Bok: Under två timmar av Hanna Landahl

Författare: Hanna Landahl
Titel: Under två timmar
Genre: Drama
Antal sidor: 282
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Staffan & Anna 1
Förlag: Bokfärlaget Polaris
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 december 2024




Första meningen: Jag orkar inte mer

Baksidetext
Överallt finns de. De där ansvarsfulla människorna som håller sig i trim, som satsar hårt och springer långt och snabbt. Staffan är inte en sådan man. Han tränar inte alls faktiskt. Därför är han ansvarslös. Och dessvärre också betydelselös, , åtminstone i sina egna ögon. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningar och alltför långa, grå myndighetskorridorer på Migrationsverket där han prövar asylärenden har han tappat bort sig själv och den status han en gång hade. Men nu är det dags att ändra på det. Staffan bestämmer sig, uppumpad av Håkan Hellströms musik, för att göra det alla andra gör. Han ska springa Göteborgsvarvet och han ska göra det med bravur – på under två timmar.

Min kommentar
Det var fortfarande lite kvar av december när jag hade läst klart allt jag tänkt. Plus lite till. Jag tänkte att jag ville ha en ganska tunn och snabbläst bok och fastnade för Under två timmar. Som ju dessutom utspelar sig i Göteborg, där jag (nästan) befann mig när jag började läsa.

Man skulle kunna kalla det här en övning i frustration. Varken Staffan eller Anna känns som vuxna människor. De låter saker bara hända, i stället för att aktivt fatta beslut. Bara för att de är rädda att välja fel. Då gissar jag att det är lätt att tappa bort sig, eller egentligen aldrig hitta sig, när man inte ens börjar fundera över vad man egentligen tycker. Om något.

För mig så är det ett något jobbigt upplägg på boken. Här är det tillbakablickar till förbannelse. Mitt i en händelse så börjar Staffan se tillbaka på något som hände för längesedan och den tråden är så lång att jag har glömt var vi var innan den började. Det är omöjligt att hålla reda på vad som händer nu och vad som redan har hänt.

Staffan känns som ett stort barn, som aldrig någonsin har behövt ta ansvar för något. Jag blir bara irriterad när en vuxen människa, på nästan 40 år, försöker leva upp till andras, inbillade, förväntningar. Och på vuxna människor som får andra att må dåligt för att de inte är/gör som dessa andra tycker att man ska vara/göra. Man ska göra det man själv blir lycklig av. Hur kan man ens tro att man definieras av hur långt man kan springa, hur fort?

Anna är faktiskt inte mycket bättre. Jag får inte en alltigenom bra känsla för henne heller. Hon frågar mycket, men bryr sig inte om att lyssna på svaret. Jag känner mig också tudelad för människor som påtvingar andra sina egna åsikter och människor som gör saker för att det ser bra ut. För att de ska kunna visa upp för andra i ett "se vad jag gör, vad duktig jag är".

Det här känns som en ganska trolig människotyp ändå, om man tänker på män som är runt 40. De där som drar på sig fin märkesutrustning för att ge sig ut och jogga/cykla/spela paddel och så vidare. Lögnerna som Staffan dukar upp är inget vidare och det blir bara värre och värre. Vilket ju är trovärdigt. När man väl har börjat ljuga så blir det lätt en snöbollseffekt av alltihop. Det som Staffan till slut gör kan tyckas vara osannolikt, men fenomenet verkar bli vanligare och vanligare. Det är en affärsidé nu. Passar dem som inte har något emot att fuska, som tycker att yta är allt.

Kanske hade jag tyckt bättre om Under två timmar om jag hade gillat Håkan Hellström, som får väldigt mycket utrymme, men jag delar inte Staffans musiksmak. Heller. Det kan ju vara jag som är konstig, men jag kan inte alls relatera till detta. Dock är det bra gjort att inte får mig att avsky Staffan (och Anna). Jag blir både irriterad och frustrerad, men tycker inte direkt illa om dem. Bara det de gör. Och inte gör. De är typiska människor som jag hade valt att inte umgås med.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,14 i genomsnitt (beräknat på 84 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Under två timmar: Lottens bokblogg, Just nu - just här och C.R.M. Nilsson