Bok: Den enda segern av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Den enda segern
Genre: Thriller
Antal sidor: 645
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 8
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 juni 2026




Första meningen: Att flå en människa är sällan nödvändigt.

Baksidetext
Jakten på en särdeles kallhamrad vapensmugglare engagerar de svenska, ryska och palestinska säkerhetstjänsterna. De yttersta besluten fattas visserligen i Pentagon, men efter en tuff expedition i Saharas glödheta öken och en skoningslös slutuppgörelse i Barcelona kan Hamilton för en gångs skull känna sig som en segrare.

Min kommentar
Den enda segern är den åttonde delen i serien om Carl Hamilton och den är, lite överraskande, en fortsättning på förra boken. Den börjar där där den förra slutade. Nu börjar jag i alla fall närma mig slutet på den här odyssén, mer än man kan tro kanske. Jag har ju tidigare läst de två efterföljande delarna och jag kommer inte att läsa dem igen. Även om de var bra.

Jan Guillou är speciell, i det att han använder namn på faktiska personer i handlingen. Särskilt politiker. Det är intressant och det funkar riktigt bra. Det är lätt att se dem framför sig och många gånger nickar jag igenkännande. Faktum är att storpolitiken känns högaktuell, fortfarande efter över trettio år, även om nu namnen är andra. Det är lite deprimerande att inget egentligen har förändrats.

I de första böckerna var det sjukt mycket politik, tyckte jag. Det är det säkert fortfarande, men nu tycker jag att den hålls på en lagom nivå för någon som tycker att politik är ointressant, men ett nödvändigt ont. Jag är emellertid inte så glad i hur vissa politiker framställs. Kanske är det sant. Eller så ogillar Guillou högerpolitiker i största allmänhet. Vilket förmodligen är mer sant. Eller ... nu när jag tänker efter ... politiker (punkt).

Åke Stålhandske är i stort sett inte med alls, medan Luigi fick en hel sidotråd. Däremot så var det verkligen på tiden att stackars Göran Karlsson fick vara med ute i fält. Motiveringen till varför hade gjort mig sjukt ledsen.

En hel del ointressant information trycks in. Mycket upprepas dessutom ett flertal gånger. Det är också några sidotrådar att fundera över. Som den med maffian. Varför var den med, kan man undra. Men tydligen så spelar den roll i den tionde boken, En medborgare höjd över varje misstanke. Som jag inte minns så mycket av. Det var nästan trettio år sedan jag läste den. Känslan jag fick var i alla fall att hela den historien bara var med för att raljera över polisens inkompetens, men den lämnade bara en bitter smak efter sig.

Kanske känns det lite märkligt att kalla de här böckerna för roliga, men det är de. Ofta. Han är så träffsäker, den käre Guillou. Inte så sällan slår dock humorn över i raljerande. Vilket inte alls är lika kul. Man får i alla fall ge honom att första meningarna, genomgående i hela serien så här långt, har varit mycket speciella och effektfulla. Han är ändå lite för ordrik, kanske lite för förtjust i att höra sin egen röst.

Den enda segern blir lite väl utdragen, speciellt med tanke på att den ju är en fortsättning på förra boken. Totalt blir det alltså drygt 1000 sidor om det här fallet. Nu ska jag i alla fall hoppa direkt vidare till elfte delen, utan att passera del nio och tio.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 452 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den enda segern: Läsfåtöljens bokblogg

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Jag är ju fast i en hel del serier, men trots det så finns det en hel hög av dem som jag ännu inte påbörjat. Det kan ju vara ett bra tema, tänker jag: Serier jag vill börja läsa.

Det gick ju ganska snabbt att se att de här serierna är betydligt fler än fem, men dessa är de som eventuellt står högst upp. De är helt utan inbördes ordning.

1. Strindbergserien av Kristina Ohlsson
2. Doggerland av Maria Adolfsson
3. Cilla Fallander av Susanne Fellbrink
4. Asker av Anders de la Motte
5. Morden längs kartan av Christoffer Holst

En helt svensk lista blev det, märker jag. Det är nog faktiskt ingen slump, svenska författare står högt i kurs hos mig. För alla de här serierna gäller att jag har första delen (eller fler) i hyllan redan. Det är alltså bara att börja läsa ...

TV-serie: The Walsh sisters #1 (2025)

Titel: The Walsh sisters
Originaltitel: The Walsh sisters
Säsong: 1
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Baserad på Marian Keyes romaner
TV-bolag: RTÉ One
Skådespelare: Danielle Galligan, Caroline Menton, Stefanie Preissner, Louisa Harland, Máiréad Tyers
Premiär: 2026-04-14
Produktionsland: Irland, Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på TV4 Play 17 juni - 6 juli 2026




Handling
Fem irländska systrar i Dublin försöker hitta sin plats i livet. När en av systrarnas missbruk eskalerar utlöser det en rad händelser som skakar familjen och gamla sår rivs upp. En humoristisk, känslosam och smått kaotisk berättelse om komplicerad kärlek, smärtsamma livsvillkor och starka familjeband.

Min kommentar
Jag minns inte riktigt hur det gick till, men jag vet att jag letade efter något och plötsligt så dök det upp något som hette The Walsh sisters. Naturligtvis så var jag tvungen att kolla om det möjligtvis kunde vara Marian Keyes systrar. Och det var det ju. Eftersom jag inte hade någon serie på gång (som jag ser på egen hand) så började jag titta direkt.

Nu var det väldigt längesedan jag läste de här böckerna, mer än tio år sedan, men jag kom ihåg tillräckligt för att bli lite förvirrad. Det jag tittade på var inte alls samma som det jag hade läst. Denna första säsong är ett hopkok av flera böcker, mestadels En oväntad semester och Är det någon där? om man tänker på den generella handlingen. I övrigt är det inte så mycket som stämmer med böckerna. Det släppte jag dock ganska snabbt.

Handlingen är flyttad till modern tid, alltså nu på 2020-talet, med mobiler och datorer. Det hade nog känts konstigt om de inte hade moderniserat den och de teman som Keyes har i sina böcker, beroende, sorg, skilsmässa, självkänsla och familjerelationer, det fungerar på ungefär samma sätt nu som då.

Alla systrarna delar på rampljuset till skillnad från böckerna, där varje syster fick varsin bok. I serien blir det något slags blandning av allt, där vissa saker inte har hänt och med en hel del tillägg. Deras grundläggande personligheter känner man dock igen och helt automatiskt så fyller jag i det som saknas, som jag vet från böckerna. Kanske hade systrarna blivit så här, om de vuxit upp trettio år senare. Nästan som att man befinner sig i ett parallellt Walsh-universum, men där en del av de stora händelserna är samma. Samtidigt tycker jag att serien lyckades med en sak som gjorde att jag ändå ville se mer: kemin mellan systrarna. Jag köpte verkligen att de var en familj. De retades, pratade i mun på varandra, stöttade varandra och gick varandra på nerverna på ett väldigt trovärdigt sätt. Alla som har syskon kan nog relatera.

Mamma Walsh minns jag som ... speciell, men inte var hon väl en så här förfärlig människa? Visst hade hon väl några bra sidor också? Som att hon verkligen älskade sina döttrar. Det är inte alls konstigt att döttrarna inte mår särskilt bra. Jag vet inte om det är meningen att vara roligt. Själv tycker jag att det är mer tragiskt.

The Walsh sisters som serie har betydligt mer svärta och mindre chick-lit/feelgood än böckerna. Om man inte har läst dem så kan nog den här säsongen kännas väldigt stressad. Man hinner liksom inte fästa sig vid någon av dem. Det påstås vara en andra säsong på gång. Jag hoppas att man nu väljer att fokusera på en eller två systrar. Inte allihop.



På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 28 betyg).
På IMDb har serien 7,0 i genomsnitt (beräknat på 788 betyg).
Jag ger säsongen 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Nordsjön (2021)

Titel: Nordsjön
Originaltitel: Nordsjøen
Genre: Drama (Katastroffilm)
Regissör: John Andreas Andersen
Manus: Lars Gudmestad, Harald Rosenløw-Eeg
Skådespelare: Kristine Kujath Thorp, Henrik Bjelland, Rolf Kristian Larsen, Anders Baasmo, Bjørn Floberg
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Norge, Sverige, Danmark
Längd: 104 min
Serie: -
Såg den på SkyShowtime 12 juni 2026





Handling
En oljeplattform välter plötsligt utan for oljefältet Ormen Långe. Forskarna försöker desperat finna lösningen på den till synes oförklarliga händelsen. Hela landet håller andan när det visar sig att olyckan bara är inledningen på något som ska bli mycket mer allvarligt.

Min kommentar
Den första semesterresan närmade sig och eftersom den går till Norge så tyckte jag att det kunde vara kul att ladda upp med norska filmer. Nordsjön har legat på vår lista ganska länge och nu blev det ju faktiskt ett gyllene tillfälle att se den.

Det har blivit en hög med norska katastroffilmer nu och jag tycker att de är ganska bra på det. Generellt så är det inte särskilt lika de som kommer från Hollywood. I de norska är det oftast människorna som är det viktiga. Inte katastrofen i sig. Det brukar passa mig bra, men denna är tyvärr inte en av de bättre.

Jag kan inte påstå att jag bryr mig något nämnvärt om karaktärerna. De engagerar mig inte och jag får inget band till dem. Jag vet inte om allt det här beror på att jag i största allmänhet har svårt för tänket "jag riskerar tre människors liv för att rädda ett". Jag har inga problem att förstå reaktionen/viljan, men att göra det ... Här blev då nettosumman i liv densamma. Bara det att det drabbade någon annan. Vilket jag förutsätts tycka är okej. Jag är ganska säker på att även den det drabbade hade någon som brydde sig om den.

Filmen är otroligt förutsägbar. Redan efter några minuter så kunde jag berätta vad som skulle hända, med vem. Det gör egentligen inte så mycket, om det är bra gjort, men den här gången lyckas handlingen inte ta tag i mig. Ett plus i kanten blir det för att man inte faller i fällan med Hollywoodeffekter och att det egentligen inte finns någon skurk.

Nordsjön är en stabil film, men lite seg och långsam för att vara en katastroffilm. Jag hade väntat mig mer. Framför allt mer som kunde engagera mig, på något sätt.


På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 5 831 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 9,3k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Giftmördaren

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Första arbetsveckan är gjord. Den var jobbig, men inte alltför besvärlig. Det är ju många som har semester så det är ganska lugnt. Jag hade velat börja räkna ner till nästa semesterperiod, den som det är meningen att jag ska koppla av under, men det är så långt dit att jag bara skulle bli trött om jag gjorde det.

Sharon Bolton är ju en av mina favoriter och jag vill läsa allt hon skriver. Giftmördaren är andra delen i serien om Florence Lovelady och jag är väl inte lika förtjust i dem som i hennes andra böcker, men dåliga är de inte.

Min smakebit är från sida 240:

"Vem besöker ett barnhem på natten?" frågade Abby när vi var i säkerhet i hennes bil. Hon hade inte startat motorn. När hon tände en cigarett var det med händer som skakade.
    "Jag tror jag har sett Daimlern förr", sa jag. "Den tillhör någon i stiftelsen, tror jag. Jag kan ta reda på det i morgon."
    "Inte Frost", sa hon. "Han kör en Aston Martin."
    "Hann du se något där inne?" frågade jag.
    "Köket, förrådet, den bakre korridoren. Jag hörde någon vid ytterdörren och vågade inte fortsätta. Fan också, jag borde ha stannat."
    "Nej, det borde du inte." Jag vinklade Abbys backspegel så att jag kunde se vägen bakom oss. "Jag hörde ett skrik", sa jag.

Bok: Rymdskräck

Författare: Cia Sigesgård, Jimmy Berestål, Kristina Hård, Helena Dahlgren, Johan Ring, E P Uggla, Marcus Stenberg, Love Kölle, Jenny Lundin, Katarina Emgård, Rikard Slapak, Frida Windelhed, Sofia Albertsson
Titel: (13 svarta sagor) Rymdskräck
Genre: Skräck
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2026
Baksidetext
Den oändliga rymden rymmer inte enbart outforskade planeter och oupptäckta galaxer utan även oändliga fasor. Vad kommer människan möta där ute i det kosmiska mörkret? Möjligheterna är lockande och spännande, men också oroande. Och vad eller vilka som än finns där ute i kosmos, kan det (de) komma hit? Eller har det (de) redan anlänt? I den här samlingen ger tretton skräckförfattare dig lika många högst troliga scenarion ...

Min kommentar
Novelläsandet har varit mycket dåligt den senaste tiden. Av någon oklar anledning så har jag helt enkelt inte plockat fram någon när jag varit mellan böcker. Det är ju då jag läser dem, som smakrensare. När det nu kom ytterligare en i "serien" 13 svarta sagor så kan man säga att jag upptäckte att jag faktiskt hade två gamla stående olästa. Det var bara att plocka fram Rymdskräck.

Potentialen för skräck om rymden är ju skyhög och rymdskräck kändes som ett säkert kort. Jag trodde verkligen att det skulle passa mig. Jag älskar ju (de tre första) Alien-filmerna och en hel del andra som nog får klassas som rymdskräck. I det här fallet verkar det dock vara fel. Eller kanske inte fel-fel, men inte jättebra. Jag får en känsla av att jag inte förstår en del av dem. Kanske blir det för abstrakt för min smak.

Flertalet av författarna har jag läst annat av, noveller och/eller fullängdsböcker. Fyra av författarna var nya för mig. Det är alltid spännande att träffa på sådana som man inte har läst något av tidigare. Åtminstone tre av dem har någon novell med i de två antologier som jag nu har olästa.

Precis som jag brukar så skriver jag bara specifikt om de noveller som blev lite favoriter. Den första av dem är Ozymandias av Johan Ring. Den ger mig en härligt otäck känsla. Den är oförklarlig, men ändå på något sätt självklar. Mycket klaustrofobisk och det är alltid läskigt. Den är så enkel, men effektiv. Den andra novellen som passade mig väldigt bra är Ändlös tystnad av Love Kölle. Den har kanske ett lite abrupt slut, men jag gillar verkligen uppbyggnaden. Den har både början, mitten och slut och allt funkar ihop. En novell som förtjänar ett hedersomnämnande är Aurora av Helena Dahlgren. Jag tror inte att jag förstår den fullt ut, men den är vacker på något sätt. Så kort, men ändå en en färdig berättelse.

Många av novellerna blev för mycket, för överdrivna, utan att höja läskighetsfaktorn. Ganska många kan man nog säga innehöll tentakelmonster, eller på gränsen till det, och det är inte något som jag gillar. Tentakelmonster är äckliga, i betydelsen frånstötande, men de skrämmer mig inte.

Min allra största fundering efter att ha läst de här tretton novellerna är om ingen korrekturläser dem. Ett par av dem innehåller fler korrekturfel på tjugo sidor än vad som bör finnas i en bok av normallängd. Dessvärre är det något som drar ner betyget på just de novellerna, eftersom de blev ganska jobbiga att läsa. Irritation är ingen bra grund att stå på när man läser. Dessutom så stämmer inte sidnumreringen i innehållsförteckningen överens med det faktiska sidnumret.

Novellerna i Rymdskräck utspelar sig mestadels(?) i rymden så klart, men det finns nog någon som jag tolkade som jordbunden. Även om det kanske var någon typ av aliens inblandade. Jag har faktiskt ytterligare två antologier i den här "serien" ståendes och min plan är att jag ska bli bättre på att läsa noveller. Igen.

På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 19 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Rymdskräck: Jag kan inte hitta någon.

Mid-year book freak out-tag

Lycka är att komma på att man ju faktiskt kan göra taggen Mid Year Freakout vartenda år ... En halvårssammanfattning kan man väl kalla det. Frågorna har jag modifierat lite. Eller snarare tagit bort några, som jag aldrig kan svara på.

1. Bästa boken du läst hittills?
Någon fullpoängare har det inte blivit så här långt, men Mörkrets alla färger av Chris Whitaker var så nära man kan komma.

2. Bästa uppföljaren du läst hittills?
Uppföljare för mig betyder del i en serie, i alla fall i det här fallet. Då får det bli En liten droppe blod av Christoffer Carlsson, som var nästan lika nära att få full pott som svaret i fråga 1.

3. En nyutgiven bok som du vill läsa men inte gjort än?
Det finns ganska många av den här sorten ... För evigt glömd av Emmelie Uggla är en av dem.

4. Det mest efterlängtade boksläppet för andra halvan av 2025?
Det får bli nästan samma svar som förra året ... I juli släpps tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt, Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson. Och så släpps Andra världar än dessa av Stephen King & Peter Straub i oktober. Detta är då tredje delen i serien Talismanen.

5. Största besvikelsen?
Mina förväntningar på En man att lita på av Nicholas Searle var höga, men de infriades inte alls.

6. Största överraskningen?
Det har faktiskt varit en handfull böcker som har överraskat mig hittills i år. Bland annat som är bäst första halvåret; Mörkrets alla färger av Chris Whitaker.

7. Nyaste favoritförfattare?
Min egen privata gräns för att kalla en författare för favorit är vid två lästa böcker. Då har jag inte så många att välja mellan, men det får bli Mhairi McFarlane, som jag läste min andra bok av i år.

8. Nyaste favoritkaraktären?
Det är inte speciellt ofta som jag fastnar för karaktärer i böcker jag läser, men en ny som jag hemskt gärna skulle läsa mer om är Ffion. Hon är huvudperson i Den sista festen av Clare Mackintosh.

9. En bok som fick dig att gråta?
Jag blir nog sällan så berörd att jag gråter av en bok, men slutet på Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand fick det att rinna över lite.

10. En bok som gjorde dig glad?
En bra feelgood innehåller ju en del svärta också, enligt mig, så det är lite svårt att säga att Månsken och mozzarella av Christoffer Holst gjorde mig glad. Det gjorde den, men inte bara.

11. Bästa filmadaption du har sett i år?
Jag har inte sett så många i år, men den bästa får bli The life of Chuck, som är skriven av Stephen King.

12. Vilka böcker vill du läsa innan året är slut?
Vilka böcker vill jag inte läsa innan året är slut 🤔 Det är en fråga som är omöjlig att svara på, men jag drar till med Tillbaka till Riverside Drive av Frida Skybäck.

Hett i hyllan #535

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Många böcker fick jag när jag fyllde år i slutet av maj 2024 och detta är ännu en.

Precis som författaren för två veckor sedan så är även Elly Griffiths på min autobuy-lista och Blödande hjärtan var ett måste.

Den här boken är tredje delen i serien om Harbiner Kaur. En serie som jag faktiskt inte har börjat läsa än. Det har kommit ytterligare en del, som jag också har i hyllan (kanske dyker den upp i Hett i hyllan nästa år). Nu var det ett tag sedan jag läste ut hennes serie om Ruth Galloway så det börjar nog bli dags att ge sig på denna.

Så här står det på baksidan:

Kriminalaren Cassie Fitzgerald har en fruktansvärd hemlighet som hon gjort allt för att förtränga: en hemlighet som involverar en klasskamrats död under skoltiden.

Trettio år senare är Cassie lyckligt gift och älskar sitt jobb på polisen. Men så övertalas hon av sin man att gå på en skolträff där hon återser sina gamla klasskamrater från väl ansedda Manor Park – och innan festen är slut hittas en av deltagarna, Garfield Rice, högprofilerad riksdagsman för Torypartiet, död på toaletten.

Man misstänker en drogöverdos, och utredningen som leds av Cassies chef Harbinder Kaur följs av alla tidningar. Men Cassie kan inte komma ifrån känslan att någon av hennes gamla klasskamrater kan vara skyldiga.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Galen i dig av Mhairi McFarlane

Författare: Mhairi McFarlane
Titel: Galen i dig
Genre: Feelgood
Antal sidor: 378
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Mad about you
Översättare: Maja Willander
Serie: -
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 maj 2026




Första meningen: "Hej, är det du som är brudgummens bestman?"

Baksidetext
Harriet Hatley är bröllopsfotograf, men själv tror hon inte på romantik längre. Hon ryggar inför tanken på äktenskap och avskyr chokladfontäner mer än allt annat. Så när hennes pojkvän friar gör hon det enda rätta - gör slut och flyttar ut.

Istället hyr hon in sig hos Cal Clarke, som själv har upplevt en riktig bröllopskatastrof. Men med ett ex som vägrar släppa taget och ett annat som beslutat sig för att hämnas upptäcker Harriet snart hur snabbt tillvaron kan rasa samman.

Medan hon kämpar för att rädda sin karriär och sitt rykte går Harriet och Cal från rumskompisar till vänner, och det visar sig snart att båda två har hemligheter och erfarenheter som de måste ta itu med.

Min kommentar
För åtta år sedan (wow, vad tiden går fort) så läste jag You had me at hello och man kan nog säga att jag blev förälskad. Ända sedan dess så har jag tänkt att jag ska läsa mer av Mhairi McFarlane, men av olika anledningar så blev det liksom aldrig så. Däremot köpte jag Galen i dig på bokrean för några år sedan i det syftet. När det nu fanns flera dagar maj kvar och alla planerade böcker var lästa så tyckte jag att det äntligen var dags.

En stor anledning till att jag gillar hennes böcker är att, trots att böckerna har kallats romance, så är det inte romantiken som har huvudfokus. Eftersom romance sällan går hem hos mig så är det avgörande. I stället så är det vänskap som är det viktiga. Gamla vänner, nya vänner. Bra vänner, inte så bra vänner. Och alldeles speciellt kvinnlig vänskap. Jag är medveten om att jag är svag för kvinnlig vänskap i böcker och filmer och det är bara för att det är så ovanligt. Det ger mig alltid hopp och då mår jag bra.

Tonen i den här boken bara älskar jag. Liksom de snabba replikskiftena. Allt osar av humor. Dessutom den typ av humor som passar mig. Britterna är ju mästare på ironi och sarkasm och det märks. Hand i hand med humorn så finns det en del svärta. De båda kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt. Det svarta blir liksom svartare, men lättare att orka med, när den blandas med humor.

Här finns det många karaktärer att tycka om och bara ett fåtal att ogilla. Starkt. Harriet är i mångt och mycket en irriterande person, men det är omöjligt att inte tycka om henne. Jag tycker synd om henne, eller kanske mer att jag känner empati. Hon har inte haft det alltför lätt. Med tanke på det så har jag alltid undrat över de där som friar inför familjen eller till och med på en stor arena. Inför tiotusentals åskådare. Hur tänker de? Hur skulle man rimligtvis kunna säga något annat än ja vid det tillfället. Oavsett om man vill det eller ej. I just det här fallet så finns det ju så klart en agenda, men inte kan väl alla andra också ha baktankar med det?

Lite osäker känner jag mig på genomslagskraften på en helt vanlig persons Facebook-inlägg, vilket kan bero på att jag själv inte brukar hänga där. Men visst, det skulle kunna bli en snöbollseffekt, antar jag. Märkligt är det också att alla som ska gifta sig lyckas se/höra talas om inlägget.

Galen i dig handlar om hur man hittar styrka, går vidare och växer. Sällan på egen hand utan med hjälp av andra. Många tunga ämnen behandlas, respektfullt och utan pekpinnar. Ofta med en dos humor, vilket gör den här boken riktigt bra. Det kommer helt klart att bli fler Mhairi McFarlane för mig. Och visst finns det en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 39 768 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Galen i dig: Boktanten, Bokprataren och enligt O (engelsk utgåva)

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Först ut får bli det som kanske känns mest aktuellt just nu. Det har ju ändå varit ett halvårsskifte och då tänker man (jag) ju på en lista med de bästa böckerna det första halvåret.

Några fullpoängare har det inte blivit så här långt i år, men ett par 4,5:or och ett helt gäng 4:or. Det är inte alltid lätt att rangordna, men jag gör ett försök.

1. Mörkrets alla färger av Chris Whitaker
2. En liten droppe blod av Christoffer Carlsson
3. Den sista festen av Clare Mackintosh
4. Det svarta trädet av Tana French
5. Tanter på tåg av Jessika Devert

Bara två svenska författare på topp-fem alltså och i år blev det bara andra- och femteplatsen. Lite förvånad blir jag över att hitta två ganska långsamma och tjocka böcker på första och fjärde plats. Faktum är att de nog faktiskt påminner lite om varandra, i stämning och tempo. En spännande insikt!

TV-serie: Harry Hole #1 (2026)

Titel: Harry Hole
Originaltitel: Harry Hole
Säsong: 1
Genre: Crime
Skapad av: Jo Nesbø
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Tobias Santelmann, Joel Kinnaman, Ellen Helinder, Pia Tjelta, Agnes Kittelsen
Premiär: 2026-03-26
Produktionsland: Norge, USA
Antal avsnitt: 9
Avsnittslängd: ca 49 min
Såg den på Netflix 14 juni - 20 juni 2026




Handling
När en ung kvinna hittas mördad återvänder kriminalkommissarie Harry Hole till Oslopolisen efter en tids frånvaro. Snart dras han in i en utredning som visar sig vara betydligt mer komplicerad än den först verkar. Samtidigt tvingas han hantera konflikter inom den egna poliskåren, sitt komplicerade privatliv och sina egna inre demoner.

I jakten på sanningen följer Harry ett spår av lögner, maktspel och hemligheter där ingen riktigt går att lita på. För att lösa fallet måste han använda både sin skarpa intuition och sin envishet – egenskaper som ofta för honom närmare sanningen, men också in i allt farligare situationer.

Min kommentar
Jo Nesbøs böcker om Harry Hole är en av mina absoluta favoritserier och när jag såg att det skulle komma (ännu) en filmatisering så blev jag först eld och lågor. Sedan läste jag lite negativa saker om serien och tappade lite lusten. Till slut insåg jag att det spelar ingen som helst roll, jag ville se Harry Hole ändå och den blev en del av uppladdningen inför vår Norgeresa.

Det är mörkt och det är skitigt. För mig, som precis har besökt Oslo, så stämmer inte min bild alls med den stad jag mötte. Många har klagat på att serien just är så mörk och skitig, men det förstår jag faktiskt inte riktigt. Det är den ju, men det är ju sannerligen även böckerna. Här finns många olika trådar. Precis som det brukar vara i Jo Nesbøs böcker. Alla trådar knyts ihop snyggt i slutet. Precis som det brukar vara i Jo Nesbøs böcker.

Harry Hole är nog den litterära karaktär som jag helst hade valt som vän. Han är obrottsligt lojal och när man väl har blivit en av hans människor finns det nästan ingenting han inte skulle göra för en. När vi började titta på första avsnittet så blev jag först lite missnöjd med Tobias Santelmann som Harry Hole, det var inte alls så jag hade föreställt mig honom. Men efter ett tag så tänkte jag inte alls på det längre. Santelmann gör det fantastiskt och lyckas verkligen förmedla själva kärnan i Harry Hole. Även när hans mörkare sidor får plats. Jag gillar inte alls den sidan av Harry Hole och det är inte så jag vill se honom. Men man får faktiskt köpa hela paketet. Jag älskar Harrys relation till Oleg. Den säger så mycket om honom som person. Lite funderar jag allt på om det är en slump att Santelmann och Nesbø är så lika varandra utseendemässigt.

Joel Kinnaman gör rollen som kollegan Tom Waaler och jag vet nog egentligen inte vad jag ska säga om hans insats. Tyvärr är det nog så att jag tycker så genuint illa om hans karaktär att jag har svårt att göra en objektiv bedömning. Samtidigt är det ett högt betyg till Kinnaman, för han gör det ju väldigt bra. Det säger en del att jag avskyr hans Waaler när jag älskade honom som Frank Wagner. Till min stora förvåning så dök det dessutom upp skådespelare från Pørni också. Både Henrietta Steenstrup, Pørni själv, och Agnes Kittelsen har roller i serien.

Även om det var många år sedan jag läste boken så hade jag en väldigt tydlig bild av hur [spoiler]Tom Waaler dog. I mitt minne så var det natt, någonstans i en mörk skog och det var en bil där. Det hände inte i en hiss. För övrigt att läskigt sätt att dö på. Tycker jag. Som själv nästan har fastnat i en hiss[/spoiler].

Musiken i serien har nästan blivit en egen karaktär. Faktum är att jag nästan aldrig lägger märke till musiken i film eller serier, men här hör jag den hela tiden här och den passar perfekt. Även om den inte alltid är bra. Enligt mig.

Första säsongen av Harry Hole bygger i huvudsak på femte boken, Djävulsstjärnan, och jag tycker att detta är den filmatisering som har lyckats bäst. Både vad gäller handling och skådespel, men framför allt Harry Hole själv.

På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 983 betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: A real pain (2024)

Titel: A real pain
Originaltitel: A real pain
Genre: Drama
Regissör: Johanna Runevad
Manus: Jesse Eisenberg
Skådespelare: Kieran Culkin, Jesse Eisenberg, Will Sharpe, Jennifer Grey, Kurt Egyiawan
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA, Polen
Längd: 90 min
Serie: -
Såg den på HBO 5 juni 2026





Handling
De omaka kusinerna David och Benji återförenas för en resa genom Polen för att hedra sin älskade farmor, men deras äventyr tar en mörk vändning när den udda duons gamla spänningar återuppstår mot bakgrund av deras familjehistoria.

Min kommentar
Varför jag valde A real pain som fredagsfilm är lite oklart, trots att det inte var så speciellt längesedan. Jag tror att jag fick uppfattningen att den var en komedi, eller åtminstone en dramakomedi och så handlade den om att de reser runt i Polen. Det är allt jag minns och jag tror nog att jag vill kalla det för falska grunder.

För mig är det oerhört märkligt att ha en brittisk guide på en sådan här resa till ett annat land, för att utforska sin bakgrund. Oavsett hur mycket han har läst om Östeuropa och judar så kan han aldrig förstå eller förmedla känslan. Det enda han kan göra är att rabbla fakta. Och det gör han.

Resandet runt i Polen var det inte så mycket bevänt med. De var en stund i Warszawa och sedan i Lubin. Jag hade önskat mig betydligt mer utemiljöer från Polen. Benji klagade också, hos sin guide, på att de inte fick träffa och umgås med några polacker. Det fanns massor av tillfällen till det. På tåget, till exempel. Då vet jag inte vad han gjorde. Eller kanske i stället för att gå upp på taket och röka på.

Det mesta av filmen går ut på att det gör ont att vara David. Därför önskar han att han var (mer som) Benji i stället. Att vara Benji gör också ont. Jag kan med största säkerhet påstå att det gör ont att vara människa. Det är liksom det som är grejen på något sätt. Gräset verkar alltid grönare på andra sidan, men är det väldigt sällan.

Benji är en sällsamt osympatisk person. Speciellt när han är ensam med undfallande David. Med alla andra är han oftast charmig och rolig. Tycker de. Och han. Jag kan inte relatera till någon av dem. De är bara jobbiga att titta på och halv hysteriska båda två. Däremot kan jag relatera till resan till sin bakgrund. Själv hade jag en infödd guide då, vilket garanterat förhöjde upplevelsen. Framför allt så förklarade den mycket om vem jag är som person. Inga sådana insikter drabbade varken David eller Benji.

Jennifer "nobody puts Baby in a corner" Grey hade en roll här. Jag kände inte igen henne, men namnet i rollistan var bekant och det var minsann hon. Det var längesedan det!

Personligen så skulle jag aldrig komma på idén att kalla A real pain för komedi. Den har inte en enda rolig sekund. Tror jag bestämt. Den är tvärtom riktigt tragisk.


På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 1 109 417 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 156k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Madame Terror

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

I morgon är det dags att börja jobba igen, något jag helst inte tänker på just nu. Semestern var bra, många upplevelser och fantastisk miljö. Och så tacksam jag var att jag befann mig i 14 grader och regn när det var över 36 grader hemma.

I min Jan Guillou-/Carl Hamilton-odyssé har jag nu kommit till elfte delen, Madame Terror. Ett av de nyare tillskotten i serien, den släpptes 2006. Ubåtar är en stor del av handlingen, något jag känner hatkärlek för. Precis som vanligt så använder sig Guillou av verkliga politikers namn. Det tycker jag är kul. Lite nyfiken är jag på hur han ska få ihop det på slutet 🤔

Min smakebit är från sida 256-257:

    George W Bush insåg att han helt enkelt måste försöka ställa den ryske presidenten mot väggen med påståendet om att vapnen som använts var ryska. Men det skrattade Vladimir bara åt och låtsades först tro att George faktiskt anklagade honom för att ha anfallit USA:s närmaste allierade. Det skulle se ut, det.
    Putin var inte på något sätt ovänlig, tvärtom underströk han deras gamla vänskap flera gånger under samtalet. Men George W Bush kände sig ändå provocerad att ställa vad han bedömde som en hård och avgörande fråga.
    "Vladimir, säg mej nu en sak alldeles ärligt. Har Ryssland sålt moderna kryssningsmissiler till Iran, sådana som går att avfyra från deras Kilo-ubåtar?"
    "Men käre vän och president!" utbrast Putin. "För det första kan väl vilka som helst kryssningsmissiler avfyras från i princip vilka ubåtar som helst, vi har ju närmast en internationell standard för torpedtuber. De är nästan alltid 533 millimeter. Men bortsett från det så är det alldeles klart att Iran inte har offentliggjort några sådana vapenköp från Ryssland."

Just nu - juli

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.

Just nu ...

läser jag ... Madame Terror av Jan Guillou. Den elfte delen i serien om Carl Hamilton. Nu är jag snart klar med den här serien.

lyssnar jag på ... tystnaden. Något som har varit en bristvara ett tag.

tittar jag på ... andra säsongen av En duktig flickas handbok i mord. Detta blandas med Alone USA, den sjunde säsongen. På egen hand så blir det The Walsh sisters.

njuter jag av ... allt det positiva med att komma hem från en rundresa med buss med 30 andra personer. Inklusive att kunna gå på toaletten när man själv vill.

längtar jag efter ... inte särskilt mycket just nu. Det som står närmast i kalendern är väl en långhelg i Göteborg och den längtar jag väl egentligen efter, men just nu är det för nära inpå den förra resan för att längtan ska vara riktigt stor.

Månadsbokslut juni 2026

Antal lästa böcker i juni: 7

39. Den enda segern av Jan Guillou
40. Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper
41. Maestro av Geir Tangen
42. Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand
43. Blodsband av Jo Nesbø
44. Count Zero av William Gibson
45. Hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert

Sidor
Totalt lästa	2644
Genomsnitt/dag	88
Genomsnitt/bok	377

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	2
300	-	399:	3
400	-	499:	1
500	-	599:	0
600	-	699:	1
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	0
3:	0
3,5:	3
4:	4
4,5:	0
5:	0

Snittbetyg: 3,78

Serier
Ingående i serie:		6
Påbörjade serier:		3
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		1

Genre
Drama:		2
Fantasy:		0
Feelgood:		2
Humor:		0
Kriminalroman:		1
Romance:		0
Science fiction:		1
Skräck:		0
Thriller:		1

Utmaningar
Boktolvan:		1	(6/12)
Finish That Series:		2	(12/18)
Hyllvärmare:		4	(26/37)
Vi möts igen:		0	(3/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		1

Kvinnor:		2
Män:		5
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		1
E-bok:		1
Inbunden/Kartonnage:		3
Ljudbok:		0
Pocket:		2

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		6
Streamingtjänst:		1

Recensionsexemplar:

0

In/ut
Antal nykomna böcker:		1
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Maestro av Geir Tangen
Månadens överraskning: Hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert
Månadens besvikelse: Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
I juni blev det en hel del läst, trots eller tack vare semester. Det blev lite transportsträckor på rundresan och då passade jag ju på, men för det mesta fanns det knappt tid. Mestadels så var böckerna bra också, inga riktiga dalar. Betygen höll sig mellan 3,5 och 4, vilket gjorde att snittet blev hyfsat högt; 3,78.

Nästan alla böckerna jag läste, sex stycken, (Devert & Devert, Gibson, Guillou, Nesbø, Säfstrand, Tangen) ingår i serier. Två av dem (Guillou, Nesbø) är med i min Finish That Series-utmaning. Tre av böckerna (Devert & Devert, Säfstrand, Tangen) är första delen i sin respektive serie och endast en (Nesbø) är den senaste i sin. En Boktolva (Tangen) blev det också. Samtliga "riktiga" utmaningar går bra, jag är antingen före eller i fas.

Fyra av böckerna var hyllvärmare, men bara tre har hunnit gästspela i Hett i hyllan. Min eviga utmaning att läsa hyllvärmare, närmare bestämt 10% av det totala antalet, går också väldigt bra. Där ligger jag väldigt långt före så här när vi kommit halvvägs på året. Inga recensionsexemplar blev lästa och bara en enda genom min streamingtjänst. Sex böcker från min egen hylla lästa alltså.

En ny bok hittade hem till mig i juni, men den var egentligen en eftersläntrare till min födelsedag. Inga böcker skänktes bort. Nettoresultat +1. Det är ju bra.

Om månadens bästa: Det var nästan omöjligt att välja vilken som var bäst, men Maestro vann på målfoto.
Om månadens överraskning: Hotellet Två systrar var bättre än vad jag förväntade mig, efter att ha läst hela Sardinön-serien.
Om månadens besvikelse: Jag hade förväntat mig betydligt mer av Fördelarna med en kollaps.
Om månadens roligaste: Det var tyvärr ingen som var rolig.
Om månadens mysigaste: Låt mig berätta allt var sorglig, men oj, så mysigt det låter att hyra en stuga på Ven.
Om månadens otäckaste: Ingen otäckt heller, faktiskt.

Nyss - Nu - Nästa v27

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Hotellet Två systrar av Annika Devert och Jessika Devert, som är första delen i en spinoff av serien Sardinön. Här är det äldsta dottern och hennes sambo som flyttar till Göteborg för att driva ett hotell. Jag tycte att jag verkligen behövde något lättsamt efter förra boken och före nästa ...

Nu: Madame Terror av Jan Guillou, elfte delen i serien om Carl Hamilton. Här är det tydligen något med ubåtar, som jag hyser en stark hatkärlek till.

Nästa: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth, första delen i Kollektivet. Efter en Guillou behöver jag något lättsamt. Tror jag.

Bok: En sång för de döda av Stuart MacBride

Författare: Stuart MacBride
Titel: En sång för de döda
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 494
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A song for the dying
Översättare: Mia Kjellsdotter Karlsson
Serie: Ash Henderson 2
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 maj 2026




Första meningen: "Nej, jag säger inte att han är gay - jag säger inte att han är homosexuell - jag säger att han är en riktig kärring."

Baksidetext
För åtta år sedan mördades fyra kvinnor och tre lämnades mycket illa däran. Magarna var uppskurna och en plastdocka placerad inuti dem. Förövaren försvann spårlöst och hittades aldrig.

Kriminalinspektör Ash Henderson, som ledde utredningen av fallen, har de senaste åtta åren drabbats av idel motgångar. Hans familj har splittrats, hans karriär slagits i spillror och en av Oldcastles värsta brottslingar har sett till att Ash nu hamnat i fängelse och sannolikt kommer sitta kvar där resten av sitt liv. När en sjuksköterska hittas död med en plastdocka i magen, verkar det som om Ashs tur äntligen kan vända. Han får en chans till upprättelse. Till frihet. Och hämnd.

Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag första delen i den här serien och jag gillade omedelbart den klyschige skitstöveln till polis. Han är vriden så många extra varv att det (nästan) inte blir löjligt. Även om jag störde mig på hans bristande impulskontroll och en hel del annat också så minns jag det som att jag faktiskt gillade den förra boken. Kanske mest tack vare en annan karaktär, som jag gillade betydligt mer. I år tog jag med den andra delen, En sång för de döda, i min Finish That Series-utmaning.

Jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket från den första boken, det var trots allt tio år sedan jag läste den. Någon hjälp att minnas får jag inte. Jag kastas rätt in i allt, helt utan förklaringar eller tillbakablickar. Boken kallas för fristående, vilket jag tycker är oerhört märkligt. Det som (tydligen) hände i förra delen spelar en av huvudrollerna här.

Det är lite synd att allt utspelar sig i en fiktiv stad. Jag kan inte se miljöerna framför mig och inte heller kan jag vandra omkring på gatorna i Google Maps (japp, det är något jag brukar roa mig med). I övrigt kan jag lätt känna det dystra Skottland runt mig och det inkluderar vädret.

Karaktärerna är väldigt många, men oftast så är det inte rörigt. Det är mestadels alla dessa olika chefer inom polisen som blir otydliga och svåra att hålla isär. De är dock inte viktiga så det gör inte så mycket. Ash är fortfarande en skitstövel, som egentligen inte bryr sig om någon annan än sig själv. Varför skulle han? Med tanke på vad han har varit med om. De med högre rang eller bovar ägnar han överhuvudtaget ingen uppmärksamhet. Och chefer finns det gott om. Det är ju den brittiska hierarkin. Om Ash däremot betraktar en som vän så är han obrottsligt lojal. En av dem är Alice McDonald. Min favoritkaraktär. Hon är precis lika underbar som i första boken. Så härligt kantig.

Det speciella språket är kvar och många läten skrivs ut i texten. Den här gången var jag beredd och jag gillar det. Om inte annat så förstärks situationen av det. Historien är väldigt rå och brutal, men jag tycker ändå inte att det blir för grafiskt. Det finns en hel del humor som lättar upp det hela. Det behövs som motvikt. Min enda fundering, som gör att jag reagerar (negativt), är att det händer så otroligt mycket på en enda dag, varenda dag, att jag lite undrar hur många timmar de har på ett dygn. Och att det två gånger skrivs WV-bubbla, när vi alla vet att det ju heter VW-bubbla.

En sång för de döda är klurig som sjutton och det finns inga enkla lösningar. Om jag ska ha någon invändning så är det att det finns ganska många sidohistorier och hämnd är ett stort tema i en av dem. Det är inte ett favorittema. Det finns en del till i den här serien, men den är tyvärr inte översatt så jag kommer inte att få veta hur det går för Ash. Ett oskick att göra så.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 3 973 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om En sång för de döda: DAST Magazine, Bokhyllan i pepparkakshuset och Bokraden

Kommande böcker juli 2026

Förr kom det aldrig något intressant i juli, men det har tydligen ändrats. Två som är måste-läsning och flera som jag är nyfiken på.

Arvsbudet av Christina Larsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Ingrid Bergman (8)
Antal sidor: 324
Utgivningsdatum: 2026-07-15
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
När ett dödsbo ska röjas i en Göteborgsvilla upptäcks en trälåda i källaren med ohyggligt innehåll. Polisen gör allt de kan för att ta reda på bakgrunden. Så inträffar ett mord med kopplingar till källarfyndet och utredningen tar en dramatisk vändning. Vem är beredd att mörda för att dölja sanningen om lådan i källaren? Vad är det som står på spel?

Jag vet inte om jag egentligen vill läsa denna, men den hamnade i alla fall på min radar.

---

Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Brottsplats Söderslätt (3)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2026-07-27
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En sluten sekt har bosatt sig på en ensligt belägen bondgård på Söderslätt. Det är försommar 1995 när en tonårsflicka hittas död i ett badkar på gården. Först avskrivs dödsfallet som självmord, men när utredarna på brottsroteln i Trelleborg får veta vilka som bor på gården anar de genast oråd.

Gunni Hilding och hennes kollegor börjar gräva i fallet och hamnar omedelbart på kollisionskurs med sektmedlemmarna, som gör allt för att sanningen inte ska komma fram. Samtidigt slits Gunni mellan plikten, sitt förflutna och lojaliteten med sin egen familj som står den karismatiske sektledaren nära.

Den här däremot, den är jag helt säker på att jag vill läsa. Men jag trodde att den skulle släppas i augusti.

---

Den galna massan av Louise Penny
Genre: Kriminalroman
Serie: Armand Gamache (17)
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2026-07-13
Förlag: Modernista

Från Bokus
När kriminalkommissarie Armand Gamache blir ombedd att övervaka en föreläsning i statistik på Université de l'Estrie i Québec blir han först tveksam. Det verkar märkligt att chefen för mordroteln ska stå för säkerheten vid en till synes vanlig föreläsning.

Men det visar sig snart att temat är uppseendeväckande forskning om vem som förtjänar att leva för att samhället ska blomstra, driven av den framstående professorn Abigail Robinson. Vissa lockas av hennes teorier medan andra förfasas, vilket leder till farliga motsättningar.

När ett mord begås bara några dagar efter föreläsningen måste Gamache lägga sina egna känslor inför den kontroversiella professorn åt sidan. I takt med att hennes idéer får allt större genomslag suddas gränserna mellan gott och ont ut – och utredningen slår in på ett obehagligt spår som kommer skrämmande nära Gamache själv.

Ännu en av mina stora favoriter. Ett måste!

---

Ett litet hus på landet av Jaana Tapio
Genre: Feelgood
Serie: Kärlek i Avkroken (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-07-22
Förlag: Schildts & Söderströms

Från Bokus
Ett förfallet hus långt ute på landsbygden är knappast något drömarv, men just nu är Anna tacksam för det. När hennes sambo ger sig av på en resa för att hitta sig själv har hon inte längre råd att bo kvar i stan. Då får timmerstugan i byn som passande nog heter Avkroken duga. Nog står väl en Helsingforstjej ut en sommar bland höängar och traktorer.

Det nya livet börjar inte helt friktionsfritt, men under sommaren märker Anna att livet på landet är förvånansvärt trevligt. Med tiden väcks också ett oväntat intresse för att renovera den gamla stugan - särskilt när hon får hjälp av den trevliga snickaren i grannhuset.

När Anna röjer upp i stugan kommer hon över en samling gamla brev och dagböcker från 1940-talet. Vem var mannen som skrev så kärleksfullt till Annas gammelfaster Aino? Och vilken tragisk händelse antyds mellan raderna? Anna börjar nysta i faster Ainos hemlighet. Kanske klarnar samtidigt också riktningen för hennes eget liv?

Jag har inte gett upp om Finland än. Feelgood har jag inte provat.

---

Okänt nummer av Gillian McAllister
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2026-07-23
Förlag: Modernista

Från Bokus
Simone och hennes tonårsdotter Lucy befinner sig på en roadtrip genom USA för att få tid tillsammans innan Lucy flyttar hemifrån och börjar plugga på universitetet. Men resan förvandlas till en mardröm redan första natten. De befinner sig i en stuga långt ute i Texas öken när Simone vaknar och upptäcker att Lucy är borta. Kvar finns bara en mobiltelefon. När den ringer får Simone tydliga instruktioner och uppmanas att inte kontakta polisen.

Simone är beredd att gå hur långt som helst för att rädda sin dotter och hon dras allt djupare in i ett spel där varje val får ödesdigra konsekvenser. Snart är hon inte bara en förtvivlad mor på jakt efter svar – utan också en jagad kvinna, misstänkt för brott hon aldrig kunnat föreställa sig. Men mitt i desperationen slås hon av en skrämmande insikt: tänk om kidnapparnas plan är att få henne att göra som de vill, och om motivet är något helt annat än hon först trott?

Jag är jättenyfiken på hennes böcker och en vacker dag kommer det att hända ...

TV-serie: Pørni #3 (2022)

Titel: Pørni
Originaltitel: Pørni
Säsong: 3
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Henriette Steenstrup
TV-bolag: Viaplay
Skådespelare: Henriette Steenstrup, Ebba Jacobsen Öberg, Vivild Falk Berg, Oddgeir Thune, Nils Ole Oftebro
Premiär: 2022-11-27
Produktionsland: Norge
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 28 min
Såg den på HBO 7 juni - 13 juni 2026



Handling
Julen närmar sig och med det allt vad det innebär. Dock blir det allt annat än en vanlig jul för Pørni. Hanna (åker till Argentina, Sigrid ska fira jul med sin pappa och Pørnis pappa Ole Johan har andra julplaner. Pørni ser ut att få fira jul själv. Samtidigt påminns hon om systern Anne som gick bort för ett år sedan. Inte nog med det så ställs hon inför flera tuffa utmaningar på jobbet som också tar både tankekraft och energi.

Min kommentar
Eftersom första semesterresan går till Norge så tänkte jag att det skulle passa bra med en uppladdning även när det gäller TV-serier. Dessutom behövde vi något mer ... upplyftande, efter den förra ganska så mörka serien. Då kom jag ihåg Pørni. Tyvärr så är det bara sex avsnitt i varje säsong så det går alltför fort att se dem.

Pørni kan lätt bli för mycket. Hon är väldigt intensiv och känslostyrd. Vilket betyder att hon inte alltid tänker efter före. När det handlar om barnen, egna eller andras, så är hon som en naturkraft. Hon tar hand om alla. Utom sig själv. Det är helt omöjligt att inte älska den här människan.

Det är inte jättemånga karaktärer här, men jag hade ett fasligt sjå att komma ihåg vilka alla var. Speciellt Pørnis vänner. Jag kunde överhuvudtaget inte minnas vem som hette vad eller vem som var mamma till vem. Pørnis äldsta dotter, Hanna, kan man kanske tro är lite korkad. Möjligtvis så är hon naiv och lite världsfrånvänd, men dum är hon inte. Hanna har skinn på näsan och hon är sanslöst rolig. Men jag kan inte alls förstå hur mamma Pørni så totalt kunde missförstå allt Hanna berättade från Argentina. Den yngre dottern, Sigrid, har mest varit irriterande i de två första säsongerna och det är hon fortfarande, men nu är det så synd om henne. När hon råkar ut för elaka tonårstjejer.

Den där Bjørnar, som var lite aktuell förra säsongen, verkar vara lättlurad på riktigt. Dessutom har han ingen koll på hur arvsanlag fungerar. Det är bra att Pørni ledsnar på hans velande och berättar det för honom. På ett av de tydligaste och roligaste sätt jag har sett. Då är Kenneth mer lovande och betydligt lättare att tycka om. Han är mer i Pørnis stil. Framför allt så är han mer självgående och behöver varken bekräftelse eller instruktioner.

Och slutet. Jag älskar slutet. Åh, vad jag älskar slutet!

Pørni är tragikomedi när den är som bäst. Man blir helt enkelt engagerad i Pørni och alla hennes nära och kära. Hon är en helt fantastisk människa och jag önskar så att det ska gå bra för dem. Allihop.



På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 120 betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 5,5k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig