Bok: När du inte finns av Emma Olofsson

Författare: Emma Olofsson
Titel: När du inte finns
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 394
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karlshamnsserien 2
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 2 maj 2026




Första meningen: "Nu har jag dig."

Baksidetext
En restaurang i centrala Karlshamn sprängs mitt under lunchruschen. Ett försvunnet barn. En film på Youtube där en pojke tar livet av sig.

När det går upp för Matias och hans kollegor att händelserna hänger ihop förvandlas utredningen till en kamp mot klockan.

Min kommentar
Eftersom halva släkten bor i Karlshamn med omnejd så händer det ganska ofta att vi tar en hotellweekend där och då vill jag gärna läsa något som utspelar sig i närheten. För några år sedan så läste jag första delen i Karlshamnsserien vid ett sådant tillfälle. När det nu var dags för ännu ett besök så valde jag att läsa När du inte finns, andra delen i den serien.

Allt som hände i första boken (som det alltså är fem år sedan jag läste) har ganska stor påverkan även i den här, men dessvärre nämns det bara i bisatser. Aldrig med något slags förklaring om vad som faktiskt hände, utan bara, typ, med orden "det som hände". Vilket gjorde det ganska besvärligt för mig. Jag förstår ju att avvägningen mellan att ta med för mycket eller för lite är svår, men här var det helt klart för lite.

Miljöbeskrivningarna är bra och det är som vanligt speciellt att röra sig på samma gator som de i boken. Närheten till havet nämns ofta och trots att jag helt klart kan relatera till kärleken till havet så tycker jag att det blir ett evinnerligt tjat om det.

Kapitlen är korta och otroligt många, över hundra stycken. Det gör boken väldigt snabbläst. Ibland känns det som att författaren verkligen försöker få till ett poetiskt språk, men för mig så blir det bara krystat. Det gäller även dialogen. Jag har nog aldrig hört människor prata så där. Det känns som att de pratar med stora bokstäver hela tiden.

Ett par karaktärer kändes det som att jag borde veta vem det var, men jag hade ingen aning. Att de var viktiga i första boken var i alla fall tydligt. Så bra minne har jag tyvärr inte. För mig var det oklart vem som skulle gifta sig och vilka som egentligen var föräldrar till barnet som alla gick och bar runt på. Isak förstod jag vem det var, men Elsa? Var hon alltså Matias dotter? Hon verkar inte alls höra till samma familj och var höll hon hus när Isak var hos Matias? En karaktär byter efternamn från Lindberg till Lindström, men ja, det kan ju ha varit Matias som kom ihåg fel.

En hel del av det som störde mig i första boken är borta. Framför allt så används inte lika många adjektiv och, ännu bättre, ingen karaktär är längre underskön. Dock är det fortfarande så att författaren verkar ha en del favorituttryck som återkommer. Ofta. Väldigt vanligt är det att något smeker något, det kan vara en hand, vinden eller vad som helst. Och människorna är så trasiga.

Poliserna är dessvärre fortfarande osannolikt oprofessionella och alldeles särskilt Matias. Han går runt och skäller ut både förövare, offer och kollegor. Känns det som i alla fall. Jag bryr mig inte nämnvärt om man har ett romantiskt förhållande på jobbet, kollegor emellan, men man håller inte på och pussas och tar på varandra hela tiden. Inte heller parar man ihop sig med den man har en relation med när man åker ut på patrull.

När du inte finns spretar iväg åt alla möjliga håll, men ingen (läsare) blir väl förvånad när allt visar sig hänga ihop. Det betyder att det är mängder av sammanträffanden och de blir alldeles för många för mig. Det här sättet att berätta en historia passar helt enkelt mig väldigt dåligt.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt (beräknat på 91 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om När du inte finns: Bokluckan och Håkans hylla

"Vita rosor" av Emma Olofsson

Författare: Emma Olofsson
Titel: Vita rosor
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 368
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karlshamnsserien 1
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 22 juli 2021




Första meningen: Det hände att han inte kunde hindra minnena från att skölja över honom.

Baksidetext
Sommarvärmen har just kopplat sitt grepp om Karlshamn när en ung kvinna hittas död och våldtagen i en klippskreva i hamnen. Över hennes kropp har någon spridit vita rosenblad. Några dagar senare försvinner en sextonårig flicka från sitt hem. Flickorna går på samma gymnasieskola, och vita rosenblad hittas i huset.

Matias Hernández och hans kollegor på Grova brott sätts på fallet, men står handfallna tills det visar sig att Matias bror Sebastian stått båda offren nära i sin roll som lärare. Misstankar riktas mot honom trots Matias protester. Sebastian släpps i brist på bevis, men plötsligt försvinner han, samtidigt som ytterligare en flicka från skolan anmäls saknad. Allt tyder på att de försvunnit tillsammans.

Fler och fler frågetecken dyker upp om Sebastians inblandning i fallen, och i jakten på honom får polisen upp ett spår som leder dem in i en härva av övergrepp och maktmissbruk, som ger ringar på vattnet ända till militärdiktaturen i Chile.

Min kommentar
Jag gillar ju att läsa böcker som utspelar sig där jag är, när jag är på resande fot. Vissa orter/platser är svårare att hitta böcker för än andra, så direkt när vi hade bokat Karlshamn så började jag leta efter någon bok att läsa där. Efter en del sökande så hittade jag Vita rosor, som ju dessutom är första delen i en serie, vilket ju är bra eftersom vi brukar hamna i Karlshamn så där en gång om året. Det underlättar ju om jag skulle slippa leta varenda gång.

Det är en del platser som nämns, men speciellt mycket Karlshamn är det nog tyvärr inte. Jag känner igen flera ställen och gator, men jag hade nog önskat mig mer lokalt. Det som är mest framträdande med Karlshamn är lukten från AAK och den nämns också. En gång. Dock kommer det, med jämna mellanrum, helt opåkallade meningar om hur fantastiskt och vackert det är med Karlshamn, sommar och havet. Det blir lite som att läsa en naturromantisk bok. Jag får känslan att författaren har lagrat favoritformuleringar som hon stoppar in här och där. För mig blir det bara ryckigt och konstigt.

Vi kommer på kant med varandra med en gång, boken och jag. En av anledningarna är det jag nämnt här ovanför, men det fanns så mycket mer att störa sig på här. Texten är extremt utseendefixerad. Jag tror aldrig jag har träffat på så många otroligt vackra människor i en bok. Precis alla är bildsköna, de vackraste som finns. Allihop. Alla är de dessutom utrustade med stora (enorma) gröna/bruna/blåa ögon. Jag bryr mig inte för ett ögonblick vad de har för ögonfärg. Det tjatas om det hela tiden och det finns inte en alldaglig människa så långt ögat kan nå.

Det här med färg verkar vara något som författaren hyser något slags förkärlek för. Allt har en färg. Till och med kaffemuggarna de dricker ur. Vad spelar det för roll vilken färg den har? Här är så många adjektiv. Faktiskt så många att hälften hade varit nog. Det är väldigt många formuleringar som dyker upp ofta, till exempel att vinden/vattnet/valfritt smeker en kind. Tjatigt och upprepande blir det.

Karaktärerna vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. De flesta är helt okej, men den där Matias hoppas jag verkligen inte finns (som polis) i verkligheten. Han borde ha blivit avstängd för sitt beteende och han borde definitivt inte ha fått arbeta med fallet där hans bror var misstänkt. Om Sebastian hade varit vem som helst, och inte Matias bror, så skulle Matias så klart ha sett på alla tillfälligheter med andra ögon. Så vansinnigt oprofessionellt. Jag har svårt att se att någon med det labila psyket skulle lyckas ta sig igenom polisutbildningen.

Dialogen är i bästa fall krystad, men oftast så är den bara plump. Här är nämligen så mycket sextrakasserier så det nästan är svårt att förstå. Varenda kvinna, inklusive kollegor och till och med chef, berättar för Matias, gärna flera gånger varje dag, hur otroligt snygg han är och hur gärna de skulle vilja gå till sängs med honom. Sextrakasserier på jobbet är aldrig okej, oavsett vem som blir utsatt; kvinna eller man. Eller är det verkligen någon som tycker det är okej att kvinnor utsätter män för det? Men inte tvärtom?

Nu låter det så klart som att Vita rosor är helt värdelös, men om jag bortser från allt jag nämnt här ovanför så är det inte så illa. Historien i sig är okej och inte en som jag har läst många gånger förut. Temat är både spännande och alltid aktuellt. Det var kanske lite för uppenbart vem/vilka som var skyldiga, upplägget var ganska tydligt. Andra delen släpptes för någon vecka sedan och kanske blir den läst nästa gång det är dags för hotellweekend i Karlshamn.

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 36 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Vita rosor: hyllan, Mysterierna... och Systrarna boktokiga.