Visar inlägg med etikett TV-serie. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TV-serie. Visa alla inlägg

måndag 9 november 2026

TV-serie: Patience #1 (2025)

Titel: Patience
Originaltitel: Patience
Säsong: 1
Genre: Kriminal
Skapad av: Laurent Burtin, Alexandre de Seguins
TV-bolag: Channel 4
Skådespelare: Ella Maisy Purvis, Laura Fraser, Nathan Welsh, Mark Benton, Tom Lewis
Premiär: 2025-06-18
Produktionsland: Storbritannien, Tyskland, Belgien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 46 min
Såg den på Netflix 20 oktober - 21 oktober 2026




Handling
Patience Evans arbetar med arkivering och bevismaterial hos polisen i York. När kriminalkommissarie Bea Metcalf börjar arbeta med ett mordfall upptäcker hon snart att Patience har en ovanlig förmåga att se samband och detaljer som andra missar. Det blir början på ett nytt samarbete, där de två med sina ganska olika sätt att tänka försöker lösa olika mordfall i York.

Min kommentar
En serie som jag tyckte hade legat länge på min egen lilla lista är Patience. Egentligen hade jag inte någon koll på den, i stort sett så visste jag bara att den är brittisk och har en autistisk huvudperson. Ibland behövs det inte mer för att dra till sig mitt intresse.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget kollade jag upp serien lite mer och då visar det sig att Ella Maisy Purvis, som spelar Patience, är autistisk i verkligheten. Jag kan ju bara anta då att det är något som skildras trovärdigt och det känns också så. Samma sak gäller väl för övrigt här som för alla människor. Ingen är lika.

De två första avsnitten är ett sammanhängande fall, sedan blir det ett fall per avsnitt. Jag gillar det. Då behöver jag inte komma ihåg ledtrådar alltför länge. Nu spelade det väl ingen roll i just det här fallet, eftersom jag klämde alla avsnitt på två kvällar.

Den här serien känns som en typisk brittisk serie. Brotten är inte i fokus. Här är det människorna och hur de interagerar som är det intressanta. Alldeles oavsett NPF-diagnos. Själva morden får man inte se, de har redan skett när vi kommer in i bilden. Så, ingen action, inget forsande blod.

Relationen som sakta växer fram mellan Patience och Bea (och även hennes son Alfie) är riktigt fin. Så spröd där i början. De kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt och lär av varandra. Mest uppskattar jag nog att Patience inte framställs som något överjordiskt geni. Hon har bara ett annat sätt att tänka.

Medan jag tittade så började jag fundera på York, där serien utspelar sig. Jag var helt säker på att jag har varit där, men kunde inte alls känna igen mig. Efter att ha tittat på resebeskrivningar och Google Maps tidslinjer visar det sig att jag verkligen har varit där, 2013, men jag har inte ett enda foto. Däremot så kom det tillbaka en del minnesbilder när jag läste vad vi hade gjort där. Men jag kunde ändå inte känna igen mig. Då verkar det ändå som att de är väldigt pigga på att visa upp det som jag gissar är de viktigaste sevärdheterna. Om du vill ha fina vyer av York så kan du ta en titt här.

Patience är en väldigt stillsam och lågmäld serie. Lite som en mysdeckare. Det visar sig också att detta är en brittisk version av franska Astrid et Raphaëlle (Bright minds). Brotten är inte, om jag ska vara ärlig, speciellt intressanta eller svårlösta. Mordfallen är ramen. Inte innehållet. Precis som Patience autism.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 668 betyg).
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 10k betyg).
Jag ger säsongen 4,0
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 2 november 2026

TV-serie: The bombing of Pan Am 103 (2025)

Titel: The bombing of Pan Am 103
Originaltitel: The bombing of Pan Am 103
Säsong: 1
Genre: Drama
Skapad av: Jonathan Lee, Adam Morane-Griffiths
TV-bolag: BBC One
Skådespelare: Connor Swindells, Patrick J Adams, Merrit Wever, Peter Mullan, Moira Shearer
Premiär: 2026-07-30
Produktionsland: USA, Storbritannien, Tyskland, Danmark
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 58 min
Såg den på Netflix 13 oktober - 19 oktober 2026




Handling
Den 21 december 1988 exploderar Pan Am Flight 103 över den skotska staden Lockerbie. 270 människor omkommer och den lilla staden förvandlas till en enorm brottsplats. Den skotska polisen och FBI inleder en omfattande utredning för att hitta de ansvariga, samtidigt som invånarna i Lockerbie försöker hjälpa till och offrens familjer söker svar och rättvisa.

Min kommentar
När The bombing of Pan Am 103 började streama så tänkte jag att den minsann får vänta tills vi lyckligt kommit hem från semestern. Med flyg. Jag vägrade att se den innan. Men en dryg vecka efter hemkomst kände jag mig redo. Nu är det typ som längst till en flygresa.

Jag minns faktiskt fortfarande när jag läste tidningen på morgonen efter. Och bilderna. Eller egentligen mest en. Jag har ingen aning om varför just den här händelsen har etsat sig fast så, men jag har följt den lite genom åren.

Fokus i serien ligger egentligen på de fantastiska människor som hamnade mitt i katastrofen. Jag visste ju redan att skottar är sympatiska och gästvänliga människor, men det de gör går långt över gränsen till vad man faktiskt kan begära. Till och med utredarna visar medmänsklighet, men det de frivilliga gör är inget annat än fantastiskt. Att de orkar. Det var den här biten som var allra starkast, tycker jag.

De skotska utredarna fick en rejäl kontrast i FBI. Där verkade man bara se brott och utredning. Inga människor. Även om nu Marquise blev bättre på den biten allt eftersom. Kathryn Turman var den enda amerikanska myndighetspersonen som verkade se människorna bakom katastrofen. Hon gjorde ett hästjobb.

Nu flög inte jag speciellt mycket vid den här tiden, jag var lite för ung för det, men jag blir lite förskräckt av säkerheten som fanns 1988. Jag hoppas verkligen att den är bättre nu. När detta hände var det nästan något nytt och inget som man ens verkar ha funderat på att man måste skydda sig mot. Om det är så att allt detta skapade en ny standard och nya rutiner, både vad gäller säkerhet och vad som händer efter att det ofattbara har hänt, så har det ändå kommit något gott ur det hemska.

Serien är väldigt noga med att poängtera att det har gjorts ändringar i den verkliga händelsen. Alla inblandade är inte med, utan utredningen får representeras av ett fåtal. En del är tillagt och en del är borttaget. Så brukar det ju vara. Inklippt finns också verkligt arkivmaterial. Och en sammanfattning i slutet. Det är en jobbig serie att titta på.

The bombing of Pan Am 103 ägnar sig inte åt något frossande i katastrofen, ingen sensationshysteri. Det blir i stället, märkligt nog, en fin historia om medmänsklighet. Också. Allt berättat i en mycket respektfull ton. Det känns ju ändå fint att allt inte hände i onödan. Eller vad man ska säga. Att mycket förändrades tack vare detta.



På Trakt.tv har serien 3,9 i genomsnitt (beräknat på 737 betyg).
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 12k betyg).
Jag ger säsongen 4,0
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 26 oktober 2026

TV-serie: Parenthood #5 (2013)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 5
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Sam Jaeger
Premiär: 2013-09-26
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Netflix 6 oktober - 15 oktober 2026




Handling
I den femte säsongen ställs Bravermanfamiljen inför flera stora förändringar. Julia och Joel får problem när deras roller i familjen förändras, samtidigt som Kristina kämpar vidare efter sin cancerbehandling och ger sig in i politiken. Sarah försöker hitta sin väg framåt, medan Amber och Ryan planerar för en framtid tillsammans. Zeek och Camille börjar fundera på att sälja huset som varit familjens samlingspunkt i alla år. Samtidigt fortsätter Max att utvecklas, och hans relation med Hank blir allt viktigare när Hank börjar förstå sig själv på ett nytt sätt. Som vanligt innebär förändringarna att hela familjen dras in i varandras liv.

Min kommentar
När jag skulle välja TV-serie att se på egen hand så kände jag att det nog var dags för femte säsongen av Parenthood. Jag är ju lite orolig för att den ska försvinna, eftersom den redan för ett år sedan stod som Sista chansen. Även om den ju faktiskt fortfarande finns kvar där. Vilket jag är mycket tacksam för.

I den här säsongen gör karaktärerna en riktig 180-graderssväng. Minst sagt. De som tidigare har varit pålitliga och de vuxna i alla situationer beter sig plötsligt som dumhuvuden. De som tidigare har varit impulsiva och försökt styra allt i sina barns liv har plötsligt börjat inse att deras barn kanske kan klara sig själva. Åtminstone lite. Det var en skrämmande säsong på det sättet.

Vi börjar med Julia och Joel, som har varit mina favoriter sedan första säsongen och faktiskt min fasta punkt i den här kaotiska familjen. När det nu äntligen är dags för Joel att satsa på sin karriär och Julias tur att ta hand om marktjänsten så ställs allt på ända. Jag blev mest arg på Julia, eftersom Joel i, jag vet inte hur många år, men det är många, har skött hela hemmet. Utan att klaga en enda sekund. Julia klarar inte speciellt lång tid. Hon verkar plötsligt oförmögen att fatta ens de enklaste beslut på egen hand. Vilket ju är konstigt, med tanke på vilket jobb hon har haft. Som hon för övrigt sa upp sig från, utan att först prata med Joel, för att kunna vara med barnen 100%. Sedan bestämde sig Joel plötsligt för att sluta prata och då går det helt åt pipsvängen. Med tanke på hur deras personligheter har varit fram tills nu så känns det här som en lite märklig utveckling.

För att göra allt ännu värre så är verkar Sarah ha fått för sig att bli vuxen. Att tänka efter före. Och att inte alltid kliva in och fixa sina barns problem. Jösses! Det sista där gäller faktiskt även för Adam och Kristina. De börjar också bli vettiga, men de är fortfarande lite för mycket "om barnen får problem så löser vi det åt dem".

Sarahs barn, Amber och Drew, är jobbiga att titta på. Det är så tydligt att de har ärvt sin mammas beteende. De är lättkränkta, veliga och lite hjälplösa utan mamma. Som ju nu, helt utan förvarning, låter dem klara sig lite mer själva. Något de inte alls har fått öva på innan.

Max får vi prata lite om också. Och Hank. Som ju är two peas in a pod. Det är så fint hur de har hittat varandra och hjälper varandra. Det är inte bara Hank som hjälper Max att få lite självkänsla, genom att behandla honom som vuxen och faktiskt prata med honom, inte bara till honom. Och tack vare Hank så vågar Max försöka bryta sig loss från sina kvävande föräldrar. Med lite blandat resultat. Men Max hjälper Hank också. Han får många nya insikter.

Jasmines mamma förtjänar ett eget stycke, tycker jag. Hon gör mig fortfarande tokig. Jag förstår inte att Jasmine låter sin mamma hålla på så, enda anledningen jag kan se är ju att Jasmine vill ha det så som mamma vill ha det. Jasmine har ju annars inga som helst problem att bestämma själv hur hon vill ha det. När hennes mamma inte är där vill säga. Då blir Jasmine sin mamma.

I övrigt så får jag en rejäl blodtryckshöjning av de här bortskämda "barnen" i familjen Braverman. Dessa vuxna människor med egna liv. Som blir så arga och sårade när deras gamla föräldrar vill sälja barndomshemmet, eftersom de inte längre orkar med det. När Crosby dessutom kallar sin mamma självisk på grund av detta så går nästan topplocket på mig. Jag förstår det bara inte. Mitt barndomshem såldes också, för några år sedan, och jag kände ingenting. Eller, när jag tittade på mäklarbilderna så kände jag bara glädje och tacksamhet för att jag haft lyxen att få växa upp där. Men jag var helt klar med det huset.

Allt jag trodde mig veta ställs på huvudet i femte säsongen av Parenthood. Eller nej, inte riktigt allt. Det här med att de alltid är där stämmer fortfarande. Även om de ofta är det utan att någon har bett dem eller att det ens behövs eller är önskvärt. Men de är verkligen alltid där för varandra och det måste jag bara älska.



På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 8,37 i genomsnitt (beräknat på 45k betyg).
Jag ger säsongen 4,0
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 19 oktober 2026

TV-serie: Ted Lasso #4 (2026)

Titel: Ted Lasso
Originaltitel: Ted Lasso
Säsong: 4
Genre: Komedi
Skapad av: Brendan Hunt, Joe Kelly, Bill Lawrence
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Jason Sudeikis, Brett Goldstein, Hannah Waddingham, Juno Temple, Brendan Hunt
Premiär: 2026-08-05
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Apple TV+ 4 oktober - 10 oktober 2026




Handling
Ted Lasso är tillbaka i Richmond, men den här gången väntar en helt ny utmaning. Han ska leda AFC Richmonds nystartade damlag, Lady Greyhounds, tillsammans med Coach Beard och de andra välbekanta ansiktena. Ett lag ska byggas från grunden, och Ted får återigen använda sin kanske största talang: att se människorna bakom spelarna och plocka fram det bästa i dem. Samtidigt fortsätter livet utanför planen för Rebecca, Roy, Keeley och resten av Richmond-gänget, och gamla bekanta gör sig påminda. Det blir en säsong om nya början, gamla relationer och om att våga tro på både sig själv och andra.

Min kommentar
Dagen efter att vi kommit hem från semestern tyckte jag att det äntligen var dags att titta på fjärde säsongen av Ted Lasso. Sista avsnittet skulle släppas bara några dagar senare så jag kände att mitt tålamod var slut nu.

Lite märkligt är det med den här serien. Sambon fick tips om den av en kollega, men jag kände mig inte alls sugen på att se den. Fotboll är liksom inte riktigt min grej. Efter bara en säsong var serien en favorit och det har hållit i sig hela vägen. Och den handlar ju inte alls om fotboll, utan om vänskap och gemenskap. Och om att bli den bästa versionen av sig själv.

Underbara Ted Lasso! Det var så härligt att återse honom. Han är så inkännande, inspirerande och han tar verkligen fram det bästa ur alla. Bara genom att se dem och lyssna på dem. Jag hade älskat att jobba med en sådan här person eller haft honom som chef. Alla chefer borde för övrigt gå en ledarskapsutbildning hos Ted Lasso.

Alla gamla favoriter är här. Keeley är lika fantastisk som vanligt. Roy är så otroligt rolig. Rebecca är ... ja, Rebecca. Hennes självironi är ljuvlig. Higgins får fortsätta att ta plats och han är kul på ett väldigt nördigt sätt.

Många nya karaktärer får vi också träffa och Alice Chilton blir snabbt en favorit. Hon börjar som en riktigt bitter översittare, men bara genom att vara i närheten av Ted Lasso så förändras hon. Hon är med i en av de roligaste scenerna den här säsongen. När Diamond Dogs återförenas och nu får sällskap av Cat People så skrattar jag så att jag gråter.

Vi får också lära känna en expertkommentator. En väldigt speciell sådan. Minst sagt. Och hysteriskt rolig. Jag satt och funderade, hela säsongen, på om hon är baserad på en verklig person. Det verkar liksom helt osannolikt att man hittar på henne. Det visar sig att hon spelar sig själv 😁

Zelda är ännu en ny karaktär som gör entré. Hon förstörde varenda scen hon var med i och jag kunde inte förstå varför de valt att göra en karaktär som helt förstör Ted Lasso-viben. Hon är inte ett dugg rolig. Bara störig. Men. Att det var Tracey Ullman fattade jag inte förrän efter ett par avsnitt, när jag plötsligt såg hennes namn i introt. Jag var tvungen att leta upp och lyssna på hennes låt They don't know. Efter fyrtio år så kan jag fortfarande texten.

Lite kuriosa också. Under en scen i puben så sjunger de irländska tvillingsystrarna en visa. Då hörde jag plötsligt Miriam Bryants låt Ett sista glas i huvudet. Den hon gjorde som tolkning på Sven-Bertil Taubes låt. Jag tyckte ju detta var oerhört märkligt, men det var det inte. Det visar sig att låten tvillingarna sjöng är originalet till den låt som översattes till svenska och som Sven-Bertil Taube sedan sjöng.

Fjärde säsongen av Ted Lasso skulle kunna vara slut-slutet, men jag vet inte om det är det. Många gamla bekanta dyker i alla fall upp och många trådar knyts ihop. Det känns som att vi lämnas med vetskapen att de lever vidare, lyckligt, utan oss. Men jag blir ju inte ledsen om det kommer ännu en säsong.



På Trakt.tv har serien 4,4 i genomsnitt (beräknat på 23,4k betyg).
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 474k betyg).
Jag ger säsongen 4,5
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 12 oktober 2026

TV-serie: Zoey's extraordinary playlist #2 (2021)

Titel: Zoey's extraordinary playlist
Originaltitel: Zoey's extraordinary playlist
Säsong: 2
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Austin Winsberg
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Jane Levy, Skylar Astin, Alex Newell, John Clarence Stewart, Mary Steenburgen
Premiär: 2021-01-05
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på HBO 13 september - 3 oktober 2026




Handling
Ron Trosper arbetar på ett företag som utvecklar köpcentrum och har precis fått ansvar för ett stort nytt projekt. Efter en viktig presentation kollapsar hans kontorsstol under honom, vilket blir början på en besatt jakt efter svar. När försöken att ta reda på vad som egentligen hänt leder till allt märkligare upptäckter börjar Ron misstänka att det finns en större konspiration bakom den trasiga stolen.

Min kommentar
Att välja en ny serie att titta på efter den förra katastrofen var väldigt enkelt. Zoey's extraordinary playlist var precis vad vi behövde för att muntra upp oss, tyckte vi. Dessutom så stod den där stora röda otäcka skylten Sista chansen på den. Jag trodde att vi skulle hinna se klart den innan vi åkte på semester, men det gjorde vi inte. Något som kunde ha slutat mycket tråkigt.

Efter den första säsongen var jag rejält såld på konceptet. Säsong två är inte dålig, men den har tappat mycket av tjusningen. En del av det beror förstås på att det som var nytt och överraskande i första säsongen inte längre är det, men jag tycker också att serien har börjat spreta betydligt mer.

På något sätt så har de lyckats skifta fokus från Zoey och hennes närmaste till helt andra, inte så intressanta personer. Det blev för många människor. För många andra människor. För många kärlekspar. De flesta av de inplockade karaktärerna är dessutom lite av karikatyrer av personliga egenskaper som man förknippar med den typen av person. Det är krångligt formulerat, jag vet. Men tänk dig, till exempel, en datanörd och så tänker du på alla fördomar du kan ha. Och så förstärker du samtliga av de egenskaperna. Så kändes de. Då är det inte roligt längre.

Sidotrådarna är legio, av förklarliga skäl. Plötsligt ska ju allas historier berättas. De flesta är onödiga och, helt ärligt, inte intressanta. Det gör att de personer jag tycker om hamnar i skymundan. Till och med Zoey själv. Nu var jag ganska irriterad på henne och hennes velande efter ett tag, så det gjorde kanske inte jättemycket. Däremot så var både Max och Mo med på tok för lite. För min del så är det de som har varit den stora behållningen i serien. Och de som sjunger klart bäst. Den stora frågan är dock varför i hela friden ett triangeldrama behövde skapas. Som faktiskt blev en kärleksfyrkant ett tag. Det behövdes inte alls. Jag tänker inte ens försöka låtsas vara neutral; solklart Team Max.

Man har även försökt trycka in olika samhällsfrågor, dessvärre på ett ganska klumpigt sätt. I betydelsen övertydliga. Det stora problemet är nog ändå att man har försökt för med för många, vilket gjorde att viktiga saker flaxades förbi hastigt och bara nuddades vid. Det blev inte ett dugg engagerande. Sådant där måste göras med en viss finess. Och är det bara jag, eller är Danny Michael Davis misstänkt lik Mark Zuckerberg?

När vi åkte på semester så hade vi bara två avsnitt kvar av säsongen och jag tänkte att det var gott om tid att se dem. Före 30 september då serien skulle försvinna. Vilket jag typ helt glömde bort. Så när vi satt där kvällen innan vi skulle åka hem, 2 oktober, och tänkte se det allra sista avsnittet så var serien puts väck. Det är ju helt oacceptabelt att missa slutet. Åtminstone för mig. När vi kommit hem letade jag som en tok och hittade serien på Lionsgate+. Som tyvärr verkar vara nedlagd. Men efter någon timme och ett envist försökande så lyckades vi skaffa en provperiod på sju dagar så vi kunde se det sista avsnittet (och vilken cliffhanger det var).

Zoey's extraordinary playlist gör mig fortfarande glad och alla de stora dansnumren, som är väldigt många den här säsongen, är som att hamna mitt i en flashmob. En hemlig dröm jag har 😳 Tydligen så finns en uppföljare, i form av en film. En julfilm, faktiskt. Men den visas tyvärr ingenstans. Jag ger mig dock inte.



På Trakt.tv har serien 3,9 i genomsnitt (beräknat på 1,2k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 21k betyg).
Jag ger säsongen 3,5
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 28 september 2026

TV-serie: The chair company #1 (2025)

Titel: The Chair company
Originaltitel: The Chair company
Säsong: 1
Genre: Komedi
Skapad av: Zach Kanin, Tim Robinson
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Tim Robinson, Lake Bell, Joseph Tudisco, Glo Tavarez, Lou Diamond Phillips
Premiär: 2025-10-13
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 28 min
Såg den på HBO 9 september - 13 september 2026




Handling
Ron Trosper arbetar på ett företag som utvecklar köpcentrum och har precis fått ansvar för ett stort nytt projekt. Efter en viktig presentation kollapsar hans kontorsstol under honom, vilket blir början på en besatt jakt efter svar. När försöken att ta reda på vad som egentligen hänt leder till allt märkligare upptäckter börjar Ron misstänka att det finns en större konspiration bakom den trasiga stolen.

Min kommentar
En serie som jag la till på vår lista för ganska längesedan är The Chair company. Den översållades med lovord och hade (har fortfarande) ett riktigt högt betyg på alla sajter man kan hitta. Jag kände väl att vi behövde något kul så jag valde den som nästa serie.

Den här serien är ännu ett exempel på att höga betyg inte automatiskt betyder att jag kommer att tycka om den. Tvärtom så kan den vara ett perfekt exempel på den nya "moderna" humorn, som jag förstår noll och intet av. Och lite provocerad blir jag när man visar upp Rooster som en liknande serie. Rooster är allt det som The Chair company inte är.

Överdrivna karaktärer har jag aldrig varit förtjust i. De blir liksom mer buskis än faktiska människor. Och den här serien har väldigt mycket gemensamt med buskis. Efter första avsnittet förstår jag inte Ron alls. Den enda gången jag kan relatera är situationen på restaurangen. Hans reaktion på den läskiga servitrisen. I alla fall till en början, men även här urartar det snabbt.

Generellt så har jag inget emot obekväma situationer, som är så pinsamma att man vrider sig i soffan. Men här är det beyond obekvämt. Allt bara eskalerar. Det kommer ingen urladdning/befrielse. Den som gör att man kan skratta och gå vidare. Ett stort problem är också att ingen pratar. Alla skriker sina repliker. Som ofta består av könsord eller andra skällsord och svordomar. Om alla skriker hela tiden så hör man till slut ingenting.

Jag förstår vad serien vill göra och den tar upp en del märkliga beteenden i samhället, vilket gör den väldigt samtida. Men det betyder inte att jag behöver tycka om det. Allt är så otroligt överdrivet, vad gäller allt egentligen. För mig är det inget likhetstecken mellan konstigt och bra.

Jag önskar att det fanns någon subgenre som kunde tala om vilken typ av humor det handlar om för det finns inget roligt i The Chair company. Om man då inte har exakt den sortens humor. Problemet är inte genren. Problemet är The Chair company.

På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 1,5k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 20k betyg).
Jag ger säsongen 1,0
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 21 september 2026

TV-serie: Silo #3 (2026)

Titel: Silo
Originaltitel: Silo
Säsong: 3
Genre: Science fiction
Skapad av: Graham Yost
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Rebecca Ferguson, Ashley Zukerman, Tim Robbins, Common, Alexandra Riley
Premiär: 2026-07-03
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 59 min
Såg den på Apple TV+ 27 augusti - 8 september 2026




Handling
Efter händelserna i den andra säsongen har Juliette Nichols återvänt till sin silo och hamnar tillsammans med Bernard i slussen. Samtidigt börjar nya delar av silosystemets historia att träda fram, och berättelsen rör sig mellan nutid och dåtid för att långsamt avslöja mer om hur allt en gång började.

Medan Juliette försöker förstå vad som egentligen pågår, fortsätter kampen om makt, kontroll och information inne i silon. Gamla lojaliteter sätts på prov och nya hemligheter kommer upp till ytan. Ju mer man får veta om människorna bakom systemet och deras planer för mänsklighetens framtid, desto fler frågor uppstår om vad som verkligen har hänt – och varför.

Min kommentar
Mitt i sommaren så hade tredje säsongen av Silo streamingpremiär, men eftersom jag känner mig själv så väntade jag tålmodigt tills alla avsnitten fanns på plats. Det går liksom inte att vänta på ett avsnitt i en vecka. Serien manar till sträcktittning.

Innan jag började skriva ihop det här inlägget läste jag vad jag skrivit om de två tidigare säsongerna. Det visade sig att jag har nämnt i stort sett allt där som jag tyckte nu. Vad gäller de generella sakerna. Jag tycker om när det är konsekvent. Sanningen är att jag hade kunnat fylla den här texten med bara frågor, men det kommer jag inte att göra. Jag nöjer mig med en: Varför?

I Silo 18, den som vi har känt till från start, går livet vidare. Det finns egentligen inga goda eller onda människor. När man börjar skala bort lager så hittar man bara människor som är fast i ett system som de inte vet meningen med. De försöker bara göra det bästa möjliga med sina liv. Sims och hans fru Camille är det perfekta exemplet på hur man får omvärdera vad man tycker. I första säsongen avskydde jag Sims, medan jag inte hade några åsikter alls om hans fru. I andra säsongen avskydde jag dem båda två. I tredje säsongen är Sims mänsklig, hans fru är fortfarande en förfärlig person. Eller? Och är det en slump att trappan i mitten ser ut som DNA?

I den här tredje säsongen får man veta mycket mer om vad som ledde fram till människor i silos. Till en viss del hjälper det, men det skapar i sin tur en förfärlig massa frågor. I Silo 1 är livet annorlunda jämfört med de två andra vi känner till. Här kan jag nämna två av mina frågor. Varför just 50 silos? Varför har en del kvar sina gamla namn, medan andra har fått nya? Jag anar ett mönster.

Rebecca Ferguson måste bara nämnas. Hon är helt fantastisk i den här rollen. Helt klart det bästa jag någonsin har sett henne göra. Hon använder inga stora gester, väldigt ofta räcker det med ansiktsuttryck. En annan skådespelare som dök upp i slutet av förra säsongen är Ashley Zuckerman. Han gör sin karaktär Daniel på ett sätt som gör att jag tror på honom. Här vill jag också nämna scenen med honom och journalisten Helen, när de sitter i en bil och konstaterar att de hellre, båda två, blir en grå gegga än att leva resten av sina liv i en silo under jorden. Det känner jag att jag kan relatera till. Vad finns det egentligen för mening att leva om jorden har gått under? Att leva handlar ju inte bara om att överleva.

Några andra karaktärer som är värda att nämna är bland annat Per Stenson. Man får inte veta vad det är som driver honom. I mitt huvud är det uppenbart att något har hänt honom tidigare, som gör att han tycker att detta är en bra idé. Är han galen, hjärntvättad, ond eller vet han något som jag inte vet? Med senator Thurman är det något helt annat. Hon åker bara med på någon annans idé. Min diagnos blir maktgalen politiker. Men jag har ju haft fel förr. Doktor Victor är också en intressant person, men i hans fall så har vi fått veta ett varför. Det framgick i alla fall att det här var maktgalna människor som på något sätt tyckte att de hade rätt att bestämma vilka gener som skulle befolka världen.

Det allra bästa med hur Silo är uppbyggd är att inget egentligen förklaras. Man får se/höra något, sedan får man tolka det själv. Med hjälp av de ledtrådar de har kastat till en, som ben till en hund. Naturligtvis så tolkar man inte alltid rätt. För varje svar man får så skapas minst en ny fråga. Ofta fler. Men i stort sett samtliga mynnar ut i den farligaste frågan som finns: Varför?

Jag har egentligen inga funderingar eller frågor om vad som händer. Bara varför. Några logiska hål kan jag överhuvudtaget inte hitta, det finns inget jag reagerar på. Serien följer de regler den har satt upp. Så här långt. Det blir väldigt mycket "Okej, men varför gjorde de så?" "Fast hur hänger det ihop med…?" "Vänta nu, betyder det att ...?"

En rolig grej med den här serien är att jag ju brukar ha otroligt teflonlikt minne när det gäller detaljer, men den här serien kommer jag in i så snabbt att det känns som att jag såg andra säsongen alldeles nyss. Det var i januari förra året. Förmodligen så är det bara jag som förstår vilket bra betyg det är. På tal om betyg. Jag var helt säker på att både säsong 1 och 2 hade fått full pott, men tydligen hade den första bara fått 4. Jag kunde ju inte låta bli att jämföra den med boken. Tydligen. Och min hjärna har uppgraderat den till full pott.

Silo är en så helt vansinnigt bra serie och jag vill att alla ska se den. Och känna sig lika förvirrade som jag. På ett bra sätt alltså. Så många ledtrådar. Inte så många svar. Så sanslöst mycket att fundera på. Jag är så sur över att böckerna inte har översatts. Jag hade älskat att läsa detta. I eftertexterna fick man veta att den fjärde, och sista, säsongen ska ha premiär sommaren 2027. Jag längtar redan.



På Trakt.tv har serien 4,2 i genomsnitt (beräknat på 20,3k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 238k betyg).
Jag ger säsongen 5,0
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 14 september 2026

TV-serie: Expats (2024)

Titel: Expats
Originaltitel: Expats
Säsong: 1
Genre: Drama
Skapad av: Lulu Wang
TV-bolag: Prime Video
Skådespelare: Nicole Kidman, Brian Tee, Sarayu Blue, Ji-young Yoo, Ruby Ruiz
Premiär: 2024-01-26
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 57 min
Såg den på Prime Video 17 augusti - 25 augusti 2026




Handling
I Hongkong lever tre amerikanska kvinnor helt olika liv, men deras vägar korsas efter en händelse som förändrar allt. Margaret är en förmögen trebarnsmamma vars tillvaro slås i spillror när hennes son Gus försvinner under en familjeutflykt. Hilary, hennes vän och granne, försöker samtidigt hålla ihop sitt äktenskap och sitt eget liv, medan Mercy, en ung koreansk-amerikansk kvinna som nyligen flyttat till Hongkong, dras allt djupare in i det som hänt.

I skuggan av Gus försvinnande växer frågor om skuld, sorg och ansvar fram. Men också om klass, privilegier och de osynliga gränserna mellan människorna som lever i samma stad.

Min kommentar
Av någon anledning så verkar TV-serier plötsligt ha väldigt få avsnitt, vilket gör att det ofta blir dags att välja en ny. En som har legat ett tag på vår lista är Expats och jag tror att jag la till den där tack vare Nicole Kidman. Utan att egentligen veta något om den här miniserien så började vi titta.

Efter det första avsnittet, som var riktigt tråkigt om jag ska vara ärlig, så fick jag byta sättet jag tittade. Detta är nämligen inte alls vad jag förväntade mig. Jag trodde nog inte att serien skulle vara en kriminalserie, eller vad man ska kalla det, men jag hade nog räknat med något mer lättillgängligt. Det jag fick var i alla något som fokuserade på klass, sorg och skuld.

I fokus, till att börja med, är dessa expats; tre kvinnor med amerikansk bakgrund. Med olika bakgrund visserligen, men i mångt och mycket rika amerikaner. De har allihop flyttat till Hongkong, en stad som rimligtvis borde ses som väldigt spännande, annorlunda och verkligen locka nyfikenheten. Dessa rika expats behöver inte kunna ett enda ord kantonesiska eller bry sig om vare sig människor eller kultur där. De har heller inte minsta intresse av att göra det av ren nyfikenhet. De är faktiskt otroligt osympatiska och egocentriska där de lever i sitt eget lilla Hongkong. Hur kan man vara så fullständigt ointresserad av ett land där man har valt att bosätta sig? Dessa tragiska, ensamma personerna skulle säkert bli lyckligare om de lyfte blicken och såg något annat än sig själva.

Det femte avsnittet, som är ett mastodontavsnitt på långfilmslängden 100 minuter, flyttas fokus till hembiträdena. Först där framgår det att även dessa är en sorts expats, men med fullständigt andra villkor. De är från Filippinerna och har flyttat till Hongkong för att jobba. Jag ser det som ett problem att det här inte framgår tidigare, mycket hade blivit tydligare då. Jag vet inte om de här kvinnorna pratade tagalog i något tidigare avsnitt, i så fall noterade jag inte det. När fokus låg på dem så hörde jag ju att det där inte alls var någon form av kinesiska. Det är egentligen först här alla bitar faller på plats och man förstår vad serien handlar om. De filippinska kvinnorna har inte alls samma möjlighet att fly verkligheten, eftersom de måste anpassa sig till den. Inte som de rika expatsen, som anpassar verkligheten till sig.

Paraplyrevolutionen finns också med som en liten parentes. Möjligtvis för att berätta när vi befinner oss, den ägde nämligen rum 2014. I de rikas liv märks den inte alls och faktiskt inte heller särskilt mycket i de filippinska kvinnornas liv. Det är inte den som är det viktiga i den här historien så den figurerar bara i bakgrunden.

Skådespeleriet är fantastiskt. Allra främst av kvinnorna Nicole Kidman, Sarayu Blue och Ji-young Yoo och alldeles speciellt Nicole Kidman. Något annat hade jag inte förväntat mig, men hon är briljant. Även om jag ju tycker att någon borde se till att hon fick hjälp att gå vidare och börja fokusera på de två barn hon har kvar så är alla hennes känslor begripliga.

Lite kuriosa ... Jag reagerade på en scen i en kö, där någon får syn på en bekant längre bak. Om detta hade varit i Sverige så hade genast den längre bak gått fram till den som stod längre fram. Här var det precis tvärtom. Den som stod längre fram gick i stället bakåt. Ett tillvägagångssätt som faktiskt är mycket mer rimligt, eftersom det inte påverkar någon annan i kön. Jag försökte ta reda på om det är så köer fungerar där, men jag gick bet. Det enda jag fick veta var att kökulturen är väldigt strikt.

Expats är långsam och kanske lite seg, men jag kunde faktiskt inte sluta titta. Jag var hela tiden intresserad, eventuellt för att jag helt enkelt försökte förstå vad allt egentligen handlade om, men jag zoomade ut ibland när det blev för långrandigt. Serien är baserad på en bok och beskrivs som limited, vilket betyder att den ska vara avslutad efter de här sex avsnitten, men i stort att det kan komma fler säsonger om den går bra.



På Trakt.tv har serien 3,15 i genomsnitt (beräknat på 636 betyg).
På IMDb har serien 6,3 i genomsnitt (beräknat på 11k betyg).
Jag ger säsongen 3,5
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 7 september 2026

TV-serie: Untamed #1 (2025)

Titel: Untamed
Originaltitel: Untamed
Säsong: 1
Genre: Crime
Skapad av: Elle Smith, Mark L Smith
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Eric Bana, Lily Santiago, Sam Neill, Rosemarie DeWitt, Wilson Bethel
Premiär: 2025-07-17
Produktionsland: Kanada, USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 48 min
Såg den på Netflix 13 augusti - 16 augusti 2026




Handling
I Yosemite nationalpark hittas en kvinna död efter ett fall från El Capitan. Det som först ser ut som en tragisk olycka väcker snart misstankar hos Kyle Turner, en erfaren specialagent inom National Park Service. Någonting stämmer inte, och Turner bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen har hänt.

Tillsammans med den betydligt mer oerfarna parkvakten Naya Vasquez börjar han nysta i fallet. Spåren leder dem bort från den välkända turistbilden av Yosemite och in i en värld av avlägsna läger, märkliga symboler och människor som lever långt från samhällets regler. Samtidigt väcker utredningen minnen från ett gammalt fall som Turner aldrig riktigt har kunnat lämna bakom sig.

Ju mer de gräver, desto tydligare blir det att kvinnans död bara är början. I den enorma nationalparken tycks många ha något att dölja, och det är inte alltid lätt att avgöra vem som är offer, vem som är skyldig och vem man faktiskt kan lita på. Och medan Turner försöker hitta sanningen måste han också hantera sina egna demoner och det förflutna som han helst hade velat lämna bakom sig.

Min kommentar
Listan med serier att titta på är nästan lika lång som böcker att läsa (nej, nu överdrev jag nog) och det känns som att jag är hopplöst efter även där. En serie som var en snackis när den kom är Untamed. Jag vet att jag från början tvekade lite, om jag ville se den eller ej, men jag la till den på listan. När det nu var dags att välja en ny så kändes den plötsligt rätt.

Miljön är nog det som gör serien så speciell. Den är så viktig att den känns som en egen karaktär. Naturen är spektakulär och det är vidunderliga vyer. Det ska ju föreställa Yosemite, men det är inte den nationalparken vi faktiskt får se. I stället är det kanadensisk natur.

Serien är spännande och nästan omöjlig att sluta titta på. Kanske är den inte så oviss, men inte heller särskilt förutsägbar. Fallet var egentligen avslutat när sista avsnittet började. Då funderade jag på vad resten skulle handla om. Då blev det faktiskt lite klurigare, men ändå självklart när man fick svaren.

De två agenterna som utreder allt märkligt, Turner och Vasquez, blir mina omedelbara favoriter. De har dessutom en riktigt bra kemi. Deras sätt att prata med varandra känns helt naturligt. Och det är så härligt att Vasquez alltid har svar på tal när den buttre Turner säger något dumt. Vasquez beter sig lite obetänksamt ibland, men jag gissar att hon tycker att hon klarar allt när hon har klarat att vara polis i LA. Hon har fel. Det är så kul att se Sam Neill också. Han har ju varit en favorit i över fyrtio år eller så.

Jo, den är lite klyschig, på mer än ett sätt. Det finns dock mycket som uppväger det. Ett genomgående problem är att mysterierna är avslutade, men inte berättelsen. Jag tänker inte ta upp alla trådar som blir hängande i luften, men en av dem, som manusförfattarna själva gjorde stor grej av, med Vasquez ex. Den känns mer än lovligt oavslutad.

Alla fall klaras upp i Untamed i alla fall i den meningen att tittaren får alla vem och alla varför också. Tror jag. Förvånansvärt få fall (ja, det är flera mysterier) får några konsekvenser. För någon. Nästan alla är döda. Jag har så många frågor när allt är slut. Det tycker jag är en miss. En andra säsong är på gång, läste jag, och den ska tydligen utspela sig på Hawaii.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 5,3k betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 74k betyg).
Jag ger säsongen 4,0
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 31 augusti 2026

TV-serie: Paradise #1 (2025)

Titel: Paradise
Originaltitel: Paradise
Säsong: 1
Genre: Thriller
Skapad av: Dan Fogelman
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Sterling K Brown, Sarah Shahi, Julianne Nicholson, James Marsden, Krys Marshall
Premiär: 2025-01-27
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 54 min
Såg den på Disney+ 9 augusti - 12 augusti 2026




Handling
Paradise är idylliskt och avskilt samhälle bebott av världens mäktigaste och mest framstående personer. Fridfullheten krossas totalt när ett chockerande mord inträffar, vilket leder till en intensiv utredning ledd av säkerhetsagenten Xavier Collins, vars jobb det är att skydda presidenten.

Min kommentar
När det var dags att välja en ny serie att titta på så kände jag att det kunde vara dags för en som har legat på listan ett bra tag; Paradise. Jag är inte alltid så glad i agent- och spionthrillers, men jag tänkte att jag kunde ge den en chans. Det kan vara så att det var en kollega som tipsade om den, men jag minns inte riktigt.

Valet visade sig vara en riktig lyckoträff. Det här var inte alls den serie jag förväntade mig. Man kan säga att den gick från en genre till en helt annan och den överraskade mig fullständigt. Det händer verkligen inte ofta, så jag blev lycklig i hela kroppen och skrek nästan av glädje. Varför tänker jag faktiskt inte tala om. Och har du inte sett den, men vill göra det: Sluta läs här!

Redan i starten reagerar intuitionen på själva miljön. Jag fick lite The Stepford wives-vibbar. Sedan börjar magkänslan reagera starkt på vissa personer, men jag hade ingen aning om varför. Jag får ändra åsikt om ett flertal karaktärer under seriens gång. Ibland finns det faktiskt helt godtagbara skäl till varför någon agerar som de gör. Något som jag är riktigt förtjust i är när människor är riktigt duktiga på det de gör. Som agent Collins. Det var så roligt att se. Några favoriter fick jag (även om de ibland skiftade), men ett par av dem överlevde inte 😟

Många hemligheter och många gåtor finns det och det bästa av allt är att svaren inte stressas fram. Ibland får man vänta länge på en förklaring. Sakta, sakta så får man veta bakgrunden till allt. Upplägget är så otroligt elegant. Man får ledtrådar hela tiden, men det är tyvärr helt fel pussel man lägger. [spoiler]"Gryningen är försenad med två timmar på grund av underhåll". Det är en mening som verkligen får hjärnan att börja jobba. Jag kunde nästan höra kugghjulen. Då blev det ett snabbt byte från The Stepford wives till The Truman show. Det var fel det också. När allt avslöjas så blir det en fantastisk aha-känsla.[/spoiler]

Det är så vansinnigt spännande, samtidigt som det nästan är lite behagligt. Allt medan hjärnan går på högvarv. Det är lite samma känsla som en and, som ser så cool ut när den glider fram i vattnet. Men under ytan så paddlar fötterna frenetiskt.

Paradise är en serie som vi såg i raketfart. Det var nästan omöjligt att sluta titta, eftersom varenda avsnitt avslutades med att man (eventuellt) fick svaret på en fråga, men samtidigt skapade ett nytt mysterium. Det finns redan en andra säsong, men jag vill vänta med den lite. Jag såg nämligen att det är en tredje på gång och jag vill ju inte att det ska gå så lång tid mellan den andra och den tredje. Men faktum är att jag nog kommer att se om den första innan det är dags att ta tag i säsong två.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 7,2k betyg).
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 87k betyg).
Jag ger säsongen 4,5
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 24 augusti 2026

TV-serie: Parenthood #4 (2012)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 4
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Raymond Romano
Premiär: 2012-09-11
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 15
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 19 juli - 4 augusti 2026




Handling
Familjen Braverman drabbas av svåra prövningar: Kristina blir allvarligt sjuk, Julia och Joel kämpar med adoptionen av Victor, Sarah slits mellan fästmannen Mark och sin sure chef Hank och Crosby och Jasmine navigerar sitt nya äktenskap samt föräldraskap.

Min kommentar
Det har varit så mycket elände ett tag nu så att jag tyckte att jag ville ha något mer lättsamt och underhållande. Egentligen så passar väl inte Parenthood in på den beskrivningen, men det var den som låg närmast.

Min irritation togs till nya höjder den här säsongen och detta kan bli ett av mina gnälligaste inlägg. Av flera skäl. Mestadels familjen Braverman. Så jag börjar väl med allt det som störde mig.

Först och främst så har vi Adam och Kristina, ett av de sämsta föräldrapar jag sett. De gör helt fel saker, men åtminstone av rätt anledning. Nu när Haddie har lämnat för att gå på college så har de tid att curla Max ordentligt. På den nivån att jag blir alldeles mörkrädd. Och Max blir bara mer och mer odräglig. Det är inte alls snällt. Bara elakt.

Sedan har vi Sarah. Hon lägger sig i Drews liv på det mest osmidiga sätt man kan tänka sig. Själv kan hon inte ens reda ut sitt eget liv. Det är ett under att hon har lyckats ta sig till vuxen ålder.

När det gäller Crosby så har jag inget att klaga på när det gäller honom. Däremot hans fru, Jasmine. Hur kan man vara så konflikträdd? När det gäller mamma. Inte Crosby. Om sambon hade gjort som Jasmine gör så är faktiskt risken stor att jag hade gått. Dessutom så hade ju Crosby rätt i sak.

Det enda vettiga föräldraparet är Julia och Joel. Resten av familjen Braverman är helt sanslös. Men samtidigt så är de så otroligt fina. Om man behöver hjälp så finns de alltid där. Problemet ligger nog mer i att de tvingar på sin hjälp. Även när man inte vill ha den. Och de kan lätt gå över gränsen, så att de inte stöttar utan kväver.

Sidotråden med Luncheonettes ilskna granne förstår jag inte. Varför var den ens med? Var det för att få ihop fler avsnitt? Den tillförde i alla fall ingenting.

Parenthood har verkligen en förmåga att få mig att känna saker och det uppskattar jag nog alltid. Även om jag tycker att de gör fruktansvärt fel ibland så tror jag på dem.

På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,5k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 4,4k betyg).
Jag ger säsongen 4,0
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 17 augusti 2026

TV-serie: Paris has fallen #1 (2024)

Titel: Paris has fallen
Originaltitel: Paris has fallen
Säsong: 1
Genre: Thriller
Skapad av: Howard Overman
TV-bolag: Canal+
Skådespelare: Tewfik Jallab, Ritu Arya, Sean Harris, Emmanuelle Bercot, Ana Ularu
Premiär: 2024-09-23
Produktionsland: Frankrike
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 44 min
Såg den på Prime Video 30 juli - 3 augusti 2026




Handling
Vincent Taleb, livvakt åt den franska försvarsministern Philippe Bardin, är på plats när en terroristgrupp ledd av den avskyvärda Jacob Pearce slår till mot den brittiska ambassaden i Paris. Jacob Pearce är fast besluten att utkräva hämnd på Philippe.

Vincent är den enda beväpnade vakten och hamnar i underläge, tills han slår sig samman med MI6-agenten Zara Taylor. När händelserna plötsligt tar en allt mörkare vändning inser Vincent och Zara att terrorplanen sträcker sig längre än mot bara en politiker, och misstankar om att en av deras kollegor inom säkerhetstjänsten matar information till Jacob. Vincent och Zara inser snabbt att de bara kan lita på varandra.

Min kommentar
När det var dags att hitta en ny TV-serie att titta på så var det nära att det blev ännu en med, kanske, övernaturliga inslag. Men jag tänkte på min stackars sambo, som inte alls är så glad i den sortens handling, och så valde jag en som har legat på listan ett bra tag nu, Paris has fallen.

För mig kom det som en fullständig överraskning att serien var fransk. Man kan kanske tycka att titeln borde ha gett en hint, men till mitt försvar vill jag bara säga att det jag såg var att det här är en spinoff av filmerna med Gerard Butler, de där som heter ... has fallen. Och så stod det faktiskt MI6 i beskrivningen. Men den var faktiskt oväntat bra. För att vara fransk då.

En bra sak med den här serien var att både Vincent och Zara var extremt skickliga på sitt jobb. Faktum är att det nog gäller alla agenterna. Här finns ingen B-agent, som inte kan sikta (när det passar) eller i övrigt är dålig på sitt jobb. Det gillar jag verkligen.

Hämndtema har jag som vanligt svårt att förstå och alldeles särskilt när den är så blind, urskillningslös och slutgiltig som här. Jag kan tänka mig ett flertal bättre sätt att hämnas. Om man nu absolut vill det. De fördomar jag har mot politiker, som aldrig tar ansvar för dåliga beslut, förstärks. De bara skyller på varandra. Det var också lite oklart för mig varför egentligen Jacob behövde dödas. Jag kan ha varit ofokuserad eller så förklarades inte det på ett begripligt sätt.

Mot slutet hände den ena osannolika/ologiska saken efter den andra och i ett av avsnitten så förstördes all trovärdighet som eventuellt fanns. Så där funkar inte USB-minnen och absolut inte på just de datorerna. Resten av historien i det avsnittet var långt över gränsen till vad jag kan tro på.

Paris has fallen börjar med en rivstart och för det mesta håller den det höga tempot. Den är helt klart underhållande, dock inte jättespännande. Den var en aning förutsägbar. Jag saknar en riktig upplösning, som vilka låg bakom allt och varför. Det kanske kommer i nästa säsong, för det verkar det bli.



På Trakt.tv har serien 3,4 i genomsnitt (beräknat på 569 betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 4,9k betyg).
Jag ger säsongen 3,5
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 10 augusti 2026

TV-serie: Manifest #3 (2021)

Titel: Manifest
Originaltitel: Manifest
Säsong: 3
Genre: Science fiction
Skapad av: Jeff Rake
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Melissa Roxburgh, Josh Dallas, Athena Karkanis, Matt Long, Holly Taylor
Premiär: 2021-04-01
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 19 juli - 29 juli 2026




Handling
Ben & Co inser att de sitter i samma "livbåt", om en syndar eller faller i onåd drabbas alla, vilket gör överlevnaden till en allt-eller-inget-situation.

En stjärtfena från flyg 828 hittas och bärgas. Regeringens hemliga projekt, Eureka, undersöker och testar den, vilket skapar nya mystiska kopplingar och fysiska konsekvenser för Cal.

Vissa passagerare blir allt mer instabila och farliga, vilket leder till tragiska konsekvenser, speciellt för familjen Stone.

Min kommentar
Eftersom jag har ett problem med att komma ihåg handlingen i serier så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att se den tredje säsongen av Manifest. Mellan säsong 1 och 2 gick det ju fem år och det var lite jobbigt. Nu har det bara gått, knappt, ett halvår.

Om du inte har sett den här säsongen, men planerar att göra det så kan du sluta läsa här. Första hälften av avsnitten var riktigt bra och jag blev faktiskt lite investerad i det här mysteriet. Sedan byts plötsligt spelreglerna ut och allt som hänt verkar bero på Gud. För mig är det lite så att om förklaringen till något är Gud kan man hitta på i princip vad som helst. Då finns det plötsligt inget kvar att lösa. Jag känner mig lite lurad, eftersom serien faktiskt var science fiction i två och en halv säsong.

I början var den här serien mer subtil och oviss. Innan allt, oväntat nog, blev religiöst så var det en hel del intressanta händelser och infallsvinklar. Det fanns mycket som var konstigt, men som ändå följde de regler som etablerats för serien. Nu känns allt mer som att serien bestämt sig för att den religiösa förklaringen är den enda rätta. Det blir så fruktansvärt övertydligt och klumpigt. Lite som att bli slagen i huvudet med en lösning som är Gud. Tveklöst helt fel väg att gå, tycker jag.

Ben har blivit helt besatt. Jag har bestämt för mig att jag gillade honom tidigare, men det är omöjligt nu. Han är som en vanlig, otäck fanatiker. Bryr sig inte om andras eventuella invändningar. Han har alltid rätt. För han har ju den högre makten på sin sida. Alla bara förväntas tro på honom och lyda. Utan att ifrågasätta. Zekes nya förmåga blir bara löjlig i mina ögon. Ganska läskig, faktiskt.

Det gick ju inte att undvika att se att inspelningen gjordes under pandemin och jag undrar lite om det är på grund av den som allt känns så stolpigt. Det blir liksom inte äkta, på något sätt. Inte så mycket naturlig interaktion mellan människorna och dialogen är ibland så krystad att jag skäms.

Säsongsavslutning: [spoiler]Cal försvinner när han lägger sin hand på flygplanets stjärtfena. Denna släpps sedan i havet och försvinner. Grace mördas av Angelina, som även stjäl bebisen. I slutscenen dyker Cal upp vid den döende Graces sida. Många år äldre.[/spoiler]

Tredje säsongen av Manifest var bättre än den förra, ungefär halvvägs, men det här religiösa får det att krypa av obehag i hela kroppen. Jag hoppas verkligen inte att kontentan blir att allt är ett gudomligt ingripande. Jag tror att jag vill ha science fiction när jag tittar på science fiction. Rent generellt så har jag inget emot tro och inslag av religion, men här blev allt bara konstigt. Varför i hela friden skulle Gud vara inblandad i detta liksom?



På Trakt.tv har serien 3,6 i genomsnitt (beräknat på 6,4k betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 106k betyg).
Jag ger säsongen 3.0
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

måndag 3 augusti 2026

TV-serie: Sullivan's Crossing #1 (2023)

Titel: Sullivan's Crossing
Originaltitel: Sullivan's Crossing
Säsong: 1
Genre: Drama
Skapad av: Roma Roth
TV-bolag: CTV
Skådespelare: Morgan Kohan, Chad Michael Murray, Scott Patterson, Sydney Shandon, Reid Price
Premiär: 2023-03-19
Produktionsland: Kanada
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 44 min
Såg den på Netflix 9 juli - 16 juli 2026




Handling
Huvudpersonen Maggie Sullivan är en framgångsrik neurokirurg som får hela sitt liv i Boston upp-och-ner-vänt. Efter en personlig kris på grund av en anklagelse om försummelse flyr hon tillbaka till sin hemstad i Nova Scotia. Där måste hon återknyta kontakten med sin pappa och ta itu med sitt smärtsamma förflutna.

Min kommentar
Precis när jag hade sett klart en på-egen-hand-serie och som bäst funderade på vad i hela friden jag skulle välja nu, så la @vadblirdetformedia ut en recension på Sullivan's Crossing. En serie jag la till på min lista för några veckor sedan, men hade hunnit glömma bort. Det var ju som att betrakta som ett tecken så den fick det bli.

Miljön här den måste vi bara prata om. Sullivan's Crossing ligger i Nova Scotia, en plats som lite har funnits på min radar redan tidigare. Det är så vackert att det gör ont, rent fysiskt. Där fick jag ännu en plats att sätta upp på min bucketlist.

Mycket drama är det här. Ibland känns den nästan påtvingad. Relationen mellan pappa Sully och Maggie känns något krystad och konstruerad, vilket nästan alla relationer gör när jag tänker efter. Jag kan dock köpa det, om än motvilligt. Både Andrew, Walter och Maggies mamma Phoebe ger mig rysningar. Dock inte av välbehag. De är så manipulativa att jag blir irriterad.

Jag har några problem med den här serien, men det allra största är att Maggie, i mina ögon, inte är trovärdig som neurokirurg. Hon ser ut som en förvirrad och butter femtonåring, vilket ju hon så klart inte kan hjälpa, men det stör mig mer än jag egentligen vill erkänna. Hon beter sig också konstigt och ställer konstiga frågor till presumtiva patienter. Det är helt omöjligt för mig att inte jämföra henne med Amelia Shepherd i Grey's anatomy. Där har vi en neurokirurg som jag skulle vilja ha om jag behövde en. Hon osar av självförtroende och auktoritet. Hon inger förtroende. Maggie är hennes motsats.

Generellt så skulle jag nog säga att skådespelarprestationerna är under par, men det kan ju faktiskt bero på manuset också. Det är ändå kul att se Luke, från Gilmore girls. Även Tristan från samma serie, men honom kände jag inte igen.

Sullivan's Crossing är nog inte trovärdig, på många sätt, men den är charmig och mysig. Vilsam är nog rätt ord. Jag kommer helt klart att titta vidare. Något att ta till när man vill ha något lättsmält, där det finns många vackra vyer att titta på.



På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 653 betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 9,8k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv