Nyss - Nu - Nästa v27

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Hotellet Två systrar av Annika Devert och Jessika Devert, som är första delen i en spinoff av serien Sardinön. Här är det äldsta dottern och hennes sambo som flyttar till Göteborg för att driva ett hotell. Jag tycte att jag verkligen behövde något lättsamt efter förra boken och före nästa ...

Nu: Madame Terror av Jan Guillou, elfte delen i serien om Carl Hamilton. Här är det tydligen något med ubåtar, som jag hyser en stark hatkärlek till.

Nästa: Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth, första delen i Kollektivet. Efter en Guillou behöver jag något lättsamt. Tror jag.

Bok: En sång för de döda av Stuart MacBride

Författare: Stuart MacBride
Titel: En sång för de döda
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 494
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A song for the dying
Översättare: Mia Kjellsdotter Karlsson
Serie: Ash Henderson 2
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 maj 2026




Första meningen: "Nej, jag säger inte att han är gay - jag säger inte att han är homosexuell - jag säger att han är en riktig kärring."

Baksidetext
För åtta år sedan mördades fyra kvinnor och tre lämnades mycket illa däran. Magarna var uppskurna och en plastdocka placerad inuti dem. Förövaren försvann spårlöst och hittades aldrig.

Kriminalinspektör Ash Henderson, som ledde utredningen av fallen, har de senaste åtta åren drabbats av idel motgångar. Hans familj har splittrats, hans karriär slagits i spillror och en av Oldcastles värsta brottslingar har sett till att Ash nu hamnat i fängelse och sannolikt kommer sitta kvar där resten av sitt liv. När en sjuksköterska hittas död med en plastdocka i magen, verkar det som om Ashs tur äntligen kan vända. Han får en chans till upprättelse. Till frihet. Och hämnd.

Min kommentar
För ganska många år sedan läste jag första delen i den här serien och jag gillade omedelbart den klyschige skitstöveln till polis. Han är vriden så många extra varv att det (nästan) inte blir löjligt. Även om jag störde mig på hans bristande impulskontroll och en hel del annat också så minns jag det som att jag faktiskt gillade den förra boken. Kanske mest tack vare en annan karaktär, som jag gillade betydligt mer. I år tog jag med den andra delen, En sång för de döda, i min Finish That Series-utmaning.

Jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket från den första boken, det var trots allt tio år sedan jag läste den. Någon hjälp att minnas får jag inte. Jag kastas rätt in i allt, helt utan förklaringar eller tillbakablickar. Boken kallas för fristående, vilket jag tycker är oerhört märkligt. Det som (tydligen) hände i förra delen spelar en av huvudrollerna här.

Det är lite synd att allt utspelar sig i en fiktiv stad. Jag kan inte se miljöerna framför mig och inte heller kan jag vandra omkring på gatorna i Google Maps (japp, det är något jag brukar roa mig med). I övrigt kan jag lätt känna det dystra Skottland runt mig och det inkluderar vädret.

Karaktärerna är väldigt många, men oftast så är det inte rörigt. Det är mestadels alla dessa olika chefer inom polisen som blir otydliga och svåra att hålla isär. De är dock inte viktiga så det gör inte så mycket. Ash är fortfarande en skitstövel, som egentligen inte bryr sig om någon annan än sig själv. Varför skulle han? Med tanke på vad han har varit med om. De med högre rang eller bovar ägnar han överhuvudtaget ingen uppmärksamhet. Och chefer finns det gott om. Det är ju den brittiska hierarkin. Om Ash däremot betraktar en som vän så är han obrottsligt lojal. En av dem är Alice McDonald. Min favoritkaraktär. Hon är precis lika underbar som i första boken. Så härligt kantig.

Det speciella språket är kvar och många läten skrivs ut i texten. Den här gången var jag beredd och jag gillar det. Om inte annat så förstärks situationen av det. Historien är väldigt rå och brutal, men jag tycker ändå inte att det blir för grafiskt. Det finns en hel del humor som lättar upp det hela. Det behövs som motvikt. Min enda fundering, som gör att jag reagerar (negativt), är att det händer så otroligt mycket på en enda dag, varenda dag, att jag lite undrar hur många timmar de har på ett dygn. Och att det två gånger skrivs WV-bubbla, när vi alla vet att det ju heter VW-bubbla.

En sång för de döda är klurig som sjutton och det finns inga enkla lösningar. Om jag ska ha någon invändning så är det att det finns ganska många sidohistorier och hämnd är ett stort tema i en av dem. Det är inte ett favorittema. Det finns en del till i den här serien, men den är tyvärr inte översatt så jag kommer inte att få veta hur det går för Ash. Ett oskick att göra så.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 3 973 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om En sång för de döda: DAST Magazine, Bokhyllan i pepparkakshuset och Bokraden

Kommande böcker juli 2026

Förr kom det aldrig något intressant i juli, men det har tydligen ändrats. Två som är måste-läsning och flera som jag är nyfiken på.

Arvsbudet av Christina Larsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Ingrid Bergman (8)
Antal sidor: 324
Utgivningsdatum: 2026-07-15
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
När ett dödsbo ska röjas i en Göteborgsvilla upptäcks en trälåda i källaren med ohyggligt innehåll. Polisen gör allt de kan för att ta reda på bakgrunden. Så inträffar ett mord med kopplingar till källarfyndet och utredningen tar en dramatisk vändning. Vem är beredd att mörda för att dölja sanningen om lådan i källaren? Vad är det som står på spel?

Jag vet inte om jag egentligen vill läsa denna, men den hamnade i alla fall på min radar.

---

Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Brottsplats Söderslätt (3)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2026-07-27
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
En sluten sekt har bosatt sig på en ensligt belägen bondgård på Söderslätt. Det är försommar 1995 när en tonårsflicka hittas död i ett badkar på gården. Först avskrivs dödsfallet som självmord, men när utredarna på brottsroteln i Trelleborg får veta vilka som bor på gården anar de genast oråd.

Gunni Hilding och hennes kollegor börjar gräva i fallet och hamnar omedelbart på kollisionskurs med sektmedlemmarna, som gör allt för att sanningen inte ska komma fram. Samtidigt slits Gunni mellan plikten, sitt förflutna och lojaliteten med sin egen familj som står den karismatiske sektledaren nära.

Den här däremot, den är jag helt säker på att jag vill läsa. Men jag trodde att den skulle släppas i augusti.

---

Den galna massan av Louise Penny
Genre: Kriminalroman
Serie: Armand Gamache (17)
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2026-07-13
Förlag: Modernista

Från Bokus
När kriminalkommissarie Armand Gamache blir ombedd att övervaka en föreläsning i statistik på Université de l'Estrie i Québec blir han först tveksam. Det verkar märkligt att chefen för mordroteln ska stå för säkerheten vid en till synes vanlig föreläsning.

Men det visar sig snart att temat är uppseendeväckande forskning om vem som förtjänar att leva för att samhället ska blomstra, driven av den framstående professorn Abigail Robinson. Vissa lockas av hennes teorier medan andra förfasas, vilket leder till farliga motsättningar.

När ett mord begås bara några dagar efter föreläsningen måste Gamache lägga sina egna känslor inför den kontroversiella professorn åt sidan. I takt med att hennes idéer får allt större genomslag suddas gränserna mellan gott och ont ut – och utredningen slår in på ett obehagligt spår som kommer skrämmande nära Gamache själv.

Ännu en av mina stora favoriter. Ett måste!

---

Ett litet hus på landet av Jaana Tapio
Genre: Feelgood
Serie: Kärlek i Avkroken (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-07-22
Förlag: Schildts & Söderströms

Från Bokus
Ett förfallet hus långt ute på landsbygden är knappast något drömarv, men just nu är Anna tacksam för det. När hennes sambo ger sig av på en resa för att hitta sig själv har hon inte längre råd att bo kvar i stan. Då får timmerstugan i byn som passande nog heter Avkroken duga. Nog står väl en Helsingforstjej ut en sommar bland höängar och traktorer.

Det nya livet börjar inte helt friktionsfritt, men under sommaren märker Anna att livet på landet är förvånansvärt trevligt. Med tiden väcks också ett oväntat intresse för att renovera den gamla stugan - särskilt när hon får hjälp av den trevliga snickaren i grannhuset.

När Anna röjer upp i stugan kommer hon över en samling gamla brev och dagböcker från 1940-talet. Vem var mannen som skrev så kärleksfullt till Annas gammelfaster Aino? Och vilken tragisk händelse antyds mellan raderna? Anna börjar nysta i faster Ainos hemlighet. Kanske klarnar samtidigt också riktningen för hennes eget liv?

Jag har inte gett upp om Finland än. Feelgood har jag inte provat.

---

Okänt nummer av Gillian McAllister
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 352
Utgivningsdatum: 2026-07-23
Förlag: Modernista

Från Bokus
Simone och hennes tonårsdotter Lucy befinner sig på en roadtrip genom USA för att få tid tillsammans innan Lucy flyttar hemifrån och börjar plugga på universitetet. Men resan förvandlas till en mardröm redan första natten. De befinner sig i en stuga långt ute i Texas öken när Simone vaknar och upptäcker att Lucy är borta. Kvar finns bara en mobiltelefon. När den ringer får Simone tydliga instruktioner och uppmanas att inte kontakta polisen.

Simone är beredd att gå hur långt som helst för att rädda sin dotter och hon dras allt djupare in i ett spel där varje val får ödesdigra konsekvenser. Snart är hon inte bara en förtvivlad mor på jakt efter svar – utan också en jagad kvinna, misstänkt för brott hon aldrig kunnat föreställa sig. Men mitt i desperationen slås hon av en skrämmande insikt: tänk om kidnapparnas plan är att få henne att göra som de vill, och om motivet är något helt annat än hon först trott?

Jag är jättenyfiken på hennes böcker och en vacker dag kommer det att hända ...

TV-serie: Pørni #3 (2022)

Titel: Pørni
Originaltitel: Pørni
Säsong: 3
Genre: Dramakomedi
Skapad av: Henriette Steenstrup
TV-bolag: Viaplay
Skådespelare: Henriette Steenstrup, Ebba Jacobsen Öberg, Vivild Falk Berg, Oddgeir Thune, Nils Ole Oftebro
Premiär: 2022-11-27
Produktionsland: Norge
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 28 min
Såg den på HBO 7 juni - 13 juni 2026



Handling
Julen närmar sig och med det allt vad det innebär. Dock blir det allt annat än en vanlig jul för Pørni. Hanna (åker till Argentina, Sigrid ska fira jul med sin pappa och Pørnis pappa Ole Johan har andra julplaner. Pørni ser ut att få fira jul själv. Samtidigt påminns hon om systern Anne som gick bort för ett år sedan. Inte nog med det så ställs hon inför flera tuffa utmaningar på jobbet som också tar både tankekraft och energi.

Min kommentar
Eftersom första semesterresan går till Norge så tänkte jag att det skulle passa bra med en uppladdning även när det gäller TV-serier. Dessutom behövde vi något mer ... upplyftande, efter den förra ganska så mörka serien. Då kom jag ihåg Pørni. Tyvärr så är det bara sex avsnitt i varje säsong så det går alltför fort att se dem.

Pørni kan lätt bli för mycket. Hon är väldigt intensiv och känslostyrd. Vilket betyder att hon inte alltid tänker efter före. När det handlar om barnen, egna eller andras, så är hon som en naturkraft. Hon tar hand om alla. Utom sig själv. Det är helt omöjligt att inte älska den här människan.

Det är inte jättemånga karaktärer här, men jag hade ett fasligt sjå att komma ihåg vilka alla var. Speciellt Pørnis vänner. Jag kunde överhuvudtaget inte minnas vem som hette vad eller vem som var mamma till vem. Pørnis äldsta dotter, Hanna, kan man kanske tro är lite korkad. Möjligtvis så är hon naiv och lite världsfrånvänd, men dum är hon inte. Hanna har skinn på näsan och hon är sanslöst rolig. Men jag kan inte alls förstå hur mamma Pørni så totalt kunde missförstå allt Hanna berättade från Argentina. Den yngre dottern, Sigrid, har mest varit irriterande i de två första säsongerna och det är hon fortfarande, men nu är det så synd om henne. När hon råkar ut för elaka tonårstjejer.

Den där Bjørnar, som var lite aktuell förra säsongen, verkar vara lättlurad på riktigt. Dessutom har han ingen koll på hur arvsanlag fungerar. Det är bra att Pørni ledsnar på hans velande och berättar det för honom. På ett av de tydligaste och roligaste sätt jag har sett. Då är Kenneth mer lovande och betydligt lättare att tycka om. Han är mer i Pørnis stil. Framför allt så är han mer självgående och behöver varken bekräftelse eller instruktioner.

Och slutet. Jag älskar slutet. Åh, vad jag älskar slutet!

Pørni är tragikomedi när den är som bäst. Man blir helt enkelt engagerad i Pørni och alla hennes nära och kära. Hon är en helt fantastisk människa och jag önskar så att det ska gå bra för dem. Allihop.



På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 120 betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 5,5k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Je m'appelle Agneta (2026)

Titel: Je m'appelle Agneta
Originaltitel: Je m'appelle Agneta
Genre: Dramakomedi
Regissör: Johanna Runevad
Manus: Emma Hamberg (bok), Isabel Nylund, Johanna Runevad
Skådespelare: Eva Melander, Claes Månsson, Jérémie Covillault, Anne-Marie Ponsot, Björn Kjellman
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: Sverige
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 29 maj 2026




Handling
Agneta är en färgstark och rolig person, men det syns inte på ytan. Hon har precis fyllt 49, hennes barn har flyttat ut, hennes jobb på trafikkontoret står stilla och Agneta känner sig osynlig. Hennes man, å andra sidan, har funnit mening i livet genom att ta iskalla bad och cykla snabbt i dyr utrustning.

Min kommentar
Filmen vi inte såg förra veckan, när vi bytte till en sista-chansen film, var Je m'appelle Agneta. Den passade förmodligen lika bra att se den här veckan. Jag vill göra det klart med en gång att jag inte har läst boken, så jag vet inte vad som skiljer sig och inte heller om filmen är bättre om man har läst boken.

Nu hör det till saken att mina känslor för Frankrike förmodligen är nära motsatsen till vad Agneta känner. Jag vet inte om jag tycker att det är modigt eller bara korkat att ge sig iväg till Frankrike utan att kunna ett enda ord franska. Och hur man inte kan ha snappat upp ett enda franskt ord, efter att i åratal ha frossat i franska TV-program, är en gåta.

Jag är glad att det göra filmer om äldre kvinnor. Om man nu kan kalla runt 50 för äldre. Livet är inte slut bara för att man är 50+. Det kunde ha varit en upplyftande och inspirerande film, om de inte hade betett sig så korkat. Som allt var nu så var det svårt för mig att relatera till de här människorna. Av den anledningen så berörde den mig inte på riktigt. Jag känner liksom inte att jag får kontakt med karaktärerna. Jag förstår inte vad som driver dem. Varför de är som de är.

Överlag är det bra skådespelarinsatser, tycker jag. Eva Melander är riktigt bra. Tydligen har jag sett henne i massor, men jag kände inte igen henne. Claes Månsson är lysande som Einar, men hans karaktär är bara för mycket. Visst ska man njuta av livet, men man måste ta hand om det tråkiga också. Annars hoppar det till slut upp och biter en i ändalykten. Och så gillar jag inte att Björn Kjellman spelar en skitstövel. Även om han gör det bra.

Je m'appelle Agneta är en fin film, charmig och mysig. Ibland lite rolig. Budskapet är tydligt och bra. Den är dock en riktig klyschfest och varför måste frigörelse och hitta-sig-själv alltid sluta med att kvinnan kastar kläderna?


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 5 637 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 3k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Count Zero

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Jag befinner mig fortfarande på resande fot i Norge, men är nu på väg hemåt.

För några veckor sedan så läste jag första delen i Neuromancer-trilogin av William Gibson. Jag tänkte att det väl är lika bra att beta av även andra delen, Count Zero, medan jag eventuellt minns något av den förra Den var ju inte helt okomplicerad.

Min smakebit är från början av boken:

De satte en hundbomb på Turners spår i New Delhi, ställde in den på hans feromoner och hans hårfärg. Den hann i fatt honom på en gata vid namn Chandni Chauk och kom störtande efter hans hyrda BMW genom en skog av bara bruna ben och cykeltaxihjul. Kärnan i den bestod av ett kilo omkristalliserad cyclonit och TNT-flingor.
    Han såg den inte. Det sista han såg av Indien var den rosa stuckfasaden på ett ställe som hette Khush-Oil Hotel.

Bok: Snöängeln av Anki Edvinssson

Författare: Anki Edvinsson
Titel: Snöängeln
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Charlotte von Klint och Per Berg 2
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 21 maj 2026




Första meningen: Anton stirrade på sitt framdäck som skar genom snön i uppförsbacken, det fastnade i de grova skårorna för att sekunden senare slungas vidare.

Baksidetext
En pojke hoppar från en bro. En kvinna hittas mördad i sitt hem. En tonårsflicka försvinner spårlöst. De tre tragiska händelserna verkar först inte ha någon koppling, men Charlotte von Klint och Per Berg vid Umeåpolisen börjar se tecken på att allt hänger samman. Den gemensamma nämnaren stavas narkotika.

Medan vintern har ett fast grepp om Umeå och snötäcket växer allt högre, kämpar Per och Charlotte mot klockan. De måste ta reda på vem som är ansvarig för tragedierna som drabbat och fortsätter att drabba staden, och de måste till varje pris hitta den försvunna flickan - innan det är för sent.

Min kommentar
För några år sedan läste jag första delen i den här serien och avslutade mina tankar om den att jag var osäker på om jag skulle läsa vidare. Eventuellt om jag någon gång kom till Umeå (där boken utspelar sig). Sedan dess har jag faktiskt varit där två gånger, men egentligen bara passerat på väg till någon annanstans. Men ... plötsligt händer det. Årets jobbträff för vår grupp skulle vara på kontoret i Umeå. Alltså plockades andra delen, Snöängeln, genast fram.

En miljö som inte är Stockholm, Västkusten eller Gotland är ganska ovanlig i böcker, upplever jag det som. Jag uppskattar verkligen att hänga lite i Umeå, men tyvärr blev det inte så mycket stadsvandring i verkligheten. Dels fanns det inte tid och dels så hade (har) jag en skadad fot som inte direkt lockar till promenader. Dessutom så höll de i boken mestadels till i ett helt annat område än där jag befann mig.

Det har gått ungefär ett och ett halvt år sedan förra boken och Charlotte är fortfarande rik och Per har fortfarande diabetes. Något som gärna påpekas vid ett flertal tillfällen. För mycket kraft läggs på att berätta det här för mig. Om och om igen. Jag vet att hon är snuskigt rik. Jag vet att han har diabetes. Nog. Jag kan egentligen inte påstå att någon av karaktärerna här är intressanta. De engagerar mig helt enkelt inte. En del gör mig bara upprörd, som föräldern som använder sitt barn som något slags accessoar.

Utstuderat våld är inget jag, strängt taget, gillar att läsa om. Jag har väldigt svårt för det, åtminstone när våldet känns som att det är där för sin egen skull. Här finns en del av den sorten och jag tycker inte att det för historien framåt på något sätt. Jag vet att det alldeles säkert finns sådana här sjuka människor, men jag är inte så glad i att läsa om dem. En karaktär var så extremt tydligt skyldig att det dessutom gjorde upplösningen väldigt förutsägbar.

Ibland blir texten lite osammanhängande. Lösryckta meningar, som inte har något med något att göra, dyker med jämna mellanrum plötsligt upp. Det känns nästan som om författaren kommit på en riktigt bra beskrivning och stoppat in den lite slumpmässigt. För med skulle den. Här finns också lite för många onödiga förklaringar av hur man gör saker. Till exempel vet nog alla att man ska öppna en dörr innan man går in någonstans. Det blir också en del upprepningar och det gör det lite tjatigt.

En annan sak jag funderade på är att jag fick känslan att ett par avslöjanden här var meningen att vara oväntade vändningar, men det är de inte. Hur det ligger till har ju framgått med all önskvärd tydlighet tidigare i historien. Författaren litar sedan inte på sin läsare utan känner sig manad att förklara allt lite senare. Med ganska många ord.

Snöängeln är bättre än första boken, men dras med lite av samma problem som den. Här är på tok för många olika trådar, som ju så klart hänger ihop, och allt löser sig med hjälp av olika tillfälligheter. Jag önskar att författaren inte så desperat försökte krångla till det. Oftast är faktiskt less more.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 3 651 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Snöängeln: Tankar från en samlares hjärna, Läsvärd eller inte och hyllan

Litteraturens ABC - bokstaven B

Linda på bloggen enligt O har en rolig återkommande utmaning som heter Litteraturens ABC. Tanken är att man ska plocka fram en författare, en bok och en uppgift kopplade till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Hon har kommit en bit in i alfabetet nu, men jag har bara kommit till B.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på B

B verkar vara en bra bokstav för författare. Jag har många favoriter och då tittar jag bara på efternamn som börjar på B. Det är nästan omöjligt att välja, men jag fastnar ändå för Fredrik Backman. Mitt mantra när jag läser hans böcker är "j-la Backman". Det finns ingen annan författare som kan få mig att känna så mycket och så många känslor som han.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på B

Om vi nu ändå är inne på känslor så tänker jag att jag väljer Barn 44 av Tom Rob Smith här. Den utspelar sig i Sovjet under 1930- och 1950-talen och handlar om ett barns död. Under den här tiden så är de enda brottslingar som finns de som inte tycker och tänker som Stalin. Mord och stöld existerar inte, det har sovjetiska staten bestämt, för sådant finns bara i kapitalistiska stater. Jag tror jag gick igenom hela känslospektrat under läsningen, det här var fullständigt vidrigt.

Tipsa om en riktigt bra biografi

Det händer inte så ofta att jag läser biografier. Jag är sällan så intresserad av någon kändis liv att jag vill läsa en hel bok. Dock så har jag ett par stående, som jag kommer att läsa så småningom för naturligtvis finns det undantag. Men de har jag som sagt inte läst än. Lyckligtvis så hittade jag en (eller två, faktiskt) som jag har läst och som är väldigt bra. Patrik Sjöbergs Det du inte såg gjorde så att jag fick ont i hjärtat.

Hett i hyllan #534

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en bok som jag fick när jag fyllde år i slutet av maj 2024 och som fortfarande är oläst.

Cara Hunter har jag på min autobuy-lista så En mördare i familjen var självklar på önskelistan.

Jag har läst hennes böcker om Adam Fawley, de sex första delarna (den sjunde har jag, men har inte läst än), men den här boken hör inte till den serien. Denna ska vara fristående och om jag har fattat rätt så är det meningen att man ska försöka lösa fallet medan man läser (det försöker jag ju alltid när jag läser deckare 🤔). Man får ledtrådar genom tidningsartiklar, sms-meddelanden, intervjuer och mejlkonversationer och tanken är att man då ska vara utredare också. Det låter onekligen spännande.

Så här står det på baksidan:

I december 2003 hittas Luke Ryder, styvfadern till den hyllade filmskaparen Guy Howard, död i trädgården till deras förortsvilla. Fallet fångar hela Storbritannien.

Tjugo år senare är mordet på Luke Ryder ännu olöst. Guy Howards mor och hans två halvsystrar befann sig i huset när det skedde, men alla svär på att de ingenting sett. Trots en omfattande polisutredning med stor medial uppmärksamhet hittades ingen misstänkt. Men vissa mordfall går inte att glömma.

När ett produktionsteam på Netflix får i uppdrag att skapa en ny serie, baserat på utredningen, tas fallet upp igen. Tidigare vittnen intervjuas, bevis granskas och offrets familj träder åter fram i ljuset. Mördaren ska äntligen avslöjas. Är du redo?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Tanter på tåg av Jessika Devert

Författare: Jessika Devert
Titel: Tanter på tåg
Genre: Drama
Antal sidor: 453
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2026 (min) 2026
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 18 maj 2026




Första meningen: Att komma försent är inte en dödssynd, åtminstone inte i Cinas bok.

Baksidetext
När den stressade rektorn Cina, med ett visst kontrollbehov, missar snabbtåget och tvingas ta ett långsamt tillbaka till Göteborg, känns dagen som en enda lång uppförsbacke. I sätet bredvid henne sätter sig Sollan – en till synes lugn och samlad kvinna, men med ett brev i väskan som innehåller ett besked hon ännu inte orkat ta in.

Vad som börjar med frustration, snäsiga kommentarer och en lång tågförsening blir snart en resa som ingen av dem kunnat ana. I den slitna restaurangvagnen, över ljummet kaffe och räkmackor, växer ett samtal fram om kärlek, sorg, mod och allt det som inte blev. Och det som blev, fast kanske inte så bra.

När tåget till slut rullar in i Göteborg är ingenting längre som förut. Ett oväntat möte har väckt något nytt – en spirande vänskap och kanske en ny början för dem båda. Något som kommer att visa sig vara den räddning Sollan så desperat behöver – likaväl som Cina.

Min kommentar
Jag har läst ganska många böcker av Jessika Devert nu och att jag skulle läsa även Tanter på tåg var självklart, men när? Det optimala tillfället hade ju varit på ett tåg mot Göteborg, men det visste jag inte ens om det skulle bli. Däremot så bestämdes det i vintras att årets stora gruppmöte skulle ske i Umeå. Jag valde att åka tåg dit och plötsligt fanns det ett perfekt tillfälle för boken.

Kvinnlig vänskap är inte särskilt vanligt förekommande i böcker, tycker jag. Vänskap mellan två kvinnor som är runt 60 är ännu ovanligare. Tack och lov då för Jessika Devert. Hon har verkligen hittat sin nisch. Hon kan skildra tanter på ett väldigt kärleksfullt sätt.

Sollan upptäcker, plötsligt, att som man har bäddat får man ligga. Hon har definitivt ett eget ansvar för att både hennes man och döttrar beter sig som bortskämda skitstövlar. Hon har låtit dem göra det i många år. Döttrarna verkar ju gå att lära nytt, men mannen är nog dessvärre fullständigt körd. Han är känslomässigt handikappad.

Vänskap kan verkligen växa fram i de mest märkliga och oväntade situationer. Det är ju inte helt enkelt att skaffa nya vänner när man är vuxen/äldre. En vän som Cina borde alla ha. Om man slår upp ordet vän i ett lexikon så borde det finnas en bild på Cina där.

Humorn är mycket framträdande, genom hela boken och jag gillar det. Allt behöver inte vara nattsvart och man kan faktiskt skämta om allt. Det tar liksom udden av hemska saker. Tycker jag. Boken får mig, lite, att börja fundera på mina egna livsval. Att jag kanske borde våga säga ja lite oftare. Man ska ju leva så länge man lever. Och en tågluff låter ju helt fantastiskt. Åtminstone på det här, lite mer vuxna, sättet. Kanske inte just de här resmålen dock.

När jag hade kommit en bit in i läsningen och hade fått lite grepp om vad det handlade om så började jag undra hur allt skulle sluta. Jag blev orolig för att det skulle bli ett ordinärt och tillrättalagt standardslut, som jag omedelbart skulle glömma bort. Det blev det inte. Det här slutet kommer jag att minnas länge.

Tanter på tåg var inte alls den bok jag förväntade mig. Utan mycket bättre. Den är fin, berörande och varm. Jag skulle inte vilja kalla den för feelgood, det känns orättvist mot boken. Om den hade varit en film så skulle man ha kallat den för drama. Så det gör jag. Jag går ändå stärkt ur den. Den ger hopp och styrka.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 381 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Tanter på tåg: Lottens bokblogg, malins bokblogg och enligt O

Läsplanering juli 2026

Juli är på ingång och det är dags att planera lite sommarläsning. Jag kommer att jobba hela juli, förutom en dag. Då blir det en långhelg i Göteborg. Jag bestämde mig för att ta med fem böcker i planeringen. Det ska nog inte vara några problem.

• Madame Terror av Jan Guillou. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Sommardagar i Kollektivet av Callum Bloodworth.
• Giftmördaren av Sharon Bolton. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Sommarboken av Emylia Hall. Boktolva. Hyllvärmare.
• Dit lagen inte når av Anders Nilsson.

TV-serie: The Boroughs #1 (2026)

Titel: The Boroughs
Originaltitel: The Boroughs
Säsong: 1
Genre: Science fiction
Skapad av: Jeffrey Addiss, Will Matthews
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alfred Molina, Alfre Woodard, Denis O'Hare, Clarke Peters, Geena Davis
Premiär: 2026-05-21
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 46 min
Såg den på HBO 31 maj - 6 juni 2026




Handling
I ett till synes pittoreskt pensionärssamhälle måste en grupp osannolika hjältar gå samman för att stoppa ett utomjordiskt hot från att stjäla det enda de inte har – tid.

Min kommentar
TV-serierna går åt som smör i solsken. Man får passa på nu, i det lilla fönstret mellan det att typ alla programserier avslutas och fotbolls-VM börjar. Men ibland så går det faktiskt nästan för fort att se en hel serie. Som The Boroughs. Jag vet inte varför jag inte la till den på vår lista direkt när jag hörde talas om den, men det tog bara runt en vecka för den att ta sig in där och sedan klättra överst.

I den beskrivning jag såg, innan vi började titta, så stod ordet övernaturligt. Det var också vad jag förväntade mig. Vilket nog inte stämde, i alla fall inte enligt min definition. Jag skulle nog sträcka mig så långt som att serien är mer skräck än övernaturlig. Samtidigt så är den ganska rolig.

För mig så påminner det här om Goonies, bara med äldre i rollerna. Och "övernaturligt". Jag tycker det är riktigt kul att det börjar göras med om och med äldre. De är betydligt mer intressanta att titta på än 20-plussare. Åtminstone för mig. De här oväntade hjältarna måste inte bara slåss mot monster (mänskliga och andra), misstro och trilskande barn. De måste också slåss mot sitt eget åldrande.

Skådespelarensemblen är namnkunnig, men inte bara det. Den är också riktigt, riktigt bra. Allihop. Det är de äldre som stjäl showen, även om det nu finns en del bra yngre med också. De verkar ha haft otroligt kul när de jobbade. Det märks.

Det Claire gör mot sin pappa gör mig heligt förbannad. Alla "barn" som behandlar sin till åren komna föräldrar som mindre vetande borde få sig en rejäl knäpp på näsan. Bara för att man är gammal så betyder det inte automatiskt att man inte kan ta hand om sig själv. Eller att man automatiskt yrar och är gaggig.

En hel del är oklart, i betydelsen oförklarat. Kanske finns det en rimlig förklaring. Då menar jag en som är rimlig och logisk inom de gränser som har satts upp. Många Stephen King-referenser gör i alla fall att jag myser nöjt.

Kanske borde jag ha tänkt att The Boroughs skulle vara som den var, med tanke på att Stranger things-bröderna Duffer är inblandade, men det gjorde jag inte. Det blev ändå bra till slut, bara inte vad jag trodde. En andra säsong verkar vara på gång, men är ännu inte bekräftad och jag kan ju erkänna att jag inte har den blekaste hur man fortsätter efter det här.



På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 1k betyg).
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 21k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: The Mauritanian (2021)

Titel: The Mauritanian
Originaltitel: The Mauritanian
Genre: Biografi
Regissör: Kevin Macdonald
Manus: Michael Bronner, Rory Haines, Sohrab Noshirvani, Mohamedou Ould Slahi (bok)
Skådespelare: Tahar Rahim, Jodie Foster, Benedict Cumberbatch, Zachary Levi, Shailene Woodley
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 123 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 22 maj 2026




Handling
The Mauritanian berättar den sanna historien om Mohamedou Ould Slahi, som hölls fången och torterades i det amerikanska fånglägret i Guantánamo Bay i tio år utan åtal eller rättegång. Efter att ha tappat tron ser han hopp i försvarsadvokaten Nancy Hollander och hennes kollega Teri Duncan, som möter otaliga juridiska hinder i sin strävan efter rättvisa.

Min kommentar
Det börjar nästan bli det nya normala, att jag bestämmer vilken film vi ska se för att sedan byta i sista stund. Så blev det även den här veckan. När jag såg att The Mauritanian bara skulle gå att streama i en vecka till så var det ju faktiskt tvunget att göra ett byte. När den nu har legat på vår lista så länge så får vi ju se den.

Jag visste nog inget om den här filmen när vi började titta. Om jag vetat något någon gång så hade jag glömt det. Detta är alltså en sann historia, baserad på en bok skriven av den som råkade ut för allt detta. Under eftertexterna så visas verkliga filmer. Det gör mig både ledsen och glad. Hoppfull.

För mig är det obegripligt att man inte bara kan överleva sådant här utan att dessutom gå vidare. För det verkar han ju faktiskt ha gjort. Förmodligen tack vare att han också har förlåtit dem, vilket är otroligt storsint. Inte heller förstår jag hur de som utsätter honom för allt detta kan leva med sig själva. Klarar de verkligen att se sig själva i spegeln? Kan de sova på nätterna? Det här ärbara fel. På så många sätt. Alldeles oavsett om man är skyldig eller oskyldig.

Jodie Foster är lysande, som vanligt. Tyvärr är det ju dock så att med henne i den rollen så blir filmen kanske lite förutsägbar. Om man då inte kände till historien innan, vilket jag inte gjorde. Tahar Rahim var mästerlig. Det måste ha varit en mycket svår roll att spela. Höll på att bli tokig på att jag så väl kände igen den som spelade Couch och nu känner jag mig lite smått dum. Det var ju Benedict Cumberbatch! Och Jodie Fosters assistent var ju Shailene Woodley, från, bland annat, Divergent. Det var fantastiskt skådespeleri av samtliga.

Något som gör mig oerhört glad och tacksam är att den som översatt filmen har tänkt själv, så att nine-eleven blir 11/9. Inte nionde november som det ju blir om man skriver på det amerikanska sättet. Det här har irriterat mig så mycket i andra filmer/böcker och det var så skönt att se att det faktiskt går att få rätt.

The Mauritanian är en väldigt lång film, men det märktes inte. Plötsligt var den bara slut. Det är en förfärlig film och den fick mig att må riktigt dåligt. den illustrerar på ett tydligt sätt hur amerikanskt rättsväsende fungerar. Någon måste stå till svars. Det är mindre viktigt att det är rätt någon.


På Letterboxd hade den 3,7 i genomsnitt (beräknat på 60 283 betyg).
På IMDb hade den 7,5 i genomsnitt (beräknat på 72k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på söndag: Blodsband

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Tidigt i dag på morgonen så stack vi iväg mot Norge. I tio dagar ska vi åka runt och njuta av vacker natur och förmodligen få lite ont i magen av alla stup som är så läskigt nära vägen. Det enda orosmolnet är dock hur det ska gå med min fot, men jag har skaffat hopfällbara kryckor, ispåsar och kylbalsam så förhoppningsvis ska det gå i alla fall.

Eftersom jag då ska befinna mig i Norge ett tag så läser jag ju så klart en norsk bok. Det fick bli en Jo Nesbø, Blodsband, och den är fortsättningen på Kungariket. Det ska bli spännande att återse bröderna Opgard igen.

Min smakebit är från början av boken:

Alla har en svag punkt. Pappa inpräntade det i mig när han lärde mig boxas. Jag var mindre än de andra pojkarna, men han visade mig att till och med den mest skräckinjagande motståndaren har ett hål i försvaret, ett ställe som inte är täckt, ett misstag de är dömda att upprepa. Han lärde mig också att det inte räcker med att bara hitta den punkten, man måste dessutom ha ett tillräckligt kallt hjärta för att utnyttja den utan att tveka. Och där har du min svaga punkt.

Bok: Neuromancer av William Gibson

Författare:William Gibson
Titel: Neuromancer
Genre: Science fiction
Antal sidor: 258
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Neuromancer
Översättare: Hans Lindquist
Serie: Neuromancer 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1984 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 15 maj 2026




Första meningen: Himlen ovanför hamnen såg ut som rutan på en TV, inställd på en död kanal.

Baksidetext
Neuromancer är en mörk berättelse som utspelar sig i en framtid inte allt för långt ifrån oss, inofficiellt brukar man säga att den utspelas år 2020. En framtid där multinationella företag och organiserad brottslighet har tagit över makten i samhället, miljöförstöringen har gått mycket längre än i dag och klyftorna mellan rika och fattiga är enormt stora. Här finns Matrisen, en cyberrymd som i mycket liknar Internet som det senare utvecklades. Datoriseringen av samhället har gått mycket långt och neuroimplantat, VR-världar och datahackers är vanliga.

En av dessa datahackers - "tangentbordscowboys" - är Henry Dorsett Case. Han brukade vara den bästa av dem alla. Men när han bestal sina arbetsgivare straffade de honom genom att se till att han aldrig mer skulle kunna logga in i Matrisen igen, något som för Case kändes värre än döden. Men så blir han kontaktad av en mystisk kvinna, Molly, eftersom hennes arbetsgivare behöver honom för ett uppdrag som går ut på att göra en körning på Matrisen och attackera en AI.

Min kommentar
För en del år sedan så upptäckte jag att det fanns ännu en sci-fi-klassiker som jag hade missat; Neuromancer av William Gibson. Strax efter det såg jag att hela trilogin släpptes i en enda utgåva och den blev en självklar post på önskelistan 2020. Sex år tog det innan jag la till den i min Boktolva, men nu är den första boken läst. Jag kommer att räkna varje ingående bok som en bok. Helt enkelt för att de är det.

Helt säkert var den banbrytande när den kom, 1984, och jag har läst en del böcker (och sett en del filmer/serier) som tydligt har hämtat sin inspiration härifrån. Bara det gör ju att den fortfarande är intressant att läsa. Har den som skrev manus till Matrix läst den här boken månne? Särskilt intressant är det att läsa den nu, ungefär när den påstås utspela sig (på 2030-talet, sägs det).

När boken börjar så kastas man rätt in i en helt okänd värld. Utan reseledare. Absolut ingenting förklaras. Varken värld, ord eller uttryck. Man får helt enkelt gissa. Det mesta faller på plats allt eftersom, men detta gjorde att det var svårt att komma in i historien. Det är inte helt enkelt att förstå vad som händer när inte ens huvudpersonen, vår protagonist Case, gör det.

Karaktärerna är varken viktiga eller tydliga. Det är uppenbart att det är själva världsbygget som spelar huvudrollen här. Jag känner mig inte särskilt engagerad i vad som händer personerna som befolkar historien, utan mer som en observatör. Precis som Case.

Det är inte så mycket som har blivit som i boken, i alla fall inte om man går in på detaljnivå. Om man nöjer sig med att titta lite ovanifrån, i det stora hela, så blir det ett helt annat resultat. Väldigt mycket känns bekant.

Tydligen så skapade den här boken subgenren cyberpunk och idéerna som kastas på en är fascinerande, fantastiska och fantasieggande. Utförande och några sidotrådar är inte fullt så bra. Det är lite svajigt tempo, men det tycker inte jag gör något. Ibland är det ganska skönt att sakta ner lite så man hinner begrunda det man har läst.

Medan jag läste så förundrades jag över att den inte har blivit film eller serie, men det har den faktiskt blivit nu. En serie, alltså. Den förväntas ha premiär i slutet av året. Det ser jag fram emot.

Neuromancer är en utmanande läsning som kräver en del fokus, men jag känner att det var värt det. Egentligen är det nog en genial bok, men jag är inte människa att uppskatta det till fullo.

Avdelningen för olika funderingar:
Det berättas om en en kung som la mynt på ett schackbräde, men i den version som jag har hört så var det riskorn.

På Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 371 479 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Neuromancer: Martin Ackerfors och Piruett

En eftersläntrare

En av böckerna jag önskade mig när jag fyllde år släpptes först dagen efter, så den fick jag vänta på. Dock blev väntan, av oklar anledning, mycket längre än jag trodde.

Anders de la Motte är ju lite av en favorit och han har många olika serier på gång. En av dem skriver han med sin fru, Anette. Jag har ännu inte påbörjat läsningen av den serien, men jag vet att jag vill ha böckerna, så Rivaler i Rom var självskriven på önskelistan. Den är tredje delen i serien Mord under solen. Jag vet inte om alla är tänkta att utspela sig i Italien (eller ens hur många delar det ska bli), men så här långt gör alla det.

Nyss - Nu - Nästa v25

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Maestro av Geir Tangen, en bok som har stått oläst i hyllan i åtta år. Ibland tar det bara lite tid.

Nu: Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand, som är första delen i serien Hemligheternas ö. Som är Ven. Jag har läst många böcker av henne nu och gillat dem allihop och jag hoppas att det gäller även denna.

Nästa: Blodsband av Jo Nesbø är andra delen i serien som började med Kungariket. Jag vet inte om det var tänkt att bli en serie, men det ska bli riktigt intressant att göra ett återbesök.

Bok: Lönnmördaren fru Shim av Kang Jiyoung

Författare: Kang Jiyoung
Titel: Lönnmördaren fru Shim
Genre: Thriller
Antal sidor: 299
Originalspråk: Koreanska
Originaltitel: 심여사는 킬러
Översättare: Thea Norlander
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2026
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 maj 2026




Första meningen: Jag slipar en kniv.

Baksidetext
När fru Shim – arbetslös slaktare, änka och två barn att försörja – svarar på Den leende detektivbyråns jobbannons tycks hennes lycka vara gjord. Hennes nya arbetsgivare menar att hennes lediga handlag med kniven och oansenliga yttre gör henne som klippt och skuren för jobbet som lönnmördare. Med anställningen följer också flexibla arbetstider och en saftig lön. Kort sagt: Fru Shim passar in i jobbeskrivningen som en hand i mördarens handske, men inser snart att det spelar ingen roll hur duktig man är med en kniv; att vara en lönnmördare är ett stressigt yrke och inget i livet är gratis.

Min kommentar
Korea som land har ju kommit starkt de senaste åren, både vad gäller film, serier, musik och mat. Jag har provat alla dem, med lite olika resultat, men böcker därifrån har jag inte läst. Förrän nu då. Lönnmördaren fru Shim la jag märke till när jag gick igenom intressanta boksläpp för april och naturligtvis så lockade den.

Rent generellt så kan man nog säga att jag har lite svårt för det asiatiska lynnet. Det som verkar skrämma dem reagerar jag knappt på. Men om man ska döma efter vad jag har sett och nu läst därifrån så är det både märkligt och farligt. Jag hoppas dock att det inte är så här att leva i Korea, med lönnmördare som smyger omkring överallt och där alla vill döda alla.

De första kapitlen är bra, framför allt intressanta, men sedan dyker den ena berättaren efter den andra upp. Kapitlen har namn efter den som berättar, men tyvärr i form av personens funktion, som Mentorn, Assistenten, Rivalen, Mördaren och så vidare. Det gjorde det besvärligt att hålla ordning på dem. Nu vet inte jag om det hade hjälpt att kalla dem vid deras riktiga namn, eftersom de i mina ögon hette förvirrande lika namn. Människorna känns känslomässigt frånkopplade, men på något sätt ändå överdramatiska.

Berättelsen är inte linjär utan det hoppas friskt i både tid och perspektiv. Ibland låg någons tråd före i tid, ibland efter. Ibland fick man samma händelse berättad av olika personer. Samtliga karaktärer berättar i jag-form, vilket gör det ännu besvärligare. Det är så många olika karaktärer som kommer till tals att när alla pusselbitar började falla på plats så var det dessvärre omöjligt för mig att hålla isär dem.

Språkmässigt så tycker att det var ganska osammanhängande och det hände att det var helt omöjligt att reda ut vad det egentligen stod, vad som hände och vem som menades med han/hon. Jag har ingen aning om originaltexten är likadan eller om det är översättningen som haltar, men förvirrande var det.

Lönnmördaren fru Shim är en intressant inblick i vad som är en fullständigt annorlunda kultur jämfört med vår. Och då tänker jag inte på dödandet, utan på alla runt omkring. Den känns nästan lite farsliknande, något som jag inte alls gillar. Upplägget är riktigt snyggt, men tyvärr mer än lovligt rörigt.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,34 i genomsnitt (beräknat på 401 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Lönnmördaren fru Shim: Jag kan inte hitta någon.

Tisdagstrion: Pensionärer/Seniorer

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord. Detta verkar var det sista temat och jag hoppas att det bara är det vanliga sommaruppehållet och inte slut på riktigt.

Veckans tema: Pensionärer/Seniorer

Ännu ett svårt tema. Här krävdes det en hel del funderande, åtminstone för att hitta tre stycken.

1. Mormor på rymmen av Kaj Branzell var ett självklart val här. Detta är första delen i en serie om Anna-Lisa, runt 70 år, som ledsnar på sin överbeskyddande dotter och ger sig iväg på äventyr i Spanien.

2. Den döende detektiven av Leif GW Persson är tydligen del 7 i serien om Lars Martin Johansson. Jag har inte läst samtliga som kommer före denna, men här är han pensionär. Vilket inte på något sätt hindrar honom.

3. Kaffe med musik av Karin Brunk-Holmqvist handlar om väninnorna Inez, Olga och Viola som sticker iväg på en bussresa till en julmarknad i Tyskland. Hur gamla de är vet jag inte, det får man inte veta. Ibland kändes de som 100 och ibland som tonåringar. Äldre är de i alla fall.

TV-serie: The last kingdom #4 (2020)

Titel: The last kingdom
Originaltitel: The last kingdom
Säsong: 4
Genre: Drama
Skapad av: Stephen Butchard, Ben Vanstone, Sophie Petzal, Lydia Adetunji, Bernard Cornwell (bok)
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Alexander Dreymon, Timothy Innes, Mark Rowley, Emily Cox, Millie Brady
Premiär: 2020-04-26
Produktionsland: Storbritannien
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 53 min
Såg den på HBO 25 maj - 3 juni 2026



Handling
Fjärde säsongen av The Last Kingdom kretsar kring kampen om Englands enande efter kung Alfreds död. Uhtred försöker återta sitt förlorade hem Bebbanburg, men dras snart in i maktkamper om tronen i Mercia och Wessex, samtidigt som en ny våg av danska attacker hotar de saxiska kungadömena.

Min kommentar
En serie som har blivit väldigt utdragen, när det gäller tittandet, är The last kingdom. Tydligen såg jag första säsongen för tio år sedan och det har väl varit på gång ett tag nu att jag ska se den fjärde. Av någon mycket oklar anledning så har jag dock alltid bläddrat förbi den när jag letat efter något att se.

Detta är en väldigt märklig serie. Den lockar egentligen inte alls när jag inte tittar, men när jag väl börjat så kan jag inte sluta. Det tog mig bara tio dagar att se säsongens tio avsnitt.

Mitt stora problem när jag tittar är att jag inte hänger med ordentligt och jag önskar så att min förståelse var bättre. En del av det beror säkert på att det dröjer så länge mellan säsongerna, men en hyfsat stor del beror också på att alla, typ, heter likadant. Det är Aelswith, Aethelflaed, Aethelhelm, Aethelwood, Aethelred, Aethelstan, Aelfweard, Aelflaed och säkert några till Aeth-/Ael-personer. Det är omöjligt för mig att hålla reda på.

Fjärde säsongen tar vid där den tredje slutar och den gamle kungens änka Aelswith fortsätter att smida sina ränker. Kanske har hon smitt alltför många för några av hennes tidigare biter henne plötsligt i rumpan. Nej, jag gillar henne inte. Den nya karaktären Sigtryggr är intressant och förmodligen den vettigaste tillsammans med Uhtred.

Serien inspirerar till grymheter. Själv låter jag det stanna vid att jag ibland upprört ropar "Döda honom/henne då!". Men alltså, elefanten i rummet. Jag började fundera på hur de här människorna pratade med varandra. Kunde danerna verkligen engelska?

The last kingdom innehåller mängder av saker som jag inte brukar uppskatta; maktkamp, politik, hämndbegär, många och långa strider, för många karaktärer, invecklade relationer. Men den är faktiskt helt oemotståndlig. Nu har jag hittat en film som tydligen ska knyta ihop säcken. Den får jag se när jag har tittat på femte säsongen. Vilket jag hoppas inte ska dröja för länge, men det gör jag ju alltid.



På Trakt.tv har serien 4,1 i genomsnitt (beräknat på 5,8k betyg).
På IMDb har serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 190k betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Apex (2026)

Titel: Apex
Originaltitel: Apex
Genre: Thriller
Regissör: Baltasar Kormákur
Manus: Jeremy Robbins
Skådespelare: Charlize Theron, Taron Egerton, Eric Bana, Matt Whelan, Rob Carlton
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA, Island, Australien
Längd: 97 min
Serie: -
Såg den på Netflix 14 maj 2026





Handling
Sasha, en bergsklättrare hemsökt av ett ödesdigert beslut i Norge, retirerar till den australiska vildmarken för att isolera sig. Hon ger sig ut för att erövra en hotfull flod, men hennes resa förvandlas till en desperat jakt när hon upptäcker att naturen inte är det enda som är ute efter blod. Nu måste hon tänja på sina gränser på ett soloäventyr i den australiska vildmarken, fångad i ett skruvat spel med en listig mördare som tror att hon är ett byte.

Min kommentar
Fredagsfilmen blev en torsdagsfilm, man måste ju anpassa sig lite efter hockey-VM, som började på fredagen. En film som dök upp på min radar för bara ett kort tag sedan är Apex. Den lät som att den kunde vara något för oss, även om själva handlingen lät bekant.

Nu var det väldigt längesedan jag såg den, men det här liknar handlingen i River wild. Den gamla filmen från 1994, med Meryl Streep och Kevin Bacon. Jag minns den som bättre. Ett litet inslag av Den sista färden kan man hitta också.

Skådespelarinsatserna är starka. Egentligen så har vi ju bara Theron och Egerton (och naturen) att titta på och de gör det väldigt bra. Fler behövs inte. Irriterande nog så envisas Ben med att tjuta hela tiden och det är ganska så störigt, men framför allt lite löjligt. Jag vet att han är sjuk i huvudet, men ändå.

Miljön är fantastisk och det är helt otroliga naturbilder vi får se. Det är fantastisk reklam för Australien. Minus psykopat då. Allt är väldigt intensivt och klättringsscenerna tar styggt på mig. Om jag drömmer mardrömmar så är det ett vanligt förekommande scenario.

Trovärdigheten sjunker ju längre filmen går. Det finns ganska mycket att störa sig på, men det finns två enorma missar som mest gör mig arg. Den första är att man får se en vy över ett gigantiskt område, med forsen, skog och berg. Och när jag säger gigantiskt så menar jag gigantiskt. Ändå så hittar Ben Sasha direkt. Så bra att han vet exakt vid vilken tidpunkt hon ska passera en viss punkt. Den andra är mot slutet, när de precis har klarat en vansklig forsränning, med bara sina kroppar och ett rep mellan sig. Plötsligt så har de all upptänklig klättringsutrustning, inklusive sele, massor av rep och karbinhakar. De hade absolut ingen packning alls med sig där i vattnet, så var kom den ifrån?

Apex är inte någon djup film, med många och långa (onödiga) förklaringar. En hel del lämnas åt tittaren och vi fokuserar helt och hållet på action/spänning. Det är ganska befriande faktiskt.


På Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 319 415 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 88k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig