Film: Apex (2026)

Titel: Apex
Originaltitel: Apex
Genre: Thriller
Regissör: Baltasar Kormákur
Manus: Jeremy Robbins
Skådespelare: Charlize Theron, Taron Egerton, Eric Bana, Matt Whelan, Rob Carlton
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA, Island, Australien
Längd: 97 min
Serie: -
Såg den på Netflix 14 maj 2026





Handling
Sasha, en bergsklättrare hemsökt av ett ödesdigert beslut i Norge, retirerar till den australiska vildmarken för att isolera sig. Hon ger sig ut för att erövra en hotfull flod, men hennes resa förvandlas till en desperat jakt när hon upptäcker att naturen inte är det enda som är ute efter blod. Nu måste hon tänja på sina gränser på ett soloäventyr i den australiska vildmarken, fångad i ett skruvat spel med en listig mördare som tror att hon är ett byte.

Min kommentar
Fredagsfilmen blev en torsdagsfilm, man måste ju anpassa sig lite efter hockey-VM, som började på fredagen. En film som dök upp på min radar för bara ett kort tag sedan är Apex. Den lät som att den kunde vara något för oss, även om själva handlingen lät bekant.

Nu var det väldigt längesedan jag såg den, men det här liknar handlingen i River wild. Den gamla filmen från 1994, med Meryl Streep och Kevin Bacon. Jag minns den som bättre. Ett litet inslag av Den sista färden kan man hitta också.

Skådespelarinsatserna är starka. Egentligen så har vi ju bara Theron och Egerton (och naturen) att titta på och de gör det väldigt bra. Fler behövs inte. Irriterande nog så envisas Ben med att tjuta hela tiden och det är ganska så störigt, men framför allt lite löjligt. Jag vet att han är sjuk i huvudet, men ändå.

Miljön är fantastisk och det är helt otroliga naturbilder vi får se. Det är fantastisk reklam för Australien. Minus psykopat då. Allt är väldigt intensivt och klättringsscenerna tar styggt på mig. Om jag drömmer mardrömmar så är det ett vanligt förekommande scenario.

Trovärdigheten sjunker ju längre filmen går. Det finns ganska mycket att störa sig på, men det finns två enorma missar som mest gör mig arg. Den första är att man får se en vy över ett gigantiskt område, med forsen, skog och berg. Och när jag säger gigantiskt så menar jag gigantiskt. Ändå så hittar Ben Sasha direkt. Så bra att han vet exakt vid vilken tidpunkt hon ska passera en viss punkt. Den andra är mot slutet, när de precis har klarat en vansklig forsränning, med bara sina kroppar och ett rep mellan sig. Plötsligt så har de all upptänklig klättringsutrustning, inklusive sele, massor av rep och karbinhakar. De hade absolut ingen packning alls med sig där i vattnet, så var kom den ifrån?

Apex är inte någon djup film, med många och långa (onödiga) förklaringar. En hel del lämnas åt tittaren och vi fokuserar helt och hållet på action/spänning. Det är ganska befriande faktiskt.


På Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 319 415 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 88k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The long walk (2025)

Titel: The long walk
Originaltitel: The long walk
Genre: Thriller
Regissör: Francis Lawrence
Manus: JT Mollner, Stephen King (bok)
Skådespelare: Cooper Hoffman, David Jonsson, Garrett Wareing, Tut Nyuot, Ben Wang
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 10 april 2026





Handling
I en mörk framtid ansöker varje år ett antal unga män till den skoningslösa tävlingen The Long Walk. Inför miljontals TV-tittare och upphetsade folkmassor marscherar de längs en oändlig väg. Vinsten är ofattbar - men insatsen är den ultimata. Regeln är enkel: håll tempot - eller dö. Den som saktar in eller börjar stappla får en varning.

Min kommentar
En film som jag har bevakat ganska länge är The long walk och det dröjde inte länge efter att jag fått veta att den gick att streama tills vi såg den. En vecka bara, faktiskt. Ja, det blir en del filmatiseringar av Stephen Kings böcker nu, eftersom det var en hel hög sådana som släpptes förra året.

Boken, som heter Maratonmarschen på svenska, läste jag någon gång före 1991. Jag minns naturligtvis inga detaljer från den, bara känslan. Den gavs ut, i original redan 1979 och då var den dystopisk på riktigt. Nu, 2026, är vi närmre den här verkligheten, där föraktet för den svaga frodas och där vinna eller försvinna-mentaliteten har dragits till sin spets. Boken gav jag 4,5 i betyg. Det får inte filmen.

Hur spännande kan det vara att se ett gäng killar gå och gå och gå? Ganska så, visar det sig. I alla fall om du frågar mig. Om man frågar sambon så får man ett helt annat svar. Det händer ju liksom inte så mycket. Och då ska man veta att det faktiskt händer ännu mindre i boken. Det är betydligt mer dialog i filmen (så klart) och framför allt så är språket mycket hårdare. Det speglar väl i och för sig dagens. F-ordet används, till exempel, 286 gånger (nej, jag har inte räknat själv).

Inget bygger väl en stark gemenskap lika snabbt som att gå igenom svårigheter tillsammans. Så är det även här. Det blir ganska fort små klickar, åtminstone en och det är den vi får följa på nära håll. Man kan ju tycka att det, under just de här premisserna, är ganska tufft att skaffa sig vänner. Meningen är ju att alla, utom en, ska dö.

Flera karaktärer har bytt etnicitet. I den politiska korrekthetens namn, antar jag, men det påverkar inte historien på något sätt. Förutom att det blir lite konstigt med det de heter. Namnen är nämligen inte bytta. Kön har däremot ingen bytt och det är tur. Det hade ju blivit en helt annan historia då och den är ju (också) redan skriven och filmatiserad, som Hungerspelen.

Filmen fångar handlingen, men inte känslan. Det är ju i stort sett omöjligt att göra i en filmatisering av en bok där styrkan ligger i det repetitiva/monotona, det inre och det outtalade. Här finns inga tvetydigheter, ingen subtilitet. Allt är förklarat och klart.

Där filmen The long walk skriker så viskar (på sin höjd) boken. I filmen finns mer mänsklig interaktion, därmed mer värme, därmed en aning hopp. Boken är ren meningslöshet, helt utan hopp. Kontentan är att boken helt enkelt är mer King än filmen.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 817 518 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 109k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Good time (2017)

Titel: Good time
Originaltitel: Good time
Genre: Thriller
Regissör: Benny Safdie, Josh Safdie
Manus: Ronald Bronstein, Josh Safdie
Skådespelare: Robert Pattinson, Benny Safdie, Buddy Duress, Taliah Webster, Jennifer Jason Leigh
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Längd: 102 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 27 februari 2026





Handling
Efter att ett misslyckat bankrån skickar hans yngre bror i fängelse, ger sig Constantine ner i New Yorks undre värld i ett mer och mer desperat - och farligt - försök att skaffa pengar till borgen för att få ut sin bror. Under en adrenalinstinn natt befinner sig "Connie" i ett brant fall ner i våld och förödelse, när han tävlar mot klockan i vetskapen om att broderns liv hänger på en skör tråd.

Min kommentar
Den här fredagen hade jag egentligen redan bestämt vilken film vi skulle se, men så kom det ett mejl om att en film på min lista nu fanns att streama. Det blev alltså ett snabbt byte till Good time, som har skyhöga betyg på båda de filmsajter jag använder mig av.

Något jag blev varse när jag skulle skriva ihop det här inlägget är att bara de två huvudpersonerna, bröderna, hade ett manus. Alla andra fick bara en detaljerad bakgrundshistoria (som tittaren inte fick) för sin respektive karaktär. Resten är alltså improviserat. Det är inte utan att det märks. Jag minns inte längre på vilka grunder jag la till den här filmen på listan, var jag hörde talas om den eller vem som tipsade om den. Med så höga betyg (7,3 på IMDb, bland annat) så hamnar den ju oundvikligen i mitt blickfång. Den här filmen visar att det inte alltid går att lita på de där betygen.

Grundprincipen är ganska dum. Om man tar med sig sin utvecklingsstörda bror, som egentligen bara precis klarar att stå upp på egen hand, när man rånar en bank, då kan man ju verkligen undra vem det egentligen är sämst ställt med. Ganska snart efter att filmen hade börjat så frågade vi oss om samtliga i filmen var utvecklingsstörda. De uppträdde sannerligen så i alla fall.

Allt är filmat så att det ser ut som en ganska dålig hemmavideo. Den är grynig, skakig, mörk och med massor av extrema närbilder. Soundtracket verkar många ha uppskattat. Jag är inte en av dem. Enligt dessa människor så ger det en känsla av 70-tal. För mig, som växte upp då, så känns det som ett ytterst märkligt påstående. Inte minsta igenkänning.

Filmen handlar strängt taget om ingenting alls. Det är bara en massa skrikande människor som springer omkring, där den ena är mer korkad än den andra. Det finns massor som inte är ett dugg logiskt. Som killen som påstår sig inte minnas något alls av kvällen innan. Han ägnar sedan en kvart åt att berätta, i detalj, vad som hände.

Det är viktigt att nämna att Good time är en ironisk titel. Förvänta dig inget bra överhuvudtaget. Den kan vara hur nyskapande den vill, men bra tycker jag definitivt inte att den är.


På Letterboxd hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 743 475 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 154k betyg).
Jag ger den 2,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Rip (2026)

Titel:The Rip
Originaltitel: The Rip
Genre: Thriller
Regissör: Joe Carnahan
Manus: Joe Carnahan, Michael McGrale
Skådespelare: Matt Damon, Ben Affleck, Steven Yeun, Teyana Taylor, Catalina Sandino, Sasha Calle
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 112 min
Serie: -
Såg den på Netflix 16 januari 2026





Handling
Mordet på en polis har förblivit olöst i sex veckor, det har drunknat av byråkratiska förseningar, vilket lämnar kollegorna i Miamis taktiska narkotikateam rastlösa och ivriga efter rättvisa. Teamet får ett tips om ett potentiellt gömställe inom en kartell. Det de upptäcker är långt mer än de förväntat sig. Inuti väggarna i ett förfallet hus upptäcker de miljoner i kontanter, och med det börjar de bräckliga förtroendebanden inom teamet att lösas upp. När nyheterna om det massiva beslaget sprids närmar sig externa krafter, och allt ifrågasätts – lojaliteter, motiv och till och med vem de verkligen kan lita på.

Min kommentar
I början av den här veckan kom det ett mejl om nya filmer på Netflix och en av dem drog omedelbart till sig mitt intresse. Jag behövde inte ens läsa namnen på skådespelarna, utan det räckte att jag såg filmaffischen. Filmen skulle ha premiär på fredagen, så genast bestämde jag att The Rip fick bli fredagens film.

Filmen är tydligen inspirerad av en verklig händelse, men det är bara själva tillslaget (och upptäckten av pengarna) som hände på riktigt. Inget annat av det som händer i filmen hände i verkligheten. Vissa saker känns inte heller riktigt trovärdiga och jag hoppas verkligen att det inte är så illa ställt med den amerikanska polisen. Eller någon annan heller för den delen.

Efter att tag började vi inse att det var något som skavde och det höll i sig genom hela filmen. Man ser överhuvudtaget inte till några andra människor. Det är helt folktomt både i grannskapet och under biljakten. Inga bakgrundsljud hördes, inte ens när de var i träsket. Där borde ha låtit massor. Allt det sammantaget gav en känsla av studio, men det här var tydligen ett medvetet val. Områden stängdes av och bakgrundsljud togs bort och det påstås ha varit för att skapa en drömlik omgivning. Fast mardröm då. Det greppet funkade inte så bra för mig.

Jag kan inte påstå att jag blev uttråkad, men i över en timme är det mest bara snack. Ibland långrandigt, men framför allt enformigt, sådant. Sedan händer typ allt på en gång. Då tar det ordentlig fart.

En del av det som händer är väldigt uppenbart, trots att de alldeles säkert är tänkta att vara twister. Det är ändå inte helt lätt att lista ut vem som är korrupt och inte. Åtminstone inte alla.

Skådespeleriet är bra genom hela filmen och det är inget annat än en fröjd att se Matt Damon och Ben Affleck ihop igen. De har onekligen något speciellt.

The Rip är en solid thriller. Action vill jag inte kalla den. Förutom den sista halvtimmen eller så. Helt klart sevärd, speciellt om man gillar duon Damon/Affleck.


På Letterboxd hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 24 122 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 8,3k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Black bag (2025)

Titel: Black bag
Originaltitel: Black bag
Genre: Thriller
Regissör: Steven Soderbergh
Manus: David Koepp
Skådespelare: Michael Fassbender, Cate Blanchett, Naomie Harris, Tom Burke, Marisa Abela
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 93 min
Serie: -
Såg den på SkyShowtime 5 januari 2026





Handling
När underrättelseagenten Kathryn Woodhouse misstänks för att ha förrått nationen ställs hennes man – även han en legendomspunnen agent – inför det ultimata testet om han ska vara lojal mot sitt äktenskap eller sitt land.

Min kommentar
En film som jag fick rekommenderad av en kollega för ganska längesedan är Black bag. Ända sedan dess (tror det var i våras/somras) så har jag hållit utkik och väntat på att den skulle dyka upp på någon streamingtjänst. Och plötsligt händer det.

Historien är lite som en le Carré, som inte är någon favorit hos mig. Jag vet ju att Steven Soderbergh brukar vara konstig, men även bra. Den här filmen är bara konstig. Den är väldigt snygg, men det är mest en massa trist prat. Egentligen mer form än funktion.

Några intressanta vändningar finns det, dock inget wow. Den är väldigt minimalistisk. Inga "stora" scener, ingen action, ingen ond bråd död. Olidligt långsamt och ännu mer prat.

För mig känns det som att filmen försöker ge sken av att vara smart, men det är den inte. Den där middagsbjudningen i början förstår jag inte alls vad den gick ut på. Vad hoppades han egentligen få ut av den? Sanningsserumet verkar dessutom bara ha drabbat selektivt. Faktum är att den är en ganska blek (spion)thriller, som jag kommer att ha glömt om några dagar. Ju längre filmen pågår desto mer snack och mindre verkstad blir det.

Filmen är ganska linjär, i det att den saknar både berg och dalar. Allt tuffar bara på. Med ännu mera prat. Det största problemet kan nog vara att amerikaner har försökt göra en brittisk film. Det är ett dödfött och omöjligt uppdrag. De har helt enkelt inte det handlaget.

Det mest positiva jag kan komma på är att Black bag inte är utdragen, filmen är bara runt 90-minutersstrecket. Egentligen är den nog mer ett drama, men jag skulle inte kalla den tråkig, men inte heller spännande. Den är alldeles för ointressant för det.


På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 357 206 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 85k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Trap (2024)

Titel: Trap
Originaltitel: Trap
Genre: Thriller
Regissör: M Night Shyamalan
Manus: M Night Shyamalan
Skådespelare: Josh Hartnett, Ariel Donoghue, Saleka Shyamalan, Alison Pill, Haley Mills
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 106 min
Serie: -
Såg den på HBO 21 november 2025





Handling
Pappa Cooper har tagit med sin dotter Riley på en utsåld popkonsert med artisten Lady Raven, som en belöning för dotterns fina betyg. Av en slump, i mötet med en t-shirtförsäljare, får Cooper veta att arenan är omringad av hundratals beväpnade poliser. De har fått ett tips om att The Butcher, en seriemördare med tolv lik på sitt samvete, är på plats.

Min kommentar
Eftersom jag vet att vi kommer att överdosera med ljust och glatt snart (julfilmernas tid närmar sig snabbt) så tänkte jag att det kanske vore bra att överdosera med mörkt och hemskt nu. När jag letade efter fredagsfilm så ramlade jag på Trap, som har legat på vår lista ganska länge. En Shyamalan-film kan väl aldrig vara fel.

Ända sedan jag såg Sjätte sinnet, för runt 25 år sedan, så har jag, per default, alltid blivit nyfiken på Shyamalans filmer. Tyvärr så har han ännu inte kunnat leva upp till Sjätte sinnet-förväntningarna. Det gör inte den här filmen heller.

Att filmen handlade om en pappa som tar med sin dotter på konsert, det visste jag, men det var allt. Det var väldigt tydligt (nästan för tydligt, faktiskt) att något var "fel", men man (jag) hade ingen aning om vad. En bit in avslöjas det och då faller nästan alla bitar på plats och filmen byter karaktär litegrann. En del frågor kvarstod dock, men de flesta fick tillfredsställande svar mot slutet. Josh Hartnett är riktigt bra här och allra bäst är han när han bara använder sina ansiktsuttryck för att visa något. Mycket effektivt. Jag visste nog inte att han hade det i sig. Det är väldigt snällt av pappa Shyamalan att ge sin dotter en huvudroll, men någon stor skådespelare är hon tyvärr inte.

Min allra största undran, själva grundidén, fick aldrig någon förklaring. [spoiler]Det är extremt oklart för mig på vilka grunder som FBI trodde att de skulle kunna ta fast The Butcher bara genom att prata med honom. Dessutom på en konsert, där det fanns runt 20 000 personer. Mannen var ju en fullblodspsykopat och som sådan har han inga som helst problem med att ljuga. Och att han fullständigt bryter ihop, i stället för att sitta lugnt i båten, är inte ett dugg trovärdigt.[/spoiler]

Konserten de var på kan nog vara den märkligaste jag någonsin har "sett". Den hade typ paus mellan varenda låt, för att "förbereda scenen för nästa låt". Det kan jag med säkerhet säga att jag aldrig har varit med om.

Trap är ganska obehaglig emellanåt. Åtminstone om man inte har läst recensioner hos etablerade recensenter, för de avslöjar allt. Själv visste jag absolut ingenting när jag började titta och jag rekommenderar att man ser den ovetandes. Jag är ganska säker på att den är bättre då. Slutet är väl ganska typiskt Shyamalanskt och lämnar det mesta öppet.


På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 928 566 betyg).
På IMDb hade den 5,8 i genomsnitt (beräknat på 155k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: A house of dynamite (2025)

Titel: A house of dynamite
Originaltitel: A house of dynamite
Genre: Thriller
Regissör: Kathryn Bigelow
Manus: Noah Oppenheim
Skådespelare: Idris Elba, Rebecca Ferguson, Gabriel Basso, Jared Harris, Tracy Letts
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Netflix 1 november 2025





Handling
USA upptäcker att en kärnvapenbestyckad missil avfyrats och är på väg mot en av deras storstäder. Amerikanerna har ingen aning om vem som är ansvarig men de har 18 minuter på sig att bestämma sig för hur de ska svara på attacken.

Min kommentar
En film som jag fick ögonen på för ett tag sedan, redan innan den hade börjat streama, är A house of dynamite. Jag kan inte påstå att jag hade någon koll på vad den handlade om, bara att det var något med en missil. Och så visste jag att Rebecca Ferguson är med i den. Första möjliga helg så bestämde jag enhälligt att vi skulle se den.

Filmen visar väl i stort sett där vi är nu, minus kärnvapenmissil på väg. Frågeställningen är oavsett det samma: Ska vi våga lita på varandra? Eller kanske snarare, just nu, med tanke på vilka som är ledare i de olika länderna: Går det överhuvudtaget att lite på vad någon av dem säger? Filmen ger upphov till massor av frågor, men ger inga svar alls.

Precis när man tror att spänningen ska stegras ytterligare så byts perspektivet. Det enda det egentligen betyder är att man nu får se folk säga det som man tidigare bara har hört dem säga. Det var lite rörigt första gången detta hände, innan man (jag) fattar upplägget, men andra gången hängde jag med. För ja, det upprepas ett par gånger. Jag är osäker på om detta faktiskt tillför något eller om det bara gör filmen onödigt utdragen. Förmodligen så är det första alternativet sant, eftersom jag aldrig blir uttråkad.

Rebecca Ferguson är riktigt bra, tycker jag, men det brukar hon ju vara. Hon kunde i alla fall gott ha fått större utrymme. Idris Elba kände jag faktiskt inte ens igen, men han är också bra.

Min stora undran, och lite av elefanten i rummet, är hur i hela friden man hämnas en attack när man inte vet vem som attackerat. Är det verkligen lämpligt att bomba hela världen i det läget? Bara för säkerhets skull, liksom?

A house of dynamite (älskar titeln, för övrigt, efter att den förklarades i filmen) är en viktig film. Nu mer än någonsin. Jag sällar mig för övrigt till klicken som gillar slutet. De frågor som man ställer sig är inga som kan besvaras av oss vanliga människor, men vi kan/måste ställa dem till de som kan svara.


På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 144 215 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 63k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Kvinnan i hytt 10 (2025)

Titel: Kvinnan i hytt 10
Originaltitel: The woman in cabin 10
Genre: Thriller
Regissör: Simon Stone
Manus: Joe Shrapnel, Anna Waterhouse, Simon Stone, Ruth Ware (bok)
Skådespelare: Keira Knightley, Guy Pearce, David Ajala, Gitte Witt, Hannah Waddingham
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 95 min
Serie: -
Såg den på Netflix 10 oktober 2025




Handling
Under en lyxkryssning bevittnar en journalist en passagerare som kastas överbord sent en natt, bara för att få veta att hon måste ha drömt det. Dagen efter är alla passagerare redovisade och på plats. Trots att ingen ombord tror henne fortsätter hon att leta efter svar och sätter sitt eget liv i fara.

Min kommentar
Den här fredagen var det ovanligt lätt att välja film. Kvinnan i hytt 10 började streama den här dagen och jag har varit sugen på den ända sedan jag såg att den var på gång. Och nej, jag har inte läst boken. Ibland är det nog det bra alternativet.

Här kan vi snacka gaslighting på hög nivå, men samtidigt så har vi ju den numera så vanliga opålitliga berättaren. Det finns en hel hög med människor som beter sig väldigt märkligt. Om det beror på att de är rika (och fulla alternativt höga) är omöjligt att avgöra. Vilket väl är en bra grej, i det stora hela. Så upplägget är det inget fel på.

Journalisten Lo fattar de mest korkade beslut, utan någon som helst tanke på eventuella konsekvenser. Det är ju bra för filmens skull, men jag har nog svårt att se någon göra likadant i verkligheten.

Skådespelarna gör sitt jobb allihop. Inga stordåd, men godkänt. Ljussättningen var inget annat än katastrofal. Det var så mörkt att jag en liten stund undrade om det blivit något fel på TV:n. Lite som att de inte hade råd med lampor som lyste upp scenen. Snygg miljö dock. Då menar jag både yachten och naturen utanför.

Något som jag har märkt i otaliga Netflix-produktioner är att de gärna dumförklarar tittaren lite. Åtminstone den tittare som faktiskt tittar på filmen och inte samtidigt håller på med sin mobil. Ibland förklaras självklara saker. Det stör mig ganska mycket och jag kan ju inte låta bli att undra vem de egentligen gör film för. Mobilfipplaren eller filmtittaren? Ingen gillar i alla fall att bli behandlad som en idiot.

Kvinnan i hytt 10 är faktiskt ganska spännande, men det är lite för tydligt vad som pågår. Eller egentligen så får man den viktiga ledtråden hyfsat tidigt. Jag gissar att boken inte alls är lika övertydlig, men nu är det ju lite för sent att läsa den.


På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 16 122 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 8,2k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Konklaven (2024)

Titel: Konklaven
Originaltitel: Conclave
Genre: Thriller
Regissör: Edward Berger
Manus: Peter Straughan, Robert Harris (bok)
Skådespelare: Ralph Fiennes, Stanley Tucci, John Lithgow, Lucian Msamati, Carlos Diehz
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 121 min
Serie: -
Såg den på Max 5 juli 2025





Handling
När kardinal Lawrence får i uppdrag att leda en av världens mest hemliga och uråldriga händelser, att välja en ny påve, befinner han sig i centrum för en väv av konspirationer och intriger som kan skaka själva grunden för den katolska kyrkan.

Min kommentar
När en bok jag har läst och gillat blir film så vill jag gärna se den, samtidigt som jag blir orolig för att de ska ha "förstört" den. Boken Konklaven läste jag 2018 så det har dröjt ett tag innan den blev film. Och så fick jag ju vänta på att den skulle komma till en streamingtjänst.

Sedan filmen hade premiär så har det hänt en del. En påve har faktiskt dött och en ny har valts. Det känns lite märkligt med ett så aktuellt tema. Under verklighetens konklav befann jag mig till och med i Italien, dock inte i Rom. Men det märktes av även där jag var. Speciellt efter att den nya var vald.

Det är väldigt intressant att få lite insikt i hur en konklav går till och det säga vara korrekt återgivet i filmen. Jag trodde väl inte att nunnorna sprang runt fritt i kardinalernas bostadsdel och jag trodde inte heller att kardinalerna fick ha någon som helst kontakt med omvärlden. Inte ens dekanen.

Dessa män ska ju egentligen vara bland de godaste i världen, men i mina ögon så är de i många fall värre än gemene man. Hyckleriet gör mig bara trött. Tyvärr så är det väl oftast så att de som vill ha makten inte borde få den.

Många kända ansikten dyker upp och det som syns mest är Ralph Fiennes. Han är inget annat än fenomenal här. Han förmedlar alla känslor bara genom sitt ansiktsuttryck. Jag har ju sett honom i många filmer, men jag undrar om inte detta är det bästa han har gjort. Lite förvånad blev jag av John Lithgow. För mig har han varit mest en komiker, men han är också bra här. Nunnan Agnes fick mig att rycka till och tänka att hon var otroligt lik Isabella Rossellini. Och det var minsann hon. Inte en jättestor roll, men hon gör den bra.

Eftersom det var ganska många år sedan som jag läste boken så vet jag inte vad och hur mycket som är ändrat. Jag brukar ju inte komma ihåg slut, men detta kom jag ihåg. Trodde jag. Jag kom dock inte ihåg det exakt så som det var i filmen, men när jag kollade i boken så stämde det faktiskt.

Filmen är väldigt snygg och ibland blir det extra effektfullt. Som när kardinalerna i sina röda kläder och vita paraplyer filmades uppifrån när de gick över gården. Vilket osökt för mig in på hur många kardinaler det egentligen var. Antalet verkar inte alltid stämma. I ovan nämnda scen är de väldigt många för många. Och antalet röster verkar en del ha räknat och de påstår att det inte heller alltid blev rätt. Jag har ingen åsikt där, jag räknade dem aldrig. Men jag har nästan lust att göra det.

I filmen Konklaven så har mycket av det politiska spelet tagits bort och det vinner den faktiskt på. Jag tycker att filmen är bättre än boken. Egentligen så är det lite märkligt att en film om ett påveval kan vara så spännande, men detta är som vilken thriller som helst. Den innehåller hemligheter, intriger, maktbegär och svek, men miljön är ju annorlunda.


På Letterboxd hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 1 552 943 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 206k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Accountant² (2025)

Titel: The Accountant²
Originaltitel: The Accountant²
Genre: Thriller
Regissör: Gavin O'Connor
Manus: Bill Dubuque
Skådespelare: Ben Affleck, Jon Bernthal, Cynthia Addai-Robinson, Allison Robertson, Daniella Pineda
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 134 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 5 juni 2025





Handling
När en gammal bekant mördas känner sig Christian Wolff tvingad att att lösa fallet. Wolff inser att mer extrema åtgärder är nödvändiga och rekryterar sin främmande och mycket dödliga bror, Brax, för att hjälpa till. Tillsammans med Marybeth Medina avslöjar de en dödlig konspiration och blir måltavlor för ett hänsynslöst nätverk av mördare som inte skyr någonting för att hålla sina hemligheter begravda.

Min kommentar
Helgens film fick bli redan på torsdagen och jag hade varit så duktig att jag redan valt ut en. Men. När jag gick till streamingtjänsten så hoppade en filmposter rätt ut och slog mig i ansiktet. Nog för att jag hade läst att The Accountant 2 var på gång, på bio, men tydligen så hade den redan hittat till Prime Video. Det fick så klart bli ett snabbt byte.

Lite överraskad blev jag när jag insåg att vi såg den första filmen för åtta år sedan. Det känns inte alls så längesedan. Min vana trogen så hade jag ändå glömt en del, även om jag kom ihåg det stora hela. Min stora behållning här är de udda och kantiga karaktärerna. De är så lätta att relatera till. För mig.

Det är inte bara action, slagsmål och explosioner här. Mycket fokus ligger på den komplicerade syskonrelationen mellan Chris och Braxton. Den är bland det bästa (och finaste) i filmen. Så olika, men ändå så lika. Det visar sig att de har en hel del de kan lära av varandra (vem kunde ana det⸮). De har en fantastisk kemi och ett fantastiskt samspel. Inte minst i actionscenerna.

Personligen så har jag alltid gillat Ben Affleck och förstår inte alls de klagomål andra har. Men inte ens hans största kritiker kan ju påstå att han är dålig här. Den här rollen är som klippt och skuren för honom. Det finns flera kick-ass karaktärer, som jag är så svag för. Och humor. Den passar mig perfekt och jag skrattar högt flera gånger.

När filmen är slut så tycker jag att en tråd inte får någon förklaring, eller så missar jag den i allt som händer. Med tanke på hur allt hängde ihop så ställer jag mig lite undrande till första scenen. [spoiler]Gav alltså Ray King den här kvinnan uppdraget att hitta sig själv? Och var medveten om det?[/spoiler]

Eftersom The Accountant 2 är den andra filmen så är den inte lika överraskande som den första, man är ju liksom beredd nu. Men det här är fortfarande väldigt bra. Den är, så klart, lite för lång, men det blir aldrig tråkigt. Det gäller bara att inte fundera för mycket över moral och etik. Då kan man få för sig att det är massor av problem med den här filmen. Nu undrar jag när trean kommer. Jag kan i alla fall se många fler i denna serie.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 75 404 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 30k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Bullet train explosion (2025)

Titel: Bullet train explosion
Originaltitel: Shinkansen daibakuha
Genre: Thriller
Regissör: Shinji Higuchi
Manus: Kazuhiro Nakagawa, Ryûnosuke Ono, Jun'ya Satô
Skådespelare: Tsuyoshi Kusanagi, Kanata Hosoda, Non, Hana Toyoshima, Machiko Ono
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Japan
Längd: 137 min
Serie: -
Såg den på Netflix 16 maj 2025




Handling
Ett spänt telefonsamtal inkommer till Shinkansens kontrollcentral. Uppringaren hävdar att en bomb har placerats på Hayabusa nummer 60, på väg till Tokyo, och att bomben kommer att explodera så snart tågets hastighet sjunker under 100 km/h. Uppringaren kräver 100 miljarder yen i lösensumma för att desarmera bomben. En kamp mot klockan utspelar sig medan besättningen, passagerarna och järnvägsarbetarna strävar efter att förhindra explosionen inom den begränsade tid som finns tillgänglig.

Min kommentar
I tre veckor har jag sluppit att jaga fredagsfilm. Då hade man ju kunnat hoppats på att det kommit riktigt mycket, riktigt bra nya filmer. Men så var det inte. Däremot så gjorde jag det ganska enkelt för mig och valde en som släpptes precis före vår semester; Bullet train explosion. Lite som Speed (som i sin tur baseras på en japansk tågfilm, så cirkeln är sluten nu), men ett tåg i stället för en buss. Och japansk.

Ibland (väldigt ofta) har jag ett litet dilemma när jag tittar på asiatisk film, jag har helt enkelt svårt att förstå agerande och reaktioner. För mig känns de väldigt överdrivna och teatraliska (som att de är dramaqueens allihop), men jag har aldrig varit i Japan (eller Asien överhuvudtaget) så det kanske är precis så här de beter sig.

Efter vad som känns som ett bra tag, typ en hel film, tänker jag att nu måste ju filmen snart vara slut. Då har det gått omkring en timme. Och är ungefär lika länge kvar. Storyn räcker inte på långa vägar till den speltiden, utan många saker dras ut på i det oändliga. Det fokuseras också för mycket på effekter och på att hitta på nya problem som ingenjörer och passagerare måste lösa.

Människorna på tåget och de som jobbar på kontoret är väldigt anonyma. Det är visserligen inte dem det handlar om, men lite bakgrund hade eventuellt förklarat en del. Även förövaren är åt det anonyma hållet och så är även dennes motiv. De känns lite tagna ur luften.

Det var väldigt oklart för mig hur de direkt kunde koppla samma den här händelsen med något som hände 50 år tidigare. De hade ingen som helst information. Bara bomb på tåg. Då hade de automatiskt med varandra att göra. Underligt. Något annat som var märkligt var alla tågkartor pappersform, för att inte tala om alla post-it-lappar. Och den ilsket blinkande röda saftblandaren när utpressaren ringde. Allt annat är hypermodernt och tekniskt. Det känns väldigt knepigt.

Bullet train explosion börjar väldigt bra och är på väg mot ett högre betyg (ett helt steg faktiskt). Om den hade varit kortare och mer tajt så skulle den också ha fått det. Den är underhållande (men väl utdragen) och sevärd (om du har drygt två timmar över).


På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 12 689 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 5,4k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Order (2024)

Titel: The order
Originaltitel: The order
Genre: Thriller
Regissör: Justin Kurzel
Manus: Zach Baylin, Kevin Flynn, Gary Gerhardt
Skådespelare: Jude Law, Nicholas Hoult, Tye Sheridan, Alison Oliver, Jurnee Smollett
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 117 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 1 mars 2025





Handling
1983 skrämde en serie av allt mer våldsamma bankrån, förfalskningar och värdetransportrån samhällen i hela nordvästra USA. När förbryllade brottsbekämpande agenter letade efter svar, kom en ensam FBI-agent, stationerad i den sömniga staden Coeur d'Alene i Idaho, att misstänka att brotten inte var traditionella, ekonomiskt motiverade brottslingars verk, utan en grupp farliga inhemska terrorister, inspirerade av en radikal, karismatisk ledare som planerade ett förödande krig mot USA:s federala regering.

Min kommentar
Vi var så trötta efter en långpromenad i vårvädret så vi bestämde att det minsann fick bli en film även på lördagen. Igår valde vi mellan en komedi och en thriller och eftersom vi valde komedin då så fick det faktiskt bli thrillern i dag. The Order har jag haft på listan ett tag nu, filmer som baseras på riktiga händelser lockar nästan alltid. Samtidigt som de skrämmer lite.

Just de här händelserna kände jag faktiskt inte till, så följaktligen fick jag googla en del efter filmen. Mycket av händelserna, i verkligheten, är inte med här, men grunden är korrekt. För mig är det ofattbart att detta hände för så längesedan som 1983-84. Det är fyrtio år sedan! Det kunde ha varit i dag. Inget har egentligen förändrats. Åtminstone inte till det bättre.

Jude Law är bra i rollen som FBI-agent Husk, även om jag personligen har oerhört svårt att känna förtroende för någon som idisslar tuggummi. Tye Sheridan börjar bli ett bekant namn, så även Nicholas Hoult (de finns nu båda två på min radar). Bra insatser av dem båda två. Ja, av allihop faktiskt.

Det känns som att jag saknar lite bakgrund om Husk. Man fick bara en liten antydan om att det hänt honom något allvarligt/stort för ett tag sedan. En del av det som händer blir egentligen obegripligt, eftersom man inte har fått veta något. Han är visserligen en fiktiv person (som bygger på en verklig), men man borde ha kostat på honom lite mer kött på benen.

Fanatiker skrämmer mig nog mest av allt, de är så otroligt läskiga. Om Alan Berg, radioprataren som blev mördad, verkligen sa det han sa, så slog han verkligen huvudet på spiken.

You know what my problem is with every fanatic fundamentalist, from the Catholics, to the Orthodox, to the KKK? The one thing you all have in common is, and you're too ignorant to see it, is that you're too inept to get by in the world, so your only recourse is to try and curtail the enjoyment of others.

The Order är väldigt oamerikansk, i alla fall i modern tid, (regissören är från Australien, så det kan ju bero på det) och är både lågmäld och sparsmakad. Motsatsen till bombastisk och helt fri från propaganda. Vyerna är helt magiska, även om de nu är från "fel" plats. Ibland känner jag att min betygskala behöver fler steg. Filmen är värd mer än 3,5 men är inte riktigt en fyra.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 77 481 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 33k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Page eight (2011)

Titel: Page eight
Originaltitel: Page eight
Genre: Thriller
Regissör: David Hare
Manus: David Hare
Skådespelare: Bill Nighy, Rachel Weisz, Ralph Fiennes, Michael Gambon, Felicity Jones
Utgivningsår: 2011
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på Netflix 26 juli 2024





Handling
Johnny Worricker är en veteran inom MI5. När hans chef och bäste vän Benedict Baron visar Johnny ett oförklarligt superhemligt dokument och sedan dör, hotas hela organisationen. Samtidigt verkar ett till synes slumpartat möte med Johnnys attraktiva granne, aktivisten Nancy Pierpan, lite för bra för att vara sant. Johnny Worricker tvingas gå under jorden för att ta reda på sanningen.

Min kommentar
När jag började kolla runt lite på streamingtjänsterna, för att kolla in vad som kunde bli fredagsfilmen, så upptäckte jag att Page eight var uppsatt som sista chansen (även en annan film var det, men den får det bli nästa vecka). Eftersom det är en film som jag verkligen ville se, trots att den är gammal, så fick det bli den.

En av de stora anledningarna till att jag verkligen ville se den är Billy Nighy, en skådespelare som jag verkligen tycker om. Han är inget annat än perfekt i den här rollen. Jag hade därför inte jättekoll på vad det egentligen var för typ av film och minsann, det är en spionthriller. En genre som jag inte alltid uppskattar. Den här filmen är dock en som funkar för mig. Förmodligen tack vare att det inte är för mycket politik, som man inte förstår något alls av.

Det är så otroligt skönt och vilsamt att se på brittiska filmer. Det är mer hjärna än muskler, ingen action överhuvudtaget. Inget våld heller, vad jag kan komma ihåg. Faktum är att inte ett enda vapen avlossades. Här finns inga stora överdrivna gester, utan här är det minimal mimik som gäller. Allt kommer fram så tydligt ändå. Eller kanske tack vare det. Det jag kommer att minnas allra längst är kommentaren att man måste välja sida. Att man blir dödad om man står mitt på vägen. Så sant.

Men varför, varför, varför måste det blandas in romantik? Kemin mellan Nancy Pierpan och Johnny Worricker antydde en spänning som jag inte alls ville ha där. Nancy Pierpan verkade ju vara i samma ålder som Worrickers dotter. Jag tänkte att jag kanske (hoppas, hoppas, hoppas) inbillade mig, men nej. I slutet kom det. Det blev bara osmakligt och faktiskt obehagligt.

Page eight är tydligen första filmen i en trilogi om denne Johnny Worwicker. Jag vill gärna se de andra två också, men de verkar inte streama någonstans. Detta är väldigt lågmält, ingen nagelbitarspänning. Till syvende och sist väldigt lagom på något sätt, inget som höjer pulsen, men mitt intresse hölls uppe hela filmen. Temat är ju onekligen aktuellt. Fortfarande.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 7 681 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 21k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Missing (2023)

Titel: Missing
Originaltitel: Missing
Genre: Thriller
Regissör: Nicholas D Johnson, Will Merrick
Manus: Will Merrick, Nicholas D Johnson, Sev Ohanian
Skådespelare: Storm Reid, Nia Long, Amy Landecker, Ken Leung, Joaquim de Almeida
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 22 mars 2024




Handling
Junes mamma försvinner under en semester i Colombia med sin nye pojkvän. Eftersom June befinner sig tusentals mil bort i Los Angeles, använder hon sig av den senaste tekniken för att försöka hitta sin mamma innan det är för sent. Ju djupare hon gräver, desto fler frågor väcks. När June upptäcker hemligheter om sin mamma, inser hon att hon aldrig riktigt känt henne.

Min kommentar
Vi valde ju mellan två filmer förra fredagen och då tänker kanske vän av ordning att det den här fredagen måste bli den andra filmen. Men nej. Jag orkade helt enkelt inte med någon mer (medioker) komedi. Jag villhövde spänning. Efter mycket letande och ratande av filmer så föll valet på Missing.

Nya genrer poppar upp som svampar i skogen och den här filmen är ännu en. Som jag aldrig hört talas om innan. Det här är en screenlife-film. Allt som händer händer på en skärm av något slag. Då kan man ju undra hur spännande det kan bli. Mycket spännande, visar det sig.

I början blir jag nästan skogstokig på alla otroligt röriga, otroligt snabba klipp. Jag har inte en chans att se vad det handlar om. Innan jag ens har hittat var jag ska titta så är klippet borta. Att hinna läsa är inte ens att tänka på. Ibland går det lite lugnare till, så man hinner med, men ofta blir det så där snabbt. Kanske är det bara jag som vill/måste se precis allting, andra kanske inte ens märker det.

Av naturliga skäl så är det ju väldigt mycket teknik här och det är alltid kul. All den här övervakningen skrämmer mig på riktigt och jag saknar faktiskt tiden när man inte alltid var nåbar. Men, utan allt det så skulle ju händelserna i den här filmen vara omöjliga. Kanske är det inte så här lätt, men lätt är det ju att spåra folk.

Twisterna står som spön i backen och allt det är mycket snyggt gjort. Till en början anar man ingenting. Den sista twisten är dock väldigt väntad. Många små detaljer höjer trovärdigheten, trots att de strängt inte har med intrigen att göra. Som CAPTCHA-bilden där man inte är helt säker på exakt vilka rutor som egentligen innehåller en buss. Det händer mig jämt. När filmen är slut sitter jag ändå där med en del funderingar. Hur blev Ken inblandad? Varför alla dessa iscensatta turer? I vilken ordning skedde allt? Vem hittade egentligen vem? Men framför allt, vem hade satt så dåliga betyg på Javi? Han var ju guld!

Det är verkligen inte ofta som det funkar med så många rejäla vändningar, men Missing lyckas oväntat bra med det. Vissa saker ska man kanske inte titta så nära på, då håller inte logiken, men det är både spännande och underhållande.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 184 298 betyg).
På IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 58K betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Kandahar (2023)

Titel: Kandahar
Originaltitel: Kandahar
Genre: Thriller
Regissör: Ric Roman Waugh
Manus: Mitchell LaFortune
Skådespelare: Gerard Butler, Bahador Foladi, Navid Negahban, Ali Fazal, Travis Fimmel
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA, Saudiarabien
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 15 mars 2024





Handling
Tom Harris är en MI6-agent, tillfälligt utlånad till CIA, vars identitet avslöjas mitt under ett nytt uppdrag. djupt inne i fientligt territorium i Afghanistan. Tillsammans med sin afghanske tolk måste han kämpa sig fram till en upphämtningsplats i Kandahar. Samtidigt måste han undvika fientliga styrkor och utländska spioner med uppgift att jaga dem.

Min kommentar
Egentligen så hade jag bestämt oss för en annan film den här fredagen, men när jag öppnade listan på streamingtjänsten så låg Kandahar där. Och ja, den vann, kan man väl säga. Tydligen kände vi oss mer hågade för en spännande film än en rolig.

Att filmen överhuvudtaget hamnade på vår lista beror blott och bart på Gerard Butler. Han går hem i det här hemmet och då menar jag både hos sambon och mig. Vi ser nog automatiskt allt han är med i. Och det är ganska mycket det.

Något rörigt blir det med alla olika grupper som jagar dem. Precis som det väl är i den delen av världen. Killen på motorcykeln blir dock bara för mycket. Speciellt med tanke på att motorcykeln vid ett tillfälle faktiskt befann sig mitt i en explosion. Den gick trots det bra att köra vidare med, som om inget hade hänt. Det finns en del repliker som man eventuellt kan tolka som pekpinnar (eller självmål), men det händer inte så ofta och det känns ändå hyfsat naturligt när de kommer.

Det bästa med filmen är nog det som växer fram mellan Tom och hans tolk, Mo. Precis så där borde alla mänskliga möten vara (minus bomber och annat då), med respekt och förståelse. Oavsett olikheterna som ju finns där.

Gerard Butler kan nog göra de här rollerna i sömnen, även om detta kanske inte är riktigt den vanliga typen av roll han brukar göra. Humorn han brukar strössla replikerna med finns inte med. Han gör det, i alla fall, dessutom bra. Jag tycker han förtjänar bättre än dessa ständiga B-filmer. Man hittar även en svensk i rollistan, Bahador Foladi, som faktiskt var med i några Johan Falk-filmer. Bland annat.

Filmen är inspelad i Saudiarabien, som verkar vara det nya favoritstället för amerikanska filmer. Det kan man tycka vad man vill om, men så är det. Snyggt foto är det i alla fall, med mycket läckra vyer.

Kandahar är för utdragen, men den måste ha varit lite lagom underhållande och spännande, för trots det långsamma tempot och bristen på action så blir jag aldrig uttråkad. Egentligen så är det nog mer en thriller än en action. Betyget blir det som varken är bu eller bä. Helt enkelt en axelryckning.


På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 14 412 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 32k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Den skyldige (2018)

Titel: Den skyldige
Originaltitel: Den skyldige
Genre: Thriller
Regissör: Gustav Möller
Manus: Gustav Möller, Emil Nygaard Albertsen
Skådespelare: Jakob Cedergren, Jessica Dinnage, Omar Shargawi, Johan Gotthaardt Olsen, Jeanette Lindbæk
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Danmark
Längd: 85 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 12 januari 2024





Handling
Larmoperatören Asger Holm svarar på ett larmsamtal från en kvinna som påstår sig vara kidnappad och det pågår just nu. När samtalet plötsligt kopplas bort börjar sökandet efter kvinnan och hennes kidnappare. Med telefonen som enda verktyg ger sig Asger in i en kapplöpning mot tiden för att rädda den hotade kvinnan. Men snart inser han att han har att göra med ett brott som är mycket större än han först trodde.

Min kommentar
Vi hade ingen bra dag när vi skulle välja film den här fredagen. Först valde vi en norsk, Tunnelen, som jag inte kunde förstå att vi inte hade sett. Det tog inte många minuter innan vi kom fram till att det hade vi visst. Så det fick bli ett snabbt byte och då valde vi den danska filmen Den skyldige.

Det tog inte många minuter, igen, förrän jag tyckte att jag kände igen det här. Också. Men ändå inte riktigt. Det visar sig att vi såg den amerikanska re-maken, The guilty, för ett par år sedan och sedan dess så har originalversionen faktiskt legat på min vill-se-lista. Danskarna brukar vara riktigt bra på spänning. Det hade ändå varit trevligt att veta att det var den man valde och det hade jag ingen aning om när jag la till filmen på listan på streamingtjänsten.

Början är så oerhört spännande. Första, knappa, timmen eller så får jag nästan lite ångest och andnöd. Det är lätt en fyra här. Klimax på hela filmen kommer dessvärre när det är drygt en halvtimme kvar, tror jag. Sedan blir det väldigt långdraget och slutet blir lite av en antiklimax. Det är ändå imponerande att få till en så tät spänning med bara en person i telefon.

Huvudpersonen Asger framställs inte som speciellt sympatisk och han är inte lätt att tycka om. Han är väldigt snabb med att dra slutsatser (utan att ha all information), impulsiv och inte så reflekterande. Det är inte så bra egenskaper för en polis och här är det verkligen inte rätt man på rätt plats. Men jag tror faktiskt att alla hade gjort samma sak som han gjorde. Jakob Cedergren är fantastiskt bra, han ensam bär hela filmen. Till min stora förvåning så visar det sig att han är svensk. För mig låter hans danska perfekt.

Den lilla skiftningen i känslor för alla inblandade är så skickligt gjord. Den händer nästan utan att man märker det och med så små medel. Det är en engagerande film där jag bryr mig om typ alla. Vissa scener är så berörande och det bästa av allt är att man inte matas med hur man ska känna. Man får göra det helt själv och man får också föreställa sig vad som pågår i huvudet på Asger, bara genom hans minspel. Vi får själva tolka och dra slutsatser. Precis som Asger.

Den skyldige är betydligt bättre än den amerikanska versionen och frågan är ju om jag hade tyckt att den var ännu bättre om jag inte hade sett kopian först. Om du bara ska se en enda av dessa så är det i alla fall den här danska du ska välja.


På Letterboxd hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 56 496 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 63k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Boston strangler (2023)

Titel: Boston strangler
Originaltitel: Boston strangler
Genre: Thriller
Regissör: Matt Ruskin
Manus: Matt Ruskin
Skådespelare: Keira Knightley, Carrie Coon, Chris Cooper, Alessandro Nivola, Rory Cochrane
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 24 november 2023





Handling
En verklighetsbaserad thriller om de banbrytande reportrarna som publicerade storyn om den notoriske Bostonstryparens många mord: Loretta McLaughlin, reporter på tidningen Record-American och hennes kollega och förtrogna Jean Cole. När mördarens offer blir allt fler, fortsätter duon modigt sin granskning och riskerar sina liv i sitt sökande efter sanningen.

Min kommentar
Med tanke på att årets julfilmsfrossande skulle börja en vecka senare så tyckte jag att vi behövde en motvikt till allt det sockersöta, fluffiga som vi skulle utsättas för i några veckor. Valet föll på Boston Strangler, en verklighetsbaserad film som legat på listan ganska länge.

Man kan nog säga att den här filmen är den totala motsatsen till förra veckans film (vilket också känns ganska bra), den senaste Mission: Impossible-filmen. Denna är spännande, på ett ganska lågmält och tillbakadraget sätt. Oblodig och helt utan action, men med mycket nerv. Mer fokus på grävande i rapporter än själva brotten, eller mördaren. Om man gillar det så är detta en guldgruva.

Den mesta tiden är jag nog mest upprörd över polisens inkompetens. Det är helt osannolikt och nästan som att de inte bryr sig om att kvinnor mördas på löpande band, som att det inte är viktigt. Vilket för mig in på nästa sak som gjorde mig otroligt upprörd; behandlingen av kvinnor i allmänhet och av Loretta McLaughlin i synnerhet. Det är obegripligt att det här bara var sextio år sedan, det känns som ljusår. Däremot så förstår jag nog inte, heller, varför hon behandlas annorlunda än den andra kvinnliga reportern.

Keira Knightley har jag nog aldrig varit speciellt förtjust i och har inte riktigt förstått hennes storhet, men här är hon suverän. Precis som hon var i The imitation game. Slutsatsen blir ju att "riktiga", seriösa roller passar henne mycket bättre än de lättsamma. Den andra reportern spelas av Carrie Coon, som jag uppenbarligen har sett i många bra filmer men inte alls kände igen. Även hon är utmärkt och samspelet mellan Knightley och Coon känns äkta och bra.

Fotot är mycket snyggt och effektfullt. Allt är lite brunmurrigt. Varenda detalj, från miljö till kläder, känns rätt. Det fullkomligt skriker 60-tal. Filmen handlar egentligen mer om journalistik och när jag ser den så inser jag att den gamla tidens journalist är utrotningshotad. Då menar jag den faktagranskande, ifrågasättande och analytiska sorten. Det är verkligen synd, för de behövs.

Att jag var tvungen att googla efter att ha sett Boston strangler kommer kanske inte som någon överraskning. Det känns som att mycket saknas eller har ändrats i filmen, men det är lite oklart. Det verkar ju inte vara konsensus om vad som egentligen hände. Det förvånar mig att de här morden fortfarande är olösta, förutom ett enda.



På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 39 619 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 30k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam