Bok: Mord och ingen julefrid

Författare: Inger Frimansson / Arne Dahl / Amanda Hellberg / Åke Edwardson / Lisa Förare Winbladh / Johan Theorin / Camilla Läckberg / Dag Öhrlund
Titel: Mord och ingen julefrid
Genre: Kriminal
Antal sidor: 175
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Semic
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 december 2024


Baksidetext
En fantastisk samling nervkittlande kriminalnoveller skrivna av några av Sveriges absolut främsta deckarförfattare: Arne Dahl, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Lisa Förare Winbladh, Amanda Hellberg, Camilla Läckberg, Johan Theorin och Dag Öhrlund.

Min kommentar
Varje jul så tänker jag att jag borde läsa mer julböcker och gärna även noveller. I januari förra året så var jag så förutseende att jag köpte antologin Mord och ingen julefrid, som jag då tänkte jag skulle ta mig an när december kom. Den här typen av antologi verkar ha kommit ut med väldigt ojämna mellanrum och just denna är från 2021. Det ska ju inte spela någon roll, för böcker är ju ingen färskvara.

Precis som vanligt i en novellsamling eller antologi så är det både högt och lågt. Det ska ju helst finnas något för alla och det gör det nog här. Någon av novellerna förstår jag inte alls, men så brukar det vara. Något jag tänkte på under läsningen var att jag hade förväntat mig betydligt mer mord/brott. Och definitivt mer jul.

Om det är meningen att detta ska vara nervkittlande kriminalnoveller (som det ju faktiskt står i beskrivningen) så är det ett gång som kanske inte passar in så bra. Novellen ABC passar dock inte in överhuvudtaget. Jag förstår inte alls vad den gör här. Inte ett enda brott inom synhåll. Inte en enda nervkittling heller. Den handlar om någon som heter Astrid och har skrivit ett manus om en Pippi Långstrump, som aldrig har blivit utgivet. I stället står hon och säljer batikkläder på en marknad.

Två av novellerna är riktigt bra. Chokladasken av Amanda Hellberg är den enda med en knorr på slutet. Den hör tydligen till Ulltunasviten och nu blir jag ju på riktigt sugen på att läsa de böckerna. Jag vet ju att jag har gillat hennes skräckböcker. Den andra som är jag vill nämna här är Änkornas kafé av Camilla Läckberg. Vilken affärsidé hon har kommit på! Tyvärr så är ju titeln ganska avslöjande, men novellen är ändå riktigt bra.

Rent generellt så är många av novellerna väldigt vaga. Så vaga att de varken blir spännande eller otäcka. Bara irriterande. Till exempel Här och nu av Arne Dahl och Tomten kommer av Åke Edwardson skapar fler frågor än svar. Inga svar alls, om jag ska vara ärlig. Kanske är det bara är jag, men jag behöver något slags bakgrund att hänga upp historien på och det får jag inte alls här. Det är ju så klart svårt att få med på bara några sidor, men det finns ju många som klarar det. Även de här två författarna som har skrivit andra bra noveller.

Jag måste bara nämna också ... en av mina exter är att samla på roliga, påhittade (hoppas jag) namn. I Svindlande affärer av Dag Öhrlund figurerar en Inge Munther, som nu får göra, exempelvis Inge Naning sällskap i min samling. Tack!

Mord och ingen julefrid blir nog den sista novellsamlingen av den här typen för mig. På något sätt så verkar det vara viktigare att ha med kända författare än att novellerna är bra. Eller ens passar in.

På Goodreads hade den 2,79 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mord och ingen julefrid: Mina skrivna ord och bokbesatt

"Snögloben" av Amanda Hellberg

Författare: Amanda Hellberg
Titel: Snögloben
Genre: Skräck
Antal sidor: 282
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maja Grå 4
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 januari 2016




Första meningen: Det var som om smärtan inte angick honom längre.

Baksidetext
Under ett storslaget vinterbröllop på Wytham Hall nära Oxford går något fruktansvärt fel. Brudgummen Theo de Vere, tillika den 25:e earlen av Oxford, hittas död och allt tyder på att det är ett bestialiskt mord. Polisens speciella insatsstyrka där Maja Grå nu arbetar kallas in och möts av en ohygglig syn. Det enda vittnet, den nyblivna bruden, är i djup chock.

Maja får en viktig roll i vittnesförhören tack vare sina unika förmågor. Men den brittiska midvintern är förrädisk, och när ett våldsamt snöfall isolerar såväl utredare som bröllopsgäster på Wytham Halls ägor upplever Maja ett växande obehag. Någonting i hennes närhet kastar mörka skuggor över utredningen. Och det tycks finnas kopplingar mellan det här mordet och en rad oupplösta pojkmord.

Maja känner sig motarbetad på alla fronter, och när hon inser att fästmannen Jacks storebror var ett av gärningsmannens offer, tjugo år tidigare, blir hennes engagemang personligt. Jack har sjunkit djupt ner i en depression och behöver henne, men Maja framhärdar i sin jakt efter sanningen - trots att det kan komma att kosta henne allt. Samtidigt vakar någon över varje steg Maja tar, och hon kastas in i ett ödesdigert spel med en iskall mördare.

Min kommentar
Jag har läst de tre tidigare delarna om Maja Grå och jag har i stort sett tyckt lika bra om allihop, även om jag tycker att det har varit lite för mycket fokus på deckargåtan och för lite rysligheter. Även Snögloben är en blanding mellan skräck och deckare.

I den här boken får jag äntligen de där iskalla rysningarna längs ryggen igen. Kanske beror det på miljön; först ett insnöat gammalt slott och sedan ett mörkt och kallt Oxford. Som vanligt så är i alla fall miljöerna fantastiskt visade (nej, jag vill inte använda ordet beskrivna för det känns verkligen som att jag blir visad inte berättad för) och jag känner fukten, kylan, lukten, ja allt. Vid ett par tillfällen började jag till och med frysa, på riktigt.

Jag har lite problem i början av boken, där det förutsätts litegrann att jag kommer ihåg vad som hände Jack i förra boken. Det gör jag inte. Det är inget större irritationsmoment för jag får ju ganska snabbt klart för mig vad resultatet blev i alla fall. Och faktiskt, för första gången tycker jag att Jack är en aning sympatisk.

Som vanligt är det snabbläst och det är bra för det är också väldigt spännande och jag har svårt att lägga ifrån mig boken innan den är utläst. De korta kapitlen hjälper till, man hinner alltid läsa ytterligare ett kapitel. Den enda nackdelen med tempot är att de olika delarna i boken känns väldigt abrupt avbrutna. Utan närmare förklaring förflyttas man lite hit och dit. Äntligen är de krystade engelska uttrycken borta, det känns lite som en befrielse. Jag vet att många inte gillar jag-form och presens, som den här boken är skriven i, men jag måste nog säga att jag tycker att människor och händelser blir mer närvarande på det här sättet. Kanske är det en och annan upprepning för mycket, men det stör mig inte mer än att jag ibland lyfter på ögonbrynet.

I avdelningen för konstigheter finns det nog bara korrekturläsningsmissar, som till exempel att ett lik har ögonen stängda, men några sidor längre fram är de öppna. Även avdelningen som Maja jobbar på drabbas av en miss, heter den SCAU eller heter den SCAS? En annan lite underlig sak är att Maja, som ju inte är polis, skickas iväg ensam till en byggnad som ingen har säkrat. Där kunde ju ha funnits vad eller vem som helst. Inget viktigt alltså, bara petitesser.

Jag vet inte om och när det kommer en ny bok om Maja Grå, men jag hoppas att det gör det. Snart. Den där lilla antydningen om att det kanske inte är så bra att få skriftliga meddelanden från andra sidan gör att jag får onda aningar. Var det ett medvetet utkastat korn?

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,45 (beräknat på 59 betyg).
På Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 55 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Snögloben: Sagas bibliotek, Beas bokhylla och Carolina.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"De odöda" en skräckantologi

Genre: Skräck
Antal sidor: 156
Originalspråk: Svenska och engelska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Semic
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 december 2013






Baksidetext
Isande skräckberättelser av våra bästa författare!

Skräcktrenden har nått Sverige! Under de senaste åren har en mängd skickliga skräckberättare etablerat sig.

Vi har samlat skräckberättelser av de allra bästa: John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin, Åke Edwardson, Amanda Hellberg, Anders Fager, Andreas Roman och Caroline L. Jensen. Dessutom de klassiska skräckförfattarna Edgar Allan Poe och H P Lovecraft samt en spöklik historia av Selma Lagerlöf. Läskig underhållning av högsta kvalitet!

Min kommentar
Skräck är min egentliga favoritgenre, men det är oerhört svårt att hitta en bra skräckroman nu för tiden. Jag gillar mest den subtila sorten och splatter göre sig icke besvär. När jag började läsa denna var jag lite orolig eftersom jag hört både bu och bä om den. Själv hamnade jag nog någonstans mitt emellan.

Min första fundering gällde emellertid varför i hela friden man stoppar in två gamla amerikanska noveller bland dessa svenska (att man tagit med en gammal Selma Lagerlöf är också ett frågetecken, dock bara ett litet). Det är som att man tror att de moderna svenska skräckberättarna inte räcker till. Men det gör de. Det är i och för sig ganska ojämn skrämselkvalitet på berättelserna, men det är väl för att det ska finnas något för alla.

Sju års olycka av Caroline L. Jensen gillade jag, men den var lite för mycket splatter för mig. Slutet däremot är helt underbart, även om det är förutsägbart. Den börjar i alla fall med att en spegel beter sig konstigt, den krullar sig och håller på. Till slut spricker den. Och det visar sig att det finns något där inne. Som vill komma ut. Jag gillar när man tar vardagliga saker och gör dem skrämmande. Jag har läst en annan novell av henne också, Söker sig hem, och jag kan nog tänka mig att det blir fler.

Andreas Romans novell Alla sorters monster var också bra. Fyra män hyr en stuga vid en sjö. De är där för att pilka en helg. Men de har inte räknat med att det bor något annat än fisk i sjön. Eller? Jag kunde ha uppskattat den mer om det inte hade varit så mycket "Lars sa...", "Janne tänkte...", "Gilbert sa...", "Jesper sa...". För att inte tala om att Janne förmodligen hette Bo från början, för något var inte långt Jannert och någon rullade ihop sig till en Jannell. När man gör Sök och ersätt så bör man kolla att allt blivit rätt efteråt. Skrämmande. Typiskt sådant som drar ner betyget rejält.

John Ajvide Lindqvist har jag läst och uppskattat tidigare och hans Equinox är kanske lite för grotesk för mig, men egentligen den enda novellen som skrämmer mig lite. Den handlar om en kvinna som blir ombedd att se till grannens hus under tiden de är bortresta. När hon gör det upptäcker hon att hon gillar att snoka och börjar ta sig in i andras hus. I ett av dem hittar hon en naken, död man.

Mina självklara favoriter, och det inte för att de innehåller otäcka monster och är äckliga, är Amanda Hellbergs och Åke Edwardsons noveller. Sparven och svärdet (Hellberg) utspelar sig 1648 där Jarl försöker lösa mysteriet med den försvunne Herr Leif. Hans vän Kasper försökte berätta något på sin dödsbädd. Jag vet inte hur hon gör, Amanda Hellberg, men hon lyckas fängsla mig från första meningen. Miljö och karaktärer är knivskarpa. Jag kan riktigt känna dofter och höra elden knastra. Ingen riktig skräckhistoria dock, men det gör inget för stämningen är som den ska vara. Fönstret (Edwardson) handlar om en man som står och tittar ut genom sitt fönster. Han ser en familj gå där nere på gatan, en mamma och tre barn. Flera år går, men familjen ser exakt likadan ut. Denna älskade jag. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör den så speciell, men stämningen och mystiken är på topp.

Den enda novell som egentligen inte tilltalade mig var Anders Fagers Vilen och jätten. Jag förstår helt enkelt inte meningen med den. En massa krigare är ute på mossen för att döda en jätte. Alla är döda utom Vilen. Och jätten. Nej, gillar den inte och det får mig att fundera på om jag verkligen ska läsa hans novellsamlingar.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 3.5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om De odöda: Eli, I Elinas hylla och med näsan i en bok.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Tistelblomman" av Amanda Hellberg

Genre: Skräck
Antal sidor: 298
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Maja Grå 3
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 januari 2013






Första meningen: Pojken heter Kaleb och idag är den sista dagen av hans barndom.

Baksidetext
Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med en sällsam dragningskraft. De trivs i det gamla kråkslottet och njuter av sin förälskelse i den storslagna omgivningen.

Men i trakten viskas det om hemsökelser så fasansfulla att ingen i lokalbefolkningen vågar sätta sin fot på ägorna. Och snart förnimmer Maja en osalig närvaro i husets dunkla vrår. Samtidigt oroar hon sig för hur Jack skulle reagera om han visste att hon är klärvoajant och hur detta kan påverka deras framtid.

Allting kompliceras då Maja får ett sekretessbelagt erbjudande om ett jobb där hennes förmågor kan komma till användning vid brottsutredningar. Det känns som om hon ställs inför ett omöjligt vägval. När sedan Jack måste resa bort en tid blir Maja ensam med sina tvivel och hon tappar fokus på den gåta som det ödsliga huset ruvar på - något som visar sig vara ett dödligt misstag.

Min kommentar
Denna tredje bok om Maja Grå blev jag inte heller besviken på, även om jag inte blev störtförälskad. Här fanns alltför mycket saker att störa sig på. Inte språkmässigt, för är det något den kvinnan kan så är det att skriva. Jag har ingen aning om hur hon gör, men det blir så krypande obehagligt att håren reser sig i nacken.

Störande nog så dyker det fortfarande upp en del engelska uttryck, det är väldigt konstigt. Jag måste ju anta att Maja alltid pratar och SMS:ar på engelska med Jack. Inte bara när de här helt oprovocerade meningar gör sitt intåg. Jack är för övrigt en osedvanligt osympatisk, mullig mansgris. Att någon ens kan tycka att det är OK att vara tillsammans med en man som för det första inte ens frågar om sambon vill följa med till Paris, men när han väl åker dit så hör han inte av sig på hela tiden. Inte ett telefonsamtal. Inte ett SMS. I min värld är det inte acceptabelt.

Byn som ligger i närheten av det gamla huset har väldigt knepiga invånare. Inte en enda av dem vill överhuvudtaget nämna något om vad som hänt i huset. Vilket faktiskt ter sig underligt, med facit i hand. Det gjorde mig omåttligt irriterad. Men det är klart, hade man fått veta så hade det ju kanske inte varit så otäckt. Med otroligt små medel, så små att de inte märks, så byggs en så otäck stämning upp så det går inte att beskriva. En av de läskigaste sakerna i boken är tapeterna, ni som läst den vet. Allt börjar så fantastiskt lovande. Sedan stannar det upp och därefter blir det lite som en antiklimax när man kommer till slutet. Varför i hela friden välja en naturlig förklaring och deckarvinkling? Nej, jag vill ha skräck och det är det Amanda Hellberg är så rysligt bra på.

Boktipsets estimerade betyg var 4.4. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Tistelblomman: Eli läser och skriver, Det mörka tornet och Malins bokblogg.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg

Genre: Skräck
Antal sidor: 315
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Maja Grå 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2011 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 7 september 2012





Första meningen: Birgittas sista dag i livet var inte anmärkningsvärd.

Baksidetext
När Maja Grå kommer till Storbritannien är det inte bara för att studera vid den anrika konstakademin i Oxford. I Brighton står polisutredarna handfallna efter det ohyggliga mordet på Majas sedan länge försvunna mamma, och de behöver hjälp.

Maja Grå har förmågan att se mer än andra och inspektör King vid Brighton-polisen håller kontakten med den unga svenskan. Trots sin skeptiska inställning inser han att det är något speciellt med Maja. Men kan han verkligen sätta sin tilltro till en känslig och ganska skör ung tjej?

Medan höstmörkret smyger in genom Oxfords gränder fördjupar sig Maja i studierna. Hon har brutit sig loss från en svår uppväxt och landsortens bedövande strypgrepp. Med hjälp av den levnadsglada rumskamraten Nikita börjar Maja ta sig ur sitt nedärvda utanförskap och inleder ett trevande kärleksförhållande med oljemålaren Jack. Men Maja grubblar på den komplicerade relationen till modern. Varför valde hon att försvinna till Brighton, och varför blev hon mördad?

Majas sensibilitet skruvas upp till det outhärdligas gräns när hon förnimmer en övernaturlig närvaro på elevhemmet. Är det de döda som söker Majas hjälp? Gengångare som vill avslöja gamla illgärningar, eller en oberäknelig mor som försöker nå sin dotter från andra sidan? Maja Grå rycks in i en skoningslös dödsdans med skrämmande hemsökelser, häftig passion - och en gäckande mördare.

Min kommentar
Jag hade höga förväntningar på den här boken och de infriades allihop. Det här var den första riktiga spökbok jag läst på nästan hur länge som helst. Det var precis så där mysigt rysligt som det ska vara, inget splatter (nåväl, lite blod var det väl) utan bara spöklikt.

Jag, som inte brukar gilla miljöbeskrivningar, bara lutade mig tillbaka och njöt av det mörka, dystra Oxford och när det dyker upp färgnyanser som är fullkomligt underbara så blir jag alldeles lycklig. Eller vad tycker du om tomterött, bubbelgumsrosa, klementinorange och citrongult (sid 168). Det kallar jag färger som betyder något och bilderna jag får i huvudet är glasklara. När jag sedan, bara en sida senare, råkar på ordet ruelse så är jag såld på riktigt.

Boken är skriven i presens och jag har nog inget emot det. Jag brukar lägga märke till det, men det stör mig inte på något sätt. Faktum är att jag tycker att det blir lite mer fart och fläkt i nutid, det händer ju liksom precis just nu. Och jag inbillar mig att det är mycket svårare att skriva i presens.

Självklart finns det något som stör mig också och i det här fallet var det all insprängd engelska. Eftersom personerna Maja Grå pratar med är engelsktalande så förutsätter jag att de pratar det språket hela tiden. Inte bara ibland. Som ju texten nu, på sätt och vis, antyder. Det blev bara förvirrande och störande, speciellt när det skrevs både svenska och engelska i samma mening.

Förutom en liten svacka i mitten när det varken fanns spöken eller något annat mystiskt, så är detta en lysande spökhistoria och jag ska med glädje skaffa mig tredje delen om Maja Grå, Tistelblomman, och läsa den också.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Döden på en blek häst: Eli, Boktoka och Det mörka tornet.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Styggelsen" av Amanda Hellberg

Genre: Skräck
Antal sidor: 168
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Maja Grå 1
Förlag: h:ström - Text & kultur
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 26 februari 2012

Första meningen: Om Singa hade anat vad som skulle komma så hade hon slitit sig loss då och sprungit sin väg.
Sista meningen: Jag boxar honom mjukt i sidan.

Baksidetext
Maja är en helt vanlig kvinna, som år 2006 jobbar på en vårdcentral. Men under flera attacker av övernaturliga syner möter hon Singa, en ung flicka med klärvoajanta gåvor, som under senare hälften av fyrtiotalet turnerade med sin far på olika marknader som andeskådare. Men Singa råkar illa ut då hon blir kidnappad av en tvivelaktig spiritistkyrka, som utnyttjar henne och hennes förmågor.

Min kommentar
Den här boken hade jag hört så mycket om och längtat så länge efter att läsa att jag faktiskt var lite orolig när jag väl skaffade och började läsa den. Nu, med facit i hand, så visar det sig att jag inte alls hade behövt bekymra mig. Visserligen gjorde nog mina skräckboksförväntningar att jag blev lite besviken på själva skräckbiten, men förmodligen är jag lite avtrubbad när det gäller skräck. Första delen, som handlar om Singa, är ganska otäck och får mig att fundera över människans ondska och varför somliga blir monster. Andra delen, om Maja Grå, är inte lika otäck, men det gör ingenting för det är bra ändå.

Här är i alla fall ett lysande exempel på en författare som visar, i stället för att berätta och hon gör det bra. Jag kan riktigt se allt framför mig och till och med känna lukter. Inte en enda gång upplever jag att jag behandlas som en dum läsare, utan jag får känna och tänka själv. Speciellt i slutet, när det avslöjas(?) en del om Bror och Eva, så är det inget som skrivs på näsan, jag får dra mina egna slutsatser. Och det gör jag.

Jag är speciellt förtjust i böcker med korta kapitel, som här, det gör att man ska bara läsa ett kapitel till... bara ett kapitel till... och plötsligt är boken utläst. Lite minus blir det ändå för att det ibland känns som att boken är översatt från engelska till svenska, till exempel [...] delat henne en usel hand i livet. (sid 38). Lite dåligt korrekturläst var det allt också, men det gör inget det heller.

Autenciteten förstärks av att folk pratar västgötska och jag har egentligen inga som helst svårigheter att tro på att allt detta faktiskt har hänt. Eller i alla fall att det hade kunnat hända. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer om Maja Grå. Döden på en blek häst måste inhandlas snarast.

Och så måste jag bara nämna att bindningen på boken är det vackraste jag sett på mycket länge.

Boktipset estimerade betyg var 4.2, jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Styggelsen: Fru E, Eli och Bokstunder.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.