Bok: Mord och ingen julefrid

Författare: Inger Frimansson / Arne Dahl / Amanda Hellberg / Åke Edwardson / Lisa Förare Winbladh / Johan Theorin / Camilla Läckberg / Dag Öhrlund
Titel: Mord och ingen julefrid
Genre: Kriminal
Antal sidor: 175
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Semic
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 december 2024


Baksidetext
En fantastisk samling nervkittlande kriminalnoveller skrivna av några av Sveriges absolut främsta deckarförfattare: Arne Dahl, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Lisa Förare Winbladh, Amanda Hellberg, Camilla Läckberg, Johan Theorin och Dag Öhrlund.

Min kommentar
Varje jul så tänker jag att jag borde läsa mer julböcker och gärna även noveller. I januari förra året så var jag så förutseende att jag köpte antologin Mord och ingen julefrid, som jag då tänkte jag skulle ta mig an när december kom. Den här typen av antologi verkar ha kommit ut med väldigt ojämna mellanrum och just denna är från 2021. Det ska ju inte spela någon roll, för böcker är ju ingen färskvara.

Precis som vanligt i en novellsamling eller antologi så är det både högt och lågt. Det ska ju helst finnas något för alla och det gör det nog här. Någon av novellerna förstår jag inte alls, men så brukar det vara. Något jag tänkte på under läsningen var att jag hade förväntat mig betydligt mer mord/brott. Och definitivt mer jul.

Om det är meningen att detta ska vara nervkittlande kriminalnoveller (som det ju faktiskt står i beskrivningen) så är det ett gång som kanske inte passar in så bra. Novellen ABC passar dock inte in överhuvudtaget. Jag förstår inte alls vad den gör här. Inte ett enda brott inom synhåll. Inte en enda nervkittling heller. Den handlar om någon som heter Astrid och har skrivit ett manus om en Pippi Långstrump, som aldrig har blivit utgivet. I stället står hon och säljer batikkläder på en marknad.

Två av novellerna är riktigt bra. Chokladasken av Amanda Hellberg är den enda med en knorr på slutet. Den hör tydligen till Ulltunasviten och nu blir jag ju på riktigt sugen på att läsa de böckerna. Jag vet ju att jag har gillat hennes skräckböcker. Den andra som är jag vill nämna här är Änkornas kafé av Camilla Läckberg. Vilken affärsidé hon har kommit på! Tyvärr så är ju titeln ganska avslöjande, men novellen är ändå riktigt bra.

Rent generellt så är många av novellerna väldigt vaga. Så vaga att de varken blir spännande eller otäcka. Bara irriterande. Till exempel Här och nu av Arne Dahl och Tomten kommer av Åke Edwardson skapar fler frågor än svar. Inga svar alls, om jag ska vara ärlig. Kanske är det bara är jag, men jag behöver något slags bakgrund att hänga upp historien på och det får jag inte alls här. Det är ju så klart svårt att få med på bara några sidor, men det finns ju många som klarar det. Även de här två författarna som har skrivit andra bra noveller.

Jag måste bara nämna också ... en av mina exter är att samla på roliga, påhittade (hoppas jag) namn. I Svindlande affärer av Dag Öhrlund figurerar en Inge Munther, som nu får göra, exempelvis Inge Naning sällskap i min samling. Tack!

Mord och ingen julefrid blir nog den sista novellsamlingen av den här typen för mig. På något sätt så verkar det vara viktigare att ha med kända författare än att novellerna är bra. Eller ens passar in.

På Goodreads hade den 2,79 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mord och ingen julefrid: Mina skrivna ord och bokbesatt

Bok: Islossning av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Islossning
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 407
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 5
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2024




Första meningen: Trots ögonbindeln är det som om han ser allt.

Baksidetext
Vårvinter går mot försommar. Sam Berger, Molly Blom och inte minst deras poliskontakt Deer, som måste lära sig gå igen efter attacken som förändrade hennes liv, tycker sig märka ett oklart samband mellan de kroppar som en efter en hittas i den upptinande skärgården. Någon kommer att mörda igen. Kan Sam, Molly och Deer ingripa? Eller är sanningen bortom vad de kan föreställa sig?

Min kommentar
Då var det till slut dags att sätta tänderna i sista delen om Sam Berger och Molly Blom, Islossning. Efter att ha blivit lite besviken på förra delen så lockade väl inte denna jättemycket, men det är ju ändå en Arne Dahl. Och jag ville ju veta hur det skulle sluta.

Hela den här serien har ju varit lite av en besvikelse för mig. Mycket oväntat, inte minst för mig själv. Jag som älskade serien om A-gruppen och därför jämför alla senare böcker med dem och faktiskt väntar mig att de ska vara lika fantastiska. För mig hade nog dessa passat mycket bättre att se som film/TV-serie än som att läsa. Det hjälper inte ens att kasta in självaste Paul Hjelm i sista meningen.

Sam och Molly har varit två karaktärer som jag aldrig har gillat. Varför vet jag faktiskt inte. De engagerar mig inte och jag bryr mig helt enkelt inte. Deer är väl den jag har tyckt bäst om, men hon blir nog lite för mycket övermänniska för att jag ska fortsätta tycka om henne här. Den där familjen som kommer in i handlingen består av fullständigt vidriga människor. Just den delen kan jag dessvärre tro på. Även om jag inte vill.

Mitt allra största problem med den här historien (ja, hela serien tror jag) är att det händer så många osannolika saker, helt utan någon som helst (trovärdig) förklaring. Jag bara förväntas acceptera det. Hur kunde de komma in, osedda, på sjukhuset? Hur kunde de "jobba" ostört? Det torde ha tagit en stund och låtit ganska mycket. Hur kunde de komma in i polishuset? Hur visste de att Deer behövde hämtas? Bara för att man är grovt kriminell så får man inte magiska förmågor. Och på tal om magiska förmågor ... Hur håller man ett vapen höjt när man går på kryckor?

Allt här känns så konstruerat och fullt av osannolika sammanträffanden. Något jag verkligen ogillar (liksom korrumperade poliser). Om man känner att man måste låta sina karaktärer förklara allt som hänt för varandra så har man kanske komplicerat historien för mycket. Hela härligheten påminner lite om en pizza med extra allt. Det blir inte godare ju mer man lägger på. Det enda som händer är att de enskilda smakerna försvinner i ett illamående "för mycket".

Tempot är högt och historien är trots allt spännande, dock inte direkt oviss. Det var ganska uppenbart vem och även varför. De kursiva kapitlen tillförde inte så mycket, förutom att de avslöjade vem och varför, men de var väldigt mycket samma sak, om och om igen.

Islossning sägs ju vara sista delen och det mesta knyts väl ihop. Egentligen så är det svårt att veta. Jag önskar att jag kunde säga att upplösningen är smart, men eftersom allt hänger på brottslingarnas orimliga förmåga att bli osynliga så går inte det. Men det är svårt att sluta läsa för det är ju spännande och full fart. Dessutom är det mycket lättare att hänga med i alla turer när man läser i längre sjok. Jag ser i alla fall fram emot att läsa hans nästa bok och jag kommer att fortsätta hoppas att den kommer upp i samma nivå som A-gruppen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 587 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Islossning: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Kapprakt

Bok: Friheten av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Friheten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 mars 2024




Första meningen: Sam Berger var ensam.

Baksidetext
Sam Berger är en bra bit från lyckan. Molly Blom är spårlöst försvunnen, sannolikt bärande på deras barn. Sam försörjer sig som understimulerad utredare av försäkringsbrott, och drömmen om ett gemensamt liv med Molly som privat brottsbekämpare tycks mer avlägsen än någonsin.

Så får han ett lukrativt uppdrag av det gåtfulla slaget. En kvinna, Nadja, har kidnappats och hennes terapeut söker Sams hjälp – polisen måste absolut hållas utanför.

Jakten leder Sam till en försvunnen skatt, ett byte som lockat många kriminella genom åren. Och Nadja är kanske inte den enda som befinner sig i fara. Hur kommer det sig att denna dödliga skatt också leder till Molly Blom?

Min kommentar
Det underlättar verkligen att läsa serier när man läser böckerna hyfsat snabbt efter varandra. Friheten är fjärde delen och eftersom det inte var speciellt många veckor sedan jag läste förra boken så minns jag ganska väl vad som hände då. Trots det så blir det komplicerat.

Ungefär åtta månader har gått sedan slutet av tredje delen. Vad som har hänt under den tiden är oklart, men det verkar faktiskt inte vara särskilt mycket. Intrigen är mycket tillskruvad och det finns massor av trådar. Som ju så klart hänger ihop på något mystiskt vis. Tyvärr känner jag mer och mer att jag verkligen saknar stilen från böckerna om A-gruppen.

Sam och Molly, denna udda duo, har jag oväntat svårt att bry mig om. De berör mig inte och gör mig vare sig intresserad eller engagerad. Jag känner mig bara distanserad. Av någon okänd anledning så upplever jag ingen som helst kemi mellan de här två. Deras relation är bara märklig. Och ja, jag förstår att det är hemskt när ens barn försvinner och just därför behöver det inte upprepas i det oändliga. Rent allmänt tycker jag att det är på tok för mycket ältande om barn och familj. Tillkomsten av det där barnet känns för övrigt också högst besynnerligt.

Historien känns oerhört konstruerad. Det är många små "tillfälligheter" som gör att händelserna går vidare som önskat. För många och för viktiga saker hänger på ren tur. Hela upplösningen hänger på att någon hinner ta en mobil innan den blir låst. En annan sak som är lite underlig, för mig i alla fall, är att plötsligt så kan gemene man planera komplicerade brott. Eller det jätteunderliga i att Molly inte känner igen namnet på en man som hon har haft ett förhållande med. Och min allra första misstrogna reaktion ... vem i hela friden springer runt med buntband i fickan? Det borde kanske ha funderat på lite mer.

Mot slutet bränner det till lite, men det blir för hoppigt. Perspektivet skiftar ofta, vi får följa en handfull karaktärer. Det här funkar många gånger bra, men då måste de olika trådarna vara lika intressanta. Och då menar jag att de ska vara mycket intressanta. Nu hinner jag inte bli investerad i en tråd innan det är dags att byta.

Friheten är nog egentligen mer action än en klassisk deckare. Det är rejält actionspäckat och fartfyllt, men dessvärre så verkar inte action funka bra i bokform, för mig. Kort sagt är det mer absurt och bisarrt är intressant. Det tar emot på riktigt, men jag måste tyvärr sätta ett lägre betyg på denna. Avslutningen är ju en cliffhanger av rang och det ska bli spännande att se vart den tar vägen, men jag kan ju inte låta bli att undra över hur de rimligtvis kan veta vem foten tillhör. Nog sagt.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 840 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Friheten: Lottens bokblogg, Bokraden och Tankar från en samlares hjärna

Bok: Mittvatten av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Mittvatten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 383
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 3
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 februari 2024




Första meningen: Korridoren vilade i mörker.

Baksidetext
Sam Berger är misstänkt för ett mord han inte har begått, och partnern Molly Blom ligger i koma. Han flyr till skärgården och väntar på direktiv från Säpos högste chef. Ett terrordåd hotar Stockholm och en jagad mördare – som nu har kidnappat en flicka – kan gå fri. Är Berger lösningen eller en del av problemet?

Min kommentar
Ett vanligt problem för mig, speciellt när det gäller serier, är att jag hinner glömma nästan allt mellan böckerna. För att inte tala om vad som händer med minnet när det går många år mellan dem. Därför är jag så glad i min utmaning Finish That Series, där jag tar tag i en serie som, ofta, har blivit undanskuffad. Av någon märklig och okänd anledning är det detta som hänt den här serien, där Mittvatten är tredje delen. Eftersom det bara har gått drygt en månad sedan jag läste förra boken så minns jag nästan allt. Och det är en evinnerlig tur.

Helt omedvetet så jämförs allt jag läser av Arne Dahl med hans fantastiska serie om A-gruppen. Hittills så har alla andra böcker gått förlorande ur den striden. Förmodligen saknar jag humorn som genomsyrade de böckerna. Och de härliga karaktärerna. De som finns i den här serien är så stela och lite tråkiga, bistra. För att inte tala om hur mycket jag saknar finessen. Detta är mycket mer hårdkokt än finess.

Jag är medveten om att det kommer att låta som att jag inte gillar detta, men inget kunde egentligen vara mer fel. Dock är det så att jag är less på korrumperade poliser. Less på poliser på flykt undan, den så kallade, rättvisan. Visserligen så är det falska anklagelser, men ändå. Jag är också sällsamt less på romantik mellan huvudpersoner. Framkrystad och helt onödig sådan. Det märkliga är ändå att jag köper allt, för på något ologiskt sätt så berättas alla osannolikheter på ett logiskt sätt.

Efter tre böcker så känns det som att jag har lärt känna Sam Berger litegrann. Han känns lite endimensionell. Det hade varit kul att få uppleva honom jobba som polis också. Molly Blom vet jag inte vad jag ska säga om. Den enda jag egentligen tycker om är Deer. Karaktärer från A-gruppen nämns/dyker upp. Till min stora glädje, men det är bara väldigt kort.

Handlingen är spännande och det händer något mest hela tiden. Det finns inte mycket andrum att tala om. Det förekommer också en del nya, kreativa sätt att ta död på människor. Jag känner mig högst tveksam till att vanliga bin går till attack på det viset. Helt oprovocerat. Nåväl, de kanske var framodlade specifikt för det. Då känner jag mig med skeptisk till det här med att dyka ensam. Det har jag förstått det som är ett stort no-no och något man inte gör, om det inte är absolut nödvändigt. Vilket det ju inte var här. Det fanns ju andra dykare på plats.

Litterära referenser stör som spön i backen här. Bland annat från James Joyces Ulysses, men de är tyvärr helt bortkastade på mig. Shakespeare och Bibeln förekommer också och de är i alla fall något jag känner till.

Kan jag nu får hoppas att det äntligen är slut på den här tråden, den med huvudpersonen på flykt? Och fallet från den allra första boken? Som jag inte minns något alls av, i stort sett. Jag hoppas verkligen det. Även om nu en tråd fortfarande verkar vara olöst.

Intrigen i Mittvatten är komplicerad. Det är den ju alltid när det handlar om Arne Dahl, så det är inget nytt. Det gäller att ha fokus. Hela tiden. Skillnaden är nog mängden konspirationer. De är så många att till och med jag blir trött. Det spretar lite åt alla håll och kanter, men det är onekligen spännande. Mycket spännande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,09 i genomsnitt (beräknat på 1 314 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Mittvatten: Lottens bokblogg, hyllan och Tankar från en samlares hjärna

Bok: Inland av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Inland
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 377
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 januari 2024




Första meningen: Första gången jag hörde ljudet var för två månader sedan.

Baksidetext
När den forne detektiven Sam Berger slår upp ögonen har han ingen aning om var han befinner sig. Allt är vitt, en värld utan tecken. Men så står Molly Blom vid hans sida, och han inser att de två är på flykt undan en rättvisa som slutat vara rättvis.

Sam och Molly får ett oväntat uppdrag som rör ett obehagligt fall från det förflutna. Mördaren är sedan länge dömd och fängslad, men är han verkligen skyldig?

Min kommentar
Många böcker av Arne Dahl har det blivit genom åren och hans böcker hamnar automatiskt på min önskelista. Precis som Inland, som är andra delen i serien. Att det sedan kan ta flera år innan jag läser böckerna är en helt annan sak. Jag tyckte det var på tok för längesedan jag läste första delen och då hamnade serien i min Finish That Series-utmaning i år.

Första delen läste jag för nästan tre år sedan. Det kanske inte är så jättelång tid, men jag minns faktiskt inte speciellt mycket av den. Tyvärr så får jag inte direkt någon hjälp av författaren att komma ihåg vad som hände där. Inga ledtrådar alls, tycker jag. Det enda jag får är en hel del referenser till saker som hänt, men jag får inte veta vad. Detta hade ju fungerat om den hade varit en avslutad historia, men så är det ju inte. Fallet fortsätter. Även i nästa bok, uppenbarligen.

Av någon anledning så har det blivit flera böcker som utspelar sig väldigt långt norrut den senaste tiden. I denna befinner vi oss så långt in i inlandet man kan komma. Det är kallt och ödsligt. Jag älskar det. Och det gäller faktiskt både det fysiska och psykiska inlandet.

Karaktärerna är inte speciellt många och jag gillar egentligen inte någon av dem, men jag är mycket nyfiken på dem. Efter två böcker så vet jag fortfarande i stort sett ingenting om dem. Vilket kanske är naturligt, eftersom de lever som de gör. Ingen av dem gillar att dela med sig. Alla är ensamvargar. Alla går bakom ryggen på alla. Ingen litar på någon. Jag hade aldrig orkat att ha det så. Trots att det då inte är många karaktärer så har jag svårt att hålla isär Deer och Molly och jag verkar inte vara ensam om det. Även författaren har problem med det, eftersom det plötsligt står fel namn vid ett tillfälle.

Huvudfokus ligger på utredning och det gillar jag. Som vanligt med Arne Dahl så är intrigen invecklad och det är många turer. Tempot är bra och man kommer hela tiden framåt. Det händer något mest hela tiden. Även i det psykiska inlandet. Det gäller att inte tappa fokus. Jag skulle nog aldrig komma på idén att kalla en mördare normal, men måste den litterära sorten alltid vara så extrem? Jag är faktiskt ganska less på det.

Med Inland så befäster ändå Arne Dahl sin plats som favoritförfattare. Han har en säregen förmåga att få ihop saker på slutet. Den här serien innehåller, till skillnad från de om A-gruppen och Opcop, varken samhällskritik eller politik. Bara spänning. Och det är gott så. Nästa del finns i planeringen för februari och då ska jag väl inte hinna glömma allt.

Avdelningen för olika funderingar:
Jo, det finns en del frågetecken, men det allra största är nog hur mördaren visste att kvinnorna var gravida. Och inte bara det, utan dessutom gravida med barn av manligt kön.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 2 016 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Inland: Lottens bokblogg, Bokstunder och Tankar från en samlares hjärna

"Utmarker" av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Utmarker
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 383
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 1
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 april 2021




Första meningen: Asplöven darrar.

Baksidetext
Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor. Sam Berger fruktar att en seriemördare tagit henne, men få av hans kollegor inom Stockholmspolisen lyssnar på honom: utan kropp, inget brott.

Så kommer Sam i kontakt med den mystiska Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram: plötsligt är även jägaren jagad, och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.

Min kommentar
Ända sedan jag läste min allra första bok av Arne Dahl så har jag nog betraktat honom som ett säkert kort och en favoritförfattare. Speciellt böckerna om A-gruppen blev något av en kär gammal vän. Utmarker är första delen i en helt ny serie. Av någon extremt oklar anledning så har den här boken blivit stående oläst i hyllan. Tillsammans med efterföljande tre delar. Nu var det nästan fem år sedan jag senast läste en av hans böcker och då platsade han ju plötsligt i min Vi möts igen-utmaning.

Början på boken är osammanhängande och lite rörig. Det känns som att det saknas några kapitel där. Jag blir mest irriterad på att jag inte får veta saker som antyds, bland annat detaljer om Sam Bergers privatliv. Jag blir nästan tokig på att han tänker och gör saker som inte betyder något alls för mig. Jag bestämmer mig för att helt enkelt lita på att författaren vet vad han gör. Vi snackar ju ändå om Arne Dahl. Ett beslut som visar sig vara helt rätt.

Jag undrade ganska länge (det kändes som en evighet) när den där Molly Blom skulle dyka upp. Det där var riktigt snyggt gjort. Det känns inte som att man kommer nära vare sig Sam eller Molly. De är båda två väldigt distanserade och släpper inte gärna någon inpå livet. Men det är ju en serie så det kanske ger sig. Det är ovanligt få karaktärer här. Faktum är att det är, nästan, lika många poliser som offer. Det felar på en, tror jag. Det är inte så många fler än de här två sorterna.

Språkmässigt så känner jag igen mig, men annars så är detta inte den Arne Dahl som jag har blivit van vid. Framför allt så saknar jag den humoristiska tonen. Hans böcker brukar också vara mer politiska/samhällskritiska än vad denna är. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag saknar det eller ej. En annan stor skillnad är att intrigen brukar vara väldigt mycket mer komplicerad. Här är det mer pang på rödbetan.

Jag kände mig lite besviken i början, men någonstans, egentligen utan att jag märker det, så blir det en helomvändning. Det blir andlöst spännande och nästan omöjligt att sluta läsa. När jag ändå måste det så längtar jag hela tiden tillbaka. Dock är jag fortfarande oerhört less på att poliser hela tiden blir personligt inblandade.

Molly och Sam är onekligen en intressant duo och jag kan bara hoppas på att jag även fortsättningsvis slipper romantiska inslag. Utmarker innehåller egentligen bara en enda rejäl vändning som överraskar mig. Förutom slutet då. Slutet alltså...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,82 i genomsnitt (beräknat på 2 344 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Utmarker: Lottens bokblogg, Bokstunder och Böckermm.

"Sista paret ut" av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Sista paret ut
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 559
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Opcop 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2016




Första meningen: Det fanns en fläck på solen.

Baksidetext
Stämningen i Europa hårdnar. Maffian är starkare än någonsin, narkotikamarknaden mer avancerad och metoderna våldsammare - något som Paul Hjelm och hans kollegor brutalt har fått erfara. Men nu utmanas maffian på allvar, från oväntat håll. Någon är mäktigare, starkare. Någon som i lagens ständigt växande gråzoner kan nästla sig in på Wall Street och samtidigt ta över den växande marknaden för designerdroger. Samtidigt utsätts det lilla svenska bioteknikföretaget Bionovia AB för avancerat cyperspionage. Spåren leder hela vägen till Kina och till en omfattande nätavlyssning - men hur kommer det sig att de utsatta företagen alla arbetar med genetisk forskning? I en hårdnande värld, där maktens spelregler ständigt snävas in, finns det kanske bara en sak kvar att manipulera: människans eget dna.

Opcop-gruppen har samarbetat ett tag nu. Några medlemmar har ryckts ifrån dem, andra är ärrade för livet. I Stockholm håller Kerstin Holm och Sara Svenhagen fortfarande ställningarna: i Haag märks Paul Hjelm och Jorge Chavez. Övriga medlemmar rör sig runt världen: Kina, New York, Belgien. Och nog har de uträttat mycket, liv har räddats och ligor sprängts. Samtidigt är det några människor, organisationer, som ständigt gäckat Opcop och hela tiden legat steget före. Kommer de att visa sig igen?

Opcop-gruppen samlar sina styrkor. Det blir en kraftmätning för den stukade gruppen, och kampen mot brottslighet blir personlig - inte minst för Paul Hjelm själv.

Min kommentar
Jag har ju läst alla Arne Dahls böcker om A-gruppen, som jag verkligen uppskattade, och nu också alla fyra böcker om Opcop. Serierna är väldigt olika, men gemensamt har de att de är otroligt genomtänkta och kluriga.

Böckerna om Opcop har inte passat mig lika bra som de om A-gruppen. Främst för att de hänger ihop väldigt tätt. De är inte avslutade utan det är liksom samma fall i alla fyra, vilket ställer till problem för mig eftersom det var ganska många år sedan jag läste Viskleken, där allt började. Jag kommer helt enkelt inte ihåg vad som hände i den. De senaste tre har jag läst med ganska kort mellanrum, men intrigen är så oerhört komplex att det ändå blir svårt att minnas alla människor och vändningar.

Som vanligt flänger vi runt i ett flertal länder, den här gången befinner ett par sig till och med i Shanghai, Kina. De andra paren sprider sig till Korsika, Italien, Madrid... och så själva Paul Hjelm i Haag. Till att börja med. Jag uppskattar vanligtvis inte detaljerade miljöbeskrivningar och sådan sysslar inte Arne Dahl med överhuvudtaget i böckerna om Opcop. Mitt problem är att jag saknar hans känsla för miljön, som finns i böckerna om A-gruppen.

Karaktärerna är många, men eftersom jag känner de flesta har jag inga problem med det. Mitt problem är i stället att jag tycker det är för lite av dem. Jag saknar Kerston och Sara. För att inte tala om Arto. Och jag saknar relationerna dem emellan. Något jag nog trodde att jag aldrig skulle säga om en bok. De känns i stort sett som bifigurer allihop.

Huvudrollsinnehavaren kan man nog säga är brottet. Och vilket brott det är. Det är så utstuderat, grymt och fullständigt empatilöst att jag blir lite rädd. Det låter lite som science fiction och det är på gränsen till otroligt. I alla fall vill jag väldigt gärna tro det. Det är konspirationer på hög nivå och alla spionerar på alla. Det gäller att ha tungan rätt i mun och att man är på alerten annars tappar man snabbt tråden. Det är också en stor fördel om man har ett visst (stort) intresse för politik, speciellt då den internationella. Vilket jag saknar. Jag förstår det som att Arne Dahl ville skriva de här böckerna precis som de är, med allt fokus på intrigen, men för mig blir det för tråkigt, krångligt och komplext eftersom jag inte har grundintresset.

Böckerna om Opcop är som sagt helt annorlunda jämfört med de om A-gruppen. Här finns inte den finstämda humorn, vilket kanske inte är så konstigt. För humor behövs relationer och interaktion mellan människor. Även språket är väldigt annorlunda, även om det ibland glimmar till av både humor och ord som ingen annan använder.

Säcken knyts i alla fall ihop på ett väldigt snyggt sätt och det finns inga frågetecken kvar. Förutom vad Ruth hette i efternamn.

Tack och lov så har Arne Dahl börjat skriva på ännu en ny serie, så jag står inte utan bok av en av mina favoritförfattare. Hoppas den är lite mer lik böckerna om A-gruppen...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,29 (beräknat på 67 betyg).
På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 121 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sista paret ut: Bokstunder, Tankar från en samlares hjärna och deckarbloggen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Blindbock" av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Blindbock
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 506
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Opcop 3
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2016




Första meningen: Hon har rest rakt in i ljuset.

Baksidetext
Vilka är det egentligen som ligger bakom alla tiggare som sprider sig över Europa? Och vad har det för koppling till det sms som EU:s miljökommissionär får i limousinen hem från invigningsbanketten för Europols nya, pampiga högkvarter i Haag? Och till den tilltagande rasismen i Europa? För att inte tala om den döende mannen som släpper en mobiltelefon i en blind tiggares tiggarskål vid Hornstull i Stockholm?

Det är het sommar i Europa. Europol får information om att ligorna som hanterar Europas tiggare styrs centralt och har kopplingar till större människohandel. Sedan ett par veckor har Paul Hjelm och hans Opcop-grupp storövervakning på den misstänkta ledningen för kontinentens tiggarligor. Gruppen befinner sig i en utrymd våning på ena sidan av en kanal i Amsterdam och spanar på en lägenhet på den andra.

Just vid den här tiden blir Europol större. Den före detta polisbyrån, numera EU-myndighet, flyttar till ett mäktigt nytt högkvarter i Haag. Samtidigt sker ett drastiskt genombrott i den hittills rätt tröstlösa övervakningen.

Och uppenbarligen försöker någon dessutom pressa en av Europas högst uppsatta politiker, den franska EU-kommissionären Marianne Barrière, just som hon är på väg att lägga fram ett internationellt lagförslag som äntligen kommer att sätta Europa på rätt kurs igen. Paul Hjelm tvingas ta inofficiella vägar för att utreda utpressningen, inte alltid så vackra, och spåren leder mot Europas högerextrema miljöer. När Kerstin Holm kommer på att han har anlitat Gunnar Nyberg, före detta polis i A-gruppen, bosatt i Grekland, för ett uppdrag är det redan för sent. Nyberg har begett sig in i mörkrets hjärta.

Min kommentar
Min relation till Arne Dahls böcker sträcker sig ganska långt tillbaka, 2008 läste jag min första bok av honom. Resten är historia, kan man väl säga. Arne Dahl hör definitivt till de bästa deckarförfattarna i Sverige och hans lägstanivå är väldigt hög.

Tyvärr tycker jag att Blindbock hör till de... jag vill egentligen inte säga sämre, men mindre bra då. Mest beror det nog på att jag är väldigt allergisk mot politiska brandtal i skönlitteratur. De göre sig icke besvär. Samhällskritik i all ära, det funkar deckare alldeles utmärkt till eftersom de ju handlar om samhällets baksida, men i den här boken gick det helt överstyr när det gäller utsvävingar i Europas politik. Ett exempel är banketten i början av boken. Som mest, om den nu tvunget måste vara med, skulle den ha behövt max fem sidor. Den får tjugo. Och allt är politik. Så trist och segt, jag tappar intresset helt och hållet.

Början av boken är också väldigt rörig. Det dyker upp mängder av personer, varav två som vi inte får veta vilka det är. Det ger sig så småningom och det tar sig också. Dock stör jag mig en hel del på att vissa ord och fraser är kursiverade. Varför?

Boken utspelar sig till stor del i Amsterdam, där jag var i våras och det var roligt att få verkliga bilder i huvudet från, till exempel, Anne Franks hus. En författare som heter Janne dyker upp i en liten roll, vilket får mig att undra om det är Jan Arnald själv. En av hans titlar stämmer nästan i alla fall. Väldigt kul och meta.

Som vanligt är historien komplicerad och väldigt aktuell. Faktum är att det blir lite för många sidospår, som på ett helt fantastiskt sätt hänger ihop. Vissa av trådarna går tillbaka till Viskleken, ja faktiskt ända till A-gruppen.

Även om historien i sig är smått fantastisk med alla sammanträffanden så gäller det inte motivet. Det köper jag rakt av. Vad jag definitivt inte köper är lagförslaget som skulle läggas fram. Det finns ingen som helst trovärdighet i ett lagförslag som skulle innebära att [spoiler]alla motorburna invånare, turister och alla som jobbar i städer med en befolkning på över 10 000 skulle behöva köpa en ny bil inom tre år. Alla bussbolag, åkerier och andra som använder motorfordon skulle behöva byta ut hela sin fordonspark. Eventuellt är det möjligt i huvudet på politiker i allmänhet och EU-politiker i synnerhet, men inte för den vanliga människan. En bil som inte ens är på ritbordet och än mindre i produktion än.[/spoiler] Idén är jättefin, men...

Nästan allt det som jag tycker gör Arne Dahl till den stora författare som han är är de språkliga finesser som brukar finnas i hans böcker. I Blindbock finns i stort sett inget av det. Humorn brukar också vara en stor del i historierna. Även den lyser med sin frånvaro. Det enda som är kvar av Arne Dahls kännetecken är komplexiteten och klurigheten, vilket i sig inte är så bara.

Och cliffhangern, som visserligen annonserades ett bra tag i förväg, gör att jag är väldigt glad att jag ganska snart ska läsa fjärde och sista delen.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,52 (beräknat på 94 betyg).
På Goodreads hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 153 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Blindbock: Bokstunder, Bokberoende och LitteraturMagazinet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Hela havet stormar" av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Hela havet stormar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 480
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Opcop 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 mars 2016




Första meningen: Slöjans halvgenomskinlighet.

Baksidetext
Under några dagar inträffar tre uppseendeväckande dödsfall på olika platser i Europa. Trots att händelserna inte verkar hänga ihop anar Paul Hjelm och hans kolleger i Opcop ett samband. En plastikkirurg som lett ett hemligt EU-projekt hittas död i sitt hem i Belgien - självmord eller mord, det är frågan. En albansk vapenhandlare skjuts under våldsamma former ihjäl på en sportbar i Stockholm, och sedan hittas det knivskurna liket efter en tjeckisk EU-parlamentariker på en fängelseö utanför Toscana. Och det tycks föreligga en påtaglig risk för fler.

Opcop-gruppen, fortfarande stukad efter mordet på två av sina medlemmar, upptar nu jakten på en eller flera mördare. Men inget är så enkelt som det verkar och trådarna pekar åt flera olika håll. På något sätt verkar det ha att göra med en ökänd fängelseö där fångar har dumpats utan mat, med fasaväckande experiment i forskningens namn, och med andra skamfläckar i mänsklighetens moderna historia.

Min kommentar
Det var ett tag sedan nu som jag läste serien om A-gruppen, som jag fullkomligt älskade och även Viskleken (första delen i serien om Opcop) och helt ärligt så har jag nog saknat Arne Dahl.

Trots att det var nästan fem år sedan jag läste Viskleken så kommer jag ganska snabbt in i det hela, men jag har lite svårt att komma ihåg detaljer. Det som hjälper till väldigt mycket är att alla som var med i A-gruppen känns som gamla vänner och jag är så glad att jag får träffa dem igen. Till och med Viggo dyker upp och får spela en liten roll, pensionerad eller ej.

Boken börjar väldigt bra, med den alldeles speciella Arne Dahl-tonen och det känns lite som att svepa in sig i en mysig och trygg filt. Humorn är på topp och ironin flödar. I alla fall i de delar som handlar om Opcop. Här finns nämligen ytterligare två "delar". Den ena berättas av en okänd person och här är språket lite febrigt, nästan som om någon yrar och det mesta är kryptiskt och konstigt. Den andra "delen" består av rapporter, här är språket lite torrt och antydningarna står som spön i backen. Allt eftersom boken fortsätter flyttas fokus mer och mer till Opcop, vilket ju borde vara bra, men tyvärr stannar både handling och humor upp lite.

Karaktärerna är många, väldigt många och jag får egentligen inte komma nära någon. Inte ens de som jobbar i gruppen. Jag saknar det fokus som fanns på gruppmedlemmarna i böckerna om A-gruppen, där kändes det lite som att jag kunde karaktärerna utan och innan. De var som nära vänner. Någon sådan känsla får jag inte alls här. Men jag måste säga att avsnittet om Felipe Navarro och hans fötter kan vara något av det roligaste jag har läst. Alla sidokaraktärer tröttar nästan ut mig och jag är mäkta imponerad över att författaren har lyckats hitta namn till dem allihop.

Jag tycker det är extra kul att så många fiktiva karaktärer från andra böcker får vara med också, bland annat nämns Deon Meyers polis Griessel. Och jag funderar på att ge TV-serien The Wire en ny chans. Om Arne Dahl tycker att det är världens bästa serie så...

Trådarna är nästan lika många som karaktärerna och ett tag flänger jag runt i stort sett hela världen i jakten på vittnen och förövare. Det blir lite för spretigt. En händelse förblir outforskad och jag är lite tveksam till om en sådan här organisation inte skulle fråga sig [spoiler]hur i hela friden den där trojanen hamnade på Pauls dator[/spoiler].

Det kan vara en fördel att läsa Hela havet stormar ganska nära inpå Viskleken, eftersom en del av handlingen därifrån sträcker sig in i den här boken. Jag kan tycka att historien är lite väl fantastisk och det där med slump har jag väldigt svårt för. Och trots att jag ganska snabbt listade ut själva huvudhistorien så blev jag överraskad av en härlig liten twist där på slutet, som jag helt hade missat. Det var en härlig känsla.

Nu ska det inte dröja alltför länge innan jag läser tredje delen, Blindbock.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,39 (beräknat på 139 betyg).
På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 181 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hela havet stormar: Bokstunder, Bokberoende och Annika.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Elva" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 338
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 30 september 2012





Första meningen: Ärade f.d. medlemmar av A-gruppen!

Baksidetext
Ett gäng poliser flyr samtidspesten i storstaden och söker sig ut på landet till en herrgård för att umgås och berätta historier, ungefär som i Boccaccios medeltida Decamerone. Men i takt med att berättelserna fortskrider börjar misstankarna vakna. Har de blivit ditlurade? Och i så fall varför? Det blir ett intensivt dygn som alltmer påminner om Agatha Christies Tio små negerpojkar...

Poliserna är nämligen tio, den sorgligen nedlagda A-gruppens före detta medlemmar, och deras berättelser formar ett finmaskigt nät av svårgripbara ledtrådar som så småningom borrar sig ner i historiens djup...

Min kommentar
Det här är då, eller skulle i alla fall vara, den elfte boken av tio i serien om A-gruppen. Faktum är att jag inte alls vet vad jag ska tycka om den, hur jag ska bedöma den eller vilket betyg jag ska sätta.

Hela boken går ut på att de olika medlemmarna i den gamla A-gruppen berättar en historia, som de fått order om att förbereda. Problemet är att de bara är tio, men det ska finnas elva berättelser. Det visar sig att alla de gamla poliserna har en författarådra av Guds nåde och deras historier är både spännande, humoristiska och insiktsfulla. En del av dem är rent otäcka. Det stör mig dock lite att dessa poliser, som tidigare varit de klyftigaste man kunde hitta och som ifrågasatt allt, plötsligt köper hela paketet utan att ens fundera nämnvärt på vem som bjudit in dem.

Om detta hade varit en kriminalroman, som det ju faktiskt säljs som, så tror jag nog att den hade fått en överkorsad dödskalle i betyg för någon deckare är det överhuvudtaget inte. Det enda mysteriet i boken är vem som i hela friden ligger bakom alltihop, vilken mastermind kan ha totat ihop inbjudan och planerat detta samkväm? Slutet är visserligen genialt, men snöpligt.

För mig är det något av en gåta varför Arne Dahl helt enkelt inte gav ut detta som en novellsamling, utan någon som helst koppling till A-gruppen. Novellerna är nämligen väldigt bra, precis som allt annat Arne Dahl skriver.

Jag har valt att inte göra min bedömning helt och hållet utifrån att det skulle vara en deckare, utan har gjort en liten "varken hackat eller malet"-bedömning. Om du ska läsa denna, läs den då som en novellsamling, inte något annat.

Boktipsets estimerade betyg var 3.3. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Elva: En stund på jorden, En full bokhylla och En tomtas tankar och funderingar.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Himmelsöga" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 409
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 10
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2007
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 21 augusti 2012




Första meningen: Om det finns en dagtida motsvarighet till spöktimmen, timmen efter midnatt då spöken härjar, eller vargtimmen, timmen närmast gryningen då flest människor dör, så måste den inträffa på en söndag.

Baksidetext
Det är sensommar i Stockholm. Rikskriminalens speciella enhet för våldsbrott av internationell art, emellanåt känd som A-gruppen, väntar med visst vemod in hösten. Ett föga uppseendeväckande rån i en videobutik på en bakgata ändrar på den saken. En övervakningskamera fångar förloppet, och bakom rånet tonar någonting fram som får vittgående konsekvenser. En märkvärdig, skrämmande form av brottslighet blottas sakta och tvingar A-gruppen att konfronteras med samtidens allt galnare fixering vid yta och sken.

Samtidigt dras den forne A-gruppsmedlemmen Paul Hjelm in i en internationell härva. En högt uppsatt chef inom säkerhetspolisen försvinner abrupt, och Hjelm sätts på att försöka hitta honom. I takt med att han sugs mot de globala konflikternas dolda epicentrum tvingas han hantera frågan om hur man försvarar sig mot ondskan utan att själv bli ond. Måste verkligen demokratin alltid försvaras med odemokratiska medel?

Min kommentar
I den här boken kände jag till fullo igen "min" Arne Dahl igen; ironin, samhällskritiken, finurligheterna, det vackra språket, ja allt finns här. För en gångs skull är det inte heller flera olika brott som hänger ihop, däremot finns det ledtrådar och annat i de andra fallen.

Här spelar yta och popularitet den stora huvudrollen och vad som kan hända med psyket hos människorna på varsin sida om gränsen. Det man gör kan få konsekvenser långt in i framtiden. Brottet och motivet som målas upp är sannerligen en intressant vinkling. Vad jag inte gillar riktigt är att Paul, återigen, blir personligt inblandad. Den här gången genom dottern. Jag förstår egentligen inte den bihistorien och den hade nog inte behövt vara med. När jag tänker tillbaka så kan jag nog ändå upptäcka att det alltid är någon i gruppen som är involverad på ett personligt plan. Mycket handlar det också om att storebror ser dig, vad man än gör så lämnar man elektroniska spår efter sig. Tekniknörd som jag är så gillar jag de bitarna.

En hel del gamla bekanta dyker upp i olika sammanhang, bland annat de otäcka erinnyerna från Europa Blues, som faktiskt spelar en ganska stor roll i lösningen. De har för övrigt blivit ännu grymmare. En del referenser görs också till förra boken, Efterskalv, som var den första bok jag läste av Arne Dahl. För väldigt många år sedan. Det gick bra ändå, men ibland önskade jag att jag läst om den först.

Pauls uppdrag hör bara ihop med A-gruppens i periferin, kan man säga. Jag är oerhört imponerad av pusslet som han måste lösa för att hitta den han söker. Främst Arne Dahls förmåga att komma på det och få det att gå ihop på slutet. Det är riktigt maffigt.

Mitt i boken får man också se ur mördarens perspektiv, vilket sker i presens och det funkar bra. Men plötsligt i Pauls perspektiv blev det också presens en gång och då fick jag stanna upp och fundera på om det fanns någon mening med det. Jag kunde faktiskt inte hitta någon.

Serien om A-gruppen skulle bli en dekalog vilket betyder att detta borde vara sista boken. Nu blev det ju inte riktigt så, det kom en elfte bok också. Och faktiskt får man lite hintar om den och också om nästa serie, Opcop.

Jag vet inte vad mer man kan säga om detta, förutom att detta sannerligen måste vara något av det bästa som finns i deckar-Sverige. Jag älskar det.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Himmelsöga: Bannbullan, Bokhora och En stund på jorden.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Mörkertal" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 8
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (första) 2005 (min) 2005
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 25 juli 2012




Första meningen: Redan första gången han såg kvarlevorna förstod han att det var något speciellt med dem.

Baksidetext
2004. Försommar. En sjundeklass från Stockholm är på resa i de djupa ångermanländska skogarna. När en av fjortonåringarna plötsligt försvinner finns det tillräckligt många oroväckande tecken för att A-gruppen, rikskriminalens speciella enhet för våldsbrott av internationell art, ska kopplas in. Mystiska baltregistrerade bilar har rört sig i trakten, och dessutom tycks flickan själv, Emily, bära på mörka hemligheter.

Samtidigt som Sara Svenhagen, Lena Lindberg och Gunnar Nyberg från A-gruppen ger sig av till Ångermanland händer det saker i Stockholm. En hantverkare gör ett häpnadsväckande fynd i en grop i Gamla stan och försvinner sedan spårlöst. Bengt Åkesson vid Stockholmspolisen tvingas på grund av en säregen utpressning ta sig an försvinnandet - och drar med sig Paul Hjelm, numera internutredare. Tillsammans närmar sig de två en märklig sanning med historiska djup.

Arto Söderstedt och Viggo Norlander får ta sig an ett brutalt mord på Mariaberget, som successivt visar sig ingå i en egenartad mordserie.

Till slut visar sig allting hänga ihop. I takt med att Emilys sanna karaktär uppenbaras blottläggs ett nätverk av mänskliga perversioner som sträcker sig både ner i historien och ut i världen via Internet.

Min kommentar
Det här blir jobbigt för mig, eftersom detta är den första bok om A-gruppen som jag faktiskt inte gillar jättemycket. Även om den nu inte är dålig. Arne Dahls lägstanivå är fortfarande bättre än en del författares högstanivå. Och jag vet ju att nästa bok, Efterskalv, som var den första bok jag läste i serien, är så mycket bättre.

En tonårstjej försvinner i Ångermanland under en klassresa. Här i skogen vimlar det för övrigt av pedofiler och skumma bilar från Litauen. En elektriker stjäl en kista med skumt innehåll från ett hål i gatan i Stockholm. Sedan försvinner samme elektriker. Den försvunne elektrikerns fru försöker genom utpressning (en anmälan om sexuella trakasserier) få en polisman att söka efter hennes man. Plötsligt börjar någon (medelst pianotråd) dekapitera pedofiler. Och ja, du har helt rätt; allt hänger ihop på slutet. Det står faktiskt till och med i baksidetexten. Men det är lite för våldsamt, lite för många trådar, lite för många inblandade, lite för många sammanträffanden.

Jag får känslan av en typisk mellanbok, där det mesta står och stampar. Visserligen är deckargåtan allt annat än trist (snarare tvärtom, på gränsen till för osannolik, även för mig), men det händer inget alls med karaktärerna. De kommer inte vidare utan ältar bara det gamla. Och Jon, vad gör han i A-gruppen egentligen? Vem är han? Och Lena? Det här med hennes "henligheter" börjar kännas trist. Är de med helt enkelt för att få med alla typer av människor så allt blir politiskt korrekt? Eller ska de någon gång få göra något vettigt?

Och så klämmer vi in lite Dan Brown-inspirerat hemligt-sällskap mysterium. Nej, Arne Dahl (eller Jan Arnald) du är så mycket bättre än så. Lite kul är det ändå att det hemliga sällskapet heter Fac ut vivas (som betyder ungefär get a life). Det är humor på hög nivå. Fantasifiguren Rigmondo, vars historia går ända tillbaka till libertinerna på 1700-talet och har ett penisben, blir ju så klart poppis bland de "fritänkande", men för mig blir det lite för mycket. Och när slutet sedan kommer, lite för våldsamt och lite för actionspäckat med en ruggig shoot-out så blir det lite för mycket Eyes wide shut (som för övrigt är en mycket bra film).

Eftersom jag är språkintresserad i kombination med nyfiken så kände jag mig manad att försöka luska ut var namnet Rigmondo kom ifrån. Jag tror mig veta att denne författare aldrig bara skulle hitta på något, utan att det hade någon betydelse. Jag hittade absolut ingenting om någon Rigmondo (eller ja, ett svenskt förlag, men det startade efter denna bok skrevs). Så det blev till att härleda ord i stället. Mondo vet jag ju betyder värld, men jag gick bet på det där rig. Tills jag hittade att det faktiskt är en förkortning av rigenerazione, som ju betyder nyskapelse, nyfödelse. Skulle Rigmondo alltså återskapa världen? Eller finns det någon betydelse som jag missat?

Det positiva är att jag alltid lär mig något när jag läser de här böckerna, även om nu Fac ut vivas och Rigmondo verkar vara påhittade, den här gången fick jag veta skillnaden mellan kakafoni och kakofoni. Och minsann, har jag inte alltid haft fel för mig...

Boktipsets estimerade betyg var 4.4. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mörkertal: hyllan, Bokstunder och Nom.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Dödsmässa" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 383
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 7
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (första) 2004 (min) 2004
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 19 juni 2012




Första meningen: Fossiler, tänkte han, överallt fossiler.
Sista meningen: Ni kommer att ta väl hand om den.

Baksidetext
Mars 2003. Krig i Irak. Före detta hustrun till en medlem av Rikskriminalpolisens enhet för våldsbrott av internationell art, mer känd som A-gruppen, går in på en bank på Östermalm i Stockholm för att uträtta några ärenden. Det är upptakten till en besynnerlig räcka händelser som via ett dramatiskt gisslandrama, ett mystiskt skrivbord och ett antal fossiler leder rätt in i andra världskrigets mest dramatiska skeenden och dess återverkningar i det följande kalla kriget. Allt för att en man vill ändra det förflutna ...

A-gruppens sjunde fall är en djupdykning ner i 1900-talets mörkaste hörn. Paul Hjelm, Kerstin Holm, Arto Söderstedt och de andra står till att börja med inför en gåta som är lika handfast som undflyende: Vad är det som inte stämmer med gisslandramat på Karlavägen i Stockholm? Alltmedan ett kuvert i en spionbrevlåda i Östberlin är på väg till sin adressat.

Min kommentar
Som vanligt börjar en bok av Arne Dahl fullkomligt lysande. Efter ungefär trettio sidor är man mitt inne i smeten och inget är vad det verkar att vara. Ett mystiskt brev som läggs på ett hemligt överlämningsställe, en auktion där Arto överraskande nog blir ägare till ett antikt skrivbord, ett bankrån med gisslan, varav en är Paul Hjelms före detta fru. Tror ni allt hänger ihop?

Här fanns tre olika krig med i handlingen; andra världskriget, det kalla kriget och Irakkriget. För min del tyckte jag nog att det blev för mycket av "tidshoppen", jag hade lite problem att hålla isär alla tyskar och vilken tid de levde under. Det var nog mest mitt eget fel, men ändå. Lite intressant kuriosa fick man också, när ett helt kapitel plötsligt visade sig vara Bushs tal till folket, ordagrant återgivet (översatt dock). Fullt av floskler och med facit i hand, smått absurt.

Vi får också veta att oljan är roten till allt ont och, om jag ska tolka det rätt, om fyndigheterna bara hade varit lite mer rättvist fördelade över jorden så skulle allt vara bättre. Eller så menade han nog inte... det var nog mer att en del är beredda att göra vad som helst för att få tillgång till den sista oljan. Var den än må finnas.

Arne Dahl är en av väldigt få författare som klarar konststycket att få med en massa intressanta fakta, utan att ge små föreläsningar i miniatyr. Här får vi lära oss en hel del om Chiosmassakern 1822 och inte en enda gång kändes det krystat. Jag tänker inte ens försöka förklara hur det passar in i historien.

Det brukar ju vara en av karaktärerna som man får komma närmre och lära känna lite mer, men i den här boken vet jag inte riktigt vilken det skulle ha varit. Förutom Pauls före detta fru, Cilla, då. Det var faktiskt kul att få veta lite mer om henne och om Paul haft lite förstånd kvar så hade han aldrig lämnat denna fantastiska kvinna.

En gammal bekant från Ont blod dyker upp igen. Just den här biten kändes lite krystad. Var det verkligen det enda/bästa sätt som fanns att avsluta den historien? Lite för mycket, lite för snabbt tycker jag.

Det enda andra jag möjligtvis skulle kunna invända mot är att alltihop känns en liiiiten gnutta långsökt (det börjar jag visserligen vänja mig vid nu, det är ju trots allt en deckare) och det trista slutet. På något sätt förlorade jag allt hopp där.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Dödsmässa: Dagens bok, Min smak och Oswalds popcorn.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"En midsommarnattsdröm" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 355
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: A-gruppen 6
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2003 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 23 maj 2012




Första meningen: Sverige ligger därnere.
Sista meningen: Och inser att ingenting någonsin är färdigt.

Baksidetext
Det går mot midsommar, snart semesterdags. Ett visst lugn borde infinna sig. Men för Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art, mer känd som A-gruppen, blir det en intensiv vecka.

En i gruppen anklagas plötsligt för brott i det förgångna, och en mindre bomb av säregna våldsbrott briserar i Stockholm. En gästarbetande polsk sjuksköterska yxmördas, en programansvarig TV-chef skjuts ihjäl efter premiären på en färsk dokusåpa, ett tilltänkt hedersmord tar en oväntad vändning, ett lik flyter upp ur Riddarfjärden och vänder ut och in på allt. Och till slut blir allt väldigt personligt.

Min kommentar
När jag började läsa den här boken blev jag för ett ögonblick rädd att jag fått för stor dos av Arne Dahl och A-gruppen, för det kändes inte alls speciellt bra. Den ena karaktären efter den andra radades upp och inte fick jag veta vilka de var heller. I ett helt kapitel beskrevs människor bara med epitet, som "vit man", "vit kvinna", "svart kvinna". Det var oerhört förvirrande.

Sedan blev det som vanligt igen... eller, jag vet inte. På något sätt känns det som att historierna blir mer och mer fantastiska och långsökta. Givetvis hänger alla de där underliga morden ihop. Och motivet är... ja, jag har faktiskt inte den blekaste. Det skulle kunna vara något som öga för öga, men det känns egentligen bara krystat. Och hur mördaren kunnat få veta andras tankar och funderingar det får man inte veta. Inte heller hur det kunde slumpa sig så att vissa saker sker samtidigt.

Nej, det var nog på tok för stora luckor i den här. Och det var lite påfrestande att läsa samma dialog mer än en gång, när en sekvens beskrevs från olika personers perspektiv. Men, vad spännande det är. Vissa saker kan man uppenbarligen förlåta, bara sakerna görs på ett bra sätt. Och Arne Dahl kan konsten att fängsla med språk, berättelse och bilder. Höjdpunkten är när Arto tänker sig Åre som Det Nya Pompeji under en utgrävning på 4000-talet. Ett helt underbart litet stycke, vilket fantastiskt sätt att beskriva sin samtid.

Till min stora förvåning så dyker författaren själv upp en bit in i bok (sid 164), som "jag". Tydligen hade det, vid denna boks utgivning, äntligen avslöjats vem som dolde sig bakom pseudonymen Arne Dahl. I det lilla avsnittet får man veta hur författaren från början tänkte sig ett visst mord, en idé som han tydligen förkastade. Kul idé, men också det störde en aning eftersom jag blev påmind om att jag faktiskt läste en påhittad historia.

Hur det än är så är det fortfarande riktigt bra. Arne Dahls lägstanivå (hoppas detta var det i alla fall) är lika bra som andra författares högstanivå.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En midsommarnattsdröm: Oswalds popcorn, En stund på jorden och Bokstunder.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.