Bok: Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Författare: Liane Moriarty
Titel: Öppnas i händelse av min död
Genre: Drama
Antal sidor: 345
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The husband's secret
Översättare: Eva Johansson
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 december 2024




Första meningen: Alltihop var Berlinmurens fel.

Baksidetext
Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney i Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig ...

Min kommentar
En bok som det känns som att alla utom jag har läst är Öppnas i händelse av min död. Jag köpte den för evigheter sedan (2016!) och har varit på väg att plocka fram den ett flertal gånger. Det kom alltid något annat emellan. Ända tills jag slutligen tog med den i min Boktolva. Symptomatiskt nog så är den faktiskt sist ut, inte bara i den utmaningen, utan i samtliga i år.

Trots att så många läst och verkligen tyckt om så hade jag egentligen inga förväntningar alls. Det som blev min stora behållning av hela historien är, inte speciellt oväntat, de moraliska dilemmana som boken faktiskt innehåller flera av. Speciellt de som gör mig helt förvirrad, där inget liksom är svart eller vitt. Jag älskar att fundera över vad jag själv skulle ha gjort, men här har jag faktiskt ingen aning. Det finns liksom inga vinnare här.

Början av boken fick mig nästan att ge upp. Det var helt osannolikt rörigt. Så många karaktärer och ingen av dem etablerades speciellt starkt. Alla kvinnor låter exakt likadant, men Tess och Cecilia hade jag jättesvårt att hålla isär. Jag kom aldrig ihåg vem som var vem och det var så genom hela boken.

Om man läser baksidetexten och förväntar sig en historia om Cecilia och John-Paul så är man helt fel ute. Det finns tre trådar här, varav två har en stark och tydlig koppling till varandra. Vad den tredje kan tänkas tillföra till det hela är oklart. Förutom att den är intressant då. Ingen av karaktärerna i någon av trådarna är särskilt lätt att tycka om, men de är högst mänskliga. Irrationella och ologiska.

Jag gillar verkligen den något ödesmättade stämningen. Man känner med varenda cell i kroppen att detta är en olycka på väg att hända. Och det är det ju. Man skulle kunna kalla allt för gudomlig rättvisa, men det blir ju väldigt konstigt när en oskyldig tredje part drabbas. Snyggt upplagt är det i alla fall.

Epiloger brukar inte tillföra jättemycket till en historia, tycker jag, men denna gör det. Mycket av det man tror sig veta ändras. Jag gillar det. Tänk vad alla hade kunnat slippa gå igenom om det bara hade gjorts rätt från början. Man bör nog fundera både en och två gånger varför man känner behovet att bekänna något för sin partner. Om det är för ens egen skull, av rent egoistiska skäl för att man själv ska må bättre, då bör man nog faktiskt låta bli. I alla fall om det är i formen av ett brev som ska läsas efter att brevskrivaren är död. Tänk om hon hade läst det när han hade dött. Hade inte det varit ännu värre?

Öppnas i händelse av min död berör mig, men inte tack vare karaktärerna. Det som berör mig är moral- och etikfrågorna. I övrigt så är den väldigt förutsägbar, men det stör mig inte. Det finns mycket som jag hade kunnat reta mig på i själva handlingen, men allt måste ha gjorts på ett bra sätt för det är inget som jag egentligen irriterar mig på.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 693 880 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Öppnas i händelse av min död: Lottens bokblogg, Stories from the city, stories from the sea och enligt O

Fullbordad utmaning 2024:3

Detta är en sådan bra utmaning och förhållandevis enkel att det faktiskt är fjortonde året som jag kör den. Den startade hos enligt O och går ut på att läsa tolv nya författare under året och det är en utmaning som passar mig jättebra, eftersom jag oftast läser betydligt fler. Det brukar alltså inte vara någon utmaning i egentlig mening.

Min ambition brukar vara att blanda genrer, men 2024 så tänkte jag ta det hela ett steg längre. Eftersom jag oftast läser böcker inom olika spänningsgenrer så har jag ju så klart också flest olästa böcker där och då blir det nästan omöjligt att de inte hamnar i den här utmaningen. För 2024 så har jag verkligen ansträngt mig för att välja annat och själv tycker jag att det gick riktigt bra.

Betygsmässigt så blev det faktiskt ganska bra träffbild, med lägsta betyget 3 och högsta 4. Glädjande nog så fick fler än hälften 4. Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa något mer av nästan allihop, utom en. Trots det så blev det nog bara en enda omedelbar favorit (Engman). Ytterligare två vet jag med säkerhet att jag kommer att läsa mer av (Diamond, Boije av Gennäs), eftersom jag har flera böcker i hyllan redan.

Ett par besvikelser blev det ju, så klart, men förhållandevis få. Tre av dem (Sendker, Tóibín, Westö) är inga författare jag kommer att prioritera i framtiden, men faktiskt ligger Westö ganska bra till ändå. Jag gillade stilen, men inte historien. De andra två är oklart om jag kommer att vilja läsa, men om det dyker upp något intressant så är det inte omöjligt.

Betygen blev en 3:a, fyra 3,5:or och sju 4:or, vilket ger ett genomsnitt på 3,75. Det är till och med lite bättre än förra året, då det var 3,71 för 2023 (3,33 för 2022, 3,41 för 2021, 3,62 för 2020 och 3,71 för 2019). Ingen fullpoängare i år, men inte heller något bottennapp.

Betyg 4

Betyg 3,5

Betyg 3

Bok: Viskande skuggor av Jan-Philipp Sendker

Författare: Jan-Philipp Sendker
Titel: Viskande skuggor
Genre: Thriller
Antal sidor: 360
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Das Flüstern der Schatten
Översättare: Lisbet Holst
Serie: Kina-trilogin 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 november 2024




Första meningen: Han var liten.

Baksidetext
Journalisten Paul Leibovitz lever ensam i sitt hus på en liten ö utanför Hongkong. Isoleringen är frivillig, han sörjer sin döde son och vill behålla sina minnen av honom så rena som möjligt. Under en pilgrimsvandring möter han en amerikanska, Elisabeth Owens, vars 30-årige son försvunnit – och i värsta fall mördats – under en affärsresa i Kina. Paul bestämmer sig för att hjälpa Elizabeth att lösa mysteriet. Han kontaktar Zhang, en vän inom säkerhetspolisen, och tillsammans börjar de följa spåren som leder dem allt längre in i Kinas undre värld, en värld som befolkas av människor som inte väjer för någonting.

Min kommentar
Jan-Philipp Sendker är en författare vars böcker har synts precis överallt. Då kan det hända att man blir lite nyfiken. På bokrean 2019 hittade jag Viskande skuggor, som jag snabbt kollade upp och eftersom den är första delen i den serie som inte är kärleksromaner så slog jag snabbt till. I år tyckte jag att den har stått och väntat länge nog så jag tog med den i min Boktolva.

Det var lite oklart för mig när boken utspelar sig så jag kände att jag var tvungen att kolla upp det, med hjälp av de olika ledtrådar som fanns. Till exempel att det har gått 35-40 år sedan kulturrevolutionen, som enligt Google började 1966 och höll på i tio år. Huvudpersonen Paul hade bott i Hongkong i ungefär trettio år och kom dit 1975. Alltså borde boken utspela sig runt 2005. Det kändes rimligt.

Miljön är ju extremt spännande. Mest Hongkong med omnejd och även mycket Kina. Jag visste nog inte att det är så stor skillnad mellan dem. Jag hade lite svårt att förstå alla färjor mellan olika ställen, men när jag tittar på kartan så förstår jag. Om jag hade känt till området så skulle jag nog ha gillat att man får vandra på gatorna tillsammans med Paul.

Karaktärerna är inte speciellt många, snarare väldigt få. Jag gillar Paul och kan lätt relatera till det här med att mycket folk dränerar honom på energi. Hans andra påfund, att vältra sig i sorg och självömkan, förstår jag inte. Framför allt så är allt det väldigt utdraget. Men alla sörjer vi ju på olika sätt.

Ibland är det lite oklart när och hur saker händer. Vid ett tillfälle så följde Christine med Paul på färjan, men i nästa steg så är hon plötsligt inte med längre. Vart tog hon vägen? Medan jag läser så kan jag inte låta bli att tänka att det finns en anledning till att vanliga människor inte ska ägna sig åt detektivarbete. Herregud, hur dumt kan man bete sig?

Allt är så motsägelsefullt och då menar jag inte bara krocken mellan öst och väst. Ett hotell beskrivs, till exempel, som ett av stans bästa, men rummet Paul får är osannolikt sunkigt. Jag har aldrig bott i ett så sunkigt rum och jag har aldrig bott på ett hotell som ansetts som ett av stans bästa. Dessutom så knackar en läderklädd prostituerad på, klockan fyra på morgonen, och frågar om han vill ha "rumsbetjäning". Och så serverar de kall äggröra till frukost.

Deckarmässigt så är boken inte speciellt bra. Kanske borde författaren inte skriva i den genren. Eller kanske mer att de inte borde kallas för det. Anledningen till att Paul överhuvudtaget blir inblandad i detta är så oerhört krystad. Inte ber man väl första bästa landsman om hjälp med ett rent polisärende. Man går väl till ambassaden. Det är inte heller en smickrande bok för kineser, känner jag. Man får veta väldigt mycket (ibland för mycket). En hel del känner jag till, efter att ha haft flera kinesiska kollegor. En hel del var nytt för mig. Jag tycker det är intressant att se lite av Kina genom en västerlännings ögon. Ofta tycker jag att det är bättre så. Då får man den osminkade versionen.

Viskande skuggor är mest av allt en berättelse om Kina och, tyvärr, minst av allt en thriller. Särskilt spännande blir det aldrig, det är mest väldigt långrandigt och utdraget. Tempot är väldigt långsamt och tonen är nästan lite vemodig. Det som gör den lite bättre, men som inte alls har med genren att göra, är inblicken i både det historiska och moderna Kina.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 2 106 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Viskande skuggor: Bokstunder, Bokdamen och Deckarhuset

Bok: Nora Webster av Colm Tóibín

Författare: Colm Tóibín
Titel: Nora Webster
Genre: Drama
Antal sidor: 374
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Nora Webster
Översättare: Erik Andersson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 oktober 2024




Första meningen: "Du måste vara dödstrött på dem."

Baksidetext
Platsen är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, hennes stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru. Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av en hemsk sjukdom och avlider kort därefter.

Nora blir lämnad kvar själv med ansvar om allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till sin hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne. Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."

Min kommentar
Irland har nog alltid lockat mig, som land och resmål. Det betyder ju att även böcker och film därifrån lockar. Nora Webster är en bok som syntes väldigt mycket att tag, för några år sedan. När jag hittade den på bokrean (2017 😲) så var det inte så mycket att tveka på. I år tog jag med den i min Boktolva.

Efter runt halva boken så börjar jag befara att vi inte är på väg någonstans med den här berättelsen. Den verkar sakna både riktning och mål. I stället så får vi följa en sörjande kvinna, i vardagen, under tre år. Vilket väl i sig är riktning och mål. Bara inte den sorten jag förväntar mig. För övrigt så framgår det inte att det har gått så lång tid, förrän på typ sista sidan.

Dessvärre så är detta ingen särskilt trevlig kvinna. Hon är avig, butter och inåtvänd. Hon har noga räknat ingen social kompetens alls. Inte ens hennes systrar tycker om henne (eller mamma, när hon levde). På något märkligt sätt så är det ändå svårt att inte tycka om henne. Hon verkar ha varit lite nedtryckt av sin älskade man, eller i alla fall så har hon automatiskt tänkt och tyckt likadant som han. Hon får efter hans död lära sig att ta ansvar för sitt eget liv och upptäcker att hon faktiskt kan och måste tänka själv. Fatta egna beslut. Hon är känslomässigt avstängd, men sakta så får hon kontakt med sina känslor igen. Hon bevakar svartsjukt sin egen sorg och låter sönerna hantera allt det på egen hand. Hon är så rädd för att lägga sig i sina barns liv att det i stället blir helt tvärtom. Hon vet i stort sett ingenting om dem och deras liv. De flesta, inklusive hennes barn, verkar vara mer eller mindre rädda för henne.

Man skulle kunna tänka att detta inte alls är en komplicerad historia och det är det väl strängt taget inte. Tyvärr så blir det lite komplicerat på grund av språket. Jag vet inte om det är översättningen eller om det är så i originalet också, men ibland blir meningarna så konstiga att jag måste läsa dem flera gånger. Ibland blir de mer än nödvändigt röriga. Ofta på grund av syftningsfel, tror jag. Det är åtminstone ofta omöjligt att veta vilken hon som menas. Även släktförhållandena är en mardröm för mig. Jag har svårt att hålla isär döttrar, systrar, svägerskor och mostrar.

Nora Webster är lågmäld och långsam. Det händer egentligen ingenting. Så som livet ändå är för de flesta av oss. Det är mycket reflektioner och eftertänksamhet. Jag har lite problem att bestämma mig för vad jag faktiskt tyckte om den, kanske mest för att jag inte var förberedd på vilken typ av bok det är. Om jag någonsin kommer tillbaka till Irland (hoppas, hoppas, hoppas) så kan jag mycket väl tänka mig att läsa något mer av Colm Tóibín och då är jag förberedd på hans stil.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 21 365 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Nora Webster: och dagarna går, Lyrans noblesser och A room of my own

Bok: Blodlokan av Louise Boije af Gennäs

Författare: Louise Boije af Gennäs
Titel: Blodlokan
Genre: Thriller
Antal sidor: 443
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Motståndstrilogin 1
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 oktober 2024




Första meningen: "Jaha", sa den lilla runda damen och öppnade dörren, "och härinne bor du."

Baksidetext
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv. Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på pr-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.

Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt men vem? Och till vad?

Min kommentar
När Blodlokan kom så blev den en rejäl snackis och jag blev ju så klart nyfiken på den. Jag är alltid sugen på en bra thriller. På bokrean året efter så köpte jag den (och även andra delen, faktiskt), men sedan gick den samma öde till mötes som så många andra böcker i min hylla. Den blev stående där, oläst. När jag satte ihop årets Boktolva så tyckte jag att det ju kunde vara dags att ta sig an den och nu var det alltså äntligen dags.

Kort sagt handlar den här boken om politiska skandaler och maktmissbruk. Något som blir mer och mer aktuellt, tycker jag. Och så har de mage att undra varför politikerföraktet är så utbrett. Med den senaste tidens händelser färskt i minnet så kanske det just nu inte kändes som någon bra idé att rycka ut till Anna Kinberg-Batras försvar. Även om just de där kommentarerna om kvinnors klädsel, som nämns i boken, irriterar mig vansinnigt mycket. Ingen skulle väl komma på tanken att kommentera vad Kristersson har på sig.

Texten strösslas med autentiska tidningsklipp och liknande, som är för långa. Åtminstone för mig som känner till samtliga fall. Intressant läsning ändå och visst har även jag haft funderingar och konspirationsteorier om flertalet av dem, men i den del fall så kan jag inte se någon anledning till mörkläggning. Ingen annan än ren dumhet i alla fall. Jag kan liksom inte se någon direkt vinst för någon av de inblandade.

Ibland blir saker och ting övertydliga. För alla utom Sara då. Jag gillar inte när saker skrivs mig på näsan. Det är bra om författare vågar lita på sina läsare och låter dem tänka lite själva. Men katten. Den stackars katten verkar lämnas ensam dagar i sträck. Varför är den ens med? Och pappan. Plötsligt börjar det pratas om pappas sjukdom. Han var ju inte sjuk. Han brann ju inne.

Sara. Vad i hela friden ska jag säga om Sara. Hon är så motsägelsefull att hon känns påhittad. Hon påstås vara smart och ha huvudet på skaft, men verkar inte kunna dra några slutsatser alls. Hon är mer än obegripligt naiv, trots allt som händer henne. Hon upprepar ständigt att hon inte kan lita på någon, ändå gör hon det. Och på grund av den bristande analysförmågan så litar hon på fel personer. Mer än en gång betonas det att hon ju har sin militära grundutbildning, men hon verkar inte ha någon som helst användning för den. För att inte tala om hur förskräckt jag blev över hur hon lät Bella hantera henne. Jag hade omedelbart dragit öronen åt mig om någon försökt förändra mig så. Och Sara borde verkligen ha känt igen den där förkortningen när den dök upp igen. Det gjorde ju jag.

Faktum är att jag känner mig oerhört tveksam till alla de resurser som någon lägger på att få Sara att ... ja, vadå egentligen? Pappa är ju död och gör inte längre några efterforskningar och har uppenbarligen inte sagt något till sin familj om vad han höll på med. Och är inte sanningen den att om de inte hade börjat försöka vilseleda Sara så skulle hon ju aldrig ha börjat fundera. I stället börjar de skapa en alternativ verklighet, uppbyggd bara för Sara, som kostar miljontals kronor. En svindyr lägenhet på Östermalm, märkeskläder i drivor och alla dessa människor som var inblandade. Det är som att hon har hamnat i Matrix.

Det är svårt att få rätt på vad jag egentligen tycker om Blodlokan, jag känner mig så tudelad. Det finns så mycket som stör mig och den är så otroligt spännande samtidigt som den är fullständigt osannolik. Det är liksom för mycket av allt. Mitt betyg bevisar strängt taget att det inte måste vara trovärdigt för att vara bra. Men kurvan är exponentiell. Ju mindre trovärdigt, desto bättre måste det vara. Nu ser jag fram emot att läsa andra delen och funderar som bäst på om jag kanske ska ta med serien i min Finish That Series-utmaning 2025.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 947 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Blodlokan: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Boktanken

Bok: Gånglåt av Elin Olofsson

Författare: Elin Olofsson
Titel: Gånglåt
Genre: Drama
Antal sidor: 286
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 augusti 2024




Första meningen: De satt vid bordet i köket, där värmen från ugnen spridit sig och gjort dem svettiga och röda om kinderna.

Baksidetext
Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia "Salida" Sallström åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt.

Min kommentar
Att jag önskade mig Gånglåt i födelsedagspresent för många år sedan, berodde bara på en enda sak. Det finns ju vissa människor som man har väldigt liknande boksmak som, en del mer än andra. Till exempel Lotten. Jag vet att jag till 99,9% kan lita på hennes rekommendationer och tips. Alltså blev jag ju riktigt nyfiken på boken när den blev hennes Årets upplevelse 2016. Det är ju ett tag sedan, men en Årets upplevelse är ju en Årets upplevelse. Så tänker jag.

Glesbygdsromaner har en speciell plats i mitt hjärta. Jag växte själv upp i en liten, liten by strax utanför ett litet, litet samhälle. Oavsett om glesbygden är belägen i Jämtland eller Västergötland så är den ungefär likadan. Människorna också. Man får inte sticka ut för mycket. Här finns så mycket gammal bitterhet på grund av, tror jag, att man upplever att man har levt i någon annans skugga. Att man knäar under andras förväntningar på en. Att ens egna förväntningar på livet inte alls har infriats. Att man helt enkelt har fastnat i gamla hjulspår. För att det är enklast så.

Språket är vackert och inkännande. Utan att bli svulstigt. Det är rakt, men ändå snirkligt. Helt utan sentimentalitet och billiga knep. Språkligt är det inget som skaver, men mellan människorna är det fullt av oläkta och fula skavsår.

Det är inte speciellt många karaktärer här och det är väl Gun-Britt som tar mest plats. Hon är martyren, den duktiga, den som stannade kvar. Bara hon får slita (alla andra är latmaskar), känna och har rätt. Åtminstone i sina egna ögon. Hon är så full av sitt självpåtagna martyrskap att hon inte för ett ögonblick stannar upp och funderar på om de andra verkligen har det så bra som hon inbillar sig. För alla andra har det ju så bra, eller så har de eventuellt gjort sig förtjänta av att ha det dåligt. Annat är det med henne.

De är så otroligt lika varandra, Gun-Britt och Sonia. De är så avundsjuka på varandras liv. Värre än det är att de är missunsamma. Det är omöjligt för dem att glädjas åt andras framgång. Än mindre stött och hjälpa varandra. Den här syskonrelationen kan jag inte alls relatera till. Åtminstone inte i vuxen ålder. Så där höll vi på när vi var små. De är faktiskt bara barnsliga och patetiska. Om de bara hade pratat med varandra, verkligen lyssnat, så skulle de ha fått mer förståelse.

Här är en hel hög olyckliga människor och man kommer väldigt nära dem. Alla tänker de en massa, men ingen säger vad de känner. Alla är rädda för att öppna sig och riskera att bli sårade. Jag tycker egentligen inte om någon av dem. Men jag känner med dem och bryr mig om dem. Man skulle nog kunna säga att jag älskar dem. Men jag tycker inte om dem.

Gånglåt är melankolisk, mycket berörande och går i moll. Den är väldigt stillsam, på ytan. När man tittar lite djupare så händer det betydligt mer. Lite som en and. Den ser så graciös och lugn ut när den flyter fram på vattnet. Under ytan paddlar den som sjutton med sina små fötter.

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 183 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Gånglåt: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Bokblomma

Bok: Strandcaféet av Lucy Diamond

Författare: Lucy Diamond
Titel: Strandcaféet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 338
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The beach café
Översättare: Ann Margret Forsström
Serie: Strandcaféet 1
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2024




Första meningen: "Det här är er nya lillasyster."

Baksidetext
Evie Flynn har alltid varit familjens svarta får. Medan hennes äldre systrar växte upp tidigt har Evie försökt slå igenom som sångerska, skådespelare och till och med fotograf. Men inget har lyckats och hon känner hur livet passerar medan hon vikarierar på kontor och lever ett lite för stillsamt liv med sin tråkiga, pensionssparande pojkvän. När Evies älskade moster Jo dör i en bilolycka, ärver Evie hennes strandcafé i Cornwall. Fast besluten att lyckas med något för första gången i sitt liv bestämmer sig Evie för att flytta dit, driva caféet och börja om från början. Men att börja om är inte alltid lätt varken när det kommer till jobb eller kärlek ...

Min kommentar
Lucy Diamond är ett namn som jag har sett ofta. Väldigt ofta. Av någon anledning så har jag inte läst något alls av henne, men nyfiken har jag ju varit. Länge. Strandcaféet köpte jag på bokrean 2019, men det var först i år som hon lyckades klämma sig in i Boktolvan och jag tyckte den verkade passa bra att läsa under sommaren. Sagt och gjort.

När jag läser feelgood så vill jag ha lite rejäl svärta också. Jag vet inte om jag varken kan eller vill påstå att det finns här. Problem finns det visserligen, men alla löses så snabbt och lätt, i det närmaste mirakulöst, att jag knappt hinner bli lite nedstämd. Jag känner inte speciellt mycket medan jag läser.

Evie är en mycket, mycket osäker person som behöver massor av bekräftelse. Något hon i alla fall inte får av sin familj. Eller sambo. Hon är oerhört snabb med att tolka saker. Givetvis alltid till det värsta hon kan komma på. Det är faktiskt ändå ganska trovärdigt. Om man i hela sitt liv har hört hur misslyckad man är så blir det till slut sant. Men det får inte mig att tycka om henne mer. För mig är det självklart att man misslyckas om man hela tiden bara gör saker som man vantrivs med och inte för ett ögonblick stannar upp och funderar på vad man egentligen vill göra.

Dialogen är faktiskt en historia för sig. Den får mig ibland att plocka fram skämskudden. Vem pratar så där med folk egentligen? Mycket ofta känns det krystat på riktigt. Även detta med att Evie inte bara blir accepterad i byn, utan hon blir det bästa som någonsin har hänt där, gör att jag vrider mig lite av obehag. Det verkar obegripligt att ingen någonsin har funderat på att använda caféet så som hon kommer på att göra.

Det finns en hel del saker att hänga upp sig på här. Om man är det minsta verklighetsförankrad. Skulle Jo verkligen ha anställt ett helt gäng med inkompetenta människor? Lyckades hon driva caféet med dem som "hjälp"? Hur i hela friden då? Eller var de kanske bara där för att Evie skulle ta över dem och det skulle bli en bra story? Utan tanke på att någon hade som anställda innan det. Skrev Evie inga anställningsavtal med de människor hon anställde? Hur kan man inte veta efternamn på dem? Hur betalade hon dem? Kontanter? Svart? Är detta vanligt förekommande i England? Ven sköter hennes bokföring? Uppenbarligen inte Evie i alla fall. Hon hade ju inte ens startat den dammiga datorn på det ännu dammigare kontoret.

Detta är en mysig, lite smårolig historia och ganska fin berättelse ändå. Vem skulle inte vilja bo i den där byn liksom. För mig blir det lite för mycket fluff och rosa skimmer, men det är onekligen lättsamt och underhållande. Varje händelse för sig är okej och slutar med en fin liten knorr, men alla sammantaget blir bara banalt och klichéartat. Helt enkelt för mycket av det goda. Jag får en känsla av att författaren desperat har försökt trycka in lite svärta. Hon borde inte ha försökt riktigt så mycket.

Strandcaféet är en upplyftande historia och den får mig på något sätt att må bra, samtidigt som skämskudden är framme. Jag tvekade länge mellan två olika betyg, men det slutade med det lägre. Det är alltför många grundläggande saker som inte går ihop. Jag hade gärna besökt det där caféet och ätit en baconmacka eller pirog, men jag får nöja mig med att besöka det i bokens värld. För det kommer jag helt klart att göra.

På Goodreads hade den 3,93 i genomsnitt (beräknat på 13 603 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Strandcaféet: Johannas deckarhörna, Tjalle läser och Stories from the city, stories from the sea

Bok: Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Författare: Kjell Westö
Titel: Den svavelgula himlen
Genre: Drama
Antal sidor: 475
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juni 2024




Första meningen: Jag hade bott där i lite mer än ett år när det hände.

Baksidetext
Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.

Min kommentar
Det är inte speciellt ofta jag läser böcker av finska författare och faktum är att av de jag har läst, så har jag gillat ingen. Men skam den som ger sig. I år hade jag med en i min Boktolva och vad passar väl bättre än att läsa Den svavelgula himlen när man färdas genom hela Finland.

Boken hade kunnat bli en intressant skildring av en uppväxt med klasskillnader. Om hur det är att födas med en silversked i munnen respektive att födas in i den lägre medelklassen. Om vänskap som trotsar klassgränserna, men i stället känns det som att det mest handlar om hur ofta de har sex. Det känns mer än en aning gubbsjukt.

Berättaren här är namnlös och jag tycker det verkar högst besynnerligt att gå igenom ett helt liv utan att någon någonsin kallar en vid namn. För det är verkligen nästan ett helt liv. Karaktärerna, de tre viktiga, är helt ointressanta. Samtliga är självupptagna och egocentriska. De utvecklas inte heller på något sätt utan de gör om samma misstag och återupprepar samma mönster. Som en evighetsmaskin. Jag kunde inte uppbåda minsta intresse för någon av dem.

Eftersom hela boken strängt taget bygger på den fiktiva författarens relation med Stella, som jag tycker är fullständigt ointressant, så blir hela boken ointressant. Händelser bara staplas på varandra, många gånger är de en upprepning av någon som hänt tidigare. Inte för ett ögonblick stannar de upp och reflekterar. Början av boken är dock ganska bra, när de är barn. Innan allt har börjat handla om sex.

Jag finner det lite ironiskt att en recension av en av den fiktiva författarens böcker så spot on beskriver hur jag upplever den här boken

personerna var endimensionella och intrigen ohjälpligt tunn (s 351)

och den insikt som den fiktiva författaren når, som jag tycker det är synd att författaren till den här boken inte nyttjade

jag skrev bättre då jag inte prackade lika mycket känslor och tolkningar på läsaren som förr (s 411)

Verkliga händelser krystas in genom hela boken och ofta så blir det ... inte bra. Det känns framtvingat och ibland blir det bara konstigt. Och jag kan inte låta bli att undra varför man kallar en person, som man inte ens gillar lite, för sin bästa vän. Jag kan inte se en enda anledning till att ha kvar Alex på sin vänlista. Nåväl, boken är kanske inte så lång, men den känns som en evighet. När jag kom till slutet så hade jag glömt bort början. Där blev jag förvånad över att den tråden tog så lång tid att knyta ihop. Det användes en förfärlig massa ord för att komma fram till slutklämmen.

Den svavelgula himlen hade förmodligen passat bättre som film. Tänkte jag. Men det är redan gjort. Den floppade. Så nu provas den som TV-serie. Olyckliga människor och sex är faktiskt en väldigt bra sammanfattning av vad boken handlar om. Egentligen så är det själva historien som inte passar mig, tror jag, så jag kan mycket väl tänka mig att läsa något mer av Westö.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 4 026 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den svavelgula himlen: Snowglitter books, Bokblomma och Bloggbohemen

Bok: Patrioterna av Pascal Engman

Författare: Pascal Engman
Titel: Patrioterna
Genre: Thriller
Antal sidor: 467
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2018
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 maj 2024




Första meningen: Hannah Löwenström satt vid skrivbordet i sin lägenhet i Hägerstensåsen och läste reaktionerna på den artikel hon skrivit i landets största morgontidning Sveriges Allehanda.

Baksidetext
Oron sprider sig på Stockholms nyhetsredaktioner efter mordet på en kvinnlig journalist. Medarbetare som vant sig vid att dagligen få ta emot hot fruktar nu för sina liv. Den unga Madeleine Winther på Nyhetsbladet har dock siktet inställt på något helt annat. Hon vet precis hur hon ska ta sig framåt i karriären och nu är hon på väg att göra ett rejält scoop.

Carl Cederhielm har lovat dyrt och heligt att skydda landet mot fiender. Han och hans båda medsvurna har satt samman en lista med tio namn. De ska hämnas dem som inte själva kan hämnas.

I ett land långt bort längtar en man hem till Sverige. Invånarna i den lilla staden är rädda för honom, han som arbetar som livvakt åt den vapen- och narkotikasmugglande ryssen.

Snart kommer deras liv att vävas samman och Sverige vakna upp till en ny, skoningslös verklighet. För Carl Cederhielm är dock uppdraget långt ifrån slutfört. Det är dags att eliminera nästa person på listan.

Min kommentar
Pascal Engman är ju en författare som det har varit väldigt mycket snack om de senaste åren, men av någon okänd anledning så hamnade hans debut, Patrioterna, aldrig överst i läskön. Då har den ändå stått i hyllan i snart sex år. Till slut får jag ju ta till det enda som verkar hjälpa; ta med den i Boktolvan. Sagt och gjort och nu är den äntligen läst.

Det är nog inte så vanligt att en bok är mer aktuell sex år senare än vad den var när den släpptes från början. Så är nog faktiskt fallet med denna. Tyvärr. För rent tekniskt så hade journalisten fel, när hon påstod att brottsligheten var på väg ner. Det är ju mer precis tvärtom. Vet vi nu. Det är ju inte journalisternas fel dock, kan jag tycka.

När jag började läsa så tänkte jag att det här kan nog aldrig gå vägen. Och då menade jag, mest, för egen del. Jag upptäckte att det berättades i fyra olika trådar. Inklusive alla de perspektivbytena som blir resultatet av det. Ingen blir väl egentligen förvånad när alla trådarna går ihop.

Vi får följa är Madeleine (journalist), August (livvakt åt ryska maffian), Carl (självutnämnd "beskyddare") och Ibrahim (taxichaufför). Det finns egentligen mycket att säga om samtliga, men det orkar jag inte. Madeleine är i alla fall en otäck människa, på så många sätt. En del av förklaringen är nog hennes far, som är ungefär en lika hemsk person. I alla fall att döma av det lilla vi får träffa honom.

De självutnämnda "beskyddarna" känns trovärdiga. Deras sätt att resonera och komma fram till märkliga slutsatser. Försvara sina handlingar. Eventuellt saknar jag lite mer psykologisk insikt. Hur de där tre (eller fyra) blev som de blev, man får strängt taget inte veta så mycket om dem, men jag tycker nog det räcker. Det hade också varit intressant att få veta hur polisen kom fram till att det var Carl de letade efter. Men då hade det ju blivit en helt annan bok.

Jag blir rent förskräckt över vilka som dör. En del av mig tycker det är bra att man aldrig kan känna sig säker. En annan del blir lite arg och ledsen när "fel" personer dödas. Alldeles oavsett det så uppskattar jag verkligen att det inte känns ett dugg tillrättalagt.

Patrioterna innehåller egentligen flera saker som jag verkligen inte gillar i böcker. Många perspektiv. Sanslöst många karaktärer. På något sätt s lyckas ändå Pascal Engman inte bara ro det i land, utan göra det väldigt bra. Perspektivbytena är mycket tydliga och så är även karaktärerna. Ingen är den andra lik. Nu får jag snabbt köpa ikapp mig av alla hans böcker. Det är ju ganska många det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 1 131 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Patrioterna: Just nu - Just här, Håkans Hylla och Nilmas bokhylla

Bok: Problemet med får och getter av Joanna Cannon

Författare: Joanna Cannon
Titel: Problemet med får och getter
Genre: Drama
Antal sidor: 349
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The trouble with goats and sheep
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 april 2024




Första meningen: Mrs Creasy försvann en måndag.

Baksidetext
En återvändsgata i en förort i East Midlands i England, 1976. Mrs. Creasy har försvunnit och hela gatan surrar av viskningar och rykten. Grannarna skyller hennes plötsliga försvinnande på den intensiva värmeböljan, men tioåriga Grace och Tilly är inte lika övertygade, utan bestämmer sig för att ta saken i egna händer.

Den energiska, livfulla Grace och den tystlåtna, tankfulla Tilly inspireras först av den lokala kyrkoherden till att söka Gud efter svar, och knackar sedan dörr på jakt efter ledtrådar. Det visar sig att alla på gatan tycks ha något att dölja, skäl till att inte riktigt passa in. Men efter hand börjar de avslöja sina hemligheter, sådant som de två amatördetektiverna aldrig hade kunnat föreställa sig.

I det eviga sommargasset börjar så grannarnas liv stegvis uppdagas, och en egendomlig historia, full av svek och lögner, kommer i ljuset.

Min kommentar
Smaka på den här titeln ... Problemet med får och getter ... och säg sedan att du inte blir ett dugg nyfiken. Jag kommer inte att tro dig. Min nyfikenhet väcktes, men sedan började jag fundera på om jag verkligen var intresserad av en bok om får och getter. Det var jag inte. Inte förrän jag läste en recension av Anette på Just nu - just här. Jag köpte den senare samma år, 2017, och nu är den äntligen läst.

Först och främst så kan jag dementera att den handlar om just, riktiga, får och getter. De är högst metaforiska. Om jag hade haft koll på Gamla testamentet, Bibeln alltså, så hade jag kanske förstått titeln bättre. Nu i efterhand så är den inget annat än perfekt. Och kanske är det inte så enkelt att dela upp får och getter. Kanske är inte gränsen knivskarp.

Barn som berättare funkar väldigt sällan för mig, men här går det förvånansvärt bra. Jag tycker att Grace är en trovärdig tioåring, på 70-talet. Annars var inte jag en normal tioåring, mitt tioåriga jag har en hel del gemensamt med Grace. Och vuxna är faktiskt helt obegripliga i ett barns ögon. De gör allt så krångligt. Så klart kommer allt att lösa sig med mrs Creasys försvinnande. Bara Grace och Tilly hittar Gud. Som ju, enligt kyrkoherden, ska finnas överallt, men han verkar vara så svår att hitta i grannskapet.

Språket är lite krusidulligt. Här finns otaliga adjektiv, nästan allt beskrivs med minst en egenskap, och det strösslas även med liknelser. Det görs i alla fall så bra att det i stort sett inte stör mig. Bara ibland.

Det är ganska tydligt att författaren är psykiatriker, man gräver djupt i det mänskliga psyket. Det handlar om att passa in och hur andra dömer en om de tycker att man inte gör det. Gruppdynamik och grupptryck, hur alla triggar varandra. Lite som viskleken, allt förvrängs, och blir värre, längs vägen. Man skulle nog nästan kunna kalla det här för masspsykos.

I stort sett ingenting sägs i klartext, insinuationer och antydningar är allt vi får. Ibland visserligen rätt starka sådana, men kom ihåg att det är barn som lyssnar och tolkar. Man får tänka lite själv. Det här är finurligt, både vad gäller intrig och humor.

Problemet med får och getter är ingen deckare, mer en relationsroman. Eventuellt en uppväxtskildring. Den är full av underbara reflektioner från en tioårings perspektiv, oförstörd av fördomar och förutfattade åsikter. Som vuxen läsare tolkar man givetvis allt på ett helt annat sätt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 27 992 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Problemet med får och getter: Just nu - just här, Bokstunder och Skriftligt talat

Bok: Sanningen om fallet Harry Quebert av Joël Dicker

Författare: Joël Dicker
Titel: Sanningen om fallet Harry Quebert
Genre: Thriller
Antal sidor: 706
Originalspråk: Franska
Originaltitel: La verité sur l'affaire Harry Quebert
Översättare: Marianne Tufvesson
Serie: Marcus Goldman 1
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 mars 2024




Första meningen: - Polisens larmcentral, vad gäller saken?

Baksidetext
New Hampshire, sommaren 1975. En ung kvinna vid namn Nola Kellergan försvinner under oklara omständigheter och hennes förmultnade kropp återfinns inte förrän 2008, trettiotre år senare, när den påträffas nergrävd i den berömde författaren Harry Queberts trädgård. Bredvid Nolas kvarlevor hittar poliserna dessutom en kopia av manuskriptet till Queberts berömda genombrottsroman Roten till det onda. Quebert fängslas och anklagas för mordet, men till hans hjälp kommer hans före detta elev, författaren Marcus Goldman, som också är denna romans berättare och egentliga huvudperson. Tillsammans med polischefen i den lilla staden inleder Marcus en utredning som kommer att bli mer komplicerad än vad någon av de inblandade någonsin hade kunnat föreställa sig. Dessutom börjar han skriva en roman om fallet, en roman som redan innan den publicerats verkar vara på väg att bli en bestseller av sällan skådad kaliber. Romanen bär titeln Sanningen om fallet Harry Quebert.

Min kommentar
Det här verkar vara året, åtminstone hittills, då jag läser mängder av gamla surdegar. Sanningen om fallet Harry Quebert har jag varit sugen på ända sedan den var något av en snackis när den kom. 2014. På bokrean 2016 köpte jag den då, äntligen, och sedan har den blivit stående i hyllan. För något år sedan kom TV-serien också och den ville jag ju se. Efter att jag läst boken. Tyvärr så verkar jag ha dröjt för länge, för den har hunnit både komma och gå.

Boken är, mer eller mindre, tre historier i en. Här får man berättelsen om två mäns vedermödor med att skriva böcker, en äldre mans kärleksaffär med en tonårig flicka och en flickas mystiska försvinnande. Författaren kastar in en hel del annat också, men dessa är de tre huvudtrådarna. Kanske är de många olika historierna anledningen till att detta är en väldigt tjock bok. Något som inte hade varit nödvändigt.

Jag börjar med att, väldigt kort, avhandla kvinnorna i boken, så jag får det gjort. De är nämligen ett kapitel för sig och i sanning rent förfärliga människor. Detta är extra sant för Marcus mamma. De samtal han har med henne tillför absolut noll och intet. Bara irritation. Även Tamara Quinn, Jennys mamma, är hemsk. Om detta är exempel på kvinnor som författaren har träffat i sitt hittills unga liv så tycker jag synd om honom. Männen ligger nog inte långt efter, men de är inte fullt lika hysteriska. Dock är de drama queens allihop. Både kvinnor och män.

Dialogen är egentligen även den förfärlig, oftast. Vem pratar så där?! Ibland fick jag flashbacks till TV-serier/filmer från 50-talet. Nu i efterhand så funderar jag på om det var för att skapa lite humor, men i så fall misslyckas det kapitalt. Det blir bara konstigt.

Det hoppas en hel del mellan olika tidstrådar, men inte ens det blir besvärligt. Dock undrar jag över vem som egentligen berättar i tillbakablickarna. Är det någons minnen eller det som faktiskt hände? Med tanke på hur historien utvecklar sig så hade det varit mycket viktigt att veta.

Här finns så många twister att jag faktiskt inte orkar räkna dem. Då är det extra skönt när min magkänsla var delvis rätt (att få helt rätt torde vara omöjligt). Ändå känns det inte som att det är för mycket av det goda och det är verkligen bra gjort.

Boken avslutas med en epilog, som jag tänkte vara så fräck att jag citerar här. Precis den känslan har jag när jag slår ihop boken.

- För att veta om en bok är bra, Marcus, kan man inte bara bedöma dess sista ord, utan den samlade effekten av alla de föregående orden. Cirka en halv sekund efter att man avslutat boken, efter att man läst det sista ordet, ska läsaren känna sig uppfylld av en mäktig känsla, för ett ögonblick ska man bara tänka på det man just har läst, se på omslaget och le med ett uns sorg eftersom man kommer att sakna alla personerna i boken. En bra bok, Marcus, är en bok som man beklagar att man har läst ut.

Sanningen om fallet Harry Quebert är en mycket annorlunda bok, på ett bra sätt, och en mycket positiv överraskning. Tydligen är den första delen i en trilogi. Jag tycker att det är mycket tråkigt att de efterföljande delarna inte har översatts. Att genrebestämma den är en fasa och jag blir inte klok på vad det är, men jag bestämde mig för att kalla den för thriller. Och du förstår exakt hur bra den är när den får en fyra. Trots allt jag retar mig på.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,18 i genomsnitt (beräknat på 167 695 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sanningen om fallet Harry Quebert: Bokstunder, Vargnatts bokhylla och Stories from the city, stories from the sea

Bok: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

Författare: Mary Ann Shaffer
Titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Genre: Feelgood
Antal sidor: 307
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Översättare: Helena Ridelberg
Serie: -
Förlag: Brombergs Förlag
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 februari 2024


Första meningen: Käre Sidney!

Baksidetext
Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sin nästa bok. Så får hon en dag ett brev från en man hon aldrig träffat, Dawsay Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen som under kriget varit ockuperad av nazisterna. Adams har hittat Juliets namn på försättsbladet till en bok av Charles Lamb och nu undrar han om hon känner till fler böcker av samme författare.

Juliet och Dawsey Adams börjar brevväxla. Han berättar om öns läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalssällskap, och snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas så av deras öden och berättelser om livet på ön att hon bestämmer sig för att åka dit. En resa som kommer att förändra hennes liv.

Min kommentar
Jag tror att jag blev nyfiken på Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap första gången jag hörde talas om den och det var en förfärlig massa år sedan. 2017 köpte jag boken och sedan har den rönt samma öde som så många andra böcker jag har köpt, den blev stående där. Oläst. Under tiden så har den till och med hunnit bli film. En film som jag väldigt gärna vill se så i år fick den bli en punkt i min Boktolva.

Det kan vara så att jag inte visste att detta är en brevroman, när jag köpte den. Något jag vet att jag reagerade på för något år sedan, med ett "åh, nej". Brevromaner och jag brukar inte riktigt komma överens. Däremot så har alltid Kanalöarna lockat mig, åtminstone ända sedan den där gamla deckarserien Bergerac, som utspelade sig på Jersey och som sändes på 80-talet.

Förmodligen så räknas detta som en feelgood, men här finns så mycket. Sorg, glädje, elände, lycka, ja, alla känslor man kan komma på. Och kärlek till böcker, som ju alltid är ett plus. För att inte tala om kriget. Jag hade ingen aning om att Kanalöarna var ockuperade då. Svåra umbäranden var det under kriget, både på fastlandet och på ön. Tänk vad man kan ta sig igenom med hjälp av vänner. Skrattade och grät (gjorde jag inte), men jag blev oerhört berörd av vissa bitar.

Karaktärerna blev så levande, bara genom breven de skrev. Jag älskar tonen i dem och man får en bra inblick i vilken sorts relation människorna har genom hur breven är skrivna. Till och med de ockuperande tyskarna (en del av dem i alla fall) beskrivs på ett nästan kärleksfullt sätt. Jag skulle så gärna vilja träffa de här underbara människorna och det är ledsamt att de inte finns.

Ungefär halvvägs så börjar jag dock tröttna lite. Det blev utdraget och samma likadant. Det är då tankarna börjar vandra iväg lite och fundera över vilken helt otroligt bra postgång de måste ha haft. Och att jag nog saknar det här med handskrivna brev med snigelpost. Det var så mycket mer personligt än ett mejl i inboxen. Men det här med att de skrev "Nu ska jag berätta om ...", gjorde man verkligen det? Berättade att man ska berätta något? Berättade man inte bara? Det gjorde i alla fall jag på den tiden jag skrev brev. Det hände flertalet gånger och det störde mig lika mycket varje gång (eller egentligen lite mer vid varje tillfälle).

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är en fantastisk bok och kanske speglar inte mitt betyg riktigt hur bra den är. Jag hade stora problem med att sätta ett betyg, det stod mellan 3,5 och 4, men det slutade med det lägre på grund av att den var berättad genom just brev. Som jag ju inte gillar jättemycket.

På Goodreads hade den 4,19 i genomsnitt (beräknat på 747 175 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap: Lottens bokblogg, Fanny Tengros och Idas recensioner

Bok: När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka

Författare: Julie Otsuka
Titel: När kejsaren var gudomlig
Genre: Drama
Antal sidor: 167
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: When the emperor was divine
Översättare: Ulla Roseen
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2002 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 januari 2024




Första meningen: Anslaget hade dykt upp under natten.

Baksidetext
Februari 1942. Solen lyser över Berkeley i Kalifornien. En kvinna stannar till utanför det lokala postkontoret, läser kallelsen som är uppsatt i fönstret och återvänder hem för att städa och packa. I likhet med tusentals andra japanska amerikaner - män, kvinnor och barn - har hon förvandlats till fienden, praktiskt taget över natten. Tillsammans med sin familj kliver hon på tåget som tar dem till ett interneringsläger i Utah. Där väntar barackerna, ökendammet, taggtråden och de många rädslorna.

Min kommentar
Egentligen så var det en annan bok av den här författaren som fanns på min önskelista, men När kejsaren var gudomlig var den som fanns på bokrean. Egentligen så är det väl lämpligt att börja med denna, eftersom det är hennes debut. Även om förlagen översatte dem i fel ordning. Jag har i vilket fall hört oerhört mycket om alla hennes böcker och det är inte helt omöjligt att det blir fler.

Tydligen så ska historien bygga på Otsukas egen familj och det som hände dem. Denna förfärliga tid i människans historia. Helt urskillningslöst skickades samtliga amerikaner med japanskt ursprung till läger för internering. Ett väldigt bra sätt att skaffa sig fiender på. Vilket å andra sidan även bombning av ett land som man inte är i krig med är. Andra världskriget tog verkligen fram det allra sämsta ur människan. Lite som nu. Om man betraktas som fienden, av ett helt land, då är det lätt att man blir just det.

Detta är ett perfekt exempel på att det väldigt sällan krävs speciellt många ord för att berätta en historia. Boken är bara drygt 160 sidor lång. Historien är väldigt enkelt berättad, vilket gör att det blir mycket effektfullt. Väldigt sakligt berättas bara det som hände, helt utan frossande i tragiska livsöden och sentimentalitet. Faktum är att det i stort sett berättas helt utan känslor. Själva skeendet får göra jobbet, inte orden. Det hemska blir extremt tydligt när orden inte är i vägen.

Huvudpersonerna har inte ens namn, vilket gör att detta skulle kunna vara vilken familj som helst. Jag vet inte om det beror på tiden eller den japanska mentaliteten, men de rättar in sig i ledet så fogligt och stoiskt, bara accepterar det som göra mot dem. De tvingas förneka sitt ursprung och det gör mig så ledsen. En viss förståelse kan jag ha för att vänner och grannar inte agerar. Det är självklart för att inte själva stämplas som fiender till landet. Bara genom att förknippas med japaner.

Jag önskar verkligen att jag kunde säga att det som händer i När kejsaren var gudomlig aldrig skulle kunna hända igen. Just interneringen har jag lite svårare att se skulle ske i dag, i en demokrati, men hatet mot en helt folkgrupp består dock. Det är bara folkgruppen som skiftar.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 26 300 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om När kejsaren var gudomlig: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Kattugglan