Bok: Lögner av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Lögner
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 458
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Løgner
Översättare: Leif Jacobsen
Serie: Martin Juncker 5
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 augusti 2025




Första meningen: Pojken hette Lukas, var elva år och hade varit försvunnen i lite mer än ett dygn.

Baksidetext
Robert Danius har suttit inne i sju år för mordet på en elvaårig pojke och när ny information kommer upp till ytan ses hans fall över och han friges. Poliserna Signe Kristiansen och Martin Juncker, som utredde fallet, är långt ifrån övertygade om Danius oskuld och i smyg inleder de en ny utredning, stick i stäv med sina chefers order.

Några dagar efter frisläppandet av Danius försvinner Asser Larsen, en chefsjurist inom Köpenhamnspolisen som spelade en huvudroll i ett storskaligt tillslag mot den albanska maffian. Junckers och Signes unga kollega, Nabiha Khalid, får i uppdrag att hitta Larsen, och när hon fördjupar sig i fallet dyker det upp några märkliga sammanträffanden. Bland annat att Asser Larsen tidigare i karriären varit försvarsadvokat åt Robert Danius.

Min kommentar
Ända sedan jag läste första delen i den här serien så har jag varit fast. Delarna får inte stå olästa i hyllan speciellt länge (allt är ju relativt). Lögner är femte delen och den köpte jag faktiskt så sent som i februari i år. Och nej, de här böckerna är inte på något sätt fristående enligt min mening, det är alldeles för mycket som händer i karaktärernas liv för det.

Det är en väldigt intressant ... ja, vinkling eller vad man ska kalla det, i den här boken. Jag tror inte att jag har läst någon med en liknande handling. Bara för att man är ett svin så behöver man inte vara skyldig till allt. Bara för att man är frikänd för ett brott så behöver man inte vara helt oskyldig till andra.

Här är ett överflöd av karaktärer, precis som det brukar i den här böckerna. Det är nästan lika många poliser och andra inom rättsväsendet som övriga. Trots det så blir det aldrig krångligt att hålla ordning på dem. De som är viktiga är mycket tydliga.

Martin Juncker har blivit något av en favorit. Jag gillar hans mänsklighet. Hans kollega Signe är jag fortfarande inte så glad i. Det hon har gjort är så fel på så många sätt och det känns inte helt bra att hon verkar klara sig helt utan konsekvenser. Jag känner mig så tudelad inför detta. Signes raka motsats är Nabiha, som ligger bra till för att bli en ny favorit. Hon får mycket mer utrymme i den här boken och jag hoppas det fortsätter så. Hon har hög integritet och det uppskattar jag. Speciellt hos en polis. Men varför måste alla poliser vara, typ, kriminella eller ha släktingar som är det?

Vissa saker klaras inte upp och jag gissar att dessa blir trådar som kommer att löpa vidare. Nu när Signes tråd är avslutad (hoppas jag innerligt ändå). Det är inte ett grepp som jag är överförtjust i, men här funkar det ändå hyfsat bra. Men jag vill ju liksom veta hur det ska gå, nu, och inte behöva vänta i ett år eller så för att få veta.

Som det ser ut så är det många olika trådar och många olika brott. Ingen van deckarläsare kan väl dock bli förvånad över att allt hänger ihop. Något som jag egentligen inte är så glad i. För mig blir det alltför många sammanträffanden. Lite privatliv blir det också för karaktärerna, men det håller sig på en bra nivå och finns bara i bakgrunden.

Lögner är nästan i klass med första boken, som fortfarande är min favorit i serien. Det är otroligt spännande och oerhört svårt att sluta läsa, när man har börjat. Jag bara måste veta hur det ska gå. Och nu till den viktiga frågan: När kommer nästa del?

Avdelningen för olika funderingar:
Man förstår ju lite hur datorvirus och andra hemskheter kan sprida sig så lätt när man läser om att någon sätter in ett okänt USB-minne i sin dator. Ett som man har fått i ett oadresserat och ofrankerat mystiskt brev i sin brevlåda. Vem gör så?

På Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat på 773 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Lögner: Lottens bokblogg, hyllan och DAST Magazine

Bok: Skuggriket av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Skuggriket
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Skyggeriget
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Martin Juncker 4
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 mars 2024




Första meningen: Han älskar jobbet som nattvakt på kolkraftverket, och det har han gjort från första stund under de snart fyrtio år som han haft sin tjänst där nere vid fjorden.

Baksidetext
En väktare mister livet i samband med en våldsam explosion på Nordjyllandsverket - ett av Danmarks sista kolkraftverk och en jättelik källa till koldioxidutsläpp. Vad som först verkar vara en olycka visar sig vara ett attentat när polisen hittar fragment av en militär kamikazedrönare bland spillrorna. En radikal organisation tar på sig dådet.

Samma morgon påträffas en annan man mördad i en lyxvilla i Köpenhamns norra delar. Han är son till landets kontroversiella klimatminister, och fallet får en explosiv utveckling då det visar sig att den döde hade ett allvarligt kokainmissbruk - och dessutom en central roll i ett hittills okänt narkotikanätverk.

Utredarna Martin Juncker och Signe Kristiansen kan först inte hitta något samband mellan de två händelserna, men när deras kollegor gör en omvälvande upptäckt ändras förutsättningarna totalt.

Min kommentar
Vissa serier kräver att man läser böckerna så fort de har kommit ut, nästan. Serien om Martin Juncker här till dem. Skuggriket fick jag i julklapp och jag läser den redan i mars, året efter. Även om ingen av de senare böckerna har lyckats komma upp i samma nivå som den första så är det här riktigt bra.

Kanske är det författarnas avsikt, men precis som förra boken så börjar denna med ett fall som tappas bort. Och så blir det det vanliga med gängkriminalitet. Vilket ju onekligen är högaktuellt, men det finns ju andra sorters mord också. En annan sak som verkar vara den här författarduons signum är att det är löjligt många karaktärer med.

Starten på historien sätter läsaren på prov. Efter bara knappt fyrtio sidor så har vi presenterats för tre helt olika fall och minst femton olika personer. Det spretar åt alla håll och kanter och det är väl verklighetstroget, men som läsare blir det jobbigt.

Många kapitel börjar med ett "han" eller "hon" och eftersom man följer flera personer så har man ingen aning om vems POV man besöker. Det blir en onödigt förvirrad känsla innan man får veta vems ögon man ser genom. Det är trots detta inte speciellt jobbigt att hänga med.

Den enda sympatiska karaktären här är Martin Juncker (och Kristoffer också), han är den enda jag faktiskt känner sympati med. Han är ingen perfekt människa, men det är han högst medveten om. Signe känns fortfarande inte som en särskilt sympatisk person. Hon fortsätter att rida på sina höga hästar, men hon har en rejäl uppförsbacke efter det hon gjorde i en av de tidigare böckerna. Nabiha verkar jag inte ha haft några synpunkter på tidigare, men här tar hon mer plats. Tyvärr inte bara på ett bra sätt. Jag är ganska säker på att jag inte hade uppskattat en polis som kommer med syrliga kommentarer om saker som inte har med något att göra. Värderande åsikter, som hur rika människor har det hemma och liknande. Otroligt oprofessionellt.

När boken är slut så sitter jag där med en känsla av att alla(?) fall är oavslutade. Eller egentligen inte, jag vet ju vem som mördade vem och så, tror jag, och även vem som sprängde kolkraftverket, tror jag. Men det är det där "tror jag" som bråkar i bakhuvudet.

Skuggriket slutar lite väl abrupt, eller det går undan i en väldigt fart där. Blir alla fall verkligen avslutade? Väldigt mycket känns i alla fall oklart. Men i det stora hela så spelar det ingen som helst roll. Femte delen har redan släppts på danska. När kommer översättningen?

Avdelningen för olika funderingar:
Som vanligt så hänger jag upp mig på småsaker, men det måste vara ett datumfel där i början. Explosionen på kolkraftverket skedde 11 februari, men några sidor senare så påstås det att en av vakterna, som var där, skulle gå i pension 1 februari.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 802 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Skuggriket: Lottens bokblogg, hyllan och DAST Magazine

Bok: Blodland av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Blodland
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 438
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Kvæler
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Martin Juncker 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 september 2022




Första meningen: När han slår upp ögonen vet han inte var han är.

Baksidetext
Martin Juncker har knappt hunnit tillbaka till jobbet efter en allvarlig operation när en ung kvinna hittas mördad på Amager Fælled. Hon har kvävts till döds och lämnats kvar halvnaken i ett buskage. Hennes kläder ligger prydligt hopvikta på marken vid sidan av kroppen. Det finns inga spår att gå på.

Men mordet väcker något till liv i Juncker. För tio år sedan utredde han ett liknande fall, där man aldrig hittade gärningsmannen, och nu kan han inte frigöra sig från tanken att det kan vara samma mördare.

Signe Kristiansen är glad att Juncker är tillbaka. Hon arbetar med ett knivdråp där en ung nynazist mist livet under en politisk aktion i Nørrebro. Två oberoende fall - tills det visar sig finnas en uppseendeväckande koppling.

Min kommentar
Det finns serier och så finns det Serier. Den sort som är så bra att jag bara måste läsa, med en gång. Böckerna om Martin Juncker hör till den sorten. När Blodland dök upp i augusti så hann jag inte med den just då, men redan en månad senare så fick jag en lucka. Eller jag skapade en lucka.

Vi kan väl ta och börja prata om översättningen av titeln. Den är inte bara märklig utan helt obegriplig. Originalet, på danska, heter Kvæler. Som betyder något i stil med kvävande. Det är en titel som är så rätt på så många plan, för det är vad det handlar om. Olika orsaker, men samma känsla. Det är som att man, utan att fundera eller ha läst boken, tyckt att man översätter den tyska titeln (Blutland) i stället. Speciellt mycket blod är det inte här, strängt taget inget alls.

När jag börjar läsa så kände jag mig plötsligt lite less på att det återigen verkade vara samma tema som tidigare. Bland annat dyker det upp en högerextrem dansk som bränner Koranen. Jag behöver dock inte oroa mig, det börjar snart handla om något helt annat. Det här fallet, som boken börjar med, försvinner helt. Vad hände där? Glömde författarna bort början?

Karaktärerna är oerhört många. Jag kan nog inte minnas någon bok med så många olika personer. Många av dem figurerar bara helt kort, typ en enda gång. Det verkar ha börjat många nya poliser och tekniker och andra sedan förra boken. Ett tag kändes det som att det var fler poliser och andra inom rättsväsendet än misstänkta. Förmodligen så är det trovärdigt, men det blir jobbigt att läsa. På något mirakulöst sätt så lyckas författarna få mig att klara att hålla isär dem allihop. Det blir aldrig rörigt.

Äntligen får då Juncker och Signe jobba ihop, något som jag har väntat på sedan första boken. Signe vet jag faktiskt inte vad jag ska säga om längre. Jag gillar henne mindre och mindre. Hur ska man kunna lita på en polis som mixtrar med bevis? Detta är ju (minst) den andra utredning som hon faktiskt saboterar. Mördare kan ju i slutändan gå fria på grund av det hon gör. Signe får allt skärpa till sig nu. Juncker, han är ... Juncker. Det är rent omöjligt att inte tycka om honom. Han känns som en gammal vän och jag vet nog egentligen mer om honom än jag vet om folk jag träffar varje dag. Det finns ett par nya ansikten att gilla också, bland annat den färska polisen Mascha Rasmussen och rättspsykologen Malene Hanslev. Jag har gott hopp om dem och jag vill gärna träffa dem igen i nästa bok.

Något jag uppskattar med den här serien är att de verkligen lyckas skriva samhällskritiskt, utan att komma med pekpinnar och utan att föreläsa. Då är det ju så klart lite passande med blinkningen till Sjöwall & Wahlöö. Den gillar jag. Starten av boken upplevde jag som lite långsam, men det kan ha berott på mig och de korta lässtunder jag kunde sno till mig. Mot slutet blir det ett vansinnigt driv framåt och då blir det omöjligt att lägga ifrån sig boken.

Blodland är bättre än förra boken, men inte lika bra som den första. Hade den börjat lika bra som den slutade så skulle den nog ha kommit upp där. Fjärde delen verkar komma på danska i slutet av oktober. Man får hoppas att översättarna är snabba.

På Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 516 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Blodland: Lottens bokblogg och Kapprakt.

"Satans sommar" av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Satans sommar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 443
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Satans sommer
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Martin Juncker 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 juni 2021




Första meningen: Med tanke på att mannen på grusvägen har fått två skott i huvudet gör han ett överraskande prydligt intryck.

Baksidetext
Martin Junckers hustru, Charlotte, får ett anonymt tips: Den fruktansvärda terrorattacken för sex månader sedan kunde ha undvikits.

Charlotte är grävande journalist och konfronterar Juncker, som utreder brottet, men han fruktar för både sitt eget och Charlottes liv om hon ger sig djupare in i frågan. Junckers gamla kollega Signe är mer benägen att hjälpa Charlotte, men hon har sina egna utmaningar att brottas med. När det visar sig finnas en koppling mellan terrorbrottet och ett lik som hittats i Kongelunden släpper Signe ändå alla sina personliga problem och satsar allt på att få fram sanningen.

Juncker befinner sig i Sandsted, plågad av mardrömmar efter sin fars död. När en av stadens advokater hittas mördad i stadsparken kastas han in i en omfattande utredning som också visar sig ha anknytningar till hans eget förflutna.

Min kommentar
I vintras läste jag första boken i den här serien och ända sedan dess så har jag längtat efter Satans sommar. När jag såg att den var på gång så tänkte jag att den var ett måste så jag bad om att få den som recensionsexemplar. Två dagar efter att den hade ramlat ner på hallmattan så började jag läsa.

Kanske hade jag inte förstått att fallet från förra boken skulle fortsätta, men jo, det var ju faktiskt inte riktigt uppklarat. Tyvärr så blir det inte det i den här boken heller. Generellt så har jag svårt för trådar som sträcker sig över (för) många böcker. Än så länge är det ingen fara, men många fler vill jag inte ha om samma sak. Högst en till, sedan vill jag att det ska vara löst. Det mesta av fallet med terrorattacken kommer i alla fall tillbaka till mig utan problem. Som hjälp kommer det några resuméer, på ett snyggt och naturligt sätt.

Början av boken är väldigt långsam och jag blir faktiskt lite orolig för att mina förväntningar hade ställt till det för mig. Det tar lite mer fart en bit in, men lika bra som första boken tycker jag inte att den är. Vinterland berörde mig på flera plan, men allt det är borta här. Det blir mer som en vanlig deckare, med betydligt mindre action och mer relationer.

Karaktärerna är väldigt många, som det ju blir när det är mer än ett fall på bordet. Juncker jobbar på med ett mord i sin by, men det hamnar lite i bakgrunden. Det är så väldigt mycket som är på gång med Juncker. Han mer eller mindre tvingas göra upp med sin uppväxt och det är riktigt snyggt gjort. Signe... ja, jag minns det som att hon var en bra polis/människa. Inte nu längre. Det hon får för sig att göra med ett bevisföremål får mig genast att tycka mindre om henne (och då har jag inte ens nämnt vad hon gör på det privata planet). Detta är nog det enda i hela boken som stör mig, det känns helt enkelt inte som ett möjligt scenario. För mig blir det lite konstlat när Juncker och Signe jobbar på två olika håll. Låt Juncker komma tillbaka till Köpenhamn så att de kan jobba ihop. Det vill jag se! Om cheferna kunde ha överseende med Signes påhitt (som ju var mycket värre) så borde de kunna låta Juncker återvända.

Jag är väldigt förtjust i att författarna låter fullständigt oväntade karaktärer dö, att de vågar göra så. Det gör att jag aldrig känner mig helt säker och trygg. Förutom ett av dessa dödsfall så är det noga räknat inga direkta överraskningar. Å andra sidan så är det (nästan) inget som stör heller. Jag är osäker på om det var någon humor med i första boken, men det är det här. Ibland blir den lite krystad, men oftast får den mig att dra på munnen.

Kanske var det mina skyhöga förväntningar som ställde till det för Satans sommar, men jag förväntade mig gastkramande spänning. Det fick jag egentligen aldrig. Kanske är det också lite för utdraget. Innehållet räcker inte riktigt till för att fylla ut antalet sidor. Men det är stabilt. Mycket stabilt. När kommer tredje delen?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 331 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Satans sommar: hyllan.

"Vinterland" av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Vinterland
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 478
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Vinterland
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Martin Juncker 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 december 2020




Första meningen: Den ljumma sommarbrisen smeker henne i ansiktet.

Baksidetext
Det är dagen före julafton och Signe Kristiansen, utredningschef på mordroteln i Köpenhamn, blir uppringd av chefen. Semestern är slut: En enorm explosion har ägt rum vid julmarknaden på Nytorv. Nitton personer är döda, många fler skadade.

Danmark är skakat, och man satsar allt för att ta reda på vad som hänt och vem som ligger bakom dådet. Den tidigare stjärnpolisen Martin Juncker, Signes gamla mentor, har efter ett gravt tjänstefel blivit förflyttad långt ut i provinsen. Där bor han med sin demente far och har i uppgift att leda den nyupprättade lilla polisavdelningen.

Det borde vara odramatiskt, och är det också, tills ett spektakulärt fall hamnar på hans bord. Utredningen i Köpenhamn trampar vatten, och man byter ständigt spår, fram till att Signe får ett tips som pekar i en riktning hon inte kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

Min kommentar
Jag har ju en liten svaghet för danska deckare, de brukar vara väldigt bra. När jag såg Vinterland bland de nya böckerna i oktober så blev jag så klart nyfiken på den. Några veckor senare så dök den överraskande nog upp på hallmattan. Nya böcker har en förmåga att förbli olästa ett bra tag, men när jag förstod att den utspelar sig runt jul så tänkte jag att om tid finns så läser jag den i december, när allt planerat är läst. Tid fanns och nu är den läst. Jag blev inte besviken.

Köpenhamn är en av mina favoritstäder och även om jag inte hittar så fantastiskt bra så har jag ju, så klart, varit på Nytorv. Det är för övrigt inte speciellt mycket vi befinner oss i Köpenhamn, utan mestadels befinner vi oss någonstans längre söderut på Själland. Där har jag nog bara passerat på min väg ännu längre söderut. Det är i alla fall ett väldigt kallt och snöigt Danmark vi får möta. Det känns som att det händer lika ofta som i Skåne, men det händer ju faktiskt. Ibland.

Språket flyter på bra, det är effektivt. Man fastnar aldrig i ointressanta och ovidkommande detaljer. Trots att man får ta del av en hel del personliga problem, men det tar aldrig över. Kanske är det lite för många och för långa föreläsningar, om än det ena, än det andra, men det stör mig egentligen inte. Det är ju många samhällsproblem som avhandlas och det är väldigt tydligt att författarna hämtat inspiration av Sjöwall & Wahlöö. Ett författarpar som faktiskt nämns i boken.

Det är väldigt många karaktärer här, ändå har jag inga som helst problem att hålla isär dem. Både Martin Juncker(sen) och Signe Kristiansen känns som verkliga människor, de har både bra och mindre bra sidor. Nabina Khalid, som jobbar med Juncker på närpolisen, påminner väldigt mycket om paret Börjlinds Olivia Rönning. Hon är snabb att döma människor, ilsken och bara hennes sätt att se på saker och ting är rätt. Jag gillar henne lika mycket som jag gillar Olivia Rönning. Inte alls.

I början är det många olika trådar, som sticker iväg åt alla möjliga håll och jag funderar på hur i hela friden allt kan hänga ihop. Det blir aldrig rörigt, utan bara väldigt spännande. Här finns inga tillrättalagda politiskt korrekta åsikter, så får det ju vara i danska böcker. Helt oavsett hudfärg, religion och politiska åsikter hos den som utför det onda så är det ont. Och tvärtom gäller också, det goda är gott oavsett vem som utför det. Framför allt så ska man inte vara så snabb med att döma andra utifrån sagda egenskaper. Det finns alltid en bakgrund till allt. Kanske inte alltid en ursäkt, men en förklaring.

Jag är egentligen fast i Vinterland ända från början till slutet och det blev mer eller mindre sträckläsning så jag är glad att jag var ledig i julveckan. Allt känns väl inte riktigt uppklarat, men detta är ju en serie så det kanske kommer. Man får väl hoppas på att andra delen översätts snarast för jag vill läsa mer om Juncker och förhoppningsvis även Signe.

På Goodreads hade den 3,82 i genomsnitt (beräknat på 724 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Vinterland: hyllan, Mina skrivna ord och Systrarna Boktokiga.