Bok: Gånglåt av Elin Olofsson

Författare: Elin Olofsson
Titel: Gånglåt
Genre: Drama
Antal sidor: 286
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 augusti 2024




Första meningen: De satt vid bordet i köket, där värmen från ugnen spridit sig och gjort dem svettiga och röda om kinderna.

Baksidetext
Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia "Salida" Sallström åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt.

Min kommentar
Att jag önskade mig Gånglåt i födelsedagspresent för många år sedan, berodde bara på en enda sak. Det finns ju vissa människor som man har väldigt liknande boksmak som, en del mer än andra. Till exempel Lotten. Jag vet att jag till 99,9% kan lita på hennes rekommendationer och tips. Alltså blev jag ju riktigt nyfiken på boken när den blev hennes Årets upplevelse 2016. Det är ju ett tag sedan, men en Årets upplevelse är ju en Årets upplevelse. Så tänker jag.

Glesbygdsromaner har en speciell plats i mitt hjärta. Jag växte själv upp i en liten, liten by strax utanför ett litet, litet samhälle. Oavsett om glesbygden är belägen i Jämtland eller Västergötland så är den ungefär likadan. Människorna också. Man får inte sticka ut för mycket. Här finns så mycket gammal bitterhet på grund av, tror jag, att man upplever att man har levt i någon annans skugga. Att man knäar under andras förväntningar på en. Att ens egna förväntningar på livet inte alls har infriats. Att man helt enkelt har fastnat i gamla hjulspår. För att det är enklast så.

Språket är vackert och inkännande. Utan att bli svulstigt. Det är rakt, men ändå snirkligt. Helt utan sentimentalitet och billiga knep. Språkligt är det inget som skaver, men mellan människorna är det fullt av oläkta och fula skavsår.

Det är inte speciellt många karaktärer här och det är väl Gun-Britt som tar mest plats. Hon är martyren, den duktiga, den som stannade kvar. Bara hon får slita (alla andra är latmaskar), känna och har rätt. Åtminstone i sina egna ögon. Hon är så full av sitt självpåtagna martyrskap att hon inte för ett ögonblick stannar upp och funderar på om de andra verkligen har det så bra som hon inbillar sig. För alla andra har det ju så bra, eller så har de eventuellt gjort sig förtjänta av att ha det dåligt. Annat är det med henne.

De är så otroligt lika varandra, Gun-Britt och Sonia. De är så avundsjuka på varandras liv. Värre än det är att de är missunsamma. Det är omöjligt för dem att glädjas åt andras framgång. Än mindre stött och hjälpa varandra. Den här syskonrelationen kan jag inte alls relatera till. Åtminstone inte i vuxen ålder. Så där höll vi på när vi var små. De är faktiskt bara barnsliga och patetiska. Om de bara hade pratat med varandra, verkligen lyssnat, så skulle de ha fått mer förståelse.

Här är en hel hög olyckliga människor och man kommer väldigt nära dem. Alla tänker de en massa, men ingen säger vad de känner. Alla är rädda för att öppna sig och riskera att bli sårade. Jag tycker egentligen inte om någon av dem. Men jag känner med dem och bryr mig om dem. Man skulle nog kunna säga att jag älskar dem. Men jag tycker inte om dem.

Gånglåt är melankolisk, mycket berörande och går i moll. Den är väldigt stillsam, på ytan. När man tittar lite djupare så händer det betydligt mer. Lite som en and. Den ser så graciös och lugn ut när den flyter fram på vattnet. Under ytan paddlar den som sjutton med sina små fötter.

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 183 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Gånglåt: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Bokblomma