Bok: Trekropparsproblemet av Liu Cíxin

Författare: Liu Cíxin
Titel: Trekropparsproblemet
Genre: Science fiction
Antal sidor: 416
Originalspråk: Kinesiska
Originaltitel: 三体
Översättare: Anna Gustafsson Chen
Serie: Remembrance of Earth's past 1
Förlag: Gondol
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 3 oktober 2025




Första meningen: Kina, 1967.

Baksidetext
Mot bakgrund av Kinas kulturrevolution skickar ett hemligt militärt projekt signaler ut i rymden för att etablera kontakt med utomjordingar. En utomjordisk civilisation på randen av förstörelse fångar signalen och planerar att invadera jorden. Under tiden, på jorden, börjar olika läger bildas, som planerar att antingen välkomna de överlägsna varelserna och hjälpa dem att ta över en värld som ses som korrupt, eller att kämpa mot invasionen.

Min kommentar
När Trekropparsproblemet började streama på Netflix så drog den omedelbart till sig mitt intresse. Det snackades ganska mycket om den och då var det ju svårt att undvika att nämna boken som den bygger på. Eftersom science fiction är en favoritgenre så la jag till den på min lista, men tänkte spara den till när både huvud och själ var utvilade eftersom den här typen av böcker tenderar att kräva en del.

När min semester hade kommit en bit in så tyckte jag att det kunde vara dags att sätta tänderna i den. Tyvärr så slumpade det sig så att dagen efter jag hade startat på den så blev jag sjuk. Vilket kan ha påverkat min upplevelse negativt, för nu var det inte längre tal om en pigg och utvilad hjärna utan en trött och febrig. Om det var det eller boken som gjorde att jag, så fort jag började läsa, somnade tänker jag inte ens försöka gissa. Jag har ju läst en hel del science fiction under åren, inklusive många klassiker, men inte kan jag minnas att man var tvungen att vara fysiker för att tillgodogöra sig dem.

Vilken märklig bok! Det den består av, till 90%, är teoretiserande och vetenskapliga förklaringar/monologer. Sida upp och sida ner. Vad hade den för mening egentligen? Var det någon (icke-fysiker alltså) som ens förstod ett uns av allt det? I så fall är jag omåttligt imponerad. Det kanske är ett problem jag har, men jag vill gärna förstå det jag läser och det här gör boken oerhört tungläst. Och plötsligt, mitt i allt detta abstrakta, så hamnar man ibland mitt i ett VR-spel.

Karaktärerna är i stort sett själlösa och jag undrar genom hela boken vilka de egentligen är. Jag får inte veta något alls om dem, förutom när det gäller Ye Wenjie då. De andra har inte så mycket form att de ens ger en skugga. De verkar också vara fullständigt känslomässigt avstängda. Ingen reagerar alls på vad som händer. Eftersom de uppenbarligen inte bryr sig så gör inte jag heller det.

Ibland hände det något som väckte lite engagemang och skapade spänning, men omedelbart kom då en evighetslång vetenskaplig förklaring, som effektivt tog död på allt intresse. Några saker tycker jag inte fick någon vettig förklaring, som till exempel hur jorden fick reda på sofonerna. Är det meningen att jag ska tro att trisolaranerna informerade om det? Varför skulle de göra det? Det är ju en ganska stor och radikal sak, som kanske hade kunnat få den där gruppen att ändra sig. Eller åtminstone fundera på saken. Och hur kunde de veta så mycket om människan, som till exempel ögats beskaffenhet, efter bara två(?) meddelanden?

Historien i Trekropparsproblemet är både intressant, spännande och annorlunda, men tyvärr så försvinner det i all mumbo jumbo. Jag ville så hemskt gärna tycka om den, men detta kan nog vara det torraste jag någonsin har läst. Det är egentligen utförandet som inte på något sätt passar mig. Jag låter det vara osagt om detta är ett klassiskt fall av att läsa en bok vid fel tillfälle, men nu ska jag väl snart se TV-serien för att kolla vad jag tycker om den. Och när andra delen i trilogin släpps i mitten av november så får vi se vad jag gör.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 474 444 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Trekropparsproblemet: Kulturbloggen, Martin Ackerfors och DAST Magazine

Bok: Operation Garbo 2 av Harry Winter

Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo 2
Genre: Thriller
Antal sidor: 271
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 2
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1989 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2025




Första meningen: - Vindomslag!

Baksidetext
ÖB börjar få kontroll över det svenska försvaret och anfalla sovjetiska styrkor i Uppland, Södermanland och Östergötland. Men landets fiender finns inte bara där. Chefen för Sveriges incidentberedskap visade sig ha förbindelser med den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU. Visserligen fångades Nöjdh, men finns det fler agenter i högkvarteret?

Krisläget splittrar regeringen: Bör man verkligen offra tusentals svenska liv i kriget när det kanske går att förhandla sig till fred med Sovjet?

Min kommentar
Ibland, det händer inte speciellt ofta (numera), ångrar jag lite att jag köpt på mig typ en hel serie utan att ha läst en enda av böckerna som ingår. Nu har det (nästan) hänt. Eller, jag köpte ju dem för många år sedan, men nu läser jag dem. En hel trilogi av pseudonymen Harry Winter, där alla delar heter Operation Garbo. Detta är den andra delen.

För mig är det (över)tydligt att författarna verkligen vill skildra hur ett anfall på Sverige skulle kunna se ut. Allt och överallt. Samtidigt. Personligen så tycker jag att det är synd att den är skriven på det sättet, för det är inget för gemene man. Den är skriven av militärer och endast för militärer samt eventuellt andra stridspittar. Det är uppenbart.

Man förutsätts komma ihåg och hålla reda på ett tjugotal (möjligtvis fler) olika trådar. Vem som är var och gör vad. Det blir inte heller lättare av att flera (många) karaktärer heter samma sak. Allt är en enda uppräkning av olika strider och det rapas vilt upp olika vapen och liknande. Ofta vet jag inte ens om det är ett fartyg eller ett flygplan. Eller kanske något man skjuter med.

Här finns inte en enda intressant karaktär, allihop är bara pjäser som placeras på olika ställen. Jag bryr mig inte ett dugg om hur det ska gå för dem. Dessutom så verkar gubbarna som skrivit böckerna ha en dragning mot det gubbsjuka. Eller så har de bara en märklig bild av kvinnor. Antingen sitter de och gråter eller så är de supersnygga och sexiga. Jag skulle nog våga påstå att de alltid bedöms efter sitt utseende och inte sin kompetens. Det finns, knappt, en enda vettig politiker här och allra värst är det på vänstersidan. Allt detta är väl visserligen nära verkligheten, men riktigt så korkade och naiva som de framställs här tycker jag dock inte att de är.

Just hur politikerna skildras är ändå ganska trovärdigt. I stället för att samarbeta om viktiga saker så bråkar de om detaljer. Och sin grundläggande politik. Precis så där gör de ju i verkligheten också, även om vi nu faktiskt såg att en riktig kris fick dem att hålla ihop bättre. För mig blir det bara för mycket av spy-sin-galla-över-alla-som-inte-tycker-rätt-alltså-som-författarna.

Operation Garbo är egentligen viktiga böcker att läsa, nu mer än någonsin. Tyvärr så är det nog inte många som orkar ta sig igenom dem. Hur ofta har vi inte hört politikerna säga "Vi är väl förberedda." För att bara ett litet tag senare på ett brutalt sätt tas ur den villfarelsen. Dessvärre så drunknar det viktiga budskapet i de här böckerna i propagandan.

På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 102 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Operation Garbo del två: Breakfast Book Club, Bokstapeln och DAST Magazine

Bok: Tusende våningen av Katherine McGee

Författare: Katherine McGee
Titel: Tusende våningen
Genre: Romance
Antal sidor: 427
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The thousandth floor
Översättare: Carina Jansson
Serie: Tusende våningen 1
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 mars 2025




Första meningen: Ljudet av skratt och musik dog ut på tusende våningen och festen dog långsamt slut när till och med de stökigaste av gästerna slutligen stapplade in i hissarna och åkte ner till sina hem.

Baksidetext
Från tusende våningen är fallet högt. Manhattan, år 2118. Ett tusen våningar högt torn skuggar hela Brooklyn. I det finns allt man kan önska sig för den som har råd. Och det har Avery, vars familj bor på tusende våningen. Hon har allt, utom det hon egentligen vill ha. Nästan lika högt upp bor hennes bästa vän Leda. För att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta reda på andras, genom att anlita hackaren Watt. Långt ner i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin lillasyster, efter att deras mor dött. Och Eris, som tvingas flytta från toppen till botten, när hennes familjs hemlighet avslöjas.

Min kommentar
Av någon anledning, som jag inte längre minns, så blev jag nästan omåttligt nyfiken på Tusende våningen när den kom. Det är ju ändå onekligen något som lockar (och skrämmer) med en byggnad som har tusen våningar. Naturligtvis antog jag att boken måste vara en science fiction (eventuellt dystopi) med den förutsättningen. Dessutom så utspelar den sig året 2118.

Det finns så många problem med den här boken. Droger, övergrepp, incest, otrohet, utpressning för att bara nämna några. Allt är skrivet som att det ska vara sexigt och hett. Det är det inte. Jag är verkligen inget fan av att läsa om drogande ungdomar, när det ses som något fullt normalt. Drogromantik är något som aldrig kommer att vara okej för mig. Ja, trots alla andra hemskheter som förekommer så är nog detta värst.

Byggnaden är väl det som egentligen är intressant i hela den här historien. Den är som en egen stad, men på höjden. Bara tanken på att bo i en så hög byggnad gör mig lite illamående. Ibland är det lite oklart huruvida de befinner sig i Tornet eller utanför (det går alldeles utmärkt att vistas i den "vanliga" staden). Platser verkar heta likadant och det finns parker och allt där, i Tornet.

Karaktärerna är inte alltför många, men inte en enda av dem är sympatisk. Här finns inte en äkta vänskap, på lika villkor. Alla utnyttjar varandra. Alla är mer eller mindre creepy. För att göra det hela än värre så uppfattar jag det som att det är meningen att man ska hoppas på att incestparet ska få ihop det. Vilket ju är förfärligt. Den enda karaktären som jag inte tycker intensivt illa om är Mariel. Hon ger ett närmast normalt intryck.

Vad gäller tekniken så är det ju svårt att veta hur den är om hundra år, men däremot så borde inte människans fysik ha förändrats nämnvärt. Så det finns en del orimligheter. Tror jag. Jag är ju ingen vetenskapsperson, men man borde kanske inte må speciellt bra om man, från normalt tryck, kliver rätt ut till 4000 m höjd. Då förutsätter jag ju naturligtvis att det finns tryckutjämning i hela byggnaden. Annars hade nog även hissturerna blivit rent farliga.

Tusende våningen är ingen science fiction, trots att den utspelar sig i framtiden och det finns fräck teknik, och ingen dystopi. Här är det glammigt och glittrigt. Detta är romance. När den är som sämst. Boken är lite naivt skriven, men det tänker jag inte klaga på. Jag accepterar den biten, detta är ändå en YA. Det kan ju hända att det utvecklar sig åt ett helt annat håll i efterföljande böcker, men det tänker inte jag ta reda på.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 46 922 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Tusende våningen: C.R.M. Nilsson, Midnattsord och Prickiga Paula

Bok: I en människa av John Irving

Författare: John Irving
Titel: I en människa
Genre: Drama
Antal sidor: 482
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: In one person
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 januari 2025




Första meningen: Jag ska börja med att berätta om miss Frost.

Baksidetext
Billys episka och tragikomiska uppväxtskildring tar sin början i 1940-talets Vermont och för läsaren genom årtionden, från Billys första förälskelse i bibliotekarien miss Frost - som han ska komma att återkomma till under resten av sitt liv - vidare till Wien, Los Angeles och aidsepidemins New York och tillbaka till födelsestaden igen. Med varsam hand och en stor portion svart humor skildrar Irving en del av vår historia sedd ur Billys perspektiv, ett sekel av krig, depression, politisk revolution och sexuell frigörelse. Det är en värld i ständig förändring, som angår oss alla.

Min kommentar
John Irving var något av en favorit när jag växte upp och jag älskade hans skruvade, men humoristiska stil. Sedan tappade jag bort honom och senast jag läste något av honom var 2001. Av den anledningen så fick han vara med i min utmaning Vi möts igen i år. Den bok jag har i hyllan, I en människa, var egentligen inte den jag ville köpa/läsa, då när det begav sig, men eftersom den nu fanns där så fick det bli den.

Det jag minns mest från mina möten med John Irvings tidigare böcker är att karaktärerna är ordentligt tillskruvade, men ändå väldigt lätta att känna med och beröras av. Den humoristiska tonen hittar jag, ibland, dock är den inte lika framträdande som jag minns att den brukar vara. Berättarstilen finns i mångt och mycket kvar och det är nog tack vare den som detta ändå är uthärdligt. Knappt. För det mesta är det förvillande likt en gubbsjuk mans fantasier. Kanske behöver man inte skriva precis allt man tänker.

Karaktärerna är inte jättemånga, men de känns inte levande. De är mer som kulisser, bara där för att få fram Irvings agenda. Det är synd, för det är ändå en intressant agenda. Eller är den det, egentligen? Sexuella preferenser är, enligt mig, högst personliga och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om vem någon somnar och vaknar med. Däremot så är boken intressant ur ett historiskt perspektiv. Eller kunde ha varit i alla fall. Dessutom är karaktärerna helt osannolikt dramatiska, hela tiden. De ropar. De skriker. De utbrister. Det är utmattande att läsa. Billys enda sysselsättning verkar vara att tänka på bröst och penisar. Jag kan med säkerhet säga att jag aldrig någonsin har läst en bok där bröst och penisar nämns så ofta. Inte vill jag göra det igen heller.

Upplägget är otroligt rörigt och tidslinjen är helt kajko. Berättelsen börjar när Billy är 14-15 år, någon gång på 50-talet. Ibland hoppar vi framåt, många år, till när han är vuxen och får något berättat där. Sedan hoppar vi tillbaka igen. På grund av detta så måste allt upprepas, gärna ordagrant, när tidslinjen väl kommer till den historia vi egentligen redan känner till. Allt blir bara osammanhängande och förvirrande.

Boken ger mig också en känsla av att jag har gått en kurs om klassiska pjäser. Jag upplever det som att jag har gått igenom varenda klassisk pjäs, i detalj, som finns och jag är inte säker på att jag räknar det som en bonus. I stället uppfattar jag det som att Irving vill stila lite, som "se på mig, jag har minsann läst Shakespeare, Ibsen ..." och så vidare. De bitarna får mig bara att bli uttråkad.

Med allt detta sagt så kunde I en människa, en beklämmande historia om en tonårspojke, ha varit en berörande och fin berättelsen om en förvirrande uppväxt. I stället får jag en ... ja, politisk agenda där ungefär en femtedel är intressant. Resten är bara brus och utfyllnad.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,70 i genomsnitt (beräknat på 27 251 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om I en människa: C.R.M. Nilsson

Bok: Bödlarnas profetia av Ricky Strandberg

Författare: Ricky Strandberg
Titel: Bödlarnas profetia
Genre: Skräck
Antal sidor: 206
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 juli 2024




Första meningen: Det mesta av grunden var från sent sextonhundratal och huvudbyggnaden hade uppförts vid mitten av artonhundratalet, men det undanskymda tvåvåningshuset nära längans slut kändes ändå inte alls föråldrat.

Baksidetext
I det gamla men välbevarade 1600-talshuset vid Vita bergen på Södermalm i Stockholm råder stillhet och det har ännu inte blivit mörkt. Men när den ende kvarvarande bofaste tycker sig höra röster i natten, ord från en sedan länge bortglömd profetia, drar sig skuggorna hotfullt närmare.

Husägaren hittas död i ett rum i huset, av vad som uppfattas som naturliga orsaker. Men det tycks samtidigt finnas en koppling till ett snart trehundra år gammalt mord. En väl förborgad hemlighet, ett blodsdåd utfört under 1700-talet, uppdagas nämligen i efterlämnade dokument. Åren runt 1740 lönnmördades flera familjer i staden, och deras kroppar återfanns aldrig.

Arvtagaren, Mikael, samlas med sina närmaste för att ta hand om arvet. De måste nu städa det hus där den döde påträffades sittande på en pinnstol framför en antik spegel i guldram. Och medan de gör det börjar släktens mörka förflutna ta form.

Min kommentar
En bok som har stått ett tag i min hylla är Bödlarnas profetia, som väl tyvärr inte har lockat jättemycket eftersom jag har läst en del negativa recensioner. I slutet av juli så behövde jag en hyfsat kort bok och då föll valet ändå på just den. Ibland blir jag ju nästan mer nyfiken när andra inte gillar.

Genren är väl närmast spökhistoria, av gotisk sort. Om jag har förstått det rätt. Efter att ha försökt mig på gotisk skräck ett antal gånger så har jag nu insett att det är en genre som inte passar mig speciellt bra. Det blir inte heller bättre av att så mycket blir hängande i luften. När boken är slut så vet jag egentligen ingenting. Jag behöver verkligen inte ha alla svar, men jag vill definitivt veta frågan. Det beskriver nog bäst hur det känns efter att ha läst.

Språket passar inte mig alls. En tydlig indikation är att jag ofta måste läsa om meningar för att förstå vad det är som egentligen sägs. Det är osammanhängande, hoppigt och rörigt. Plötsligt kan det dyka upp meningar, ofta ett påstående, som varken har med det innan eller efter att göra. Helt slumpmässigt och gärna något som redan har konstaterats vid flera tillfällen. Det är på tok för tillkrånglat och ordrikt för mig. Det verkar ha varit för tillkrånglat även för författaren, eftersom så många, väldigt viktiga delar totalt har glömts bort.

Speciellt läskigt eller skrämmande upplever jag inte att det är. I början sitter Mikael mest och läser en massa gamla dokument. När det väl hettar till mot slutet så ägnas den mesta tiden åt att beskriva männen i kåporna. Allt som eventuellt hade kunnat vara läskigt försvinner i all övrig text.

Problemen med den här boken är så många att jag faktiskt inte vet var jag ska börja. Eller hur jag ska ta upp det. Är det för mycket med en punktlista? Nej, det är det väl inte? Vem uppskattar inte punktlistor? Det kan ju vara så att jag har missat något, men här är de:

[spoiler] • Vad var egentligen profetian? Det framgick väl inte? Det tjatades om den, men jag fick inte veta vad den var.
• Var det väldigt viktigt att lägenheten som Mikael bodde i var ärvd? Det nämndes jag vet inte hur många gånger.
• Fick Mikael ärva allt efter sin farbror Åke? Fick inte Åkes sambo/fru (oklart vilket) något alls? För att inte tala om Åkes dotter? En dotter som konsekvent genom hela boken (förutom vid två tillfällen, tror jag) omnämndes som "barnet". Otroligt störande. Och obehagligt.
• Vad hade "barnet" för sjukdom? Plötsligt, alldeles i slutet, så nämns denna sjukdom i en bisats.
• Vadå dölja Åkes inblandning? Han var ju död?
• Om Mikael var "skyddad" för att han inte var blodsarvinge, varför råkade då, till exempel, Sigge illa ut?
• Blodsarvinge förresten? Till Åke då? Var det alltså Åke som hade gjort något? Då hade ju 1700-talet inget alls med saken att göra. Då hade ju Mikael varit lika mycket blodsarvinge som Åke. Åke och Mikaels pappa var ju bröder.
• Verkligen skönt, och nödvändigt, att det påpekas att breven från Gustav skrevs innan han dog. När skulle de annars ha varit från?
• Flera försvinnanden och flera allvarliga skador, men polisen verkar inte bry sig nämnvärt.
• Vad är egentligen Silfver- (ja, med bindestrecket där) för märkligt efternamn? [/spoiler]

Det finns så mycket i Bödlarnas profetia som helt enkelt inte går ihop. Och hur underligt är det egentligen att ha en titel på en bok som är något man inte får veta? Det jag tar med mig från den här boken är Mikaels och Rebeckas relation. Den är fint beskriven och hade gärna fått ta mer plats.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 2,28 i genomsnitt (beräknat på 32 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Bödlarnas profetia: Mina skrivna ord, Deckarlogg och Boktanten

Bok: Karthago av Joyce Carol Oates

Författare: Joyce Carol Oates
Titel: Karthago
Genre: Drama
Antal sidor: 510
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Carthage
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juli 2023




Första meningen: De älskade mig inte tillräckligt högt.

Baksidetext
Unga Cressida Mayfield försvinner i vildmarken utanför det lilla samhället Karthago, New York. Traktens invånare hjälper till i sökandet, men dagarna går utan att något resultat. Den siste som tycks ha sett Cressida är systern Juliets före detta pojkvän, en ung Irakveteran som är svårt traumatiserad av sina krigserfarenheter. Misstankarna mot honom stärks, samtidigt som familjen Mayfield slås i spillror av sorgen efter en dotter som de kanske redan förlorade innan hon försvann.

Min kommentar
Många gånger har jag läst/sett/hört lovord om Joyce Carol Oates böcker och för drygt sju år sedan köpte jag Karthago på bokrean. Sedan har den bara stått där och samlat damm. Av någon anledning så har det tagit emot att läsa den. Jag tyckte att det var en bra idé att ta tag i den under en flytt, så att den skulle räcka länge. Det gjorde den. Men kanske av fel anledning.

Man kan nog kort säga att den här boken har precis allt jag inte gillar i en text. Boken är otroligt ordrik och ja, jag skulle kalla det för ordbajseri. Faktum är att jag får känslan att detta är ett första utkast, skrivet direkt ur huvudet och utan att ha editerats överhuvudtaget. Tankar, prat, tillbakablickar och allt möjligt blandas lite hur som helst och det gör det väldigt, väldigt rörigt. Jag kan se behovet att göra det rörigt i en av trådarna. Förmodligen så är det precis lika förvirrat i den karaktärens huvud.

Berättarstilen är bara konstig, för mig. Helt slumpmässigt, tycks det, placeras ord/fraser inom, växelvis, citationstecken eller apostrofer. Ibland är det kursivt. Ibland versaler, Ibland fetstil. Parenteser vimlar det av. Ibland är det parenteser inom parenteser. Jag kan inte se någon som helst logik i när vad används. Det är bara otroligt jobbigt att läsa. Korta avhuggna meningar blandas med evighetslånga. Ibland en halv sida långa. Det finns många naturliga ställen att dela upp dem, men satserna bara staplas på hög. Det blir helt omöjligt att hitta en rytm. För att göra det hela än värre så upprepas saker in absurdum. Texten känns lika dysfunktionell som familjen Mayfield.

Karaktärerna är inte speciellt många, men inte någon av dem är sympatisk. Det är egentligen bara en enda som jag kan känna någon empati med. Alla andra är världsfrånvända, självupptagna och rent allmänt otrevliga. Omöjliga att tycka om. Varenda karaktär, hur liten roll den än har, får en rejäl bakgrundshistoria. Vare sig det behövs eller ej. I mitt tycke är detta en ganska ointressant (berättad) historia. Stundtals rent tråkig. Den lockar inte alls till läsning.

Många påståenden kastas ut, utan egentlig grund, bara den att författaren jar bestämt det. Som att Cressida är ett konstigt och svårt namn. Och att en man på 92 kg är gigantisk. Inte bara en gång. Oavbrutet och ideligen.

Temat i Karthago borde göra historien berörande, men det känns mer som att karaktärernas känslor skyfflas ner i halsen på mig. De påtvingas mig så in i minsta detalj att jag bara tappar intresset. Jag måste få lov att känna och uppleva själv. Den känns pretentiös och onödigt lång. Väldigt förutsägbar är den också. Det positiva med boken är att den är mycket samhällskritisk och det gör den i alla fall bra. Om det blir någon mer bok av Joyce Carol Oates? Det är tveksamt. Just nu känns det inte så, men jag vet ju att jag tycker att alla borde få en andra chans.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 4 955 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Karthago: Boktanken, DAST Magazine och Den läsande kaninen.

Bok: Brandbomb av Pål Eggert

Författare: Pål Eggert
Titel: Brandbomb
Genre: Skräck
Antal sidor: 19
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 januari 2022




Första meningen: I vanliga fall brukade Jibril åka in till centrum och träffa sitt gäng för att slåss, men när hon förstod hur hon skulle locka våldet till sina egna kvarter stannade hon där.

Baksidetext
Jibril undrade hur länge skuggorna funnits i ögonvrån. Inte förrän en av dem tände eld på trasan som var nerstoppad i den halvfulla flaskan såg hon dem. De gled tyst fram över marken, klädda i ogenomträngligt svart. Det var något annorlunda med dem, som om de inte var riktigt var där. Alla tre hade huvor som var utdragna i långa strutar vilka ringlade sig ormlikt nerför ryggarna.

Min kommentar
Jag har en del e-noveller liggande och när jag behövde något kort och snabbt att läsa innan det var dags att släcka sänglampan som kom jag att tänka på Brandbomb. Den har funnits på min läsplatta i nästan fem år så det var ju dags. Och nej, det är inte alls konstigt att läsa något som klassas som skräck innan man ska sova.

Det börjar ganska lovande, som en aktuell spegling av det samhälle vi har i dag, med bland annat stenkastning mot blåljuspersonal. Sedan vet jag inte vad som händer, det blir rörigt och osammanhängande.

Jag får lite känslan av att styckena har hamnat på fel ställe, det skulle i alla fall kunna förklara den ganska märkliga tidslinjen. Jibril är ute och eldar, kommer hem, lägger sig i sitt sovrum. Sedan kommer det något som liknar en intervju, helt från ingenstans. Var och vem framgår inte. Då börjar hon se sin egen skugga, och jag är fortfarande kvar i sovrummet med en handduk över ansiktet, men Jibril är tydligen i vardagsrummet. Och det är dessutom, helt plötsligt, nästa dag. Då går hon i alla fall ut och blir attackerad av... vad det nu är. Det får henne att springa hem, men då är lägenheten plötsligt tom. Eller nja, den är full av gigantiska kackerlackor. Då springer hon ut igen. Fullständigt obegripligt.

Vilka är de där skuggorna egentligen? Jag fattar inte om de ska vara "goda" (nej, det kan de väl ändå inte vara) eller snäppet "ondare" än Jibril. Ska de föreställa samhället, djävulen eller något däremellan?

Min utgångspunkt, när jag läser en berättelse, är att författaren har en historia att berätta, att h*n vill säga något. Jag har ingen aning om vad meningen är med Brandbomb. Jag vet inte vad jag ska göra med den. Jag förstår inte.

På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 5 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Brandbomb: C.R.M. Nilsson.

"I fiskarnas tecken" av Melissa Broder

Författare: Melissa Broder
Titel: I fiskarnas tecken
Genre: Drama
Antal sidor: 298
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The pisces
Översättare: Helena Hansson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 mars 2021




Första meningen: Jag var inte ensam längre men jag var det.

Baksidetext
Lucy har skrivit på sin avhandling om Sapfo i nio år när förhållandet med pojkvännen tar slut och det blir omöjligt för henne att bo kvar i Phoenix. Systern Annika insisterar på att Lucy ska passa hennes hund och bo i systerns fantastiska hem: en glaskub i Venice Beach. Men Lucy finner ingen lindring från ångesten. Inte hos den grekiska kör av kvinnor hon möter i gruppterapin för kärleksberoende. Knappast heller på Tinder. Inte ens i den kravlösa ömheten hos hunden Dominic. Men allt förändras en dag vid stranden när hon spanar in en gåtfull simmare. Efter att ha blivit varse hans identitet tvingas Lucy att fullständigt omvärdera sin syn på vad kärlek och förhållanden kan vara.

Min kommentar
Den här boken dök upp som en överraskning från förlaget för ett bra tag sedan. Helt ärligt så har jag aldrig känt mig lockad att läsa den. Inte ens innan jag började höra vad den handlade om. Eftersom jag har problem med att göra mig av med olästa böcker (en släng av FOMO) så tog jag med den i min Boktolva i år. I fiskarnas tecken var precis det jag trodde att den var och nej, jag gillade inte The shape of water heller. Jag har ingen aning om var jag ska börja med att förklara vad jag tänker om den här boken. Eller ens om det är lönt att försöka.

Låt oss börja med huvudpersonen Lucy. Min första tanke är "38? Är hon verkligen 38?!" och ja, den tanken finns kvar genom hela boken. Hon är så otroligt självupptagen och är ännu ett fall av "hela världen kretsar kring mig". Jag skulle vilja ta tag i henne och säga åt henne att lyfta blicken, att sluta ägna sig åt navelskåderi. Visserligen av högsta klass, men ändå. Jag kan inte få ihop ens det minsta intresse för henne och jag kunde inte bry mig mindre om hur det går för henne.

Hela boken är ett frossande i fenomenalt ordbajseri. Från början till slut. Filosofiska funderingar skulle man kanske, i bästa fall, kunna kalla det, men det är helt bortkastat på mig. Det är flummigt och konstigt. Ibland på ett roligt sätt. Oftast bara väldigt tragiskt. Jag känner till att det finns de som har den här typen av humor, men detta klickar inte alls med mig.

Språket är en historia för sig och det gäller att inte vara pryd. Här vimlar nämligen av ord som bara en massa k*k, f*tt*, kn*l*a. Det är inget jag uppskattar, vare sig i talat eller skrivet språk. Jag är inte mycket för den erotiska genren, men sensuellt brukar jag klara av, i alla fall lite bättre. Tyvärr är den här boken inte ett dugg sensuell. Den är bara snuskig. Jag fick flashbacks från min ungdom och de där läsarnas egna sexberättelser i de gamla herrtidningarna. Precis så kändes det att läsa. Det hela är fullständigt absurt och även utan den där merman-erotica-delen (ja, det är uppenbarligen en grej som finns) så hade detta varit för konstigt för mig.

Det är ju ganska ofta som jag gillar en historia, men klagar på utförandet. Här är det nästan lite tvärtom. Historien är skit, men utförandet är bra. Oftast. I fiskarnas tecken är ett ältande av rang. Allt går i en cirkel och upprepas. Tack och lov inte i det oändliga utan bara tills boken är slut. Ett slut som faktiskt ger ett halvt poängs påslag i betyget.

På Goodreads hade den 3,23 i genomsnitt (beräknat på 13 949 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om I fiskarnas tecken: C.R.M. Nilsson, Bokhusflickan och Den läsande kaninen.

"Höglandet" av Steinar Bragi

Författare: Steinar Bragi
Titel: Höglandet
Genre: Skräck
Antal sidor: 296
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Hálendid
Översättare: Inge Knutsson
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 oktober 2020




Första meningen: Hela naturen var stilla.

Baksidetext
Island, efter börskraschen. Två par gör en utflykt till det ensliga isländska höglandet i öns inre delar. Landskapet är kargt och ogästvänligt och i den tjocka dimman kör de rakt på ett hus. Bilen går sönder och de tvingas övernatta hos husets ägare, två gamlingar som lever isolerade. De beter sig märkligt, låser om sig och verkar vara rädda för någon ute i mörkret. De fyra försöker komma därifrån, men misslyckas gång på gång. Snart blir sprickorna inom gruppen uppenbara.

Egill och Hrafn är sedan länge rivaler. De har båda tillhört finanseliten på Island men har i kraschen förlorat allt och försöker dämpa sin ångest med alkohol, droger och porr. Journalisten Anna är avundsjuk på psykologen Vigdis. Samtidigt är hon den enda som försöker ta reda på vad paret i huset egentligen döljer. Allt tyder på att mannen flytt upp på höglandet för att gömma sig efter att ha begått ett fruktansvärt dåd. Den mardrömslika situationen intensifieras. De fyra måste samarbeta och själva ta sig därifrån, samtidigt som deras förflutna hinner ikapp dem i allt snabbare takt.

Min kommentar
Höglandet är en bok som jag blev väldigt sugen på för några år sedan. Den lät precis som något för mig. Bara miljön gör ju att i alla fall jag blir lockad, Islands högland är ju liksom det perfekta stället för skräck. Nästan folktomt och kargt. Dumma stadsbor som ger sig ut i naturen. Vad kan gå fel med det? Väldigt mycket, visade det sig.

Miljön är det dock inte alls något fel på, det är precis så ödsligt, kargt och ogästvänligt som jag förväntar mig. Resten däremot... Vi kan väl börja med karaktärerna. De är inte många. De två paren plus gubben och gumman i huset. De där två paren, de beter sig verkligen som idioter. Deras respektive bakgrunder berättas i långa, onödiga, långrandiga avsnitt. För mig är detta helt ointressant och det gäller särskilt deras olika sexuella preferenser. Vad har det med resten av historien att göra? Absolut ingenting. Det läggs ofantligt många sidor på att beskriva hur, var, när, varför de har sex. De två kvinnorna i paren är skrivna lite som jag tror att män eventuellt kan uppfatta kvinnor. Eller önskar att de vore. Det som ändå stör mig mest, eller kanske att jag har mest problem med det, är hur de springer ut och in i det där huset som om det var deras. Om någon, okänd människa, visade mig vänligheten att upplåta en sängplats till mig så hade jag varit otroligt tacksam och visat en hel del hänsyn och respekt.

Det kan vara så att den här historien är full av symbolik, men det kan också vara så att han har rökat på. Alternativt fått en rejäl snedtändning. Ingenting betyder något. Jag blev inte rädd en enda gång, inte minsta lilla rysning bevärdigade sig att dyka upp. Jag brydde mig inte tillräckligt för att ens orka fundera på vad som egentligen hände. Det är lite tråkigt, för det började ganska lovande och det finns en del moment som kan kvalificera sig som skräck, men väldigt snart stack det iväg. Ordentligt. Det är bara att konstatera att symbolik/metaforer inte passar mig alls. Om det nu är det det är.

Höglandet är ingen tjock bok, precis under 300 sidor, men jag får ändå känslan av ordbajseri. Därtill osar det av bitterhet, mot vem eller vad är inte helt solklart. Dessutom anar jag ett politiskt budskap och jag gillar verkligen inte när politiska åsikter skrivs mig på näsan. Det passar mig ytterst sällan, men speciellt inte när jag förväntar mig en skräckhistoria.

På Goodreads hade den 2,65 i genomsnitt (beräknat på 799 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Höglandet: Bloggbohemen, LitteraturMagazinet och Läsa & Lyssna.

"Här kommer natten" av Charlotte Aquilonius

Författare: Charlotte Aquilonius
Titel: Här kommer natten
Genre: Skräck
Antal sidor: 323
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 mars 2019




Första meningen: Fåfängan.

Baksidetext
Milla har på ovanliga vägar kommit över en stor våning på en av Södermalms bästa adresser. Bakom sig har hon ett kraschat förhållande och framför sig en karriär som läkare på sjukhusets hematologimottagning. När vintermörkret sänker sig börjar hon ifrågasätta meningen med allt. Samma sak drabbar tvillingsystern Laura som arbetar som servitris på konceptkrogen Hunger & Törst. Har det någonting med deras 26-årsdag att göra? Med att deras hemlighetsfulla mamma vägrar att prata om det förflutna? Eller med den noga plomberade kista som är på väg norrut från Paris?

Min kommentar
Vampyrer (nej, det är ingen spoiler). De tillhör inte mina favoritvarelser att läsa om. Det kräver sin författare för att jag ska tycka om de böckerna (det är väl egentligen bara Stephen King, John Ajvide Lindqvist och Mats Strandberg, eventuellt även Justin Cronin, som har lyckats med det). Här kommer natten är inte en bok som jag hade valt ut i en bokhandel, men den dök upp här som en överraskning och jag gillar ju att utmana mig själv. Ibland.

Miljön är Stockholm, mestadels på Söder. Beskrivningarna av allt man kan tänkas se där är oerhört detaljerade. Om man bor på Söder så älskar man förmodligen allt med det. Nu bor inte jag där, liksom de flesta av oss inte gör, och jag känner inte heller till någonting om området. Bilderna som målas upp säger mig absolut ingenting, faktum är att de stör mig i all sin detaljrikedom. Jag kan inte alls se det som författaren målar.

Språket är, i mina ögon, tillkrånglat och späckat med massor av uttryck på franska, italienska, nederländska och säkert något annat språk också. Här finns mängder av krångliga ord, som jag aldrig har hört förut, till exempel trompe l'œil-motiv på tapeter, akantusmönstrade gardiner, bagnomaria, pestlentia av vilka samtliga har fullkomligt dugliga motsvarigheter på svenska. Förutom detta så känns det ibland som att jag läser ett botaniskt lexikon. Jag förstår att botanik är viktigt för historien, men alla dessa uppräkningar... Jag avskyr verkligen när författare gör så där och kan inte låta bli att fundera på varför. Är det för att briljera med sina kunskaper? Bara för att kunna name-droppa namn på underliga växter (även berömdheter och byggnader)? Resultatet blir i alla fall, alltid, att mitt läsflow störs och jag blir irriterad.

Början av boken är väldigt rörig och jag hoppades (länge) att det skulle rätta till sig, men Här kommer natten kan vara något av det mest osammanhängande jag har läst. Jag får inget grepp om vare sig någon eller något. Hela historien kryddas med tillbakablickar i form av, ibland, helt omotiverade historielektioner. Extra besvärligt blir det eftersom det inte är helt tydligt när tillbakablickarna börjar och slutar. En hel del antydningar finns det också, som förmodligen ska föreställa mystiska. Det är de inte. Det är fullständigt klart redan från början vad allt handlar om.

Karaktärerna är många och de får egentligen aldrig någon form, inte ens huvudpersonerna. Jag bryr mig inte om någon av dem och jag är inte ett dugg intresserad av hur det ska gå för dem. De betyder ingenting för mig eftersom jag aldrig får lära känna dem.

Är då boken helt värdelös? Nej, den har faktiskt sina ljuspunkter. Det är onekligen en spännande grundhistoria, problemet är att den försvinner i alla historielektioner och miljöbeskrivningar. I stället för dem hade det kunnat vara lämpligt att dyka djupare ner i Milla, Laura, deras relationer och drivkrafter. Det finns också en hel del humor som får mig att fnissa flera gånger. Det är synd att utförandet inte alls passar mig.

På Goodreads hade den 2,53 i genomsnitt (beräknat på 17 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Här kommer natten: Rak i ryggen, Vindar och vansinne och Bokhusflickan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Ferdydurke" av Witold Gombrowicz

Författare: Witold Gombrowicz
Titel: Ferdydurke
Genre: Humor
Antal sidor: 270
Originalspråk: Polska
Originaltitel: Ferdydurke
Översättare: David Szybek
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1937 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 juni 2017




Första meningen: På tisdagen vaknade jag vid den själlösa och bleka timme då natten egentligen är över men gryningen inte riktigt har hunnit börja.

Baksidetext
En författare i trettioårsåldern ska just börja på sitt stora verk som ska ge honom en plats i världen, då han blir smågjord till sjuttonåring och bortrövad av den Store Skolläraren, Professor Pimko, och sätts i skolbänken. För att komma ur den konstlade ungdomen måste huvudpersonen försöka bli kvitt den barnsliga rumpa han försetts med, och det avskyvärda nylle hans ansikte förvridits till. Men hur ska det gå till när folk omkring inte upphör att spela roller och förvrida sina och andras ansikten till masker, och ingen av oss människor verkar kunna leva utan rollerna, utan maskerna utan en aldrig så fruktansvärd Form?

Min kommentar
Jag är ganska säker på att jag aldrig har läst något av en polsk författare, därför passade det utmärkt att ta med denna på en resa som skulle passera Polen. Den lockade också för att ord som absurd, drift med mänsklighetens Stora Omogenhet och humor nämndes i samband med den. Det lät ju väldigt lovande.

Förmodligen får jag definiera om min definition av absurd, eller så måste jag åtminstone inse att det finns olika grader. Detta är nog absurdism av den allra högsta graden. Vissa saker är bara helt enkelt obegripliga och en hel del känns lösryckt från ett större sammanhang. Boken skrevs tydligen som ett svar på kritikernas sågning av Gombrowiczs första bok och helt ärligt tycker jag att det mesta osar av bitterhet av ett sällan skådat slag. Samtidigt ger han helt underbara kängor till kultureliten.

Jag är ganska säker på att jag förstår vad han vill ha sagt och jag håller med, men kanske är jag den enda som tolkar detta som stor ironi över kultureliten, vilket skulle göra Ferdydurke till en ännu roligare bok. Mest för att kultureliten har höjt den till skyarna. Här finns en fantastisk beskrivning av en sorts kejsarens nya kläder (sid 80) som går ut på masshysteri och att man gör som grannen gör.

Förmodligen är översättningen (för första gången översatt direkt från polskan) rätt och helt okej, men ibland undrar jag över ordval. Vissa ord känns som att de inte passar, vilket i och för sig stämmer bra med bokens andemening, men jag kan inte låta bli att fundera över om några polska ord kanske har fler betydelser än det de har översatts till. Det stör mig oerhört mycket, som vanligt, att det finns både franska och latinska uttryck, oöversatta. Jag förstod visserligen det stora hela av uttrycken, just för att jag har läst latin, men när jag läser en bok på svenska förutsätter jag att den är just på svenska.

Ferdydurke är Witold Gombrowiczs mest kända roman, både i och utanför Polen. Jag kan förstå varför, även om jag inte gillar den. Jag har svårt att känna igen det jag har läst när jag tittar på kulturelitens recensioner, vilket för övrigt får mig att känna mig ännu mer säker på att jag har tolkat boken rätt. Det är dock svårt att sätta ett sammanfattande betyg, betyget beror lite på hur jag väljer att se på saken. Eftersom mina betyg handlar om min generella läsupplevelse så blir betyget lågt. Boken är alldeles för långt ifrån mig för att få ett högre. Om jag i stället skulle bedöma vad han får fram så skulle jag nog ha satt ett högre betyg.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 61 betyg).
På Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat på 7 092 betyg).
Jag ger den 2,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Ferdydurke: Jag kan inte hitta någon annan recension.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Hetta" av Ian McEwan

Författare: Ian McEwan
Titel: Hetta
Genre: Drama
Antal sidor: 341
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Solar
Översättare: Maria Ekman
Serie: -
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 oktober 2016




Första meningen: Han tillhörde den kategori män - vagt osympatiska, ofta skalliga, korta, feta, intelligenta - som utövade en oförklarlig lockelse på vissa vackra kvinnor.

Baksidetext
Från första sidan skrattar vi gott åt Nobelpristagaren i fysik Michael Beard, som har sin yrkesmässiga storhetstid bakom sig. Han lever dock gott på sitt namn och åker på konferenser världen över och sprider glans med sin närvaro. Han är också en beryktad kvinnokarl, inne på sitt femte äktenskap, men även det är på upphällningen. När såväl Beards yrkesliv som privatliv krisar lägger han all sin kraft på att ge sin karriär en ny skjuts. Den här gången ska han rädda världen från de hotande klimatförändringarna.

Från den arktiska kylan vid polcirkeln till de heta öknarna i New Mexico utspelar sig denna mörka och farsartade satir över en mans girighet och självbedrägeri.

Min kommentar
Jag har hört mycket gott om Ian McEwan, speciellt det senaste året eller så. Just därför var jag väldigt positivt inställd till Hetta när jag började läsa. Den inställningen byttes tyvärr ut ganska så snabbt.

Miljön skiftar mellan det iskalla Arktis och det stekheta New Mexico. Och det som ligger däremellan också. Beards resa till Arktis är för övrigt det enda som var kul i boken. Under den resan framkommer det med all önskvärd tydlighet vilken uppblåst skitstövel Beard är. Vilket får mig att fundera över om namnbytena på Picket (Pickett) är avsiktliga. Han byter nämligen namn ungefär åtta gånger på tjugo sidor. Om det är ännu ett sätt att beskriva Beard så är det briljant. Annars är det högst irriterande.

Det är fullt möjligt att en fysiker uppskattar boken mer än vad jag gjorde för här är väldigt många knepiga ord som jag aldrig hört förut, men som jag förutsätter har med fysik att göra. Språket är generellt väldigt tillkrånglat och jobbigt att läsa. Det finns visserligen en ironisk underton, ibland, men dessvärre alldeles för lite och alldeles för sällan. Layoutmässigt hamnar boken på minus i betyg. Det finns ingen kapitelindelning och inte heller några andra naturliga ställen att pausa på. För att göra saken än värre så är sidorna tättskrivna, från den ena marginalen till den andra.

Egentligen handlar boken bara om forskaren Michael Beard, alla andra är bifigurer som i stort sett är utbytbara och inte tillför något. Beard själv är en patetisk liten (både bokstavligt och bildligt) man som är oerhört lätt att tycka illa om. Han gör i stort sett inget annat än äter, dricker, bedrar sina fruar och går helt upp i sig själv. Lite märkligt känns det att han hela tiden beskrivs som otroligt intelligent, men han gör aldrig något som visar det.

Man skulle kunna tycka att själva miljöfrågan slarvas bort, men hanteringen av den är det enda som beskrivs trovärdigt. I mitt tycke. Det är väldigt träffande när forskningen distraheras och byter fokus för att det ska se ut som att de gör något. Kosta vad det kosta vill och det spelar ingen roll om det är "energieffektivt", men något måste de få fram.

Boken saknar slut och trots att jag inte var ett dugg intresserad av Beard och hur det gick för honom så hade jag nog uppskattat ett avslut. Kanske är det meningen att det ska komma en uppföljare, men den kommer jag i så fall inte att läsa.

Det känns lite som att berättelsen saknar poäng och den är nästan inte ett dugg rolig utan mest tråkig och seg. Kanske är den, som sagt roligare för en fysiker/forskare, men för mig är den bara pretentiös och pompös. Glöm hettan, det här är närapå iskallt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,11 (beräknat på 178 betyg).
På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 18 723 betyg).
Jag ger den 2,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hetta: Bokomaten, Mezerah och Kulturdelen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Operation Nordvind" av Kaj Karlsson

Författare: Kaj Karlsson
Titel: Operation Nordvind
Genre: Thriller
Antal sidor: 276
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gustav Sterner 1
Förlag: Stella Borealis
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juni 2016




Första meningen: Han skulle aldrig glömma den söta lukten av brinnande människokött.

Baksidetext
Gustav Sterner är en före detta kustjägarofficer vid Särskilda skyddsgruppen (SSG), Försvarsmaktens hemliga specialförband. Under ett pågående uppdrag i Centralafrika får han reda på att hans fästmö omkommit i en smitningsolycka. Han lämnar livet som operatör och lever ensam med minnena.

Fem år senare bevittnar han en kallblodig avrättning i Stockholms södra skärgård och är själv nära att bli mördarnas nästa offer. Han kontaktar Katarina Wallin, analytiker hos den militära underrättelsetjänsten och tidigare kollega vid SSG. Hon har uppgifter från den franska säkerhetstjänsten som tyder på att en grupp terrorister befinner sig i Sverige.

Med ont om tid och tusentals svenska liv som insats tar de upp jakten, men anar inte att spåret kommer leda dem långt utanför Sveriges gränser och att de står inför upplevelser som kommer att förändra dem för alltid.

Min kommentar
När Operation Nordvind kom så blev jag omedelbart nyfiken på den. Terrorister på svensk mark är ju något som blir mer och mer aktuellt. Samtidigt har jag inte speciellt bra erfarenhet av egenutgivna böcker och inte heller böcker skrivna av före detta eller nuvarande militärer.

Det visar sig att mina farhågor besannas. Jag avskyr förkortningar och finns det något yrkesfolk som använder sig av fler förkortningar än militärer? De flesta förklaras, men det hjälper inte. Redan på sida 25 får jag googla. Förkortningen ftf har inte mindre än sju kända betydelser, men jag gissar att det i det här fallet betyder face to face. Otroligt störigt att behöva avbryta läsningen och gissa betydelser. Språket är omständligt, dialoger och tankar skildras torrt och trist, men förmodligen trovärdigt. För ett fåtal militärer. Jag brukar umgås med några officerare en gång om året och av sex stycken är det en som pratar så där. Även civilt. Det är lika tröttsamt i boken som det är i verkligheten.

Stridsscenerna är alldeles för detaljerade, det är lite som att läsa ett filmmanus där varje steg beskrivs. Det gäller för övrigt allt annat också. Jag behöver inte veta varje grepp man måste utföra för att tjuvstarta en bil och jag behöver inte veta modellbeteckningar på vapen. Det är ointressant för mig. Det är också väldigt mycket hår som reser sig, varningsklockor som ringer och kittlingar i nacken. Alla dessa detaljer och upprepningar gör att jag inte kommer framåt och jag blir uttråkad. Fem dagar tog det mig att läsa ut den här boken som har 278 sidor. För mig säger det allt.

Karaktärerna vet jag inte vad jag ska säga om. Gustav är ingen trevlig prick, inte ens civilt, och jag gillar honom inte. Vare sig som ledare eller man. Katarina, som är en tuff och självständig kvinna i alla andra fall än när det handlar om Gustav, är bara där för att vara snygg och tänd på den manliga huvudpersonen. Och för att serva honom.

Det är väldigt svårt att få grepp om hur lång tid som går mellan olika stycken. Vid ett tillfälle har, till exempel, Gustav livshotande skador, på nästa sida sitter han upp och skämtar med kompisen och på nästa sida är han hemma. Allt som skiljer styckena åt är en *. Det är också väldigt mycket underligheter att fundera över, som kampen på båten. Om det fanns en risk för att bovarna skulle höra en ljuddämpad k-pist så kan man ju fråga sig varför de inte hörde när Gustav slogs med Fahd. Både de och saker föll i golvet. Skrek gjorde de också. Men det hördes tydligen inte.

Dåligt korrekturläst är den också, rent generellt. På sida 240 finns det till och med en mening som har inte mindre än fyra fel.

I stort sett tycker jag att idén är vansinnigt intressant. Hur skulle Sverige och svenskarna reagera och agera om ett stort terrordåd ägde rum här? Tyvärr tycker jag nog att just den biten slarvas bort. Visst får vi en liten stund vara med när de som bestämmer sitter och gör allt annat än bestämmer (vilket ju är trovärdigt i sig), men själva terroristdådet och efterdyningarna är snabbt överspelade. I stället får vi följa enmansarmén Gustav Sterner på hämnduppdrag. Eller nja, i sin jakt på hämnd samarbetar han med både högerextrema och kriminella.

Detta var helt klart inte alls något för mig, men kanske passar den stridspittar och andra insatta som älskar vapenbeteckningar och inte kan få nog av kommandospråk.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,06 (beräknat på 50 betyg).
På Goodreads hade den 3,30 i genomsnitt (beräknat på 43 betyg).
Jag ger den 2,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Operation Nordvind: Annikas litteratur- och kulturblogg, Fantastisk Fiktion och Bokfetischist.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Ankharen" av Ståle Brandt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 488
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kjetil Ruud 1
Förlag: Bra & Leve Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: E-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 2 juli 2015






Första meningen: Sofie ligger i sin säng.

Baksidetext
Ett hjärtskärande skrik lämnade hennes läppar. En flock korpar lyfte skrämda och skrikande från trädet framför henne. Det blev med ens helt stilla, som om skogen väntade på något oundvikligt. Framför henne hängde ett groteskt och slappt bylte i form av en mänsklig kropp. På dess hjässa satt en orädd svart korp kvar och tittade tillbaka på henne med en skarp och vaksam blick. Korpen kraxade till innan den fortsatte sitt hackande i ett av de ögonlösa hålen som stirrade mot henne.

Detta är början på en intensiv jakt på en utstuderad mördare. Spaningsledaren och tillika kriminalkommissarie Kjetil Ruud vid länskriminalen i Karlstad tilldelas fallet. Spaningsarbetet leder honom till frågor vars svar finns både utanför landets gränser och även inom den egna kåren. Svar som inte tål att synas. Svar som får oanade konsekvenser.

Min kommentar
Det här med bortglömda e-böcker på läsplattan har börjat bli ett riktigt problem. Plötsligt kan jag hitta en stackare som legat där i nästan två år. Som den här boken.

Jag vet egentligen inte riktigt var jag ska börja, det finns en hel del att säga. Historien är bra och genomtänkt, poliserna kommer fram till lösningen genom utredning och inte slumpmässig tur. Det är ovisst och man får svaret samtidigt som poliserna. Men en hel del saker gör boken otroligt jobbig att läsa.

Det är så otroligt detaljerat och föreläsande ibland att jag faktiskt skummar texten, något jag aldrig gör. Alla hus, rum, människor beskrivs ända in i minsta detalj (blå dörr, nygustaviansk stol, pushup-bh). Jag får veta massor om whisky, både sorter och hur man dricker den, och allt om Sandgrund, som tydligen är ett populärt tillhåll i Karlstad. Jag får också veta hur stor säng man bör ha om man är ensam kvinna och hur obs-klasser fungerade förr. Det förklaras även för mig att 11 + 1 = 12.

Men det som stör mig allra mest är den sexistiska och fördömande attityden som genomsyrar hela boken. Om det är Kjetils tankar så är allt bara jättekonstigt. Han kan vid ena tillfället tänka att en ung kvinnas minimala klädsel lätt kan tas för en invit eller antydan att hon är tillgänglig, att en kvinna som är osminkad har ett "annars normalt utseende", att ett handslag är feminint och nästan bögigt, att en åtsittande klänning och en pushup-bh mer ger intryck av att kvinnan är prostituerad än socialsekreterare, att kvinnor i allmänhet bara behöver antyda sex för att linda män runt lillfingret och så vidare. I nästa andetag blir han förbannad på snedvriden kvinnosyn.

Korrekturläsningen måste ha varit obefintlig, här finns minst ett fel på varje sida. Det är alltifrån felaktig användning av ord till stavfel och särskrivningar (till exempel används genomgående vart i stället för var). Tempus byts lite när som helst och jag kan inte hitta någon logik i de bytena.

Från början tänkte jag att jag absolut inte ville läsa fler böcker i serien, men om Kjetils underliga funderingar om kvinnor och deras kläder togs bort och alla språkfelen rättades till så är boken bra, spännande och intressant. Jag vet inte om författaren har låtit någon utomstående läsa igenom manuset, det verkar i alla fall inte så. De flesta felen är väldigt enkla och tydliga och borde ha noterats vid en genomläsning. Om bara detta hade åtgärdats så skulle nog boken ha kunnat få ett bättre betyg.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 2,0 (beräknat på 3 betyg).
På Goodreads var inga betyg satta.
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Ankharen: Tankar från en samlares hjärna, Annika och Cissi Grip.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.