TV-serie: Running point #2 (2026)

Titel: Running point
Originaltitel: Running point
Säsong: 2
Genre: Komedi
Skapad av: Ike Barinholtz, Mindy Kaling, Elaine Ko
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Kate Hudson, Drew Tarver, Scott MacArthur, Brenda Song, Fabrizio Guido
Premiär: 2026-04-23
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 29 min
Såg den på Netflix 25 april - 3 maj 2026




Handling
När pressen ökar både på och utanför planen står Isla Gordon inför sin hittills största utmaning. Med mästerskapet inom räckhåll, nya maktspel i kulisserna och familjeband som sätts på prov måste hon bevisa att hon verkligen hör hemma i toppen. Men i en värld där lojalitet snabbt kan bytas mot ambition väntar en säsong fylld av skarp humor, oväntade konflikter och höga insatser – både i styrelserummet och på basketplanen.

Min kommentar
En bra grej med Netflix är att de brukar släppa alla avsnitt i en serie på en gång. Så man slipper vänta. Det gällde även andra säsongen av Running point, en serie som verkligen överraskade när vi såg den förra våren. Det var bara att börja titta och fortsätta i den takt vi ville. På drygt en vecka såg vi alla tio avsnitt.

Min allra första reflektion är att det känns som att serien har blivit mer plump och hysterisk. Det är inte bara en känsla, tyvärr. Manusförfattarna tar ut svängarna mer och vridit till allt minst ett extra varv. Många skämt är riktigt billiga och, mer som regel än undantag, under bältet. Flertalet av karaktärerna beter sig mer än lovligt korkat och ogenomtänkt.

Kemin mellan karaktärerna är bra. De flesta är ju syskon och den känslan har de hittat. Men varför framställs Jackie hela tiden som ganska dum? Det blir sällan roligt i de scenerna. En ny karaktär dyker upp, Luke McShay, spelad av Scott Speedman. Jag höll på att bli tokig för han var så löjligt bekant, men jag kunde inte placera honom. Det visar sig att han är med i Grey's anatomy. Det är ju doktor Nick! Det ska bli intressant att se vart det tar vägen där.

Här finns en faslig mängd olika sidotrådar. Vissa av dem kunde med fördel ha valts bort. Eller åtminstone justerats lite. Serien skrapar fortfarande bara på ytan, det blir ingen djupdykning i några problem. Tack och lov. Det är ju ändå en komediserie, men lite mindre trams hade varit önskvärt.

Sista avsnittet är det bästa. Då får de som förtjänar det en riktig tillbaka-kaka och allt ordnar upp sig till slut. Trodde man. Det allra sista som händer blir dock en ordentlig cliffhanger.

Andra säsongen av Running point har tyvärr gått lite åt ett annat håll än vad jag hade hoppats. Många karaktärer har blivit mer extrema versioner av sig själva och det blir mer kaos och helt enkelt för mycket ibland. Ibland känns det som att det är en dramaqueen-översvämning som pågår, men på något udda sätt så känns det ändå trovärdigt. Det handlar ju om en hel hög med divor. Jag hoppas att nästa säsong återgår till som det var i den första. Att det blir en nästa förutsätter jag.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The long walk (2025)

Titel: The long walk
Originaltitel: The long walk
Genre: Thriller
Regissör: Francis Lawrence
Manus: JT Mollner, Stephen King (bok)
Skådespelare: Cooper Hoffman, David Jonsson, Garrett Wareing, Tut Nyuot, Ben Wang
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 10 april 2026





Handling
I en mörk framtid ansöker varje år ett antal unga män till den skoningslösa tävlingen The Long Walk. Inför miljontals TV-tittare och upphetsade folkmassor marscherar de längs en oändlig väg. Vinsten är ofattbar - men insatsen är den ultimata. Regeln är enkel: håll tempot - eller dö. Den som saktar in eller börjar stappla får en varning.

Min kommentar
En film som jag har bevakat ganska länge är The long walk och det dröjde inte länge efter att jag fått veta att den gick att streama tills vi såg den. En vecka bara, faktiskt. Ja, det blir en del filmatiseringar av Stephen Kings böcker nu, eftersom det var en hel hög sådana som släpptes förra året.

Boken, som heter Maratonmarschen på svenska, läste jag någon gång före 1991. Jag minns naturligtvis inga detaljer från den, bara känslan. Den gavs ut, i original redan 1979 och då var den dystopisk på riktigt. Nu, 2026, är vi närmre den här verkligheten, där föraktet för den svaga frodas och där vinna eller försvinna-mentaliteten har dragits till sin spets. Boken gav jag 4,5 i betyg. Det får inte filmen.

Hur spännande kan det vara att se ett gäng killar gå och gå och gå? Ganska så, visar det sig. I alla fall om du frågar mig. Om man frågar sambon så får man ett helt annat svar. Det händer ju liksom inte så mycket. Och då ska man veta att det faktiskt händer ännu mindre i boken. Det är betydligt mer dialog i filmen (så klart) och framför allt så är språket mycket hårdare. Det speglar väl i och för sig dagens. F-ordet används, till exempel, 286 gånger (nej, jag har inte räknat själv).

Inget bygger väl en stark gemenskap lika snabbt som att gå igenom svårigheter tillsammans. Så är det även här. Det blir ganska fort små klickar, åtminstone en och det är den vi får följa på nära håll. Man kan ju tycka att det, under just de här premisserna, är ganska tufft att skaffa sig vänner. Meningen är ju att alla, utom en, ska dö.

Flera karaktärer har bytt etnicitet. I den politiska korrekthetens namn, antar jag, men det påverkar inte historien på något sätt. Förutom att det blir lite konstigt med det de heter. Namnen är nämligen inte bytta. Kön har däremot ingen bytt och det är tur. Det hade ju blivit en helt annan historia då och den är ju (också) redan skriven och filmatiserad, som Hungerspelen.

Filmen fångar handlingen, men inte känslan. Det är ju i stort sett omöjligt att göra i en filmatisering av en bok där styrkan ligger i det repetitiva/monotona, det inre och det outtalade. Här finns inga tvetydigheter, ingen subtilitet. Allt är förklarat och klart.

Där filmen The long walk skriker så viskar (på sin höjd) boken. I filmen finns mer mänsklig interaktion, därmed mer värme, därmed en aning hopp. Boken är ren meningslöshet, helt utan hopp. Kontentan är att boken helt enkelt är mer King än filmen.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 817 518 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 109k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Tanter på tåg

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

En riktigt kort vecka har gått och i morgon ska min onda fot och jag ge oss ut på äventyr. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra. I övrigt så har det inhandlats kryddväxter, grönsaksplantor och faktiskt även lite nejlikor som ska få pryda balkongen i sommar. Det är lika kul varje år. I dag kanske vi orkar hämta upp balkongmöblerna också.

Jag har läst nästan alla böcker Jessika Devert har skrivit så att jag skulle läsa Tanter på tåg var självklart. Frågan var bara när. När det då började planeras en areaträff på kontoret i Umeå så insåg jag att den ju skulle passa alldeles utmärkt att läsa på en många timmar lång tågresa. I morgon bär det iväg och jag planerar att läsa ut den under resans första etapp till Stockholm.

Min smakebit är från sida 264-265 i e-boken:

En smäll får Sollan att yrvaket titta upp. Klockan på tv:n visar att det bara gått ett par timmar. Hon häver sig upp och lutar huvudet i handen. Tankarna är dimmiga av morfinet och hon vill fortsätta sova.
    "Mamma?"
    Emmas röst. Sollan svarar automatiskt, så som man gör när ens yngsta eller äldsta barn kallar.
    "Ja, jag är här."

Bok: Jag utan dig av Kelly Rimmer

Författare: Kelly Rimmer
Titel: Jag utan dig
Genre: Drama
Antal sidor: 317
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Me without you
Översättare: Helena Stedman
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 april 2026




Första meningen: Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet.

Baksidetext
Callum arbetar på en stor PR-byrå i Sydney och tar varje dag färjan hem till förorten Manly. En dag på färjan kommer han av en slump i samtal med Lilah, som är en engagerad jurist och miljökämpe, och detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra.

Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon hittar på den ena ursäkten efter den andra för att inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir allt starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum ...

Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag En mors bekännelse av Kelly Rimmer. Den var så bra att jag köpte på mig fler av hennes böcker. Som sedan har blivit stående i hyllan. I år tyckte jag att det var dags att kolla om den förra boken bara var en lyckoträff eller om hon faktiskt är så bra. Alltså fick Jag utan dig vara med i Vi möts igen-utmaningen.

Tydligen är det så att den här boken jämförs med ett flertal andra, liknande böcker, vilket jag helt hade missat. Jämförelsen berättar ganska tydligt vilken typ av bok det är, så jag låter bli att skriva dem här. Även om det nu faktiskt är ganska uppenbart vad som ska hända, eftersom det antyds väldigt tidigt. Det var också riktigt svårt att hitta inlägg, där det inte avslöjas, att länka till. Det känns onödigt att berätta för mycket.

Det mesta av historien berättas ur Callums perspektiv, men insprängt finns några enstaka kapitel med utdrag ur Lilahs dagbok. För mig är det här alldeles för känslostyrt och för mycket instalove-likt. Något som jag inte uppskattar. Dessutom är det något av ett mysterium varför de föll för varandra. De har ingen kemi att tala om och de har absolut ingenting gemensamt. Deras kärlek bara förutsätts, men jag får ingen anledning till den. Det här fick mig att tro att karaktärerna var runt 20, men de visar sig vara dubbelt så gamla.

Trots att det inte är Lilah som berättar så är det hon som är huvudperson. Hon är tyvärr en av de där arroganta människorna som kräver att alla andra ska anpassa sig efter henne (för hon har ju rätt). Själv blir hon alldeles galen om någon skulle föreslå att göra något som inte är "hennes grej". Som att sitta i soffan och titta på TV. En enda kväll. Precis allt är på Lilahs villkor. Callum är bara passagerare i hennes liv. Hon tycker också att hon har rätt att "bespara" andra jobbiga saker, vilket jag tycker att "andra" ska få bestämma själva. Nej, det är inte mycket jag tycker om med Lilah, det är omöjligt för mig.

Förmodligen så är det på grund av Lilah som jag inte blir berörd på riktigt av den här boken. Det är lite synd, men det är så det är. Det som till slut berör mig är när Callum får kontakt med sina bröder igen. Där dök det upp någon tår. Jag tyckte det var så fint.

Tempot är extremt långsamt, men det stör mig inte. Det passar och jag kan inte tänka mig berättad snabbare. Det som stör mg är alla upprepningar, det blir mest samma likadant.

Jag utan dig är en aning repetitiv och ibland blir den på gränsen till tramsig. Speciellt i början. Mot slutet blir den för sentimental. Det kunde ha varit en riktigt fin och berörande historia, utan alla störningsmoment.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 14 146 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Jag utan dig: Fru E:s böcker, Bina's Books och Idas recensioner

Litteraturens ABC - bokstaven A

Linda på bloggen enligt O har en rolig återkommande utmaning som heter LItteraturens ABC. Tanken är att man ska plocka fram en författare, en bok och en uppgift kopplade till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Hon har kommit en bit in i alfabetet nu, men jag börjar ju så klart på A.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på A

Det får bli en gammal goding, som skrivit riktiga klassiker; Isaac Asimov. Han med robotreglerna och stiftelsetrilogin (som blev sju böcker, tror jag, och jag har bara läst fem). Jag vet inte vilket år vi skrev när jag läste dessa fantastiska böcker, men det var någon gång på 80-talet (förutom Jag, robot, den med robotreglerna, som jag läste 2006). På den tiden läste jag väldigt mycket science fiction, men dessa var i en klass för sig. För känslan när jag läste dem minns jag fortfarande. Om jag hade vågat så skulle jag läsa om dem, men jag tror att jag föredrar att behålla dem som fantastiska i minnet. Böckerna har också blivit en storslagen TV-serie på Apple TV+.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på A

Allting växer av Lyra Koli fick jag som ett oväntat recensionsexemplar och, full av fördomar, så kände jag omedelbart att jag inte alls ville läsa den. Efter några år så gjorde jag det ändå och alla mina förutfattade meningar kom på skam. Det här var inte alls den bok jag trodde. Den utspelar sig i en vår värld, men ungefär/minst två generationer framåt. Klimatkatastrofer och världskrig har fått människan att skapa en klimatkontrollerad zon, där man lever bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier. En extremt obehaglig bok, men kanske inte alltför osannolik.

Berätta om en eller flera böcker som det gjorts lyckade adaptioner av, till exempel filmer, tv-serier eller varför inte pjäser

Så passande ... då kan jag ju återknyta till den första punkten. TV-serien som baseras på Stiftelsetrilogin, Foundation, har de faktiskt lyckats med. Nu kan jag ju inte jämföra med handlingen i böckerna, eftersom jag inte minns några detaljer, men den är riktigt bra.

Några andra böcker som de har lyckats fantastiskt bra med är Mick Herrons serie om de Slöa hästarna, som har blivit Slow horses. Även denna finns på Apple TV+. Jag har visserligen bara läst de två första böckerna och serien finns nu i fem säsonger, men den är något av det bästa som streamar nu.

Ännu en lyckad adaption, på Apple TV+, är den av Silo, Hugh Howeys böcker. Eftersom jag har läst den första boken, så försvann överraskningsmomentet, men på sambon funkade det. Även detta är en riktigt bra serie.

Hett i hyllan #531

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då tar vi ett stort kliv fram till min födelsedag i slutet av maj 2024.

På min födelsedag blev det så många böcker, både fådda och köpta. Vi tar oss an presenterna först och Frälsarkransen av Kristina Ohlsson är först ut.

Kristina Ohlsson är ju en favorit och hennes böcker hamnar alltid hos mig, på ett eller annat sätt. Denna är fjärde delen i serien om August Strindberg (nej, inte den August Strindberg), som utspelar sig i Bohuslän. Närmare bestämt på Hovenäset. Min tanke har alltid varit att någon av böckerna i serien, helst den första, ska läsas på plats. Eller så nära jag kan komma åtminstone. Vi får se om jag kan lyckas med det och när det i så fall blir.

Så här står det på baksidan:

Nu drar det ihop sig till kräftpremiär på Hovenäset, och till sist har sommarvärmen kommit. Augusts stora dröm om att bli förälder har förverkligats, och han och Maria njuter av sin lilla familj på Kärleksvägen. Men så dyker en skugga ur Augusts förflutna oväntat upp. Någon i hans släkt verkar ha burit på en tung hemlighet.

Samtidigt skakas idyllen än en gång om när ett äldre par hittas förgiftade. De har bott på näset i femtio år och är väldigt omtyckta. Vem kan vilja dem så illa? Utredningen hamnar på Marias bord, men det är något som skaver i polisgruppen. Vad är det kollegan Ray-Ray döljer? Fallet visar sig ha en mörkare baksida än någon hade kunnat ana …

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Stäppens krigare av Conn Iggulden

Författare: Conn Iggulden
Titel: Stäppens krigare
Genre: Drama
Antal sidor: 411
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Wolf of the plains
Översättare: Lennart Olofsson
Serie: Erövraren 1
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 april 2026




Första meningen: Snön var förblindande när de mongoliska bågskyttarna omringade de tatariska plundrarna.

Baksidetext
Temudjin är bara 11 år gammal när han skickas till sin moders stam för att hitta en hustru men under hans vistelse där dödas hans far, khan över Vargarna. Klanen fryser ut familjen och de lämnas utan mat eller tak över huvudet för att svälta ihjäl på den hårda Mongoliska stäppen. Temudjin får en hård start i vuxenvärlden och tvingas lära sig att övervinna naturens faror och människans ondska.

Temudjin bygger upp en ny klan av människor som inte tillhör någon stam och han drömmer om att förena de krigande folken, men för att göra det måste fienden slås ner. När han går i krig mot tartarerna för att hämnas sin faders död tar han kommandot över Vargarna och de andra stammarna. Steg för steg närmar han sig drömmen om en khan över alla folken på den enorma oceanen av gräs - en khan under namnet Djingis.

Min kommentar
För lite drygt tio år sedan så tyckte jag att var och varannan bokbloggare sålde in författaren Conn Iggulden rätt hårt. Jag kan inte påstå att det har blivit lätt för mig att motstå sådana böcker, men på den tiden var det i stort sett omöjligt. Så jag bytte till mig Stäppens krigare, första delen i serien Erövraren. Sedan drabbades den av samma öde som så många andra böcker, den blev stående. I år tyckte jag att jag skulle bli av med en del gamla surdegar så jag la till den i min Boktolva.

Detta är en så otroligt rå och brutal historia. Människorna var utstuderat grymma och speglade naturen och miljön, som även de var obarmhärtiga. Å andra sidan så var väl inte heller vi så väldigt civiliserade på 1200-talet.

Ibland är jag trollbunden. Ibland tycker jag det är segt (dock inte ointressant, men samma likadant). Det senare fallet inträffar nog endast när det handlar om strider. Som aldrig tar slut. Det finns ganska mycket av den varan och jag är inte så intresserad av det. Det jag tycker är mest spännande att läsa om är hur de lever, deras relationer, vad de gör när de inte krigar, vad och hur de tänker. Tack och lov så är det ändå mest av detta.

Rent generellt så har jag oerhört svårt för hämndtema. Det har jag även här, men jag kan faktiskt förstå Temudjin. Av hela mitt hjärta. Det han och hans familj utsätts för är så skoningslöst och omänskligt. Den barndomen kan nog ställa till det ordentligt i den mänskliga hjärnan. Han var i alla fall en stor man, med stora visioner och ett annorlunda sätt att tänka. Det gick ju hem, kan man väl säga.

På tal om barndom ... Det som barnen inte bara tillåts göra, utan rent av uppmuntras till, är så långt från vår verklighet som man kan komma. Temudjin var bara elva år när hans liv tog en annan riktning och han blir fullständigt samvetslös. Man kan till och med döda sin egen bror, om man inte gillar det han gör. Ett liv är rent allmänt inte värt mycket och ett kvinnoliv ännu mindre.

Precis som vanligt så sitter jag och funderar över vad som är sant och vad som är påhittat. I efterordet så får man veta vilka ändringar Iggulden gjort på hur det var i verkligheten. Det är inte alltför mycket, verkar det som. I alla fall inte när det gäller fakta, som slag och människor. Alldeles säkert så är det mesta sant. Det som är läskigt är att jag tror att författaren har lagt in sina egna tankar och känslor vid de få tillfällen när han gör människorna mer ... mänskliga.

Det är svårt för mig att sätta ett betyg på Stäppens krigare, av mer än ett skäl, men den når inte fram till en fyra. Mer än ibland och det räcker inte. Det finns ytterligare fyra delar i den här serien och nu vet jag minsann inte hur jag ska göra. Ska jag fortsätta läsa? Det är onekligen mycket som är intressant, men även mycket som jag inte är så glad i. Det här tål att funderas på, men just nu kommer jag nog inte att prioritera fortsatt läsning.

På Goodreads hade den 4,39 i genomsnitt (beräknat på 38 256 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Stäppens krigare: Carolina läser, Hobbybibliotekarien och Sladdertackans bokblogg

Tisdagstrion: Agatha Christie

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Agatha Christie

41 böcker av Agatha Christie har jag i hyllan. Samtliga är lästa och merparten av dem är lästa före 1991 (så långt som mina register sträcker sig). Senast jag läste en av dem skrev vi 1994. Jag önskar att jag kom ihåg vilken av dem som var den första, men det är, typ, evigheter sedan. Jag minns att jag låg på gräsmattan, när jag fortfarande bodde hemma, på somrarna och slukade Agatha Christie. Man kan nog säga att hon var min inkörsport till deckare.

Vilka tre jag ska välja (för naturligtvis blir det bara böcker av henne, eftersom jag vägrar att läsa de som nu "stjäl" hennes karaktärer) är väldigt svårt, men det får kanske bli några som jag faktiskt minns lite av eller som är aktuella igen. På något sätt.

1. Mordet på Orientexpressen minns jag fortfarande slutet på. Och hur otroligt upprörd jag blev. Jag kände mig så lurad. Otroligt snygg historia. Finns som film, från 2017, som är så där.

2. Klockan K minns jag ingenting av, men den går som TV-serie nu på TV4 Play. Som jag inte har sett.

3. Mord på Allhelgonadagen minns jag heller ingenting av, men den finns också som film, från 2023, Då heter den Mord i Venedig och är även den så där.

TV-serie: The Pitt #2 (2026)

Titel: The Pitt
Originaltitel: The Pitt
Säsong: 2
Genre: Drama
Skapad av: R Scott Gemmill
TV-bolag: HBO max
Skådespelare: Noah Wyle, Katherine LaNasa, Sepideh Moafi, Patrick Ball,Taylor Dearden
Premiär: 2026-01-08
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 15
Avsnittslängd: ca 48 min
Såg den på HBO 23 april - 28 april 2026




Handling
Chefsläkaren Robby försöker förbereda sig för ett sabbatsår (en tremånaders motorcykelresa) samtidigt som han hanterar utbrändhet och en ny ersättare som anländer. En ersättare som ofta har ett annat sätt att jobba på än vad Robby gör. Langdon återvänder efter sin avstängning och det är inte heller helt okomplicerat.

Min kommentar
Väntan på att alla avsnitt av andra säsongen av The Pitt skulle släppas blev väldigt lång. Många gånger funderade jag på att börja i förväg, men det var nog tur att jag väntade. Samtliga femton avsnitt slukades på bara sex dagar.

De som jobbar på akuten är så utsatta och de får se helt hårresande saker. För att inte tala om alla korkade människor som dyker upp där. De får verkligen se både det bästa och det sämsta med människor och samhälle. Som sig bör så kläms det in väldigt mycket samhällskritik, bland annat en hackerattack, men även amerikansk sjukvård och även ICE får sig en rejäl känga. Ibland så blir det nästan lite för övertydligt.

En extra intressant vinkling var när de stängde ner alla datorsystem. Glädjande nog så verkade de faktiskt ha en plan för sådana situationer. Det är i alla fall intressant att se hur de löser allt. Däremot så blev jag inte alls glad i att det sas att det andra sjukhuset betalade lösensumman. Det som tar allra styggast på mig är alla människor som avsäger sig vård för att de inte har råd. Det är banne mig inte klokt.

Trots allt som händer där så verkar akuten på det här sjukhuset vara paradiset. Jag gillar att de flesta tar sig tid för sina patienter. Lyssnar på dem. Bryr sig om dem. Oavsett hur mycket kaos det är. Det är ju så det borde vara, men även om jag tror att majoriteten av anställda i vården faktiskt bryr sig så ser ju inte verkligheten ut så där. I alla fall inte i Sverige. I USA har jag ingen aning.

Varje avsnitt avslutas med en cliffhanger och det gör att det är helt omöjligt att sluta titta. Ändå blir jag inte riktigt lika fast i den här säsongen. Det är på tok för mycket fokus på det privata, personliga problem och känslor. Doktor Robby blir mest bara jobbig att se och lyssna på. Glad blir jag i alla fall när Sean från Shrinking oväntat nog är läkare här.

Andra säsongen av The Pitt är inte lika bra som den första, tycker jag. Det blir för mycket fokus på det personliga. Jag gillar ju sjukhusserier som fokuserar på det de gör på jobbet. Därmed inte sagt att det här är dåligt, absolut inte. Det är en varm serie som är både spännande och berörande. Jag gillar verkligen att de, i stort sett, behåller sitt koncept. Allt behöver inte förnyas och framför allt så lagar man inget som inte är trasigt.



På Trakt.tv har serien 4,4 i genomsnitt (beräknat på 7,4k betyg).
På IMDb har serien 8,9 i genomsnitt (beräknat på 146k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Ute och cyklar (2025)

Titel: Ute och cyklar
Originaltitel: Ute och cyklar
Genre: Komedi
Regissör: Mårten Klingberg
Manus: Maria Karlsson, Christin Magdu, Mårten Klingberg
Skådespelare: Katia Winter, Fredrik Hallgren, Rakel Wärmländer, Ulf Stenberg, Alexander Karim
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Sverige
Längd: 97 min
Serie: -
Såg den på Netflix 5 april 2026




Handling
Syskonen Lisa och Daniel gör sig redo för cykelloppet Vätternrundan, där oväntade sidospår, gamla flammor och äktenskapsproblem sätter deras beslutsamhet på prov.

Min kommentar
Jag tyckte det var på sin plats att se ännu en film under påskhelgen. Är man långledig så är man. Eftersom sambon har startat sin cykelsäsong så kände jag att Ute och cyklar kunde passa.

Något jag inte visste när vi började titta är att detta är något slags, lös, fortsättning på Ur spår. Det var inget jag överhuvudtaget reflekterade över eller märkte, utan det kom som en överraskning när jag skulle skriva ihop det här inlägget.

Utan att minnas jättemycket av Ur spår så känns den här filmen kanske mer trovärdig, men samtidigt inte lika bra. De här två sakerna hänger egentligen inte ihop, utan det beror nog mest på karaktärerna. De känns lite bleka, men samtidigt mer utflippade.

Som Alexander Karims Calle. Han är den sorts person som jag lärde mig undvika redan i högstadiet och jag tror att den karaktären är det som förstör filmen för mig. Daniel, som spelas av Fredrik Hallgren, borde jag tycka hjärtligt illa om, men det är så svårt. Jag tycker att Fredrik Hallgren (i verkligheten då) verkar vara en genuint bra människa. Den sköna kemin mellan syskonen Lisa och Daniel, som finns i Ur spår, saknas helt här. De är båda två fullt upptagna med sina egna, respektive, problem. I Ur spår fanns den härliga karaktären taxichauffören, här är det cyklisten Birger (Claes Månsson) som har den rollen.

Någon egentlig handling finns nog faktiskt inte och då menar jag att den inte verkar gå ut på något. När filmen är slut så befinner vi oss i stort sett på samma plats som när den började. Bara lite lyckligare då kanske. Inte heller är den speciellt rolig, mer tragisk faktiskt.

Ute och cyklar är en typisk svensk film, den håller sig i mellanmjölksland. Det är en fin liten historia ändå på något sätt och den lämnar en lite mysig känsla efter sig, trots allt. Nu undrar jag bara om det kommer en tredje film också, om Vansbrosimmet.


På Letterboxd hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 767 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 1,1k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Lönnmördaren fru Shim

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Vädret har varit strålande hela veckan och nu börjar nog faktiskt vattenbristen bli akut på riktigt här, men enligt prognosen så ska det ju vräka ner hela nästa helg. Så klart. När man är långledig. Det är alltså en tredagarsvecka som ligger framför mig och det känns ju bra. Foten vågar jag inte säga något om, vill inte jinxa något 😬

Det har blivit dags för en koreansk bok, något jag aldrig läst tidigare tror jag. Filmer, serier och mat är jag annars hyfsat bekant med. Lönnmördaren fru Shim av Kang Jiyoung låter i alla fall som att den kan vara intressant.

Min smakebit är från sida 76:

"Lee Song-nai, tycker du verkligen att du passar i minikjol? Du praktiskt taget ber om att någon ska göra kimchi av dina vader.
    Jag brydde mig inte om vad han sa. Vem vet, kanske skulle jag bli nästa person att utnämnas till Pak Tac-sangs lärjunge? Då kanske min make skulle ångra att han inte hade tigit.
    Jag tog bussen till Smile. Det var ett slag mot min heder och passade inte heller min jobbtitel, men det var en viktig del av min förklädnad. Ett par skolbarn och gamlingar satt och slumrade på bussen. De såg alla ut som helt alldagliga människor som levde alldagliga liv, och skulle fortsätta leva alldagliga liv i resten av sina dagar. I kontrats mot de andra resenärerna utstrålade min reflektion i handspegeln självförtroende och kraft. Allt var perfekt.

Bok: Den blå timmen av Paula Hawkins

Författare: Paula Hawkins
Titel: Den blå timmen
Genre: Thriller
Antal sidor: 303
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The blue hour
Översättare: Jessica Hallén
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 mars 2026




Första meningen: Månen väckte mig, genomträngande och nära.

Baksidetext
Vanessa Chapman är en numera avliden men mycket känd konstnär vars verk ställs ut på Tate Modern i London. När en forensisk antropolog kontaktar museet och säger att en av skulpturerna innehåller ett människoben, påbörjas en utredning.

James Becker jobbar för stiftelsen Fairburn Foundation som lånat ut Chapmans verk till Tate Modern, och han får i uppdrag att resa till konstnärens hem på en ö utanför den skotska kusten. Den vindpinade ön Eris nås bara tolv timmar om dygnet när tidvattnet är lågt. Det är en karg och mytomspunnen plats, känd för sitt magiska ljus. Men det är också en farlig plats. Människor som bott här har försvunnit spårlöst, däribland Vanessas make Julian.

Vanessas vän Grace bor kvar på ön, men känner sig bara trygg nog att sova när den är avskuren från omvärlden. Efter ett visst motstånd går hon med på att ta emot Becker. Tillsammans påbörjar de det omfattande arbetet med att gå igenom Vanessa Chapmans kvarlåtenskap – och kommer snart farligt nära öns mörka hemligheter.

Min kommentar
För nästan elva år sedan nu (tänk vad tiden går!) så läste jag Kvinnan på tåget och jag sällade mig snabbt till hyllningskören. Sedan har det av olika anledningar inte blivit mer läst av Paula Hawkins för mig. Till nu då. Den blå timmen dök överraskande upp här förra våren så när mars närmade sig sitt slut och alla planerade böcker var lästa så åkte den fram.

Den här boken har så många ingredienser som jag gillar och är en typisk bok som borde passa mig. Tyvärr så når den inte ända fram. Mest beror det nog på att med en så här långsam thriller, vilket i sig inte alls är något negativt, så måste berättelsen vara väldigt mycket mer spännande, framför allt vad gäller ovissheten. Det får gärna vara (minst) en opålitlig berättare, så att man aldrig är helt säker. Slutet ska helst innehålla en twist som är mind-blowing. Inget av detta fanns här.

Miljön må vara fiktiv, men den är helt fantastisk. Det är fascinerande med öar rent allmänt, men öar som bara är öar ibland är det något speciellt med. Om det hör stället hade funnits så skulle jag gärna ha besökt det. Gått över den där vägbanken vid ebb.

Man hoppar friskt mellan olika perspektiv, dåtid/nutid och konstnärens gamla anteckningar/brev. Det blir ändå aldrig rörigt. Dock så saktas det redan långsamma tempot ner än mer när vi gör djupdykningar ner i någon lång konstdiskussion.

Karaktärerna är inte många, men de är sällsamt osympatiska allihop. Det finns ingen som framkallar ens ett uns av sympati. Jag är inte intresserad av dem och jag bryr mig inte om dem. Det förtar ju en del och det kunde ha varit intressant om inte samtliga även hade varit så enkla att avslöja. De är nästan klichéartade och samtligas motiv/drivkraft är övertydliga.

Nästan direkt från start så känns det att något är fel. Tyvärr så framgår det ganska snabbt vem som är orsaken. Den här personen är så läskig och obehaglig att alla varningslampor blinkar illröda. Det blir på tok för tydligt och jag hade gärna velat vara osäker en bra bit till. [spoiler]Det är synd att författaren gjorde Grace till en fet, ful och ensam kvinna, som mördar alla som, enligt henne, förminskar henne. Det hade känts mycket bättre om hon "bara" hade haft sin udda personlighet. Utseende och personlighet hänger nämligen inte alls samman och får inte blandas ihop.[/spoiler]

När Den blå timmen är slut så är det en hel härva kvar av lösa trådar. Den enda som egentligen knyts ihop är väl Graces, men det är nog åtminstone fyra som vi aldrig får veta vad som hände. Nog för att jag gillar öppna slut, men man måste ändå få så mycket information att man kan göra en kvalificerad gissning. I det här fallet blev det lite som den där delen av högskoleprovet där man ska avgöra om man har nog med information för att lösa uppgiften. Här räcker den inte.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,26 i genomsnitt (beräknat på 77 420 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den blå timmen: Lottens bokblogg, hyllan (engelsk utgåva) och DAST Magazine

Månadsbokslut april 2026

Antal lästa böcker i april: 7

23. Stäppens krigare av Conn Iggulden
24. Jag utan dig av Kelly Rimmer
25. Vendetta av Jan Guillou
26. Skugga över Slagtjärn av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
27. Det svarta trädet av Tana French
28. Månsken och mozzarella av Christoffer Holst
29. Vinden genom nyckelhålet av Stephen King

Sidor
Totalt lästa	2732
Genomsnitt/dag	91
Genomsnitt/bok	390

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	2
300	-	399:	2
400	-	499:	2
500	-	599:	0
600	-	699:	1
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	0
3:	0
3,5:	3
4:	4
4,5:	0
5:	0

Snittbetyg: 3,78

Serier
Ingående i serie:		5
Påbörjade serier:		1
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		3

Genre
Drama:		2
Fantasy:		1
Feelgood:		1
Humor:		0
Kriminalroman:		1
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		0
Thriller:		2

Utmaningar
Boktolvan:		1	(4/12)
Finish That Series:		2	(8/18)
Hyllvärmare:		5	(18/37)
Vi möts igen:		1	(3/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		1

Kvinnor:		2
Män:		4
Duo:		1

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		2
E-bok:		0
Inbunden/Kartonnage:		5
Ljudbok:		0
Pocket:		0

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		7
Streamingtjänst:		0

Recensionsexemplar:

1

In/ut
Antal nykomna böcker:		2
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Det svarta trädet av Tana French
Månadens överraskning: Stäppens krigare av Conn Iggulden
Månadens besvikelse: Jag utan dig av Kelly Rimmer
Månadens roligaste: Månsken och mozzarella av Christoffer Holst
Månadens mysigaste: Månsken och mozzarella av Christoffer Holst
Månadens otäckaste: -

Kommentar:
Det blev hyfsad läsning i april, både kvantitet och kvalitet. Inget som sticker ut, utan mer mittemellan. Eller mellanmjölk om man så vill. Men mer och bättre än mars, uppenbarligen. Betygssnittet blev 3,78 och det får man nog anse vara väldigt bra, men det kändes inte så bra. Märkligt.

Fem av böckerna (Börjlind, Guillou, Holst, Iggulden, King) ingår i serier och två av dem finns med i min Finish That Series-utmaning. En (Iggulden) är första delen i sin serie och tre (Börjlind, Holst, King) är den senaste i sin respektive serie. En Boktolva (Iggulden) och även en Vi möts igen (Rimmer) hanns också med. Jag ligger fortfarande i fas eller före i samtliga utmaningar.

Fem av böckerna var hyllvärmare och samtliga har gästspelat i Hett i hyllan. Det betyder att jag ligger ganska långt före mitt mål att läsa 10% av alla mina hyllvärmare (37 stycken för 2026). Endast ett recensionsexemplar blev läst och alla böcker kom från min egen hylla.

Två nya böcker införskaffades, ett recensionsexemplar, som jag tackade ja till, samt en bok som jag varit med och crowdfundat. Det var inga kalas i april heller så inga böcker flyttade ut så nettoresultatet blir +2. Det är väl okej.

Om månadens bästa: Det var jämnt skägg mellan flera, men Det svarta trädet gick vinnande ur striden tack vare sin obehagliga stämning.
Om månadens överraskning: Stäppens krigare överraskade rejält, jag trodde inte alls att den skulle intressera mig. Egentligen.
Om månadens besvikelse: Det är svårt att utnämna en besvikelse, men jag hade väntat mig mer av Jag utan dig.
Om månadens roligaste: Även om det var en del som var ledsamt så var ändå Månsken och mozzarella rolig också.
Om månadens mysigaste: Månsken och mozzarella var i alla fall riktigt mysig.
Om månadens otäckaste: Jag kan inte påstå att något var särskilt läskigt.

Nyss - Nu - Nästa v19

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: När du inte finns av Emma Olofsson, som är andra delen i Karlshamnsserien. Denna lästes under ett besök i Karlshamn och det gjordes även den första delen. Jag är dock osäker på om jag kommer att fortsätta läsa. De här böckerna passar tydligen mig väldigt dåligt.

Nu: Ingen mans land av Jan Guillou, sjunde delen om Carl Hamilton och jag vet nog inte vad jag ska säga om detta.

Nästa: Lönnmördaren fru Shima av Kang Jiyoung, en koreansk deckare. Den beskrivs tydligen som en blandning av Damernas detektivbyrå och Parasit. Det ska bli mycket intressant. Själv hoppas jag på att den är mer Parasit än Damernas detektivbyrå.

Bok: Den sista festen av Clare Mackintosh

Författare: Clare Mackintosh
Titel: Den sista festen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 421
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The last party
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: DC Morgan 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 mars 2026




Första meningen: Ingen i Cwm Coed kan minnas vilket de började med nyårsbadet, men det de vet är att det inte finns något annat sätt som de skulle vilja välkomna det nya året på.

Baksidetext
Det är nyårsafton och Rhys Lloyd har huset fullt av gäster. Hans semesterstugor vid Mirror Lake är en succé och han har generöst bjudit in byborna att dricka champagne med sina välbärgade nya grannar. Men vid midnatt ska Rhys ligga livlös i sjöns iskalla vatten. På nyårsdagen har kriminalassistent Ffion Morgan en by full av misstänkta. Det pyttelilla samhället är hennes hem, så de misstänkta är hennes grannar, vänner och familj, och Ffion har dessutom egna hemligheter att bevaka. När lögner uppdagas runt varje hörn blir frågan snart inte vem som ville se Rhys död – utan vem som till sist dödade honom.

Min kommentar
Tre böcker har jag läst tidigare av Clare Mackintosh och jag har tyckt om allihop. Den sista festen dök överraskande upp när den släpptes för snart två år sedan, vilket gjorde mig mycket glad. Att den har fått vänta beror mest på att jag, om möjligt, vill läsa en författares böcker i den ordning de skrevs. Men nu tyckte jag att det var dags.

Detta är första delen i en serie om kriminalassistent Ffion Morgan, som bor och jobbar i Wales. Det har kommit ytterligare två delar i serien, men ingen av dem har översatts. Nu när jag har läst denna och vet hur bra den är, så undrar jag ju så klart varför. Jag hade i alla fall gärna fortsatt att läsa de här böckerna.

Miljön är fantastisk, även om den nu är fiktiv, och nästan den viktigaste karaktären. Jag har ju alltid varit sugen på att åka till Wales, men nu är det suget ännu större.

Historien berättas ur olika perspektiv. Ibland får man samma händelse berättad av olika personer och det kan skilja en hel del på hur man uppfattar en samma situation. Mestadels är det Ffion och Leo som är i fokus, men även några av de som bor i stugbyn får komma till tals. De här senare trådarna går först baklänges, med början på nyårsafton, sedan går de framåt igen. Rörigt? Nej, faktiskt inte ett dugg. Allt är väldigt tydligt och klart.

För att vara en brittisk deckare så är det relativt få karaktärer. Den allra viktigaste är ju Ffion, som jag gillar. Mer och mer ju längre in i boken jag kommer. Hon har rejält med skinn på näsan. Hon kan kanske verka lite kall, men det är hon inte. Hon är fast i andras förutfattade meningar och sig egen image när hon var ung. Hennes raka motsats är Leo. Han låter alla trampa på honom. Speciellt hans chef och ex-fru, som verkar vara en riktigt otrevlig person.

Balansen mellan brott och privatliv är väldigt bra, tycker jag. Eller så beror det på att karaktärerna är intressanta. Man får veta väldigt mycket om dem, på ett bra och naturligt sätt.

Vad som verkar vara två namnbyten stör mig. Elen byter vid ett tillfälle namn till Ellen, men det andra gör mig förbryllad. Vad heter egentligen Glynis i efternamn? Lloyd eller Dralon? Nej, det visar sig vara en sällsamt usel översättning. Dralon är ett akryltyg som används till bland annat soffor. Herregud.

Den engelska originaltexten:

Yasmin and the twins have temporarily moved in with Rhys's mother. Ffion hears music through the ceiling as she and Leo sit on Glynis's Dralon sofa, Yasmin opposite the in a narrow, high-backed chair.

Den svenska översättningen:

Yasmin och tvillingarna har temporärt flyttat hem till Rhys mamma, Glynis Dralon. Ffion hör musik genom taket när hon och Leo sitter i hennes soffa med Yasmin i en högryggad fåtölj mitt emot.

Boken är både spännande och rolig. Något jag inte alls hade väntat mig, men tonen är genomgående humoristiskt. Ibland är det riktigt kul. Oftast är det Ffion som står för de roliga kommentarerna.

Den sista festen har ett väldigt snyggt upplägg och många lager. Faktiskt lite av en pusseldeckare. Det är riktigt svårt att gissa vem som är skyldig. Det är ju heller ingen nackdel att boken utspelar sig i Wales (mestadels, sjön där mordet sker ligger nämligen precis på gränsen till England). Jag vill hemskt gärna fortsätta läsa om Ffion och, förhoppningsvis, Leo.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 54 763 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Den sista festen: Kulturbloggen

Tisdagstrion: Blommor

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Blommor (i handling, på omslag eller i författarnamn)

Tre alternativ i temat, då tar jag (på sätt och vis) en av varje 🙂

1. Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir (författarnamn) är första delen i serien om Áróra. En riktigt bra isländsk deckare.

2. Blå gryning av E P Uggla (handling och omslag) och här dyker det upp märkliga blå blommor, som förstör skörden. Bland annat.

3. Regnmannen av Jonas Karlsson har (omslag och handling) jag inte läst än, men den handlar om en pensionerad änkeman, som återfått glädjen i livet genom att ägna tiden åt sin frus rosenträdgård.

TV-serie: The Capture #3 (2026)

Titel: The Capture
Originaltitel: The Capture
Säsong: 3
Genre: Thriller
Skapad av: Ben Chanan
TV-bolag: BBC
Skådespelare: Holliday Grainger, Lia Williams, Ben Miles, Killian Scott, Indira Varma
Premiär: 2026-03-09
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på HBO 19 april - 21 april 2026




Handling
Det har gått tolv månader sedan Carey direktsände en deepfake av en regeringsminister och avslöjade underrättelsetjänstens hemliga program för videomanipulation, kallat Correction. Samtidigt som en officiell utredning pågår kring den olagliga användningen av tekniken har hon utsetts till tillförordnad chef för antiterrorenheten. Hennes mål är att återvinna allmänhetens förtroende för övervakning och säkerhet genom det nya kamerasystemet Operation Veritas.

När ett brutalt och exceptionellt välkoordinerat terrordåd riktas mot hjärtat av det brittiska etablissemanget förändras allt. Händelsen lämnar efter sig endast ett vittne, och ju djupare Carey gräver desto tydligare blir det att hon står inför en växande geopolitisk kris där politik, säkerhetstjänster och medier flätas samman.

Min kommentar
En del serier lever kvar långt efter att man har sett dem. Som The Capture. Den sätter igång en del, inte så positiva, tankar. Trots det så hade jag faktiskt inte koll på att tredje säsongen var på gång, men jag blev riktigt glad när jag såg det. Den slukades på bara några dagar.

Den här säsongen upplevde jag mer lik den första. Ett tag fattade vi absolut ingenting. Det är så förvirrande. Man tror nästan att man själv har blivit gaslightad. Det kändes jättehärligt 😁

Även Carey är mer lik den hon var i första säsongen. Den jag inte gillade speciellt mycket, från början. Hon är lite naiv och åt det dumdristiga hållet. Som eventuellt tycker att regler bara är rekommendationer. Nu är hennes situation ganska komplex så det må vara hänt.

Serien visar exakt det som skrämmer mig med AI. Det är inte AI i sig självt, utan de som, helt utan förbehåll, hyllar och lyder. Vi har ett antal sådana på mitt jobb också. Och blir det inte nästan alltid så att de som påstår sig slåss för demokratin sakta, men säkert, förflyttar sig till den motsatta sidan och blir det de säger sig bekämpa.

En del saker känns lite väl fantastiska/otroliga. Jag har extremt svårt att tro att man kan manipulera det som filmas med enskilda mobilkameror. Då skulle man behöva hacka allihop. Den där manicken som de satt under huden borde inte vara så lätt att ta bort. Vanliga pacemakers sitter i alla fall fast i små elektroder också. För att inte tala om att en ensam man tar ut sju(?) CIA-agenter. Medan han sitter fastbunden, i en hand och båda fötterna, i en stol.

Jag förutsätter att det blir en fjärde säsong av The Capture. Vi är ju långtifrån klara än. Det här är så bra och så spännande. Det är omöjligt att gissa vad som pågår. Britterna kan verkligen det här med att göra bra program. Det enda som var uppenbart var vem Simon var. Dock kanske inte så bra att se om man är konspirationsteoretiker eller har en släng av paranoia.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,6k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 32k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Longlegs (2024)

Titel: Longlegs
Originaltitel: Longlegs
Genre: Skräck
Regissör: Osgood Perkins
Manus: Osgood Perkins
Skådespelare: Maika Monroe, Nicolas Cage, Blair Underwood, Alicia Witt, Michelle Choi-Lee
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Kanada, USA
Längd: 101 min
Serie: -
Såg den på Netflix 2 april 2026





Handling
FBI-agenten Lee Harker är en begåvad ny rekryt som tilldelats det olösta fallet med en svårfångad seriemördare. Fallet tar komplexa vändningar och avslöjar bevis på det ockulta, men Harker upptäcker en personlig koppling till den skoningslösa mördaren och måste tävla mot klockan för att stoppa honom innan han tar livet av ytterligare en oskyldig familj.

Min kommentar
Nu minns inte jag längre vilken film vi hade tittat på när väldigt många skrev att man i stället skulle se Longlegs (jag kan inte hitta en enda film den senaste tiden som ens har påmint om denna). Jag la ju så klart till den på vår lista och plötsligt så blev den en sista-chansen-film på Netflix. Det var ju ett tecken.

Filmen kallas för skräckthriller, men den är varken särskilt otäck eller spännande. Den funkar inte jättebra i någondera genre. Om du har hört att den påminner om När lammen tystnar och Seven så är det inte sant. De två filmerna är riktigt, riktigt bra. Det är inte Longlegs.

Karaktärerna gör ibland konstiga saker. Och då menar jag inte mördaren, utan FBI-agenterna. Till exempel så bjuder chefen Carter in den alldeles nyrekryterade agent Harker i sitt hem. För att träffa hans familj. Vem gör så? Med en nyanställd? Jag hade känt mig oerhört obekväm (jag hade inte tackat ja till inbjudan), vilket också Harker gjorde. Det är så uppenbart att det bara görs för resten av handlingen.

Maika Monroe, som spelar agent Harker, är den som gör den mest stabila insatsen. Jag tror på henne. Nicolas Cage, som spelar Longlegs, splear över så att han bara blir löjlig. Jag tycker faktiskt inte att övriga heller är så särskilt trovärdiga.

Filmen tappar ordentligt i andra halvan, mest på grund av att den blir alldeles för förklarande. Lite som att manusförfattaren trodde att alla tittare är idioter. En del logiska luckor dyker det också upp.

Longlegs hade potentialen att bli något bra, men det slarvas bort med ett otillräckligt manus. Det mesta är simpelt effektsökeri och billiga jumpscares. Slutscenen är det enda som låter en fundera lite, men detta är ingen film som kommer att stanna kvar hos mig speciellt länge. För mig blir detta en för konstig kombination.


På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 1 749 809 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 222k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: När du inte finns

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Helgen har spenderats i Karlshamn, där vi gick en MovEat-runda med svägerska och svåger. Mycket trevligt var det och mycket god mat blev det. Det godaste var dock inte någon mat, utan en drink. Cheesecake-ish heter den och den var så makalöst god att vi genast bestämde att vi måste försöka blanda till den hemma.

Eftersom jag har varit i Karlshamn så läser (eller kanske snarare läste) jag ju en bok som utspelar sig där, När du inte finns av Emma Olofsson. Detta är andra delen i Karlshamnsserien. Om man är i Karlshamn så kan det vara trevligt att läsa de här böckerna, men egentligen är de inget jag rekommenderar.

Min smakebit är sida 683 i e-boken:

Den korta bilfärden till Anders förlöpte under tystnad. Flera gånger tänkte Matias säga något, men Callys blick skrämde honom. Han visste att han ofta prövade hennes tålamod, men den här gången verkade han ha gått för långt.
    Anders log när han började gå emot dem på mottagningen.
    "Vi ...", började Matias, men blev snabbt avbruten av Cally.
    "Vi har några frågor om Alve Ögren", sa hon och log.
    Matias gav henne en sur min innan han sjönk ner i stolen. Det föll något sorgset över Anders när han talade om Alve.