TV-serie: Sullivan's Crossing #1 (2023)

Titel: Sullivan's Crossing
Originaltitel: Sullivan's Crossing
Säsong: 1
Genre: Drama
Skapad av: Roma Roth
TV-bolag: CTV
Skådespelare: Morgan Kohan, Chad Michael Murray, Scott Patterson, Sydney Shandon, Reid Price
Premiär: 2023-03-19
Produktionsland: Kanada
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 44 min
Såg den på Netflix 9 juli - 16 juli 2026




Handling
Huvudpersonen Maggie Sullivan är en framgångsrik neurokirurg som får hela sitt liv i Boston upp-och-ner-vänt. Efter en personlig kris på grund av en anklagelse om försummelse flyr hon tillbaka till sin hemstad i Nova Scotia. Där måste hon återknyta kontakten med sin pappa och ta itu med sitt smärtsamma förflutna.

Min kommentar
Precis när jag hade sett klart en på-egen-hand-serie och som bäst funderade på vad i hela friden jag skulle välja nu, så la @vadblirdetformedia ut en recension på Sullivan's Crossing. En serie jag la till på min lista för några veckor sedan, men hade hunnit glömma bort. Det var ju som att betrakta som ett tecken så den fick det bli.

Miljön här den måste vi bara prata om. Sullivan's Crossing ligger i Nova Scotia, en plats som lite har funnits på min radar redan tidigare. Det är så vackert att det gör ont, rent fysiskt. Där fick jag ännu en plats att sätta upp på min bucketlist.

Mycket drama är det här. Ibland känns den nästan påtvingad. Relationen mellan pappa Sully och Maggie känns något krystad och konstruerad, vilket nästan alla relationer gör när jag tänker efter. Jag kan dock köpa det, om än motvilligt. Både Andrew, Walter och Maggies mamma Phoebe ger mig rysningar. Dock inte av välbehag. De är så manipulativa att jag blir irriterad.

Jag har några problem med den här serien, men det allra största är att Maggie, i mina ögon, inte är trovärdig som neurokirurg. Hon ser ut som en förvirrad och butter femtonåring, vilket ju hon så klart inte kan hjälpa, men det stör mig mer än jag egentligen vill erkänna. Hon beter sig också konstigt och ställer konstiga frågor till presumtiva patienter. Det är helt omöjligt för mig att inte jämföra henne med Amelia Shepherd i Grey's anatomy. Där har vi en neurokirurg som jag skulle vilja ha om jag behövde en. Hon osar av självförtroende och auktoritet. Hon inger förtroende. Maggie är hennes motsats.

Generellt så skulle jag nog säga att skådespelarprestationerna är under par, men det kan ju faktiskt bero på manuset också. Det är ändå kul att se Luke, från Gilmore girls. Även Tristan från samma serie, men honom kände jag inte igen.

Sullivan's Crossing är nog inte trovärdig, på många sätt, men den är charmig och mysig. Vilsam är nog rätt ord. Jag kommer helt klart att titta vidare. Något att ta till när man vill ha något lättsmält, där det finns många vackra vyer att titta på.



På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 653 betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 9,8k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

TV-serie: Line of duty #1 (2012)

Titel: Line of duty
Originaltitel: Line of duty
Säsong: 1
Genre: Crime
Skapad av: Jed Mercurio
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Martin Compston, Vicky McClure, Adrian Dunbar, Lennie James, Jackie Laverty
Premiär: 2012-09-02
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 5
Avsnittslängd: ca 59 min
Såg den på SVT Play 9 juli - 13 juli 2026




Handling
Kriminalinspektör Steve Arnott omplaceras till anti-korruptionsenheten AC-12 efter att ha vägrat täcka upp för en misslyckad terroristrazzia. Där börjar han utreda den prisbelönte kommissarien Tony Gates, som misstänks för att stapla brott, alltså att manipulera statistiken för att det ska se ut som att hans team löser flest brott.

Min kommentar
För någon vecka sedan läste jag en krönika i GP om att Line of duty skulle vara världens bästa snutserie. Jag är inte nödbedd, utan la omedelbart till den på vår lista och den fick bli nästa serie att titta på.

Brittiska kriminalserier brukar vara riktigt bra, men första avsnittet fick mig att undra lite. Det kändes ryckigt och poliserna var ... ja, inte de vassaste knivarna i lådan. Redan andra avsnittet var mycket bättre och serien växte rejält. Eftertexterna antyder att historien är sann, men det är den inte. Själva skjutningen av en oskyldig är dock inspirerad av en verklig händelse.

Den stora frågan är, tycker jag, om det hade blivit så här illa om de inte hade börjat utreda Tony Gates. Grejen är ju lite den att när man vl har börjat ljuga så måste man fortsätta. Och så gräver man djupare och djupare. Sättet det slutar på för Gates är bara hemskt, men begripligt. Med tanke på slutscenen så kan man i alla fall snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Inget är egentligen enkelt här och jag gillar det. Det gör visserligen att jag ofta blir förvirrad och osäker på vad jag ska känna och tänka, men samtidigt är det precis då det är som bäst. Man måste fundera lite och man hittar inte alltid ett självklart svar. Det är så lätt att ta ett litet kliv över linjen, ibland av oskyldiga anledningar. När det handlar om sådana som vanliga människor måste kunna lita på så blir det riktigt illa.

Det bästa med Line of duty är att allt inte är svart eller vitt, det finns en stor gråzon där emellan. Men korruption kan aldrig vara rätt, inte ens i det lilla. Det är ju så det oftast börjar.

Avdelningen för olika funderingar:
Det gjorde mig oerhört förvånad när jag såg att polisen använde kassettband i förhörsrummet. Var inte sådana omöjliga att hitta redan 2012?



På Trakt.tv har serien 4,2 i genomsnitt (beräknat på 2,6k betyg).
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 81k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: En duktig flickas handbok i mord #2 (2026)

Titel: En duktig flickas handbok i mord
Originaltitel: A good girl's guide to murder
Säsong: 2
Genre: Kriminaldrama
Skapad av: Poppy Cogan, Holly Jackson (bok)
TV-bolag: BBC Three
Skådespelare: Emma Myers, Zain Iqbal, Asha Banks, Misia Butler, Jack Rowan
Premiär: 2026-05-27
Produktionsland: Storbritannien, Tyskland
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 47 min
Såg den på Netflix 1 juli - 7 juli 2026




Handling
Efter att ha löst Andie Bell-fallet är Pip fast besluten att åtgärda efterdyningarna - och hålla sig borta från ytterligare utredningar. Men när Max Hastings rättegång närmar sig försvinner plötsligt Connors bror Jamie och Pip hamnar i en kapplöpning mot klockan för att hitta honom.

Min kommentar
En andra säsong av En duktig flickas handbok i mord släpptes för ett tag sedan och, helt ärligt, så hade jag nog glömt att jag inte var så förtjust i den första. I stället kände jag mig ganska sugen på att se den, så den fick bli nästa att se.

De invändningar jag hade efter första säsongen stämmer faktiskt fortfarande (nu när jag har läst vad jag tyckte då), bara ännu mer. Här har vi någon som beskrivs som en exceptionell detektiv, men inget hon gör eller säger stödjer det påståendet. Snarare tvärtom.

Man skulle kunna tro att min största invändning är att det populära fenomenet ogiltiga slutledningar firar triumfer här. Ofta är det i stil med Jamie hade en kniv. Kniven hittas vid det öde huset. Jamie måste ha varit vid det öde huset. Vilket ju inte alls är en korrekt slutsats. Kniven kan ha hamnat där på många olika sätt. Och är det ens samma kniv? Beviskedjan är långt ifrån obruten.

Mitt allra största problem med den här serien är Pip själv. Hon är en sällsamt osympatisk person. Hon lyssnar inte på någon annan, det är bara hennes agenda som spelar roll. Lite som en elefant i en porslinsbutik. För i jakten på sanningen så får man säga och göra vad som helst. Oavsett hur andra drabbas. Hennes känsloläge är en ständig nia (på en tiogradig skala), men hennes ansiktsuttryck är nästan samma hela tiden. Ett som tycks säga att det är mest synd om henne. Hon har noll självinsikt. Även om den försiktigt försöker titta fram vid något tillfälle. Det är ett problematiskt beteende, som man bara förutsätts köpa, utan att ifrågasätta. Dessutom förväntas jag heja på någon som konstant beter sig illa, utan att denna någon reflekterar över det. Jag bryr mig inte ett dugg om hur det går för henne.

För att göra det än värre så tycker jag inte att Emma Myers spelar speciellt bra. Jag tycker att hon spelar över, med bland annat det ständigt höga känsloläget. Det kan ju vara så att det är meningen att hon ska vara sådan, men det funkar väldigt dåligt för mig. Jag verkar ju vara ganska ensam om att tycka så och kanske är det på grund av att jag inte är i rätt målgrupp. Kanske är det lättare för yngre att relatera till detta.

I En duktig flickas handbok i mord är allt drama och stora känslor utan några variationer. Det är bara utmattande. Handlingen i sig är både intressant, spännande och oviss. Saker som väger tungt för mig. Men Pip är så plågsam att titta på att jag knappt orkade se klart, än mindre engagera mig.



På Trakt.tv har serien 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2,1k betyg).
På IMDb har serien 6,8 i genomsnitt (beräknat på 28k betyg).
Jag ger säsongen 2,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: The Walsh sisters #1 (2025)

Titel: The Walsh sisters
Originaltitel: The Walsh sisters
Säsong: 1
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Baserad på Marian Keyes romaner
TV-bolag: RTÉ One
Skådespelare: Danielle Galligan, Caroline Menton, Stefanie Preissner, Louisa Harland, Máiréad Tyers
Premiär: 2026-04-14
Produktionsland: Irland, Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på TV4 Play 17 juni - 6 juli 2026




Handling
Fem irländska systrar i Dublin försöker hitta sin plats i livet. När en av systrarnas missbruk eskalerar utlöser det en rad händelser som skakar familjen och gamla sår rivs upp. En humoristisk, känslosam och smått kaotisk berättelse om komplicerad kärlek, smärtsamma livsvillkor och starka familjeband.

Min kommentar
Jag minns inte riktigt hur det gick till, men jag vet att jag letade efter något och plötsligt så dök det upp något som hette The Walsh sisters. Naturligtvis så var jag tvungen att kolla om det möjligtvis kunde vara Marian Keyes systrar. Och det var det ju. Eftersom jag inte hade någon serie på gång (som jag ser på egen hand) så började jag titta direkt.

Nu var det väldigt längesedan jag läste de här böckerna, mer än tio år sedan, men jag kom ihåg tillräckligt för att bli lite förvirrad. Det jag tittade på var inte alls samma som det jag hade läst. Denna första säsong är ett hopkok av flera böcker, mestadels En oväntad semester och Är det någon där? om man tänker på den generella handlingen. I övrigt är det inte så mycket som stämmer med böckerna. Det släppte jag dock ganska snabbt.

Handlingen är flyttad till modern tid, alltså nu på 2020-talet, med mobiler och datorer. Det hade nog känts konstigt om de inte hade moderniserat den och de teman som Keyes har i sina böcker, beroende, sorg, skilsmässa, självkänsla och familjerelationer, det fungerar på ungefär samma sätt nu som då.

Alla systrarna delar på rampljuset till skillnad från böckerna, där varje syster fick varsin bok. I serien blir det något slags blandning av allt, där vissa saker inte har hänt och med en hel del tillägg. Deras grundläggande personligheter känner man dock igen och helt automatiskt så fyller jag i det som saknas, som jag vet från böckerna. Kanske hade systrarna blivit så här, om de vuxit upp trettio år senare. Nästan som att man befinner sig i ett parallellt Walsh-universum, men där en del av de stora händelserna är samma. Samtidigt tycker jag att serien lyckades med en sak som gjorde att jag ändå ville se mer: kemin mellan systrarna. Jag köpte verkligen att de var en familj. De retades, pratade i mun på varandra, stöttade varandra och gick varandra på nerverna på ett väldigt trovärdigt sätt. Alla som har syskon kan nog relatera.

Mamma Walsh minns jag som ... speciell, men inte var hon väl en så här förfärlig människa? Visst hade hon väl några bra sidor också? Som att hon verkligen älskade sina döttrar. Det är inte alls konstigt att döttrarna inte mår särskilt bra. Jag vet inte om det är meningen att vara roligt. Själv tycker jag att det är mer tragiskt.

The Walsh sisters som serie har betydligt mer svärta och mindre chick-lit/feelgood än böckerna. Om man inte har läst dem så kan nog den här säsongen kännas väldigt stressad. Man hinner liksom inte fästa sig vid någon av dem. Det påstås vara en andra säsong på gång. Jag hoppas att man nu väljer att fokusera på en eller två systrar. Inte allihop.



På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 28 betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 788 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Harry Hole #1 (2026)

Titel: Harry Hole
Originaltitel: Harry Hole
Säsong: 1
Genre: Crime
Skapad av: Jo Nesbø
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Tobias Santelmann, Joel Kinnaman, Ellen Helinder, Pia Tjelta, Agnes Kittelsen
Premiär: 2026-03-26
Produktionsland: Norge, USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Netflix 14 juni - 20 juni 2026




Handling
När en ung kvinna hittas mördad återvänder kriminalkommissarie Harry Hole till Oslopolisen efter en tids frånvaro. Snart dras han in i en utredning som visar sig vara betydligt mer komplicerad än den först verkar. Samtidigt tvingas han hantera konflikter inom den egna poliskåren, sitt komplicerade privatliv och sina egna inre demoner.

I jakten på sanningen följer Harry ett spår av lögner, maktspel och hemligheter där ingen riktigt går att lita på. För att lösa fallet måste han använda både sin skarpa intuition och sin envishet – egenskaper som ofta för honom närmare sanningen, men också in i allt farligare situationer.

Min kommentar
Jo Nesbøs böcker om Harry Hole är en av mina absoluta favoritserier och när jag såg att det skulle komma (ännu) en filmatisering så blev jag först eld och lågor. Sedan läste jag lite negativa saker om serien och tappade lite lusten. Till slut insåg jag att det spelar ingen som helst roll, jag ville se Harry Hole ändå och den blev en del av uppladdningen inför vår Norgeresa.

Det är mörkt och det är skitigt. För mig, som precis har besökt Oslo, så stämmer inte min bild alls med den stad jag mötte. Många har klagat på att serien just är så mörk och skitig, men det förstår jag faktiskt inte riktigt. Det är den ju, men det är ju sannerligen även böckerna. Här finns många olika trådar. Precis som det brukar vara i Jo Nesbøs böcker. Alla trådar knyts ihop snyggt i slutet. Precis som det brukar vara i Jo Nesbøs böcker.

Harry Hole är nog den litterära karaktär som jag helst hade valt som vän. Han är obrottsligt lojal och när man väl har blivit en av hans människor finns det nästan ingenting han inte skulle göra för en. När vi började titta på första avsnittet så blev jag först lite missnöjd med Tobias Santelmann som Harry Hole, det var inte alls så jag hade föreställt mig honom. Men efter ett tag så tänkte jag inte alls på det längre. Santelmann gör det fantastiskt och lyckas verkligen förmedla själva kärnan i Harry Hole. Även när hans mörkare sidor får plats. Jag gillar inte alls den sidan av Harry Hole och det är inte så jag vill se honom. Men man får faktiskt köpa hela paketet. Jag älskar Harrys relation till Oleg. Den säger så mycket om honom som person. Lite funderar jag allt på om det är en slump att Santelmann och Nesbø är så lika varandra utseendemässigt.

Joel Kinnaman gör rollen som kollegan Tom Waaler och jag vet nog egentligen inte vad jag ska säga om hans insats. Tyvärr är det nog så att jag tycker så genuint illa om hans karaktär att jag har svårt att göra en objektiv bedömning. Samtidigt är det ett högt betyg till Kinnaman, för han gör det ju väldigt bra. Det säger en del att jag avskyr hans Waaler när jag älskade honom som Frank Wagner. Till min stora förvåning så dök det dessutom upp skådespelare från Pørni också. Både Henrietta Steenstrup, Pørni själv, och Agnes Kittelsen har roller i serien.

Även om det var många år sedan jag läste boken så hade jag en väldigt tydlig bild av hur [spoiler]Tom Waaler dog. I mitt minne så var det natt, någonstans i en mörk skog och det var en bil där. Det hände inte i en hiss. För övrigt att läskigt sätt att dö på. Tycker jag. Som själv nästan har fastnat i en hiss[/spoiler].

Musiken i serien har nästan blivit en egen karaktär. Faktum är att jag nästan aldrig lägger märke till musiken i film eller serier, men här hör jag den hela tiden här och den passar perfekt. Även om den inte alltid är bra. Enligt mig.

Första säsongen av Harry Hole bygger i huvudsak på femte boken, Djävulsstjärnan, och jag tycker att detta är den filmatisering som har lyckats bäst. Både vad gäller handling och skådespel, men framför allt Harry Hole själv.

På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 983 betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Pørni #3 (2022)

Titel: Pørni
Originaltitel: Pørni
Säsong: 3
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Henriette Steenstrup
TV-bolag: Viaplay
Skådespelare: Henriette Steenstrup, Ebba Jacobsen Öberg, Vivild Falk Berg, Oddgeir Thune, Nils Ole Oftebro
Premiär: 2022-11-27
Produktionsland: Norge
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 28 min
Såg den på HBO 7 juni - 13 juni 2026



Handling
Julen närmar sig och med det allt vad det innebär. Dock blir det allt annat än en vanlig jul för Pørni. Hanna (åker till Argentina, Sigrid ska fira jul med sin pappa och Pørnis pappa Ole Johan har andra julplaner. Pørni ser ut att få fira jul själv. Samtidigt påminns hon om systern Anne som gick bort för ett år sedan. Inte nog med det så ställs hon inför flera tuffa utmaningar på jobbet som också tar både tankekraft och energi.

Min kommentar
Eftersom första semesterresan går till Norge så tänkte jag att det skulle passa bra med en uppladdning även när det gäller TV-serier. Dessutom behövde vi något mer ... upplyftande, efter den förra ganska så mörka serien. Då kom jag ihåg Pørni. Tyvärr så är det bara sex avsnitt i varje säsong så det går alltför fort att se dem.

Pørni kan lätt bli för mycket. Hon är väldigt intensiv och känslostyrd. Vilket betyder att hon inte alltid tänker efter före. När det handlar om barnen, egna eller andras, så är hon som en naturkraft. Hon tar hand om alla. Utom sig själv. Det är helt omöjligt att inte älska den här människan.

Det är inte jättemånga karaktärer här, men jag hade ett fasligt sjå att komma ihåg vilka alla var. Speciellt Pørnis vänner. Jag kunde överhuvudtaget inte minnas vem som hette vad eller vem som var mamma till vem. Pørnis äldsta dotter, Hanna, kan man kanske tro är lite korkad. Möjligtvis så är hon naiv och lite världsfrånvänd, men dum är hon inte. Hanna har skinn på näsan och hon är sanslöst rolig. Men jag kan inte alls förstå hur mamma Pørni så totalt kunde missförstå allt Hanna berättade från Argentina. Den yngre dottern, Sigrid, har mest varit irriterande i de två första säsongerna och det är hon fortfarande, men nu är det så synd om henne. När hon råkar ut för elaka tonårstjejer.

Den där Bjørnar, som var lite aktuell förra säsongen, verkar vara lättlurad på riktigt. Dessutom har han ingen koll på hur arvsanlag fungerar. Det är bra att Pørni ledsnar på hans velande och berättar det för honom. På ett av de tydligaste och roligaste sätt jag har sett. Då är Kenneth mer lovande och betydligt lättare att tycka om. Han är mer i Pørnis stil. Framför allt så är han mer självgående och behöver varken bekräftelse eller instruktioner.

Och slutet. Jag älskar slutet. Åh, vad jag älskar slutet!

Pørni är tragikomedi när den är som bäst. Man blir helt enkelt engagerad i Pørni och alla hennes nära och kära. Hon är en helt fantastisk människa och jag önskar så att det ska gå bra för dem. Allihop.



På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 120 betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 5,5k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: The Boroughs #1 (2026)

Titel: The Boroughs
Originaltitel: The Boroughs
Säsong: 1
Genre: Science fiction
Skapad av: Jeffrey Addiss, Will Matthews
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alfred Molina, Alfre Woodard, Denis O'Hare, Clarke Peters, Geena Davis
Premiär: 2026-05-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 46 min
Såg den på HBO 31 maj - 6 juni 2026




Handling
I ett till synes pittoreskt pensionärssamhälle måste en grupp osannolika hjältar gå samman för att stoppa ett utomjordiskt hot från att stjäla det enda de inte har – tid.

Min kommentar
TV-serierna går åt som smör i solsken. Man får passa på nu, i det lilla fönstret mellan det att typ alla programserier avslutas och fotbolls-VM börjar. Men ibland så går det faktiskt nästan för fort att se en hel serie. Som The Boroughs. Jag vet inte varför jag inte la till den på vår lista direkt när jag hörde talas om den, men det tog bara runt en vecka för den att ta sig in där och sedan klättra överst.

I den beskrivning jag såg, innan vi började titta, så stod ordet övernaturligt. Det var också vad jag förväntade mig. Vilket nog inte stämde, i alla fall inte enligt min definition. Jag skulle nog sträcka mig så långt som att serien är mer skräck än övernaturlig. Samtidigt så är den ganska rolig.

För mig så påminner det här om Goonies, bara med äldre i rollerna. Och "övernaturligt". Jag tycker det är riktigt kul att det börjar göras med om och med äldre. De är betydligt mer intressanta att titta på än 20-plussare. Åtminstone för mig. De här oväntade hjältarna måste inte bara slåss mot monster (mänskliga och andra), misstro och trilskande barn. De måste också slåss mot sitt eget åldrande.

Skådespelarensemblen är namnkunnig, men inte bara det. Den är också riktigt, riktigt bra. Allihop. Det är de äldre som stjäl showen, även om det nu finns en del bra yngre med också. De verkar ha haft otroligt kul när de jobbade. Det märks.

Det Claire gör mot sin pappa gör mig heligt förbannad. Alla "barn" som behandlar sin till åren komna föräldrar som mindre vetande borde få sig en rejäl knäpp på näsan. Bara för att man är gammal så betyder det inte automatiskt att man inte kan ta hand om sig själv. Eller att man automatiskt yrar och är gaggig.

En hel del är oklart, i betydelsen oförklarat. Kanske finns det en rimlig förklaring. Då menar jag en som är rimlig och logisk inom de gränser som har satts upp. Många Stephen King-referenser gör i alla fall att jag myser nöjt.

Kanske borde jag ha tänkt att The Boroughs skulle vara som den var, med tanke på att Stranger things-bröderna Duffer är inblandade, men det gjorde jag inte. Det blev ändå bra till slut, bara inte vad jag trodde. En andra säsong verkar vara på gång, men är ännu inte bekräftad och jag kan ju erkänna att jag inte har den blekaste hur man fortsätter efter det här.



På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 1k betyg).
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 21k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: The last kingdom #4 (2020)

Titel: The last kingdom
Originaltitel: The last kingdom
Säsong: 4
Genre: Drama
Skapad av: Stephen Butchard, Ben Vanstone, Sophie Petzal, Lydia Adetunji, Bernard Cornwell (bok)
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alexander Dreymon, Timothy Innes, Mark Rowley, Emily Cox, Millie Brady
Premiär: 2020-04-26
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 53 min
Såg den på HBO 25 maj - 3 juni 2026



Handling
Fjärde säsongen av The Last Kingdom kretsar kring kampen om Englands enande efter kung Alfreds död. Uhtred försöker återta sitt förlorade hem Bebbanburg, men dras snart in i maktkamper om tronen i Mercia och Wessex, samtidigt som en ny våg av danska attacker hotar de saxiska kungadömena.

Min kommentar
En serie som har blivit väldigt utdragen, när det gäller tittandet, är The last kingdom. Tydligen såg jag första säsongen för tio år sedan och det har väl varit på gång ett tag nu att jag ska se den fjärde. Av någon mycket oklar anledning så har jag dock alltid bläddrat förbi den när jag letat efter något att se.

Detta är en väldigt märklig serie. Den lockar egentligen inte alls när jag inte tittar, men när jag väl börjat så kan jag inte sluta. Det tog mig bara tio dagar att se säsongens tio avsnitt.

Mitt stora problem när jag tittar är att jag inte hänger med ordentligt och jag önskar så att min förståelse var bättre. En del av det beror säkert på att det dröjer så länge mellan säsongerna, men en hyfsat stor del beror också på att alla, typ, heter likadant. Det är Aelswith, Aethelflaed, Aethelhelm, Aethelwood, Aethelred, Aethelstan, Aelfweard, Aelflaed och säkert några till Aeth-/Ael-personer. Det är omöjligt för mig att hålla reda på.

Fjärde säsongen tar vid där den tredje slutar och den gamle kungens änka Aelswith fortsätter att smida sina ränker. Kanske har hon smitt alltför många för några av hennes tidigare biter henne plötsligt i rumpan. Nej, jag gillar henne inte. Den nya karaktären Sigtryggr är intressant och förmodligen den vettigaste tillsammans med Uhtred.

Serien inspirerar till grymheter. Själv låter jag det stanna vid att jag ibland upprört ropar "Döda honom/henne då!". Men alltså, elefanten i rummet. Jag började fundera på hur de här människorna pratade med varandra. Kunde danerna verkligen engelska?

The last kingdom innehåller mängder av saker som jag inte brukar uppskatta; maktkamp, politik, hämndbegär, många och långa strider, för många karaktärer, invecklade relationer. Men den är faktiskt helt oemotståndlig. Nu har jag hittat en film som tydligen ska knyta ihop säcken. Den får jag se när jag har tittat på femte säsongen. Vilket jag hoppas inte ska dröja för länge, men det gör jag ju alltid.



På Trakt.tv har serien 4,1 i genomsnitt (beräknat på 5,8k betyg).
På IMDb har serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 190k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Rooster #1 (2026)

Titel: Rooster
Originaltitel: Rooster
Säsong: 1
Genre: Komedi
Skapad av: Bill Lawrence, Matt Tarses
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Steve Carell, Charly Clive, Danielle Deadwyter, John C McGinley, Maximo Salas
Premiär: 2026-03-09
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 31 min
Såg den på HBO 25 maj - 29 maj 2026




Handling
På ett universitetscampus försöker en författare balansera sitt yrkesliv med en allt mer komplicerad relation till sin dotter. Mellan föreläsningar, skrivande och vardagens små konflikter tvingas han konfrontera gamla beslut och nya förväntningar. Serien följer deras försök att förstå varandra i en miljö där familjeliv, identitet och akademiskt liv ständigt kolliderar.

Min kommentar
En serie som direkt dök upp på min radar var Rooster och den hamnade omedelbart på listan över serier vi väntar med att börja titta på tills sista avsnittet har släppts. När det i slutet av maj var dags att starta med en ny serie så hamnade den plötsligt överst. Komedier står väldigt högt i kurs här, just nu.

Efter att vi hade sett ett par avsnitt så noterade jag att Bill Lawrence, en av de som skapat Ted Lasso och Shrinking, är inblandad även i Rooster. Det förklarade faktiskt en hel del. Det är ungefär samma ton och ungefär samma humor här som i de två. Och den är minst lika bra.

De olika relationerna som skapas (eller redan finns) är det som gör serien så bra, tycker jag. Far- och dotterrelationen mellan Greg och Katie är riktigt fin. Det är även relationen som växer fram mellan Greg och studenten Tommy. Den är så stark att Katie till och med, ironiskt, kallar Tommy för lillebror.

Karaktärerna är både roliga och intressanta. Nästan alla olika typer finns och nästan alla går att tycka om. Med undantag för två. Steve Carell är fullständigt briljant i rollen som den lite daterade pappan och föreläsaren på universitetet. Det är ju han som har huvudfokus, men bifigurerna är minst lika roliga, som den värdelöse säkerhetsvakten, den gränslöse rektorn, den fulla hockeytränaren med flera. De gör ibland saker som nästan kräver skämskudde, men jag har en viss förståelse för dem.

Dialogen är rapp och späckad med one-liners. Till och med temalåten I played the fool, framförd av (den före detta frontfiguren i R.E.M.) Michael Stipe och Andrew Watt nämner one-liners. Det roligaste är nog dock när Greg åker runt med sin fatbike och gör roliga ljud. Så enkelt och så roligt. Varenda gång.

Rooster är så varm och kärleksfull, den känns helt enkelt äkta. Och den får mig att må så otroligt bra. Man skulle kunna säga att den visar upp det roligaste med generationskrockar och det omöjliga navigerandet, för den lite äldre generationen, mellan alla kobbar och skär i PK-havet. Att det blir en andra säsong är redan bestämt. Den ser jag verkligen fram emot.



På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 15,7k betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 16k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Parenthood #3 (2011)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 3
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter
Premiär: 2011-09-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 18
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 3 maj - 24 maj 2026




Handling
I tredje säsongen av Parenthood ställs Braverman-familjen inför nya förändringar och svåra beslut. Relationer utvecklas, karriärer tar oväntade vändningar och flera familjemedlemmar försöker hitta balansen mellan ansvar, kärlek och egna drömmar. Samtidigt fortsätter vardagen att bjuda på både konflikter, humor och stark gemenskap när familjen håller ihop genom livets med- och motgångar.

Min kommentar
Ungefär samtidigt som jag hade sett klart på andra säsongen av Parenthood så kom den med på Netflix sista-chansen-lista. Alltså att de skulle ta bort den ur utbudet. Jag insåg att jag inte skulle hinna se de ytterligare fyra säsonger som finns på den korta tid som var kvar, så jag gav upp den och tänkte att den får bli ännu en som jag inte får veta hur det slutar. Av någon okänd anledning så finns den fortfarande kvar och det är jag glad för.

Den här säsongen tycker jag att alla de olika karaktärernas egenskaper förstärks och blir ännu tydligare. Och jag upphör aldrig att fascineras av hur effektfullt det är när alla pratar samtidigt, gärna om helt olika saker. De hade helt klart drivit mig till vansinne på rekordtid.

Redan i första avsnittet så blir jag skogstokig på Adam och Kristina. De har en helt sanslös mossig syn på det mesta. De vill lägga sig i och kontroller allt och alla. Precis som pappa Zeek. Gränser existerar inte. Eller jo, men i så fall bara för att de ska kunna kliva över dem. Mestadels när det handlar om dem så tänker jag "men bara sluta nu". Jag gillar dem mindre och mindre. Deras raka motsats är Julia och Joel. De känns som genuint bra människor. Visst gör de fel ibland, men de menar alltid väl. De bidrar med de mest berörande scenerna och jag gillar dem mer och mer.

Sarah orkar jag knappt heller med. Jag förstår inte vad hon höll på med där ett tag. Hon måste ju ha förstått att det skulle tolkas fel. Även hon menar dock väl och jag tror att hon lider av det där jag-vill-att-alla-ska-älska-mig-syndromet. Eventuellt så har hon blivit lite bättre och kanske börjat släppa på de stenhårda tyglas om hon har hållit sina "barn" i. Hon ger mig mest tankar av typen "bestäm dig nu!". Crosby ... ja, han är en odåga och han har lite svårt med impulskontrollen, men jag gillar honom och vill att det ska gå väl. Han får i alla fall mest hejarop.

Parenthood är rörig (ibland hysterisk), rolig och känslosam och jag känner inget annat än villkorslös kärlek för den. Familjen Braverman är så knäpp, men så underhållande att titta på. Att fyra syskon kan vara så olika. Det här är så bra.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,4k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Running point #2 (2026)

Titel: Running point
Originaltitel: Running point
Säsong: 2
Genre: Komedi
Skapad av: Ike Barinholtz, Mindy Kaling, Elaine Ko
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Kate Hudson, Drew Tarver, Scott MacArthur, Brenda Song, Fabrizio Guido
Premiär: 2026-04-23
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 29 min
Såg den på Netflix 25 april - 3 maj 2026




Handling
När pressen ökar både på och utanför planen står Isla Gordon inför sin hittills största utmaning. Med mästerskapet inom räckhåll, nya maktspel i kulisserna och familjeband som sätts på prov måste hon bevisa att hon verkligen hör hemma i toppen. Men i en värld där lojalitet snabbt kan bytas mot ambition väntar en säsong fylld av skarp humor, oväntade konflikter och höga insatser – både i styrelserummet och på basketplanen.

Min kommentar
En bra grej med Netflix är att de brukar släppa alla avsnitt i en serie på en gång. Så man slipper vänta. Det gällde även andra säsongen av Running point, en serie som verkligen överraskade när vi såg den förra våren. Det var bara att börja titta och fortsätta i den takt vi ville. På drygt en vecka såg vi alla tio avsnitt.

Min allra första reflektion är att det känns som att serien har blivit mer plump och hysterisk. Det är inte bara en känsla, tyvärr. Manusförfattarna tar ut svängarna mer och vridit till allt minst ett extra varv. Många skämt är riktigt billiga och, mer som regel än undantag, under bältet. Flertalet av karaktärerna beter sig mer än lovligt korkat och ogenomtänkt.

Kemin mellan karaktärerna är bra. De flesta är ju syskon och den känslan har de hittat. Men varför framställs Jackie hela tiden som ganska dum? Det blir sällan roligt i de scenerna. En ny karaktär dyker upp, Luke McShay, spelad av Scott Speedman. Jag höll på att bli tokig för han var så löjligt bekant, men jag kunde inte placera honom. Det visar sig att han är med i Grey's anatomy. Det är ju doktor Nick! Det ska bli intressant att se vart det tar vägen där.

Här finns en faslig mängd olika sidotrådar. Vissa av dem kunde med fördel ha valts bort. Eller åtminstone justerats lite. Serien skrapar fortfarande bara på ytan, det blir ingen djupdykning i några problem. Tack och lov. Det är ju ändå en komediserie, men lite mindre trams hade varit önskvärt.

Sista avsnittet är det bästa. Då får de som förtjänar det en riktig tillbaka-kaka och allt ordnar upp sig till slut. Trodde man. Det allra sista som händer blir dock en ordentlig cliffhanger.

Andra säsongen av Running point har tyvärr gått lite åt ett annat håll än vad jag hade hoppats. Många karaktärer har blivit mer extrema versioner av sig själva och det blir mer kaos och helt enkelt för mycket ibland. Ibland känns det som att det är en dramaqueen-översvämning som pågår, men på något udda sätt så känns det ändå trovärdigt. Det handlar ju om en hel hög med divor. Jag hoppas att nästa säsong återgår till som det var i den första. Att det blir en nästa förutsätter jag.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: The Pitt #2 (2026)

Titel: The Pitt
Originaltitel: The Pitt
Säsong: 2
Genre: Drama
Skapad av: R Scott Gemmill
TV-bolag: HBO max
Skådespelare: Noah Wyle, Katherine LaNasa, Sepideh Moafi, Patrick Ball,Taylor Dearden
Premiär: 2026-01-08
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 15
Avsnittslängd: ca 48 min
Såg den på HBO 23 april - 28 april 2026




Handling
Chefsläkaren Robby försöker förbereda sig för ett sabbatsår (en tremånaders motorcykelresa) samtidigt som han hanterar utbrändhet och en ny ersättare som anländer. En ersättare som ofta har ett annat sätt att jobba på än vad Robby gör. Langdon återvänder efter sin avstängning och det är inte heller helt okomplicerat.

Min kommentar
Väntan på att alla avsnitt av andra säsongen av The Pitt skulle släppas blev väldigt lång. Många gånger funderade jag på att börja i förväg, men det var nog tur att jag väntade. Samtliga femton avsnitt slukades på bara sex dagar.

De som jobbar på akuten är så utsatta och de får se helt hårresande saker. För att inte tala om alla korkade människor som dyker upp där. De får verkligen se både det bästa och det sämsta med människor och samhälle. Som sig bör så kläms det in väldigt mycket samhällskritik, bland annat en hackerattack, men även amerikansk sjukvård och även ICE får sig en rejäl känga. Ibland så blir det nästan lite för övertydligt.

En extra intressant vinkling var när de stängde ner alla datorsystem. Glädjande nog så verkade de faktiskt ha en plan för sådana situationer. Det är i alla fall intressant att se hur de löser allt. Däremot så blev jag inte alls glad i att det sas att det andra sjukhuset betalade lösensumman. Det som tar allra styggast på mig är alla människor som avsäger sig vård för att de inte har råd. Det är banne mig inte klokt.

Trots allt som händer där så verkar akuten på det här sjukhuset vara paradiset. Jag gillar att de flesta tar sig tid för sina patienter. Lyssnar på dem. Bryr sig om dem. Oavsett hur mycket kaos det är. Det är ju så det borde vara, men även om jag tror att majoriteten av anställda i vården faktiskt bryr sig så ser ju inte verkligheten ut så där. I alla fall inte i Sverige. I USA har jag ingen aning.

Varje avsnitt avslutas med en cliffhanger och det gör att det är helt omöjligt att sluta titta. Ändå blir jag inte riktigt lika fast i den här säsongen. Det är på tok för mycket fokus på det privata, personliga problem och känslor. Doktor Robby blir mest bara jobbig att se och lyssna på. Glad blir jag i alla fall när Sean från Shrinking oväntat nog är läkare här.

Andra säsongen av The Pitt är inte lika bra som den första, tycker jag. Det blir för mycket fokus på det personliga. Jag gillar ju sjukhusserier som fokuserar på det de gör på jobbet. Därmed inte sagt att det här är dåligt, absolut inte. Det är en varm serie som är både spännande och berörande. Jag gillar verkligen att de, i stort sett, behåller sitt koncept. Allt behöver inte förnyas och framför allt så lagar man inget som inte är trasigt.



På Trakt.tv har serien 4,4 i genomsnitt (beräknat på 7,4k betyg).
På IMDb har serien 8,9 i genomsnitt (beräknat på 146k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: The Capture #3 (2026)

Titel: The Capture
Originaltitel: The Capture
Säsong: 3
Genre: Thriller
Skapad av: Ben Chanan
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Holliday Grainger, Lia Williams, Ben Miles, Killian Scott, Indira Varma
Premiär: 2026-03-09
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på HBO 19 april - 21 april 2026




Handling
Det har gått tolv månader sedan Carey direktsände en deepfake av en regeringsminister och avslöjade underrättelsetjänstens hemliga program för videomanipulation, kallat Correction. Samtidigt som en officiell utredning pågår kring den olagliga användningen av tekniken har hon utsetts till tillförordnad chef för antiterrorenheten. Hennes mål är att återvinna allmänhetens förtroende för övervakning och säkerhet genom det nya kamerasystemet Operation Veritas.

När ett brutalt och exceptionellt välkoordinerat terrordåd riktas mot hjärtat av det brittiska etablissemanget förändras allt. Händelsen lämnar efter sig endast ett vittne, och ju djupare Carey gräver desto tydligare blir det att hon står inför en växande geopolitisk kris där politik, säkerhetstjänster och medier flätas samman.

Min kommentar
En del serier lever kvar långt efter att man har sett dem. Som The Capture. Den sätter igång en del, inte så positiva, tankar. Trots det så hade jag faktiskt inte koll på att tredje säsongen var på gång, men jag blev riktigt glad när jag såg det. Den slukades på bara några dagar.

Den här säsongen upplevde jag mer lik den första. Ett tag fattade vi absolut ingenting. Det är så förvirrande. Man tror nästan att man själv har blivit gaslightad. Det kändes jättehärligt 😁

Även Carey är mer lik den hon var i första säsongen. Den jag inte gillade speciellt mycket, från början. Hon är lite naiv och åt det dumdristiga hållet. Som eventuellt tycker att regler bara är rekommendationer. Nu är hennes situation ganska komplex så det må vara hänt.

Serien visar exakt det som skrämmer mig med AI. Det är inte AI i sig självt, utan de som, helt utan förbehåll, hyllar och lyder. Vi har ett antal sådana på mitt jobb också. Och blir det inte nästan alltid så att de som påstår sig slåss för demokratin sakta, men säkert, förflyttar sig till den motsatta sidan och blir det de säger sig bekämpa.

En del saker känns lite väl fantastiska/otroliga. Jag har extremt svårt att tro att man kan manipulera det som filmas med enskilda mobilkameror. Då skulle man behöva hacka allihop. Den där manicken som de satt under huden borde inte vara så lätt att ta bort. Vanliga pacemakers sitter i alla fall fast i små elektroder också. För att inte tala om att en ensam man tar ut sju(?) CIA-agenter. Medan han sitter fastbunden, i en hand och båda fötterna, i en stol.

Jag förutsätter att det blir en fjärde säsong av The Capture. Vi är ju långtifrån klara än. Det här är så bra och så spännande. Det är omöjligt att gissa vad som pågår. Britterna kan verkligen det här med att göra bra program. Det enda som var uppenbart var vem Simon var. Dock kanske inte så bra att se om man är konspirationsteoretiker eller har en släng av paranoia.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 32k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Shrinking #3 (2026)

Titel: Shrinking
Originaltitel: Shrinking
Säsong: 3
Genre: Komedi
Skapad av: Brett Goldstein, Bill Lawrence, Jason Segel
TV-bolag: Apple TV
Skådespelare: Jason Segel, Harrison Ford, Jessica Williams, Luke Tennie, Christa Miller
Premiär: 2026-01-28
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 11
Avsnittslängd: ca 38 min
Såg den på Apple TV+ 12 april - 18 april 2026




Handling
Efter att ha konfronterat sina tidigare trauman och äntligen kunnat sörja sin fru Tias död på riktigt, försöker Jimmy nu lista ut hur han ska gå vidare. Jimmy verkar dock hellre vilja hjälpa sina patienter, sin dotter och sina vänner än sig själv. Men med Alice som snart ska börja på college har han inget annat val än att försöka fortsätta leva sitt liv – fullt ut, och så lyckligt som möjligt.

Paul känner att det nog är dags att pensionera sig, men vem är han om han inte är terapeut? Vad ska han göra? Och var? Och mottagningen, vad ska hända med den?

Min kommentar
Som jag har längtat och väntat på den här säsongen av Shrinking. Det krävdes nog all karaktär jag har att vänta på att alla avsnitt skulle släppas innan vi började på den. Det är nämligen ett måste, serien är helt omöjlig att sluta titta på när man väl har börjat.

Det är så uppfriskande att se en serie där folk verkligen bryr sig om varandra. De finns alltid där, med stöttning eller vad man nu kan tänkas behöva, utan att man ber om det. Serien handlar ju mycket om att gå vidare och i den här säsongen kan man verkligen snacka om att gå vidare. Alla gör det.

Kemin mellan alla karaktärer är magisk och kan nog inte beskrivas med något annat ord än äkta. Deras olika relationer är närmast ett smörgåsbord av alla som finns. Jag tycker nog bäst om far-dotterrelationen, mellan Jimmy och Alice. Den har blivit så fin nu, efter att ha varit så katastrofal i första säsongen. Det är uppenbart att Jimmy är huvudpersonen här, men det är Paul, i form av Harrison Ford, som är själva kärnan som allt kretsar kring. Han är så suverän i den här rollen.

Grannparet Liz och Derek får mer fokus, känns det som (inklusive deras odrägliga söner), men speciellt Derek, som jag tycker har växt ordentligt. Från att ha varit en lite udda figur i bakgrunden så har han klivit fram och blivit sin egen. Liz är, ofta, en hemsk person, som gör fel saker, men av rätt anledning. Även Gaby är en ganska hemsk personlighet. Brian tog det mig ett tag att reda ut hur han hörde hemma i det här gänget. Han är extremt jobbig, men ganska kul.

Michael J Fox dyker överraskande upp, som Parkinsonpatient. Jag blir så glad, men samtidigt så ledsen av att se honom. Men han kan det fortfarande.

Shrinking är en av de bästa serierna som erbjuds nu och jag tror att vartenda avsnitt berör på, på olika sätt. Det blir liksom skrattgråt av det, men slutresultatet blir alltid att jag mår bra. När sista avsnittet är slut så hade man lätt kunna tro att det tar slut här, men jag vet ju att det ska bli (minst) en säsong till. Min undran är nu hur man går vidare efter den här säsongsavslutningen.



På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 5,8k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 122k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Slow horses #5 (2025)

Titel: Slow horses
Originaltitel: Slow horses
Säsong: 5
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron
TV-bolag: Apple TV
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Tom Brooke, Aimee-Ffion Edwards, Christopher Chung
Premiär: 2025-09-24
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 48 min
Såg den på Apple TV+ 6 april - 11 april 2026




Handling
Technörden Roddy Hos nya flärdfulla flickvän väcker misstankar bland kollegorna. När en rad allt märkligare händelser sprider sig över staden får Slow Horses i uppdrag att ta reda på kopplingarna. Lamb vet att spionvärldens regler för självbevarelse gäller.

Min kommentar
Det behövdes ännu en serie i väntan på alla avsnitt i andra serier. En som är extremt snabbtittad, eftersom det är omöjligt att bara se ett enda avsnitt, är Slow horses. Något av det bästa som erbjuds, tycker jag. Femte säsongen var ingen besvikelse.

Precis som vanligt så startar allt direkt, man kastas rätt in i händelserna. Här finns ingen startsträcka att tala om. Tempot är egentligen inte jättehögt, men det händer något hela tiden. Det gäller att vara på tårna.

Lamb är ju fortfarande favoriten och limmet som håller ihop allt. Han är så äcklig, men jag bara älskar honom. Han är så vass, som en japansk sabel. Snacka om att skenet kan bedra. Personligen så tycker jag att han är med för lite den här säsongen. Stackars River gäller även den här säsongen. Han är förmodligen den bästa agenten av dem, men han verkar alltid ha otur.

Roddy Ho får en betydligt större och viktigare roll här. Jag har inget minne av att han var både korkad och ett svin i de två böcker jag har läst, men det kan vara så att jag har blockerat det. Han är i alla fall vidrig på riktigt. Lika irriterande som ljudet när man drar kritan/naglarna på svarta tavlan (vilket kanske inte betyder något alls för yngre). Inga försonande drag där. Även Coe får en större roll, men han är fortfarande lika mystisk och lite creepy.

Nick Mohammed gör en lysande insats som borgmästare. Att samtidigt se honom i sjuttonde säsongen av Taskmaster ställde dock till det lite i huvudet. MI5:s chef Whelan är så inkompetent att det nästan är osannolikt. Och hans ego gör att han är vansinnigt lättmanipulerad. Man skulle kunna tycka att serien är en uppvisning i olämpliga chefer, men där Lamb är äcklig, men vass, så är Whelan bara ... ja, inkompetent.

Intrigen är lika smart och vindlande som vanligt. Allt som händer och sägs är viktigt inget är obetydligt. Det blir väldigt tydligt i slutscenen.

Slow horses är så löjligt bra. både spännande och rolig. Jag kan inte alls förstå varför inte fler böcker i serien har översatts. Det är obegripligt. Två nya säsongen är redan bestämda, dock med en annan manusförfattare. Det gör mig lite orolig.



På Trakt.tv har serien 4,2 i genomsnitt (beräknat på 7,8k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 146k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

TV-serie: Zoey's extraordinary playlist #1 (2021)

Titel: Zoey's extraordinary playlist
Originaltitel: Zoey's extraordinary playlist
Säsong: 1
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Austin Winsberg
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Jane Levy, Skylar Astin, Alex Newell, Peter Gallagher, Lauren Graham
Premiär: 2021-09-18
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 12
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 29 mars - 4 april 2026




Handling
En ung kvinna upptäcker att hon har förmågan att höra människors innersta tankar i form av sånger och musikaliska nummer.

Min kommentar
I väntan på att andra serier ska få alla avsnitt släppta så letade jag efter något som skulle återupprätta tron på TV-serier. Och göra oss på lite bättre humör. En serie som har legat att tag på vår lista är Zoey's extraordinary playlist, som jag uppfattade som en komedi, men den visar sig ha en ganska rejäl dos svärta också.

Ja, jag blev lite förvånad över att den också, tydligen, var en musikal. Nu gjorde det ingenting, för det hör liksom till handlingen. Eller vad man ska säga. Den korta versionen av den här recensionen är: Åh, precis vad vi behövde!

Zoey är, från början, en ganska självupptagen och egoistisk person. Hon blir dock en bättre människa tack vare sin "superkraft". Hon börjar se andra människor. Bry sig om dem. Jag gillar verkligen hur hon börjar interagera med andra och få en relation till dem. Hennes relation till pappan är så otroligt fin och jag blir så berörd av det som händer. Det lilla triangeldramat som uppstår på hennes jobb uppskattar jag inte alls. Det hade jag helt klart kunnat vara utan.

Jag älskar karaktärerna, de är så otroligt charmiga. Att huvudpersonen Zoey är programmerare kom som en mycket trevlig överraskning. Förmodligen tillför det en del för både sambon och mig. Hon gör den lite nördiga personlighetstypen mycket trovärdigt. Lauren Graham, som jag inte visste skulle vara med, gör i stort sett samma karaktär som hon brukar. Jag blir lite förvånad över att Mary Steenburgen gör en så svag insats. Hon brukar väl vara bra. Kompisen Mo är bara fantastisk. Han stjäl varenda scen han är med i. Alla skulle behöva en Mo i sitt liv! Och till sången ... alla sjunger bra, men Skylar Astins röst är inget annat än fantastisk. Jag skulle lyssna på den hela tiden.

Zoey's extraordinary playlist är, framför allt, rolig, men även lite sorglig. Bra musik är det också. Jag blir varm i hela kroppen av den här serien. Även om jag blir ledsen ibland så får den mig att må bra. En serie som får mig både att skratta och gråta måste ju ha ett högt betyg.



På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 1,1k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 20k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig