Titel: Första hösten - Blå gryning
Genre: Science fiction
Antal sidor: 314
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Visto Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 maj 2019
Första meningen: Lisen tryckte in telefonproppen djupare i örat innan hon öppnade en påse.
Baksidetext
När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten. Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå? Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.
Min kommentar
Den här boken blev jag väldigt nyfiken på redan när jag såg den första gången, när jag gick igenom spännande boksläpp för augusti 2017. Science fiction och/eller dystopier från Sverige växer ju liksom inte på träd. Sedan blev det som vanligt, ur syn, ur sinne. Även om den dök upp i mitt synfält med jämna mellanrum. En glädjens dag var det när författaren kontaktade mig på Instagram och frågade om jag ville läsa den. Svaret på den frågan var ju otroligt enkelt.
Redan de första raderna i boken gör mig glad. De befinner sig nämligen i Skåne. Tyvärr är det bara ett litet besök av en av huvudkaraktärerna, hon åker strax tillbaka till Stockholm igen. Men, tänka sig, hennes yngre syskon ger sig av till Malmö bara en liten stund senare. Det är alltid en extra bonus med miljöer man känner igen. En extra krydda blir det när dessa bekanta miljöer besöks under helt andra förutsättningar. Även ett besök i norra Sverige hinner vi med innan boken är slut.
Det är ett så otroligt bra avstamp i Första hösten och jag blir liksom lycklig i hela kroppen. Allt börjar med vardagens (små) katastrofer, som verkar vara viktiga just då för att gå över i de riktiga katastroferna. Sedan blir det bara för mycket och för osannolikt för mig. Det hör till saken att jag varken gillar tentakelmonster eller splatter och den här historien är farligt nära den gränsen. Det är kanske inte helt otroligt att tre karaktärer, som har med varandra att göra, helt oberoende av varandra plötsligt befinner sig i Malmö, det kan jag ändå köpa. Värre är det då med människor som växer en halvmeter på bara några timmar eller larver som kopplar upp sig mot hjärnan och styr människan samtidigt som de äter upp den. Just de bitarna funkar inte alls för mig.
Karaktärerna är lätta att tro på, de har både bra och dåliga egenskaper. Dessutom förändras de under resans gång. De olika relationerna är också väldigt bra beskrivna. Här finns många exempel på hur det blir när självbevarelsedriften kickar in, men jag tycker ändå att det bästa hos människan kommer fram. För det mesta.
Om jag ska klaga på något så hade jag svårt för att "en" användes i stället för "man", för mig är det fortfarande dialektalt talspråk, men det är inte så ofta att det stör på riktigt. Svårare har jag då med Adams kapitel, där det är väldigt mycket "han" och "honom" och det är inte alltid helt klart exakt vem det syftar på.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla dessa gula rapsfält som böljar precis överallt den här tiden av året. Jag vet, de är gula och vi vet vad det är för något, men steget är verkligen inte speciellt långt till bokens blå anemoner. Jag kommer aldrig att se på rapsfälten med samma ögon igen.
Det gläder mig att det ska komma en fortsättning på Första hösten. Jag bara måste få veta vad som händer sedan.
På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 63 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
Tråkig | Spännande | |
Förutsägbar | Klurig | |
Långsam | Tempofylld | |
Ordbajsig | Fåordig | |
Mysig | Suggestiv | |
Måbrabok | Tankeväckande | |
Rörig | Genomtänkt | |
Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Första hösten - Blå gryning: Bokhuset, Bokhyllan och Hobbybibliotekarien.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Man undrar vad de där rapsfälten står för...eller anemonerna.
SvaraRaderaDe står nog inte för någonting, de är bara ett uttryck för mänskligt övermod och dumhet :)
RaderaDet låter lovande. Jag vill också läsa den, den står i bokhyllan och väntar. :)
SvaraRaderaVäldigt spännande och tankeväckande :)
Radera