Bok: Dimma av Ragnar Jónasson

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Dimma
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 256
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Mistur
Översättare: Arvid Nord
Serie: Hulda Hermannsdóttir 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 januari 2025




Första meningen: Hulda Hermannsdóttir slog upp ögonen.

Baksidetext
1987. En isolerad bondgård på östra Island. Snöstormen borde ha hållit alla främmande människor borta, men det har den inte gjort. Paret som bor på bondgården borde inte heller ha släppt in den oväntade gästen. Men det gjorde de. En oväntad gäst. En lögnare. En mördare.

Alla kommer inte att överleva natten. Och det kommer att bli ett fall som ska hemsöka kommissarie Hulda Hermannsdóttir för alltid.

Min kommentar
När jag planerade min januariläsning så tänkte jag att jag börjar med en tunn bok så jag kommer igång snabbt. Dimma har verkligen inte många sidor, men den dessutom så spännande att man lätt kan läsa den på en dag. Vilket jag inte gjorde, men nära på.

Eftersom det var fem år sedan jag läste förra boken så ställde det till lite problem för mig. Böckerna i serien går, förutom detta, baklänges så man vet redan vad som har hänt i Huldas liv. Mitt problem är att jag minns att det var något med hennes dotter, men exakt vad var jag lite osäker på. Jag önskar lite att jag hade väntat med alla böckerna och läst dem direkt efter varandra.

Den här isolerade och ödsliga miljön är något som jag verkligen går igång på. Jag bara älskar den klaustrofobiska känslan som liksom osar ut från sidorna. Förutom att den där bondgården ligger helt isolerad också i vanliga fall så är det dessutom snöstorm och kyla så de är helt avskurna. Passande nog så var det liknande väder här också, men inte alls lika mycket snö.

Karaktärerna är inte många, bara en handfull, och de är mänskliga. Även om nu ingen är direkt sympatisk. Alla har de sina egna demoner att fajtas med. En hel del aktuella samhällsfenomen avhandlas. Boken är fantastiskt innehållsrik, med tanke på de få sidorna.

Det är en väldigt mörk historia som vecklar ut sig och det är så spännande att jag knappt kunde lägga ifrån mig den. Den är dessutom otroligt snyggt upplagd. En bra bit in i boken så förstår man visserligen hur det hänger ihop, men det blev ändå nästan så att jag drog efter andan när den ena knorren efter den andra presenterades.

Ragnar Jónasson är en författare som jag helt klart ska läsa mer av, men jag tycker det är lite oklart vilka böcker som hör ihop. Alla verkar ha lite med varandra att göra och då blir det lite oklart i vilken ordning de ska läsas. Den här serien är inte ett dugg fristående, om nu någon skulle få för sig det. De hör ihop i allra högsta grad. Däremot så kan just denna läsas i motsatt ordning, men underligt nog så rekommenderar jag att man läser böckerna i den ordning det är tänkt. Alltså omvänd kronologi. Det är inte många författare som skulle ro det i land och det ger faktiskt en extra dimension.

Dimma är en typisk isländsk bok. Här finns inga onödiga ord, allt är effektivt berättat. Trots fruktansvärda händelser så är det skildrat på ett lugnt och långsamt sätt. Inget frossande i våld och blod.

På Goodreads hade den 3,94 i genomsnitt (beräknat på 8 948 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dimma: Lottens bokblogg, Ugglan & boken och och dagarna går