Titel: Fotografiet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 335
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anna Eiler 2
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 augusti 2023
Första meningen: Hon brukade nästan aldrig gå på skolans fester.
Baksidetext
Inslingrad i näckrosornas stjälkar ligger en styckad kropp. Ett styckmord får invånarna i Skövde att hålla andan. Inte minst drabbad känner sig reportern Julia Almliden som har personliga skäl att oroas av upptäckten. Polisassistenten Anna Eiler får i uppdrag att utreda fallet, och en efter en kommer gruvliga hemligheter ur det förflutna upp till ytan. Men vad är det som gör att alla vittnen vill skydda den man som skadat så många?
Min kommentar
För sex år sedan läste jag första delen i den här serien och då hade jag precis upptäckt Carina Bergfeldt, när hon rapporterade från det kommande presidentvalet i USA i stort sett varenda dag. Hon har ett sätt att förklara saker så att det både blir intressant och lätt att förstå. Det tyckte jag att hon gjorde även i boken. Det dröjde ändå sex år innan jag tog tag i andra delen, Fotografiet.
Nu, med facit i hand, så borde jag verkligen ha läst böckerna mer tätt inpå varandra. Upplösningen där spelar nämligen en väldigt stor roll här. Man skulle kunna säga att den är nyckeln till den här historien. En av dem i alla fall. Så, nej, fristående är den helt klart inte. Och ska du läsa dem, läs båda utan något längre uppehåll mellan dem.
Den här historien tar inte tag i mig på samma sätt som första boken gjorde. Det är något som saknas/skaver. Det skulle kunna vara att karaktärernas privatliv tar för stor plats (farligt nära ältande, faktiskt), men jag tror inte att det är hela förklaringen. Det är något med själva intrigen. Den känns väldigt tunn och inte speciellt trovärdig.
Ett återkommande problem genom hela boken var att jag blandade ihop karaktärer. Några av dem har på tok för lika namn. Några av dem är inte alltför tydliga. Många av dem låter precis likadant. Det gör det lite svårt att hänga med i vem som gör/säger vad.
Efter att ha gått tillbaka och kollat lite i förra boken så upptäckte jag att upplägget är samma i dem. Här finns ett jag, som är mördaren och samtidigt en av karaktärerna. Jag gillar egentligen upplägget, men önskade så att jag hade kommit ihåg Fadersmord. Kapitlen är korta och i stället för att höja tempot så gör de ibland extremt korta kapitlen att det blir lite rumphugget. Jag hinner inte alltid fånga upp tråden innan det är dags att byta igen.
När boken var slut så kände jag mig lurad. Och inte på ett bra sätt, Mer förd bakom ljuset. En karaktär visste ju, men dennes tankar och agerande var som att den inte visste. Det var först många timmar efter att den var utläst som det slog mig att förra boken, Fadersmord, hade med saken att göra. Om jag hade kommit ihåg upplösningen där så skulle ju allt ju ha varit solklart. En hel del var egentligen oklart här, inte heller det på ett bra sätt.
Trots det bra och viktiga temat i Fotografiet så engagerar det inte riktigt. Det kan också bero på att jag inte alls gillar självutnämnda hämnare, de bara skrämmer mig. Slutet får mig att tro att det borde ha blivit ännu en bok i serien. Allt är inte helt avslutat. I alla fall inte det som allt började med.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,27 i genomsnitt (beräknat på 168 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Fotografiet: Tankar från en samlares hjärna, Fru E:s böcker och En Lundabos betraktelser.
