Bok: Islossning av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Islossning
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 407
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 5
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2024




Första meningen: Trots ögonbindeln är det som om han ser allt.

Baksidetext
Vårvinter går mot försommar. Sam Berger, Molly Blom och inte minst deras poliskontakt Deer, som måste lära sig gå igen efter attacken som förändrade hennes liv, tycker sig märka ett oklart samband mellan de kroppar som en efter en hittas i den upptinande skärgården. Någon kommer att mörda igen. Kan Sam, Molly och Deer ingripa? Eller är sanningen bortom vad de kan föreställa sig?

Min kommentar
Då var det till slut dags att sätta tänderna i sista delen om Sam Berger och Molly Blom, Islossning. Efter att ha blivit lite besviken på förra delen så lockade väl inte denna jättemycket, men det är ju ändå en Arne Dahl. Och jag ville ju veta hur det skulle sluta.

Hela den här serien har ju varit lite av en besvikelse för mig. Mycket oväntat, inte minst för mig själv. Jag som älskade serien om A-gruppen och därför jämför alla senare böcker med dem och faktiskt väntar mig att de ska vara lika fantastiska. För mig hade nog dessa passat mycket bättre att se som film/TV-serie än som att läsa. Det hjälper inte ens att kasta in självaste Paul Hjelm i sista meningen.

Sam och Molly har varit två karaktärer som jag aldrig har gillat. Varför vet jag faktiskt inte. De engagerar mig inte och jag bryr mig helt enkelt inte. Deer är väl den jag har tyckt bäst om, men hon blir nog lite för mycket övermänniska för att jag ska fortsätta tycka om henne här. Den där familjen som kommer in i handlingen består av fullständigt vidriga människor. Just den delen kan jag dessvärre tro på. Även om jag inte vill.

Mitt allra största problem med den här historien (ja, hela serien tror jag) är att det händer så många osannolika saker, helt utan någon som helst (trovärdig) förklaring. Jag bara förväntas acceptera det. Hur kunde de komma in, osedda, på sjukhuset? Hur kunde de "jobba" ostört? Det torde ha tagit en stund och låtit ganska mycket. Hur kunde de komma in i polishuset? Hur visste de att Deer behövde hämtas? Bara för att man är grovt kriminell så får man inte magiska förmågor. Och på tal om magiska förmågor ... Hur håller man ett vapen höjt när man går på kryckor?

Allt här känns så konstruerat och fullt av osannolika sammanträffanden. Något jag verkligen ogillar (liksom korrumperade poliser). Om man känner att man måste låta sina karaktärer förklara allt som hänt för varandra så har man kanske komplicerat historien för mycket. Hela härligheten påminner lite om en pizza med extra allt. Det blir inte godare ju mer man lägger på. Det enda som händer är att de enskilda smakerna försvinner i ett illamående "för mycket".

Tempot är högt och historien är trots allt spännande, dock inte direkt oviss. Det var ganska uppenbart vem och även varför. De kursiva kapitlen tillförde inte så mycket, förutom att de avslöjade vem och varför, men de var väldigt mycket samma sak, om och om igen.

Islossning sägs ju vara sista delen och det mesta knyts väl ihop. Egentligen så är det svårt att veta. Jag önskar att jag kunde säga att upplösningen är smart, men eftersom allt hänger på brottslingarnas orimliga förmåga att bli osynliga så går inte det. Men det är svårt att sluta läsa för det är ju spännande och full fart. Dessutom är det mycket lättare att hänga med i alla turer när man läser i längre sjok. Jag ser i alla fall fram emot att läsa hans nästa bok och jag kommer att fortsätta hoppas att den kommer upp i samma nivå som A-gruppen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 587 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Islossning: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Kapprakt

Bok: Friheten av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Friheten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 4
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 mars 2024




Första meningen: Sam Berger var ensam.

Baksidetext
Sam Berger är en bra bit från lyckan. Molly Blom är spårlöst försvunnen, sannolikt bärande på deras barn. Sam försörjer sig som understimulerad utredare av försäkringsbrott, och drömmen om ett gemensamt liv med Molly som privat brottsbekämpare tycks mer avlägsen än någonsin.

Så får han ett lukrativt uppdrag av det gåtfulla slaget. En kvinna, Nadja, har kidnappats och hennes terapeut söker Sams hjälp – polisen måste absolut hållas utanför.

Jakten leder Sam till en försvunnen skatt, ett byte som lockat många kriminella genom åren. Och Nadja är kanske inte den enda som befinner sig i fara. Hur kommer det sig att denna dödliga skatt också leder till Molly Blom?

Min kommentar
Det underlättar verkligen att läsa serier när man läser böckerna hyfsat snabbt efter varandra. Friheten är fjärde delen och eftersom det inte var speciellt många veckor sedan jag läste förra boken så minns jag ganska väl vad som hände då. Trots det så blir det komplicerat.

Ungefär åtta månader har gått sedan slutet av tredje delen. Vad som har hänt under den tiden är oklart, men det verkar faktiskt inte vara särskilt mycket. Intrigen är mycket tillskruvad och det finns massor av trådar. Som ju så klart hänger ihop på något mystiskt vis. Tyvärr känner jag mer och mer att jag verkligen saknar stilen från böckerna om A-gruppen.

Sam och Molly, denna udda duo, har jag oväntat svårt att bry mig om. De berör mig inte och gör mig vare sig intresserad eller engagerad. Jag känner mig bara distanserad. Av någon okänd anledning så upplever jag ingen som helst kemi mellan de här två. Deras relation är bara märklig. Och ja, jag förstår att det är hemskt när ens barn försvinner och just därför behöver det inte upprepas i det oändliga. Rent allmänt tycker jag att det är på tok för mycket ältande om barn och familj. Tillkomsten av det där barnet känns för övrigt också högst besynnerligt.

Historien känns oerhört konstruerad. Det är många små "tillfälligheter" som gör att händelserna går vidare som önskat. För många och för viktiga saker hänger på ren tur. Hela upplösningen hänger på att någon hinner ta en mobil innan den blir låst. En annan sak som är lite underlig, för mig i alla fall, är att plötsligt så kan gemene man planera komplicerade brott. Eller det jätteunderliga i att Molly inte känner igen namnet på en man som hon har haft ett förhållande med. Och min allra första misstrogna reaktion ... vem i hela friden springer runt med buntband i fickan? Det borde kanske ha funderat på lite mer.

Mot slutet bränner det till lite, men det blir för hoppigt. Perspektivet skiftar ofta, vi får följa en handfull karaktärer. Det här funkar många gånger bra, men då måste de olika trådarna vara lika intressanta. Och då menar jag att de ska vara mycket intressanta. Nu hinner jag inte bli investerad i en tråd innan det är dags att byta.

Friheten är nog egentligen mer action än en klassisk deckare. Det är rejält actionspäckat och fartfyllt, men dessvärre så verkar inte action funka bra i bokform, för mig. Kort sagt är det mer absurt och bisarrt är intressant. Det tar emot på riktigt, men jag måste tyvärr sätta ett lägre betyg på denna. Avslutningen är ju en cliffhanger av rang och det ska bli spännande att se vart den tar vägen, men jag kan ju inte låta bli att undra över hur de rimligtvis kan veta vem foten tillhör. Nog sagt.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 840 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Friheten: Lottens bokblogg, Bokraden och Tankar från en samlares hjärna

Bok: Mittvatten av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Mittvatten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 383
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 3
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 februari 2024




Första meningen: Korridoren vilade i mörker.

Baksidetext
Sam Berger är misstänkt för ett mord han inte har begått, och partnern Molly Blom ligger i koma. Han flyr till skärgården och väntar på direktiv från Säpos högste chef. Ett terrordåd hotar Stockholm och en jagad mördare – som nu har kidnappat en flicka – kan gå fri. Är Berger lösningen eller en del av problemet?

Min kommentar
Ett vanligt problem för mig, speciellt när det gäller serier, är att jag hinner glömma nästan allt mellan böckerna. För att inte tala om vad som händer med minnet när det går många år mellan dem. Därför är jag så glad i min utmaning Finish That Series, där jag tar tag i en serie som, ofta, har blivit undanskuffad. Av någon märklig och okänd anledning är det detta som hänt den här serien, där Mittvatten är tredje delen. Eftersom det bara har gått drygt en månad sedan jag läste förra boken så minns jag nästan allt. Och det är en evinnerlig tur.

Helt omedvetet så jämförs allt jag läser av Arne Dahl med hans fantastiska serie om A-gruppen. Hittills så har alla andra böcker gått förlorande ur den striden. Förmodligen saknar jag humorn som genomsyrade de böckerna. Och de härliga karaktärerna. De som finns i den här serien är så stela och lite tråkiga, bistra. För att inte tala om hur mycket jag saknar finessen. Detta är mycket mer hårdkokt än finess.

Jag är medveten om att det kommer att låta som att jag inte gillar detta, men inget kunde egentligen vara mer fel. Dock är det så att jag är less på korrumperade poliser. Less på poliser på flykt undan, den så kallade, rättvisan. Visserligen så är det falska anklagelser, men ändå. Jag är också sällsamt less på romantik mellan huvudpersoner. Framkrystad och helt onödig sådan. Det märkliga är ändå att jag köper allt, för på något ologiskt sätt så berättas alla osannolikheter på ett logiskt sätt.

Efter tre böcker så känns det som att jag har lärt känna Sam Berger litegrann. Han känns lite endimensionell. Det hade varit kul att få uppleva honom jobba som polis också. Molly Blom vet jag inte vad jag ska säga om. Den enda jag egentligen tycker om är Deer. Karaktärer från A-gruppen nämns/dyker upp. Till min stora glädje, men det är bara väldigt kort.

Handlingen är spännande och det händer något mest hela tiden. Det finns inte mycket andrum att tala om. Det förekommer också en del nya, kreativa sätt att ta död på människor. Jag känner mig högst tveksam till att vanliga bin går till attack på det viset. Helt oprovocerat. Nåväl, de kanske var framodlade specifikt för det. Då känner jag mig med skeptisk till det här med att dyka ensam. Det har jag förstått det som är ett stort no-no och något man inte gör, om det inte är absolut nödvändigt. Vilket det ju inte var här. Det fanns ju andra dykare på plats.

Litterära referenser stör som spön i backen här. Bland annat från James Joyces Ulysses, men de är tyvärr helt bortkastade på mig. Shakespeare och Bibeln förekommer också och de är i alla fall något jag känner till.

Kan jag nu får hoppas att det äntligen är slut på den här tråden, den med huvudpersonen på flykt? Och fallet från den allra första boken? Som jag inte minns något alls av, i stort sett. Jag hoppas verkligen det. Även om nu en tråd fortfarande verkar vara olöst.

Intrigen i Mittvatten är komplicerad. Det är den ju alltid när det handlar om Arne Dahl, så det är inget nytt. Det gäller att ha fokus. Hela tiden. Skillnaden är nog mängden konspirationer. De är så många att till och med jag blir trött. Det spretar lite åt alla håll och kanter, men det är onekligen spännande. Mycket spännande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,09 i genomsnitt (beräknat på 1 314 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Mittvatten: Lottens bokblogg, hyllan och Tankar från en samlares hjärna

Bok: Inland av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Inland
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 377
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 2
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 januari 2024




Första meningen: Första gången jag hörde ljudet var för två månader sedan.

Baksidetext
När den forne detektiven Sam Berger slår upp ögonen har han ingen aning om var han befinner sig. Allt är vitt, en värld utan tecken. Men så står Molly Blom vid hans sida, och han inser att de två är på flykt undan en rättvisa som slutat vara rättvis.

Sam och Molly får ett oväntat uppdrag som rör ett obehagligt fall från det förflutna. Mördaren är sedan länge dömd och fängslad, men är han verkligen skyldig?

Min kommentar
Många böcker av Arne Dahl har det blivit genom åren och hans böcker hamnar automatiskt på min önskelista. Precis som Inland, som är andra delen i serien. Att det sedan kan ta flera år innan jag läser böckerna är en helt annan sak. Jag tyckte det var på tok för längesedan jag läste första delen och då hamnade serien i min Finish That Series-utmaning i år.

Första delen läste jag för nästan tre år sedan. Det kanske inte är så jättelång tid, men jag minns faktiskt inte speciellt mycket av den. Tyvärr så får jag inte direkt någon hjälp av författaren att komma ihåg vad som hände där. Inga ledtrådar alls, tycker jag. Det enda jag får är en hel del referenser till saker som hänt, men jag får inte veta vad. Detta hade ju fungerat om den hade varit en avslutad historia, men så är det ju inte. Fallet fortsätter. Även i nästa bok, uppenbarligen.

Av någon anledning så har det blivit flera böcker som utspelar sig väldigt långt norrut den senaste tiden. I denna befinner vi oss så långt in i inlandet man kan komma. Det är kallt och ödsligt. Jag älskar det. Och det gäller faktiskt både det fysiska och psykiska inlandet.

Karaktärerna är inte speciellt många och jag gillar egentligen inte någon av dem, men jag är mycket nyfiken på dem. Efter två böcker så vet jag fortfarande i stort sett ingenting om dem. Vilket kanske är naturligt, eftersom de lever som de gör. Ingen av dem gillar att dela med sig. Alla är ensamvargar. Alla går bakom ryggen på alla. Ingen litar på någon. Jag hade aldrig orkat att ha det så. Trots att det då inte är många karaktärer så har jag svårt att hålla isär Deer och Molly och jag verkar inte vara ensam om det. Även författaren har problem med det, eftersom det plötsligt står fel namn vid ett tillfälle.

Huvudfokus ligger på utredning och det gillar jag. Som vanligt med Arne Dahl så är intrigen invecklad och det är många turer. Tempot är bra och man kommer hela tiden framåt. Det händer något mest hela tiden. Även i det psykiska inlandet. Det gäller att inte tappa fokus. Jag skulle nog aldrig komma på idén att kalla en mördare normal, men måste den litterära sorten alltid vara så extrem? Jag är faktiskt ganska less på det.

Med Inland så befäster ändå Arne Dahl sin plats som favoritförfattare. Han har en säregen förmåga att få ihop saker på slutet. Den här serien innehåller, till skillnad från de om A-gruppen och Opcop, varken samhällskritik eller politik. Bara spänning. Och det är gott så. Nästa del finns i planeringen för februari och då ska jag väl inte hinna glömma allt.

Avdelningen för olika funderingar:
Jo, det finns en del frågetecken, men det allra största är nog hur mördaren visste att kvinnorna var gravida. Och inte bara det, utan dessutom gravida med barn av manligt kön.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 2 016 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Inland: Lottens bokblogg, Bokstunder och Tankar från en samlares hjärna

"Utmarker" av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Utmarker
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 383
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 1
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 april 2021




Första meningen: Asplöven darrar.

Baksidetext
Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor. Sam Berger fruktar att en seriemördare tagit henne, men få av hans kollegor inom Stockholmspolisen lyssnar på honom: utan kropp, inget brott.

Så kommer Sam i kontakt med den mystiska Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram: plötsligt är även jägaren jagad, och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.

Min kommentar
Ända sedan jag läste min allra första bok av Arne Dahl så har jag nog betraktat honom som ett säkert kort och en favoritförfattare. Speciellt böckerna om A-gruppen blev något av en kär gammal vän. Utmarker är första delen i en helt ny serie. Av någon extremt oklar anledning så har den här boken blivit stående oläst i hyllan. Tillsammans med efterföljande tre delar. Nu var det nästan fem år sedan jag senast läste en av hans böcker och då platsade han ju plötsligt i min Vi möts igen-utmaning.

Början på boken är osammanhängande och lite rörig. Det känns som att det saknas några kapitel där. Jag blir mest irriterad på att jag inte får veta saker som antyds, bland annat detaljer om Sam Bergers privatliv. Jag blir nästan tokig på att han tänker och gör saker som inte betyder något alls för mig. Jag bestämmer mig för att helt enkelt lita på att författaren vet vad han gör. Vi snackar ju ändå om Arne Dahl. Ett beslut som visar sig vara helt rätt.

Jag undrade ganska länge (det kändes som en evighet) när den där Molly Blom skulle dyka upp. Det där var riktigt snyggt gjort. Det känns inte som att man kommer nära vare sig Sam eller Molly. De är båda två väldigt distanserade och släpper inte gärna någon inpå livet. Men det är ju en serie så det kanske ger sig. Det är ovanligt få karaktärer här. Faktum är att det är, nästan, lika många poliser som offer. Det felar på en, tror jag. Det är inte så många fler än de här två sorterna.

Språkmässigt så känner jag igen mig, men annars så är detta inte den Arne Dahl som jag har blivit van vid. Framför allt så saknar jag den humoristiska tonen. Hans böcker brukar också vara mer politiska/samhällskritiska än vad denna är. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag saknar det eller ej. En annan stor skillnad är att intrigen brukar vara väldigt mycket mer komplicerad. Här är det mer pang på rödbetan.

Jag kände mig lite besviken i början, men någonstans, egentligen utan att jag märker det, så blir det en helomvändning. Det blir andlöst spännande och nästan omöjligt att sluta läsa. När jag ändå måste det så längtar jag hela tiden tillbaka. Dock är jag fortfarande oerhört less på att poliser hela tiden blir personligt inblandade.

Molly och Sam är onekligen en intressant duo och jag kan bara hoppas på att jag även fortsättningsvis slipper romantiska inslag. Utmarker innehåller egentligen bara en enda rejäl vändning som överraskar mig. Förutom slutet då. Slutet alltså...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,82 i genomsnitt (beräknat på 2 344 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Utmarker: Lottens bokblogg, Bokstunder och Böckermm.