"Bedragarna" av Rasmus Finnhult

Författare: Rasmus Finnhult
Titel: Bedragarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 310
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Agil & Karlsson 2
Förlag: Itania
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 oktober 2017




Första meningen: "Världsmästare i ödmjukhet, åtminstone enligt honom själv." sa jag och ställde försiktigt ned vinglaset på den becksvarta sammetsduken.

Baksidetext
Spridda över Dalby stenbrotts högsta utsiktsplats ligger kroppsdelar från en man och en ung kvinna. Oidentifierbara människor som ingen verkar sakna. Varför har någon valt att på ett så demonstrativt sätt väcka polisens och allmänhetens intresse? Kriminalinspektörerna Ibrahim Agil och Rebecca Karlsson står handfallna. Läget försvåras ytterligare då Rebecca spårlöst försvinner en bit in i utredningen.

Samtidigt blir trebarnsfadern Anders Skog ombedd att hålla ett öga på sin egen bror då svägerskan misstänker otrohet. Hennes farhåga kommer på skam då verkligheten visar sig vara betydligt mörkare än så.

Min kommentar
För några år sedan läste jag första delen i den här serien, Crimebook, som var författarens debut, och även om jag inte var helt överförtjust i den så var jag ändå nyfiken på fortsättningen. Debuten kan ju alltid dras med lite barnsjukdomar och det är alltid kul att läsa böcker som utspelar sig där man bor.

Det blir en hel del glimtar från Lund och till och med nästan från området där jag bor. Jag kan inte hjälpa att jag är väldigt svag för miljöer som jag känner igen. Dalby stenbrott är scenen för ett fasansfullt brott, men den här gången bara ett litterärt sådant. Jag har aldrig varit där, men kan tänka mig att det är en tacksam bakgrund. Även ett och annat besök i Malmö och Köpenhamn görs och det räknar jag faktiskt till mitt närområde.

Några av karaktärerna känner jag igen från förra boken, som Rebecca, Ibrahim och Anders och jag minns att jag tyckte bäst om Ibrahim då. Vad som har hänt med honom (eller mig) mellan de här böckerna vet jag inte, men jag tål honom knappt nu. Han känns mer som ett testosteronstinnt fån och jag har väldigt svårt att hänga med i hans tankar. Dessutom envisas både han och Anders Skog (stavades inte det Skoog i förra boken?) att tänka på sig själva i tredje person, gärna sammansatt med något slags epitet, som "torpeden", "the detective", "södra Sveriges bäste polis", "privatspanare", "the race driver" och så vidare i all oändlighet. De första gångerna tyckte jag att det var lite småkul, men när det fortsatte genom hela boken så blev det för mycket.

Början är väldigt rörig och hoppig, det är många berättare som vill komma till tals; Ibrahim, Rebecca, Anders och en "jag". Detta "jag" läser dessutom ur ett manus och dessa berättelser är insprängt bland allt det andra. Det är ibland svårt att veta vem som berättar, de har inga egna kapitel utan skiljs bara åt av nya stycken. Personligen så har jag väldigt svårt för många berättare när det samtidigt finns ett "jag", det ställer till det i huvudet på mig.

Jag brukar gilla korthugget, men här blir jag faktiskt nästan andfådd av vad som närmast kan kallas stackato. Tempot är hyfsat högt, men tyvärr hackas det sönder av kvasifilosofiska liknelser/tankar/drömmar, som jag inte alls förstår meningen med. Lite som att karaktärerna (eller egentligen Ibrahim) ska vara hipp och fräck, men för mig blir det bara konstigt. Kanske är jag för gammal för hipp och fräck. Jag vänjer mig i alla fall till slut och berättelsen tar fart på riktigt.

Det är väldigt många referenser till förra boken och det som hände där, vilket jag inte minns efter tre år. Vissa bilder kommer till mig, men i det stora hela famlar jag i mörkret. Tyvärr så anspelas det bara på händelserna och de nämns aldrig i klarspråk.

Jag tycker detta är en bättre story än i Crimebook och jag tycker även att den är mer sammanhållen med ett högre tempo. Det jag hade invändningar mot i förra boken är inte längre något problem. Tyvärr dras Bedragarna med samma trovärdighetsproblem som alla(?) svenska deckare just nu, även här blir poliserna personligt inblandade. Jag är nog ganska less på det nu, rent generellt.

Boktipset hade inget estimerat betyg, inga betyg var heller satta.
På Goodreads var heller inga betyg satta.
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Bedragarna: Hittar inga alls.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Crimebook" av Rasmus Finnhult

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Förlaget Orda
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Kartonnage
Källa: Rec ex
Utläst: 27 december 2014






Första meningen: Han hade läget under kontroll.

Baksidetext
En åldring med invandrarbakgrund hittas död på en bilfirma, hängande i en kätting. Han har blivit torterad på ett synnerligen bestialiskt sätt. Några dagar senare hittas en välbärgad porrfilmsdistributör i en rullstol framför Lunds domkyrka, även han bragd om livet på ett sällsynt plågsamt sätt.

Lunds nyinrättade och högteknologiska kriminalavdelning, med kriminalkommisarie John Hulth i spetsen, sätts på svåra prov då fler människor sannolikt kommer att mista livet om gruppen inte anstränger sig till sitt absolut yttersta.

Mördaren verkar hämta inspiration från Crimebook, en snabbt växande sajt där hat är drivkraften, från vilken han plockar människor som han använder som pjäser i sitt morbida spel. Utredningen försvåras ytterligare när Hulth upptäcker att en av hans egna teammedlemmar deltar i spelet.

Min kommentar
Jag har alltid varit svag för böcker som utspelar sig där jag bor/har bott, vilka var mycket lättare att hitta när jag bodde i Göteborg. Sedan jag flyttade söderut så har det visat sig vara svårt att hitta sådana. När jag då hittade en bok som utspelade sig i Lund och dessutom påstods handla om en högteknologisk kriminalavdelning så blev jag eld och lågor och var bara tvungen att skaffa mig den.

Det första jag reagerar på, negativt, är den så kallade högteknologiska biten. De har datorer. Jag väntade i hela boken på att det skulle bli högteknologiskt, men väntan var förgäves. Det enda som triggar mitt tekniska nörderi är idén med en crimebook och jag har inte alls svårt att köpa att det skulle kunna finnas. Och så gillar jag Ibrahims efternamn, Agil, vilket torde vara lite programmerarhumor. Av den bästa sorten.

Den här boken innehåller dessvärre mycket av sådant som jag har svårt för. Det mesta förklaras väldigt detaljerat och många saker helt i onödan, som att app är en förkortning av applikation. Om man inte skulle veta det så är det ingen kunskap som behövs. Något som nästan är ännu värre är när jag hela tiden känner att jag blir pådyvlad massor av åsikter, jag vill bara ha en beskrivning av läget för att dra mina egna slutsatser, men här blir jag skriven på näsan vad jag ska tycka. Författaren har också använt sig av metoden att kursivera ord som han vill betona, vilket jag bara upplever som störande.

Jag får ingen direkt känsla för någon av poliserna, men den som känns mest äkta är nog Ibrahim (han med det kul namnet). Samspelet mellan poliserna känns inte helt äkta, jag får känslan av att författaren försökt få till en humoristisk dialog, men i stället blir det bara krystat och konstigt. Och den där musikgenen som många litterära kriminalare har, är den inte lite förlegad? Förutom musikreferenserna så vimlar det också av filmcitat. De flesta av båda sorter går mig spårlöst förbi.

Mot slutet blir det en faslig massa tillbakablickar, som på något sätt ska förklara alltihop(?). Förmodligen var jag inte riktigt skärpt när jag läste för jag blev bara förvirrad. Själva upplösningen är, för mig, väldigt oväntad. Jag såg inte alls det komma. Det sägs att det är en uppföljare på väg, förmodligen vill jag läsa den bara för att få bekräftat att Crimebook var en typisk debut och alla barnsjukdomar bara tillfälliga.

Boktipset hade inget estimerat betyg och bara ett enda betyg var satt. Det var en etta.
På Goodreads hade ingen betygsatt den.
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Crimebook: Annika och Läsa & Lyssna.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.