Bok: Mitt liv som död av Håkan Mattsson

Författare: Håkan Mattsson
Titel: Mitt liv som död
Genre: Thriller
Antal sidor: 291
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Livet och döden 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 november 2024




Första meningen: Han tar samma väg hem från skolan som alltid.

Baksidetext
Just som Mathias tror att lugnet till sist infunnit sig dyker det upp nya hot från den mystiska stiftelsen ute på Lidingö. Hans vuxna dotter Hannah är fast besluten att avslöja vad som i åratal pågått på Institutet, handlingar vars konsekvenser skördat så många offer.

Men Mathias tvekar. Ska han verkligen fortsätta gräva i mysteriet? Är han beredd att riskera sin egen familjs säkerhet för att få fram sanningen? Men så försvinner Hannah plötsligt efter ett tv-framträdande hos Malou och han har inte längre något val.

Återigen utmanas Mathias världsbild och tvingar honom att konfrontera sin uppfattning om livet och döden. Och när historien stegvis nystas upp närmar sig en sista överraskning – något som inget har kunnat förbereda Mathias på.

Min kommentar
Mitt liv som död dök upp som en överraskning från förlaget och det var väl helt okej. Jag har ju ändå läst de två första delarna och trots att jag blev besviken på förra boken så tyckte jag att det kunde vara intressant att få veta hur i hela friden allt detta skulle sluta. I november var det mycket månad kvar när jag hade läst klart allt jag planerat och då plockades den fram.

Första boken tyckte jag om, mycket. Jag vet inte om den andra (och även denna) är skrivna helt annorlunda eller om jag inte brydde mig om det för att det var så spännande, men dessa två senare har blivit lite av en besvikelse.

Jag kan börja med det som störde mig allra mest. Jag höll på att bli tokig på alla fysiska reaktioner på känslor, som texten är fullkomligt nedlusad av. Alla känslor (av negativt slag, åtminstone) åtföljs av en fysisk reaktion. I stället för att beskriva känslan så föredrar jag när det berättas vad som händer karaktären, som får den att känna så. På det sättet kan jag få känna själv. På mitt eget sätt. Det är oerhört sällan som jag upplever en isklump i bröstet, gälla varningsklockor som ringer, kallsvettningar som bryter ut i pannan, något som vaknar till liv innanför bröstbenet, rysning över ryggen, härdsmälta i magtrakten, iskall oro som exploderar i maggropen. Och detta är bara ett urval som jag hittade under läsningen av ett tiotal sidor. Jag ogillar i allra högsta grad att få (andras) känslor nedtryckta i halsen.

Karaktärerna är inte speciellt många, men fortfarande är det så att ingen av dem är speciellt trevlig. De fortsätter dessutom att bete sig märkligt. I den här boken är det mest Hannah som stör mig. Hon är helt sanslöst korkad och agerar/reagerar som en treåring. Jag tycker inte att det är ett dugg modigt att göra som hon, bara ogenomtänkt och dumdristigt. Hassan är i alla fall med på tok för lite. Han har, i de tidigare böckerna, varit den enda som känns rimlig.

Dokumentet som Alice skrev var tragiskt på riktigt, men det lyckades ändå inte beröra mig. Kanske även detta på grund av alla känslor som får fysiska reaktioner. Ett stort problem med allt är de genomonda karaktärerna. Även den allra ondaste människa brukar ha någon positiv egenskap (tänker jag). Kanske bara så lite som att man är snäll mot katten. De här människorna har inte ett enda försonande drag.

Hela grejen med den här "forskningen" upplever jag som otroligt obehaglig. Jag gillar verkligen inte när döden/livet efter döden förhärligas. Som att allt löser sig och blir bra när vi dör. Rent krasst så borde ingen vilja vara kvar i livet då. Dessutom så är det högst osannolikt att man skulle kunna lyckas att skapa bilder av ett EEG. Men strunt samma. Det är inte det som är det viktiga.

I Mitt liv som död knyts alla trådar ihop. Jag tror inte att det finns en enda oklarhet kvar. Historien är egentligen både spännande och intressant, men det förtas av att allt berättas för mig. Jag känner nog att man måste lita på sin läsare och inte utgå från att allt, inklusive varenda känsla, måste beskrivas.

På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mitt liv som död: Jag kan inte hitta någon.