"Oceanen vid vägens slut" av Neil Gaiman

Författare: Neil Gaiman
Titel: Oceanen vid vägens slut
Genre: Fantasy
Antal sidor: 219
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The ocean at the end of the lane
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 oktober 2017




Första meningen: Jag hade svart kostym och vit skjorta, svart slips och nyputsade glänsande svarta skor: kläder som jag i vanliga fall kände mig obekväm i, som om jag hade på mig en stulen uniform, eller klätt ut mig till vuxen.

Baksidetext
En man återvänder till sin barndoms trakter på den engelska landsbygden. Till en början har hans biltur inget mål, men snart står det klart vart hans undermedvetna har fört honom: till en bondgård med en liten ankdamm strax bakom. För länge sedan bodde familjen Hempstock där: elvaåriga Lettie, hennes mamma och mormor. Märkligt nog bor mamman och mormodern kvar, lika gamla som de var då för fyrtio år sedan, men Lettie är borta.

Mannen sätter sig på den gröna bänken bredvid dammen och genast börjar han minnas året då han var sju: hur gruvarbetaren som handlade med opaler en morgon låg hopsjunken i baksätet på en bil i vägrenen. Död. Och hur Lettie försvann. Stunden på bänken vid dammen för honom tillbaka till våren då ondskan i en hemhjälps skepnad kom in i hans barndom och då hans världar - både barnets fantastiska och de verkliga - förändrades för alltid.

Min kommentar
Jag har hört så otroligt mycket om Neil Gaiman, nästan bara bra saker. Till slut så blev nyfikenheten för stor och den här boken slank ner i varukorgen på bokrean 2015. Sedan blev den stående där och jag fortsatte höra bra saker om Neil Gaiman. I år tog jag med Oceanen vid vägens slut på min boktolva, så den helt säkert skulle bli läst.

Det här blir inte på något sätt ett inlägg som är lätt att skriva. Jag tror att det är bra om man inte vet för mycket om den här boken när man läser den. Om det nu mot förmodan skulle finnas någon kvar som inte har läst den. Jag hade i alla fall ingen som helst aning om vad jag hade att förvänta mig. Överraskningen var total. Lite som ett hårt slag i huvudet. Fast på ett fint sätt.

Jag brukar ha svårt för barn som berättare, men det är inget som jag ens funderar över här. Precis så här var det, i alla fall när jag var liten. Det handlar lite om barndomens magi, när inget var underligt, knappt fick en att lyfta på ögonbrynet. Allt gick under kontot "magiskt" och bara accepterades. Jag kan verkligen känna igen mig i denna namnlösa pojke.

Pojkens föräldrar stämmer ganska bra med hur det var på 70-talet, man fick helt enkelt, oftast, klara sig själv. Och det gjorde man också. Nu var den här pojkens föräldrar lite värre än genomsnittet, men ändå. Det hindrar mig inte från att bli ledsen över deras sätt att se på, till exempel, husdjur.

Berättelsen är en magisk saga, sedd genom en vuxen mans barnögon. Det är barnets lite obegripliga och förvanskade minnen, som med en vuxens ögon får en annan innebörd. Jag saknar nog barnets sett att se på saker och ting. Lite.

Det är stämningsfullt, lågmält och känns nästan lite mysigt, trots alla hemskheter som händer. En scen (den med masken och foten, för dig som har läst) fick mig att vrida mig lika mycket som masken. Så äckligt. Det där kommer att leva kvar hos mig väldigt länge. Precis som mycket annat.

Boken är underlig, minst sagt, men inte alls på något dåligt sätt. Jag är i alla fall trollbunden. Den är tydligen kategoriserad som fantasy, men jag skulle nästan rösta mer på skräck. Eller saga. Med skräck. I Sverige har den av någon anledning klassats som ungdomsbok (tonår), men jag tycker nog inte att den är det. I så fall inte bara det. Enligt författaren själv så är det en vuxenbok.

Det är imponerande att få ihop en sådan här berättelse på så få sidor. Ett tips till andra, mer långrandiga, författare kanske. Det kommer definitivt att bli mer Gaiman för mig.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 270 betyg).
På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 343 794 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Oceanen vid vägens slut: C.R.M. Nilsson, Bokhyllan och aldrig bara ord.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.