torsdag 29 september 2022

Hett i hyllan #372

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi befinner oss under den sista skälvande veckan 2018, alltså julklappsböckerna, som fortfarande är olästa.
De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser var en självklar post på min önskelista.

Håkan Nesser har jag på min autobuy-lista och det börjar märkas att han är väldigt produktiv. De olästa har samlats på hög och det börjar nästan kännas som att det behövs ett Håkan Nesser-tema eller liknande. I den här boken möts Van Veeteren och Gunnar Barbarotti. Bara det gör den ju läsvärd. Frågan är då om jag eventuellt skulle läsa de Van Veeteren som jag ännu inte har läst. Vilket skulle bli ett projekt i sig, så jag tror faktiskt inte det. De om Gunnar Barbarotti har jag i alla fall läst alla som släppts innan den här kom.

Så här står det på baksidan:
Medan Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste ännu går i Oosterby småskola bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns ingen kvar i livet som kan förklara hur. Nästan ingen.Det har gått femton år sedan den sista boken om kommissarie Van Veeteren kom ut. Det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti. I De vänsterhäntas förening möts de för första (och enda?) gången.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 28 september 2022

Bok: Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst

Författare: Christoffer Holst
Titel: Blå, blå höstvågor
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 300
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cilla Storm 2
Förlag: Lovereads
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 september 2022




Första meningen: Kungsgatan lyser i rött och grönt.

Baksidetext
Hösten har kommit och Cilla Storm arbetar som kriminalreporter på en podcast. Hon bor tillfälligt hos sin bästis och dricker ofta vin med Rosie, grannen från Bullholmen. Men relationen med den charmiga polisen Adam känns oklar. Varför har han så svårt att bestämma sig?

På det nya jobbet får Cilla i uppdrag att nysta i vad som hände societetslejonet Laila Damm, som försvann spårlöst 1988. Spåren leder Cilla tillbaka ut i Stockholms skärgård.

Samtidigt anländer skådespelerskan Ella Svensson till Nordirland för att ta hand om sina föräldrars dödsbo. Där hittar hon något som får henne att snabbt återvända till Sverige.

På ett kallt och blåsigt Bullholmen korsas Cillas och Ellas vägar, och snart uppdagas öns mörka förflutna.

Min kommentar
Jag hade ju en idé om att läsa serien om Cilla Storm i realtid, åtminstone rätt årstid. Blå, blå höstvågor är andra delen och när det blev september tyckte jag att det var höst och plockade fram den. Det visar sig att boken utspelar sig en bit längre in på hösten, mestadels oktober. Men det gick bra ändå.

Som vanligt tycker jag att det är skönt att läsa om kvinnlig vänskap, där personerna är jämställda och ingen är elak mot någon annan. Just den här vänskapen är speciell i det att den går över generationsklyftorna. För det är ju faktiskt så att när man väl är vuxen så spelar inte ålder någon som helst roll. Det är en härlig "udda" vänskap. Lite läskigt är det dock att den är med "svärmor".

Karaktärerna är inte många och faktum är att de inte är jättelätta att tycka om. Samtliga har några mindre sympatiska egenheter och det är också det som gör att jag tycker om dem. Ändå. Relationerna mellan dem är alltid engagerande. Christoffer Holst är en fena på att få till bra karaktärer. Drivet framåt finns där hela tiden och mitt intresse hålls hela tiden vid liv. Jag tappar aldrig fokus. Inte ens Cillas och Adams oförmåga att komma till skott får mig att ledsna. Det känns så äkta. Jag blir aldrig matad med hur jag ska tänka eller känna utan det tillåts jag göra helt själv. Det känns bra när författaren litar på sin läsare.

I Christoffer Holsts böcker får man alltid massor av kulinariska upplevelser på köpet. Jag kan dock tycka att det är för lite mat, men i gengäld är det massor av vin. Man får många genrer på en gång i den här serien, verkar det. Som deckare är den väl inte något speciellt. Det blir ju ganska uppenbart hur det hänger ihop när man får en extra karaktär att följa så där. Lite ologiskt agerande blir det också. Som varför de helt enkelt inte bara gick tillbaka och läste Madeleines akt också. Datorn fanns ju kvar. Nu är det ju kanske inte för deckargåtan som gör boken läsvärd så det gör inget.

Speciellt spännande och ovisst blir det egentligen inte, i det stora hela. Men jag blev faktiskt lite överraskad av både motiv och förövare vad gäller det nutida mordet. Jag verkar drabbas av samma sak som när jag läser Elly Griffiths och Louise Penny. Jag glömmer helt enkelt att jag har ett mord att lösa.

Jag är ju inget fan av romantik, men i den här formen funkar det. Främst kanske för att det aldrig blir så där sötsliskigt att det knastrar i tänderna. Det är inte sliskigt på något sätt faktiskt.

Efter att ha läst Blå, blå höstvågor kan jag bara konstatera att den lite underliga genren mysdeckare funkar, i alla fall i händerna på Christoffer Holst. Jag har redan kollat upp att nästa bok utspelar sig i juletider. Så i år blir det en julbok. Om man kan kalla den för det.

Avdelningen för olika funderingar:
Det dyker faktiskt upp ett namnbyte här och det gör mig lite besviken. Personporträttet Cilla håller på med när boken börjar handlar om Elizabeth Short. En bit in heter hon plötsligt Elizabeth Smart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 407 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Blå, blå höstvågor: Lottens bokblogg, Bokmalen.nu och Nilmas bokhylla.

tisdag 27 september 2022

Tisdagstrion: Skor & kläder

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Skor & kläder (i titel, på omslag, i handling)

Jag upptäckte att jag kunde ha valt att ta tre böcker av samma författare, i samma serie, men det hade ju varit tråkigt. Men det blir i alla fall bara skor.

1. Syndafloder av Kristina Ohlsson är den sjätte och sista delen om Fredrika Bergman. En otroligt snygg ihopknytning.

2. Cinder av Marissa Meyer är första delen i Månkrönikan och den har skor både på omslag och i handling. Skulle man ju kunna säga.

3. I fyra par skor av Detta Prada handlar, bildligt, om att faktiskt gå i någon annans skor och komma riktigt nära.

måndag 26 september 2022

TV:serie: Servant #1 (2019)

Titel: Servant
Originaltitel: Servant
Genre: Skräck
Skapad av: Tony Basgallop
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Lauren Ambrose, Toby Kebbell, Nell Tiger Free, Rupert Grint, Tony Revolori
Premiär: 2019-11-28
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Apple TV+ augusti-september 2022





Handling
Ett par i Philadelphia är i sorg efter en otänkbar tragedi som skapar en klyfta i deras äktenskap och öppnar dörren för en mystisk kraft att komma in i deras hem.

Min kommentar
En av de serier som har legat på vill-se-listan längst på Apple TV+ är Servant. Om jag inte minns fel så la jag till den precis efter att vi hade sagt upp abonnemanget förra gången. Den enda anledningen var att jag såg M Night Shyamalans namn på den. Det här är ju en serie som jag räknade med att se på egen hand. Sambon är inte alls glad i den här typen av historia. Det är en av sakerna som skiljer oss åt.

Jag har sett en del som M Night Shyamalan har varit inblandad i och gemensamt för allt är att man kan förvänta sig konstigt, udda och annorlunda. Det gäller att man har på sig sina Shyamalan-glasögon när man tittar (jodå, han kräver ett alldeles eget par). Nu i efterhand så visar det sig att han faktiskt bara har regisserat två avsnitt i första säsongen och han har inte skrivit en rad. Lite falsk marknadsföring där kanske? Nu spelar det ingen roll, för man kan nog säga att den här serien är i hans anda.

Redan efter första avsnittet så sitter jag förbluffad och undrar vad i hela friden det är som händer (det visar sig vara den stora frågan i varje avsnitt). Två rejäla twister bara i första avsnittet! Ibland så får jag känslan att man hittar på saker längs vägen, att vissa vändningar inte vara planerade från början. Så oväntade är de.

Miljön är i stort sett bara inne i huset där de bor och det är inte speciell många karaktärer. Däremot så är det svårt att avgöra vem som är konstigast/läskigast. Det är typ dött lopp. Dorothys bror Julian ligger i alla fall bra till för att vinna priset för seriens slempropp. Han är en riktigt vidrig liten människa. Jag undrar lite hur han blev sådan.

Här finns inget våld, inget blod, inga billiga (och irriterande) jump-scares. Det enda som finns är ett ständigt krypande obehag. Man har liksom ingen aning. Det händer ofta att jag tror mig förstå, men sedan händer något som helt förändrar allt jag trodde mig veta.

Det finns redan tre säsonger av Servant, vilket jag inte visste när jag började titta. Jag kan inte låta bli att undra vad nästa två säsonger ska handla om. Samma människor? Vad mer kan hända? Är kanske inte rätt fråga att ställa. Här verkar vad som helst kunna hända.



TV Time har serien 9,5 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 34 425 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Look both ways (2022)

Titel: Look both ways
Originaltitel: Look both ways
Genre: Komedi
Regissör: Wanuri Kahiu
Manus: April Prosser
Skådespelare: Lili Reinhart, Danny Ramirez, Aisha Dee, David Corenswet, Luke Wilson
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 26 augusti 2022





Handling
Berättar Nathalies historia, vars liv, på kvällen på hennes examensdag, kan ta två olika vägar. I en blir hon gravid och får flytta hem till sina föräldrar, i den andra flyttar hon till Los Angeles med sin bästa vän för att göra karriär.

Min kommentar
Jag har ju upptäckt att det nästan är bortkastat att titta på thriller- och skräckfilmer under sommaren, när det är ljust. Då ser vi nästan ingenting när de envisas att filma i mörka miljöer. Alltså fick jag ju försöka hitta en komedi. Look both ways har ett ganska högt betyg på IMDb, i alla fall för att vara en komedi så den fick det bli.

Det här med två parallella historier baserat på vad man gör/vad som händer har ju faktiskt gjorts tidigare, men mycket, mycket bättre, i Sliding doors. Personligen så tycker jag att allt hade varit mer givande (för att inte tala om mer trovärdigt) om en av vägarna hade varit mörk och dyster, men jag förstår ju samtidigt att det kanske inte hade varit så passande för det här temat. Och det finns ju faktiskt ytterligare alternativa vägar att gå, men en av dem får man kanske inte ta upp i en modern amerikansk film.

Ibland var det svårt att veta i vilken verklighet man befann sig. Oftast fungerade bytena ganska bra, men i slutet byttes det så ofta att jag blev både förvirrad och yr. Där tappade jag nog bort mig ett tag. Jag skulle nog egentligen inte vilja kalla detta för en romcom. Faktum är att det är väldigt lite av både och, jag minns inte om jag skrattade någon gång. Samtidigt så är jag tacksam för att inte allt fokus var på att hitta en man. Utan att hitta sig själv.

Skådespelarna har jag nog inget att säga om, tror jag. Förutom att de inte var trovärdiga som collegestudenter. De är på tok för gamla för det. Nu var det bara en liten del av filmen, men ändå. Lite pinsamt och obekvämt händer det också att det blir, men det är inget som stör jättemycket.

Tänk om det ändå vore så här, att allt blir bra i slutändan. Oavsett vilka val man gör. Kanske är det inte så konstigt att en hel generation mår dåligt, om de får intrycket att det är så här livet fungerar. Att inget blir dåligt, att det inte finns några "fel" beslut.

Look both ways är lagom underhållande, varken politisk eller moraliserande. Här finns absolut ingenting att uppröras över och dessvärre heller inte riktigt något att beröras av.



Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 26 851 betyg).
IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 8 635 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 25 september 2022

Smakebit på søndag: Den spanska körsbärsträdgården

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag är i Spanien! Äntligen kunde det bli av och det ska bli så skönt att ha lite riktig semester. Bara vara. Inga måsten.

Passande nog så läser jag Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas, även om den inte utspelar sig exakt där jag är utan i Malaga. Tror jag i alla fall. Jag har inte kommit så långt än. Faktum är att jag bara hade tid att läsa prologen igår.

Min smakebit är från början av kapitel 1:
"Så, en Busters bautaburgare utan lök och gurka och med extra ost, stämmer det?"
    "Och en Cola light. Jag häller min Bacardi i den, eller vad det här spanska blasket nu heter", säger mannen framför disken och håller upp en flaska genomskinlig sprit. Han är i tjugoårsåldern och har på sig stråhatt och blommönstrade shorts, och hans solbrända näsa har samma färg som en kokad hummer.
    "Okej. Varsågod. Hoppas det smakar. Adiós!" Jag räcker honom papperspåsen, som redan har flottfläckar som sprider sig på utsidan.
    "Eh?" Han ser frågande på mig.
    "Det betyder hej då ... på spanska.
    "Aha, tjena!" När han vänder sig om har han redan satt tänderna i sin burgare.

lördag 24 september 2022

Bok: Mörk jord av Ann Cleeves

Författare: Ann Cleeves
Titel: Mörk jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 361
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Cold earth
Översättare: Jan Järnebrand
Serie: Shetlandskvartetten 7
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 september 2022




Första meningen: Marken gled medan Jimmy Perez stod bredvid graven.

Baksidetext
Under den mörka vintern på Shetlandsöarna framkallar det häftiga regnet ett jordskred. Våldsamma vattenmassor och lervälling sprider sig över vägen från Lerwick till Sumburgh och ut mot havet. När Jimmy Perez kör till en väns begravning får han syn på en stuga som förstörts av vattenmassorna. Han utgår först från att stugan är övergiven, men när han stiger in hittar han en död kropp: en mörkhårig kvinna i röd klänning. Jimmy, som får intrycket att den döda kvinnan precis som han själv har rötter i medelhavsområdet, blir som besatt av att ta reda på vem hon var. Så småningom kommer det fram att kvinnan sannolikt blivit mördad och att hon var död redan innan jordskredet nådde huset. Jimmy Perez är beredd att göra allt för att ta reda på hennes identitet– och hur hon dött.

Min kommentar
Den här serien, som från början kallades Shetlandskvartetten (vilket jag envisas med att fortsätta göra), har väl alltid varit något av en favorit för mig. I alla fall innan jag läste den fjärde (och det som då skulle bli den sista) delen. Sällan har ett slut överraskat mig (och gjort mig riktigt upprörd) så och det kändes ändå bra att Ann Cleeves bestämde sig för att fortsätta serien. Även om det verkar ha tagit ända till nu, med Mörk jord, innan jag känner att jag är hemma igen.

Till min stora glädje så gillar jag denna mer än förra boken (nej, den var inte dålig, men inte heller jättebra). Jag vet egentligen inte varför, vad som är skillnaden, men jag upplever det som att det är bättre flyt här. Trots det långsökta motivet. Jag kan inte låta bli att fundera över varför man i den svenska översättningen bestämt sig för att jorden är mörk, i stället för kall som den ju heter i original. Kall hade, i mitt tycke, varit bättre.

I stort sett är det bara Jimmy Perez och Sandy Wilson som kan räknas som riktigt återkommande karaktärer (jo, jag vet att Willow Reeves dyker upp hela tiden, men hon känns ändå bara som en sidokaraktär). Det är i alla fall bara dem som man får lära känna närmre. Både Perez och Sandy känns som gamla bekanta och jag hade nog hellre hängt med Sandy än med Perez. Vilket faktiskt överraskar mig lite, med tanke på hur mycket jag gillade Perez i de första fyra böckerna. Sandy vinner verkligen i längden och jag gillar honom mer och mer. Medan Perez har blivit klyschan "den tysta, starka mannen".

Några dagar efter att jag har läst ut den så har jag inget som helst minne av motivet och det kan hända att det säger en del om upplösningen. Jag var faktiskt tvungen att bläddra lite i boken för att kolla upp motivet och jo, det var rejält långsökt och lite krystat. Det kan låta märkligt, när det kommer från en deckarläsare, men det känns som en mindre viktig sak. Det är ändå inte mysteriet som är det viktiga i de här böckerna, utan det är relationerna. Och miljön. Om man gillar kartor, som jag, så finns det faktiskt en booktrail upplagd, inte bara för den här boken, utan för hela serien. Jag blev barnsligt förtjust i det.

Det där embryot till romans som har börjat spira är jag inte jätteglad i. Jag unnar verkligen Perez all lycka i världen, men jag vill inte gärna läsa om det. Bara det inte tar över helt så ska det nog gå bra. Hoppas jag. Det är ju trots allt bara en bok kvar i serien. Eventuellt. Cassie gör mig mest förvirrad. Hur gammal är hon egentligen? Jag tycker det är som att hon har stannat i ålder, hon blir inte äldre. Nu har det väl i och för sig inte gått så lång tid i böckernas värld, men hur gammal var hon när hon dök upp första gången?

Tempot i Mörk jord är otroligt långsamt, nästan eftertänksamt, och det kan faktiskt inte vara på något annat sätt. Det här är en motvikt till alla blodiga och actionspäckade deckare.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,14 i genomsnitt (beräknat på 12 955 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Mörk jord: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Seniorvinklat och DAST Magazine.

fredag 23 september 2022

Läsplanering oktober 2022

Snart är oktober här och då blir det höst på riktigt, men min sommar fortsätter lite till. I Spanien. Jag fegar lite och planerar bara in fyra böcker trots semester, så får vi se hur det blir.

Mormor på rymmen av Kaj Branzell.
Fyrmästaren av Anna Ihrén. Boktolva. Hyllvärmare.
Vild eld av Ann Cleeves. Finish That Series. Hyllvärmare.
Bilder av henne av Karin Slaughter. Hyllvärmare.

torsdag 22 september 2022

Hett i hyllan #371

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har vi faktiskt kommit till julklappsböckerna 2018.
Himmelskriket av Mons Kallentoft är den tolfte delen om Malin Fors.

Den här serien är jag nog lite kluven till, men jag har läst alla delar fram till denna. Eller kluven är nog inte rätt ord, det är mer att jag tycker så ofantligt synd om Malin. Att hon liksom aldrig kommer till ro, får det bra. De senare böckerna har blivit bättre, dessutom, för där har de där otroligt irriterande anderösterna tystnat. Och faktiskt så har även Malins inre röster sänkt volymen. Förra delen var väldigt bra, nu när jag tänker efter. Det har kommit ytterligare två delar efter denna så kanske är det ett fall för Finish That Series.

Så här står det på baksidan:
En dallrande het augustidag hittas en liten pojke död i en bil. När Malin Fors kommer till platsen sitter hans mamma i skuggan under ett träd med sonen tätt intill sig i famnen. Hennes förtvivlade skrik har övergått i ett klagande läte.

Polisutredningen avslutas snabbt. Av allt att döma har mamman glömt den sovande pojken i bilen. Hon har nyligen varit utbränd och kan varken lita på sina sinnen eller minnen.

Veckorna som följer utsätts hon för hat och hot på nätet och av Linköpings invånare. Ska man kunna orsaka ett barns död utan att straffas för det? Malin vet att det inte finns några enkla svar, att gränsen mellan rätt och fel kan vara hårfin. Och hur ska man döma den som redan fått värsta tänkbara straff? Så sker ett mord som tvingar henne och hennes kolleger att återvända till fallet.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 21 september 2022

Get To Know Ya Tag

Den här lilla tagen hittade jag hos Lottens bokblogg. Jag tror inte svaren på de här frågorna gör att man får lära känna mig, men det är faktiskt frågorna det är fel på 😁

Favorite Book of All Time?
Egentligen går det inte att svara på den här frågan, men jag drämmer till med den jag alltid svarar - Pestens tid av Stephen King.

Favorite Book Five Years Ago?
Nu förstår jag nog inte frågan, men för fem år sedan var det också Pestens tid som var min favorit. Jag läste ju den i slutet av 80-talet ...

Favorite Duology/Triology/Series?
Ojdå. Jag läser ju massor av serier... En som jag alltid hävdar är en av de bästa jag har läst är Louise Pennys serie om Armand Gamache. Otroligt hög nivå. Fortfarande, efter elva böcker.

Last book You Read?
En svårare fråga än vad man kan förledas tro ... Den senaste bok jag läste var egentligen ett manus och finns ju egentligen inte som bok. Än. Och förmodligen blir den inte exakt likadan som manuset. Alltså får den senaste boken jag läste bli Önska kostar ingenting av Sara Lövestam.

Last Book of Poetry You’ve Read?
Det har ännu inte hänt.

What Book most influenced your life?
Kanske läser jag fel sorts böcker, men jag kan faktiskt inte komma på någon.

Book That Made You Ugly Cry?
Den som sitter starkast i minnet är Den långa flykten av Richard Adams, trots att det var över 30 år sedan. Jag kunde inte läsa sista sidan utan att ta en paus.

Book That Made You Laugh?
Men oj, det är faktiskt ganska många. Jag verkar dock ha en besynnerlig form av humor och jag skrattar nog åt lite andra saker än "normala" människor. På tal om människor... Människorna av Matt Haig har en humor som passar mig och jag skrattade även ute bland folk.

Character You’d Like to Be For A Day?
Jag trivs nog ganska bra med att vara mig själv.

Book So Good You Dreamt About It?
Jag tror faktiskt inte att jag har drömt om någon bok. Faktum är att jag väldigt sällan minns vad jag har drömt.

Book You DNFed?
Jag är ju konstig på mer än ett sätt och en av mina konstigheter är att jag läser ut alla böcker jag påbörjar. Oavsett hur dålig och tråkig jag tycker att den är. I alla fall hittills.

What Book are You Excited to Read?
Svår och lite konstig fråga... Då får det bli ett konstigt svar. Jag har hört att Mattias Edvardsson är (nästan) i slutskedet av sin nya bok. Den ser jag fram emot att läsa.

tisdag 20 september 2022

Tisdagstrion: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav

Det här kunde bli svårt, tänkte jag. Det finns ju ganska många olika bokstäver. Men så bestämde jag mig för bokstaven Ö, bara för att den är lite speciell. Då blev det så här konstigt.

1. Överlevarna av Jane Harper läste jag bara för några veckor sedan. En riktigt bra bok, som dessutom är översatt av favoritförfattare Mattias Edvardsson.

2. Överlevaren av Bethany Clift kan nog vara den bästa dystopi jag har läst. Och jag har läst några.

3. Överlevare av Dean Koontz var det väldigt längesedan jag läste, över 20 år, men ja, den handlar om en flygkrasch så den har fått ett högt betyg av mig.

måndag 19 september 2022

TV-serie: Slow horses #1 (2022)

Titel: Slow horses
Originaltitel: Slow horses
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Kristin Scott Thomas, Saskia Reeves, Christopher Chung
Premiär: 2022-04-01
Produktionsland: Storbritannien | USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: 41-53 min
Såg den på Apple TV+ augusti-september 2022





Handling
Jackson Lambs grupp av misfitspioner har blivit bannlysta från de högpresterande MI5-leden i Regent s Park för diverse förseelser kopplade till droger och fylla, sex och ödesdigra misstag, politik och svek. Nu är de i stället samlade i Slough House, där de vänder papper snarare än utför operationer.

Men ingen av dem har gått med i underrättelsetjänsten för att vara en "slö häst". Nu har en pojke kidnappats och hålls som gisslan - och förövarna hotar att ta livet av honom i livesändning på nätet. Hur orderna från "Tjänsten" än ser ut, så tänker inte de slöa hästarna bara sitta stilla och titta på ...

Min kommentar
Apple TV+ är en streamingtjänst vi inte har hela tiden, utan bara när vi har samlat på oss ett gäng filmer och serier som vi kan titta på under några månader. Slow horses var en av dessa serier som hamnade på listan.

Boken Slöa hästar läste jag för inte speciellt längesedan och som vanligt så har jag inget minne för detaljer, men det känns som att en del är annorlunda. Jag vet inte om det var bra eller dåligt att läsa boken först. För egen del så tycker jag att serien inte riktigt lyckas förmedla tydliga karaktärer och då har jag, som sagt, med mig mycket info från boken.

Förmodligen så hade serien funkat bättre om vi sett avsnitten i snabb följd. Nu blev det så olyckligt att det kunde dröja ett bra tag mellan dem. I alla fall de första tre. Det kan vara därför som jag upplevde det lite som att de gick på tomgång. Eller så var det tvärtom, att de gick på tomgång för att det gick för lång tid emellan. De tre sista avsnitten klämde vi dock i rad, samma eftermiddag. Då gick det plötsligt inte att sluta titta.

Miljön är mörk och sunkig. Så skitig att det nästan blir obrittiskt. Det är riktigt snyggt gjort. Även karaktärerna är åt det sunkiga hållet. Ändå tycker jag inte att man lyckas förmedla exakt hur långt ner i hierarkin de är. Inte heller tycker jag att man förstår varför de befinner sig i Slough House. Det saknas en del bakgrund. När man väl börjar lära känna de här misslyckade agenterna så smälter i alla fall hjärtat. Jag är ju oerhört svag för udda karaktärer. Inte konstiga, utan udda.

Gary Oldman som Jackson Lamb förtjänar ett eget stycke. Han är inget annat än fenomenal. Jag kan egentligen inte se någon annan göra den rollen. Han ensam gör serien värd att se. Han är vidrig, äcklig, motbjudande men alldeles, alldeles underbar.

Humorn, i form av ironi och sarkasm, var mycket mer framträdande i boken. Där var liksom hela tonen ironisk. Det blev dock en del skratt även framför TV:n. Oftast tack vare/på grund av Jackson Lamb.

Tydligen är det redan bestämt att det ska bli åtminstone fyra säsonger av Slow horses. Det ser jag fram emot och det blir ju till att skaffa Apple TV+ igen då. Betyget 3,5 är lite i underkant, men 4 hade varit i överkant.



TV Time har serien 9,6 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 21 274 betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Jag är Zlatan (2021)

Titel: Jag är Zlatan
Originaltitel: Jag är Zlatan
Genre: Biografi
Regissör: Jens Sjögren
Manus: Jakob Beckman, Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz (bok)
Skådespelare: Dominic Bajraktati Andersson, Granit Rushiti, Cedomir Glisovic, Merima Dizdarevic, Selma Mesanovic
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Sverige | Danmark | Nederländerna
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 12 augusti 2022


Handling
En sann underdogberättelse om killen från Rosengård som inte hade något men som fick allt. Med talang, med hårt arbete och trots motgångar vågade han tro på sig själv och sin livsdröm.

Min kommentar
När jag denna fredagen sa till sambon att jag inte visste vad vi skulle titta på så sa han Zlatan. Han hade en kod för att hyra en film på SF Anytime och ja, även om jag inte är Zlatans allra största fan så tycker jag att han har gjort en fantastisk resa. Och jag gillade verkligen boken som den här filmen påstås bygga på. Alltså fick det bli Jag är Zlatan.

Det går inte att undvika att jämföra bok och film och det blir dessvärre inte i filmens favör. Där boken fick mig att känna sympati och förståelse får filmen mig bara att bli irriterad på honom. Jo, jag blev irriterad även när jag läste boken, men jag kunde samtidigt förstå varför Zlatan agerade som han gjorde.

Jag blev förvånad över att större delen av filmen fokuserade på den minsta Zlatan (här kallad mini-Zlatan). Eller i alla fall hur han framställdes där. Tyvärr var den delen även den tråkigaste. Det känns som att filmen, väldigt övertydligt, vill visa att Zlatan har något slags diagnos och att hans beteende är ursäktat då. I boken var känslan mer att han lämnades vind för våg, att han helt enkelt oftast fick klara sig själv, att ingen tog hand om honom. Då tvingas man ju bli hårdhudad. Den äldre Zlatan är den som jag gillar mest och även den som känns mest lik.

Eftersom så mycket tid ägnas åt mini-Zlatan så är det massor som hoppas över. Jag skulle nog påstå att filmen blir helt obegriplig om man inte är Zlatanist eller har läst boken. Karaktären Zlatan blir väldigt grund och vad man än kan säga om honom så inte är det att han är grund. Det allra mest kantiga och mörka har polerats bort. Det hastas förbi i ren feelgood-anda. Det som ändå stör mig mest är att han framställs som en slarver/latmask. Hans kämpande och hårda jobb för att komma dit där han är missas helt. Som att han fick allt gratis, tack vare sin oerhörda talang.

Min upplevelse av Jag är Zlatan är att den har tagit den säkra vägen och blivit familjeanpassad och mer feelgood än tuff uppväxt. Trots sin hyfsat modesta speltid så känns filmen evighetslång och ja, jag blir uttråkad ibland. Sambon, som väl skulle kunna kallas Zlatanist, tyckte ännu mindre om filmen.



Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 1 044 betyg).
IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 1 519 betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 18 september 2022

Smakebit på søndag: Det trettonde fallet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I helgen har vi inte haft något planerat, inga sociala åtaganden överhuvudtaget. Det känns ... befriande. Och välbehövligt efter en ganska tung vecka. Nu är det bara fyra jobbdagar kvar, sedan är det dags för två veckors semester och en Spanien-resa. Jag har fortfarande den där känslan att jag inte kommer att tro på det förrän jag står där.

Boken som smakebiten kommer ur har jag inte börjat läsa än, eftersom jag är upptagen med att testläsa ett efterlängtat manus, men jag hoppas börja på Det trettonde fallet av Åke Edwardson i morgon eller så. Detta är trettonde delen i serien som skulle vara tio delar. Den här räknar jag som lite uppladdning inför Spanien 🙂 Jag hoppas att det är det i alla fall, åtminstone så är Erik Winter på väg hem från Marbella. Det är ju alltid något, tänker jag.

Min smakebit är från början av boken:
Winter hade druckit en snabb kopp kaffe på Málagas flygplats som vuxit sig stor under de tjugofem år han lyft och landat. Då hade den varit en barack med fastkedjade bagagevagnar som enbart svalde pesetasmynt, vilket få ankommande bar med sig. Nu var byggnaderna som en egen stad, ett modernt helvete.
    Angela hade kört därifrån medan han vinkat till Elsa och Lilly som vinkat och vinkat tillbaka ända tills deras små händer och ansikten försvunnit i soldiset. De ville inte att han skulle åka igen. Det var omöjligt att förklara för barn: mamma bor i Spanien och pappa bor i Göteborg. Efter två år med hela familjen i samma hus i Marbella flyttade pappa tillbaka för att han ville fortsätta jaga mördare när han trott att han jagat färdigt. Hur förklara sådant?

lördag 17 september 2022

Bok: Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström

Författare: Ingrid Hedström
Titel: Lärarinnan i Villette
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 296
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Martine Poirot 1
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 augusti 2022




Första meningen: Nico var inte ett dugg intresserad av flickor i vanliga fall, men när han tänkte på flickan han träffat uppe vid den gamla skolan gick ovana rysningar av längtan och oro genom hans elvaåriga kropp.

Baksidetext
En kvinna blir påkörd och dödad i den belgiska staden Villette. Det ser ut som en smitningsolycka, men flera vittnen hävdar att det var mord. När undersökningsdomaren Martine Poirot börjar utreda fallet upptäcker hon snart att den döda kvinnan dolde en hemlighet.

Samtidigt försöker Martines man, historikern Thomas, ta reda på vad som ligger bakom den massgrav som upptäcks när grunden grävs till ett nytt köpcentrum. På var sitt håll arbetar sig Martine och Thomas närmare mörka sanningar ut ur det förflutna, farliga hemligheter som många vill bevara till varje pris.

Min kommentar
Lärarinnan i Villette är en bok som jag hörde mycket om när den kom. Svenska deckare är jag dessutom alltid nyfiken på, även om just denna utspelar sig i Belgien. Så mycket bra saker hörde jag i alla fall att jag köpte den. 2012. I tio år har den alltså stått där i hyllan, övergiven. I år tog jag med den i min Boktolva och nu är den äntligen läst.

Först i boken finns ett persongalleri och det hade säkert gjort nytta. Om man inte läser e-boken, vilket jag oftast gjorde. Då är det faktiskt bortkastat. Eftersom boken utspelar sig i Belgien så är väldigt många namn franska och av någon anledning har jag svårt att komma ihåg franska namn. När jag inte ens vet hur ett namn uttalas, än mindre skulle kunna stava det, så är det omöjligt att lägga dem på minnet.

Den lilla staden Villette ställer till lite problem för mig också. Jag tänkte att det var en liten by, men det verkar vara en hyfsat stor stad. Om man ska döma efter vad som finns där. Tidigare fanns det tydligen en karta över sten, men den verkar vara borta nu. Och var ligger den egentligen? Jag hade lite geografiska problem, bland annat var jag för tillfället befann mig. Ibland var de i Villette. Ibland var de, plötsligt, i Bryssel. I övrigt verkar det vara en mysig stad och jag hade gärna åkt dit, om den hade funnits.

Åter till karaktärerna. De är egentligen inte speciellt många, men jag har svårt att hålla isär dem. Eller kanske snarare komma ihåg vilka de är. De är ganska intetsägande, platta, och blir faktiskt bara namn, utan innehåll. Detta är ju dock första delen i en serie, så man får väl anta att de återkommande karaktärerna får mer djup i senare böcker. Martine har jag svårt att ta till mig, även om hon har potentialen att bli en sympatisk huvudperson. För nu är jag egentligen mer förtjust i Julia, hennes assistent. Eller vad hon nu är. Något större engagemang lyckas jag inte uppbåda och jag bryr mig egentligen inte om hur det går för någon.

Ibland blir det lite för mycket historialektion över det hela. Det märks att mycket research är gjord. Som vanligt tycker jag att man inte behöver ta med allt man hittar. Här finns i alla fall lite 1400-tal, lite 1960-tal och så nutid då, som i det här fallet är 1994. Och politik blir det mycket av. Jag tappar intresset så fort vi halkar in på historia och/eller politik. Och det är ofta. Däremellan är det hyfsat intressant.

Det är en ganska tillkrånglad historia, men trots det stod det väl ganska klart vem som var skyldig. Det fanns inte så många att välja på. Drivet framåt finns där ofta, men det går lika ofta bakåt. Något jag reagerade på med misstro är när Martine vid ett tillfälle ber sina underställda att räcka upp handen om de tror att den de talar om är skyldig. Utredare ska inte tro något och allvarligt talat, handuppräckning för att "avgöra" om någon är skyldig?

Lärarinnan i Villette är en trevlig bekantskap, men jag är osäker på om jag vill läsa vidare. För mig räcker det inte att döpa sin karaktär till Poirot och placera handlingen i Belgien. Dock står nog fortsättningen överst på listan om jag någon gång kommer till Belgien.

Goodreads hade den 3,32 i genomsnitt (beräknat på 178 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Lärarinnan i Villette: Tofflan, Midnatts ord och och dagarna går.

fredag 16 september 2022

Nytt i hyllan

Det kom minsann lite böcker även förra veckan. Modernistas utgivning i höst är inte att leka med.

Ond tro av Anna Bailey har ett väldigt jobbigt omslag. Jag blir nästan yr av att titta på det. Av någon outgrundlig anledning så har jag missat den här boken, men den låter ju spännande. En debut är det också, bara för att göra det mer lockande. Jag blir ändå lite skeptisk av all name-dropping som gjorts i beskrivningen. Där nämns både Twin Peaks och True detective. Och blurbad av Paula Hawkins. Tack till Modernista!

I samma paket låg också Mirakelkammaren av Angie Kim. Även denna verkar jag ha missat. Och faktiskt, även detta är en debut. Till skillnad från ovanstående bok så är det ingen name-dropping och inga kända blurbare. Däremot så har den vunnit en del priser, som Edgar Award för Bästa debut, en ITV Thriller Award och den har valts till en av Årets bästa böcker i Time, Washington Post och på The Today Show. Tack till Modernista!

torsdag 15 september 2022

Hett i hyllan #370

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då tar vi ett jättekliv fram till slutet av november 2018.
När Swedish Zombie bestämde sig för att återuppliva nyhetsbrevet så fick man Stockholmspesten av Sofia Albertsson som en liten present.

Jag hade varit nyfiken på den här boken ett bra tag innan den dök upp i inboxen. För mig låter den ju helt fantastisk och härligt läskig. En novell har jag läst av henne tidigare och den var helt okej. Lite annorlunda är det ju med en längre berättelse, som den här. Även om den inte är jättelång. Jag är lite orolig för att det ska förekomma tentakelmonster här, något som inte alls går hem hos mig, men jag hoppas den där smittan är något som inte skapar sådana och inte heller beror på dem. Kanske kan den bli läst nu under den lite mörkare tiden på året.

Så här står det på baksidan:
Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna. Om nätterna sänder en okänd radiostation kodade meddelanden. I ett surrealistiskt rum i berget under Södersjukhuset fraktar mystiska väsen hundratals döda människor – de ska få ett nytt syfte i Stockholm. Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 14 september 2022

Your answer can´t be books tag!

Den här lilla, snabba tagen hittade jag hos Vargnatts bokhylla.

1. What is something that you own way too many of, other than books?
Jaaa, det skulle vara filmer då 😁

2. What is something that you do for fun that’s not reading a book?
För att det inte ska bli för många filmsvar så får jag väl välja mitt ishockeymanagerspel som jag spelar.

3. What is something special or important on your nightstand, that’s not a book?
Där står en klockradio (det heter det väl?), viktig är den ju.

4. What’s something that you buy at a bookstore other than books?
Pussel, anteckningsböcker och pennor!

5. What’s a fun gift that you’ve received that wasn’t a book or a gift card for books?
Rolig? Måste den vara rolig? Jag fick faktiskt en anime-figur av en Japanfrälst kollega för något år sedan. Det var ju kul.

6. What’s a YouTube channel that you watch, that’s not related to books?
Faktum är att jag inte tittar på YouTube. Alls.

tisdag 13 september 2022

Tisdagstrion: Fönster, dörrar, portar & portaler

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Fönster, dörrar, portar & portaler

Jo, det här temat vet jag ju att jag har böcker som passar in på, men ska jag ta titel, handling eller omslag? Jag tror det får bli en av var.

1. Bortom portalen är en antologi med namn som K.G. Johansson, Boel Bermann, Lupina Ojala och Oskar Källner, bland annat. Både titel och omslag passar på denna och det finns faktiskt en del två också.

2. 22/11 1963 av Stephen King handlar om en port till det förflutna. Närmare bestämt till klockan 11:58 den nionde september 1958. En riktigt, riktigt bra bok. Och nej, det är inte skräck.

3. Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde kvalificerar som en av de roligaste böcker jag har läst. Thursday Next är specialagent vid Litteraturroteln i London. Här passar både omslag och handling, tycker jag, för böckerna är ju något slags portaler.

måndag 12 september 2022

Film: Fantastiska vidunder: Dumbledores hemligheter (2022)

Titel: Fantastiska vidunder: Dumbledores hemligheter
Originaltitel: Fantastic Beasts: The Secrets of Dumbledore
Genre: Fantasy
Regissör: David Yates
Manus: J K Rowling, Steve Kloves
Skådespelare: Eddie Redmayne, Jude Law, Mads Mikkelsen, Alison Sudol, Dan Fogler
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Storbritannien | USA
Längd: 142 min
Serie: -
Såg den på HBO 6 augusti 2022




Handling
Professor Albus Dumbledore vet att den kraftfulle och elake trollkarlen Gellert Grindelwald gör allt för att ta kontroll över trollkarlsvärlden. Det går inte att stoppa honom ensam, så Dumbledore låter sin före detta student, magizoologen Newt Scamander, leda en samling av trollkarlar, häxor och en modig mugglarbagare på ett farligt uppdrag där de möter gamla och nya djur och stöter ihop med Grindelwalds växande härskara av anhängare.

Min kommentar
Efter en dag som varit lite jobbig, med utflykt och massor av folk, så fick jag äntligen tillgång till TV:n. Ensam. Då blev det äntligen dags för Fantastiska vidunder: Dumbledores hemligheter. En film som legat länge på min lista. I alla fall känns det så.

Mitt minne ställer, som vanligt, till med en del problem. Jag minns inte jättemycket av förra filmen (bara att den var hemskt rörig och att jag blev besviken). Min förvirring/förvåning över att se Mads Mikkelsen som Grindelwald var stor. Jag kunde inte alls komma ihåg att han har varit med tidigare. Vilket han ju inte hade heller. Det tog ett tag, men sedan kom jag ju ihåg det.

Enligt min mening är det fortfarande på tok för lite av fantastiska vidunder här, även om nu qilin var förfärligt söt. Jag saknar glädjen, det "barnsliga" och fantastiska som genomsyrade hela första filmen. Nu är det allt bara nattsvart. Det är också alldeles för lite magi, då menar jag den gladare, ljusare sorten. Inte bara en massa viftande med trollspö och världar som faller samman. Slutet blev dock en liten ljuspunkt. Men jag funderar alltjämt på vad Dumbledores hemligheter (plural!) var.

Filmen är ju så där onödigt lång, som filmer tenderar att vara nu för tiden, men jag blev trots det aldrig uttråkad. Tiden gick väldigt fort. Jag är ändå osäker på om vi rör oss framåt, om vi har kommit vidare i handlingen. Det känns inte riktigt så.

Eddie Redmayne är bra, men han är med för lite (och hans vidunder då). Jude Law är alltid bra, tror jag. Mads Mikkelsen mäts efter en annan måttstock (en betydligt hårdare), men jag tror nog att han gjorde det här riktigt bra. Dan Fogler är fantastisk. Hans Jacob Kowalski är min solklara favorit. Han är bara bäst.

Fantastiska vidunder: Dumbledores hemligheter är långt ifrån lika bra som första filmen, men åtminstone bättre än den förra. Jag kan helt klart tänka mig att se den igen och det brukar betyda en fyra. Visuellt har jag absolut ingenting att klaga på, men snälla, kan vi få tillbaka magin?



Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 159 612 betyg).
IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 119 912 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 11 september 2022

Smakebit på søndag: Önska kostar ingenting

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen innehöll ett kalas, igår, för en 14-årig brorsdotter (inte min, utan sambons). I stort sett hela gårdagen gick åt till det och i dag hoppas jag att jag får tid att bara vara. Det är ju val i dag också, men röstade gjorde jag redan förra veckan så det behöver jag i alla fall inte tänka på. Nu är det bara två veckor kvar till semestern. Om jag så bara ska gå på vilja/ångorna så ska jag väl klara det.

I dag har jag tänkt börja läsa Önska kosta ingenting av Sara Lövestam. Jag har verkligen gillat de två böcker jag tidigare har läst av henne, ändå har den här boken stått ... nej, legat på läsplattan sedan 2016, utan att bli läst. Detta är andra fristående boken om Kouplan. Huruvida den faktiskt är fristående vet jag inte än, men jag har väl svårt att tro på det eftersom det ju är samma karaktär i böckerna. Nu har jag ju läst första delen så ...

Min smakebit är från början av boken:
Golvet i Jennys kontor ger vika och hon faller baklänges. Två våningar stupar hon och blir till en pöl av ingenting, långt under stadshuskällaren, innan hon faller samma två våningar igen. När hon tittar på sina händer håller de stadigt om skrivbordskanten.
    Jävla älskade Amanda. Jenny har aldrig varit så idiotisk i hela sitt liv. Om hon nu inte har missförstått något, Gud, låt det vara så. Hon trycker in telefonnumret igen, och lyssnar på det automatiserade svaret: Numret har ingen abonnent. Ja, hon har varit en idiot. På så många sätt.

lördag 10 september 2022

Bok: Stormflod av Alistair MacLean

Författare: Alistair MacLean
Titel: Stormflod
Genre: Thriller
Antal sidor: 329
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Floodgate
Översättare: Gösta Zetterlund
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 1983 (min) 1988
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 augusti 2022




Första meningen: De två underligt likartade händelserna hade, trots att båda tilldrog sig natten till den 4 februari och trots att båda berörde militära ammunitionsförråd, inget synligt samband.

Baksidetext
Ett bombattentat av en internationell terroristorganisation försätter Schiphol, Amsterdams flygplats, helt under vatten. Men det är bara början. Terroristligan hotar att sätta hela Holland under vatten ...

Utpressning och flera attentat mot landets känsliga Atlantvallar skapar panik hos befolkningen och regeringen. Kommissarie Peter van Effen, säkerhetspolis och bombexpert, lyckas nästla sig in i terroristgruppen ...

Min kommentar
Det bestämdes att den årliga återträffsmiddagen, med sambons gamla kollegor, skulle gå av stapeln i Nederländerna i år. Hos den enda som fortfarande jobbar i försvaret och för tillfället är stationerad i en mindre stad långt söderut i Nederländerna, på gränsen mellan Belgien och Tyskland. Jag ser det lite som min uppgift att hitta en bok som utspelar sig där jag befinner mig, så nära det går, när jag är på resande fot. Av en händelse så fastnade mina ögon på ordet Schiphol när jag scrollade igenom böckerna. Det var så nära jag kunde komma och vi flög ju till och från den flygplatsen, så det blev Stormflod som fick följa med på resan.

Jag har läst ganska många böcker av Alistair MacLean och det är egentligen ofattbart att den här boken har skrivits av samma man som skrev klassiker som HMS Ulysses, Örnnästet, Polarstation Zebra och de två om Navarone. Det är milsvid skillnad. Nu när jag skulle sätta ihop det här inlägget så läste jag lite på Wikipedia och om man ska tro på det som står där så använde sig MacLean av spökskrivare för de sista böckerna, bland annat denna. Spökskrivaren fick handling och karaktärer, resten fick h*n sätta ihop själv. Det skulle förklara en hel del.

Det blev inte speciellt mycket läsning den där helgen i Nederländerna och det berodde inte bara på att det var ont om egentid. Jag var inte ett dugg sugen på att läsa och när jag väl gjorde det så klarade jag inte att läsa mer än tiotalet sidor per tillfälle. Sedan var jag så less och uttråkad, hade helt tappat intresset. Om jag hade haft något att tappa. För att göra det än besvärligare att läsa så är kapitlen evighetslånga och sidorna är tätskrivna.

Nästan hela boken består av dialoger (eller kanske snarare monologer) och vilken dialog det är. Jag rodnar nästan, så usel är den. Raljerande är ett ord som kommer för mig. För att inte tala om kvinnosynen. Den är så unken så att till och med jag reagerar. Om min chef (eller kollega)) hade pratat med mig på det viset så hade jag omedelbart sagt upp mig och inte satt min fot där igen. Det är allt jag kommer att säga om det ämnet för det gör mig bara trött och irriterad.

Det händer i stort sett ingenting i hela boken. Allt som har hänt berättas i efterhand, genom dialoger. Eller egentligen genom att en karaktär berättar vad, varför, hur, när för en annan karaktär. Det blir inte särskilt spännande då, utan mer lite lätt tråkigt, trots det spännande temat. Förutom att dessa dialoger/monologer är hur långa som helst så är det omöjligt att hänga med i vem som säger vad. Bara snack och ingen verkstad. Jag vet inte om författaren (vem det nu är) har försökt få in lite humor. I så fall är han inte speciellt bra på det.

Stormflod är skriven 1983 och jag tror inte att folk, vare sig poliser eller terrorister, var så här naiva ens då. Det finns gott om lösa trådar i form av påbörjade/antydda historier som aldrig tar vägen någonstans. Det mesta är ologiskt, konstigt och krystat.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,54 i genomsnitt (beräknat på 1 426 betyg).
Jag ger den 1,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Stormflod: Jag hittar inte någon.

fredag 9 september 2022

Nytt i hyllan

För någon vecka sedan så bara strömmade det in nya böcker. Ett klassiskt fall av when it rains, it pours. Inte mig emot.

Jag var på boksläpp/författarträff med Frida Skybäck och hennes nya bok Svartfågel, som jag givetvis köpte. Den utspelar sig i Lund och Harlösa, vilket ju så klart är intressant för mig, som bor i Lund. Harlösa har jag, mig veterligen, aldrig besökt, men jag tror att jag ska övertala sambon att ta till höger i stället för vänster när vi har varit och gått i Skrylle någon helg. Jag har ju försökt att läsa Fridas böcker i den ordning de kommit ut, någorlunda i alla fall, men det kan nog hända att denna får slinka före.

När jag kom hem från författarträffen så låg det inte mindre än två postavier på hallgolvet och de hämtade jag på posten dagen efter. Det visade sig vara tre böcker i de två paketen.

Jag hoppades så att ett av paketen skulle innehålla Skred av Sara Strömberg, andra delen om Vera Bergström. Och det gjorde det. Första delen gillade jag och jag vill hemskt gärna fortsätta läsa om Vera. Denna kommer nog att försöka tränga sig före i läskön. Tack till Modernista!

I det andra paketet låg två böcker och den ena var Akrobaten av Anders Sundkvist. Jag läste hans debut förra året och var väl inte jätteimponerad. Då fick jag intrycket att det kunde komma en fortsättning, men den här nya boken verkar inte höra ihop med debuten. Tack till Modernista!

Den andra boken som låg i paketet var Flod av döda själar av Liz Moore, en bok som jag helt verkar ha missat. Tydligen så är Liz Moore en känd författare. I USA. Den här boken blev en New York Times bestseller och tydligen har självaste Barack Obama, bland andra, valt den till en av årets bästa böcker. Jag vet inte om jag blir lockad eller avskräckt av alla lovord... Tack till Modernista!

torsdag 8 september 2022

Hett i hyllan #369

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

En vecka senare i oktober 2018.
Det blir ännu en Karin Slaughter, den här gången Bilder av henne.

Det känns som att jag har en del författare som jag borde göra något slags uppsamlingsheat med. Karin Slaughter är en av dem. I vilket fall så borde jag åtminstone läsa en av alla hennes olästa som står i hyllan. Den här ligger nog bra till, trots att det är en av de senare, men denna har ju blivit en TV-serie också. Som jag så klart vill se. Efter att jag har läst boken.

Så här står det på baksidan:
Andrea vet allt om sin mamma Laura: Hon vet att hon har bott hela sitt liv i den lilla kuststaden Belle Isle, där alla känner alla. Hon vet att hennes mamma inte har några som helst hemligheter. För vi känner ju alla våra mödrar utan och innan. Eller?

Men en dag, under en vanlig shoppingtur i gallerian, tar bådas liv en våldsam vändning. En ung man attackerar utan förvarning flera människor och Laura är den som oskadliggör honom på ett oroväckande kallblodigt sätt. Med ens riktas polisens misstankar från mannen mot Laura. Har Andreas mamma gjort sig skyldig till mord? Vem är hon egentligen?

Andrea tvingas ge sig av på jakt efter svar. Ett sökande som för henne över hela USA och trettio år tillbaka i tiden, till en tid när Laura hade ett annat namn och levde ett helt annat liv.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.