Tillbaka från semestern, som i stort sett var bra. Förutom att min systers ena hund blev riktigt dålig under tiden vi var där och senare fick somna in. Och att sambon blev sjuk mot slutet. Själv väntade jag med att bli sjuk tills vi kommit hem. I morgon är det dags att jobba igen och så blir det troligtvis, jag kan ju jobba hemifrån så det spelar ingen roll att jag snörvlar, nyser och hostar.
Boken jag börjat läsa nu på morgonen har stått i hyllan ett bra tag. Blodlokan av Louise Boije af Gennäs inköptes på bokrean 2019 och i år tog jag med den i min Boktolva. Det var verkligen på tiden. Det kan vara så att jag är sist av alla med att läsa den, åtminstone av de som har velat göra det. Den är första delen i Motståndstrilogin och jag hoppas den är bra för de andra två delar står redan i hyllan. Detta kan nog faktiskt vara en av de sista serier som jag köpte på mig hela, utan att ha läst en enda mening.
Min smakebit är från början av boken:
Smärtan var outhärdlig. Den hade en färg: röd utåt kanterna och vit i mitten, och den hade slagit sig ner i hans huvud. Det gick inte att förstå om hela kroppen fortfarande hängde ihop med hans hjärna eller om enskilda kroppsdelar hade avlägsnats. Lukten av blod - hans eget - var överväldigande och äcklande. Han torrhulkade, men det fanns inget maginnehåll kvar att spy upp.
Han flöt ut och in ur sitt eget medvetande, och rösterna omkring honom försvann och kom tillbaka. De talade ett språk som han förstod, samtidigt som han ändå inte kunde få orden att hänga samman och skapa mening. Ändå var syftet klart: de ville att han skulle ge upp och överlämna den. Men det kunde han omöjligt göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar