I morgon är det dags att börja jobba igen, något jag helst inte tänker på just nu. Semestern var bra, många upplevelser och fantastisk miljö. Och så tacksam jag var att jag befann mig i 14 grader och regn när det var över 36 grader hemma.
I min Jan Guillou-/Carl Hamilton-odyssé har jag nu kommit till elfte delen, Madame Terror. Ett av de nyare tillskotten i serien, den släpptes 2006. Ubåtar är en stor del av handlingen, något jag känner hatkärlek för. Precis som vanligt så använder sig Guillou av verkliga politikers namn. Det tycker jag är kul. Lite nyfiken är jag på hur han ska få ihop det på slutet 🤔
Min smakebit är från sida 256-257:
George W Bush insåg att han helt enkelt måste försöka ställa den ryske presidenten mot väggen med påståendet om att vapnen som använts var ryska. Men det skrattade Vladimir bara åt och låtsades först tro att George faktiskt anklagade honom för att ha anfallit USA:s närmaste allierade. Det skulle se ut, det.
Putin var inte på något sätt ovänlig, tvärtom underströk han deras gamla vänskap flera gånger under samtalet. Men George W Bush kände sig ändå provocerad att ställa vad han bedömde som en hård och avgörande fråga.
"Vladimir, säg mej nu en sak alldeles ärligt. Har Ryssland sålt moderna kryssningsmissiler till Iran, sådana som går att avfyra från deras Kilo-ubåtar?"
"Men käre vän och president!" utbrast Putin. "För det första kan väl vilka som helst kryssningsmissiler avfyras från i princip vilka ubåtar som helst, vi har ju närmast en internationell standard för torpedtuber. De är nästan alltid 533 millimeter. Men bortsett från det så är det alldeles klart att Iran inte har offentliggjort några sådana vapenköp från Ryssland."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar