Bok: Järtecken av Christoffer Carlsson

Författare: Christoffer Carlsson
Titel: Järtecken
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 425
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hallandssviten 1
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 april 2024




Första meningen: Man säger att döden tar en.

Baksidetext
En novembernatt 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen?

Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt.

Min kommentar
Väldigt länge har jag gått och klämt på Järtecken. Min förhoppning var nämligen att jag skulle läsa den under ett besök i Simlångsdalen, så nära Marbäck man kan hitta ett ställe att bo på. Lika länge så stod sambon emot mitt tjat, men plötsligt, tidigt i våras, så gav han med sig och det bokades ett en hotellweekend. Då var den boken en självklar reskamrat.

Det här är ingen gängse deckare, utan, precis som det står på försättsbladet, en roman om ett brott. Stämningsmässigt påminner den om Den enögda kaninen, som jag fortfarande håller som hans bästa. Denna ligger dock inte långt efter. I mitt tycke så är Christoffer Carlsson som allra bäst när han skriver om sin hemtrakt. Det blir en extra nerv och det känns så äkta och genuint. Och insiktsfullt. Allt känns väldigt nära.

Miljöbeskrivningarna är fantastisk och får ta precis den plats som behövs. Visst spelar det alldeles säkert att jag var på plats under läsningen och det var speciellt att röra sig i samma område som karaktärerna i boken. Det finns nog inget som jag hakar upp mig på. Allt bara flyter. Tempot är långsamt, men vibrerande.

Bymentaliteten är något som jag verkligen kan relatera till. Jag växte själv upp så och vet att det är svårt att slå sig fri från de förutfattade meningar som alla har om alla andra. Om man nu bryr sig om vad andra tycker och låter andra definiera vem man är. Tänk vad andras oförsiktiga kommentarer kan ställa till, speciellt när det handlar om barn.

Här är det inte brottet eller vem som gjorde det som är det viktiga. Det handlar mer om hur närstående till den fällde drabbas av brottet. Ja, hela samhället faktiskt. Jag hoppas verkligen att bevis, eller bristen på dem, är viktigare vid fällande av en brottsling, men egentligen så vet jag nog bättre än så. Poliser som jobbar/tänker på det sätt som alla utom Vidar gör borde få sparken.

Boken är uppdelad i tre delar, där varje del utspelar sig under en viss tid (med början under 1994, 2004 och 2017). Jag skulle säga att uppdelningen är föredömlig. Här har en del författare något att lära. Det finns inget hoppande fram och tillbaka. Verkliga stora och viktiga händelser får också vara med, som stormen Gudrun och tsunamikatastrofen. Det gör alltid så att den uppdiktad historia känns mer sann.

Järtecken är en riktigt tragisk berättelse och faktum är att jag skulle vilja sätta den i händerna på alla som fryner åt hela genren "deckare". Precis som med vanliga romaner så finns det bra och så finns det dåliga deckare. Detta är en av de bra. Oavsett vilken genre du vill placera den i.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 1 328 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Järtecken: Lottens bokblogg, enligt O och Litteraturkvalster & småtankar