torsdag 11 augusti 2022

Hett i hyllan #365

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det blir ett par till från juli 2018, här är den näst sista inköpt på Adlibris Marknad i Göteborg.
Jag minns egentligen inte riktigt vad det var som gjorde mig nyfiken på I morgon kommer jag att sakna dig av Heine Bakkeid.

Det var ju några år sedan den här boken kom och det är som sagt lite oklart vad det var som lockade. Förutom att den är norsk. Ibland så räcker det. Norskt brukar passa mig väldigt bra och det finns egentligen ingen anledning att tro att det inte skulle göra det den här gången. Detta är tydligen första delen i en serie om Thorkild Aske, en vanärad polis som ingen egentligen vill kännas vid. Det verkar finnas fyra delat på norska, men bara de två första är översatta.

Så här står det på baksidan:
Förhörsledaren Thorkild Aske har ett misslyckat självmordsförsök och tre år i fängelse bakom sig. Drogpåverkad körde han ihjäl en kvinna och nu är han hatad av sina kollegor. Utstött.

Plågad av skuldkänslor låter sig Aske övertalas att flytta till en fyrholme långt upp i Norge för att hjälpa till i sökandet efter en ung man. Polisen har avskrivit försvinnandet som en drunkningsolycka, men modern kan inte släppa hoppet om att sonen fortfarande är vid liv.

Samtidigt som Aske brottas med den motvilliga lokalpolisen börjar han inse att det är något som inte stämmer. Den vindpinade ön med dess övergivna fyr visar sig gömma fler än en hemlighet. När stormen kommer och frenetiskt piskar upp havet är det inte kvarlevorna av den unge mannen som vågorna för med sig, utan kroppen av en kvinna utan ansikte.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 10 augusti 2022

Bok: Slöa hästar av Mick Herron

Författare: Mick Herron
Titel: Slöa hästar
Genre: Thriller
Antal sidor: 368
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Slow horses
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Slough House 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 juli 2022




Första meningen: Så här gick det till när River Cartwright gjorde bort sig mitt i karriären och blev en av de slöa hästarna.

Baksidetext
Jackson Lambs grupp av misfitspioner har blivit bannlysta från de högpresterande MI5-leden i Regent s Park för diverse förseelser kopplade till droger och fylla, sex och ödesdigra misstag, politik och svek. Nu är de i stället samlade i Slough House, där de vänder papper snarare än utför operationer.

Men ingen av dem har gått med i underrättelsetjänsten för att vara en "slö häst". Nu har en pojke kidnappats och hålls som gisslan - och förövarna hotar att ta livet av honom i livesändning på nätet. Hur orderna från »Tjänsten« än ser ut, så tänker inte de slöa hästarna bara sitta stilla och titta på ...

Min kommentar
Slöa hästar var jag nyfiken på när den skulle släppas och jag blev väldigt glad när den dök upp som en överraskning. Nu var det ett tag sedan och boken bara stod där, oläst. Det bästa botemedlet är att ta med den i Boktolvan. Sagt och gjort.

Jag var verkligen inte speciellt sugen på att ta tag i denna, efter att ha läst en hel del... inte negativa recensioner, men inte speciellt positiva. Dessutom så tycker jag mig ha upptäckt att jag inte verkar gilla spionthrillers. Det kom som lite av en överraskning för mig, men de senaste jag har läst har jag verkligen inte gillat. Det vill säga innan jag läste denna.

Redan från start blir jag fast. Jag älskar tonen som genomsyrar varenda formulering. Den är rejält ironisk och det är något som i stort sett alltid funkar för mig. Jag vet inte om jag vill kalla den för smart, det beror lite på vilken betydelse man lägger i det ordet. Om detta hade varit en deckare så skulle jag ha kallat det för fusk. Väldigt många gånger får agenterna information som inte meddelas läsaren. Nu är ju detta ingen deckare så det må vara tillåtet, men jag gillar det inte.

Det är ett riktigt bra persongalleri här. Framför allt så är det inte så stort som det tenderar att bli i spionthrillers. Det är en samling udda figurer som vi får möta. Jag tar dem omedelbart till mitt hjärta och bryr mig inte om att det är lite stereotypt (det här förändras faktiskt längre in i boken). Långtifrån alla är vad de betraktas som; ett gäng utgångna, överspelade och ofarliga förlorare. Alla är inte heller de svin de verkar vara, inte bara i alla fall. En del växer längs vägen. Flera av dem förblir lite otydliga, men det visar sig sedan att dessa inte har någon större roll i sammanhanget. De kan betraktas som kanonfläsk.

Gruppdynamiken är viktig här. Eller ja, från början är det inte mycket till grupp. Sedan får man en gemensam yttre fiende. Som alltid så är det det som funkar bäst. Då sluter sig gruppen.

Ibland undrar jag om det inte är precis så här det går till. Egentligen så vill jag inte tro det, men den där lite cyniska delen av mig gör det. Här klättrar man bokstavligen över lik för att kunna ta sig uppåt och inget offer (andras, märk väl) är för stort. Allt är lögner och svek. Så länge man kan dra fördel av det så är det värt det.

Slöa hästar passade mig väldigt bra. Det händer något mest hela tiden och det är massor av turer och vändningar. Bara åk med. Hur det här ska kunna bli en serie vet jag inte riktigt, men jag känner mig ganska nyfiken och taggad på att ta reda på det. Andra delen finns översatt. TV-serien måste jag ju se nu också.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 20 998 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Slöa hästar: Lottens bokblogg, Bokstunder och En trave böcker.

tisdag 9 augusti 2022

The Books and Life Tag

Det här är en rolig tag som jag hittade hos Vargnatts bokhylla.

1. On a scale of 1 to 10, 1 being a normal person and 10 being the late Harold Bloom, how much are books and reading a part of your life?
Nej, någon Harold Bloom är jag definitivt inte. Jag läser endast för underhållning, så kanske 7.

2. Where does your personal library stand right now in relation to the rest of your life? Do you have more books now than you ever have? Fewer? How has your library changed?
Helt klart har jag fler böcker nu än vad jag någonsin har haft. Det kommer mer nytt än vad som försvinner.

3. Take a mental step back and ask yourself: what is the most likely first bookish impression a newcomer would have in your home?
Den allra första reaktionen brukar vara (om någon överhuvudtaget) "Har du läst alla dessa?"

4. How often (if ever, gulp) do you clean or re-organize your books?
Det är inte alltför ofta. När jag har gjort mig av med tillräckligt många böcker för att det ska bildas hål lite överallt så får jag flytta på böckerna och ställa in de som inte fick plats innan. Någon omorganisation är det dock inte tal om, böckerna står i alfabetisk ordning efter författare. När denna omflyttning görs så städar jag också, det behöver inte göras så ofta eftersom hyllorna har dörrar.

5. On average, how many books do you acquire in a given week?
Tur att jag inte gjorde den här tagen något tidigare år... Jag håller igen (eftersom böckerna inte längre får plats i hyllorna) och kanske blir genomsnittet en i veckan i år, men de brukar komma i flock så det blir inte en varje vecka.

6. What song is your current ear-worm?
Precis just nu... Hold me closer av Cornelia Jacobs.

7. What percentage of your self-control do you retain in a well-stocked bookshop?
Numer är självbehärskningen på topp. Jag vill ha typ allt jag ser, men jag går väldigt ofta ut från en bokhandel utan att ha köpt något alls.

8. Do you ever feel the need to take a break from books? If so, what form does it take?
Det har väl hänt att jag känt att jag inte har orkat läsa. Då tittar jag på TV-serie.

9. When you meet a new person, how long does it take you to bring up books?
Det beror ju så klart på sammanhanget. Om jag möter denna person på, till exempel, Bokmässan eller läsretreaten så tar det kanske två sekunder. Annars så kan det nog ta lång tid, om det sker överhuvudtaget.

10. Have you given any thought/made any provisions for your personal library after you croak?
Nej, förutom att jag har sagt vilken bok jag vill ha med mig.

11. Are you known among your friends & loved ones for your weird and probably unhealthy relationship with books?
Ja, det måste man nog säga. De tycker nog inte att jag är konstig, men lite annorlunda. Och så gillar de att de får mina gamla, avlagda böcker som jag inte kan behålla.

måndag 8 augusti 2022

TV-serie: Kärlek & anarki #2 (2022)

Titel: Kärlek & anarki
Originaltitel: Kärlek & anarki
Genre: Komedi
Skapad av: Lisa Langseth
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Ida Engvoll, Björn Mosten, Björn Kjellman, Reine Brynolfsson, Gizem Erdogan
Premiär: 2022-06-16
Produktionsland: Sverige
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Netflix juli-augusti 2022





Handling
Det kommer att ske stora förändringar på förlaget för att hänga med i en ständigt förändrande litteraturbransch. För att hänga med konkurrenterna har Sofie tagit in ett par investerare som ska lyfta förlaget till nya nivåer. På köpet blir hon VD och ska styra skeppet.

Min kommentar
Det visar sig vara nästan två år sedan jag såg första säsongen av Kärlek & anarki, vilket gjorde mig ganska så förvånad. Jag blev så klart väldigt glad när den andra säsongen kom och tänkte väl se den så snart det bara var möjligt. Nu börjar ju även listan på TV-serier att svälla ut ordentligt så det tog ändå ett tag innan den hamnade överst.

Kanske var mina förväntningar för höga i början, jag gillade ju verkligen första säsongen. Mycket kändes väldigt annorlunda, bland annat så var det fullständigt galna borta. Jag trodde väl aldrig jag skulle säga att jag saknade det. Här är i alla fall mycket mer allvar och mörker nu. De två första avsnitten går lite på tomgång och känns lite uddlösa. Sedan drar det igång.

När "sensitivitetskonsulten" dyker upp blir det så där skarpt igen. Det är mycket skarpt och mitt i prick. Till min stora glädje så fortsätter det så, i nästa avsnitt och faktiskt i resten av säsongen. Det är mycket meta-humor, bland annat en Reine Brynolfsson som blir irriterad på en ljudboksinläsare. Otroligt roligt. En annan rolig scen är när investeraren pitchar sin bokidé. Då bryter jag nästan ihop.

Sofie är fortfarande huvudperson, kan man nog säga, men det är mer fokus på hennes mående. Hon vinner på det, hon blir mer riktig. Eller äkta då. De andra på förlaget, som väl egentligen bara var en bakgrund i första säsongen, får betydligt mer utrymme och även de blir riktiga människor.

Lisa Langseth sätter verkligen fingret på en del av nutidens samhälle, där rädslan att stöta sig med någon, vem som helst, gör att det inte blir något av något. Mycket av det som händer är en aning överdrivet, hoppas jag, men det är så träffsäkert. Jag vet inte hur det går till på ett förlag, hur man väljer böcker man ska ge ut, men det känns som att detta stämmer hyfsat bra. Innehållet spelar ingen större roll. Det viktiga är om det kan sälja.

Skådespelarinsatserna är det inte mycket att orda om. Bättre än så här blir det inte. Jag har ju sett Ida Engvoll i ganska mycket och jag har väl inte varit hennes största fan, men här är hon lysande. Björn Kjellman är, som vanligt, fantastisk. Reine Brynolfsson är briljant. Även de andra är enastående.

Jag vet inte hur man eventuellt skulle kunna göra ytterligare en säsong av Kärlek & anarki och egentligen vet jag inte om jag vill att det ska bli det. Ibland är det bra att sluta när man är på topp och frågan är om man hålla den här höga nivån i fler säsonger. Men kommer det en så ser jag den. Det är utom allt tvivel.



TV Time har serien 9,38 i genomsnitt.
IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 9 586 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Love & gelato (2022)

Titel: Love & gelato
Originaltitel: Love & gelato
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Brandon Camp
Manus: Brandon Camp, Jenna Evans Welch (bok)
Skådespelare: Susanna Skaggs, Tobia De Angelis, Saul Nanni, Owen McDonnell, Valentina Lodovini
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 8 juli 2022





Handling
Linas mammas sista önskan var att Lina skulle åka på den där resan till Italien, som de egentligen skulle ha gjort tillsammans, sommaren innan Lina ska börja på universitetet. När hon kommer till Rom så får hon sin mammas dagbok av mammans bästa väninna. Där uppenbarar sig en del sedan länge dolda hemligheter.

Min kommentar
Fredagen som var vår sista arbetsdag innan semestern och dagen innan vi skulle iväg på semesterresa bestämde vi att vi behövde något lättsamt. Love & gelato hade jag nog egentligen bestämt att vi inte skulle titta på, men längtan till Italien (och gelato) vann så det fick bli den ändå.

Jag kan börja med att jag inte har läst boken, jag visste inte ens att det var en bok. Förmodligen så är boken mycket bättre än filmen och kanske är filmen bättre (inte så dålig) om man inte har läst boken. Det är i alla fall slutsatsen jag drar efter att ha läst vad andra tycker om den. I vilket fall så tycker jag inte att filmen är så usel som betygen på filmsajterna antyder.

Här finns Rom och här finns gelato, mycket mer behöver man egentligen inte. Det hade dock varit trevligt med någon som helst spänning/ovisshet om vem hon skulle välja. Eller kanske mer vem hon inte skulle välja. Kemin mellan objekten i de potentiella parkonstellationerna är i stort sett icke-existerande. Det är också lite trist. I övrigt har jag inget att klaga på vad gäller skådespelarna. Var för sig. De gör det bästa av det.

Berättarhastigheten är något forcerad. Vissa saker händer till synes helt utan anledning. Och lite för snabbt. Jag saknar ett bra ord för quirky, som filmen också är. Hela scenen på välgörenhetsgalan, eller vad det nu är, får mig att vrida mig av obehag. Precis som Linas bästa vän Addie. Hon måste vara den värsta vännen någonsin. Hur kan man ta så lättsamt på det hon gör? Jag hade aldrig pratat med henne igen.

Lite undrande ställer jag mig till att man tydligen blir vacker direkt när man tar av sig sina glasögon. Och så undrar jag om Lina hade glasögon bara för syns skull (ha ha). Jag hade inte klarat mig många minuter utan mina i alla fall. Definitivt inte i trafiken i Rom.

Love & gelato är lite lagom rolig och lite lagom underhållande. Jag tycker inte att det är helt bortkastad tid att se den, men det är helt klart för lite Italien och på tok för lite gelato.



Letterboxd hade den 1,5 i genomsnitt (beräknat på 9 099 betyg).
IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 3 775 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 7 augusti 2022

Smakebit på søndag: Tomma luften

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår vågade vi oss till Malmö, trots det kaos som Big Slap skulle orsaka, men vi höll oss borta från tågen i alla fall. Det blev ett besök på en annan av våra favoritrestauranger, som jag är glad om jag kan besöka en gång om året. Egentligen är det ganska lagom, så blir det inte uttjatat 😁

Jag håller fortfarande på med samma bok som förra veckan. Läsningen går inte direkt sakta, men boken är så tjock att det tar ett tag att komma igenom. I stället för att ge ytterligare en smakebit från den så blir det ur nästa bok, Tomma luften av Ann Cleeves. Jag kallar den för sjätte delen i Shetlandskvartetten...

Min smakebit är från bokens början:
Musiken började. Ett enda ackord spelat på fiol och dragspel, ett andlöst ögonblick av tystnad medan scenen registrerades i Pollys huvud som ett fotografi, och sedan dansade hela samlingssalen i Meoness. Polly hade tillbringat tretton timmar på nattbåten från Aberdeen till Lerwick, och när hon just hade gått i land hade det verkat som om marken gungade under hennes fötter, men det här var ett annat slags inbillning. Musiken tycktes studsa mot väggarna och golvet och trycka folk mot mitten av lokalen, tycktes få dem att resa sig. Till och med de hemmagjorda flaggdekorationerna och ballongerna som var upphängda i taksparrarna föreföll att dansa. Bandets rytm fick fötter att stampa takten och huvuden att nicka. Barn i festkläder klappade i händerna och äldre släktingar reste sig mödosamt från sina stolar och stämde in. En ung mamma gungade ett barn på knäet. Lowrie tog sin brud Caroline i handen och ledde ut henne på dansgolvet för att än en gång visa upp henne för sin familj.

lördag 6 augusti 2022

Bok: Fruset guld

Författare: Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Titel: Fruset guld
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 411
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rönning & Stilton 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2022




Första meningen: Arne Rönning tyckte inte om novembermörkret, han blev nedstämd och fick sömnproblem, så fort det gled över i december blev han på bättre humör.

Baksidetext
I slutet av en lång varm sommar hittas liket av en man i en bortsmält snöficka i Arjeplogsfjällen. Mannen sköts ihjäl för cirka tjugo år sedan. Olivia Rönning skickas upp för att utreda fallet.

På väg till fyndplatsen överraskas helikoptern av ett oväder och kraschar. När Olivia vaknar upp är piloten svårt skadad och nödradion förstörd - hon kan inte kontakta omvärlden. Hon lämnar vraket och lyckas ta sig till en stängd fiskecamp.

Men hon är inte ensam på fjället. Andra personer vill också ta reda på - eller dölja - sanningen om den döde mannen.

När Tom Stilton får höra vad Olivia råkat ut för lämnar han genast sin lugna tillvaro i Thailand för att hjälpa henne.

Tillsammans avslöjar de att den mördade mannen på fjället är ett offer för en gåta som sträcker sig ytterligare ett halvsekel tillbaka i tiden.

Min kommentar
När det började bli högst troligt att semesterresan norröver faktiskt skulle bli av så fick jag ju vackert försöka leta upp en bok som utspelar sig där. Efter en hel del letande så hittade jag sjätte delen i serien om Rönning & Stilton, Fruset guld, där skådeplatsen verkade vara Arjeplogsfjällen. Arjeplog ligger hyfsat nära Arvidsjaur, som var slutmålet för vår resa. Alltså fick det bli den.

Tyvärr så är det inte speciellt mycket fjäll i boken, inte Arjeplog heller. Faktum är att det nog är det som det är minst av. Det är nog till och med mer Gambia än Arjeplog. Lite besviken blev jag över detta, men så kan det bli ibland. Jag var i alla fall i närheten av där allt började.

Det finns så oerhört mycket att säga om Olivia att jag knappt vet var jag ska börja. Rent generellt så tycker jag att hon fortsätter att utvecklas på ett positivt sätt. Hon är verkligen speciell, men trovärdig. Dock inte som polis, men som människa. Man skulle kunna säga att hon lider av struts-syndrom. Hon försöker tiga ihjäl problem. Eller kanske snarare att om hon inte låtsas om dem så försvinner de. Hennes impulsivitet fortsätter att ställa till problem och kombinerat med den godtrogenhet som hon tydligen plötsligt har drabbats av så blir det lite farligt. Jag är inget fan av att karaktärer agerar på ett sätt som inte stämmer med deras personlighet, bara för att få vissa andra saker att hända. Mycket kan man säga om Olivia, men godtrogenhet och naivitet är inga egenskaper jag förknippar med henne.

Av någon anledning så tyckte jag att det var för lite av alla återkommande karaktärer, men jag har svårt att säga vilka som skulle ha varit med i stället. Det kan ju vara så att alla var med lika mycket, lagom alltså. För min del kunde det ha varit mer Stilton och Abbas. I övrigt så fortsätter de trasiga själarna att befolka den här serien. Ingen verkar egentligen må bra.

Själva historien tycker jag är mindre spretig den här gången. Det handlar egentligen bara om ett enda brott (nja), som visserligen grenar ut sig ganska rejält. Jag tycker att trovärdigheten är betydligt högre i den här boken och jag upplever det som att osannolika sammanträffanden i det det närmaste är avskaffade. Jag kan inte påminna mig om att jag reagerade på något i alla fall.

Jag brukar inte gilla när det blir för mycket privatliv i deckare, för mig är brottet och (problem)lösningen det viktigaste och jag tycker att balansen här är mycket bra. De privata problemen, som ju alla människor har att brottas med, finns i bakgrunden men tar inte över. Om jag minns rätt så är det så att även den här boken skiljer sig lite åt jämfört med de tidigare. Det är något som är annorlunda och främst är det nog språket, som jag inte alls upplever lika rappt och effektivt utan mer eftertänksamt. Det funkar det också. Även tempot är betydligt lägre.

Fruset guld ger mig inte samma wow-känsla som de tidigare delarna. Inte någon gång faktiskt. Jag tycker nog att detta är en av de svagare i serien, men den är fortfarande mycket bra. Det blir inte tråkigt, men det finns en del transportsträckor. Som vanligt så avslutas det hela med en liten cliffhanger. Vart ska den tråden ta vägen?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 1 187 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Fruset guld: Bokstunder, Just nu - just här och Läsvärd eller inte.

fredag 5 augusti 2022

20 snabba om sommaren

Enligt O har gjort en ny 20 snabba, som bara handlar om vanliga sommarval.

rån eller bägare?
Jag har aldrig gillat vare sig strut eller rån, så bägare är självklart för mig.

mjukglass eller kulglass?
Kulglass är så gott! Mjukglass äter jag nästan aldrig.

sjö eller hav?
Hav! Jag älskar havet.

stad eller strand?
Städer på sommaren är inte så mysigt, men jag är inte så mycket av strandmänniska heller. Stranden är mer vilsam i alla fall.

vitt eller rosé?
Inte så mycket vindrickare, men rosé går bara bort.

deckare eller feelgood?
Svårt val. Båda funkar riktigt bra.

pocket eller e-bok?
Pocket funkar jättebra på sommaren, men e-boksläsare är så bra att ha med sig. Vad man än gör.

ljudbok eller poddar?
Inget av det, men det har hänt att jag lyssnat på sommarpratare i efterhand.

äta ute eller äta inne?
Jag har aldrig gillat att äta ute. Det finns alltför många djur som jag måste slåss mot. Däremot går jag gärna ut efter att jag har ätit.

sol eller skugga?
Gärna sol, men jag håller mig helst i skuggan.

fotbolls-EM eller friidrotts-VM?
Nu är ju båda slut och egentligen lockade inget av det mig. På heltid.

badare eller badkruka?
Egentligen så är jag en badare. Bara inte så ofta nu för tiden.

läser mer eller mindre på sommaren?
Jag läser nog mindre när jag är ledig. Det finns så mycket annat jag gör då.

hemma eller borta?
En kombination gillar jag. Det är kul att komma bort, men oj, vad det är skönt att komma hem igen.

läslistor eller fri läsning?
Läslistor som grund och när de är avklarade så blir det fri läsning.

planera eller vara spontan?
Jag älskar att planera!

Emma Hamberg eller Emily Henry?
Jag har inte läst någon av dem, men jag är nog mest sugen på Emily Henry.

vattenmelon eller honungsmelon?
Jag gillar inte honung, i någon form.

bubbligt eller stilla vatten?
Ett av de enklare valen.

Anders de la Motte eller Anders Roslund?
Jag har läst ganska mycket av båda, men jag håller mig till närproducerat...

torsdag 4 augusti 2022

Hett i hyllan #364

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi håller lite till i mitten av juli 2018.
Före fallet av Noah Hawley hade jag hört så väldigt mycket bra om så även den var ett självklart köp.

Besöket i Göteborg sommaren 2018 resulterade i sex stycken köpta böcker. Fyra av dem är fortfarande olästa och detta är alltså den andra av dem. Jag tror att jag har något slags hatkärlek till böcker (och även filmer) om flygplanskrascher och den här boken börjar(?) med just en sådan. Tror jag i alla fall. Den låter väldigt spännande och den har också ett väldigt högt betyg på Goodreads. Egentligen så är det obegripligt att den fortfarande är oläst. Eftersom jag av någon högst oklar anledning ofta får med mig en bok om flygplanskrascher just när jag ska flyga så skulle det inte förvåna mig om denna dyker upp på just en sådan. Helst inte.

Så här står det på baksidan:
Den kämpande konstnären Scott Burroughs brukar alltid ta färjan över till New York från Martha's Vineyard, men den här gången erbjuder en av öns sommargäster honom en ledig plats i deras privatplan. En kort stund efter starten händer det ofattbara: planet störtar i havet. Sex passagerare och de tre besättningsmedlemmarna omkommer. Bara Scott och en fyraårig pojke överlever.

Omständigheterna kring deras överlevnad och det faktum att pojken nu är ensam arvtagare till en förmögen och mäktig mediemoguls familj innebär att Scott ofrivilligt hamnar i rampljuset. Tillsammans med den föräldralöse pojken sugs han upp i en virvel av spekulationer, rykten och skvaller som snart överskuggar den officiella utredningen av tragedin.

Var flygkraschen en olycka, eller fanns det en hotbild mot någon på planet? Och vem är egentligen Scott Burroughs?
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 3 augusti 2022

Bok: Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald

Författare: Katarina Bivald
Titel: Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt
Genre: Feelgood
Antal sidor: 375
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2022




Första meningen: Min väg till vansinnet börjar här.

Baksidetext
Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra, där blip-blip-ljudet från kassan långsamt driver henne till vansinne. Och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.

Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens, och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.

Min kommentar
Jag letade efter en bok som utspelade sig norröver, eftersom jag skulle resa åt det hållet, och hittade Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt, som jag fick det intrycket av. Nu visade det sig att den utspelar sig i området där Värmland och Närke möts. Det gjorde nu ingenting, för det var ju ändå det att det är en feelgood som var det allra viktigaste. Och det är det.

För några år sedan (2017!) läste jag Katarina Bivalds debut Läsarna i Broken Wheel rekommenderar och jag hade väl en del invändningar, men i det stora hela så var den bra. Förutom att den saknade den lilla svärta som behövs för att en feelgood ska bli en feelgood. Enligt mig då. Den här boken tror jag har lite mer av den varan, men det är fortfarande inte tillräckligt för att jag ska bli berörd.

Den här boken har exakt samma upplägg som en romantisk komedi och det fungerar ganska bra i bokform också. Efter bara några meningar så kommer jag på mig själv med att sitta och le. Jag bara älskar tonen. Efter ett tag så går det mesta dock i stå. Inget händer. Allt går liksom i en cirkel, det upprepas och ältas. Faktum är att det är lite som livet självt.

Huvudpersonen Anette har jag lite svårt att känna sympati för. Eller egentligen vem som helst som lever genom någon annan. Vem det än må vara. Hon har gjort ett så bra jobb med sin dotter Emma, men trots det så vägrar hon att klippa navelsträngen. Jag har så svårt att förlika mig med de här hönsmammetendenserna. Jag har ett liknande föräldrapar i min närhet, som har svårt att släppa taget om sina "barn", som är 25 och 23 och båda har flyttat hemifrån. Den äldste klarar sig överhuvudtaget inte själv. Jag tycker det är rent elakt att ge sina barn ett så stort handikapp i livet. Pia verkar vara mer vara en person i min smak. Lukas känns som en väldigt märklig individ, ett typiskt exempel på en människa jag förmodligen hade undvikit. Jag har åtminstone extremt svårt att se att jag hade brytt mig om att träffa honom igen efter "dejten" där hans systrar var med. Det där säger så mycket om en person.

Anette gör nog ändå sitt bästa, sedan när det nästan är för sent. Hon tar tag i det hon klarar att ta tag i. På sitt eget sätt. Det är ju alldeles för lätt att luta sig tillbaka och acceptera var man är i livet. Även om man egentligen inte är nöjd. Det är inte alltid så lätt att hitta den energi som krävs för förändring.

Jag älskar småstadskänslan som osar genom hela boken. Jag får intrycket att Bivald beskriver en specifik ort, men alla småstäder fungerar nog på exakt samma sätt. Jag läser in massor av värme och kärlek för den lilla hålan.

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt handlar nog lite om att det aldrig är för sent att jaga sina drömmar. Även om de drömmar man hade som ung inte alltid behöver vara samma som de man har när man är vuxen. Kanske borde de uppdateras lite. Även om den kanske är lite för tramsig så är det mesta väldigt lagom. Detta är i alla fall inte det sista jag läser av Katarina Bivald.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,45 i genomsnitt (beräknat på 557 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt: Lottens bokblogg, hyllan och boktok73.

tisdag 2 augusti 2022

Månadsbokslut juli 2022

Antal lästa böcker i juli 2022: 7

41. Förbundsbryterskan av Anders Björkelid
42. Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald
43. Fruset guld av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
44. Slöa hästar av Mick Herron
45. Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan
46. 13 svarta sagor om superskurkar
47. Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck

Antal lästa sidor: 2586
Genomsnitt/dag: 83
Genomsnitt/bok: 369

Snittbetyg: 3,5
Ingående i serie: 4
Påbörjade serier: 2
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 0

Drama: 0
Fantasy: 1
Feelgood: 3
Humor: 0
Kriminalroman: 1
Lad-lit: 0
Romance: 0
Science fiction: 1
Skräck: 0
Thriller: 1

Boktolvan: 1 (8/12)
Finish that series: 1 (8/12)
Hyllvärmare: 6 (32/36)
Vi möts igen: 1 (5/6)

Kvinnor: 3
Män: 2
Duo: 2

Originalspråk (svenska): 4
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 2
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Streamingtjänst: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 1

Antal nykomna böcker: 0
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Slöa hästar av Mick Herron
Månadens överraskning: Slöa hästar av Mick Herron
Månadens besvikelse: Förbundsbryterskan av Anders Björkelid
Månadens roligaste: Slöa hästar av Mick Herron
Månadens mysigaste: Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
Det blev en del läst, trots aktiv semester och sedan sjukdom. Inte alls så mycket som jag hade hoppats på dock. I något fall så beror det på boken, att den inte har lockat till fortsatt läsning. Mestadels så har det nog mer berott på mig. Betygssnittet blev marginellt bättre än förra månaden. Jag har återigen hamnat lite i mellanmjölkens land.

Fyra av böckerna ingår i serier (Björkelid, Colgan, Herron, Börjlind). Endast två (Colgan, Herron) av dessa är första delen i sin respektive serie och den senare av dem kommer jag helt klart att fortsätta läsa. Den tidigare är det mer osäkert om. Ingen av de fyra är senaste/sista delen. Bara en av böckerna (Björkelid) ingår i min Finish That Series-utmaning. En av dem (Herron) hör till min Boktolva. Det blev även en (Bivald) Vi möts igen. Jag ligger före i samtliga utmaningar.

Även i juli blev det en del hyllvärmare lästa, sex stycken faktiskt. Tre av dem har till och med varit med i Hett i hyllan. Endast ett recensionsexemplar blev läst.

Inga nya böcker i juli. Det känns nästan overkligt, med tanke på hur många bokhandlar jag har varit inne i. Inga böcker fick heller flytta ut.

Om månadens bästa: Slöa höstar hade egentligen inget motstånd om den här titeln.
Om månadens överraskning: Jag var så inte taggad på att läsa Slöa hästar, på grund av en del negativa recensioner. Så fel jag hade.
Om månadens besvikelse: Förbundsbryterskan fortsatte inte den positiva trenden som förra delen började.
Om månadens roligaste: Det var en del böcker som var småroliga, men humorn i Slöa hästar passade mig nog bäst.
Om månadens mysigaste: Tre feelgood! Då blir det kamp om den här titeln. Bokcirkeln vid världens ände vann tack vare böcker och trevliga karaktärer.
Om månadens otäckaste: Nej, inget otäckt alls.

måndag 1 augusti 2022

TV-serie: The Big Bang Theory #4 (2010)

Titel: The Big Bang Theory
Originaltitel: The Big Bang Theory
Genre: Komedi
Skapad av: Chuck Lorre, Bill Prady
TV-bolag: Hulu
Skådespelare: Jim Parsons, Johnny Galecki, Kaley Cuoco, Simon Helberg, Kunal Nayyar
Premiär: 2010-09-23
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 24
Avsnittslängd: ca 25 min
Såg den på HBO januari-juli 2022





Handling
Sheldon och Amy får ett platoniskt förhållande. Howard blir tillsammans med Bernadette igen och så småningom friar han. Leonard träffar Rajs syster Priya. Penny dejtar några killar, bland annat Zack som gillar "the science dudes". Hon börjar ångra brytningen med Leonard och hon blir vän med både Amy och Bernadette.

Min kommentar
Det här med att jobba hemifrån kom ju till ett abrupt slut (inte helt, men nästan) i våras och det gör ju så klart att vi inte hinner titta på någon lunch-TV-serie. Fjärde säsongen av The Big Bang Theory har tagit evigheter att ta sig igenom. Jag är inte alls glad i att se en serie så utdraget för jag minns ju inte längre vad som hände i början.

Även den här säsongen var det en hel del avsnitt som jag inte kände igen något av. Det är ju extra roligt att se något för första gången. Sheldon är helt ohotad i favorittoppen, fortfarande. Jag tycker så mycket om honom och jag är ganska säker på att vi hade kommit riktigt bra överens. Men vi hade nog blivit olidliga.

Persongalleriet har utökats lite till. Rajs syster, Priya, gör entré och till Rajs stora fasa så börjar hon dejta Leonard. Både Amy och Bernadette har fått större roller, det gillar jag. Speciellt då Amy. Hennes och Sheldons relation är så vansinnigt rolig. Jag kan känna igen mig i båda två, men framför allt så blir jag lugn när de är i fokus. Här behöver man inte tolka ett enda ord eller en enda min. De säger precis vad de menar.

Penny, som har varit min andra favorit ganska länge nu, har hamnat lite utanför. Hon är ju bara en granne nu. Det tycker jag är synd för jag gillar verkligen hennes bitska kommentarer. Hon gör sitt bästa för att komma in från kylan när hon blir vän med Amy och Bernadette. Deras vänskap är, i mångt och mycket, obetalbar. De är så osannolikt olika personligheter, vilket för övrigt gäller för samtliga här. Både Leonard och Penny är roligare när de är ett par. Howard fortsätter att bara vara äcklig och jag har så svårt för honom.

Jag är imponerad över att The Big Bang Theory fortfarande är lika roligt, efter fyra säsonger. Det är väldigt hög nivå. Det är också imponerande att de lyckas genomföra allt detta utan att göra narr av någons personlighet. Det är åtminstone inte det som är grejen.

Jag hittar tyvärr inte en enda trailer för fjärde säsongen.

TV Time har serien 8,26 i genomsnitt.
IMDb har serien 8,2 i genomsnitt (beräknat på 790 770 betyg).
Jag ger den 5,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Father of the bride (2022)

Titel: Father of the bride
Originaltitel: Father of the bride
Genre: Komedi
Regissör: Gary Alazraki
Manus: Matt Lopez, Edward Streeter (bok)
Skådespelare: Andy Garcia, Gloria Estefan, Adria Arjona, Isabela Merced, Diego Boneta
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 117 min
Serie: -
Såg den på HBO 2 juli 2022





Handling
Det gifta paret Billy och Ingrid blir överraskade när deras äldsta dotter Sofia kommer hem till Miami och hälsar på – och överraskningarna avlöser varandra när hon presenterar sin nya pojkvän Adan och deras planer på att flytta till Mexiko.

Min kommentar
Det var dags att hitta en fredagsfilm att titta på, vilket ju inte alltid är så lätt. Mitt enda krav var nog egentligen att det skulle vara en komedi. Sambon har gjort sin första vecka på ett nytt jobb och då behöver man något lättsamt och lättsmält. Father of the bride dök upp som nyinkommet, eller vad man ska säga. Den kändes som ett bra alternativ.

Filmen är då alltså ännu en re-make på en bok från 1950. Jag har, så klart, sett filmen från 1991, med Steve Martin och Diane Keaton och den här nya är moderniserad, men den lite unkna människosynen finns ju kvar. Annars hade det ju inte blivit mycket till film. Egentligen är det här nog mer tragikomiskt än komiskt.

Skådespelarna är bra, till och med riktigt bra, och det är de som gör den här filmen sevärd. Jag blir lite förvånad över att jag inte känner igen Andy Garcia. Och inte heller Gloria Estefan. Man ska helst inte tolka karaktärerna bokstavligt, då gör de sig nog bättre. De är lite som karikatyrer av respektive människotyp, bland annat (men inte begränsat till) fördomsfulla fäder, självständiga döttrar, influencer, snuskigt rika, feministisk son, ung ny fru, före detta äldre fru.

Pappa Herrera är en mycket osympatisk och fördomsfull person, som gärna vill hålla fast vid allt gammalt. Allt ska vara precis som det alltid har varit. Man kan tycka vad man vill om hans beteende, men alltför många kvinnor/flickor har det precis så här. Och värre. Brudgummens far är för övrigt inte mycket bättre. Det är sannerligen inte lätt att vara människa, oavsett kön, ålder och härkomst. Det nya envisas med att krascha mot det gamla och man måste nog försöka hitta den gyllene medelvägen. Ta till sig det nya, men inte överge det gamla. Jag tycker att det är bra att det inte fokuseras för mycket på den biten. Detta är inte den typen av film. Här konstateras bara att så här är det, den presenterar inga egentliga lösningar.

Father of the bride är en hyfsat underhållande och smårolig film. Det är kul med kulturkrockar och man får ta dem för vad de är; vanor och traditioner. Men hur många versioner behövs egentligen av den här boken? Nu räcker det väl?



Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 6 674 betyg).
IMDb hade den 5,9 i genomsnitt (beräknat på 5 167 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam