lördag 11 maj 2024

Bok: Problemet med får och getter av Joanna Cannon

Författare: Joanna Cannon
Titel: Problemet med får och getter
Genre: Drama
Antal sidor: 349
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The trouble with goats and sheep
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 april 2024




Första meningen: Mrs Creasy försvann en måndag.

Baksidetext
En återvändsgata i en förort i East Midlands i England, 1976. Mrs. Creasy har försvunnit och hela gatan surrar av viskningar och rykten. Grannarna skyller hennes plötsliga försvinnande på den intensiva värmeböljan, men tioåriga Grace och Tilly är inte lika övertygade, utan bestämmer sig för att ta saken i egna händer.

Den energiska, livfulla Grace och den tystlåtna, tankfulla Tilly inspireras först av den lokala kyrkoherden till att söka Gud efter svar, och knackar sedan dörr på jakt efter ledtrådar. Det visar sig att alla på gatan tycks ha något att dölja, skäl till att inte riktigt passa in. Men efter hand börjar de avslöja sina hemligheter, sådant som de två amatördetektiverna aldrig hade kunnat föreställa sig.

I det eviga sommargasset börjar så grannarnas liv stegvis uppdagas, och en egendomlig historia, full av svek och lögner, kommer i ljuset.

Min kommentar
Smaka på den här titeln ... Problemet med får och getter ... och säg sedan att du inte blir ett dugg nyfiken. Jag kommer inte att tro dig. Min nyfikenhet väcktes, men sedan började jag fundera på om jag verkligen var intresserad av en bok om får och getter. Det var jag inte. Inte förrän jag läste en recension av Anette på Just nu - just här. Jag köpte den senare samma år, 2017, och nu är den äntligen läst.

Först och främst så kan jag dementera att den handlar om just, riktiga, får och getter. De är högst metaforiska. Om jag hade haft koll på Gamla testamentet, Bibeln alltså, så hade jag kanske förstått titeln bättre. Nu i efterhand så är den inget annat än perfekt. Och kanske är det inte så enkelt att dela upp får och getter. Kanske är inte gränsen knivskarp.

Barn som berättare funkar väldigt sällan för mig, men här går det förvånansvärt bra. Jag tycker att Grace är en trovärdig tioåring, på 70-talet. Annars var inte jag en normal tioåring, mitt tioåriga jag har en hel del gemensamt med Grace. Och vuxna är faktiskt helt obegripliga i ett barns ögon. De gör allt så krångligt. Så klart kommer allt att lösa sig med mrs Creasys försvinnande. Bara Grace och Tilly hittar Gud. Som ju, enligt kyrkoherden, ska finnas överallt, men han verkar vara så svår att hitta i grannskapet.

Språket är lite krusidulligt. Här finns otaliga adjektiv, nästan allt beskrivs med minst en egenskap, och det strösslas även med liknelser. Det görs i alla fall så bra att det i stort sett inte stör mig. Bara ibland.

Det är ganska tydligt att författaren är psykiatriker, man gräver djupt i det mänskliga psyket. Det handlar om att passa in och hur andra dömer en om de tycker att man inte gör det. Gruppdynamik och grupptryck, hur alla triggar varandra. Lite som viskleken, allt förvrängs, och blir värre, längs vägen. Man skulle nog nästan kunna kalla det här för masspsykos.

I stort sett ingenting sägs i klartext, insinuationer och antydningar är allt vi får. Ibland visserligen rätt starka sådana, men kom ihåg att det är barn som lyssnar och tolkar. Man får tänka lite själv. Det här är finurligt, både vad gäller intrig och humor.

Problemet med får och getter är ingen deckare, mer en relationsroman. Eventuellt en uppväxtskildring. Den är full av underbara reflektioner från en tioårings perspektiv, oförstörd av fördomar och förutfattade åsikter. Som vuxen läsare tolkar man givetvis allt på ett helt annat sätt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 27 992 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Problemet med får och getter: Just nu - just här, Bokstunder och Skriftligt talat

4 kommentarer:

  1. När jag tänker tillbaka på boken så ser jag mig själv som barn på sjuttiotalet vandrandes med en kompis på en gata under en mycket varm och strålande sol (när det är som varmast). Det är så jag riktigt kan förnimma känslan av solen och värmen fast mycket mer obesvärad av värmen än jag är idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog ungefär samma känsla som jag hade, förutom att jag växte upp på landet. Men förutom den yttre miljön så tyckte jag det fanns så mycket att känna igen sig i.

      Radera