Bok: När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka

Författare: Julie Otsuka
Titel: När kejsaren var gudomlig
Genre: Drama
Antal sidor: 167
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: When the emperor was divine
Översättare: Ulla Roseen
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2002 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 januari 2024




Första meningen: Anslaget hade dykt upp under natten.

Baksidetext
Februari 1942. Solen lyser över Berkeley i Kalifornien. En kvinna stannar till utanför det lokala postkontoret, läser kallelsen som är uppsatt i fönstret och återvänder hem för att städa och packa. I likhet med tusentals andra japanska amerikaner - män, kvinnor och barn - har hon förvandlats till fienden, praktiskt taget över natten. Tillsammans med sin familj kliver hon på tåget som tar dem till ett interneringsläger i Utah. Där väntar barackerna, ökendammet, taggtråden och de många rädslorna.

Min kommentar
Egentligen så var det en annan bok av den här författaren som fanns på min önskelista, men När kejsaren var gudomlig var den som fanns på bokrean. Egentligen så är det väl lämpligt att börja med denna, eftersom det är hennes debut. Även om förlagen översatte dem i fel ordning. Jag har i vilket fall hört oerhört mycket om alla hennes böcker och det är inte helt omöjligt att det blir fler.

Tydligen så ska historien bygga på Otsukas egen familj och det som hände dem. Denna förfärliga tid i människans historia. Helt urskillningslöst skickades samtliga amerikaner med japanskt ursprung till läger för internering. Ett väldigt bra sätt att skaffa sig fiender på. Vilket å andra sidan även bombning av ett land som man inte är i krig med är. Andra världskriget tog verkligen fram det allra sämsta ur människan. Lite som nu. Om man betraktas som fienden, av ett helt land, då är det lätt att man blir just det.

Detta är ett perfekt exempel på att det väldigt sällan krävs speciellt många ord för att berätta en historia. Boken är bara drygt 160 sidor lång. Historien är väldigt enkelt berättad, vilket gör att det blir mycket effektfullt. Väldigt sakligt berättas bara det som hände, helt utan frossande i tragiska livsöden och sentimentalitet. Faktum är att det i stort sett berättas helt utan känslor. Själva skeendet får göra jobbet, inte orden. Det hemska blir extremt tydligt när orden inte är i vägen.

Huvudpersonerna har inte ens namn, vilket gör att detta skulle kunna vara vilken familj som helst. Jag vet inte om det beror på tiden eller den japanska mentaliteten, men de rättar in sig i ledet så fogligt och stoiskt, bara accepterar det som göra mot dem. De tvingas förneka sitt ursprung och det gör mig så ledsen. En viss förståelse kan jag ha för att vänner och grannar inte agerar. Det är självklart för att inte själva stämplas som fiender till landet. Bara genom att förknippas med japaner.

Jag önskar verkligen att jag kunde säga att det som händer i När kejsaren var gudomlig aldrig skulle kunna hända igen. Just interneringen har jag lite svårare att se skulle ske i dag, i en demokrati, men hatet mot en helt folkgrupp består dock. Det är bara folkgruppen som skiftar.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 26 300 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om När kejsaren var gudomlig: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Kattugglan