Bok: Frostskymning av Anders Björkelid

Författare: Anders Björkelid
Titel: Frostskymning
Genre: Fantasy
Antal sidor: 755
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Berättelsen om Blodet 4
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 augusti 2022




Första meningen: Höstkylan och främlingarna kom nästan samtidigt.

Baksidetext
När Sunia och Wulf återvänder efter tio år i underjorden har krig brutit ut. Kylan hotar allt i sin väg och frostskymning, galgmännens kallaste illdåd, råder. Det gamla förbundet med de underjordiska är brutet men framför tvillingarna skuttar det märkliga Sommarynglet som har en karta istället för ansikte. Tyngda av Blodets mörka historia beger de sig mot Isträsket för att försöka finna Blodets gamla regalier. Kanske kan de på något sätt hjälpa dem i kampen mot Kylan. På vägen möter de vänner och fiender och tvingas gång på gång ompröva tankar och sanningar. De slåss mot en krypande insikt att deras döda far fortfarande styr dem från andra sidan graven och att ingenting är vad de tidigare trott. Finns svaren i det frusna palatset med den tomma tronen?

Min kommentar
Frostskymning är den fjärde och sista delen i serien Berättelsen om Blodet. Första delen läste jag redan för tio år sedan och även om jag kanske inte var helt såld så ville jag gärna läsa vidare. Tyvärr så var det väldigt svårt att hitta just den här fjärde delen, men för ett tag sedan (5 år!) lyckades jag till slut. Sedan har de tre böckerna stått där i hyllan och sett ledsna och övergivna ut. Eftersom min utmaning Finish That Series är till för precis sådana här tillfällen så fick den vara med där i år. Och nu är minsann serien läst.

Jag läste både pappersboken och e-boken, parallellt. Pappersboken är ohyggligt tjock och lämpar sig inte alls för utflykter. Tyvärr så gjorde e-boken mig mest förvirrad efter ett tag. Jag upptäckte att vissa delar var kursiverade i pappersboken, vilket de inte var i e-boken. I början så är "nu" kursiverat, senare blir det ännu fler trådar. Jag vet inte riktigt hur mycket som gjordes onödigt besvärligt på grund av det här för jag har ju inte någon lust att läsa samma text två gånger. Hela kapitel 40 var i alla fall obegripligt, ända tills jag förstod att det var två berättare. Varav den ena då var kursiverad i pappersboken. Det var helt omöjligt att hänga med i perspektivbytena (båda berättarna var "jag") i e-boken. Jag kan inte rekommendera någon att läsa den som e-bok. Eller ljudbok.

Från start så är det Wulf som berättar och mitt i den berättelsen så börjar han berätta en annan. Jag undrade lite försiktigt om Wulf skulle berätta hela historien. Det gjorde han inte. I vilket fall så är Wulf fortfarande den jag har lättast att läsa om. När Sunia tar över så tappar jag ganska snart intresset. Hon gör mig nästan tokig. Hon har den numer så vanliga uppfattningen att om "fel" person säger/tycker något så är det per automatik fel. Det spelar ingen roll vad det är, men Sunia måste göra tvärtom. För mig är det bara provocerande att man inte kan tänka lite själv.

Det är för övrigt väldigt få karaktärer här. Om man inte räknar alla vålnader. Då är de legio. Skulle man kunna säga. Det här kan nog vara den mest brutala fantasy jag någonsin har läst. Den är otroligt brutal. Nivån är uppe och touchar de mest brutala deckare jag har läst. Och de är många. Det är lemlästade kroppar, kroppsdelar som flyger, blod som sprutar. Det får mig att fundera lite över vem böckerna egentligen är tänkta för.

Världsbygget är enastående och det är en mycket komplicerad värld vi befinner oss i. Jag är inte helt säker på att jag hänger med i allt, alternativt så haltar logiken lite. Detta är ju dock en fantasy och som sådan behöver den ju inte följa logikens regler. Jag försöker att inte fundera för mycket på hur allt hänger ihop, men eftersom jag är jag så är det svårt.

Språket är för utbroderat för mig, men jag har inga problem att förstå att andra tycker att det är vackert. Det gör jag också. Ibland. Det finns en del som jag hänger upp mig på. Ibland dyker det upp någon annans berättelse, mitt i en berättelse som redan är igång. Jag förstår inte varifrån de kommer och vad de gör där. De liksom bara finns där, för att förklara något antar jag, och förmodligen behövs de för helheten. Det känns bara som ett konstigt grepp. Dock skulle detta kunna hänga ihop med de icke-kursiverade bitarna i e-boken, men jag tycker fortfarande att det är konstigt.

När Frostskymning är slut så har jag i stort sett inte fått svar på någonting. Nästan allt är fri tolkning. Det känns sådär efter nästan 2000 sidor. Den här serien och jag har inte varit riktigt kompatibla. Det är helt enkelt för mycket fantasy för mig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 132 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Frostskymning: Fiktiviteter, Eli läser och skriver och Erunyauvë.