"Memento mori" av Elias Palm

Författare: Elias Palm
Titel: Memento mori
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 419
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ella Andersson 3
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2019




Första meningen: Första skottet träffade till höger i bröstkorgen och den halvmantlade kulan krossade det sjunde revbenet och punkterade lungsäcken.

Baksidetext
Det var sekreteraren på den rättsmedicinska avdelningen som tog emot budet. Stanken mötte henne först när hon rivit bort tejpen och öppnat kartongen. Hon hade just tagit emot och kvitterat ett mänskligt huvud.

I Memento mori får läsaren följa rättsläkaren Ella Andersson och hennes kollegor när de tillsammans med polisen försöker förstå den makabra försändelsen. Huvudet är vanställt av förruttnelse men kulan i skallen vittnar om en våldsam död. Medan polisen prioriterar identifieringen av huvudet riktar Ella sitt intresse mot den egna organisationen. Ett nedlagt ärende väcker hennes uppmärksamhet och bakom den byråkratiska fasaden anar hon kopplingar till organiserad brottslighet. Ingen tycks längre gå säker inte ens den rättsmedicinska avdelningen som lamslås när det står klart vem huvudet tillhör.

Min kommentar
Memento mori är tredje och sista delen om rättsläkaren Ella Andersson och det är att överdriva om jag säger att jag har gillat de tidigare två. Därför tog det emot riktigt mycket att börja läsa denna, speciellt som den är ganska tjock och jag har haft lite problem med läslusten på grund av tråkiga böcker. Ingen är mer förvånad än jag när det visade sig att Memento mori är riktigt spännande och den klart bästa i serien.

Jag är fortfarande lite osäker på var de här böckerna utspelar sig, men jag är hyfsat säker på att det är Malmö. Det är många landmärken som stämmer. Om det verkligen är Malmö så tycker jag det är oerhört synd att det inte har framgått. Nästan alla svenska böcker utspelar ju sig i Stockholm, det är ganska sällsynt med andra miljöer och då tycker jag det är synd att inte veta när man hittar en bok som förmodligen är den där sällsynta.

Boken börjar på sämsta tänkbara sätt. För mig. När, var, hur är väldigt oklart. Jag är inte jätteförtjust i tidshopp, men här kommer först en prolog, sedan kommer en tråd med datum som går framåt och sedan en tråd med x antal dagar kvar som minskar. Jag vet inte om datumtråden är nu, jag vet inte till vad det är x antal dagar kvar. Alla dessa byten sker dessutom inom samma kapitel. Sedan inser jag att det som händer, till att börja med, i tråden med x antal dagar kvar även måste ha hänt i förra boken, men utan att nämnas. I mitt huvud blir det rörigt, osammanhängande och knepigt. När det sedan dyker upp en massa antydningar, men inga förklaringar (dessa förklaringar kommer för övrigt drygt 200 sidor längre fram i boken) så känner jag att nu är det kört.

För en gångs skull så hade jag fel, för kört var det definitivt inte. Trots flera irritationsmoment så gillar jag det jag läser. Det är spännande, trots att jag är helt säker på upplösningen. Vägen dit är ändå intressant och jag gillar att få en liten kurs i rättsmedicin. För min del hade det gärna kunnat vara mer av den varan. Temat, som man väl får säga är organiserad brottslighet och hot mot myndighetspersoner är ju mer aktuellt än någonsin.

Jag vill så gärna kalla den här boken för smart, men Elias Palm åstadkommer det genom att använda sig av knep som jag tycker är oacceptabla i deckargenren. Jag kallar det för fusk. Nej, det är inte spännande när karaktärerna får veta något/kommer fram till något som undanhålls mig. Det är bara sjukt irriterande. Än mer irriterande är det för att det är så osannolikt uppenbart vad som egentligen har hänt. Det förtar inte spänningen, men jag gillar inte upplägget. Alls.

Allt är egentligen bättre i den här tredje boken. Serien knyts ihop på ett riktigt bra sätt och trots att det på baksidan står att Memento mori kan läsas fristående så rekommenderar jag inte det. För nej, det kan den inte.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 39 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Memento mori: Bokstunder, Tankar från en samlares hjärna och Ljudboksbloggen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Causa mortis" av Elias Palm

Författare: Elias Palm
Titel: Causa mortis
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 341
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ella Andersson 2
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 maj 2019




Första meningen: Långsamt drog musklerna kring det högra ögat ihop sig så att det fårade ansiktet såg ut som om det kisade.

Baksidetext
Under ett jourpass blir rättsläkaren Ella Andersson utkallad av polisen till en brottsplats. En gammal kvinna har hittats knivmördad i sitt hem. Ur ett rättsmedicinskt perspektiv verkar utredningen vara enkel, men efter obduktionen inser Ella att hon måste omvärdera sina slutsatser. Kanske finns det en annan förklaring till dödsfallet.

Genom ett konsultuppdrag för en internationell organisation dras Ella även in i en större härva där trådarna löper ända tillbaka till andra världskrigets koncentrationsläger. Hennes bedömningar tycks tillmätas enorm betydelse av flera okända parter samtliga beredda att gå mycket långt för att nå sina mål. Ella tvingas därmed inse att hennes anonyma tillvaro vid obduktionsbordet är slut och att hon inte längre är den som observerar. Nu är det hon som är iakttagen.

Min kommentar
För lite drygt tre år sedan läste jag första delen i den här serien, Corpus delicti, och var väl inte överförtjust. Det kan vara en av anledningarna till att det har dröjt så länge innan jag gav mig på andra delen. Eftersom jag gör en rejäl ansträngning att läsa ikapp serier så var det till slut dags.

Jag har alltid utgått ifrån att de här böckerna utspelar sig i Stockholm och jag har haft lite problem med att få ihop miljön. Nu läste jag på en annan blogg att de utspelar sig i Helsingborg, men då har jag ännu större problem med att få ihop det. Däremot om de befinner sig i Malmö så skulle det nog faktiskt fungera. Ingenstans i någon av de två böckerna, vad jag kan komma ihåg, har det framgått var man befinner sig. En stor brist i mina ögon.

Trots att jag tycker att boken har en lång startsträcka så kändes det som en lovande början, jag kände mig hoppfull. Sedan blev allt bara förstört. Efter ca 40 sidor så hoppar vi tillbaka ungefär 1,5 år och där fortsätter historien ända tills vi har hunnit till nutiden. Då är det ca 40 sidor kvar av boken. Det är en konst att klara två tidstrådar, en konst som Elias Palm uppenbarligen inte behärskar eftersom han har valt det här märkliga och inte speciellt bra upplägget.

Det finns ganska många problem med Causa mortis, ett av dem är att den hänger väldigt mycket ihop med förra boken. Vilket i sig inte är ett problem, men när man förutsätts komma ihåg varenda liten detalj från en bok som man läste för x antal år sedan (i mitt fall tre år då) så blir det jobbigt. Antydningarna om vad som hände duggar tätt, men det finns ingen förankring alls. En annan sak att störa sig på är att historien drivs framåt av så många helt osannolika sammanträffanden och slump. Inte mitt favoritdrivmedel.

Språkmässigt så tycker jag att Causa mortis är bättre än Corpus delicti, även om det finns en hel del uttryck som upprepas i det oändliga. Delarna där Ella gör sitt "riktiga" jobb, i stället för att springa runt och leka privatdetektiv, är på en bra nivå. Allt som har med yrket rättsläkare att göra känns trovärdigt och det är nog det som är bokens behållning. Ella själv känns mer äkta och mer intressant än i förra boken, men jag önskar så att någon författare skulle våga låta bli att göra sin huvudkaraktär personligt inblandad. Eller utsätta den för livsfara.

Boken börjar bra och slutar bra, men däremellan är det bara segt. Faktum är att den nästan tog död på min läslust. Nu har jag bara tredje och sista delen kvar. Jag hoppas på den.

Avdelningen för olika funderingar:
Ibland känner jag att jag retar mig på småsaker, men det som hände i den här boken stämde bara inte. Vid ett tillfälle följde Ella efter en person ner i en källare. Där fanns en dörr som var låst. Av vissa orsaker så stängdes inte dörren när en annan man gick igenom den. Då följde Ella efter. Så här långt är allt okej. När Ella gick igenom dörren så försvann samtidigt orsaken till att den var öppen. Alltså måste den ha gått i lås. annars borde också männen ha reagerat när de gick ut igen. Fortfarande är allt okej. Men av någon anledning så låser de alltså inte dörren efter sig när de går?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 65 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Causa mortis: Bokstunder, Ljudboksbloggen och DAST Magazine.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Corpus delicti" av Elias Palm

Författare: Elias Palm
Titel: Corpus delicti
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 325
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ella Andersson 1
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 mars 2016




Första meningen: Han la sig frivilligt i bagageutrymmet.

Baksidetext
Mord eller självmord? Dränkning eller drunkningsolycka? Kan man utesluta att en person blivit bragd om livet när kroppen är förruttnad eller illa bränd? Det är frågor som rättsläkaren Ella Andersson dagligen ställs inför.

När Ella var sex år gammal förlorade hon både sin far och sitt föräldrahem i en våldsam eldsvåda. Drygt trettio år senare lägger hon nu ett bud på ett antikt bordsur som är märkligt likt det som stod i det nedbrunna barndomshemmet.

Därmed dras Ella in i en privat undersökning av sitt förflutna, parallellt med de ordinarie dödsfallsutredningarna. Motvilligt tvingas hon inse att det finns kopplingar mellan hennes barndom och ett lik som undersöks på den rättsmedicinska avdelningen. Kopplingar som någon tycks vara mycket angelägen om att hon inte ska se.

Min kommentar
Jag är ju en deckarnörd av rang, jag är speciellt svag för svenska deckare och om det dessutom är en debut så är jag såld. Därför är det extra märkligt att just en sådan har blivit stående oläst i min hylla i över fem år.

Det är svårt att inte tänka på Patricia Cornwells böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta när man läser denna. Även huvudpersonen här, Ella Andersson, är rättsläkare, men där slutar nog faktiskt alla vidare likheter.

Jag kan ta och avhandla Ella Andersson direkt, så det blir gjort. Ella känns inte ett dugg trovärdig som kvinna (det kanske inte jag heller är, men jag är i alla fall konsekvent) och jag tycker inte om henne. Många gånger känns hon som en manlig fantasi om en kvinna. Vi skrivs på näsan, i otaliga utsvävningar, hur moralisk och rättrådig Ella är (trots att hon faktiskt stjäl bevismaterial), men mitt intryck av henne blir att hon är självgod och självrättfärdig. Min slutsats måste bli att Elias Palm borde ha valt en man till huvudperson.

Mitt första intryck av boken är att den borde ha haft betydligt fler nya stycken, det finns massor av naturliga ställen för sådana, till exempel när man helt byter ämne. Nästa sak jag tänker är: Herregud, det är som en snabbkurs i rättsmedicin! Jag förstår inte varför helt ovidkommande saker kläms in, det är precis som om författaren försökt få med så många tekniska detaljer som möjligt om hur det går till att obducera olika typer av lik. Det är på tok för många detaljer om allt och jag får känslan av att sitta på en föreläsning. Visserligen en intressant föreläsning, men nu var det ju en deckare jag läste.

Språket är väldigt omständligt (och korrekt), vilket får det att kännas som att man läser en teknisk rapport. Och, som sagt, alla dessa detaljer. Jag behöver inte veta allt om Ellas bakgrund, något jag trodde bara var i början av boken, men det bara fortsätter och fortsätter. Det kommer mängder av ovidkommande information i fullständigt ointressanta tillbakablickar, men det konstiga är att trots all denna information så lär jag aldrig känna Ella. Hon beskrivs bara för mig, men hon blir aldrig en människa.

Något som rent generellt stör mig när jag läser deckare är när någon karaktär får väldigt viktig information, men som inte förs vidare till läsaren. Här vimlar det av precis sådant och det gör mig nästan tokig. Jag vill veta samma sak som huvudpersonen och samtidigt.

Nu låter det väl som om jag avskyr den här boken, eller hur? Det gör jag inte, det finns en hel del försonande drag och kanske är allt det jag räknat upp bara de vanliga debutfelen. Det återstår att se, för jag har nämligen redan köpt både andra och tredje delen i serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,34 (beräknat på 123 betyg).
På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt (beräknat på 81 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Corpus delicti: Bokblomma, Bokberoende och med näsan i en bok.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.