"Var inte rädd för mörkret" av Kristina Agnér

Författare: Kristina Agnér
Titel: Var inte rädd för mörkret
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 maj 2021




Första meningen: Ljuset skar genom mörkret.

Baksidetext
Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Hänger det samman med en ung kvinnas olösta försvinnande i byns förflutna?

Medan sensommarnätterna blir allt mörkare blandas platsens historia med Alvas egen – och i jakten på sanningen får hennes rädslor alltmer rationell grund.

Men det är inte mörkret som är farligt, det är människorna.

Min kommentar
För ganska många år sedan så fanns det en bokblogg som hette Bokdetektiven. Den bloggaren har nu blivit författare och debuterat med Var inte rädd för mörkret. Redan innan jag ens visste vad den skulle handla om så visste jag i alla fall att jag ville läsa den. Den vissheten blev inte mindre när boken sedan jämfördes med Maria Langs böcker. Den var helt enkelt ett måste.

När boken börjar så är huvudpersonen Alva på väg till sitt lilla torp, mitt i mörkaste Småland. Miljön är helt fantastisk och jag förstår varför så många danskar och tyskar vill ha stugor där. Jag har egentligen ingen relation alls till Småland, mestadels har jag bara kört igenom, men jag har i alla fall sett att där är ofantligt mycket skog. Jag gillar den idylliska fonden, där man bara anar att mycket lurar i det fördolda.

Boken börjar för övrigt med en lista över persongalleriet. Jag älskar det! Alla böcker borde ha det. Ändå har jag svårt att hänga med i vem som är vem, vem som är pappa/mamma/barn/annan familj till vem. Det skulle kunna bero på att karaktärerna inte fångar mig. Jag känner mig lätt distanserad och kommer inte nära, som om de inte släpper in mig. Trots att många av dem har tragiska historier i bakgrunden så berör de mig inte på djupet. Till min stora glädje så är de i alla fall, allihop, helt vanliga människor, som vem som helst. De är liksom inte där bara för att de är "intressanta". Det gör att de blir trovärdiga och det gillar jag.

Vi får egentligen två historier i en, här finns nämligen två trådar. En nutid och en dåtid. Det är ingen högoddsare att de hänger ihop och att det som händer i nutid beror på det som hände i dåtid. Hur det hänger ihop... ja, det får du ta reda på genom att läsa. Boken har lite av pusseldeckare över sig, det är bara ett litet antal möjliga förövare och vi rör oss på en liten begränsad yta. Alvas mörkrädsla spelar en stor roll. Jag är inte mörkrädd, men jag har andra helt irrelevanta rädslor och jag har inga problem att relatera till Alvas ångest och försök att hantera den.

För mig är språket lite för "pratigt" och då menar jag inte att det är mycket dialog. Det finns en del utsmyckningar och detaljer som inte alls behövs. Den spirande kärlekshistorian tycker jag känns överflödig, men det är ju jag det. Jag har inget emot den, men den känns inte nödvändig.

Slutet på Var inte rädd för mörkret antyder att det kommer minst en bok till om Alva. Det ser jag fram emot, jag vill väldigt gärna veta mer om henne. Nu var det väldigt många år sedan jag läste Maria Lang, men så vitt jag minns så är jämförelsen både självklar och rättvis.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 49 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Var inte rädd för mörkret: Johannas deckarhörna, Feministbiblioteket och Tankar från en samlares hjärna.