torsdag 24 juni 2021

Hett i hyllan #306

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så hoppar vi fram till juli 2017, men det är fortfarande sommarrea.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer... ja, vad ska man säga? Bara titeln får en ju att bli nyfiken.

Miljön gör mig inte heller mindre nyfiken. Ända sedan TV-serien Bergerac, som utspelar sig på ön Jersey, så har jag varit intresserad av de där kanalöarna och velat åka dit. Än så länge har det inte hänt, i det verkliga livet, men jag hoppas fortfarande. Tills vidare får jag ju då nöja mig med att besöka öarna via böcker. Jag är inte helt säker på att jag visste att detta är en brevroman när jag köpte den. Det är ett format som inte brukar funka så bra för mig, men ibland händer det. Vi får väl hoppas att den här är ett undantag. När den väl är läst så vill jag hemskt gärna se filmen också.

Så här står det på baksidan:
Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sin nästa bok. Så får hon en dag ett brev från en man hon aldrig träffat, Dawsay Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen som under kriget varit ockuperad av nazisterna. Adams har hittat Juliets namn på försättsbladet till en bok av Charles Lamb och nu undrar han om hon känner till fler böcker av samme författare.

Juliet och Dawsey Adams börjar brevväxla. Han berättar om öns läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalssällskap, och snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas så av deras öden och berättelser om livet på ön att hon bestämmer sig för att åka dit. En resa som kommer att förändra hennes liv.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 23 juni 2021

"Sommar med Sonja och Susanne" av Åsa Hellberg

Författare: Åsa Hellberg
Titel: Sommar med Sonja och Susanne
Genre: Feelgood
Antal sidor: 152
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sonja 6
Förlag: Bonnier Bookery
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 10 juni 2021




Första meningen: Sonja satt vid köksbordet i sin lägenhet.

Baksidetext
Detta är några år innan livet vänds upp och ner för Sonjas tre väninnor - Rebecka, Maggan och Susanne - i och med Sonjas död. Äntligen får vi veta mer om hur Sonja planerade sitt testamente. Nu har turen kommit till Susanne.

Väninnorna åker till ett somrigt London. Michael ska gifta sig och Sonja har god lust att redan nu presentera honom för Susanne, som hon vet är hans perfekta partner.

Sonja slutför planeringen av testamentet och tar farväl av personer som betyder mycket för henne.

Min kommentar
Redan när jag förra våren hittade de här tre kortromanerna så planerade jag för att läsa Sommar med Sonja och Susanne den här sommaren. Mitt feelgoodbehov var så stort att jag flyttade fram den i den planerade läskön för juni. Det var ju trots allt sommar just då... Man skulle kunna säga att det var i rättan tid som jag läste den. För mig blev det, lite oväntat, den jag tycker mest om i hela serien.

Genom hela serien så är det Susanne som jag har tyckt minst om, det är hon som har stått allra längst ifrån mig. På motsatta sidan, skulle man nog kunna säga. Dock är det inte så att den här boken handlar (bara) om henne. Eventuellt så är det lite mer fokus på Susanne än de andra, men alla är med.

Varenda gång jag läser en bok eller ser en film om ett sådant här kompisgäng så blir jag lite avundsjuk. Jag vill också ha ett. Just då. Det har dessvärre aldrig funkat för mig, jag är nog alldeles för mycket ensamvarg för det. Trots det, eller kanske därför, så är det mysigt att läsa (och drömma) om det. De är alltid där för varandra. De accepterar och framför allt respekterar varandras olikheter och låter det få vara så. Alla har plötsligt blivit mycket lättare att tycka om. Till och med Sonja. Jag tror att detta är den enda boken i serien som faktiskt har lyckats beröra mig.

Mitt enda problem, om man nu ska se det som ett problem, var att jag hade riktigt svårt att hålla isär Sonja och Susanne. Det kan ju ha berott på att jag inte var alert när jag läste eller kanske på att båda har namn som börjar på S. Jag vet inte, men det ställde till det lite, i korta stunder, ibland.

Sommar med Sonja och Susanne knyter ihop säcken på ett föredömligt sätt. Det har varit både roligt, intressant och mysigt att träffa de här 50-plus-kvinnorna. Jag tror att det kommer att bli mer Åsa Hellberg i framtiden för mig.

Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 29 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Sommar med Sonja och Susanne: Jag kan inte hitta någon.

tisdag 22 juni 2021

Tisdagstrion: Huvudstäder

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Huvudstäder.

Jag är så fyrkantig så det får helt enkelt bli tre titlar som innehåller huvudstäder. Något annat alternativ, som är görbart, klarar jag inte av. Däremot så kan jag tycka att en del länder verkar ha fel huvudstad för jag har böcker om andra städer, men inte den jag behöver. Och varför har inte den första delen i Nessers bok en huvudstad i titeln? Tänk vad snyggt det hade blivit.

1. Himmel över London av Håkan Nesser liknar nog inget annat jag har läst av honom, men den är precis lika bra som allt annat. Om inte bättre.

2. Elva dagar i Berlin av Håkan Nesser har jag faktiskt inte läst än. Men den är säkert lika bra som jag tror.

3. Warszawakonserten av Dennis Jones är en väldigt gammal bok som jag läste för nästan 30 år sedan. Jag har ingen aning om vad jag hade tyckt om den i dag.

måndag 21 juni 2021

Film: Angel has fallen (2019)

Titel: Angel has fallen
Originaltitel: Angel has fallen
Genre: Action
Regissör: Ric Roman Waugh
Manus: Robert Mark Kamen, Matt Cook, Ric Roman Waugh
Skådespelare: Gerard Butler, Morgan Freeman, Piper Perabo, Danny Huston, Nick Nolte
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Netflix 4 juni 2021




Handling
Secret Service-agenten Mike Banning har blivit oskyldigt anklagad för att ha försökt mörda presidenten och måste till varje pris försöka avslöja det verkliga hotet och rentvå sig själv. I sina försök att avslöja allt så måste han undvika sin egen organisation och FBI.

Min kommentar
Angel has fallen... jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg att köpa den här filmen. Jag gillade ju London has fallen, som inte var riktigt lika bra som Olympus has fallen. Tyvärr så verkar de bli lite sämre för varje film och det stämmer dessvärre in även på denna. Jajamen, detta är en trilogi (så här långt).

Temat är i stora delar likt det i de två andra filmerna och helt ärligt så tycker jag inte att det är en helt osannolik historia. Det händer en del osannolika saker i landet i väster. FBI är (nästan) lika korkade som de brukar vara filmer (jag vill så gärna att det bara är i filmens värld), men den här gången dröjer det faktiskt inte riktigt lika lång tid innan de kommer på det.

Gerard Butler är fortfarande bra, dock inte lika trovärdig. Han ser helt enkelt för gammal (och... otränad) ut för rollen som, typ, elitsoldat. Jag gillar dock inte att de har gjort Mike Banning till en pillerknaprare. Mina hjältar får visst ha fel och brister, men absolut inte drogberoende. Den som, till min stora överraskning, kommer och stjäl hela showen är ingen mindre än Nick Nolte. Jag har väl egentligen aldrig riktigt varit så förtjust i honom, men här är han briljant.

Filmens två timmar går väldigt snabbt och jag blir inte uttråkad för en sekund. Det är många och stora explosioner och fräck teknik, bara inte så mycket av den. Plot-holes... ja, det finns det. Många. Det gör inget. Den är oerhört förutsägbar. Efter ungefär en kvart berättade jag för sambon vad jag trodde. Det visade sig vara rätt. Alltihop. På något sätt är det ändå spännande och perfekt fredagsunderhållning.

Jag vet inte vad andra (specifikt de som sätter löjligt låga betyg) kan tänkas förvänta sig när de väljer att se en sådan här typ av film, eller ens varför man ser den när man så uppenbart inte gillar det. Angel has fallen är ingen djup film. Jag betvivlar att den har ett budskap. Den låtsas inte vara något den inte är. Detta är underhållning och det är den med den äran.



Letterboxd hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 33 747 betyg).
IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 84 387 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 20 juni 2021

Smakebit på søndag: Satans sommar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är den tropiska sommaren här igen, vilket ju är ganska skönt, men jag önskar verkligen att det inte var 23 grader på nätterna. Ute. Det gör det omöjligt att få ner temperaturen inne 🥵. I torsdags fick jag min andra vaccindos och det känns ju oerhört bra. Läget har ljusnat betydligt. Igår var vi på en matrunda i Skåne, genom MovEat. Det är jättekul och spännande att prova mat på ställen som man inte ens visste fanns. Just den här rundan gjordes med bil, eftersom den gick runt hela mitten av Skåne, annars brukar den vara till fots.

Veckan som gick så dök det upp ett gång nya böcker här, varav den ena är den jag läser just nu. Igår började jag på Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen, andra delen i serien om den danska polisen Martin Juncker(sen). Första delen var ruggigt bra så förväntningarna är höga på den här. Än så länge ser det bra ut...

Min smakebit är från sida 82, där polisen Martin pratar med sin före detta fru, den grävande journalisten Charlotte, om fallet i förra boken:
    "Helvete", muttrar hon med munnen full och viftar ner smulorna på golvet och en geting från påsen i en och samma rörelse. "Det är faktiskt jobbet som gör att jag vill prata med dig."
    "Ja, du sa det. Vad handlar det om?"
    Hon torkar sig om munnen med handen. "Ett tips som jag fått."
    "Om vad?"
    "Om terrorattacken i december. Och utredningen."
    Juncker sträcker på sig i stolen. "Utredningen...?"
    "Ja, det är nån som vänt sig till mig med uppgifter som tyder på att det hände en del saker som inte riktigt tål dagsljus. Eller..." Hon tänker efter ett par sekunder. "Eller som inte har kommit fram."
    Han tittar bort. "Och vem är det som påstår det här?"
    "Du vet ju att jag inte kan röja mina källor, Martin." Hon ler snett.

lördag 19 juni 2021

"Jag följer dig" av Dan Nilsson

Författare: Dan Nilsson
Titel: Jag följer dig
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 326
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Niklas Lund 2
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juni 2021




Första meningen: Niklas Lund vek upp brevet och läste det för sjätte gången.

Baksidetext
Niklas har två dagar på sig att ta reda på vem som utför aktiviteter i hans namn. Det är så lång tid som han är på permission från fängelset, där han sitter sedan han gått över gränsen som privatspanare.

Den okände personen skickar ett meddelande som lockar Niklas till ett hus i gamla hemstaden Eslöv. Plötsligt blir en kvinna mördad i samma hus, vid samma tillfälle. Samtidigt inser Niklas att mördaren för en brutal kamp mot den företagskoncern som hans egen pappa startade en gång i tiden. Och mördaren är övertygad om att Niklas står på hans sida – utifrån den sanning som kommer att avslöjas.

För att förstå den hårdföra kampen måste Niklas lära känna både sin numera döda pappa och dennes företag på nytt – men också undersöka sin egen plats i historien. Med sig har Niklas sin nya allierade privatspanare – mest känd som ”Spanjorskan”. Mot sig har han polismannen Per Mattsson, som har sin egen agenda för att snabbt hitta mördaren.

Det visar sig att mördaren väckt gamla oförrätter till liv på IT-koncernens huvudkontor i Lund. Den fortsatta jakten på mördaren tar Niklas och hans bihang genom hela Skåne – med spår som leder ända till Thailand. Frågan de måste ställa sig är: Hur kommer det sig att någon kunnat dölja en sådan hemlighet – när Niklas pappa skapat en modern koncern som står för total öppenhet?

Min kommentar
Jag följer dig dök upp som en överraskning tillsammans med en annan bok för några år sedan. Av någon anledning så har den den förblivit oläst. Trots att den utspelar sig i mitt närområde. Det finns mycket med den här boken som borde locka mig till läsning. I år fick den vara med i min Boktolva och nu är den äntligen läst.

Miljön blir faktiskt bättre än vad jag hade hoppats på. Vi rör oss på flera platser runtom i Skåne och jag känner igen/har besökt de flesta av dem. Bland annat ett bostadsområde som jag går igenom varje dag på min väg till jobbet (när jag inte jobbar hemma, vill säga). Jag är nästan barnsligt förtjust över att känna igen mig så.

Karaktärerna är inte speciellt många och de är väldigt tydliga. För att vara ett tekniskt snille och självutnämnd spanare så är Niklas Lund ganska korkad. Han fattar helt vansinniga beslut och beter sig både aningslöst och dumt. Varken hans analytiska förmåga eller självbevarelsedrift verkar vara på topp. Det stör mig rejält när karaktärers agerande inte stämmer med beskrivningen av dem, som det blir här. Både Niklas Lund själv och hans medhjälpare, Jeanette, beskrivs som smarta, men de beter sig inte så.

Det höll på att gå illa redan från start här. Många referenser till något som hänt tidigare dök plötsligt upp, vilket fick mig att kolla upp den här boken närmare. Det här visar sig vara andra delen i en serie. Ingenstans i bokens beskrivning framgår det att detta är en fortsättning. För mig ställer det till problem. Jag får aldrig veta vad det är Niklas Lund egentligen har gjort för att sitta i fängelse. Det gör det svårt för mig att avgöra om han är en bra eller dålig person.

Läsningen flyter på bra, det är både fartfyllt och rappt, men en liten aning humor. Det händer något mest hela tiden. Mitt problem är att det är på tok för otroligt och osannolikt. Här är alltså två "privatspanare", som inte bara får ta del av polisens utredning utan i stort sett leder den. Nej, inte speciellt trovärdigt. Vem som var den skyldige var ganska uppenbart, tycker jag. Vissa karaktärer (faktiskt även i verkligheten) ger mig bara dåliga vibbar. Varför är lite oklart, men jag tror att det beror på att somliga inte beter sig som "riktiga" människor, som går att tro på.

Jag gillar verkligen att IT får spela en roll här, det är ju lite mitt område. De där forumen som nämns är rent farliga, om man tror på allt som folk skriver. Däremot så kan man få nyttig information och det händer att jag kollar på Flashback, speciellt när det har hänt något i mitt närområde och jag vill veta vad. Man måste bara vara källkritisk när man läser.

Idén och temat i Jag följer dig är intressant och aktuellt, men tyvärr så haltar utförandet lite. Jag får ibland känslan av att jag läser en bok om mästerdetektiven Kalle Blomkvist.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 11 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Jag följer dig: Boklysten, Bina's Books och Bokraden.

fredag 18 juni 2021

The Bookshelf Tag

Som vanligt så har jag hittat den här taggen hos Vargnatts bokhylla och som vanligt så var det väldigt längesedan. Men nu är det dags!

1. How many bookshelves do you have?
Nio bokhyllor står det i "biblioteket" (åtta breda och en smal Billy). Där står bara skönlitteratur. Sedan står det en Billy i "kontoret" och där hittar man lite facklitteratur som har med mitt jobb att göra. I köket finns en hylla med kokböcker och i hallen finns det lite spridda skurar av biografier och lite annan facklitteratur. Och så finns det ju faktiskt en bokhylla till, men där står filmer, inte böcker.

2. How many books are on your bookshelves? Or how many books do you think you have?
Här väljer jag att bara räkna de böcker som finns i de "riktiga" bokhyllorna och där står 1 690 stycken. Och så ligger 63 stycken i "arkiveringslådor" i garderoben.

3. How do you organize your books?
Här är det strikt alfabetisk ordning efter författarens efternamn som gäller.

4. What is the oldest book on your bookshelf?
Den äldsta boken... då undrar jag ju om det är den som jag har haft längst eller den som är äldst, som i skriven för jättelängesedan. Eller kanske tryckt för jättelängesedan. Ibland är det inte bra att tänka för mycket... Nåväl, jag minns inte vilken bok jag har haft längst så det får bli någon av de andra två alternativen.

Den bok som är äldst i betydelsen skriven för jättelängesedan måste vara Iliaden (eventuellt) av Homeros. Den sägs vara skriven på 700-talet f.Kr. Här var jag faktiskt tvungen att googla för det står nämligen även en uppsättning av Tusen och en natt i hyllan, men den är runt 1000 år yngre. Otroligt.

Om man då ska gå efter äldst i betydelsen tryckt för jättelängesedan så blir det En dotter åt djävulen av Dennis Wheatley som gavs ut 1975. Det kan faktiskt vara så att detta även är den jag har haft i min ägo längst också. Jag fick den av min gudmor när jag fyllde... jag tror att det var 13, men det kan ha varit tidigare. Jag vet inte riktigt vad man ska lägga in för betydelse i detta, men faktum är att det är den vettigaste present jag fått av henne.

5. What is the newest book on your bookshelf?
Samma dilemma här alltså, nästan i alla fall. Nyast som i tryckt senast blir Rummet av Lisa Hågensen. Den jag har haft kortast tid är faktiskt sex stycken, det är nämligen de jag fick när jag fyllde år.

6. What is the longest book on your bookshelf?
Jo, det står ju ett par Diana Gabaldon i hyllan och hon vinner ju lätt. Hon är mer ordrik än självaste Stephen King. Snö och aska är 1 279 sidor lång.

7. What is the shortest book on your bookshelf?
Nio månader av Cia Sigesgård är den kortaste boken, med sina tio sidor. Det är bara en novell, men den står fysiskt i hyllan.

8. What is the predominant genre on your bookshelf?
Deckare dominerar helt klart och det även utan att ta med andra i spänningsgenren, som thrillers. Ungefär en tredjedel av böckerna är deckare.

9. Have you done a bookshelf tour?
Nej.

10. Go on a random number generator and talk about the book that corresponds with that number.
Man kan använda sig av, exempelvis, random.org.

Nummer 41 blev det och det ska ju då motsvara Uppståndelsen av Steve Alten. Den har jag inte speciellt mycket att säga om, eftersom jag inte har läst den. Jag vet att det är andra delen i serien Maya och att jag köpte den på bokrean 2014.

11. Do you have fan merch or any other decorations on your bookshelf?
Nej. Endast böcker får plats i bokhyllan.

12. Show us your bookshelf!
Det här är lite jobbigt, för att inte säga omöjligt, att göra med ett enda foto. Hyllorna står längs fyra olika väggar, så det får bli tre bilder.

torsdag 17 juni 2021

Hett i hyllan #305

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den tredje, och sista, från e-boksrean i slutet av juni 2017.
Vattnet drar av Madeleine Bäck lockade länge innan jag faktiskt slog till och köpte den.

Jag tror att detta ska vara något slags skräck. Åtminstone låter det så på handlingen. Det är också första delen i en trilogi. Egentligen så tycker jag det här låter riktigt bra och spännande och jag är nog lite förvånad över att jag fortfarande inte har läst den. Tänk om den är jättebra? Då har jag ju plötsligt två böcker till att läsa. Ovanligt nog så har jag inte köpt på mig de två nästa delarna innan jag har läst den första. Det är i alla fall ett framsteg.

Så här står det på baksidan:
Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 16 juni 2021

"Nattvandraren" av Andrew Taylor

Författare: Andrew Taylor
Titel: Nattvandraren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 443
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The anatomy of ghosts
Översättare: Jan Malmsjö
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2021




Första meningen: Den sista måltiden närmade sig kulmen, sent på kvällen onsdagen den 15 februari 1786.

Baksidetext
John Holdsworth lever ett gott liv i 1780-talets London. Han är lyckligt gift, har en liten son och trivs med sitt arbete som mångsysslare inom bokbranschen. Så en dag förändras allt, utan förvarning drabbas han plötsligt av en serie tragedier. Det hela börjar med att hans son och hustru drunknar i Themsen och slutar med att hans företag går omkull.

John är nu helt ruinerad, han har inte ens en egen bostad längre. När han kontaktas av en rik änka som ber om hans hjälp tvekar han inte. Arvodet är generöst, och han har inget mer att förlora.

Uppdraget innebär att John ska bege sig till Cambridge, där änkans son Frank studerar. Änkan har fått veta att Frank inte alls är sig lik längre, han sägs ha blivit mentalt instabil och är under läkarvård. Men det är något som inte stämmer. Vad är det egentligen som har hänt Frank?

Då John besöker Franks college förs han i en sluten värld präglad av urgamla traditioner, men också av farliga intriger, oskrivna regler och pennalism. En värld där alla vet vikten av att bevara en hemlighet, och där ett brutalt brott lätt skulle kunna döljas...

Min kommentar
För snart 20 år sedan läste jag Andrew Taylors Rothtrilogi. Som jag inte alls var speciellt förtjust i. Sedan upptäckte jag att det här tydligen var en väldigt populär författare, omtyckt av många. Alltså tänkte jag att jag måste ge honom en andra chans. Jag köpte Nattvandraren på bokrean 2012 och nej, den har inte lockat till läsning. I år tog jag med den i min Vi möts igen-utmaning.

Om jag ska vara helt ärligt så hade jag nog ingen koll på vad den här boken handlade om och jag blev lite överraskad när jag plötsligt befann mig i slutet av 1700-talet. Miljön är både spännande och intressant, dessutom beskrivs den på ett fantastiskt sätt, så jag nästan kan känna stanken. Det är så otroligt äckligt, smutsigt och illaluktande. Det är inga trevliga omständigheter för vare sig kvinnor eller fattiga. När jag skulle skriva ihop det här inlägget så upptäckte jag att det tydligen finns en genre som heter aka-porr (akademisk porr alltså) och ja, det kan nog passa på denna. Collegelivet verkar inte ha ändrats nämnvärt på dessa, drygt, 200 år; mer fest än plugg.

Det är inte speciellt många karaktärer här. Av förklarliga skäl så är de flesta män och nästan allihop är ungefär lika äckliga som gatorna. De är otrevliga, oftast snorfulla och de beter sig som arroganta svin. Vilket ju så klart, förmodligen, gör det här väldigt trovärdigt. Mitt problem är att jag inte bryr mig om någon av dem, jag är helt enkelt inte intresserad. De blir liksom aldrig riktiga människor. Huvudpersonen Holdsworth har en extremt tragisk historia bakom sig, men inte ens det får mig att känna något. Här finns egentligen inga mellanmänskliga relationer. Allt går bara ut på att skaffa sig makt, pengar och fördelar. Eller att behålla dem. Allt krut verkar ha lagts på att beskriva miljö och stämning.

Boken börjar ändå bra, men det håller inte i sig så länge. När Holdsworth har kommit till Cambridge så tappar jag det lilla intresse jag haft. När Holdsworth lämnar Cambridge igen så blir jag lite mer engagerad och slutet är okej. Det är den långa mittendelen som är problemet. Tempot är olidligt långsamt och det är inte ett dugg spännande. Trots det lovande temat spöken och hemliga klubbar. Själva gåtan blir det inte mycket med. Jag blev nog i själva verket lite förvånad över att detta skulle räknas som ett mysterium.

Det tog mig nästan en vecka att läsa ut Nattvandraren, vilket är onormalt för en bok på lite drygt 400 sidor. Detta är dock en riktigt bra skildring av klassamhället, om man nu går igång på det. Likaså om man bryr sig mer om stämning och utanpåverk än substans och innehåll. Mig passar det inte alls.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag får verkligen inte ihop årtalen, det stämmer helt enkelt inte (ja, det är typ exakt sådant här som stör mig):
- klubben grundades på 1760-talet (sida 195)
- den har existerat i snart 50 år (sida 194)
- boken utspelar sig 1786 (sida 7)

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,38 i genomsnitt (beräknat på 1 710 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Nattvandraren: Bokstunder, Bokstävlarna och Fru E:s böcker.

tisdag 15 juni 2021

Tisdagstrion: Liten eller stor i titeln (eller varianter av orden)

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Liten eller stor i titeln (eller varianter av orden).

Det är alltid lite krångligt när det finns många alternativ för ord i titeln, men en bok kom till mig direkt och strax efter kom en till. Den tredje var lite jobbigare att hitta. Sedan upptäckte jag att jag faktiskt hade tre böcker med varianter av liten eller stor som alla fått 4,5 i betyg. Då blev det ju jätteenkelt!

1. Större än störst av Andreas Roman är en bok som förtjänar så mycket mer uppmärksamhet. En fantastisk berättelse om att växa upp, vänskap och drömmar.

2. Störst av allt av Malin Persson Giolito är nog ingen högoddsare i dag. Det kan bli den som typ alla har med, men det förtjänar den.

3. Små svarta lögner av Sharon Bolton är nog min favorit av henne. Hittills. En fascinerande historia... om långsinthet och hämnd.

måndag 14 juni 2021

TV-serie: Dimman #1 (2017)

Titel: Dimman
Originaltitel: The Mist
Genre: Skräck
Skapad av: Christian Torpe
TV-bolag: Spike TV
Skådespelare: Morgan Spector, Alyssa Sutherland, Gus Birney, Mia Lambert, Okezie Morro
Premiär: 2017-08-25
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Netflix maj-juni 2021





Handling
En mystisk och närmast oförklarlig dimma sveper plötsligt in över den lilla staden Bridgeville i Maine. En dimma så pass tät och tjock att man knappt kan se genom den och än mindre vistas i dess dunkel. Än värre blir det när stadens invånare, till sin förskräckelse, upptäcker att det gömmer sig en massa aggressiva och blodtörstiga monster i dimman.

Min kommentar
När jag såg att Stephen Kings Dimman fanns att se som TV-serie på Netflix så åkte den direkt in på listan. Sedan har den legat där och mognat. Jag kan ju hålla med om att det kanske inte är den bästa årstiden att se skräck, när kvällarna är ljusa, men helt ärligt så tror jag inte att det hade hjälpt om jag så hade sett den under polarnätter. Det här är inget bra alls.

Jag har ju då både läst den tunna kortromanen/långnovellen på runt 200 sidor och sett filmatiseringen. Båda var helt okej eller till och med bra. TV-serien däremot... här har man ändrat på precis hela grundkonceptet. Inget av det som händer i serien finns med i boken. Inte ens karaktärerna är samma, de har inte ens brytt sig om att döpa dem likadant. Endast dimman som faktiskt fenomen är gemensamt. Det borde vara förbjudet (och straffbart) att påstå att något bygger på en bok när det så uppenbart inte är sant.

Här finns mängder av sidohistorier och -spår. Man hoppar friskt mellan dem och det spretar åt alla håll. Ingen av historierna blir riktigt intressant. Förmodligen beror det mest på att karaktärerna känns lite som schabloner, som att de är hitte-på. Deras agerande är, i bästa fall, irrationellt. Man försöker desperat få in lite gruppsykologi, men man misslyckas kapitalt. Det är på tok för överdrivet och ologiskt. Förvandlingen från logiskt tänkande människor till djur med reptilhjärna går alldeles för snabbt och egentligen helt utan (logisk) anledning. Dialogen är ibland så usel att jag nästan rodnar.

Det är föga förvånande att Dimman läggs ner efter bara en säsong. Om man i stället hade valt filmen som grund så hade det funnits hur mycket som helst att utforska. Se den i stället. Eller läs boken. Vilket som är bättre.



TV Time har serien 7,88 i genomsnitt.
IMDb har serien 5,4 i genomsnitt (beräknat på 22 754 betyg).
Jag ger den 2,5.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Oxygene (2021)

Titel: Oxygene
Originaltitel: Oxygène
Genre: Thriller
Regissör: Alexandre Aja
Manus: Christie LeBlanc
Skådespelare: Mélanie Laurent, Mathieu Amalric, Malik Zidi, Marc Saez, Laura Boujenah
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Frankrike
Längd: 100 min
Serie: -
Såg den på Netflix 21 maj 2021





Handling
Elizabeth vaknar upp i en kryogenisk kapsel, utan minne om hur hon kom dit eller varför hon är där. Till hjälp har hon endast kapselns dator och medicinska övervakare, MILO, som finns tillhanda för att svara på hennes frågor.

Min kommentar
För ett par veckor sedan såg jag trailern för Oxygen och, trots att den är fransk, så blev jag nyfiken och la till den på vår lista. Det fanns en del ingredienser där som tilltalade mig. En alldeles vanlig fredag så blev det äntligen dens tur.

Det här är en överraskande spännande film, med ett tema som passar mig väldigt bra. Eller vad man ska säga. Den triggar många av mina rädslor. Jag var fängslad ända från start och tack vare att jag lyckades ignorera sambon, som snabbt blev uttråkad (på tok för psykologisk och för lite action, enligt honom), så höll mitt intresse sig uppe i hela filmen.

Jag är fascinerad av hur Mélanie Laurent lyckas förmedla så mycket känslor. Hon har liksom ingen motspelare, hon är alldeles ensam. Hon är så otroligt kylig, iskall, och analytisk. Dock så ställde hon inte en av de allra viktigaste frågorna (en som jag själv sa nästan direkt) och det känns lite märkligt, med tanke på hur systematiskt hon gick till väga. Svaret på den frågan hade så klart varit alldeles för avslöjande, men jag gillar verkligen inte när en plot funkar bara på grund av något som är ologiskt i sammanhanget. Förutom Laurents karaktär så finns ju datorn MILO, som så klart blir en favorit. Det är väldigt viktigt att ställa rätt frågor till en dator. Man får exakt det man frågar efter.

Blandat med iskylan så får hon några hysteriska utbrott. Det är svårt att säga om det är trovärdigt, jag har själv inte befunnit mig i den här knipan. Hela situationen känns både hopplös och överväldigande, men samtidigt så kan man ju inte bara ge upp. Så jag köper de här utbrotten. Jag hade två teorier, i stort sett ända från början, men kunde inte bestämma vilken jag ville satsa mina pengar på. Till min stora förvåning så visade sig båda vara rätt. Plus en, som jag inte alls hade tänkt på.

Oxygen måste ha varit en billig film att producera. Vi befinner oss i stort sett bara på en enda plats, förutom några minnesbilder, och bara en enda skådis. En skådis vom verkligen gör ett jättejobb i den här klaustrofobiska filmen.



Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 15 412 betyg).
IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 14 219 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 13 juni 2021

Smakebit på søndag: Svara om du hör mig

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Vädret har varit strålande hela veckan och temperaturen har varit en bit över 25. Så kom lördagen... mulet, blåst och knappt 20 grader. Man får väl vara glad för att det inte regnar åtminstone...

I veckan klämde jag in en snabbläst feelgood och vips så verkar läslusten ha kommit tillbaka. Tänk vad enkelt det kan vara ibland. Nu, däremot, läser jag ingen feelgood utan tredje delen i Hagfors-serien, Svara om du hör mig, av Ninni Schulman. Än så länge är den lika bra som de tidigare två.

Min smakebit är från sida 155:
    Ulf drog upp dragkedjan på jackan och rättade till kepsen innan han försvann ut genom dörren. Christer blev stående en lång stund och såg efter honom när han lufsade iväg över parkeringen.
    Sedan gick han tillbaka genom korridoren och in i konferensrummet. Anteckningarna från morgonens möte fanns kvar på whiteboardtavlan. Ulf Seth och Janet Antonsson. Klas Sanner och Henrik Åhman. Bertil Öy och Ernst Losjö. Jan-Åke Qvist. Oliver Långström. Petra. Vem av dem var det?
    Kunde en skjuten varg vara ett tänkbart motiv? Kanske. Om inte annat hade Petra något konkret att jobba vidare med.
    Christer lämnade tavlan och gick för att leta upp Geir.

lördag 12 juni 2021

"Återvändaren" av Anders Sundkvist

Författare: Anders Sundkvist
Titel: Återvändaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 302
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 maj 2021




Första meningen: Han gör som han brukar när tårarna vill fram.

Baksidetext
Sensommaren 1983 hittas en pojke död i Luleälven. Trettonårige Johnny Fachs har drunknat, bara dagar innan han skulle börjat åttan, och mycket talar för att han tagit sitt eget liv.

Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till sin hemstad för att närvara vid en begravning. Besöket väcker minnen från uppväxten och efter ceremonin ber Borgs gamle klasslärare om ett samtal - ett samtal om Johnny och om vad som egentligen hände den där augustidagen för länge sedan.

Borg börjar nysta i fallet och utredningen för honom snart tillbaka till den egna skoltiden, till klassrummets slutna hierarki. Spåren leder så småningom till högstadiets obs-klass och till sin häpnad inser Erik att endast två av de fem eleverna fortfarande är i livet: den ene avtjänar ett fängelsestraff på Hall, den andre är inlagd på ett behandlingshem.

När han gräver sig djupare in i historien tvingas han konfrontera både egna och andras oförrätter. Och när han tycks närma sig sanningen - en mörk hemlighet som legat dold i över två decennier - blir det uppenbart att det finns krafter beredda att göra vad som helst för att stoppa honom.

Min kommentar
Återvändaren dök upp en vacker dag i posten, som en överraskning. En bok som jag antingen missat helt och hållet eller så kan det ha varit så att jag inte blev nyfiken på den när jag såg den. Jag minns inte vilket det kan ha varit. Faktum är att jag brukar vara intresserad av böcker som utspelar sig norröver och även debutanter, så det kan tyckas lite märkligt att denna inte hamnade på min lista.

Här är det Luleå som är fonden, men jag får nog ingen riktig känsla för miljön. Det kunde ha varit vilken mindre stad som helst. En mindre stad med gruvdrift då förstås och det är väl de beskrivningarna som får mig att se bilder inne i huvudet.

Karaktärerna är lagom många, det blir aldrig svårt att hålla isär dem. Mitt problem är att jag inte känner med någon av dem och då speciellt inte huvudpersonen Erik. Hans självömkan (för mig låter det så i alla fall) tilltalar mig inte alls. Han är inte direkt någon sympatisk person. Jag känner mig inte ett dugg intresserad av vare sig historia eller karaktärer. Det kan bero på att jag egentligen inte får veta något om dem. Vilka de är nu. I sanningens namn så får jag veta mer om hur ett rum ser ut än om de som faktiskt befinner sig i det. Förutom när det gäller utseende och kläder. Om det får jag veta allt.

Språket är på riktigt strösslat med adjektiv. Jag vet inte om det är därför läsningen hakar upp sig, men hakar upp sig gör det. Allt (ovidkommande) berättas för mig. Jag får inte föreställa mig något på egen hand. Det blir så otroligt mycket information när man får veta färg och form på precis allt. Kanske är det det som gör att tempot är nästan plågsamt långsamt. Det händer inte speciellt mycket.

Det blev lite förutsägbart, eftersom jag så fort jag mötte en av karaktärerna blev helt säker på både vem och varför. Jag fick bara bläddra tillbaka för att kontrollera att det faktiskt stod ett inte i en mening. Nu förstörde det väl egentligen ingenting, men särskilt spännande är det inte. Det bränner dock till rejält mot slutet, men det är alldeles för sent.

Även här finns en historisk tråd, som allt beror på. Den börjar dessutom dagen då Johnny drunknade, för att sedan gå baklänges. När allt går mot sin upplösning så hoppar den tillbaka till slutet, till vad som egentligen hände den där dagen när Johnny dog. Det blir onekligen lite rörigt och hoppigt. Även här har polisen relationsproblem. Även här är utredaren personligt involverad. Det känns uttjatat och som något jag har läst många gånger tidigare. Det som är intressant är återvändarperspektivet (Men han är ju egentligen inte det, han är ju bara på besök). Hur man bemöts av de som är kvar, med misstänksamhet och något som liknar avund. Nästan som att man är en förrädare och/eller landsflykting. Som att de som är kvar tror att den som återvänder tror sig vara bättre. Det hade kunnat bli en egen bok.

Jag får känslan av att Återvändaren kan vara början på en serie. Det finns en hel del kvar att upptäcka, om man säger så. Däremot är jag nog lite osäker på om jag vill läsa en eventuell uppföljare.

Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Återvändaren: Mina skrivna ord, Kapprakt och Läsa & Lyssna.

fredag 11 juni 2021

Jo men så atte

Här har ju varit födelsedag. Även i år utan kalas, tyvärr. Men presenter får man ju ändå och det blev några böcker. Trots att jag verkligen, verkligen försöker att inte villhöva alla jag ser. Detta är de som var omöjliga att inte vilja ha.

All denna vrede av Cara Hunter är fjärde delen i en serie där jag visserligen bara har läst den första, men den var så fantastiskt bra att jag bara måste ha. Olympia av Mons Kallentoft är sjunde delen i en serie där jag har läst alla tidigare. Otroligt bra. Senare av Stephen King... ja, det är ju Stephen King... Vänligheten av John Ajvide Lindqvist är ett måste. Jag har gillat allt jag har läst av honom. Det ondas väsen av Louise Penny är elfte delen i en serie som kan vara den allra bästa jag har läst. Konferensen av Mats Strandberg är även den ett måste och jag har gillat allt jag läst av honom också.

torsdag 10 juni 2021

Hett i hyllan #304

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den andra från e-boksrean i slutet av juni 2017.
Yxmannen av Ray Celestin var en riktig snackis när den kom. Ibland räcker det.

Det var nog egentligen med lite tvekan som jag till slut köpte denna. Länge tänkte jag att jag nog inte ville läsa den. Varför vet jag inte. Förmodligen hade jag fått för mig att jag inte skulle gilla, men så var det ju det här med att alla pratade om den... New Orleans 1919 är inte min favoritplats eller favorittid. Däremot så är ju seriemördare och bestialiska mord lockande. Om jag gillar den så har det hunnit komma ytterligare två delar i den här serien.

Jag kan ju inte riktigt, med gott samvete, påstå att denna har sparats för att läsas under någon semesterresa. Det har blivit några sedan den köptes. Men det i huvudsak så jag har tänkt. E-böcker är ju perfekt på resande fot.

Så här står det på baksidan:
New Orleans 1919. Den beryktade seriemördaren Yxmannen sätter skräck i staden med sina bestialiska mord. Kriminalinspektör Michael Talbot utreder fallet men har svårt att hitta ledtrådar. Dessutom bär han på en hemlighet, som till intet pris får komma ut. Luca D'Andrea, Michaels tidigare chef, har fått i uppdrag av maffian att ta reda på vem Yxmannen är. Nittonåriga Ida jobbar som sekreterare hos en privatdetektiv, och när hon snubblar över ledtrådar som kan leda till avslöjandet av Yxmannens sanna identitet kan hon inte låta bli att på egen hand försöka utreda mysteriet.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 9 juni 2021

"Spåren på bryggan" av Lars Rambe

Författare: Lars Rambe
Titel: Spåren på bryggan
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 467
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrik Gransjö
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 maj 2021




Första meningen: Ronden hade kommit och gått.

Baksidetext
En patient rymmer från Sundby mentalsjukhus under stor dramatik. För att undkomma sina förföljare springer han ut på Strängnäsfjärdens is och försvinner i snöstormen. När snön lagt sig morgonen efter hittar man en överfrusen vak. Upptäckten lamslår hela Strängnäs. Ur vaken sticker det upp två lik. En man och en kvinna tätt hopslingrade och fastfrusna i isen som har färgats mörkröd av blod.

Dubbelmordet på isen blir upptakten till en mordutredning som går allt annat än problemfritt. I den lilla staden är det svårt att få klarhet i vad som hänt och polisinspektör Sven Aronsson kämpar i ensamhet med fallet som förblir olöst.

När en okänd man hittas brutalt avrättad i en park fyrtio år senare ställs Strängnäspolisen återigen inför en svår uppgift. Tidningsreportern Fredrik Gransjö bevakar mordet och blir indragen i ett fall som inte liknar något han tidigare varit med om. Hans artikelserie om Sundby sjukhus ligger i förgrunden och han känner på sig att det är något som inte stämmer.

Parallellhistorien väver samman trådarna från två tidsepoker och för upp hemligheter till ytan som länge legat begravda. Vad var det egentligen som hände och hur hänger morden ihop med varandra?

Min kommentar
För sisådär en 6,5 år sedan läste jag min första bok av den här författaren. Jag var inte speciellt glad i den och jag visste inte vad jag skulle göra med Spåren på bryggan, som redan stod i hyllan. Det var ett bra tag sedan den avancerade fram till min prioriterade hylla. Jag ville ju liksom veta om det bara var ett olycksfall i arbetet att jag inte gillade förra boken, eller om det var rent generellt. Den har inte lockat speciellt mycket, om man säger så. Till slut kraftsamlade jag och tog tag i den här gamla surdegen.

Till min stora förvåning så gillar jag det här. Historien är riktigt bra och jag gillar nästan allt med den. Det är något i språket som verkligen tilltalar mig och det flyter på bra, samtidigt som det är något där som stör mig. Det blir lite för ordrikt och omständligt berättat för mig, men det är inte alltför påfrestande. Som extra plus så finns det ett persongalleri och en karta i början av boken. Det gör mig lycklig.

Miljön är Strängnäs, där jag aldrig har varit. Kartan hjälpte nog till, men den var inte speciellt detaljerad. Alldeles oavsett det så är det alltid kul när en bok utspelar sig någon annanstans än i Stockholm.

Karaktärerna är ganska många och vi får följa flera av dem. Det framgår inte alltid vems ögon vi ser genom, men det blir ändå inte rörigt. Det som eventuellt gör det lite besvärligt är att några är väldigt lika varandra och en del förekommer i båda tidstrådarna (en 1965 och en nutid, 2005). Jag hade ganska stora problem att hålla isär två av karaktärerna, eller snarare att jag hade problem att komma ihåg vems röst det var som hade förflyttats från då, som ung, till nu, som äldre. I övrigt är det ingen karaktär som blir extra minnesvärd. Speciellt gillar jag i alla fall att poliserna, till större delen, är duktiga och gör sitt jobb. Förutom Kjell då kanske, som verkar ha hamnat på helt fel plats här i livet.

Detta är en väldigt klurig historia och det beror mest (eller bara) på utelämnande av namn. Både i persongalleriet först i boken och i texten. Storboven, om man säger så, var väl ganska uppenbart vem det var, men de andra kunde jag inte riktigt gissa. Inte heller varför kunde jag klura ut helt och hållet. Nu är ju detta en gammal bok (2007, tror jag) så den kanske är ursäktad att den kör på det som nu känns som det vanligaste greppet i deckare, att ha en historisk tråd som allt hänger på. Själv börjar jag bli lite less på det.

Läsningen av Spåren på bryggan har gjort mig lite vankelmodig. Jag hade ju i stort sett bestämt mig för att den här författaren inte alls var för mig, men faktum är att jag nu funderar på att åtminstone läsa andra delen i serien. Det är ju trots allt så att om boken inte hade varit så ordrik så kunde den nog ha fått en fyra i betyg.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 2,87 i genomsnitt (beräknat på 109 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Spåren på bryggan: Bokform, Recension idag och Anna Ljungdahl's blog.

tisdag 8 juni 2021

Tisdagstrion: Blommor, buskar & träd

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Blommor, buskar & träd.

Kanske gör jag det svårare för mig än jag behöver... Jag ville i alla fall hemskt gärna ha blommor, buskar eller träd både på omslag och i titel. Och läst den vill jag ha gjort också. Det visade sig inte vara helt lätt. Någon kan vara lite långsökt, men vem bryr sig 🙂

1. Ek av Frida Andersson Johansson är i alla fall klockren här. Den heter som ett träd, den har träd på omslaget och den handlar om träd. Jodå, nio ekar som aldrig borde ha huggits ner.

2. Daisy i kedjor av Sharon Bolton passar också, tycker jag. Daisy är ju en blomma, på engelska i alla fall. Huvudpersonen heter dessutom Rose i efternamn. Kanske inte Boltons bästa, men med den lägstanivån så är typ allt hon skriver bra.

3. Triffiderna av John Wyndham är väl den som är lite osäker. Exakt vad växterna är är lite oklart... vi kan väl kalla dem för buskar, för enkelhetens skull. En riktig sci-fi-klassiker.

måndag 7 juni 2021

Film: Kvinnan i fönstret (2021)

Titel: Kvinnan i fönstret
Originaltitel: The woman in the window
Genre: Thriller
Regissör: Joe Wright
Manus: Tracy Letts, A J Finn (bok)
Skådespelare: Amy Adams, Fred Hechinger, Julianne Moore, Gary Oldman, Jennifer Jason Leigh
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 100 min
Serie: -
Såg den på Netflix 14 maj 2021





Handling
Anna Fox bor ensam i en lägenhet i New York där hon spenderar dagarna med att dricka vin, titta på gamla filmer... och att spionera på sina grannar. När familjen Russell flyttar in på andra sidan gatan framstår de först som den perfekta familjen. Men när Anna en kväll tittar ut genom fönstret ser hon något hon inte borde. När alla runt henne börjar ifrågasätta hennes berättelse tvingas hon göra allt för att bevisa sanningen.

Min kommentar
För bara några veckor sedan läste jag boken som filmen Kvinnan i fönstret bygger på. Den stod i hyllan i många år, men när jag såg att den var på gång som film så läste jag den illa kvickt. Tanken var att den här filmen skulle ha gått på bio, men som för så mycket annat det senaste året så kom en pandemi emellan. Jag vet inte hur den hade klarat sig som biofilm, eller faktiskt ens om den hade lyckats ta sig igenom nålsögat SF, men som Netflix-film funkar den.

För mig är det svårt, för att inte säga omöjligt, att bortse från boken och det blir så klart en jämförelse här. Personligen så tror jag att filmen blev bättre tack vare att jag hade läst boken. Jag kunde fylla i alla luckor (som var många, väldigt många) och jag hade med mig känslan från när jag läste. Hela uppbyggnaden av spänningen, det ovissa, har i stort sett gått förlorad.

Jag förstår ju att man måste ändra en del när man filmatiserar en bok, men hur man kan förstöra ett manus (som ju en bok är) på det här sättet är obegripligt. Man stressar förbi viktiga saker, man har på tok för bråttom och forcerar fram berättelsen. Filmen fokuserar på helt fel saker. Eller fokuserar förresten, det är fel ord. Jag upplever det som att man bara har prickat av en checklista. Ingen stämning, ingen atmosfär, ingen känsla. Och nu menar jag i jämförelse med boken.

Amy Adams gör verkligen sitt bästa för att förmedla en förvirrad, ensam och skadad människa, men hon får tyvärr inte så mycket att jobba med. Detta är inte i närheten av lika skitigt som boken. Filmversionen av Anna Fox är så gott som barntillåten. Trots försöket att få till lite splatterscener mot slutet. De faller helt platt och passar inte alls in.

Kvinnan i fönstret känns ogenomtänkt och jag skulle vilja säga till filmmakarna att göra om och göra rätt. Det som jag tyckte var obehagligt i boken saknas helt och det kan vara så att jämförelsen blir orättvis, men jag tror inte det. Sambon, som inte har läst boken, tyckte i alla fall om filmen ännu mindre.



Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 11 993 betyg).
IMDb hade den 5,8 i genomsnitt (beräknat på 4 850 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 6 juni 2021

Smakebit på søndag: Jag följer dig

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan har faktiskt varit bra. Kanske beror det på vädret, det har ju äntligen blivit sommar. Hockey-VM gick ju inte så bra, så nu fokuserar vi på fotbolls-EM som snart drar igång. Inte mycket hopp där kanske, men man vet ju aldrig.

Läsningen har inte gått så bra. Ett tag befarade jag nästan att jag skulle ha samma bok den här veckan. Den var så väldigt seg att läsa. Men... igår morse började jag på Jag följer dig av Dan Nilsson. En bok som har stått här i hyllan i några år nu. När jag började läsa så insåg jag att jag antingen inte vetat eller hade glömt att detta var en av de där böckerna som kallas fristående, men som inte alls är det. Uppenbarligen hänger den ihop med författarens förra bok. Det är inte någon bra start att upptäcka det.

Min smakebit är från sida 77:
Han ryggade tillbaka. Förberedde sig på strid. Förlorade nästan fotfästet när han överrumplades.
    Fågeln - en skata eller kråka - satte sina vingar i luften och lämnade kojan på ett ögonblick. Niklas återfick snabbt balansen genom att ta tag i golvbrädan.
    Det fanns ingen där. Kojan var tom, sånär på en kvarlämnad engångsgrill, lite sot från det som grillats - det som fågeln antagligen varit intresserad av - och några ölburkar. Den falska Bevakaren hade antingen lurat honom eller ändrat sig, för här fanns ingenting att hämta.
    Eller så hade han haft fel om den specifika mötesplatsen.
    Han stod kvar en stund.
    Såvida...
    Såvida det inte fanns något att se här uppifrån.

lördag 5 juni 2021

"Var inte rädd för mörkret" av Kristina Agnér

Författare: Kristina Agnér
Titel: Var inte rädd för mörkret
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 maj 2021




Första meningen: Ljuset skar genom mörkret.

Baksidetext
Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Hänger det samman med en ung kvinnas olösta försvinnande i byns förflutna?

Medan sensommarnätterna blir allt mörkare blandas platsens historia med Alvas egen – och i jakten på sanningen får hennes rädslor alltmer rationell grund.

Men det är inte mörkret som är farligt, det är människorna.

Min kommentar
För ganska många år sedan så fanns det en bokblogg som hette Bokdetektiven. Den bloggaren har nu blivit författare och debuterat med Var inte rädd för mörkret. Redan innan jag ens visste vad den skulle handla om så visste jag i alla fall att jag ville läsa den. Den vissheten blev inte mindre när boken sedan jämfördes med Maria Langs böcker. Den var helt enkelt ett måste.

När boken börjar så är huvudpersonen Alva på väg till sitt lilla torp, mitt i mörkaste Småland. Miljön är helt fantastisk och jag förstår varför så många danskar och tyskar vill ha stugor där. Jag har egentligen ingen relation alls till Småland, mestadels har jag bara kört igenom, men jag har i alla fall sett att där är ofantligt mycket skog. Jag gillar den idylliska fonden, där man bara anar att mycket lurar i det fördolda.

Boken börjar för övrigt med en lista över persongalleriet. Jag älskar det! Alla böcker borde ha det. Ändå har jag svårt att hänga med i vem som är vem, vem som är pappa/mamma/barn/annan familj till vem. Det skulle kunna bero på att karaktärerna inte fångar mig. Jag känner mig lätt distanserad och kommer inte nära, som om de inte släpper in mig. Trots att många av dem har tragiska historier i bakgrunden så berör de mig inte på djupet. Till min stora glädje så är de i alla fall, allihop, helt vanliga människor, som vem som helst. De är liksom inte där bara för att de är "intressanta". Det gör att de blir trovärdiga och det gillar jag.

Vi får egentligen två historier i en, här finns nämligen två trådar. En nutid och en dåtid. Det är ingen högoddsare att de hänger ihop och att det som händer i nutid beror på det som hände i dåtid. Hur det hänger ihop... ja, det får du ta reda på genom att läsa. Boken har lite av pusseldeckare över sig, det är bara ett litet antal möjliga förövare och vi rör oss på en liten begränsad yta. Alvas mörkrädsla spelar en stor roll. Jag är inte mörkrädd, men jag har andra helt irrelevanta rädslor och jag har inga problem att relatera till Alvas ångest och försök att hantera den.

För mig är språket lite för "pratigt" och då menar jag inte att det är mycket dialog. Det finns en del utsmyckningar och detaljer som inte alls behövs. Den spirande kärlekshistorian tycker jag känns överflödig, men det är ju jag det. Jag har inget emot den, men den känns inte nödvändig.

Slutet på Var inte rädd för mörkret antyder att det kommer minst en bok till om Alva. Det ser jag fram emot, jag vill väldigt gärna veta mer om henne. Nu var det väldigt många år sedan jag läste Maria Lang, men så vitt jag minns så är jämförelsen både självklar och rättvis.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 49 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Var inte rädd för mörkret: Johannas deckarhörna, Feministbiblioteket och Tankar från en samlares hjärna.

fredag 4 juni 2021

Månadsbokslut maj 2021

Antal lästa böcker i maj 2021: 7

28. Offer 2117 av Jussi Adler-Olsen
29. Rummet av Lisa Hågensen
30. Bekännelsen av Jo Spain
31. Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman
32. Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér
33. Spåren på bryggan av Lars Rambe
34. Återvändaren av Anders Sundkvist

Antal lästa sidor: 2659
Genomsnitt/dag: 85
Genomsnitt/bok: 379

Snittbetyg: 3,57
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier: 2
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 3

Drama: 0
Feelgood: 0
Humor: 0
Kriminalroman: 4
Romance: 0
Science fiction: 0
Skräck: 0
Thriller: 3

Boktolvan: 1 (5/12)
Finish that series: 2 (9/18)
Hyllvärmare: 4 (18/36)
Vi möts igen: 0 (2/6)

Kvinnor: 4
Män: 3
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 5
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 3
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Streamingtjänst: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 3

Antal nykomna böcker: 7
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman
Månadens överraskning: Spåren på bryggan
Månadens besvikelse: Offer 2117 av Jussi Adler-Olsen
Månadens roligaste: Rummet av Lisa Hågensen
Månadens mysigaste: Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
Läsningen i maj kändes nog mest motig. Ingen av böckerna blev någon hetsläsning och frågan är ju om det beror på böckerna eller mig. Jag gissar att vi aldrig får veta vilket. Betygsgenomsnittet talar i alla fall sitt tydliga språk. Kanske är det detta som händer när man ska följa upp en fantastisk läsmånad, som ju april var.

Det blev en hel del böcker som ingår i serier och jag tror faktiskt att det egentligen är ytterligare två som hör hemma där, men vi säger fyra. En (Rambe) är första delen i sin serie. Det visste jag inte ens när jag började läsa. Två av dem (Adler-Olsen, Hågensen) är senast utgivna. Egentligen en sanning med modifikation; det kommer en ny del om Avdelning Q om bara någon månad och det finns en fjärde del om Raili och Ylva, men bara som e- och ljudbok. Två av böckerna (Adler-Olsen, Schulman) är med i min Finish That Series-utmaning. Det blev även en Boktolva (Spain). Hyllvärmarna blev fyra stycken och recensionsexemplaren tre. Alla utmaningar går bra och jag ligger i fas eller lite före i allihop.

I maj är det min födelsedag och det brukar betyda att en del böcker flyttar in. Så även i år, men inte alls lika många som det brukar. Sju nya böcker blev det totalt i maj, varav en är ett recensionsexemplar som redan är läst. De andra sex fick jag i present. Födelsedag brukar också betyda att en del böcker flyttar ut, men så belv det inte i år. Heller. Inget kalas = inga böcker ges bort.

Om månadens bästa: Det var svårt att välja mellan Pojken som slutade gråta och Bekännelsen. Till slut vann den förra.
Om månadens överraskning: Jag gillade inte alls boken jag läst av honom tidigare, men Spåren på bryggan var bra.
Om månadens besvikelse: Egentligen är det dumt att kalla Offer 2117 för en besvikelse, men jag hade hoppats så mycket på Assads bok.
Om månadens roligaste: Eftersom Raili och Ylva är med i Rummet så vinner den.
Om månadens mysigaste: Var inte rädd för mörkret är en riktig mysdeckare.
Om månadens otäckaste: Jag funderade länge, men nej, jag kunde inte komma på någon som platsade här. Tyvärr.

torsdag 3 juni 2021

Hett i hyllan #303

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi förflyttar oss snabbt vidare till slutet av juni 2017, då var det e-boksrea.
Vägen till Sugar Maple Inn av Louise Miller tror jag att jag blev nyfiken på första gången jag såg den.

Nu handlar boken kanske mest om desserter, som inte är min favoriträtt, men jag bara älskar att läsa böcker där det förekommer matlagning. När jag hittade den på e-boksrean den här sommaren så var det inte något att tveka på (jag köpte fyra och tre av dem är olästa). Egentligen är jag förvånad över att jag inte har läst den. Mitt behov av feelgood har varit väldigt stort det senaste året, men av någon outgrundlig anledning så har jag inte läst så många. Eftersom jag har denna som e-bok så har jag nog tänkt att jag skulle spara den till någon semesterresa och det har ju inte blivit så många av den sorten den senaste tiden.

Så här står det på baksidan:
När konditorn Olivia Rawling råkar sätta fyr på en efterrätt, samt hela lokalen där hon jobbar, flyr hon till den mest trösterika plats hon kan komma på: den lilla staden Guthrie, där hennes bästa vän Hannah bor. När hon blir erbjuden ett jobb av Margaret, den grälsjuka ägaren till pensionatet Sugar Maple Inn, ser hon ingen anledning till att inte tacka ja. Tillsammans med sin överentusiastiska hund flyttar Olivia in i husets bakstuga och det dröjer inte länge innan hennes desserter frestar hela byns befolkning.

Olivia finner sig snabbt till rätta i småstadslivet, och när Martin McCracken återvänder till Guthrie för att ta hand om sin sjuka far uppstår ljuva känslor. Men när en oväntad besökare dyker upp ställs allt på sin spets. Olivia inser att hon antingen måste stanna och inse att livet inte alltid blir som man tänkt sig, eller göra det som hon gör bäst: fly.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.