lördag 8 juni 2019

"Causa mortis" av Elias Palm

Författare: Elias Palm
Titel: Causa mortis
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 341
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ella Andersson 2
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 maj 2019




Första meningen: Långsamt drog musklerna kring det högra ögat ihop sig så att det fårade ansiktet såg ut som om det kisade.

Baksidetext
Under ett jourpass blir rättsläkaren Ella Andersson utkallad av polisen till en brottsplats. En gammal kvinna har hittats knivmördad i sitt hem. Ur ett rättsmedicinskt perspektiv verkar utredningen vara enkel, men efter obduktionen inser Ella att hon måste omvärdera sina slutsatser. Kanske finns det en annan förklaring till dödsfallet.

Genom ett konsultuppdrag för en internationell organisation dras Ella även in i en större härva där trådarna löper ända tillbaka till andra världskrigets koncentrationsläger. Hennes bedömningar tycks tillmätas enorm betydelse av flera okända parter samtliga beredda att gå mycket långt för att nå sina mål. Ella tvingas därmed inse att hennes anonyma tillvaro vid obduktionsbordet är slut och att hon inte längre är den som observerar. Nu är det hon som är iakttagen.

Min kommentar
För lite drygt tre år sedan läste jag första delen i den här serien, Corpus delicti, och var väl inte överförtjust. Det kan vara en av anledningarna till att det har dröjt så länge innan jag gav mig på andra delen. Eftersom jag gör en rejäl ansträngning att läsa ikapp serier så var det till slut dags.

Jag har alltid utgått ifrån att de här böckerna utspelar sig i Stockholm och jag har haft lite problem med att få ihop miljön. Nu läste jag på en annan blogg att de utspelar sig i Helsingborg, men då har jag ännu större problem med att få ihop det. Däremot om de befinner sig i Malmö så skulle det nog faktiskt fungera. Ingenstans i någon av de två böckerna, vad jag kan komma ihåg, har det framgått var man befinner sig. En stor brist i mina ögon.

Trots att jag tycker att boken har en lång startsträcka så kändes det som en lovande början, jag kände mig hoppfull. Sedan blev allt bara förstört. Efter ca 40 sidor så hoppar vi tillbaka ungefär 1,5 år och där fortsätter historien ända tills vi har hunnit till nutiden. Då är det ca 40 sidor kvar av boken. Det är en konst att klara två tidstrådar, en konst som Elias Palm uppenbarligen inte behärskar eftersom han har valt det här märkliga och inte speciellt bra upplägget.

Det finns ganska många problem med Causa mortis, ett av dem är att den hänger väldigt mycket ihop med förra boken. Vilket i sig inte är ett problem, men när man förutsätts komma ihåg varenda liten detalj från en bok som man läste för x antal år sedan (i mitt fall tre år då) så blir det jobbigt. Antydningarna om vad som hände duggar tätt, men det finns ingen förankring alls. En annan sak att störa sig på är att historien drivs framåt av så många helt osannolika sammanträffanden och slump. Inte mitt favoritdrivmedel.

Språkmässigt så tycker jag att Causa mortis är bättre än Corpus delicti, även om det finns en hel del uttryck som upprepas i det oändliga. Delarna där Ella gör sitt "riktiga" jobb, i stället för att springa runt och leka privatdetektiv, är på en bra nivå. Allt som har med yrket rättsläkare att göra känns trovärdigt och det är nog det som är bokens behållning. Ella själv känns mer äkta och mer intressant än i förra boken, men jag önskar så att någon författare skulle våga låta bli att göra sin huvudkaraktär personligt inblandad. Eller utsätta den för livsfara.

Boken börjar bra och slutar bra, men däremellan är det bara segt. Faktum är att den nästan tog död på min läslust. Nu har jag bara tredje och sista delen kvar. Jag hoppas på den.

Avdelningen för olika funderingar:
Ibland känner jag att jag retar mig på småsaker, men det som hände i den här boken stämde bara inte. Vid ett tillfälle följde Ella efter en person ner i en källare. Där fanns en dörr som var låst. Av vissa orsaker så stängdes inte dörren när en annan man gick igenom den. Då följde Ella efter. Så här långt är allt okej. När Ella gick igenom dörren så försvann samtidigt orsaken till att den var öppen. Alltså måste den ha gått i lås. annars borde också männen ha reagerat när de gick ut igen. Fortfarande är allt okej. Men av någon anledning så låser de alltså inte dörren efter sig när de går?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 65 betyg).
Jag ger den 2,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Causa mortis: Bokstunder, Ljudboksbloggen och DAST Magazine.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. De där böckerna som får en att tappa läslusten är farliga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och det allra värsta är att jag har en till som jag ska läsa som nästa bok eller så.

      Radera
  2. Jag var tvungen att kolla på vad jag tyckte om böckerna och jag skriver förvånansvärt positivt. Jag undrar vad jag skulle tycka om dem nu, 6 - 8 år senare? Jag minns att jag gillade huvudpersonen och gillade att läsa om hennes yrke. Däremot tror jag inte att jag brydde mig så mycket om språket då tyvärr. Men min känsla så här långt efteråt var att handlingen gick åt ett håll som jag inte alls gillade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju så helt otroligt less på huvudpersonen som är personligt inblandade och hamnar i livsfara så jag vet knappt om jag orkar med det mer. Det som störde mest var ändå det där filmknepet, att man börjar i nutid för att sedan hoppa tillbaka till hur allt började. Det funkar hjälpligt på film, men här blev det bara konstigt.

      Radera