Bok: Koka björn av Mikael Niemi

Författare: Mikael Niemi
Titel: Koka björn
Genre: Drama
Antal sidor: 451
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2024




Första meningen: Jag vaknar i en vidsträckt tystnad.

Baksidetext
Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner prosten spår av den ondska som tränger sig allt närmare prosten och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Min kommentar
Juni planerades att bli månaden då jag bara läste böcker från den norra delen av Norden. Riktigt så kommer det inte att bli, men nästan. Koka björn kvalificerar sig i alla fall. Den har stått i hyllan i många år och jag tyckte det kunde passa bra att läsa den nu.

Av Mikael Niemi har jag läst minst en annan bok innan, det kan vara två. Fallvatten, som jag vet att jag har läst, är en helt annan sorts bok än denna. I alla fall till det yttre. Tittar man lite närmre så handlar de båda två om människor och psykologi. Man skulle eventuell kunna kalla den här boken för deckare, för den påminner väldigt mycket om Sherlock Holmes och dr Watson. Ända ner till den ständigt närvarande pipan.

Jag hade lite svårt att komma in i boken från början. Det var lite segt där. Tempot är extremt långsamt och det passar perfekt till berättelsen. Tyvärr så blir det mycket upprepningar och filosofiska funderingar. Speciellt Jussis långa avsnitt med grubbel skulle jag mestadels ha klarat mig utan. Och så har vi det här med liknelserna. De är så många att hälften hade varit nog. Många av dem är dessutom av typen som inte säger mig någonting. Det blir väldigt tjatigt efter ett tag, när hela texten är strösslad med dem.

Karaktärerna är ganska endimensionella. Antingen så är man god eller så är man ond. Det finns ingen mellanting. Och Jussi är faktiskt läskig. Han smyger omkring i skogarna och spionerar på, i synnerhet, unga vackra kvinnor. Eller specifikt en av dem. Jussi är den som är berättare i de tre första av de fyra delarna som historien är uppdelad i. Varför det är fyra delar har jag ingen aning om, jag kan inte se någon anledning där. I den fjärde delen så blir prosten plötsligt "jag".

Vad den här berättelsen skulle handla om hade jag nog inte klart för mig, men att prosten i boken ska föreställa Lars Levi Læstadius står klart bara en bit in. Jag tycker det är vanskligt att skriva fiktion om en verklig person. Att han var präst är väl allmänt känt och kanske även det att han var botaniker, men var han också en utomordentlig kriminaltekniker? Som dessutom är flera decennier före sin tid när det handlar om forensik. Bilden av Laestadius stämmer i alla fall inte riktigt med vad jag kände till sedan tidigare, men jag kan tänka mig att den här sympatiska skildringen behövs som motvikt.

Som deckare så är Koka björn medelmåttig. Som berättelse om levnadsvillkoren för fattiga i Norrbotten är den betydligt bättre. Den handlar inte så mycket om rörelsen Laestadius startade, utan mer om vilken fena han var på att lösa brott. Tyvärr så är den lite för lång och jag vågar inte säga att jag har lärt mig något under läsningen. Jag vet ju inte vad som är sant. Det är svårt att sätta betyg på den. Vissa delar är en solkar fyra. Andra är det inte. Ibland blir det helt enkelt för många ord och precis som berättelsen tappar jag fokus och fladdrar iväg ibland.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 5 324 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Koka björn: Bokstunder, Carolina läser och Peter Westberg

"Fallvatten" av Mikael Niemi

Författare: Mikael Niemi
Titel: Fallvatten
Genre: Drama
Antal sidor: 275
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 mars 2017




Första meningen: Adolf Pavval skulle få en riktigt dålig dag.

Baksidetext
Ett intensivt regnande har plågat nordligaste Norrland hela hösten. Det är här, i Lule älv, mot den norska gränsen, som kraftverkens enorma vattenmagasin ligger på rad. En dag händer det ofattbara plötsligt reser sig en grå vägg, det är dammarna som till slut brister, enorma krafter släpps lösa och en flodvåg som inte borde finnas sveper undan allt i sin väg.

Bland de som drabbas finns den urbane samen som kör sport-Saaben för sitt liv samtidigt som tsunamin växer i backspegeln. Här är den självmordsbenägne helikopterpiloten som söker döden mot berget men kommer att flyga ikapp med fallvattnet, hans gravida dotter och den förlupna hustrun, här finns den utbrända lärarinnan och kraftverksarbetaren som äntligen får chansen att visa fruntimren vem som faktiskt är starkast. Deras öden flätas samman i den desperata kampen mot katastrofen. Längs sin väg mot havet kommer vattenväggen inte bara att förändra landskapet för alltid, människornas liv blir aldrig detsamma i den mån de överlever.

Min kommentar
Jag helt enkelt bara älskar katastroffilmer, men jag tror aldrig att jag har läst en katastrofbok och dessutom en svensk sådan. Därför blev jag ju alldeles eld och lågor när Fallvatten släpptes. Av någon anledning blev denna tunna, snabblästa bok stående oläst i hyllan. Tills nu.

Den här hissnande berättelsen berättas ur olika människors synvinkel, nio stycken tror jag att de är. Min allra första tanke är att de allihop är konstiga eller gräsliga. Eller både och. Mänsklighetens bottenskrap. Nej, riktigt så illa är det inte. De flesta har både bra och dåliga sidor. I krissituationer sållas ju agnarna från vetet, det är då människor visar vilka de verkligen är. Förutom Barney, som ju var ett svin redan innan allt hände. Han är å andra sidan nästan lite väl mycket, jag förstår inte riktigt hur han fungerar (vilket jag egentligen är glad för). Han tycker att det han gör är rätt och riktigt, ändå är han rädd för repressalier så han måste ju ändå veta att hans handlingar är fel.

Ingen av de mänskliga karaktärerna har huvudrollen. Den är det vattnet som har. Alla karaktärer får möta huvudkaraktären, på ett eller annat sätt. För en del går det rent dåligt, för andra går det bättre. Jag tycker det är ett bra beslut att inte låta de olika personerna träffa på varandra. Älven är ju lång och det hade inte blivit trovärdigt.

Av någon underlig anledning så bryr jag mig egentligen inte om hur det går för de olika människorna, nästan ingen i alla fall. Kanske är det på grund av att boken nästan känns som ögonblicksbilder och att jag inte kommer nära någon av dem.

Jag kan nog köpa det mesta som händer och jag vet att det finns folk som reagerar... mindre sympatiskt... i kris. Vi är så otroligt sårbara, men inbillar oss att vi har koll på läget. De flesta av oss har inte ens en batteridriven radio. Och vad är egentligen viktigt i ett skarpt läge? Jag tror min lista över tre saker som ska räddas hade liknat Hennys. Den lilla glimten från Stockholm, där det som är en katastrof i norr knappt märks, gillar jag speciellt mycket.

Det enda jag egentligen saknar är Barneys straff, men jag föreställer mig att han drabbas av något riktigt plågsamt. Egentligen är det helt obegripligt att Fallvatten ännu inte har blivit film, men jag gissar att svenska filmare inte har budgeten som krävs och Hollywood skulle inte röra den här med tång ens. Boken är väldigt långt ifrån de katastrofer som brukar skildras i de filmerna.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 350 betyg).
På Goodreads hade den 3,35 i genomsnitt (beräknat på 505 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Fallvatten: Boklysten, Västmanländskans bokblogg och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.