Bok: Höstdåd av Anders de la Motte

Författare: Anders de la Motte
Titel: Höstdåd
Genre: Thriller
Antal sidor: 420
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Årstidskvartetten 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 november 2024




Första meningen: Vattnet började sin resa i mörkret någonstans djupt nere i åsen.

Baksidetext
En augustikväll 1990 tältar fem barndomsvänner vid ett nedlagt stenbrott på en skånsk ås. De har tagit studenten och nu väntar det riktiga livet. Men när morgonen gryr flyter det en kropp i stenbrottets vatten. En tragisk olycka fastslår polisutredningen, men alla är inte övertygade.

I tjugosju år förblir händelsen ett sår i bygden. Och när den gamle polischefen ersätts av Anna Vesper, nyinflyttad mordutredare från Stockholm, börjar dunkla krafter sättas rörelse. Snart har Anna inget val. Hon måste öppna ärendet från hösten 1990. Hösten som få vill prata om men som ingen kan glömma.

Min kommentar
Anders de la Motte är väldigt produktiv och efter att nu ha läst sju böcker av honom så kan jag med säkerhet säga att han är en av mina favoritförfattare. När jag får förmånen att följa en författare från början så brukar jag försöka behålla detta med att läsa böckerna i den ordning de kommit ut. Nu hade då turen kommit till Höstdåd.

Detta är andra delen i Årstidskvartetten, men till skillnad från de flesta andra serier som påstås vara fristående så är denna verkligen det. Åtminstone så här långt. Tema och geografiskt område är ungefär samma, men inga karaktärer är gemensamma. Här är idel nya bekantskaper.

De senaste åren tycker jag att det har varit mer regel än undantag att det ligger en händelse långt bak i tiden som är grunden till det nutida brottet. Så är det även här. En tråd utspelar sig 1990 och den andra 2017. Ungefär fram till halvvägs in i boken så får de vartannat kapitel. De är väldigt olika varandra, men minst lika intressanta. Under resans gång så misstänker jag nog alla, somliga mer än andra. Jag funderar hela tiden, precis som Anna, över andras bakomliggande motiv. Till allt de säger och gör. Däremot så fick man en ledtråd, en bra bit in, som jag tyckte berättade hur. Dock inte vem. För mig var den springande punkten om Anna var en så bra människokännare som hon trodde.

Karaktärerna är inte jättemånga och de är riktigt bra beskrivna. Anna stör mig omåttligt mycket, inte generellt, men det här med att hon och hennes dotter inte pratar alls om pappan. Varken hur han var när han levde eller hur det var när han dog. Han nämns inte i något samtal överhuvudtaget. Man kan liksom inte bara låtsas att en så viktig person inte har funnits. Och gubbarna som håller varandra om ryggen, de gör mig så otroligt arg. Det är så typiskt, de som har makten gör allt för att behålla den och de tycker sig stå över lagen. Lagar och regler är bara rekommendationer. För dem i alla fall.

Tempot är väldigt långsamt och det är nästan vilsamt att läsa. Trots det hemska som händer/har hänt. Det finns ingen krystad stress. Allt liksom lunkar på, i ett bra och angenämt tempo. Naturen är väldigt viktig här också, det är nästan så att den är en egen karaktär. Och det där glömda stenbrottet har jag letat efter, ordentligt, på Google Maps. Dock utan att hitta det. Än.

Hur stor den här byn är, är för mig högst oklart. Den är så liten att alla känner alla, men så stor att den har en välbemannad polisstation. I min värld så är de två sakerna motsatser, men i det stora hela så spelar det ingen som helst roll. Det är inte det som är det viktiga. Jag skulle så gärna vilja kunna hävda att så här kan det väl ändå inte gå till. Det kan det ju egentligen inte heller, men jag tror att liknande händer oftare än vad vi vill tro.

Höstdåd är bättre än förra boken, tycker jag och jag tror att man nog skulle kunna kalla det ett familjedrama, mer än något annat. En händelse, långt tillbaka i tiden, på påverkat och fortfarande påverkar alla i byn. Man pratar inte om det, men den ligger som en hotande skugga över allt och alla. Det är en riktigt tragisk historia om vänskap, vars fasta punkt är att ingen bryter sig loss, och om vad man gör för att skydda de sina.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,07 i genomsnitt (beräknat på 1 927 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Höstdåd: Just nu - just här, Tankar från en samlares hjärna och Litteraturburen