Bok: Strandcaféet av Lucy Diamond

Författare: Lucy Diamond
Titel: Strandcaféet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 338
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The beach café
Översättare: Ann Margret Forsström
Serie: Strandcaféet 1
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2024




Första meningen: "Det här är er nya lillasyster."

Baksidetext
Evie Flynn har alltid varit familjens svarta får. Medan hennes äldre systrar växte upp tidigt har Evie försökt slå igenom som sångerska, skådespelare och till och med fotograf. Men inget har lyckats och hon känner hur livet passerar medan hon vikarierar på kontor och lever ett lite för stillsamt liv med sin tråkiga, pensionssparande pojkvän. När Evies älskade moster Jo dör i en bilolycka, ärver Evie hennes strandcafé i Cornwall. Fast besluten att lyckas med något för första gången i sitt liv bestämmer sig Evie för att flytta dit, driva caféet och börja om från början. Men att börja om är inte alltid lätt varken när det kommer till jobb eller kärlek ...

Min kommentar
Lucy Diamond är ett namn som jag har sett ofta. Väldigt ofta. Av någon anledning så har jag inte läst något alls av henne, men nyfiken har jag ju varit. Länge. Strandcaféet köpte jag på bokrean 2019, men det var först i år som hon lyckades klämma sig in i Boktolvan och jag tyckte den verkade passa bra att läsa under sommaren. Sagt och gjort.

När jag läser feelgood så vill jag ha lite rejäl svärta också. Jag vet inte om jag varken kan eller vill påstå att det finns här. Problem finns det visserligen, men alla löses så snabbt och lätt, i det närmaste mirakulöst, att jag knappt hinner bli lite nedstämd. Jag känner inte speciellt mycket medan jag läser.

Evie är en mycket, mycket osäker person som behöver massor av bekräftelse. Något hon i alla fall inte får av sin familj. Eller sambo. Hon är oerhört snabb med att tolka saker. Givetvis alltid till det värsta hon kan komma på. Det är faktiskt ändå ganska trovärdigt. Om man i hela sitt liv har hört hur misslyckad man är så blir det till slut sant. Men det får inte mig att tycka om henne mer. För mig är det självklart att man misslyckas om man hela tiden bara gör saker som man vantrivs med och inte för ett ögonblick stannar upp och funderar på vad man egentligen vill göra.

Dialogen är faktiskt en historia för sig. Den får mig ibland att plocka fram skämskudden. Vem pratar så där med folk egentligen? Mycket ofta känns det krystat på riktigt. Även detta med att Evie inte bara blir accepterad i byn, utan hon blir det bästa som någonsin har hänt där, gör att jag vrider mig lite av obehag. Det verkar obegripligt att ingen någonsin har funderat på att använda caféet så som hon kommer på att göra.

Det finns en hel del saker att hänga upp sig på här. Om man är det minsta verklighetsförankrad. Skulle Jo verkligen ha anställt ett helt gäng med inkompetenta människor? Lyckades hon driva caféet med dem som "hjälp"? Hur i hela friden då? Eller var de kanske bara där för att Evie skulle ta över dem och det skulle bli en bra story? Utan tanke på att någon hade som anställda innan det. Skrev Evie inga anställningsavtal med de människor hon anställde? Hur kan man inte veta efternamn på dem? Hur betalade hon dem? Kontanter? Svart? Är detta vanligt förekommande i England? Ven sköter hennes bokföring? Uppenbarligen inte Evie i alla fall. Hon hade ju inte ens startat den dammiga datorn på det ännu dammigare kontoret.

Detta är en mysig, lite smårolig historia och ganska fin berättelse ändå. Vem skulle inte vilja bo i den där byn liksom. För mig blir det lite för mycket fluff och rosa skimmer, men det är onekligen lättsamt och underhållande. Varje händelse för sig är okej och slutar med en fin liten knorr, men alla sammantaget blir bara banalt och klichéartat. Helt enkelt för mycket av det goda. Jag får en känsla av att författaren desperat har försökt trycka in lite svärta. Hon borde inte ha försökt riktigt så mycket.

Strandcaféet är en upplyftande historia och den får mig på något sätt att må bra, samtidigt som skämskudden är framme. Jag tvekade länge mellan två olika betyg, men det slutade med det lägre. Det är alltför många grundläggande saker som inte går ihop. Jag hade gärna besökt det där caféet och ätit en baconmacka eller pirog, men jag får nöja mig med att besöka det i bokens värld. För det kommer jag helt klart att göra.

På Goodreads hade den 3,93 i genomsnitt (beräknat på 13 603 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Strandcaféet: Johannas deckarhörna, Tjalle läser och Stories from the city, stories from the sea