TV-serie: Paris has fallen #1 (2024)

Titel: Paris has fallen
Originaltitel: Paris has fallen
Säsong: 1
Genre: Thriller
Skapad av: Howard Overman
TV-bolag: Canal+
Skådespelare: Tewfik Jallab, Ritu Arya, Sean Harris, Emmanuelle Bercot, Ana Ularu
Premiär: 2024-09-23
Produktionsland: Frankrike
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 44 min
Såg den på Prime Video 30 juli - 3 augusti 2026




Handling
Vincent Taleb, livvakt åt den franska försvarsministern Philippe Bardin, är på plats när en terroristgrupp ledd av den avskyvärda Jacob Pearce slår till mot den brittiska ambassaden i Paris. Jacob Pearce är fast besluten att utkräva hämnd på Philippe.

Vincent är den enda beväpnade vakten och hamnar i underläge, tills han slår sig samman med MI6-agenten Zara Taylor. När händelserna plötsligt tar en allt mörkare vändning inser Vincent och Zara att terrorplanen sträcker sig längre än mot bara en politiker, och misstankar om att en av deras kollegor inom säkerhetstjänsten matar information till Jacob. Vincent och Zara inser snabbt att de bara kan lita på varandra.

Min kommentar
När det var dags att hitta en ny TV-serie att titta på så var det nära att det blev ännu en med, kanske, övernaturliga inslag. Men jag tänkte på min stackars sambo, som inte alls är så glad i den sortens handling, och så valde jag en som har legat på listan ett bra tag nu, Paris has fallen.

För mig kom det som en fullständig överraskning att serien var fransk. Man kan kanske tycka att titeln borde ha gett en hint, men till mitt försvar vill jag bara säga att det jag såg var att det här är en spinoff av filmerna med Gerard Butler, de där som heter ... has fallen. Och så stod det faktiskt MI6 i beskrivningen. Men den var faktiskt oväntat bra. För att vara fransk då.

En bra sak med den här serien var att både Vincent och Zara var extremt skickliga på sitt jobb. Faktum är att det nog gäller alla agenterna. Här finns ingen B-agent, som inte kan sikta (när det passar) eller i övrigt är dålig på sitt jobb. Det gillar jag verkligen.

Hämndtema har jag som vanligt svårt att förstå och alldeles särskilt när den är så blind, urskillningslös och slutgiltig som här. Jag kan tänka mig ett flertal bättre sätt att hämnas. Om man nu absolut vill det. De fördomar jag har mot politiker, som aldrig tar ansvar för dåliga beslut, förstärks. De bara skyller på varandra. Det var också lite oklart för mig varför egentligen Jacob behövde dödas. Jag kan ha varit ofokuserad eller så förklarades inte det på ett begripligt sätt.

Mot slutet hände den ena osannolika/ologiska saken efter den andra och i ett av avsnitten så förstördes all trovärdighet som eventuellt fanns. Så där funkar inte USB-minnen och absolut inte på just de datorerna. Resten av historien i det avsnittet var långt över gränsen till vad jag kan tro på.

Paris has fallen börjar med en rivstart och för det mesta håller den det höga tempot. Den är helt klart underhållande, dock inte jättespännande. Den var en aning förutsägbar. Jag saknar en riktig upplösning, som vilka låg bakom allt och varför. Det kanske kommer i nästa säsong, för det verkar det bli.



På Trakt.tv har serien 3,4 i genomsnitt (beräknat på 569 betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 4,9k betyg).
Jag ger säsongen 3,5

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: The Housemaid (2025)

Titel: The Housemaid
Originaltitel: The Housemaid
Genre: Thriller
Regissör: Paul Feig
Manus: Rebecca Sonenshine, Freida McFadden (bok)
Skådespelare: Sydney Sweeney, Amanda Seyfried, Brandon Sklenar, Michele Morrone, Indiana Elle
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 125 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 17 juli 2026





Handling
En ung kvinna med ett mörkt förflutet tror att hennes lycka har vänt när hon får jobb som inneboende hembiträde hos ett rikt par. Hon inser dock att parets hemligheter är mörkare än hennes egna. Snart befinner hon sig i livsfara.

Min kommentar
Förra veckan såg jag att The Housemaid äntligen hade kommit till en streamingtjänst nära mig, men den fick vackert vänta till den här fredagen. Boken läste jag för nästan exakt två år sedan och för ovanlighetens skull så kom jag ihåg twisten. Vilket inte var så bra i det här fallet.

Trots att jag inte kom ihåg några detaljer från boken så blev det alltså inte någon överraskningseffekt för mig. Det är ju jättesvårt att bedöma en film, som lever på ovissheten, när man har läst boken och minns åtminstone vem som var galen. Sambon gillade den i alla fall. Han tittade inte ens i sin mobil under tiden. Det brukar han göra när han är uttråkad.

Naturligtvis så har de ändrat saker i filmen. Den allra största förändringen, tycker jag, är att de har gjort Cece mer som ett vanligt barn. I boken var hon väldigt mycket mer obehaglig. Det är synd att de har ändrat på just det. För mig så förstärkte hennes beteende ovissheten i boken. Hon var en aktiv del i mysteriet och gjorde mig osäker på vad som var fel, helt enkelt för att antalet lösningsalternativ blev fler.

Alla karaktärer var skarpare och tydligare i boken. Nina var mer ombytlig och det var helt omöjligt att veta var man hade henne. Enzo har en riktigt nedtonad roll i filmen, han är knappt med alls och det tog också bort lite av det gåtfulla.

Amanda Seyfrid var en trevlig överraskning. Jag har inte varit så imponerad av henne förut, men det här gjorde hon bra. Sydney Sweeney trodde jag att jag inte hade sett i något tidigare. Det har jag. Tydligen gjorde hon inget större avtryck. Ungefär som här. Hon verkar faktiskt mest vara castad för att visa upp sitt ansikte och sin kropp. Något direkt skådespeleri tycker jag inte att hon presterar.

Jag har jätteproblem att sätta betyg på The Housemaid. Boken fick 4.0 och jag tycker ju att boken var bättre, men man kan ju inte riktigt jämföra dem. Jag vill hemskt gärna sätta 4.0 även på filmen, men vet inte om den egentligen är värd det. Det var ju spännande och de två timmarna bara flög förbi, men 4 är ett jättebra betyg och jag vet inte om den var jättebra. Det känns helt enkelt inte rättvist mot filmen att jag hade läst boken. Till syvende och sist så är det ändå en bra adaption.


På Letterboxd hade den 3,04 i genomsnitt (beräknat på 1 562 421 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 175k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Men inte om det gäller din dotter

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår var vi och firade svärmor i Karlshamn och precis som vanligt så blev det en heldag av det, med små stopp längs vägen. Det är alltid trevligt, men det är jobbigt att det tar hela dagen. Varmt var det också igår, men då kan det ju vara lämpligt att sitta i en luftkonditionerad bil i många timmar.

Jag har i dag på morgonen börjat läsa den tolfte och sista delen i Jan Guillous serie om Carl Hamilton, Men inte om det gäller din dotter. Jo, jag vet att det finns något slags spinoff på den, men den tänker jag inte läsa. Tror jag. Åtminstone så ska jag inte köpa böckerna.

Min smakebit är från början av boken:

Han älskade hästar men det var inte det som blev hans död. Alla i hans släkt älskade hästar, de flesta mer eller mindre uppriktigt och några bara för att det var en social nödvändighet. Att dyrka den vindsnabba ritten genom öknen var närmast en nationell skyldighet där hemma. Ungefär som, fast på ett lägre och barnsligare plan, den obligatoriska hyllningen till mammas äppelpaj var det i hans andra hemland.

Bok: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth

Författare: Callum Bloodworth
Titel: Sommardagar i Kollektivet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 398
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kollektivet 1
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juli 2026




Första meningen: Lagom till eftermiddagskaffet den sjätte januari nästkommande år planerade Stina Nilsson att vara död.

Baksidetext
Ärligt talat är det nästan lättare att missa Kollektivet än att hitta det. Vilket så klart är synd, för dolt bakom de lite slitna rosa väggarna i den lilla Stockholmsförorten rymmer storslagna historier. Om människor som gått igenom det värsta, men som med lite hjälp har fått möjligheten att börja om på nytt.

De var sex vänner som grundade Kollektivet men åren har gått och få av dem finns kvar. Och nu har Stina Nilsson bestämt sig för att hennes tid snart är slut. Innan det är dags har hon en sista kamp hon måste vinna – för att rädda Kollektivets framtid och den dröm som en gång skapade det.

Min kommentar
Efter en Guillou, har jag lärt mig, behövs det oftast en mer lättsam bok så jag hade planerat in Sommardagar i Kollektivet för att balansera det hela. Jag tyckte ju mycket om hans Julakuten för ensamma hjärtan och har länge tänkt att jag borde läsa mer av honom.

När jag läste igenom vad jag tyckte om Julakuten för ensamma hjärtan, inför att jag skulle skriva ihop det här inlägget, så insåg jag att böckerna har ganska mycket gemensamt. Både karaktärerna och temat påminde mycket om varandra. Som tur är så verkar Callum Bloodworth vara väldigt bra på detta. Även böckernas start var liknande. Det börjar nästan åt det hysteriska hållet, sedan blir det en omärklig helomvändning och med ens är det både berörande och fint. Skickligt gjort!

Miljön är helt fantastisk och om det inte hade varit så att jag själv inte skulle kunna tänka mig att bo i ett kollektiv (gränsdragningen verkar så besvärlig) så känns det nästan som att det kunde ha varit ett alternativ. Idén med ett kollektiv för människor som på olika sätt behöver läka är så otroligt fin.

Faktum är att jag var lite besviken när jag började läsa. Det kändes inte alls som den bok jag hade förväntat mig. Karaktärerna kändes i det närmaste som karikatyrer, speciellt Stina. Henne gillade jag inte alls. Jag är inte så förtjust i när äldre framställs som griniga, bittra och buttra. Efter ett tag vände det, utan att jag egentligen märkte när det hände. Jag fick bara veta mer om henne och plötsligt så förstod jag henne bättre. Hennes handlingar och tankar visade att hon brydde sig, att hon hade ett hjärta av guld. Bara ett udda och kantigt sätt att visa det. Mot slutet kände jag nästan samma sorg som Stina över att Mauritz var borta. Jag hade gärna velat träffa honom, han verkade vara en bra människa.

Udda och kantiga karaktärer har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och här finns hur många som helst. Dock helt utan att vara excentriska. Bara mänskliga. Julian är väl den som är enklast att tolka. Han är mer som en öppen bok. Det är omöjligt att inte känna sympati med honom, samtidigt som jag är arg på honom. En del män verkar tro att de är snälla när de låter kvinnan bestämma saker. Det kunde inte vara mer fel. Det är bara ett sätt att slippa ta ansvar för besluten, helt enkelt det lata och bekväma sättet att vara i en relation. Ellen har därmed också mina sympatier.

Vänskap över generationsgränserna är något jag verkligen uppskattar. Som vuxen spelar ju ålder inte någon större roll i det sociala. Callum Bloodworths sätt att beskriva sorg är så träffande och bra. Eller känslor överhuvudtaget för här finns både ljust och mörkt. Glädjen blir så mycket större när den varvas med sorg. Det mörka blir så mycket mörkare när det varvas med ljus, men så mycket lättare att bära. Jag uppskattar verkligen att jag får lov att känna mina egna känslor och komma till mina egna insikter.

Ganska länge funderade jag på hur det skulle sluta och jag var lite orolig för att Callum skulle välja den enkla och uppenbara vägen. Det gjorde han inte. I alla fall inte i den här boken, men det är ju fortfarande ett alternativ i senare böcker (då det förstås blir en helt annan sak). Som jag helt klart ska försöka läsa i år.

Sommardagar i Kollektivet är charmig och mysig. Den är lite rolig ibland, humorn är närvarande hela tiden, och lite sorglig ibland, även sorgen är närvarande hela tiden. Den har nästan allt, men den ligger lite för nära buskis för ett högre betyg. Och då tänker jag mest på hur Stina och Bengt agerar.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 183 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sommardagar i Kollektivet: enligt O, En blogg för bokugglor och hyllan

Efterlängtad bok! Och lite till ...

Jag hade ju sett att andra fått den här boken, så i fredags studsade jag till brevlådan och kikade in lite försiktigt. Och jo, där låg den.

Tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt, Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson. En av årets höjdpunkter. Den måste ju klämmas in så snart det bara går och det ska bli så spännande att se slutresultatet. Tack Mattias och Forum!

Om jag inte har alldeles fel för mig så var det några år sedan jag senast köpte pocket under 4-för-3-kampanjen. I år tyckte jag att det var dags så när vi var på långhelg i Göteborg passade jag på att gå inom Akademibokhandeln. Jag hade lite problem att bara välja fyra, men det fick bli dessa. Ett delikat mörker av Christoffer Holst, Dödens vik av Kate Rhodes, Mitt löfte till dig av Caroline Säfstrand och Roland från Småland av Magnus Uggla.

Innan vi åkte till Göteborg så beställde jag några böcker från Bokus också 😳 De här tre måste jag liksom bara äga. Den galna massan av Louise Penny, Mörka kvällar i Kollektivet och Frostnätter i Kollektivet som båda är av Callum Bloodworth.

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson, tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt. Lika bra som de två tidigare.

Nu: Kodnamn Verity av Elizabeth Wein köpte jag för tolv år sedan och den har av oklara skäl blivit stående oläst. Det kan ha lite att göra med att jag är ganska mätt på andra världskriget. Men nu ska den läsas.

Nästa: Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou, tolfte delen om Carl Hamilton. När jag har läst denna så har jag äntligen läst hela serien.

Bok: Madame Terror av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Madame Terror
Genre: Thriller
Antal sidor: 416
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 11
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2026




Första meningen: Den första versionen var uppenbart lögnaktig.

Baksidetext
När den ryska ubåten Kursk gick under i Barents hav på grund av ett amerikanskt misstag stod det klart för världens alla spionorganisationer att Ryssland hade utvecklat en överlägsen ubåtsteknologi. Palestinierna som alltid varit i tekniskt underläge insåg att tillgången till en rysk superubåt för första gången skulle ge dem ett övertag.

Uppdraget att genomföra den största terroristattacken i världshistorien går till den kvinnliga brigadgeneralen Mouna al Husseini. Hon inser direkt att problemen i motsättningen mellan rasistiska ryska officerare och högt utbildade palestinier är oöverstigliga. Och att projektet bara kan genomföras om man finner en fartygschef som inte är rysk men som talar perfekt ryska och helst även är dekorerad med Röda Stjärnan samt Rysslands finaste orden - Rysslands Hjälte - och gärna med den palestinska Hederslegionen. Och därtill är äkta hög sjöofficer.

Den omöjliga kombinationen fanns i verkligheten och var en gammal vän till Mouna al Husseini.

Från det ögonblick viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton steg ombord på U-1 Jerusalem förändrades allt.

Min kommentar
Jo, men så atte ... Jag har då kommit till den elfte delen i Carl Hamilton-serien, Madame Terror. En bok som tydligen inte skulle ha skrivits, eftersom Jan Guillou sagt att det inte blir någon mer efter den tionde.

Här är det då ubåtar. De är en stor del av handlingen. Jag är ganska säker på att jag har sagt det förut; jag hyser en stark hatkärlek till ubåtar. Det finns nästan inget som kan hålla mig så i ett järngrepp som när man kastar in en ubåt i handlingen. Jag låter det vara osagt om det är anledningen till att den här boken funkar så bra för mig.

Möjligtvis så kan man inte kalla detta för en "riktig" Hamilton-bok. Han dyker inte upp förrän efter drygt hundra sidor. Även om han har en viktig roll så spelar han dessutom andrafiolen. Den här gången är det den gamla vännen/kollegan Mouna al Husseini som är huvudperson.

Ju närmre jag kom slutet desto mer orolig blev jag för hur allt skulle sluta. Det fanns en del tänkbara alternativ som skulle ha gjort mig fientligt inställd. Jag tycker att han fick ihop det bra. Dock inte att förväxla med trovärdigt.

Guillou har ju den speciella egenheten att han väver in verkliga politiker i sina påhittade handlingar. Det blir väldigt effektfullt, men samtidigt lite jobbigt. Att han ofta är väldigt träffsäker kan jag överhuvudtaget inte argumentera mot. Det blir som science fiction, men med politik i stället för vetenskap. Vad skulle dessa politiker göra om det här hände, typ. Det får i alla fall mig att fundera på vad som är sant och inte. Och vad som skulle kunna vara sant.

I mångt och mycket så är den här boken ett politiskt ställningstagande och kritik mot världens syn på Gaza-konflikten. Som fortfarande gäller, efter tjugo år. Det är mycket tydligt vad Guillou står i den här frågan. Grundtanken är både fin och genomtänkt. Tyvärr är den nog också osannolik.

Lite som jag funderade över under läsningen är om det kan vara en slump att många av de ryska namnen verkar vara hämtade direkt från stora sovjetiska hockeyspelare. Något jag har funderat på tidigare, men här dyker både Petrov, Charlamov, Kasatonov och Larionov upp. Nästan för många för att det ska vare en tillfällighet. Och så min lilla käpphäst, det här med 9/11. Det stör mig så ofantligt när man skriver så på svenska. Förutom att det stör mig så är det ju dessutom helt fel. Vad jag vet så har inget speciell hänt 9 november.

Madame Terror är en politisk thriller med ett mycket tydligt ställningstagande. Jag delar i stora drag Guillous syn på konflikten, men bokens höga betyg kommer inte därifrån. Det kommer från den intensiva spänningen, den tekniska trovärdigheten och den skickligt uppbyggda handlingen. Däremot saknade jag den där känslomässiga dimensionen som hade gjort den till en fullträff. Annars är den faktiskt genial.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 1 432 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Madame Terror: Läsfåtöljen

Tisdagstrion: Fjäderfän

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Fjäderfän

När jag såg det här temat så tänkte jag att det är omöjligt. Det var det inte. Tre väldigt olika böcker, som alla har något med fåglar att göra.

1. Stark av Stephen King handlar om författaren Thad Beaumont som försöker göra sig av med sitt våldsamma alter ego George Stark. Det hela utvecklar sig till en mardröm där tusentals ilskna gråsparvar invaderar och uppenbarar sig som dödens budbärare för att rensa upp i verkligheten.

2. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan har en av mina favoritkaraktärer; lunnefågeln Neil.

3. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami handlar om Toru Okada. Först försvinner hans katt. Sedan hans fru. Hans ordnade tillvaro övergår till total förvirring.

TV-serie: Manifest #3 (2021)

Titel: Manifest
Originaltitel: Manifest
Säsong: 3
Genre: Science fiction
Skapad av: Jeff Rake
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Melissa Roxburgh, Josh Dallas, Athena Karkanis, Matt Long, Holly Taylor
Premiär: 2021-04-01
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 13
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 19 juli - 29 juli 2026




Handling
Ben & Co inser att de sitter i samma "livbåt", om en syndar eller faller i onåd drabbas alla, vilket gör överlevnaden till en allt-eller-inget-situation.

En stjärtfena från flyg 828 hittas och bärgas. Regeringens hemliga projekt, Eureka, undersöker och testar den, vilket skapar nya mystiska kopplingar och fysiska konsekvenser för Cal.

Vissa passagerare blir allt mer instabila och farliga, vilket leder till tragiska konsekvenser, speciellt för familjen Stone.

Min kommentar
Eftersom jag har ett problem med att komma ihåg handlingen i serier så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att se den tredje säsongen av Manifest. Mellan säsong 1 och 2 gick det ju fem år och det var lite jobbigt. Nu har det bara gått, knappt, ett halvår.

Om du inte har sett den här säsongen, men planerar att göra det så kan du sluta läsa här. Första hälften av avsnitten var riktigt bra och jag blev faktiskt lite investerad i det här mysteriet. Sedan byts plötsligt spelreglerna ut och allt som hänt verkar bero på Gud. För mig är det lite så att om förklaringen till något är Gud kan man hitta på i princip vad som helst. Då finns det plötsligt inget kvar att lösa. Jag känner mig lite lurad, eftersom serien faktiskt var science fiction i två och en halv säsong.

I början var den här serien mer subtil och oviss. Innan allt, oväntat nog, blev religiöst så var det en hel del intressanta händelser och infallsvinklar. Det fanns mycket som var konstigt, men som ändå följde de regler som etablerats för serien. Nu känns allt mer som att serien bestämt sig för att den religiösa förklaringen är den enda rätta. Det blir så fruktansvärt övertydligt och klumpigt. Lite som att bli slagen i huvudet med en lösning som är Gud. Tveklöst helt fel väg att gå, tycker jag.

Ben har blivit helt besatt. Jag har bestämt för mig att jag gillade honom tidigare, men det är omöjligt nu. Han är som en vanlig, otäck fanatiker. Bryr sig inte om andras eventuella invändningar. Han har alltid rätt. För han har ju den högre makten på sin sida. Alla bara förväntas tro på honom och lyda. Utan att ifrågasätta. Zekes nya förmåga blir bara löjlig i mina ögon. Ganska läskig, faktiskt.

Det gick ju inte att undvika att se att inspelningen gjordes under pandemin och jag undrar lite om det är på grund av den som allt känns så stolpigt. Det blir liksom inte äkta, på något sätt. Inte så mycket naturlig interaktion mellan människorna och dialogen är ibland så krystad att jag skäms.

Säsongsavslutning: [spoiler]Cal försvinner när han lägger sin hand på flygplanets stjärtfena. Denna släpps sedan i havet och försvinner. Grace mördas av Angelina, som även stjäl bebisen. I slutscenen dyker Cal upp vid den döende Graces sida. Många år äldre.[/spoiler]

Tredje säsongen av Manifest var bättre än den förra, ungefär halvvägs, men det här religiösa får det att krypa av obehag i hela kroppen. Jag hoppas verkligen inte att kontentan blir att allt är ett gudomligt ingripande. Jag tror att jag vill ha science fiction när jag tittar på science fiction. Rent generellt så har jag inget emot tro och inslag av religion, men här blev allt bara konstigt. Varför i hela friden skulle Gud vara inblandad i detta liksom?



På Trakt.tv har serien 3,6 i genomsnitt (beräknat på 6,4k betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 106k betyg).
Jag ger säsongen 3.0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Jack Ryan: Ghost war (2026)

Titel: Jack Ryan: Ghost War
Originaltitel: Jack Ryan: Ghost War
Genre: Action
Regissör: Andrew Bernstein
Manus: Aaron Rabin, John Krasinski, Noah Oppenheim
Skådespelare: John Krasinski, Wendell Pierce, Sienna Miller, Michael Kelly, Max Beesley
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 106 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 10 juli 2026





Handling
Jack Ryan dras motvilligt tillbaka in i spionvärlden när ett internationellt hemligt uppdrag avslöjar en dödlig konspiration. Med tiden emot sig slår han sig samman med CIA-kollegorna Mike November och James Greer samt MI6-agenten Emma Marlowe för att stoppa en hemlig paramilitär styrka.

Min kommentar
Filmen jag hade tänkt att vi skulle ha sett förra veckan var Jack Ryan: Ghost war så valet för den här veckan kan tyckas ha varit enkelt. Det var det också. Ända tills jag öppnade streamingtjänsten och upptäckte att ännu en film jag vill se har släppts där. Men nu fick det vara nog. Inget snabbt byte den här gången.

Vi hade inte tittat speciellt länge innan jag kände att något måste saknas. Jag tyckte att det refererades till saker som måste ha hänt tidigare och många av karaktärerna verkade känna varandra. Det blev nästan obegripligt. När jag skulle skriva ihop det här inlägget upptäckte jag att filmen är en fortsättning på en TV-serie, som har gått i fyra säsonger. Som jag inte har sett. Det förklarar en hel del.

Den här filmen innehåller en del som jag har riktigt svårt för. Först och främst så är det ibland så snabba klipp att man knappt hinner uppfatta något. Jag önskar att jag kunde ha sagt att fotot är snyggt, men det var oftast så mörkt att man inte såg mycket. Karaktärsuppbyggnad? Fanns det ens någon? Ja, kanske om man sett fyra säsonger av en TV-serie innan. Detta är nog ett typiskt exempel på en film där tempo är viktigare än handling. Vilket ju inte alltid är fel, men här blir det väldigt tunt. Dessutom känns det nästan som en lång reklamfilm för Dubai. Speciellt med tanke på loggan som återkom ett otal gånger.

Tom Clancy står som executive producer och det är ju lite intressant. Liksom att böckerna om Jack Ryan har hans namn i störst text. Mannen har varit död i tretton år. En reflektion jag har är att de här historierna faktiskt var bra, när det var han som skrev dem. Till och med Shadow recruit, som kom efter hans död, var bra. Men detta? Nej. Kanske hade jag gjort en annan bedömning om jag hade haft TV-serien som grund.

Jack Ryan: Ghost war är inte dålig, men inte heller bra. Om man kopplar bort hjärnan och inte känner ett behov av att det man ser ska vara begripligt så är filmen ändå något underhållande. Jag var inte uttråkad, bara inte intresserad. Men hur någon, som har sett samtliga fyra säsonger av TV-serien, kan göra bedömningen att filmen står på egna ben övergår mitt förstånd. Det gör den absolut inte.


På Letterboxd hade den 2,43 i genomsnitt (beräknat på 32 360 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 29k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Flickorna vid altaret

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Detta är/har varit den sista oplanerade helgen på ett bra tag. Nästan ända till vi ska på semester. Så illa är det inte riktigt, men det känns så. Jag ska passa på att njuta ordentligt, sedan är det bara att spänna på sig skygglapparna och försöka att inte bli helt utmattad.

Boken jag läser nu är Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson, den tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt. De två tidigare har varit bra, även om jag inte tyckt lika mycket om dem som om hans fristående inte-renodlade-deckare. Det beror egentligen inte på deckarbiten, utan mer på att det plötsligt har smugit sig in romantik och kärlek i böckerna också.

Min smakebit är från sida 85:

Hasse ställde två plastpåsar med kinamat på bordet i mötesrummet.
    "Är det okej att jag rådfrågar Gunni om det här med arrangerade äktenskap?"
    Jytte gjorde en missnöjd min som Hasse gav blanka fan i. Principryttare var det värsta han visste.
    "Så länge vi håller oss inom regelverkets ramar är jag nöjd", sa kollegan och lastade upp ris på sin tallrik.
    Hasse slängde bort träpinnarna och hämtade ordentliga bestick.
    "Hur kan man fortsätta käka med pinnar när Gud har uppfunnit kniv och gaffel?"
    Jytte tog ett pincettgrepp runt sina pinnar och knäppte med dem i luften. "Det kommer från mannen som skriver alla sina rapporter på en Facit från Sextiotalet."
    Hasse skrattade åt sig själv. Kanske var bestick för kineserna helt enkelt vad datorn var för honom.

Bok: Hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Hotellet Två systrar
Genre: Feelgood
Antal sidor: 295
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hotellet Två systrar 1
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 30 juni 2026




Första meningen: "Menar du att du vill lämna Sardinön?"

Baksidetext
När Oskar kommer med förslaget att ta över ett fallfärdigt hotell i Göteborg tror Linn att han blivit galen. Hela deras liv finns ju på Sardinön? Det är här deras familjer bor, där dottern Astrid går på förskolan och där Linn har sitt café som går bättre än någonsin. Men efter att ha sett charmiga Hotell Två systrar i verkligheten börjar även Linn drömma om en framtid på hotellet.

Linn och Oskar packar ihop sitt liv på Sardinön och flyttar in på Två systrar, där renoveringen är i full gång. Varje rum ska omsorgsfullt inredas och i den vackra matsalen drömmer Linn om att bjuda på härliga bruncher. Men vägg i vägg med hotellet ligger det fallfärdiga Ängslyckans matsal och där huserar den något vresiga tanten Lizzie, som inte verkar särskilt glad över sina nya grannar. Ju mer Linn gräver i husets förflutna desto mer väcks hennes nyfikenhet. Vad var det egentligen som hände med systrarna hotellet är döpt efter? Och vet Lizzie mer än vad hon ger sken av?

Min kommentar
Mellan två lite jobbigare böcker så passar det väldigt bra med en feelgood, tycker jag. Eftersom jag fortfarande var på resande fot så fick jag välja en som jag redan hade på läsplattan. Det blev Hotellet Två systrar, första delen i spin-offen på Sardinön.

Här är det äldsta dottern Linn som flyttar till Göteborg för att driva hotell. Det gör att det blir en lite mer sammanhållen handling, men framför allt så betyder det att det inte finns så många dramaqueens (även om nu en del från Sardinön gästspelar). Det blir visserligen en del drama, men inte tillnärmelsevis lika mycket. Det uppskattar jag.

Miljön är ju ganska härlig för en göteborgare i exil och jag blir riktigt sugen på att besöka Botaniska. Allt verkar så mysigt. Förutom grannen då. Och hur fyndigt är det inte att ta med sig själva i rumsnamnen. Precis sådant jag uppskattar.

Linn är inte en favoritkaraktär, av många olika skäl, men det funkar bättre än väntat. Jag är i alla fall fortfarande tacksam för att jag inte är så förtjust i bakverk. Det låter ju alldeles vansinnigt gott, det Linn bakar.

En bonus med den här boken är att i stort sett slippa hela dramat kring Sussi och Stina. De dyker dock upp, båda två, men det är bara helt kort. Däremot så skulle jag väldigt gärna vilja veta hur Stina fick tag i IP-adresserna för de fejkade recensionerna. Ska jag utgå från att hon hackade Tripadvisor?

Eventuellt så kan jag tycka att boken romantiserar renovering av gammalt hus och att driva hotell. Speciellt när man har ett litet barn också. Men det här är ju inte den typen av bok och jag gillar det. Oftast. Jag får lite dåliga vibbar av Oskars "övertalningsförsök" och tycker nog att han kör med utpressning. Dessutom är det ju en milsvid skillnad mellan att hjälpa till lite i ett café och att starta upp, för att sedan driva, en hotellverksamhet.

Hotellet Två systrar är bättre än böckerna i Sardinön-serien. Det finns en del trovärdighetsproblem, men jag läser ju inte de här böckerna för att de är trovärdiga, utan för att bli underhållen. Och, i bästa fall, må bra.

På Goodreads hade den 3,22 i genomsnitt (beräknat på 81 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hotellet Två systrar: enligt O

Månadsbokslut juli 2026

Antal lästa böcker i juli: 8

46. Madame Terror av Jan Guillou
47. Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
48. Giftmördaren av Sharon Bolton
49. Sommarboken av Emilya Hall
50. Sommarhuset på stranden av Sarah Morgan
51. Pojkvännen av Freida McFadden
52. Mona Lisa Overdrive av William Gibson
53. Dit lagen inte når av Anders Nilsson

Sidor
Totalt lästa	2875
Genomsnitt/dag	92
Genomsnitt/bok	359

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	2
300	-	399:	4
400	-	499:	2
500	-	599:	0
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	1
2,5:	1
3:	0
3,5:	2
4:	3
4,5:	1
5:	0

Snittbetyg: 3,5

Serier
Ingående i serie:		5
Påbörjade serier:		1
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		2

Genre
Drama:		1
Fantasy:		0
Feelgood:		2
Humor:		0
Kriminalroman:		0
Romance:		0
Science fiction:		1
Skräck:		0
Thriller:		4

Utmaningar
Boktolvan:		1	(7/12)
Finish That Series:		2	(14/18)
Hyllvärmare:		5	(31/37)
Vi möts igen:		0	(3/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		2

Kvinnor:		4
Män:		4
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		1
Inbunden/Kartonnage:		5
Ljudbok:		0
Pocket:		2

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		7
Streamingtjänst:		1

Recensionsexemplar:

1

In/ut
Antal nykomna böcker:		5
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Madame Terror av Jan Guillou
Månadens överraskning: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens besvikelse: Sommarboken av Emylia Hall
Månadens roligaste: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens mysigaste: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens otäckaste: Pojkvännen av Freida McFadden

Kommentar:
Juli blev en bra läsmånad, om man tänker kvantitet. Inte lika bra om man tänker kvalitet. En riktig djupdykning blev det, men även en riktig topp. Betygen växlar mellan 2,5 och 4,5. Snittet blev 3,5, som väl ändå får betraktas som hyfsat.

Fem av böckerna (Bloodworth, Bolton, Gibson, Guillou, Nilsson) ingår i serier och två av dessa (Bolton, Guillou) har jag med i min Finish That Series-utmaning. En bok (Bloodworth) är första delen i sin serie och två (Bolton, Gibson) är sista/senaste delen i sin respektive serie. En Boktolva (Hall) blev det också. Utmaningarna fortsätter att gå bra. Jag ligger antingen före eller i fas.

Fem av böckerna var hyllvärmare och fyra av dem har varit med i Hett i hyllan. Min återkommande utmaning att läsa hyllvärmare, 10% av det totala antalet, går riktigt bra. Jag ligger ganska lång före där. Ett recensionsexemplar läste jag och även en bok från min streamingtjänst.

I juli blev det en del nya böcker, hela fem stycken. En är ett recensionsexemplar och fyra köpte jag själv. Inga böcker skänktes bort. Nettoresultat +5 alltså.

Om månadens bästa: Jo, alltså ... jag har ju en grej med ubåtar så här vann Madame Terror.
Om månadens överraskning: Jag hade hört så mycket mindre bra saker om Sommardagar i Kollektivet så jag hade inte alls förväntat mig det jag fick.
Om månadens besvikelse: Sommarboken var inte alls den bok jag hade hoppats på.
Om månadens roligaste: Sommardagar i Kollektivet är kanske inte rolig hela tiden, men den har genomgående en humoristisk ton.
Om månadens mysigaste: Jag skulle aldrig vilja bo i ett kollektiv, men Sommardagar i Kollektivet var mysig att läsa.
Om månadens otäckaste: Att inte veta vem man kan lita på är otäckt, därför tar Pojkvännen hem den här kategorin.

Hett i hyllan #537

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en oläst från när jag fyllde år i slutet av maj 2024.

Ninni Schulmans böcker har jag tyckt om så Käraste Lena stod så klart på önskelistan.

Detta är andra delen i Siljanserien, som jag inte har börjat läsa än. Det finns ingen anledning för mig att tro att jag inte ska gilla även den här serien, efter att ha läst Hagforsserien. I den har jag faktiskt läst samtliga sju delar och även om jag ibland har stört mig på huvudpersonen Magdalena så har de varit bra allihop. Så småningom kanske jag får starta upp min utmaning Sist på serien? igen och då är denna helt klart ett alternativ. Om jag inte bara tar och börjar läsa ändå.

Så här står det på baksidan:

Hösten 1983 hittas 31-åriga Lena död i sitt hem på släktgården på Sollerön utanför Mora, hängd i en lampkrok. Av allt att döma rör det sig om ett självmord. Lenas föräldrar vägrar tro att deras dotter valt att ta sitt eget liv, och för att få reda på sanningen kopplas den före detta polisen Ingrid Wolt in.

Ingrid har egentligen lagt ner sin nystartade spaningsbyrå och lever isolerad i skogen av rädsla för sin före detta man. Men Lenas föräldrar är så enträgna att hon slutligen övertalas att ta sig an fallet. Det visar sig snart att Lena bar på djupa hemligheter och att det var många i hennes närhet som ville se henne död.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Count Zero av William Gibson

Författare: William Gibson
Titel: Count Zero
Genre: Science fiction
Antal sidor: 257
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Count Zero
Översättare: Hans Lindquist
Serie: Neuromancer 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1986 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 juni 2026




Första meningen: De satte en hundbomb på Turners spår i New Delhi, ställde in den på hans feromoner och hans hårfärg.

Baksidetext
Turner, en korporativ legoknekt, vaknar upp i en rekonstruerad kropp. Hans arbetsgivare Hosaka Corporation aktiverar honom rörande ett än mer farligt uppdrag än det han tillfrisknar från: Maas-Neoteks R&D-chef skall hoppa av, och Turner är den som skall få ut honom levande. Beväpnad med bland annat det nyaste inom BioChip tänkter Turner slutföra sitt uppdrag.

Bobby Newmark är en liten dataskojare som hamnar i mitt i ett krig i Cyberrymden som utlöses av avhoppet. En enkel "körning" med en kinesisk "isbrytare" mot ett säkerhetssystem utlöser kraftiga larm och Bobby dör nästan på kuppen innan han kommer undan de virtuella vakthundarna, därav namnet på romanen. Bobby får ett pris på sitt huvud och försöker endast komma undan med livhanken i behåll.

Min kommentar
När jag hade läst klart alla planerade böcker i juni och fortfarande var på resande fot så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att läsa vidare i Neuromancer-trilogin. Det gäller ju att passa på när man fortfarande har det här speciella universumet i hyfsat färskt minne. Alltså blev det dags för Count Zero.

Mycket av det som gjorde Neuromancer så speciell finns kvar här, vilket gör den här recensionen svårare att skriva än den förra. Jag vill inte bara upprepa mig, men samtidigt är det just den säregna stilen som återigen präglar läsupplevelsen. Rent berättarmässigt så är det här väldigt märkliga böcker. Viktiga grundläggande saker förklaras inte överhuvudtaget. De nämns på ett sätt som antyder att alla vet vad det är. Andra, helt ovidkommande saker, beskrivs in i minsta detalj.

Vi får berättelsen i flera olika trådar, främst genom Turner, Marly och Count Zero. De är allihop på olika ställen och pysslar med sitt. Ingen blir väl förvånad när de till slut sammanstrålar och allt knyts ihop. Men tro för all del inte att du får alla svaren.

I mångt och mycket så är Count Zero inte lika förvirrande som Neuromancer. Jag behövde inte lägga lika mycket energi på att förstå världen utan kunde fokusera mer på historien. För mig känns denna lite mer traditionell, med de vanliga ingredienserna: attentat, jakt och explosioner. Det känns helt enkelt mer actionbetonat.

Vad jag kan minnas så finns det inga viktiga karaktärer från Neuromancer här. Det är nog bara ett namn jag känner igen, men det är ju så klart samma universum man rör sig i. Jag känner att jag inte kommer nära någon av karaktärerna, det är generellt svårt att förstå vad som driver dem. Det här är förmodligen medvetet, men det gör att jag inte bryr mig så mycket om dem. Count Zero känns trots detta inte lika distanserad som Neuromancer. Karaktärerna är inte längre bara observatörer. De har lite mer kontroll och de är mindre vilsna. Precis som jag.

Bildspråket förvirrar mig fortfarande. Jag har svårt att se den här världen framför mig och alldeles särskilt när den blir detaljerad. Men så är det alltid för mig. Något jag tycker är otroligt imponerande är sättet William Gibson skriver om AI. Redan 1986.

Medan Neuromancer handlade om att orientera sig i en okänd värld så handlar Count Zero om att börja hitta hem i den. Nu har jag bara Mona Lisa overdrive kvar att läsa i trilogin. Det ska bli spännande att se hur både universumet och jag utvecklas.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 61 241 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Count Zero: Litteraturburen

Tisdagstrion: Tidsresor

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Tidsresor

Det visste jag att jag har läst många böcker om. Problemet är bara att komma ihåg vilka. En ploppade upp direkt, de andra fick jag fundera på.

1. 22/11 1963 av Stephen King handlar om engelskläraren Jake Epping, som får i uppdrag (av en döende vän som har hittat en portal till det förflutna) att förhindra det som händer den här dagen. Samtidigt så tänker han att han ska passa på att förändra livet för en av hans vuxenelever.

2. Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde är en helt vansinnigt rolig bok om Thursday Next, specialagent vid Litteraturroteln i London. Förutom att resa i tiden så kan man även resa in i böckerna och ändra det som händer.

3. Timebroker av Elisabeth Östnäs är en novell i antologin 1873. Den handlar om precis det den heter; någon som säljer tidsresor, men på ett lite annorlunda sätt. En riktig pärla.

TV-serie: Sullivan's Crossing #1 (2023)

Titel: Sullivan's Crossing
Originaltitel: Sullivan's Crossing
Säsong: 1
Genre: Drama
Skapad av: Roma Roth
TV-bolag: CTV
Skådespelare: Morgan Kohan, Chad Michael Murray, Scott Patterson, Sydney Shandon, Reid Price
Premiär: 2023-03-19
Produktionsland: Kanada
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 44 min
Såg den på Netflix 9 juli - 16 juli 2026




Handling
Huvudpersonen Maggie Sullivan är en framgångsrik neurokirurg som får hela sitt liv i Boston upp-och-ner-vänt. Efter en personlig kris på grund av en anklagelse om försummelse flyr hon tillbaka till sin hemstad i Nova Scotia. Där måste hon återknyta kontakten med sin pappa och ta itu med sitt smärtsamma förflutna.

Min kommentar
Precis när jag hade sett klart en på-egen-hand-serie och som bäst funderade på vad i hela friden jag skulle välja nu, så la @vadblirdetformedia ut en recension på Sullivan's Crossing. En serie jag la till på min lista för några veckor sedan, men hade hunnit glömma bort. Det var ju som att betrakta som ett tecken så den fick det bli.

Miljön här den måste vi bara prata om. Sullivan's Crossing ligger i Nova Scotia, en plats som lite har funnits på min radar redan tidigare. Det är så vackert att det gör ont, rent fysiskt. Där fick jag ännu en plats att sätta upp på min bucketlist.

Mycket drama är det här. Ibland känns den nästan påtvingad. Relationen mellan pappa Sully och Maggie känns något krystad och konstruerad, vilket nästan alla relationer gör när jag tänker efter. Jag kan dock köpa det, om än motvilligt. Både Andrew, Walter och Maggies mamma Phoebe ger mig rysningar. Dock inte av välbehag. De är så manipulativa att jag blir irriterad.

Jag har några problem med den här serien, men det allra största är att Maggie, i mina ögon, inte är trovärdig som neurokirurg. Hon ser ut som en förvirrad och butter femtonåring, vilket ju hon så klart inte kan hjälpa, men det stör mig mer än jag egentligen vill erkänna. Hon beter sig också konstigt och ställer konstiga frågor till presumtiva patienter. Det är helt omöjligt för mig att inte jämföra henne med Amelia Shepherd i Grey's anatomy. Där har vi en neurokirurg som jag skulle vilja ha om jag behövde en. Hon osar av självförtroende och auktoritet. Hon inger förtroende. Maggie är hennes motsats.

Generellt så skulle jag nog säga att skådespelarprestationerna är under par, men det kan ju faktiskt bero på manuset också. Det är ändå kul att se Luke, från Gilmore girls. Även Tristan från samma serie, men honom kände jag inte igen.

Sullivan's Crossing är nog inte trovärdig, på många sätt, men den är charmig och mysig. Vilsam är nog rätt ord. Jag kommer helt klart att titta vidare. Något att ta till när man vill ha något lättsmält, där det finns många vackra vyer att titta på.



På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 653 betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 9,8k betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Project Hail Mary (2026)

Titel: Project Hail Mary
Originaltitel: Project Hail Mary
Genre: Science fiction
Regissör: Phil Lord, Christopher Miller
Manus: Drew Goddard, Andy Weir (bok)
Skådespelare: Ryan Gosling, Milana Vayntrub, Sandra Hüller, Ken Leung, James Ortiz
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 156 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 3 juli 2026





Handling
Ryland Grace, lärare i naturvetenskap på högstadiet, vaknar upp på ett rymdskepp ljusår hemifrån utan att minnas vem han är eller hur han hamnade där. När hans minne återvänder börjar han upptäcka sitt uppdrag: att lösa gåtan om det mystiska ämne som får solen att dö ut. Han måste ta tillvara på sin vetenskapliga kunskap och sina oortodoxa idéer för att rädda allt på jorden från utrotning... men en oväntad vänskap innebär att han kanske inte behöver göra det ensam.

Min kommentar
Den ordinarie fredagsfilmen var spikad. Trodde jag. När vi startade upp streamingtjänsten så hoppade reklam för Project Hail Mary ut från skärmen och påkallade min uppmärksamhet. Jag stammade förvirrat "men, har den kommit nu" och så blev det ett snabbt byte. Tur att man är flexibel.

Boken läste jag när den kom på svenska, för fem år sedan, och ända sedan dess så har jag väntat på filmen. Jag kände att jag inte kom ihåg speciellt mycket, innan jag började titta, men jag verkar ha haft fel. Till och med en bra bit innan slutet så drog jag efter andan och sa till sambon att jag nu kom ihåg hur den slutade.

Filmen, precis som boken, berättas i två olika trådar; det som hände innan Ryland skickades iväg ut i rymden och det som händer i rymden. Jag tycker båda trådarna är lika intressanta, men det som utspelas i rymden är mer spännande och håller mig i ett järngrepp. Eventuellt tack vare Rocky (Flinta i boken), som jag nog inte hade föreställt mig se ut som han gör i filmen. Jag vet inte hur jag tänkte mig honom, men det här funkar.

Humorn, som jag saknade i boken, är mer framträdande i filmen. Här har man valt att förstärka de humoristiska inslagen. Det hjälper också att Ryan Gosling har en väldigt lättsam och självironisk spelstil. Han kan få en ganska vardaglig replik att bli rolig bara genom sitt kroppsspråk eller sin tajming, och det gör att huvudpersonen känns lite mer charmig och lättillgänglig än jag upplevde honom i boken.

Min nya, stora insikt är att jag snart måste sluta hävda att jag inte gillar Ryan Gosling. Han gör sin karaktär fantastiskt bra. Sandra Hüller, som spelar Eva Stratt, är minst lika bra. Jag verkar ha glömt hur Ryland egentligen hamnade i rymdskeppet, för jag minns inte att jag reagerade så som jag gjorde när jag såg filmen. Dock tycker jag fortfarande att Eva Stratt är en person man vill ha vid sin sida i en kris. Stratt är varken hjälte eller skurk. Hon är en person som tar ett beslut de flesta av oss hoppas att vi aldrig ska behöva ta. Det gör att man kan beundra henne och samtidigt vara upprörd över vad hon gör, vilket ofta är ett tecken på en riktigt välskriven karaktär.

Trots att filmen är långt över två timmar så tycker jag att de har gjort ett bra jobb med att korta ner handlingen. I boken var vissa händelser mycket mer utdragna. För övrigt tog det två timmar innan jag ens tittade på klockan och då var det inte för att jag var uttråkad. Det var för att jag undrade hur länge det var kvar, om de skulle hinna få ihop allt, eftersom jag tyckte att det saknades en del.

Jag älskar verkligen science fiction när den är sådan här, med fokus på science-delen, inte rymdmonster och stora effekter (även om jag gillar det också). Vänskap och lojalitet är inte bara mänskligt, det är universellt. Liksom vetenskapens språk. Det vill jag gärna tro på.

Filmen Project Hail Mary är bättre än boken, tycker jag. Den är charmig, rolig, spännande och faktiskt också lite berörande. Jag tycker inte att filmen ersätter boken, som har mer vetenskap och fler detaljer, men jag tycker att den är ett ovanligt lyckat exempel på en adaption som vågar stryka sådant som fungerar bättre på papper än på film. Resultatet blir en berättelse med högre tempo, utan att förlora det som gör historien speciell.


På Letterboxd hade den 4,31 i genomsnitt (beräknat på 3 369 931 betyg).
På IMDb hade den 8,2 i genomsnitt (beräknat på 395k betyg).
Jag ger den 4,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig