"Vita spår" av Emelie Schepp

Författare: Emelie Schepp
Titel: Vita spår
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 338
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Jana Berzelius 2
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 juli 2020




Första meningen: Flickan satt tyst och tittade ner i tallriken med yoghurt och skivade jordgubbar.

Baksidetext
Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?

Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det.

Min kommentar
När det faktiskt blev en liten tripp till Norrköping i sommar så var valet av bok som skulle följa med väldigt enkelt. Det fanns bara ett alternativ och det var Vita spår, som ju utspelar sig just i Norrköping. Första delen läste jag för två år sedan och även om jag hade en del invändningar mot den så var jag väldigt nyfiken på att fortsätta läsa serien. Detta var mitt första besök i Norrköping och det gav en viss merkänsla att faktiskt sitta på samma serveringar, gå på samma gator och se samma byggnader som beskrivs i boken.

Mina invändningar från första boken finns i mångt och mycket kvar även här. Vi kan väl börja med karaktärerna. Poliserna, i stort sett alla, beter sig som tjuriga tonåringar och ofta, väldigt ofta, beter de sig högst oprofessionellt. Jag tycker att de förvånansvärt ofta får en känsla, ofta har nära till personliga slutsatser och omdömen, och inte ägnar sig speciellt mycket åt utredning. Jana vet jag inte vad jag ska säga om. Det känns som att författaren är mån om att beskriva henne som en kylig och analyserande person, men vid ett flertal tillfällen så agerar/reagerar hon i affekt, utan att tänka efter. Jag tror att jag hade tyckt bättre om henne om hennes agerande hade stämt bättre överens med hennes karaktär. Dock vet jag med bestämdhet att jag är less på att få den ena detaljen efter den andra som berättar hur tät hon är. Hon sätter sig liksom inte i bilen och kör iväg utan hon sätter sig i sin BMW X6. Mia, hatobjektet från första boken, är fortfarande kvar. Hon är i sanning hemsk och borde inte vara polis. En del saker tyder ändå på att hon är på väg att ta sig i kragen.

Dialogen känns ofta lite krystad, vilket i många fall beror på det där med att poliserna beter sig som tjuriga tonåringar. Ibland känns det också som att jag läser ett filmmanus, speciellt när jag kommer till de ganska frekventa slagsmålsscenerna. Jag har inget behov av att känna till varenda spark. Historien är ganska förutsägbar, vad gäller vem som är skurk och vem som inte är det. Skurkarna är helt enkelt dåliga människor och det lyser tydligt igenom. Det förstör ändå inget av spänningen för man vet ju inte vad som kommer att hända på vägen.

Jag har egentligen inga trovärdighetskrav när jag läser en deckare, i alla fall inte så att jag stör mig på den gigantiska droghärvan i den lilla staden Norrköping. Eller korruptionsnivån på myndighetspersonerna. Jag kan till och med nästan köpa att det springer runt en åklagare som är en mördarmaskin. Däremot vill jag väldigt gärna att poliserna åtminstone ska ge sken av att ha haft en chans att klara antagning och utbildning. Och att brott inte löses genom slump, sammanträffanden eller annat som inte känns sannolikt. Det blir helt enkelt för otroligt.

Vita spår är en underhållande, annorlunda och fartfylld historia, men eftersom jag inte är speciellt glad i trådar som går genom flera böcker så hoppas jag att detta var det sista vi hörde om "mysteriet" med Janas bakgrund. Något säger mig dock att det inte är slut än. Men visst hade detta blivit en riktigt bra TV-serie?

Avdelningen för olika funderingar:
Jag har otroligt svårt att tro att någon förvarar ytterst komprometterande dokument på ett ställe som lätt kan bindas till honom. Det rimmar väldigt illa med personen i övrigt. Jag förstår inte heller hur man genom beskrivningen "elegant kvinna" kan dra slutsatsen att vittnet har sett Jana. Finns det verkligen bara en enda elegant kvinna i hela Norrköping?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 1 452 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Vita spår: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Romeo and Juliet.

"Märkta för livet" av Emelie Schepp

Författare: Emelie Schepp
Titel: Märkta för livet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 339
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Jana Berzelius 1
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juli 2018




Första meningen: - SOS 112, vad har inträffat?

Baksidetext
En sommardag 1991 vaknar nioåriga Jana Berzelius upp på ett sjukhus. Hon har inget minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Tjugoett år senare får hon, som framgångsrik åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i det uppmärksammade mordet på Hans Juhlén, verksamhetschef på Migrationsverket i Norrköping.

Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander inleder Jana Berzelius ett intensivt arbete med att lösa fallet. Men utredningen tar en oväntad vändning när ännu ett lik hittas. Denna gång är det en pojke. Och ju mer Jana gräver i den döda pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sin egen. Och hon möter en historia mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar
Jag kan inte räkna alla de gånger jag har hört något om den här serien och jag kan inte ens påminna mig om att ha hört något annat än positiva saker. Trots detta så har jag lyckats undvika att läsa första delen. När då plötsligt fjärde delen dök upp här hemma, förra sommaren, så insåg jag att jag måste ta tag i detta. Enklaste sättet är att ta med författaren/boken/serien i en utmaning. Sagt och gjort. Nu är den äntligen läst.

Innan jag började bokblogga så klarade jag inte att läsa en bok/se en film utan att först kolla vad den handlar om. Nu mer har jag (tydligen) blivit expert på att undvika att få reda på för mycket. Det enda jag visste var att serien handlar om Jana Berzelius som är åklagare. Jag blir glatt överraskad av att handlingen utspelar sig i Norrköping, alltså inte ännu en av de där huvudstadsserierna eller de där som äger rum på någon ö. I Norrköping har jag aldrig varit så jag har ingen relation med staden, förutom att det är kul att åka till ett nytt ställe.

Vi kommer lite på kant med varandra, boken och jag, redan från början. Den ena karaktären efter den andra dyker upp och efter ca 50 sidor så har jag råkat på ett 20-tal. Det är på tok för många, startsträckan blir alldeles för lång och lite smått rörig. Det löser sig efterhand, när jag förstår att det är Jana, Henrik, Mia och Gunnar som tydligen är de viktiga. Vi får följa dem alla fyra och jag känner mig nog inte riktigt bekväm med alla perspektivbyten. Inte heller kan jag påstå att jag gillar någon av dem. Speciellt Mia är ett tycka-illa-om objekt och jag har svårt att se att en sådan personlighet skulle klara sig igenom polisutbildningen. Åtminstone hoppas jag att det inte går. Vi får också ta del av alla karaktärers personliga problem och jag är faktiskt lite trött på att läsa om livspussel och annat.

Jag gillar de där små detaljerna som tydligt talar om att Jana är tät och Mia är fattig, men detaljnivån går helt överstyr. Det blir otaliga ointressanta och ovidkommande detaljer, vilket som vanligt irriterar mig riktigt mycket. Annars finns det inget, rent språkligt, som stör mig.

Det är spännande och lättläst, men var det verkligen meningen att läsaren inte skulle förstå kopplingen mellan Jana och fallet? I så fall var det inte speciellt bra gjort, jag tyckte det var övertydligt. Historien känns inte särskilt sannolik eller trovärdig, vilket inte alls är ett krav, men grunden som historien står på bör vara det. Jag tycker också att offrets brott helt försvann ur fokus, vilket jag tycker är rent förfärligt.

Trots att jag känner mig oerhört kluven till att läsa om en åklagare som begår brott så kommer jag att läsa mer om Jana. Med den lilla förhoppningen att hon slutar att befinna sig på fel sida lagen.

Avdelningen för olika funderingar:
Ja, jag hänger upp mig på detaljer och när det står att någon stänger ner internet så hoppar jag högt. Vederbörande stängde förmodligen ner sin webbläsare, internet stänger man inte ner bara så där. En annan sak som får mig att fundera är att i Norrköping går solen tydligen upp i felväderstreck, vid sjutiden på morgonen så bländar den i alla fall från väster.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 366 betyg).
På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 1 721 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Märkta för livet: C.R.M. Nilsson, Lottens bokblogg och Johannas deckarhörna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.