Smakebit på søndag: Samlade verk

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan som gått har varit ganska bra, hyfsat lugn och skön. Igår var det dags för nästa födelsedagskalas; sambons pappa fyllde 82 i fredags. Nästa vecka ska jag jobba några dagar på kontoret i Göteborg. Det ser jag fram emot. Då passar jag på att fira en kollega på Göteborgskontoret som fyllt 50 och äta middag med ett par kusiner som hälsar på i stan. Hektiskt och mycket mat kommer det att bli. Jag som tänkte att jag skulle hinna strosa runt i stan på egen hand. Nåja, det blir ju kul detta också.

Eftersom jag kommer att befinna mig i Göteborg så började jag, äntligen, på tegelstenen Samlade verk av Lydia Sandgren. Den är onekligen speciell. Så här långt känner jag mig lite tudelad. Början var helt fantastiskt bra. Sedan blev det väldigt långdraget. Jag hoppas att boken hittar tillbaka till tonen som var där från start.

Min smakebit är från sida 313:

    Nu tog hon sig med viss värdighet längs Södra vägens allé, kämpade sig uppför Olof Wijksgatan, rundade Artisten, och sprang med vad som bara kunde vara ren envetenhet de sista hundra metrarna ner mot Götaplatsen. Där lutade hon sig mot Stadsteaterns skuggiga gavel, dubbelvikt av håll, och drog långa skakiga andetag tills pulsen lugnat ner sig. Fuktiga hårslingor hade lösgjort sig ur hästsvansen och låg klistrade mot pannan. Ryggen var genomblöt av svett. Låren skalv och benen vek sig. Hon hasade ner på huk med ryggen mot husväggen och kollade sträckan på mobilen: tre kilometer.
    Rakel började skratta. Ett maraton var fyrtiotvå.