Bok: Dagen är kommen av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: Dagen är kommen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 562
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 7
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juni 2023




Första meningen: "När ska vi stanna och äta?"

Baksidetext
Några dagar före julafton hittas Harry och Inga Tynning brutalt mördade i sitt hem ett par mil norr om Hagfors. Huset är i oreda och det saknas både pengar och smycken. Det äldre paret tycks ha levt ett stillsamt liv och har av allt att döma varken fiender eller ovänner. Polisen, med Christer Berglund och Petra Wilander i spetsen, misstänker att det rör sig om ett rån som spårat ur. Men ju mer de undersöker saken, desto märkligare och obehagligare visar sig fallet vara. Journalisten Magdalena Hansson är tillbaka på jobbet efter en längre tids sjukskrivning och blir snart djupt engagerad i morden som skakar bygden.

Min kommentar
Det tog mig ju ett bra tag innan jag läste första delen i den här serien. Sedan dröjde det ungefär lika länge innan jag tog mig an den andra delen. Efter den så var jag fast. Dagen är kommen är sjunde och, enligt uppgift, sista delen. Det kändes både spännande och vemodigt att läsa. Mest spännande.

Alla böcker i den här serien har hållit en väldigt hög nivå, tycker jag. Samtliga har fått en fyra i betyg. Det som har gjort dem så bra är nog balansen mellan mordgåtan och karaktärernas privatliv. Jag brukar verkligen inte tycka om när det blir för mycket privatliv, men här har det varit på en bra nivå. Precis lagom för att jag ska lära känna alla och få dem att kännas som vänner. Alla möjliga relationsproblem har belysts och behandlats. Kanske skulle man kalla genren för relationsroman med mord.

Karaktärer ja, det finns det många av. Som det har varit i alla böckerna. Det är ett överflöd av dem. Många är ju återkommande och det underlättar. Det är komplexa och trovärdiga karaktärer. Speciellt de tre - Magdalena, Petra och Christer - som vi fått följa i sju böcker. Jag har nog inte svårt att relatera till någon av dem.

Många sidor är det också och det kanske är lätt hänt när man vill knyta ihop allt, men den är otroligt snabbläst. Allt liksom bara flyter på. Någon sidohistoria hade lätt kunnat plockas bort för att korta ner historien, utan att påverka handlingen. Dock är boken aldrig seg eller tråkig. Jag tappade aldrig intresset, utan läste engagerat med glädje genom nästan 600 sidor.

Väldigt länge såg det riktigt bra ut, att Magdalena skulle klara sig från att hamna i akut livsfara. Jag kände mig på riktigt hoppfull (plötsligt händer det!) ju längre berättelsen fortskred. Men ack vad jag bedrog mig. Jag är så sjukt less på det. I varenda deckare, liksom. Och att ett helt gäng kriminalpoliser inte funderar över varifrån ett DNA-spår kommer utan en journalist måste ifrågasätta. Det stör mig, det var liksom det första jag tänkte på och jag är ingen mordutredare.

Slutet är väldigt tillrättalagt och kan eventuellt uppfattas som lite kletigt och larvigt. Själv uppskattar jag det. I just det här fallet. Här handlar det ju om gamla vänner och jag vill ju att det ska gå dem väl.

Dagen är kommen är ett riktigt bra avslut på serien. Det känns som att precis allt knyts ihop. Jag kunde i alla fall inte upptäcka några lösa trådar. Jag känner mig mycket trygg med att lämna de här vännerna i detta läget i deras liv. Jag vet ju att Ninni Schulman redan har påbörjat en ny serie och den första delen står faktiskt i hyllan och väntar. Det känns också tryggt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 478 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Dagen är kommen: Stories from the city, stories from the sea, Barnboksbloggen och hyllan.

"När alla klockor stannat" av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: När alla klockor stannat
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 473
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 6
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 september 2021




Första meningen: Flätorna var så hårt knutna att håret stramade men Noomi rättade till blusen, strök händerna några gånger över bomullskjolen som räckte henne ända ner till kängorna.

Baksidetext
När årets bygdespel ska ha premiär på Ekshärads hembygdsgård försvinner en av skådespelarna. Ett par dagar senare återfinns hon dränkt i Klarälven. Strax efteråt hittas en ung man skjuten. Även han har en roll i föreställningen om den legendariska urmakaren Johan Tinglöf.

De ovanligt bestialiska morden förbryllar såväl Christer Berglund och Petra Wilander vid Hagforspolisen som journalisten Magdalena Hansson. Morden verkar på många sätt höra ihop men tillvägagångssätten är helt olika. Ju längre utredningen framskrider, desto tydligare blir det att de har att göra med en sadistisk mördare som sannolikt kommer att slå till igen. Frågan är bara hur, när och var.

Min kommentar
Ända till i våras så var När alla klockor stannat senaste delen i den här serien. Jag vet inte varför, men jag hade av någon anledning fått för mig att det också var den sista. Nu, med facit i hand, så är jag väldigt glad för det. Då finns det åtminstone en del till, som nu faktiskt sägs vara den avslutande.

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör detta så bra, men bra är det. Riktigt bra. Här är det i alla fall människorna som är det intressanta. Inte brottet. Och vi snackar alltså om helt vanliga människor, med vardagliga glädjeämnen och problem. Ingen är där bara för att vara "intressant". Det går att relatera till alla och det kan vara det som gör att jag gillar så mycket.

Det är tur att så många av karaktärerna nu är gamla bekanta, för här är det otroligt många inblandade. Magdalena tycker jag mindre och mindre om och ja, jag kan känna med henne, men hon vet vad som är på väg att drabba henne och hur det har varit tidigare. Ändå söker hon inte hjälp. Innan det blir för nattsvart. Petra vet jag inte vad jag ska säga om längre. Hon var ju en favorit i början, men nu... nej. Och finns det verkligen inga lyckliga människor i hela Hagfors med omnejd? Eller i alla fall någon som har det bra?

Hela bakgrundshistorien, med Tinglöfs klockor, är fantasieggande. Jag gillar verkligen när man plockar in verkliga människor och deras historia. Speciellt när de är så spännande som här. Något jag också uppskattar är att poliserna löser fallet genom att utreda. Ninni Schulman är en mästare på att få in massiv samhällskritik, utan att vifta med pekpinnar. Här handlar det om depression, eller egentligen psykisk ohälsa i stort, fördomar av sorter och till och med lite rasbiologi. Vad jag däremot inte är så glad i är det här med att ta med långa citat från andra (fakta)böcker, men det var inte så mycket att det störde mig.

När alla klockor stannat är helt klart en av de bättre i serien, men det känns som att jag alltid tycker det. Jag läste boken i en rasande fart och det blir ett extra plus för att jag inte kunde gissa rätt mördare. Om jag ska klaga på något så är det huvudpersoner eller deras närstående som hamnar i livsfara. Varje gång. Det förstör en hel del för mig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 341 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om När alla klockor stannat: hyllan, Johannas deckarhörna och Läsvärd eller inte.

"Välkommen hem" av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: Välkommen hem
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 509
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 5
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 augusti 2021




Första meningen: Samtal till SOS Alarm onsdagen den 23 augusti klockan 01.33.

Baksidetext
En sensommardag får Magdalena Hansson en inbjudan till en återträff med sin högstadieklass. Tanken är att de ska sova i klassföreståndarens sommarstuga, precis som de gjorde en helg i nian. De ska äta och umgås och gå på spökvandring i skogen. Precis som då.

Magdalena känner bara olust. De senaste veckorna har hon blivit utsatt för grovt näthat och hon skulle mycket hellre tillbringa helgen tillsammans med Petter, som äntligen är hemma från Norge där han numera jobbar. Men eftersom en av klasskamraterna idag är musiker och dokusåpakändis åker hon dit för att göra ett reportage till Värmlandsbladet.

På festen faller alla tillbaka i gamla mönster. Allting spårar ur och Magdalena blir kvar mitt i kaoset. Sent på kvällen hittas en av klasskamraterna brutalt mördad. Dagen efter hittas ännu en person i klassen död på Hotell Monica. Tillvägagångssätten verkar helt olika, men det måste väl ändå vara samma gärningsman? Vilket är i så fall motivet? Och finns det fler i klassen som är i fara?

Min kommentar
Det går väldigt snabbt nu, att beta av böckerna i den här serien. Välkommen hem är den femte delen och det känns som att de bara blir bättre och bättre. Vad som gör dem så bra har jag inget svar på och jag är nog egentligen ganska förvånad själv. Jag borde inte gilla dem, med tanke på innehållet, men det gör jag.

Jag skulle nog inte påstå att de är så mycket deckare. Visst, det finns, minst, ett mord och jo, det ska lösas, men här är så mycket annat. Just den här boken bryter dessutom mot en av de viktigaste reglerna för deckare. [spoiler]Mördaren ska presenteras hyfsat tidigt. H*n ska absolut inte plockas in som en joker i slutet. Läsaren måste få en chans att lösa gåtan.[/spoiler] Det här stör mig förvånansvärt lite i just det här fallet.

Många av karaktärerna känns nu som gamla bekanta och de visar hela tiden nya sidor. Inte alltid positiva. Torun gör mig nästan tokig. Petra tycker jag mindre och mindre om. Magdalena... ja, hon är nog som hon har varit hela tiden. Christer är nog den som har tagit sig mest, från att inte ha gillat honom alls så har han vuxit till något av en favorit. Här får vi dessutom träffa några av Magdalenas gamla klasskompisar. Ingen av dem är speciellt trevlig. Jag har aldrig varit på någon klassträff och helt ärligt så känner jag mig ännu mindre sugen på det nu. Och det är trots att jag minns både min klass och mina år i högstadiet som en bra tid. Jag har på senare år förstått att det är något ovanligt. Kanske är det bättre att ha kvar de bra minnena än att träffa dem och få allt raserat.

Det känns som att det är ovanligt många och ovanligt råa mord i den här historien, men jag skulle inte säga att det dominerar. Här är inte direkt någon nagelbitarspänning och tempot är inte heller speciellt högt. Det är mer ett lugnt och stadigt lunkande framåt. Mycket vardagsrealism och relationer blir det, men privatlivet känns aldrig krystat och konstigt utan det blir en naturlig del av karaktärerna. Även samhällskritiken vävs in på ett naturligt sätt. Den märks knappt, förutom att man nickar igenkännande när något samhällsfenomen dyker upp. Precis så här ska det vara. Det behövs inga långrandiga förklaringar och beskrivningar. Vi känner ju alla till det.

Slutet blir väldigt abrupt, kanske mest på grund av det där regelbrottet jag nämnde. Det blir inte heller speciellt trovärdigt. Länge såg det också ut som att Magdalena skulle klara sig från att hamna i direkt livsfara. Men nej. Jag är lika less på det som Petter.

Välkommen hem lyckas fånga in mig, ända från start, och behåller mig på kroken ända till slutet. Nu har jag bara en bok kvar i serien, i alla fall som står i hyllan. Det kom ju ytterligare en del i år. Den allra sista sägs det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 446 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Välkommen hem: Midnattsord, Johannas deckarhörna och och dagarna går.

"Vår egen lilla hemlighet" av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: Vår egen lilla hemlighet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 377
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 4
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 juli 2021




Första meningen: Kriminalinspektör Petra Wilander sjönk ner på skrivbordsstolen.

Baksidetext
En kväll i april kommer socialsekreterare Anna-Karin Ehn inte hem från sitt arbete och hennes make anmäler henne försvunnen. Han vet att hon har blivit hotad på sitt jobb och fruktar det värsta.

Dagen därpå hittas Anna-Karins bil övergiven vid vägkanten några mil utanför Hagfors. Polisen hittar spår av blod i bilen och man misstänker att hon har utsatts för ett brott. Anna-Karin verkar ha levt ett helt vanligt liv med man och barn, men när man börjar skrapa på den prydliga ytan upptäcker man att hon har många hemligheter. Kan de ha lett till hennes försvinnande?

Min kommentar
Jag är så glad att jag till slut tog tag i den här serien, i min Finish That Series-utmaning. Det tog ganska många år efter att jag läst första delen, men nu går det undan. Vår egen lilla hemlighet är fjärde delen och hittills den bästa i serien.

Något som inte alls brukar funka för mig när jag läser deckare är det här med (för) mycket privatliv och vardagliga problem. I de här böckerna är det väldigt mycket vardagsrealism och varför det ovanligt nog funkar har jag ingen aning om. Det kan bero på att det vävs in på ett så naturligt sätt att det inte tar över. Denna handlar om de svåra ämnena svartsjuka, av olika grader och former och då även det som ibland blir följden; psykisk och fysisk misshandel (och även andra övergrepp) i nära relationer. Det beskrivs och berättas på ett riktigt bra sätt.

Karaktärerna är inte några enkla, endimensionella figurer, alla känns som att de faktiskt skulle kunna finnas. Magdalena är lika irriterande som en mygga och sin vana trogen lägger hon sin näsa i blöt både här och där. Det hade varit bättre, för alla, om hon hade fokuserat på en sak i taget för just i det här fallet gör hon bara allt mycket värre. På mer än ett sätt. Det är märkligt hur hon alltid lyckas hamna mitt i. Inte lär hon sig något av det heller. Det måste vara ett elände att vara närstående och konstant orolig för vad hon kan tänkas hitta på. Petra är det, som vanligt, lätt att relatera till. Hennes "det är nog inte så farligt" känns ju igen. Christer har tagit sig ordentligt och han börjar vinna min sympati. Mest på grund av Torun, men ändå.

Historien är spännande och oviss. Egentligen var det bara min magkänsla som från början ledde mig rätt. Vad den grundades på har jag ingen aning om. Allt flyter på så bra och det finns inget alls som stör i berättandet. Dock har jag ända sedan första boken undrat och grubblat över vem som egentligen är läckan hos polisen. Det återstår bara att se om det upphör nu. Då kommer jag att veta.

Det som gör de här böckerna så bra, och då i synnerhet Vår egen lilla hemlighet, är att allt som händer i dem skulle kunna hända i verkligheten. Här finns inga genomonda monster till skurkar, inga övermänskliga poliser med superhjältesyndrom. Alla är som vem som helst, någon man kan möta i sitt eget bostadsområde. Och förmodligen gör.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,72 i genomsnitt (beräknat på 658 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Vår egen lilla hemlighet: Johannas deckarhörna, Tankar från en samlares hjärna och Midnatts ord.

"Svara om du hör mig" av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: Svara om du hör mig
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 415
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 3
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 juni 2021




Första meningen: Hade Bodil Sanner vetat att det var deras sista kvart tillsammans hade hon kanske sagt något mer.

Baksidetext
Det är tidig oktobermorgon och utanför slaktboden i Uvanå samlas byns jaktlag för ännu en dag bland björn och varg i Tiomilaskogen. Några timmar senare hittas en av älgjägarna, Pär Sanner, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit i sällskap med honom är försvunnen.

Vem av jaktkamraterna har velat Pär så illa? Finns det någon koppling till den tjuvskjutna vargen som hittades några veckor tidigare? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Att Hagforspolisens nya krimchef, Petra Wilander, är lika misstänkt som alla andra i jaktlaget gör mordutredningen än mer komplicerad. Livet i den lilla byn blir en mardröm för Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en efter en. Och vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren?

Journalisten Magdalena Hansson är föräldraledig när Värmlandsbladet kommer med sitt stora sparpaket. För att försöka rädda sitt arbete och sin lokalredaktion undersöker hon fallet och tar risker som sätter hela familjen på spel.

Min kommentar
När jag läste förra boken i serien så konstaterade jag ju, lättat, att det inte alls var någon tillfällighet att jag verkade gilla de här böckerna. Jag såg riktigt fram emot att läsa Svara om du hör mig och den bekräftar ytterligare den insikten. Vilket egentligen är lite märkligt, med tanke på innehållet, eller snarare fokus, i dem.

Fokus, vågar jag nog påstå nu, ligger inte på brottet, utan på människorna, relationerna. Här är det mycket privatliv och personliga problem. Nästan alla man kan tänka sig. Det är något jag inte alls brukar gilla. Jag skulle nog närmast jämföra detta med böckerna om Ruth Galloway av Elly Griffiths. Man, eller jag, blir tillräckligt intresserad och involverad i karaktärernas liv för att bry mig. Även om det ibland retar mig till vansinne. Trots allt så blir det en bra balans.

Annars börjar jag bli riktigt less på både Christer och Magdalena, de är riktiga velepellar. De analyserar, gissar och drar slutsatser till förbannelse. Förmodligen retar de mig så för att de i mycket är lika mig. Till min stora förskräckelse så börjar det tidigare säkra kortet Petra också bete sig tröttsamt. Och Torun... hon är bara tröttsam. Hur ska Christer kunna veta vad hon känner och tycker om hon inte berättar det? Han är ju ingen tankeläsare.

Tempot är inte högt och det är inte heller speciellt rafflande, men jag vill hela tiden fortsätta läsa. Det är trivsamt och lite småputtrigt. Glesbygdsmentaliteten är något jag mycket väl känner igen, även om det var många år sedan jag levde mitt i den. Jag kunde inte bestämma mig för vem jag trodde var den skyldige, inte förrän det stod ganska klart, men jag var helt säker på vem/vilka det inte var.

Eventuellt så blir det för mycket bebistjafs och jag förstår inte riktigt varför det måste vara så mycket av den sorten. Visst, Magdalena har en bebis som behöver omvårdnad, men jag behöver inte läsa om det. Det stör kanske inte, men det tillför heller inget. Än mindre förståeligt är det eftersom Magdalena har en marginell roll här. Ända till slutet. Som blir krystat och konstigt.

Svara om du hör mig är spännande och det är ovisst, men helt seriöst... författarna måste sluta utsätta sina karaktärer för livsfara. Jag är så sjukt less på det och det är oftast inte bara helt osannolikt utan också totalt onödigt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 621 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Svara om du hör mig: Och dagarna går, Helenas bokhylla och freja funderar.

"Pojken som slutade gråta" av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: Pojken som slutade gråta
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 340
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 maj 2021




Första meningen: Jag är redo.

Baksidetext
En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden.

Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en ny, stor utmaning medan den lilla värmländska staden lever i skräck.

Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabelt.

Min kommentar
Det har nu gått 4,5 år sedan jag läste första delen i den här serien, som jag tyckte oväntat mycket om. Det har stört mig lite att ha alla efterföljande böcker stående olästa och egentligen inte veta om det bara var lyckliga omständigheter som gjorde att jag gillade förra boken. I år tog jag med den i min Finish That Series-utmaning, så att jag äntligen skulle komma vidare och i maj var det dags för Pojken som slutade gråta. Ett bra beslut, så här långt.

Jag gillar verkligen att miljön är Hagfors, inte specifikt för att det är just Hagfors, utan för att det är en småstad mitt ute i den svenska obygden. Småstadskänslan är på pricken. Förutom det faktum att Hagfors verkar ha en helt osannolikt problemtyngd befolkning. I stort sett vartenda problem man kan ha förekommer här. Det är inte helt solklart att jag skulle gilla det här, faktiskt. Det är oerhört mycket privatliv och de problem som hör ihop med det. Detaljnivån är skyhög och då menar jag beskrivningar av hur man sätter på kaffe, äter mackor, går... Det brukar inte passa mig. Alls. Det är ändå något som gör att jag blir, och fortsätter vara, intresserad.

Till största delen tror jag att mitt intresse beror på att jag känner mig trygg. Jag behöver inte bekymra mig om saker runt omkring, utan kan lita på att jag får veta det jag behöver. Trots mord och annat elände så är det här avkopplande. Tempot är väldigt långsamt och egentligen är nog detta mer en relationsroman, som råkar innehålla mordbränder, än tvärtom. Det är betydligt mer fokus på människor och relationer än polisarbete och mord och jag glömmer faktiskt (ibland) bort att jag har ett brott att lösa.

Vi får i huvudsak följa tre karaktärer; journalisten Magdalena, polisen Christer Berglund och polisen Petra Wilander. Och så lite, lite av någon annan. Oklart vem, ända fram till slutet. Petra är väl den jag mest gillar hänga med. Magdalena känns för orolig och nervös för mig. Och Christer, han gör mig orolig på riktigt. Det känns märkligt när den som beter sig mest underligt och misstänkt är en av poliserna, men han är nog bara ovanligt... mesig. Jag har nog generellt svårt för männen i den här historien, de känns inte... trovärdiga... De är gnälliga, självömkande, självupptagna, har ett enormt bekräftelsebehov... men, vänta lite nu... Oh well...

Eld är något som skrämmer mig rejält så det här kommer väldigt nära. Det lilla som nu finns där, men beskrivningen av andra mordbranden berör mig. Det jag reagerar på, på ett negativt sätt, är att varenda människa här har stora problem. Det hade varit skönt om någon hade sluppit det och kunnat vara lycklig. Jag kan tycka också att det stoppas in på tok för många samhällsproblem, det blir för mycket helt enkelt även om de inte tar över på något sätt.

Jag har egentligen inga problem med de många karaktärerna (är hela Hagfors med?) och inte heller med upplägget/strukturen. Det hade dock underlättat läsningen om de oerhört långa kapitlen hade varit kortare och dessutom bara innehöll en persons tråd. Som det är nu så skiftar det fram och tillbaka och det skulle kunna upplevas som rörigt. Detta är ju en gammal bok (2012) och kanske hade inte alla börjat låta sin huvudperson bli personligt inblandad och råka i livsfara på den tiden, man naturligtvis så händer det här. Och jag är så sagolikt less på det.

Pojken som slutade gråta visar med all önskvärd tydlighet att det inte bara var en lyckoträff med förra boken. Jag gillar verkligen det här. Helt otippat och ingen är egentligen mer förvånad än jag. Nästa bok ska läsas redan om någon vecka så jag hoppas att det håller i sig.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 715 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Pojken som slutade gråta: Annikas litteratur- och kulturblogg, Helenas bokhylla och Mina skrivna ord.

"Flickan med snö i håret" av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: Flickan med snö i håret
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 351
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 december 2016




Första meningen: Han behövde bara öppna bagageluckan, knyta upp repet runt hennes smala vrister och peka mot stugan för att få henne att röra sig uppför backen.

Baksidetext
En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv.

En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.

Journalisten Magdalena Hansson har lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexåriga adoptivson Nils efter en uppslitande skilsmässa. Hon är trött och deprimerad och hoppas att lugnet på landsbygden och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Snart inser hon att den fridfulla bygden bär på hemligheter som vissa gör vad som helst för att dölja.

Min kommentar
Jag vet inte hur många gånger jag har sett Ninni Schulmans böcker på olika bloggar, men det är väldigt många. Trots att den här första delen har stått redo i hyllan i nästan fem år så har den inte blivit läst. Förrän nu, när den långt om länge fick vara med i min boktolva. Om jag hade vetat då vad jag vet nu så hade den blivit läst för längesedan. Det här gillade jag nämligen.

I Hagfors har jag aldrig varit så jag vet inte hur väl geografin stämmer, men jag tycker jag får en bra känsla för hur där ser ut. Dock trodde jag att staden var större så jag blev lite förvånad när jag kollade på Wikipedia. Den här lilla bruksorten i Värmlands djupa skogar är som vilken småstad som helst. Småstadskänslan är beskriven på pricken, inklusive den lite ursäktande mentaliteten som många i mindre städer verkar ha när de av någon oklar anledning känner att de behöver förklara varför de gillar att bo där.

Många inblandade karaktärer brukar jag alltid tycka är jobbigt och här vimlar det verkligen av dem. Konstigt nog så har jag aldrig några problem att hålla isär dem. Det kan ha att göra med att de allihop på något sätt blir verkliga människor för mig. Utan långrandiga beskrivningar så lär jag känna dem och jag kan verkligen relatera till dem. De är helt vanliga människor.

Huvudpersonen, Magdalena Hansson, är väl som folk är mest och jag känner med henne. Det är inte bara så att hennes äktenskap har kraschat, hon har även tvingats flytta hem till den lilla staden. Från Stockholm. Det måste vara hemskt att vara den misslyckade hemvändaren.

Detta är ju en debut och det kan förklara varför så väldigt många ovidkommande saker fanns med. Det är väldigt sällan man behöver få förklarat för sig hur man kliver in i en bil och kör iväg, bland många andra självklara saker. Annars tycker jag att författaren har ett bra öga för detaljer, men man behöver inte ta med allihop. Trots väldigt många detaljer så berättas ändå inte allt. Flera gånger antyds saker som har hänt mellan Magdalena och Petter, men man får aldrig veta vad. Även om jag har gjort en kvalificerad gissning så stör det mig att jag måste gissa när det gäller viktiga saker, men att jag får veta allt om hur man tvättar sin bil.

Hur konstigt det än kan låta så tycker jag att detta är en mysdeckare, trots otäcka mord. Brottet är inte det primära, relationerna och vardagslivet tar mer plats. Det kan man tycka vad man vill om, men i det här fallet funkar det för mig. Ibland önskar jag att författare skulle våga lita på sin historia utan att förklä den till deckare. Jag tycker i och för sig att Ninni Schulman gör det här med deckare riktigt bra. Ett tag misstänker jag i stort sett alla, till och med polisen Christer. Speciellt när man får veta att han fortfarande tar hem tvätten till sin gamla mor. Jag är inte helt säker på gärningsman förrän i slutet. Det är bra gjort.

Större delen av boken lyssnade jag på och det gick över förväntan. Kanske mest tack vare att en liten del av hjärnan var upptagen med ett i huvudsak tankebefriat jobb, men jag skulle vilja påstå att Angela Kovacs har en stor del i det hela. Hon läser väldigt bra och jag gillar att hon ändrar röst beroende på vad (och vem) hon läser. Boken passade väldigt bra som ljudbok, men det kommer aldrig att bli mitt favoritmedia. Jag hade aldrig missat den gigantiska ledtråden om jag hade läst.

Jag kan tycka att det finns en del lösa trådar när boken är slut, bland annat fick man aldrig veta vem som egentligen var läckan hos polisen. Det kanske kommer i nästa bok. Som jag nu måste skaffa mig.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 597 betyg).
På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 505 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Flickan med snö i håret: Lottens bokblogg, Carolina läser och Bokhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.