Bok: Koka björn av Mikael Niemi

Författare: Mikael Niemi
Titel: Koka björn
Genre: Drama
Antal sidor: 451
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 juni 2024




Första meningen: Jag vaknar i en vidsträckt tystnad.

Baksidetext
Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner prosten spår av den ondska som tränger sig allt närmare prosten och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Min kommentar
Juni planerades att bli månaden då jag bara läste böcker från den norra delen av Norden. Riktigt så kommer det inte att bli, men nästan. Koka björn kvalificerar sig i alla fall. Den har stått i hyllan i många år och jag tyckte det kunde passa bra att läsa den nu.

Av Mikael Niemi har jag läst minst en annan bok innan, det kan vara två. Fallvatten, som jag vet att jag har läst, är en helt annan sorts bok än denna. I alla fall till det yttre. Tittar man lite närmre så handlar de båda två om människor och psykologi. Man skulle eventuell kunna kalla den här boken för deckare, för den påminner väldigt mycket om Sherlock Holmes och dr Watson. Ända ner till den ständigt närvarande pipan.

Jag hade lite svårt att komma in i boken från början. Det var lite segt där. Tempot är extremt långsamt och det passar perfekt till berättelsen. Tyvärr så blir det mycket upprepningar och filosofiska funderingar. Speciellt Jussis långa avsnitt med grubbel skulle jag mestadels ha klarat mig utan. Och så har vi det här med liknelserna. De är så många att hälften hade varit nog. Många av dem är dessutom av typen som inte säger mig någonting. Det blir väldigt tjatigt efter ett tag, när hela texten är strösslad med dem.

Karaktärerna är ganska endimensionella. Antingen så är man god eller så är man ond. Det finns ingen mellanting. Och Jussi är faktiskt läskig. Han smyger omkring i skogarna och spionerar på, i synnerhet, unga vackra kvinnor. Eller specifikt en av dem. Jussi är den som är berättare i de tre första av de fyra delarna som historien är uppdelad i. Varför det är fyra delar har jag ingen aning om, jag kan inte se någon anledning där. I den fjärde delen så blir prosten plötsligt "jag".

Vad den här berättelsen skulle handla om hade jag nog inte klart för mig, men att prosten i boken ska föreställa Lars Levi Læstadius står klart bara en bit in. Jag tycker det är vanskligt att skriva fiktion om en verklig person. Att han var präst är väl allmänt känt och kanske även det att han var botaniker, men var han också en utomordentlig kriminaltekniker? Som dessutom är flera decennier före sin tid när det handlar om forensik. Bilden av Laestadius stämmer i alla fall inte riktigt med vad jag kände till sedan tidigare, men jag kan tänka mig att den här sympatiska skildringen behövs som motvikt.

Som deckare så är Koka björn medelmåttig. Som berättelse om levnadsvillkoren för fattiga i Norrbotten är den betydligt bättre. Den handlar inte så mycket om rörelsen Laestadius startade, utan mer om vilken fena han var på att lösa brott. Tyvärr så är den lite för lång och jag vågar inte säga att jag har lärt mig något under läsningen. Jag vet ju inte vad som är sant. Det är svårt att sätta betyg på den. Vissa delar är en solkar fyra. Andra är det inte. Ibland blir det helt enkelt för många ord och precis som berättelsen tappar jag fokus och fladdrar iväg ibland.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 5 324 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Koka björn: Bokstunder, Carolina läser och Peter Westberg