onsdag 18 november 2026

Bok: Skamgrepp av Eva Hildén

Författare: Eva Hildén
Titel: Skamgrepp
Genre: Thriller
Antal sidor: 379
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Villebråd 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 oktober 2026




Första meningen: Allt är kaos.

Baksidetext
På ytan ser det inte ut att vara något fel på Matildas liv. Hon och hennes fru Jenny har en fin villa i Stockholm, de har bra jobb, och i Matildas mage växer ett efterlängtat barn. Men fostrets sparkar fyller inte Matilda med den förväntan hon borde känna, utan rör i stället upp ett inre mörker. En känsla hon trott att hon lyckats förtränga, men som nu hotar att förgifta henne.

Matildas före detta pojkvän Patrik rör sig apatiskt mellan jobbet som spärrvakt, alkishaket och Systembolaget. Hans liv är uttorkat och dött som en öken. Men innerst inne drömmer han fortfarande om att en dag få tillbaka det som han en gång haft: Matilda.

En dag väcker en till synes oskyldig tidningsartikel deras gemensamma förflutna till liv. Femton år tidigare inträffade ett dödsfall, och ett enda misstag är allt som behövs för att avslöja deras inblandning. Samtidigt överskrider både Patrik och Matilda allt fler gränser för att döva smärtan och skammen över det som hände den natten, omedvetna om att de långsamt rör sig mot avgrunden.

Min kommentar
Förra våren damp det ner en överraskningsbok, som jag inte alls hade noterat tidigare. Skamgrepp är tydligen Eva Hildéns debut för vuxna, men hon har skrivit flera ungdomsböcker innan. Debuter är ju alltid spännande att läsa.

Vi får en del problem, boken och jag. Kanske beror det på att jag kanske är bortskämd med författare som skriver riktigt välbearbetade karaktärer. Jag vill förstå varför de gör som de gör, även när jag inte förstår eller tycker om deras val. Här fick jag ofta nöja mig med att konstatera att de gjorde något, utan att riktigt förstå vad som driver dem.

Här finns fyra POV: Matilda, Jenny, Patrik och Vedergällaren. Det här är i stort sett alla karaktärer som finns, förutom några bifigurer som dyker upp väldigt kort. Rent generellt så får jag faktiskt inte lära känna någon av dem. Hur de blev som de blev. Vad som får dem att fungera. Och ingen av dem är sympatisk. Det här är alldeles för utflippade karaktärer för mig, speciellt när jag inte får någon förklaring till varför de gör som de gör. Missförstå mig rätt. Jag behöver verkligen inte tycka om karaktärerna i en bok, men någon av dem måste ha något mänskligt drag som jag kan relatera till. Nu lämnas jag bara hängande med en massa frågor.

Låt oss börja med Matilda. Hon är en hemsk människa. Otroligt manipulativ och hon verkar se andra människor som spelpjäser, som hon kan flytta runt lite som hon själv vill. Hon är gift med Jenny, som är, minst sagt, passivt aggressiv. Det är inte någon bra egenskap. Av någon okänd anledning så har det bestämts att det är Matilda som ska bära deras barn. Tydligen så kan inte Jenny bli gravid och då har Matilda, mot sin vilja faktiskt, fått göra det. Det här med att Jenny inte kunde dröjer väldigt länge innan det nämns i en bisats. Jag tror att förklaringen var "ogästvänlig miljö" eller något liknande. Matilda ville ju egentligen inte ens ha barn. Hur i hela friden gick detta till? Det här känns ju som en ganska central del i berättelsen.

Patrik är också lite diffus, tycker jag. Han verkar ju nästan ha varit normal från början, men sedan måste något ha hänt eftersom han blev nästan lite psykopatisk. Och hur gick han egentligen från reklamare till spärrvakt? Det nämns lite om spelberoende och eventuellt förskingring, men jag tycker inte det var speciellt klart det heller.

Och så har vi till slut Vedergällaren. De här kapitlen är kursiverade och redan där hamnar vi snett. Men det är nog själva karaktären och det osannolika som förstör den eventuella trovärdighet historien kan ha haft. [spoiler]Vedergällaren var sex år när hennes mamma dog, nu är hon 21. Hon satt instängd i garderoben och såg Matilda, hastigt, genom nyckelhålet. Den lilla glimten av en person hon ser som allra hastigast, när hon är sex år, gör att hon känner igen Matilda i ett tidningsreportage. Femton år senare. Inte bara det. Efter att hon har känt igen Matilda så tar hon sig in i deras hus och råkar hitta ett brev från Patrik. Som tydligen innehöll hans fullständiga namn och adress, för därigenom hittar hon Patrik.[/spoiler]

För mig är det så att man inte bara kan påstå något och så blir det sant. Det måste liksom baseras på något trovärdigt och det saknar jag här. Det är dessutom bara en handfull karaktärer i den här historien. Då tycker jag att man kan unna sig att lägga lite krut på dem. Ge dem lite djup, låt mig förstå varför de gör som de gör och få mig att bry mig om vad som händer med dem. Här blev det snarare tvärtom.

Egentligen borde det vara riktigt läskigt med en okänd människa som smyger omkring i huset, både när man är hemma och inte. Och när man sover. Det är ju en sådan där tanke som faktiskt kan krypa in under skinnet. Men trots det lyckas berättelsen aldrig riktigt bli så nervig som jag hade hoppats. En del av det beror alldeles säkert på att jag helt enkelt inte bryr mig om de här karaktärerna, men också på att Vedergällarens påhitt känns så ... ja, barnsliga.

Skamgrepp har helt klart potential att bli den där obehagliga boken, men utförandet funkar inte alls för mig. Författaren har många bra idéer och bygger en intrig som skulle kunna vara både spännande och obehaglig, men flera av de viktigaste delarna bygger på väldigt enkla eller osannolika lösningar och förklaras dessutom ofta bara i förbifarten.

På Goodreads hade den 3,51 i genomsnitt (beräknat på 37 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Skamgrepp: Tankar från en samlares hjärna

tisdag 17 november 2026

Tisdagstrion: Småland

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Småland

Det här blev lite jobbigt. Jag har inte alltid koll på i vilket landskap böcker utspelar sig. Men man kan ju söka i bokprogrammet. Dock var två solklara, så jag behövde bara en till.

1. Roland från Småland av Magnus Uggla har jag faktiskt inte läst, så jag vet inte var den utspelar sig. Den klarar ju temat ändå, tack vare titeln. Roland från Småland får uppdraget att bli Magnus hantlangare av skivbolaget. Snart har smålänningen lyckats nästla sig in i Magnus närmaste kompiskrets och göra kometkarriär i musikbranschen. Ingen kan motstå den uppfinningsrike Roland. Men är han verkligen att lita på?

2. Var inte rädd för mörkret av Kristina Agnér kom jag bestämt ihåg utspelar sig i Småland. Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Hänger det samman med en ung kvinnas olösta försvinnande i byns förflutna?

3. Saken som åt Danny Smith av Johan Ring utspelar sig i den småländska idyllen Högsby. Det här är en novell, som finns med som bonusnovell till novellen Fyra minuter (som också utspelar sig i Småland). Det börjar egentligen med en känsla av att något är fel. Väldigt fel. Sedan blir det splatter.

måndag 16 november 2026

TV-serie: Below #1 (2026)

Titel: Below
Originaltitel: Below
Säsong: 1
Genre: Skräck
Skapad av: Jesse McKeown
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Josh Hartnett, Mackenzie Davis, Charlie Heaton, Willow Kean, Ruby Stokes
Premiär: 2026-10-08
Produktionsland: Kanada
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Netflix 26 oktober - 31 oktober 2026




Handling
I den lilla fiskestaden Snook’s Arm på Newfoundland börjar mystiska och våldsamma saker hända ute till havs. Fiskaren Calvin Penney har nog av problem ändå, med en familj som håller på att falla isär och ett samhälle vars framtid är hotad. När en marinbiolog anländer och börjar undersöka det som finns under ytan står det snart klart att det finns en mycket konkret anledning till allt som händer. Calvin och forskaren Fonda Howander försöker tillsammans förstå vad som terroriserar staden, samtidigt som gamla hemligheter och konflikter kommer upp till ytan.

Min kommentar
En serie som syntes lite överallt när den började streama är Below och jag bestämde mig snabbt för att jag inte alls ville se den. Främst för att den faktiskt lät som att den skulle kunna vara riktigt dålig. När sedan betygen började ramla in så verkade ju folk gilla den och jag är inte sämre än att jag kan ändra mig.

Genremässigt ligger väl serien närmast skräck, men det är en ganska märklig blandning. Det är lite som att avkomman från Hajen och The Thing fått barn med Sjöfartsnytt. Procentuellt sett så är det mer relations- och familjedrama än skräck. Särskilt läskig är den egentligen inte. För en van skräckfilmsentusiast i alla fall. Men det är bra gjort.

Väldigt mycket tid läggs på relationer, av olika sorter. Det gör att det blir väldigt många trådar och alla har inte heller med saken att göra. Som, till exempel, sonen Jays förehavanden. Jag vet egentligen inte varför han är med. Om man plockade bort honom så skulle allt ändå bli som det blev.

Jag måste också nämna dialekten de pratar. Jag älskar den. Den är ... sällsam. I ett avsnitt av Alone USA fanns det en deltagare från Newfoundland/Labrador och han pratade precis så här. Jag var faktiskt inte säker på om det var ett skämt eller ej, men ja, de pratar så i det området.

Mest av allt gillar jag att själva monstret inte visas upp i all sin härlighet. Monster gör ju sig bäst antydda. Ju mer man ser, desto mindre behöver fantasin göra jobbet. [spoiler]Förstår inte hur de tänkte med äggen. Att det vore trevligt med några fler monsterbläckfiskar?[/spoiler]

Om man hårdrar handlingen och resultatet så skulle man kunna säga att det är forskare vs invånare. Och jag kan väl inte riktigt köpa att mänsklig avkomma och monsteravkomma är moraliskt likvärdiga bara för att föräldrainstinkten är densamma. Personligen så hade jag tyckt att det varit mer intressant om serien hade stannat kvar i den konflikten. Inte löst det för oss.

Skådespelarinsatserna är det inte så mycket att säga om. De gör det bra allihop, men jag blir väldigt överraskad av att Alexander Karim dyker upp. Det hade jag inte koll på. Han får till och med säga några repliker på svenska. Kanske var han inte den vassaste kniven i lådan, när det kommer till det praktiska. Forskare som han var. Men han var kanske inte så van vid att vara i skarpt läge.

Below är helt klart sevärd, men känns lite spretig. Man försöker helt enkelt få med för mycket. Det ska vara familjedrama, monsterfilm och storslagen natur. Kombinerat med samhällskritik à la klimatförändringar och kapitalism. Och slutet lämnas vidöppet.



På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 3,5k betyg).
På IMDb har serien 6,3 i genomsnitt (beräknat på 32k betyg).
Jag ger säsongen 3,5
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

Film: Normal (2025)

Titel: Normal
Originaltitel: Normal
Genre: Actionkomedi
Regissör: Ben Wheatley
Manus: Derek Kolstda, Bob Odenkirk
Skådespelare: Bob Odenkirk, Ryan Allen, Billy MacLellan, Lena Headey, Henry Winkler
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA, Kanada
Längd: 91 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 23 oktober 2026





Handling
För sheriff Ulysses skulle den tillfälliga tjänstgöringen i den idylliska mellanvästernstaden Normal vara ett välkommet avbrott från både äktenskapsproblemen och de moraliska sår han nyligen ådragit sig i tjänsten. Men när ett misslyckat bankrån vänder upp och ner på stadens lugna vardag avslöjas av en slump en mörk hemlighet. Ulysses inser snart att staden är allt annat än vad namnet antyder.

Min kommentar
När sambon och jag var ute på lunchpromenad denna fredag så sa jag att jag vill se en film som [PSSSCHRRR]. Jag trodde faktiskt inte att vi hade någon sådan på någon av våra listor, så jag tänkte att vi kanske får ta en som är tillräckligt nära. En action alltså. Då blev det Normal.

Filmen är beskriven med, bland annat, genrerna svart komedi och action och det ligger ganska nära sanningen. Faktum är att den påminner lite om en Quentin Tarantino-film. Den är våldsam, absurd och rolig. Men den är inte alls på samma nivå som Tarantino. Inte på någon av de tre kännetecknen. Däremot så är det tillräckligt bra gjort för att det ska funka för mig.

Själva grundhistorien är väldigt förutsägbar. Den la vi upp direkt i början. Den stora anledningen är nog starten på filmen, den avslöjar allt. Personligen så tycker jag att den scenen borde ha lagts någonstans i mitten, som en förklarande tillbakablick. Det som händer på vägen är dock inte ett dugg förutsägbart. Det blev till och med en del [woah] och andra liknande ljud av överraskning. Det räddar allt.

Ulysses är en karaktär som jag verkligen gillar. Han är så laid-back och lågmäld. Eftertänksam. Inget kan liksom rubba honom. Hans favorituttryck verkar vara Calm cleans messy, som han verkligen demonstrerar. Och jag kan relatera till. Annars var det bankrånarna som överlag gjorde ett stort intryck. De var ju liksom bara vanliga människor. Som ville ha pengar. Andras pengar. Men när det gick överstyr så vände de snabbt och blev medmänskliga.

Många spektakulära sätt att dö får vi se och det låter kanske underligt, men det är roligt. Många scener ackompanjeras av fullständigt opassande musik, men jag tycker inte att det är tillräckligt många. Det knepet är underutnyttjat här.

Här finns en del bekanta namn och det blev ett litet glädjetjut för The Fonz. Det var länge sedan jag såg Henry Winkler i något. Jag blir alltid glad när jag ser honom, även om han nu inte var sympatisk här. Men han dog på ett spektakulärt sätt i alla fall. Som så många andra. Det var fler som var bekanta, men som jag inte kunde placera. Inte ens Cersei (Lena Headey) och inte självaste Bob Odenkirk heller.

Slutet gillar jag egentligen inte. Vi har i stort sett inte rört oss framåt alls. I det lilla samhället är det status quo. Trots allt häpnadsväckande som har hänt. Den enda som har förändrats är Ulysses själv.

Normal är faktiskt allt annat än normal. Men kul är det. Och fartfyllt. Filmen slutar dessutom med ett ganska tydligt upplägg för en tvåa. Om det blir en är inte bestämt än, men möjligheten finns. Frågan är väl egentligen om man kan göra det utan att upprepa sig.


På Letterboxd hade den 2,95 i genomsnitt (beräknat på 97 836 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

söndag 15 november 2026

Fullbordad utmaning 2026:1

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är åttonde året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

2026 blev det följande författare:
Pernilla Ericson (Jag ska hitta dig)
Malin Persson Giolito (I dina händer)
Andy Jones (Vi två)
Kelly Rimmer (Jag utan dig)
Nicholas Searle (En man att lita på)
Yrsa Sigurðardóttir (Den som gräver en grav)

Årets tema är författare som jag bara har läst en enda bok av, i vissa fall fantastisk, i andra "bara" helt okej. Alla har också det gemensamt att det var 2019 jag läste min första och enda bok av dem. En del hade nästan skyhöga förväntningar på sig, men alla lyckades inte infria dem.

I Pernilla Ericsons serie om Erlagruppen minns jag första boken som väldigt bra. Redan där klagade jag dock på att jag inte hade något som helst behov av den lilla romantikdel som fanns där. Den har i andra delen fått fritt spelrum, känns det som. Jag behövde den inte nu heller.

När jag läste Malin Persson Giolitos Störst av allt så blev jag knockad. Denna når inte riktigt dit, men det är inte långt ifrån.

Andy Jones hade också höga förväntningar på sig, men kunde inte alls infria dem. Den här boken är inte alls lika humoristisk och charmig.

Man kan nog säga att samma sak gällde för Kelly Rimmer, men ännu mer. Den första boken jag läste var en solklar fullpoängare. Denna är ganska långt ifrån det.

Nicholas Searle var också en författare jag hoppades mycket på, efter förra boken som var klurig och smart. Denna var mest snack och lite verkstad.

Yrsa Sigurðardóttir var väl den enda som hade rimliga förväntningar på sig och också infriade dem.

Slutresultatet är att det bara var Malin Persson Giolito som lyckas behålla epitetet favorit. De andra kommer jag att läsa något mer av, kanske mest för att det redan står fler böcker av dem i hyllan.

Betygssnittet för 2026 blev 3,41, vilket är lite lägre än för 2025 då det var 3,5.

Smakebit på söndag: En gång snut alltid snut

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Jag befinner mig strax utanför Göteborg och har gjort så hela helgen. Det har varit, typ, släktträff. Vilket i andra släkter säkert kan betyda en hel hög människor, men i min är vi inte speciellt många. Det är i alla fall överkomligt. Vi träffas ju inte allihop särskilt ofta längre så det är alltid trevligt.

Boken jag hade tänkt läsa den här helgen räckte bara till i fredags, så jag fick ta en till som utspelar sig i Göteborg. Vad passar egentligen bättre än en Johan Falk? Tänkte jag. Så jag började läsa fjärde delen, En gång snut alltid snut.

Min smakebit är från bokens början:
Trots att han bott i Göteborg under större delen av sitt liv så vet han inte riktigt var de är just nu. Han följer bara efter den där livsfarlige kriminelle jävelns silverfärgade skåpbil, en sådan där japanare eller om den är från Sydkorea. Den ser i alla fall ut som de flesta andra skåpbilar från Asien. Han vet inte, han är fan ingen expert på fordon. Mer än sin egen - en grön Saab 9-3 sportkombi, en av de sista som någonsin tillverkades - den kan han utan och innan. Han har till och med tidvis bott i den de senaste dagarna på grund av allt kaos som skett runt hans familj. Och honom själv.

lördag 14 november 2026

Bok: Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson

Författare: Pernilla Ericson
Titel: Jag ska hitta dig
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erlagruppen 2
Förlag: HarperCollins
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 12 oktober 2026




Första meningen: Han passerade duscharna och förråden i den avlånga korridoren, händerna djupt nerkörda i de grå mysbyxornas fickor.

Baksidetext
Erlagruppens ”fixare”, Rickard Falke, befinner sig i livsfara. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, och klockan tickar mot en kommande rättegång. En torped får i uppdrag att tysta Rickard och får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Utredningsteamet Erlagruppen återförenas, och med polis Liv Kaspi i spetsen påbörjar de jakten på torpeden. Hon tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva – och rädda de hon älskar mest.

Min kommentar
Ibland (ganska ofta, om jag ska vara ärlig) så läser jag första delen i en serie, sedan kan det av någon väldigt oklar anledning dröja väldigt länge innan jag fortsätter. Trots att jag gillat första boken. Så blev det med Pernilla Ericsons serie om Erlagruppen. Det har nu gått drygt sju år sedan jag läste Spåren vi lämnar efter oss och först nu tyckte jag att det kunde passa att ta med Jag ska hitta dig i min Vi möts igen-utmaning.

På grund av de sju år som passerat så kom jag ju inte ihåg jättemycket och ja, jag blev lite förvirrad över att fallet med Gröna linjen-männen nämndes så ofta. Det finns ju tack och lov sätt att ta reda på vad man inte kommer ihåg så det löste sig ganska snabbt. När jag dessutom läste mitt eget inlägg om första boken så kom en del annat tillbaka också.

Som det här med den spirande romantiken mellan Liv och Rickard. Här är den inte längre spirande, kan man nog säga. Efter ett tag så får den fritt spelrum. Här finns ett kriminalfall som jag faktiskt vill veta hur det går med. Men mellan varven måste jag läsa ännu en scen om Liv och Rickards förhållande. Hela relationen mellan Liv och Rickard får på tok för mycket utrymme. Och suck, varför så många fullständigt onödiga sexscener? De tillför absolut ingenting. I en deckare, som ju detta faktiskt är.

Liv är fortfarande den som har mest fokus. Det tycker jag är lite tråkigt och Liv är faktiskt också en del av problemet. Plötsligt gillar jag henne inte alls. Hon är för mycket drama queen och har nu på något sätt blivit den manliga klyschan för en polis; tuff och hård som har svårt med relationer och är en fena på kampsport. Jag tycker egentligen inte att klyschan blir bättre bara för att det är en kvinna.

Aminah är den som jag egentligen vill veta mer om, men hon får knappt vara med så det är svårt att få någon uppfattning om henne. Då är det nog talande att det är en av hennes scener som jag minns mest. Det val som hon tvingas göra i slutet är ju fruktansvärt, men det nämns typ bara i en bisats.

Det här är nog faktiskt ett genomgående problem här. Det finns en del händelser som skulle kunna ha varit berörande på riktigt, men de hastas bara förbi. Då tänker jag bland annat på Rasmus, men framför allt på Roffe, [spoiler]polishunden, som inte bara blir skjuten en gång, utan två[/spoiler]. Om jag hade varit Helena så skulle jag ha dödat Liv för det. Typ. Jag hade åtminstone aldrig mer haft med henne att göra.

Lite satt jag och funderade på det här med när Liv ringer till Maya från korvkiosken, eller vad det är. Då frågar Liv specifikt om Maya kan se numret hon ringer ifrån. Och det kunde hon. [spoiler]Problemet är ju att om hon kunde det så kunde ju även andra det. Den där Roth kidnappade ju Maya och hade kunnat se numret där, men då stämmer han i stället möte med Liv i det hus han befinner sig. Jag kan ju till viss del köpa detta, men han hade ju lika gärna kunnat ta reda på vart numret gick och väntat där. Förmodligen så blev det så här för att end game skulle ske i huset, där andra bovar också väntade på att ta död på Roth. Den delen hade ju varit svår att få till om Roth i stället hade åkt till korvkiosken.[/spoiler] Men det får mig att se konstruktionen, inte berättelsen.

Jag ska hitta dig får ett nja, av mig. Oväntat nog. Jag minns det som att jag verkligen gillade första delen, men den hade ju det där fallet med Gröna linjen-männen, som var både viktigt och berörande. I den här delen saknas det helt, tycker jag, och det är bara spänningen som kan hålla intresset uppe. Och det gör den väl, men inte tillräckligt.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 321 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Jag ska hitta dig: Lottens bokblogg, Bokstunder och Håkans hylla

fredag 13 november 2026

Nytt, nytt, nytt!

I år kommer det ovanligt många nya, spännande böcker. Tycker jag. Och ibland är det faktiskt svårt att hejda sig. Speciellt när man har ett presentkort som bränner i fickan.
Presentkortet jag fick på Akademibokhandeln i julas var inte tomt, så jag passade på att köpa tre hett efterlängtade böcker. Ängladåd av Tina Frennstedt, Rymlingen av Kim Faber & Janni Pedersen och Slam av Sara Strömberg. Det här är så ruggigt bra serier att jag är i fas i dem, förutom i Sara Strömbergs. Där har jag inte läst delen innan den här. Dessa måste jag läsa så fort det bara går.
Ruggigt bra serie stämmer även på den här boken. Väv av lögner av Jo Callaghan har jag sett fram emot ända sedan jag läste förra delen. Med oro. Den antydde inte så bra saker där mot slutet. Det var i alla fall min tolkning. Denna har jag faktiskt redan läst. Tack till Modernista!

torsdag 12 november 2026

Hett i hyllan #544

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Från maj tar vi ett jättekliv till oktober 2024.
Ordet är mord av Anthony Horowitz är nästan ett impulsköp.

Jag hade ett presentkort och behövde ett ressällskap till boken som jag köpte vid samma tillfälle (den boken är för övrigt redan läst) och då föll valet på denna. Jag fick ögonen på den när jag gick igenom intressanta boksläpp för juli. Den är tydligen första delen i en serie, som jag aldrig har hört talas om, men som det har kommit fem (5!) delar i. Anthony Horowitz är dock ett bekant namn, men då som manusförfattare.

Så här står det på baksidan:
En vacker vårmorgon går den förmögna änkan Diana Cowper in på en begravningsbyrå i London. Hon är där för att arrangera sin egen begravning. Sex timmar senare hittas hon död i sitt hem, strypt med ett gardinsnöre.

Den excentriske privatdetektiven Daniel Hawthorne tar sig an fallet, och söker en författare för att hjälpa honom att dokumentera det mystiska mordet – han vänder sig till Anthony Horowitz. Tillsammans försöker den temperamentsfulle Hawthorne och den medgörlige Horowitz att lösa fallet. Men det står snart klart för författaren att hans partner ruvar på sina egna hemligheter.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 11 november 2026

Bok: Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

Författare: Elizabeth Strout
Titel: Mitt namn är Lucy Barton
Genre: Drama
Antal sidor: 167
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: My name is Lucy Barton
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie: Amgash 1
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 oktober 2026




Första meningen: En gång för många år sen var jag tvungen att vistas på sjukhus i nio veckor.

Baksidetext
Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka tillvarandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna.

Min kommentar
Mitt namn är Lucy Barton fick jag med mig vid ett bokbyte på läsretreaten i Varberg, för så länge sedan som 2019. Jag var nöjd med det bokbytet, jag hade hört väldigt mycket om den, bara bra saker, men hade ingen som helst koll på vad den handlade om. I år tog jag med den i min Boktolva, så att den säkert skulle bli läst.

Nu med facit i hand förstår jag att jag inte hade koll på vad den handlar om. Egentligen handlar den inte om någonting och det händer absolut ingenting. Men nu är vi där igen, vid liknelsen med anden. Det ser så otroligt lugnt och stilla ut, där den glider fram på vattnet. Men under ytan så sprattlar fötterna febrilt. Precis så är det med den här boken.

Mitt största problem med den här berättelsen är att den hoppar väldigt mycket mellan olika tider; tidigare, sjukhusvistelsen och senare. För mig, som älskar kronologi, så blir det problematiskt. Ibland vet jag inte om jag är före eller efter sjukhusvistelsen.

Allt berättas utan fördömande, bara ett stilla konstaterande. Helt utan sentimentalitet. Det passar mig jättebra. Det hade varit så enkelt för historien att börja trycka på "rätt" knappar, det finns många tillfällen, men inga knappar trycks på. För mig känns det mer när det berättas så här.

Det är en tragisk historia i alla fall och det är omöjligt att inte fundera på vad som kan ha hänt för att vi skulle hamna där vi är. Man lämnar ju inte sin familj bara så där. Det saknas mängder av information, men jag får bara en känsla av att det hänt värre saker än de exempel som ges.

I fokus är relationen mellan mor och dotter, som inte känns klar på något sätt. Man märker att de bryr sig båda två, men ingen av dem är bra på att visa vad de känner. Nu tycker ju inte jag att man kan tvinga någon att visa känslor så som man själv vill se dem, alla är vi ju olika och uttrycker känslor på olika sätt. Men egentligen så är nog Lucy och hennes mamma väldigt lika.

Någon riktig hit blev inte Mitt namn är Lucy Barton, men den ger mig ändå något. Om inte annat så blir jag nyfiken på vad det egentligen är som har hänt i Lucys barndom. Jag har uppmärksammat att detta är en serie och att det finns ytterligare fyra delar. Om jag kommer att läsa vidare vet jag inte. Vi får helt enkelt se om Lucy Barton lever kvar i mitt huvud.

På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 200 437 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Mitt namn är Lucy Barton: Just nu - just här, Fru E:s böcker och Bokstunder

tisdag 10 november 2026

Tisdagstrion: Bakverk

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Bakverk

Jag älskar att läsa om bakning och bakverk, vilket kanske är lite konstigt eftersom jag inte gillar att baka själv. Eller äta resultatet. Här hade jag så många böcker att välja mellan att det nästan blev ett problem.

1. Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth är en fantastisk feelgood, med rejält mycket svärta. Bakning spelar en väldigt stor roll. Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men plötsligt står Elsa ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara?

2. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst är också en fantastisk feelgood med rejält mycket svärta. Chavve är konditor och antaglien den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmen Titanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.

3. Pepparkaksflickan (The Gingerbread Girl) av Stephen King är en novell ur samlingen Strax efter solnedgången. Det här är historien om Emily, som efter en traumatisk förlust börjar springa. Snart springer Emily från sin man och sitt hem hela vägen till flygplatsen och hamnar i Florida. En dag hon gör det ödesdigra misstaget att titta in på Pickerings uppfart. Pickering njuter också av Vermillion Keys ödslighet, men de unga kvinnor han tar med sig dit får lida för det.

måndag 9 november 2026

TV-serie: Patience #1 (2025)

Titel: Patience
Originaltitel: Patience
Säsong: 1
Genre: Kriminal
Skapad av: Laurent Burtin, Alexandre de Seguins
TV-bolag: Channel 4
Skådespelare: Ella Maisy Purvis, Laura Fraser, Nathan Welsh, Mark Benton, Tom Lewis
Premiär: 2025-06-18
Produktionsland: Storbritannien, Tyskland, Belgien
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 46 min
Såg den på Netflix 20 oktober - 21 oktober 2026




Handling
Patience Evans arbetar med arkivering och bevismaterial hos polisen i York. När kriminalkommissarie Bea Metcalf börjar arbeta med ett mordfall upptäcker hon snart att Patience har en ovanlig förmåga att se samband och detaljer som andra missar. Det blir början på ett nytt samarbete, där de två med sina ganska olika sätt att tänka försöker lösa olika mordfall i York.

Min kommentar
En serie som jag tyckte hade legat länge på min egen lilla lista är Patience. Egentligen hade jag inte någon koll på den, i stort sett så visste jag bara att den är brittisk och har en autistisk huvudperson. Ibland behövs det inte mer för att dra till sig mitt intresse.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget kollade jag upp serien lite mer och då visar det sig att Ella Maisy Purvis, som spelar Patience, är autistisk i verkligheten. Jag kan ju bara anta då att det är något som skildras trovärdigt och det känns också så. Samma sak gäller väl för övrigt här som för alla människor. Ingen är lika.

De två första avsnitten är ett sammanhängande fall, sedan blir det ett fall per avsnitt. Jag gillar det. Då behöver jag inte komma ihåg ledtrådar alltför länge. Nu spelade det väl ingen roll i just det här fallet, eftersom jag klämde alla avsnitt på två kvällar.

Den här serien känns som en typisk brittisk serie. Brotten är inte i fokus. Här är det människorna och hur de interagerar som är det intressanta. Alldeles oavsett NPF-diagnos. Själva morden får man inte se, de har redan skett när vi kommer in i bilden. Så, ingen action, inget forsande blod.

Relationen som sakta växer fram mellan Patience och Bea (och även hennes son Alfie) är riktigt fin. Så spröd där i början. De kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt och lär av varandra. Mest uppskattar jag nog att Patience inte framställs som något överjordiskt geni. Hon har bara ett annat sätt att tänka.

Medan jag tittade så började jag fundera på York, där serien utspelar sig. Jag var helt säker på att jag har varit där, men kunde inte alls känna igen mig. Efter att ha tittat på resebeskrivningar och Google Maps tidslinjer visar det sig att jag verkligen har varit där, 2013, men jag har inte ett enda foto. Däremot så kom det tillbaka en del minnesbilder när jag läste vad vi hade gjort där. Men jag kunde ändå inte känna igen mig. Då verkar det ändå som att de är väldigt pigga på att visa upp det som jag gissar är de viktigaste sevärdheterna. Om du vill ha fina vyer av York så kan du ta en titt här.

Patience är en väldigt stillsam och lågmäld serie. Lite som en mysdeckare. Det visar sig också att detta är en brittisk version av franska Astrid et Raphaëlle (Bright minds). Brotten är inte, om jag ska vara ärlig, speciellt intressanta eller svårlösta. Mordfallen är ramen. Inte innehållet. Precis som Patience autism.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 668 betyg).
På IMDb har serien 7,5 i genomsnitt (beräknat på 10k betyg).
Jag ger säsongen 4,0
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

Film: Animals (2026)

Titel: Animals
Originaltitel: Animals
Genre: Thriller
Regissör: Ben Affleck
Manus: Connor O McIntyre, Billy Ray, Ben Affleck
Skådespelare: Ben Affleck, Kerry Washington, Gillian Anderson, Steven Yeun, Adriana Paz
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 108 min
Serie: -
Såg den på Netflix 16 oktober 2026





Handling
Mark är en framgångsrik advokat och politiker i Los Angeles, med en fru och två barn. Men en kväll förändras allt när hans son blir kidnappad. Mark får snart klart för sig att det inte handlar om en slumpmässig kidnappning, men medan jakten på sonen pågår börjar det också komma fram saker om Marks eget förflutna. Och när sanningen så småningom börjar nystas upp blir det allt svårare att veta vem som egentligen är offer och vem som bär ansvar.

Min kommentar
För någon vecka sedan så såg jag att det kommit en ny film på Netflix, Animals, där Ben Affleck är med. Jag gillar ju honom och kollade så klart upp betyget på filmsajterna. Det var hemskt dåligt. Egentligen under vår minimigräns, men som med så mycket annat så finns det gråzoner. Och olika viktning. Alltså blev det den och förväntningarna var ju inte höga.

Efter att ha sett den så kan jag förstå varför många har satt så låga betyg. Om man förväntar sig en thriller så kan man bli besviken. Här handlar det mer om moraliska dilemman, vilket ju kanske inte står så högt i kurs hos andra, men som jag verkligen går igång på. En film som får mig att fundera på om det är moraliskt rätt att göra något som är juridiskt fel är en bra film. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker.

Vissa delar i filmen är förutsägbara, andra inte. Det är mest fokus på personerna och deras relationer. Jag gillar ju som sagt Ben Affleck och han är bra här, men det är lite som att han tar överhanden. Han är med i nästan varenda scen. Hans fru, Abigail, är en förfärlig människa. Hur kan man vara så j-la självgod och verklighetsfrånvänd? Men Kerry Washington gör henne bra och trovärdig. Jag har nog bara svårt för en enda karaktär, Dayle Burton (Gillian Anderson). Hon känns verkligen som en karaktär. Inte en person. Och med tanke på hela hennes personlighet så tycker jag att hon blir lite väl oförsiktig mot slutet.

Den här filmen fokuserar helt på offren, kan man nog säga. Jag tror inte att man entydigt får veta vem eller varför. Det antyddes dock, men allt det sker i bakgrunden och det blir svårt att uppfatta när man samtidigt ska fokusera på det som händer i förgrunden. Jag känner mig, som vanligt, förvirrad när "rätt" är "fel" enligt lagen och jag vill egentligen inte leva i en värld där den gränsen är flytande. Det blir jobbigt för mig att förstå vad jag egentligen tycker. Man kan vara offer och förövare samtidigt och inga människor ska avfärdas som oviktiga.

Animals är inte alls någon dålig film. Inte på något sätt. Kanske hade jag inte velat kalla den för thriller, i så fall psykologisk thriller. Om det finns en genre som heter dramathriller så ligger den kanske närmre sanningen. Den lämna mig i alla fall med en hel del funderingar och det är ett bra betyg.


På Letterboxd hade den 2,24 i genomsnitt (beräknat på 67 856 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

söndag 8 november 2026

Smakebit på söndag: Storebror

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Den här helgen kunde ha blivit en mardröm i sociala aktiviteter, men det slutade med att det inte blev något alls. Så vi behöll den bokade bilen igår och gjorde alla de där sakerna som man behöver en bil för. Som att lämna saker på Erikshjälpen och besöka IKEA. Det blev en halvdagsutflykt av det hela, för vi passade ju på att äta också. Dock inte på IKEA, utan vad som påstås vara Malmös bästa hamburgare. I alla fall enligt en av sambons kollegor.

Boken jag läser nu är Storebror av Skúli Sigurðsson, som är en isländsk deckare. Den är väldigt olika alla andra isländska deckare jag har läst. Bland annat är den nästan dubbelt så tjock. Lite mer än halvvägs in så tycker jag väl att det inte har funnits någon anledning till att använda så många ord.

Min smakebit är från sida 304:
Kroníkans nyheter hade blivit allt magrare, idisslat material från Sydlänningen uppblandat med upplysningar från polisens officiella logg. Polisen hade kallat till presskonferens klockan fem.
    Utöver mordet var den stora nyheten hur polisen i huvudstadsregionen hade tabbat sig med utredningen. För Emil var det uppenbart att den verkliga stornyheten var att länspolismästarens vårdslöshet hade kostat en människa livet. En skitstövel, javisst, men likväl en människa. Övriga medier hade knappt ens tagit upp den vinkeln, och Emil satt på en färdigskriven nyhetsanalys i ämnet, fastspänd i Pálmis tvångströja.
    "Helvetes jävla skit", sa Emil rakt ut i luften.

lördag 7 november 2026

Just nu - november

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.

Just nu ...

läser jag ... Storebror av Skúli Sigurðsson. En isländsk deckare som inte verkar vara en serie. Och som är ovanligt tjock för att vara isländsk.

lyssnar jag på ... sambons spelljud, antar jag. Men annars så har jag lyssnat en del på mina gamla favoriter Dr Hook. En av deras låtar var med i en film jag såg och plötsligt blev jag jättesugen på att lyssna på dem.

tittar jag på ... Allt för Sverige, Över Atlanten, Wahlgrens värld, Förrädarna, Bäst i test, På spåret, Idol och Hela kändis-Sverige bakar. Jag kan ha missat något, men det är ju tur att man inte behöver titta precis när det visas på vanlig TV. Det hade blivit jobbigt. I serieväg tittar vi just nu på The terminal list: Dark Wolf, som är en prequel till The terminal list. På egen hand tittar jag på sjätte och sista säsongen av Parenthood. Det ska bli skönt att bli klar med något.

njuter jag av ... finns det något att njuta av i november 🤔 Det skulle i så fall vara den fullbokade helgen som blev helt obokad.

längtar jag efter ... nästa helg, då blir det ett litet besök i Göteborgstrakten och min syster. Där typ hela släkten ska samlas. Det låter värre än vad det är, min släkt är inte speciellt stor.

fredag 6 november 2026

Månadsbokslut oktober 2026

Antal lästa böcker i oktober: 8

67. Mörka kvällar i Kollektivet av Callum Bloodworth
68. Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton
69. Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout
70. Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson
71. Skamgrepp av Eva Hildén
72. Vänligheten av John Ajvide Lindqvist
73. Väv av lögner av Jo Callaghan
74. Musan av Mats Strandberg

Sidor
Totalt lästa3155
Genomsnitt/dag101
Genomsnitt/bok394

Fördelning på antal sidor
1-99:0
100-199:1
200-299:0
300-399:5
400-499:1
500-599:0
600-699:0
700-799:1
800-899:0
900-999:0
1000-1099:0
1100-1199:0
1200-1299:0

Betygsfördelning
1:0
1,5:0
2:0
2,5:0
3:1
3,5:2
4:5
4,5:0
5:0

Snittbetyg: 3,75

Serier
Ingående i serie: 5
Påbörjade serier:2
Avslutade serier:
(läst senast utgivna/översatta)
2

Genre
Drama: 1
Fantasy:0
Feelgood:1
Humor:0
Kriminalroman:3
Romance:0
Science fiction:0
Skräck:2
Thriller:1

Utmaningar
Boktolvan: 1(10/12)
Finish That Series:0(17/18)
Hyllvärmare:3(41/37)
Vi möts igen:1(6/6)

Författare
Olika författare: 8
Ej läst tidigare:2

Kvinnor: 4
Män:4
Duo:0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket: 0
E-bok:1
Inbunden/Kartonnage:6
Ljudbok:0
Pocket:1

Språk
Originalspråk (svenska): 5
Originalspråk (engelska):0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Egen hylla/läsplatta:7
Streamingtjänst:1

Recensionsexemplar: 2

In/ut
Antal nykomna böcker: 4
Antal bortskänkta böcker:3

Månadens nominerade
Månadens bästa: Vänligheten av John Ajvide Lindqvist
Månadens överraskning: Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton
Månadens besvikelse: Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: Mörka kvällar i Kollektivet av Callum Bloodworth
Månadens otäckaste: Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

Kommentar:
Oktober blev en riktigt bra läsmånad, både vad gäller kvantitet och kvalitet. Ofta hänger ju de sakerna ihop och så är det nog för den här månaden. Sidorna har bara runnit iväg. Några dagars semester i början av månaden hjälpte nog också till lite. Antalet sidor blev i alla fall årets näst högsta. Hittills. Betygssnittet blev 3,75 och så högt har det inte varit sedan i juni.

Många av de lästa böckerna ingår i olika serier, hela fem stycken (Bloodworth, Callaghan, Ericson, Hildén, Strout). Två av dem (Hildén, Strout) är första i sin respektive serie och lika många, två alltså (Callaghan, Hildén) är den senaste/sista i sin. En Boktolva (Strout) och en Vi möts igen (Ericson) blev resultatet för utmaningarna. Det betyder att Vi möts igen är avklarad och de andra är jag i fas i eller så ligger jag före.

Förra månaden gick jag ju i mål i min hyllvärmarutmaning, men jag slutar ju inte läsa dem för det. Det blev tre stycken den här månaden också och då är jag uppe i 41 stycken. En bok via min streamingtjänst läste jag och två recensionsexemplar hanns också med.

Fyra nya böcker flyttade hem till mig. Tre köpte jag själv och ett fick jag som recensionsexemplar. Den senare är redan läst. I oktober är det kalas hos oss och det innebär att släkten får ta med sig böcker och det var tre stycken som blev adopterade. Nettoresultat +1.

Om månadens bästa: Vänligheten vinner, men det krävs målfoto.
Om månadens överraskning: Jag trodde inte att jag skulle tycka så mycket om Djävulen och det mörka vattnet.
Om månadens besvikelse: När jag läser deckare så vill jag inte ha så mycket kärlek och romantik, som Jag ska hitta dig oväntat nog innehöll.
Om månadens roligaste: Ingen bok var direkt rolig.
Om månadens mysigaste: Mörka kvällar i Kollektivet, ja, hela konceptet i serien, är mysigt.
Om månadens otäckaste: Det här var ett svårt beslut, jag läste så många böcker som kvalificerade sig. som otäcka, men Vänligheten vinner på att det faktiskt vore vansinnigt otäckt om vänligheten försvann.

torsdag 5 november 2026

Nyss - Nu - Nästa v45

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Samlaren av Fiona Cummins, andra, och eventuellt sista, delen i serien om kriminalinspektör Etta Fitzroy.

Nu: Storebror av Skúli Sigurðsson, en fristående isländsk deckare.

Nästa: En sång för Emmy av Jessika Devert, första delen i Majornasviten, eftersom det ska bli ett besök i Göteborgstrakten.

onsdag 4 november 2026

Bok: Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton

Författare: Stuart Turton
Titel: Djävulen och det mörka vattnet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 488
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The devil and the dark water
Översättare: Åsa Brolin
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 oktober 2026




Första meningen: Arent Hayes skrek av smärta när en sten träffade honom i den breda ryggen.

Baksidetext
Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske - eller kanske inte - begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet.

Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker. Onda krafter rör sig över fartygets däck och sakta men säkert får de resenärerna att vända sig mot varandra.

Med Pipps fängslad är det bara Arent och Sara som kan lösa mysteriet. En gåta som är kopplad till mörka hemligheter i passagerarnas förflutna - och som nu hotar att sänka fartyget och döda alla ombord.

Min kommentar
För sex år sedan läste jag Stuart Turtons debut, De sju morden på Evelyn Hardcastle, som jag verkligen gillade. Trots några invändningar. Förväntningarna på hans nästa bok, Djävulen och det mörka vattnet, var ju skyhöga, men att den utspelar sig 1634 var lite av en negativ trigger för mig. Den kombinationen fick mig nästan att inte våga läsa den.

Är det pusseldeckare? Är det en historisk roman? Är det en äventyrsberättelse? Det korta svaret är ja. Den är allt det och lite till. Om jag ska jämföra den med De sju morden på Evelyn Hardcastle så är handlingen inte i närheten av att vara lika komplicerad. Där De sju morden på Evelyn Hardcastle imponerade genom sin snåriga konstruktion så imponerade Djävulen och det mörka vattnet genom att, trots sin raka berättelse, lyckas lura mig. Det var minst lika svårt att lista ut vem och varför.

Jag var lite orolig när jag började läsa, det tog tid för mig att komma in i den. Att ta till mig allt. Det dröjde ju också ett tag innan det hela kom igång. Det kan vara att jag värjde mig lite mot 1634, att allt var så smutsigt och rått. Och hade de inte lite attitydproblem också? Författaren ber faktiskt om ursäkt i efterordet, för att boken inte är historiskt korrekt. Kanske inte det jag satt och funderade över, men det var ändå skönt att läsa.

Naturligtvis försökte jag lösa mysteriet. Det gör jag ju. Och det roliga är att jag faktiskt var inne på rätt spår, men avfärdade det eftersom det verkade vara omöjligt. Jag kunde helt enkelt inte se hur det skulle kunna gå till. Så kan det gå när man försöker vara för logisk. Och det är väl egentligen det som är det bästa med en bra pusseldeckare: att lösningen ska finnas där någonstans framför en, men att man ändå inte lyckas se den.

Pipps och Arent fick mig ibland att tänka på Sherlock Holmes och dr Watson. Inte för att Pipps är någon Holmes, utan för dynamiken mellan dem. Den märklige och skarpsinnige Pipps och den mer jordnära Arent, som är den vi får följa med genom allt som händer. Tillsammans med en annan passagerare, Sara Wessel. En sorts Holmes och Watson (och Watson), fast på ett fartyg på 1600-talet. Och med betydligt fler saker att bekymra sig om än ett vanligt mordfall.

Det enda jag egentligen har att klaga på är slutet. Jag tyckte att det blev väldigt abrupt och kände mig inte riktigt nöjd. Hur kunde det bli så? Så snabbt? Oväntat var det, minst sagt, men var de inte lite väl förlåtande? Det är ju det där med konsekvenser. Jag har ju ett ganska välutvecklat konsekvenstänk och efter allt som hänt hade jag haft betydligt svårare att bara lägga allt bakom mig. Men det är kanske jag som är lite mindre förlåtande än genomsnittet.

Jag fick också nästan en liten släng av panikångest av själva tanken på att vara fast på ett fartyg i åtta månader. Åtta månader! Och då spelar det nästan ingen roll om det är stormar, demoner eller mördare ombord. Jag vill bara därifrån.

Till syvende och sist blir Djävulen och det mörka vattnet en minst lika bra historia som De sju morden på Evelyn Hardcastle. De här två böckerna är helt enkelt bra på olika sätt. Glädjande nog så har jag även hans nästa bok i bokhyllan och nu ska jag väl inte vara så orolig för att läsa den.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 69 164 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Djävulen och det mörka vattnet: DAST Magazine, Mina skrivna ord och hyllan (engelsk utgåva)

tisdag 3 november 2026

Tisdagstrion: Sjukdom

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Sjukdom

Först kom jag bara på en och tänkte att det här skulle bli problem. Men det blev det ju inte. Det finns ju massor.

1. Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell är den självklara här och den är ju faktiskt aktuell igen, eftersom den har getts ut i en ny utgåva. En med alla tre delar i en.

2. En dåre fri av Beate Grimsrud handlar om Eli, som bor ensam, men ändå inte. Espen, Emil och Erik finns också där. Deras röster har följt henne hela livet. Så småningom kommer också prins Eugen. En fantastisk bok.

3. Pestens tid av Stephen King höll jag på att glömma bort. Alltså att den faktiskt handlar om en influensa som tar död på större delen av världen. Det är ju konstigt i sig, eftersom det här är den jag alltid svarar när någon är ofin nog att fråga vilken bok som är den bästa jag har läst.