Film: Sommartider (2024)

Titel: Sommartider
Originaltitel: Sommartider
Genre: Drama
Regissör: Per Simonsson
Manus: Joakim Luciani, Per Simonsson
Skådespelare: Valdemar Wahlbeck, Lance Hedman Graaf, Ville Löfgren, Kulas Xawier, Phoenix Parnevik
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Sverige
Längd: 97 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 19 januari 2025





Handling
En berättelse om hur det legendariska bandet Gyllene Tider blev en av Sveriges största popsensationer. Per är en ambitiös outsider i skolan, som upptäcker vänner för livet genom musikens kraft när han hittar MP, Micke, Anders och Göran. Trots svårigheter slår bandet igenom i början av 80-talet, då deras hitlåtar om livet i en liten stad gjorde dem till en rikstäckande sensation.

Min kommentar
I somras, när Sommartider, gick upp på biograferna så var jag sugen på att gå på bio och se den. Så blev det inte och jag har väntat och väntat på att den skulle komma till en streamingtjänst. När den väl kom så kunde jag inte vänta, utan det fick helt enkelt bli en söndagsfilm också.

Så här är det. Jag var (är) ett Gyllene Tider-fan. Mitt flickrum var i stort sett tapetserat med bilder på dem. Och ja, jag var med ända från första början. När jag köpte det första albumet, samma dag det släpptes, så sa jag till mina kompisar att den där Per Gessle, han är ett musikaliskt geni. Med precis de orden. Alla skrattade. Hånfullt.

Musikbiografier verkar passa mig, åtminstone när de handlar om artister som har varit viktiga för mig. Och Gyllene Tider var det viktigaste av allt under några år på 80-talet. Så att det var en hel del som inte stämde i filmen var ju uppenbart, men att den är nästan sann framgår ju i undertiteln. Tidslinjen är inte direkt korrekt. Man kan kanske säga att filmen mer berättar hur det kändes, än hur det var. Visst hade det varit kul med en mer sann film, men detta funkar så bra så.

Castingen har man väl knappt kunnat missa en massa åsikter om, men jag tycker att den var bra. Utseendemässigt är det väl så nära man kan komma utan att klona. Några bra skådespelare var de dock inte, men däremot så fick de fram hur det var att vara ung på 80-talet. Till min stora glädje så fick min favoritlåt, Flickan i en Cole Porter-sång, vara med som ett litet embryo. Och Per Gessles lilla kameo fick mig att tjuta till.

Väldigt mycket av handlingen kom tillbaka till mig i ett "ja, just det, det minns jag ju" och det var verkligen som att förflyttas tillbaka till den tiden. Favoritscenen, som jag inte vet om den stämmer eller ej, är i inspelningsstudion när MP säger "Så här gör vi i Halmstad". Jag hoppas det är sant, jag vill det. Och de där planeringsteckningarna är de på riktigt? Det är nog det jag är allra mest nyfiken på.

När jag sätter betyg på Sommartider så är jag inte ett dugg objektiv. Det är en film som på ett prefekt sätt matchar låtarna och nostalgikänslan rusar genom taket. Jag ser den med ett leende på läpparna och mer än en tår i ögat.


På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 1 154 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 1,1k betyg).
Jag ger den 5,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig