Titel: Skamgrepp
Genre: Thriller
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Villebråd 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2026
Första meningen: Allt är kaos.
Baksidetext
På ytan ser det inte ut att vara något fel på Matildas liv. Hon och hennes fru Jenny har en fin villa i Stockholm, de har bra jobb, och i Matildas mage växer ett efterlängtat barn. Men fostrets sparkar fyller inte Matilda med den förväntan hon borde känna, utan rör i stället upp ett inre mörker. En känsla hon trott att hon lyckats förtränga, men som nu hotar att förgifta henne.
Matildas före detta pojkvän Patrik rör sig apatiskt mellan jobbet som spärrvakt, alkishaket och Systembolaget. Hans liv är uttorkat och dött som en öken. Men innerst inne drömmer han fortfarande om att en dag få tillbaka det som han en gång haft: Matilda.
En dag väcker en till synes oskyldig tidningsartikel deras gemensamma förflutna till liv. Femton år tidigare inträffade ett dödsfall, och ett enda misstag är allt som behövs för att avslöja deras inblandning. Samtidigt överskrider både Patrik och Matilda allt fler gränser för att döva smärtan och skammen över det som hände den natten, omedvetna om att de långsamt rör sig mot avgrunden.
Min kommentar
Förra våren damp det ner en överraskningsbok, som jag inte alls hade noterat tidigare. Skamgrepp är tydligen Eva Hildéns debut för vuxna, men hon har skrivit flera ungdomsböcker innan. Debuter är ju alltid spännande att läsa.
Vi får en del problem, boken och jag. Kanske beror det på att jag kanske är bortskämd med författare som skriver riktigt välbearbetade karaktärer. Jag vill förstå varför de gör som de gör, även när jag inte förstår eller tycker om deras val. Här fick jag ofta nöja mig med att konstatera att de gjorde något, utan att riktigt förstå vad som driver dem.
Här finns fyra POV: Matilda, Jenny, Patrik och Vedergällaren. Det här är i stort sett alla karaktärer som finns, förutom några bifigurer som dyker upp väldigt kort. Rent generellt så får jag faktiskt inte lära känna någon av dem. Hur de blev som de blev. Vad som får dem att fungera. Och ingen av dem är sympatisk. Det här är alldeles för utflippade karaktärer för mig, speciellt när jag inte får någon förklaring till varför de gör som de gör. Missförstå mig rätt. Jag behöver verkligen inte tycka om karaktärerna i en bok, men någon av dem måste ha något mänskligt drag som jag kan relatera till. Nu lämnas jag bara hängande med en massa frågor.
Låt oss börja med Matilda. Hon är en hemsk människa. Otroligt manipulativ och hon verkar se andra människor som spelpjäser, som hon kan flytta runt lite som hon själv vill. Hon är gift med Jenny, som är, minst sagt, passivt aggressiv. Det är inte någon bra egenskap. Av någon okänd anledning så har det bestämts att det är Matilda som ska bära deras barn. Tydligen så kan inte Jenny bli gravid och då har Matilda, mot sin vilja faktiskt, fått göra det. Det här med att Jenny inte kunde dröjer väldigt länge innan det nämns i en bisats. Jag tror att förklaringen var "ogästvänlig miljö" eller något liknande. Matilda ville ju egentligen inte ens ha barn. Hur i hela friden gick detta till? Det här känns ju som en ganska central del i berättelsen.
Patrik är också lite diffus, tycker jag. Han verkar ju nästan ha varit normal från början, men sedan måste något ha hänt eftersom han blev nästan lite psykopatisk. Och hur gick han egentligen från reklamare till spärrvakt? Det nämns lite om spelberoende och eventuellt förskingring, men jag tycker inte det var speciellt klart det heller.
Och så har vi till slut Vedergällaren. De här kapitlen är kursiverade och redan där hamnar vi snett. Men det är nog själva karaktären och det osannolika som förstör den eventuella trovärdighet historien kan ha haft. [spoiler]Vedergällaren var sex år när hennes mamma dog, nu är hon 21. Hon satt instängd i garderoben och såg Matilda, hastigt, genom nyckelhålet. Den lilla glimten av en person hon ser som allra hastigast, när hon är sex år, gör att hon känner igen Matilda i ett tidningsreportage. Femton år senare. Inte bara det. Efter att hon har känt igen Matilda så tar hon sig in i deras hus och råkar hitta ett brev från Patrik. Som tydligen innehöll hans fullständiga namn och adress, för därigenom hittar hon Patrik.[/spoiler]
För mig är det så att man inte bara kan påstå något och så blir det sant. Det måste liksom baseras på något trovärdigt och det saknar jag här. Det är dessutom bara en handfull karaktärer i den här historien. Då tycker jag att man kan unna sig att lägga lite krut på dem. Ge dem lite djup, låt mig förstå varför de gör som de gör och få mig att bry mig om vad som händer med dem. Här blev det snarare tvärtom.
Egentligen borde det vara riktigt läskigt med en okänd människa som smyger omkring i huset, både när man är hemma och inte. Och när man sover. Det är ju en sådan där tanke som faktiskt kan krypa in under skinnet. Men trots det lyckas berättelsen aldrig riktigt bli så nervig som jag hade hoppats. En del av det beror alldeles säkert på att jag helt enkelt inte bryr mig om de här karaktärerna, men också på att Vedergällarens påhitt känns så ... ja, barnsliga.
Skamgrepp har helt klart potential att bli den där obehagliga boken, men utförandet funkar inte alls för mig. Författaren har många bra idéer och bygger en intrig som skulle kunna vara både spännande och obehaglig, men flera av de viktigaste delarna bygger på väldigt enkla eller osannolika lösningar och förklaras dessutom ofta bara i förbifarten.
På Goodreads hade den 3,51 i genomsnitt (beräknat på 37 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Skamgrepp: Tankar från en samlares hjärna






















