Bok: Madame Terror av Jan Guillou

Författare: Jan Guillou
Titel: Madame Terror
Genre: Thriller
Antal sidor: 416
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hamilton 11
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2026




Första meningen: Den första versionen var uppenbart lögnaktig.

Baksidetext
När den ryska ubåten Kursk gick under i Barents hav på grund av ett amerikanskt misstag stod det klart för världens alla spionorganisationer att Ryssland hade utvecklat en överlägsen ubåtsteknologi. Palestinierna som alltid varit i tekniskt underläge insåg att tillgången till en rysk superubåt för första gången skulle ge dem ett övertag.

Uppdraget att genomföra den största terroristattacken i världshistorien går till den kvinnliga brigadgeneralen Mouna al Husseini. Hon inser direkt att problemen i motsättningen mellan rasistiska ryska officerare och högt utbildade palestinier är oöverstigliga. Och att projektet bara kan genomföras om man finner en fartygschef som inte är rysk men som talar perfekt ryska och helst även är dekorerad med Röda Stjärnan samt Rysslands finaste orden - Rysslands Hjälte - och gärna med den palestinska Hederslegionen. Och därtill är äkta hög sjöofficer.

Den omöjliga kombinationen fanns i verkligheten och var en gammal vän till Mouna al Husseini.

Från det ögonblick viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton steg ombord på U-1 Jerusalem förändrades allt.

Min kommentar
Jo, men så atte ... Jag har då kommit till den elfte delen i Carl Hamilton-serien, Madame Terror. En bok som tydligen inte skulle ha skrivits, eftersom Jan Guillou sagt att det inte blir någon mer efter den tionde.

Här är det då ubåtar. De är en stor del av handlingen. Jag är ganska säker på att jag har sagt det förut; jag hyser en stark hatkärlek till ubåtar. Det finns nästan inget som kan hålla mig så i ett järngrepp som när man kastar in en ubåt i handlingen. Jag låter det vara osagt om det är anledningen till att den här boken funkar så bra för mig.

Möjligtvis så kan man inte kalla detta för en "riktig" Hamilton-bok. Han dyker inte upp förrän efter drygt hundra sidor. Även om han har en viktig roll så spelar han dessutom andrafiolen. Den här gången är det den gamla vännen/kollegan Mouna al Husseini som är huvudperson.

Ju närmre jag kom slutet desto mer orolig blev jag för hur allt skulle sluta. Det fanns en del tänkbara alternativ som skulle ha gjort mig fientligt inställd. Jag tycker att han fick ihop det bra. Dock inte att förväxla med trovärdigt.

Guillou har ju den speciella egenheten att han väver in verkliga politiker i sina påhittade handlingar. Det blir väldigt effektfullt, men samtidigt lite jobbigt. Att han ofta är väldigt träffsäker kan jag överhuvudtaget inte argumentera mot. Det blir som science fiction, men med politik i stället för vetenskap. Vad skulle dessa politiker göra om det här hände, typ. Det får i alla fall mig att fundera på vad som är sant och inte. Och vad som skulle kunna vara sant.

I mångt och mycket så är den här boken ett politiskt ställningstagande och kritik mot världens syn på Gaza-konflikten. Som fortfarande gäller, efter tjugo år. Det är mycket tydligt vad Guillou står i den här frågan. Grundtanken är både fin och genomtänkt. Tyvärr är den nog också osannolik.

Lite som jag funderade över under läsningen är om det kan vara en slump att många av de ryska namnen verkar vara hämtade direkt från stora sovjetiska hockeyspelare. Något jag har funderat på tidigare, men här dyker både Petrov, Charlamov, Kasatonov och Larionov upp. Nästan för många för att det ska vare en tillfällighet. Och så min lilla käpphäst, det här med 9/11. Det stör mig så ofantligt när man skriver så på svenska. Förutom att det stör mig så är det ju dessutom helt fel. Vad jag vet så har inget speciell hänt 9 november.

Madame Terror är en politisk thriller med ett mycket tydligt ställningstagande. Jag delar i stora drag Guillous syn på konflikten, men bokens höga betyg kommer inte därifrån. Det kommer från den intensiva spänningen, den tekniska trovärdigheten och den skickligt uppbyggda handlingen. Däremot saknade jag den där känslomässiga dimensionen som hade gjort den till en fullträff. Annars är den faktiskt genial.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,69 i genomsnitt (beräknat på 1 432 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Madame Terror: Läsfåtöljen