Film: Släpp taget (2024)

Titel: Släpp taget
Originaltitel: Släpp taget
Genre: Drama
Regissör: Josephine Bornebusch
Manus: Josephine Bornebusch
Skådespelare: Josephine Bornebusch, Pål Sverre Hagen, Sigrid Johnson, Leon Mentori, Tone Danielsen
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Sverige
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 6 december 2024





Handling
Stella är en trött och ständigt passivt irriterad mamma, med ett extremt kontrollbehov. Medan Pål Sverre Hagen är den egotrippade pappan som en dag kommer hem och säger att han vill skiljas.

Det är inte så förvånande eftersom äktenskapet verkar ha förvandlats till en trist härva av logistik, men Stella vägrar, och insisterar på att familjen först ska göra en sista resa tillsammans. Inte till någon härlig semesterresort, utan till Skånes ödsligaste landsbygd, där den ilskna tonårsdottern ska tävla i poledance.

Min kommentar
Släpp taget hade jag tänkt att vi skulle se till julen, men sedan hörde jag av flera stycken att den är mycket sorglig. Om det är något sambon avskyr så är det filmer han blir ledsen av. Alltså tänkte jag att det var bäst att se den utan honom och när han var på julfest passade jag på.

Josephine Bornebusch har en fantastisk förmåga att skildra vardag och relationer. Precis som de är. Hon vågar verkligen peta i det som är jobbigt och gör ont. Jag kan så relatera till både kontrollbehovet och den självpåtagna projektledarrollen. Igenkänningen är hög, både från mitt och andras liv.

Det finns väldigt mycket man kan säga om den här filmen, men det tänker jag inte göra. Jag tror att ju mindre man vet desto bättre är det. Så jag tänker att jag bara tar det lite kort. Det är helt omöjligt för mig att inte fundera på vilket som kom först - mammas kontrollbehov eller pappas fullständiga ointresse för allt som har med hem och barn att göra. Ingen har egentligen tid eller ork för att lyssna eller se varandra. Mest på grund av att barnen har blivit odrägliga just för att ingen lyssnar eller ser. För mig blev de för mycket, men det är ju inte alls konstigt att de har blivit sådana. Det känns ju också typiskt att en, vars jobb är att lyssna, helt glömmer bort det hemma.

Skådespelarna här är inget annat än fantastiska. Egentligen kände jag bara till Josephine Bornebusch själv (trodde jag) och det vet jag ju att hon är riktigt duktig. Det visade sig att jag sett både Pål Sverre Hagen och Sigrid Johnson i annat, men då bara i mindre roller. Nu fick de blomma ut ordentligt.

Den enda invändningen jag eventuellt kan ha är att upplösningen kanske blev lite väl tillrättalagd. Men jag köper den faktiskt rakt av. Förmodligen för att jag behöver göra det. Så modigt och starkt att kräva den där familjeresan. Och så nödvändigt.

Att Släpp taget är otroligt berörande kom inte som någon överraskning, men någon gråtfest blev det inte för min del. Den är både rolig och sorglig och blev bästa film 2024.


På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 10 441 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 4,7k betyg).
Jag ger den 4,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig