peregrina
Översättare: Mia Ruthman
Serie: Peregrino 2
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 februari 2017




Första meningen: Mitt tidigaste minne är att jag ligger och ser upp i ett par mörka, gåtfulla ögon.

Baksidetext
Den unga mexikanskan Jamilet bor i Los Angeles, där hon genom sitt arbete på ett psykiatriskt sjukhus blir god vän med den excentriske señor Peregrino. Med Jamilets hjälp får señor Peregrino tillbaka sin frihet, och han gör henne officiellt till sin arvinge. Men Jamilet kan inte glömma señor Peregrinos berättelse om hur han som ung vandrade den legendariska pilgrimsvägen till Santiago de Compostela och mötte sitt livs kärlek Rosa bara för att förlora henne igen. Jamilet känner ett oförklarligt band till Rosa. När hon får veta att både hon och Rosa föddes med samma slags födelsemärke, satsar hon allt på att ta reda på Rosas historia, även om det innebär att hon måste bryta mot lagen och sätta sitt förhållande till señor Peregrino på spel. Hennes sökande för henne till Mexico och Spanien och hon gör upptäckter som är mer fantastiska än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar
För nästan två år sedan läste jag första delen i den här serien och föll pladask, då var jag väldigt glad över att jag redan hade andra delen i hyllan. Det tog ändå ända till nu innan jag läste den. Lite grämer det mig att jag lät så mycket tid gå mellan böckerna.

La Peregrina består av två trådar, en som tar vid precis där Señor Peregrino slutar och en som handlar om Rosa, Señor Peregrinos stora kärlek, och är bland annat hennes version av pilgrimsvandringen där de två möts. Det är precis det som stör mig för jag minns inte detaljerna i Señor Peregrinos version och jag kan inte säga vad som skiljer sig mellan dem. Rosas tråd handlar även om hennes uppväxt och hur hon till slut hamnar på den där vandringen till Santiago de Compostela. Det är den här tråden som tar störst plats och det är nog den som är mest intressant också.

I Jamilets tråd (den som är i nutid alltså) är det ganska många som får sina röster hörda. Oftast hänger vi med Jamilet, men även Eddie, Señor Peregrino, Carmen, Jenny B och någon mer får berätta ibland. Jag brukar ju tycka att det ofta blir rörigt när man hoppar både tidsmässigt och POV, men det blir det inte här. Det framgår tydligt vem och när. Det enda som gör mig lite förvirrad är att jag ibland inte vet om jag är i Spanien, Mexico eller USA.

Jag tycker inte att La Peregrina är lika bra som Señor Peregrino, kanske mest för att jag ju hört en bra bit av den här historien redan, men jag får inte alls samma känsla för karaktärerna. Länge tyckte jag att boken var värd 3,5 i betyg, men ungefär halvvägs tog det sig och jag hade precis bestämt mig för att sätta 4 på den när själva slutet kom. Vad hände? Känslan var lite som när Bobby Ewing plötsligt dök upp i duschen efter att ha varit död i två(?) år. Det finns så många problem med det slutet och jag har ingen som helst förståelse för det. Det enda jag kan hoppas på är att det inte var på riktigt, men det blir poängavdrag för det.

Vad ska nu nästa del handla om? Ja, jag har en liten aning, jag är väldigt glad att jag redan har den och att den ska bli läst någon gång i år.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,5 och genomsnittet 3,9 (beräknat på 56 betyg).
På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 486 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om La Peregrina: Vår bokvärld, Beas bokhylla och Feelgoodbiblioteket.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Señor Peregrino" av Cecilia Samartin

Genre: Drama
Antal sidor: 378
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tarnished beauty
Översättare: Maria Cederroth
Serie: Peregrino 1
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 juni 2015






Första meningen: Det var inte första gången en flicka ropade våldtäkt när magen blommade ut över kjollinningen.

Baksidetext
Jamilet, en sällsynt vacker flicka i en dammig mexikansk by. Men under kläderna bär hon en hemlighet, från ryggen ner till benen, vrider sig ett ohyggligt födelsemärke, som att hon har blivit gripen av djävulens hand. Med falska papper och förhoppningen om ett normalt liv flyr Jamilet till USA. Hon tar arbete på ett mentalsjukhus och får ta sig an den gamle Señor Peregrino. En udda och mystisk herre, som kräver att Jamilet lyssnar på hans historia, i utbyte mot att han inte avslöjar hennes illegala vistelse. När Señor Peregrino tar henne tillbaka till sin ungdom, då han påbörjade sin pilgrimsvandring till det legendariska Santiago de Compostela förändras allt. Señor Peregrino är en poetisk och överraskande berättelse om att aldrig mista tron på kärleken. Om att våga leva på den sköra linjen mellan fantasi och verklighet.

Min kommentar
Den här boken vann jag för snart två år sedan. Just då var Cecilia Samartin väldigt i ropet och jag läste om hennes böcker i stort sett varenda dag. Ändå har boken blivit stående i bokhyllan och i år tog jag med den i min boktolva, så den säkert skulle bli läst.

Ibland hittar man bortglömda guldkorn och detta är precis en sådan bok. Jag är såld nästan ända från start. I början går det undan på riktigt, vi får bara veta tillräckligt för att ha en bakgrund till varför Jamilet smiter över gränsen till USA. Det passar mig utmärkt, trots allt så är det ju inte den här delen av berättelsen som är den viktiga. Det enda som egentligen stör mig är att jag inte vet när allt utspelar sig. För mig är det ganska viktigt, så jag vet hur jag ska förhålla mig till olika händelser; till exempel förfasas över taskig kvinnosyn eller helt enkelt förklara den med att så var det på den tiden.

Både Jamilets och Señor Peregrinos berättelser fascinerar mig och jag kan inte säga vilken jag tycker mest om. Det jag reagerar på är att vad som händer i Jamilets "romans" verkar gå lite hand i hand med Señor Peregrinos, jag vet inte om det faktiskt är så, men det är en känsla jag får. Boken håller mig i alla fall i ett järngrepp och jag vill hela tiden framåt eftersom jag är nyfiken och måste få veta mer och vem är egentligen Señor Peregrino?

Det är långsamt, men ändå spännande och stämningen är nära nog magisk. Detaljer och miljöbeskrivningar hålls på en lagom och angenäm nivå. Jag blir aldrig uttråkad.

Tyvärr är boken uselt korrekturläst och ibland är det nästan omöjligt att reda ut vad som egentligen ska stå där. Förutom det så är boken väldigt välskriven och en riktigt bra historia. Just nu är jag glad att jag redan har andra delen stående, som jag vann i samma utlottning.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 (beräknat på 205 betyg).
På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 1 010 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Señor Peregrino: Boklysten, Midnatts ord och En bok om dagen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.