Titel: Maestro
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 365
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Maestro
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn
Serie: Gudmundsson & Skeisvoll 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 juni 2026
Första meningen: Den här morgonen, fyra dagar innan ljuset släcktes, stod journalisten Viljar Ravn Gudmundsson bredbent i sammanträdesrummet och njöt av atmosfären omkring sig.
Baksidetext
Journalisten Viljar Ravn Gudmundssons karriär är på väg utför. Förr var han den stora stjärnan på lokaltidningen i den norska småstaden Haugesund, och hade fullt sjå med att stå emot anbuden från Oslotidningarna. Men efter ett ödesdigert misstag går Viljar från stjärna till iskall på redaktionen. Samtidigt kämpar han privat med att ta hand om sin ADHD-diagnostiserade son, och inte minst med att hantera sina egna ångestattacker.
När Viljar en dag får ett mejl av någon som påstår sig vilja straffa människor som undkommit rättvisan, skickar han det bara förstrött vidare till polisen. Nästa dag hittas en kvinna mördad. Och snart trillar ännu ett kryptiskt mejl ner i Viljars inkorg ...
Lotte Skeisvoll leder polisutredningen. Många rynkar på näsan åt att hon 32 år ung blivit utnämnd till kriminalkommissarie, men Lotte själv – paragrafryttare och närmast tvångsmässigt överambitiös – tycker att hon borde ha fått chansen betydligt tidigare. Men nu möts hon av en gärningsman som ständigt verkar ligga steget före. Först när det framkommer att morden tycks spegla scener ur populära kriminalromaner står hon inför ett genombrott.
Min kommentar
För en faslig massa år sedan fanns det en norsk bokbloggare, som även skrev på en bok. Han heter Geir Tangen och boken han höll på att skriva var Mestro. Den kom ut på svenska 2018 och sedan dess har den faktiskt stått oläst i min hylla. Min plan var egentligen att läsa den under semesterresan till Norge, men sedan upptäckte jag att den inte fanns som e-bok och då fick jag göra en snabb omplanering och läsa den innan i stället. Det funkar ju det också.
Egentligen så är det här ett bra exempel på hur jag vill ha mina deckare. Ingen romantik överhuvudtaget. Minimalt med privatliv. Och så blir det nästan lite meta. Här finns många referenser till andra deckare. Till och med författarens eget namn är med. Jag gillar det.
Två huvudpersoner finns det och jag är inte så glad i någon av dem. Journalisten Viljar är inte särskilt sympatisk. Inte ens innan det där hände, som fick hans stjärna att dala. Polisen Lotte kan inte vara så lätt att jobba med. Enligt henne finns det bara två sätt att göra saker; hennes sätt och fel sätt. Om man slår upp tvångssyndrom så finns det en bild på henne där. På något skruvat sätt så gillar jag dem ändå. Jag kan känna med dem och de engagerar mig. Och kanske kan jag lite, lite relatera till Lotte.
Någon procedurdeckare är det inte. Faktum är att det inte finns några förhör alls och ingen utredning att tala om heller. Allt det sker när vi är någon annanstans. Det funkar bra det också. Morden är ganska råa, men jag tycker inte att vi får veta så mycket om dem. Förutom att de har hänt då och en övergripande bild. Inga blodiga detaljer alltså. Full av klyschor är den däremot, både vad gäller karaktärer, mordmetoder och mördare. När det är så här snyggt gjort, framför allt meningen(?), så blir det väldigt bra.
Vi får även ta del av mördarens tankar och det är väl något jag strängt taget inte är något fan av. Just den biten hade jag klarat mig utan. Dock ett plus för att de kapitlen inte är kursiverade. En då-tråd finns det så klart också. Något som tydligen är ett måste i en deckare. Det låter kanske som att det blir rörigt med alla olika trådar och berättare, men det är det inte.
Ungefär halvvägs in gissade jag mördaren. Jag minns inte vad det var som fick mig att haja till, men jag tror att det var något h*n sa. Det förstörde absolut ingenting. det fanns tillräckligt med annat som var ovisst och oväntat.
Maestro är en väldigt bra deckare och jag blev ju så klart sugen på att fortsätta läsa serien, men det visar sig bli oerhört svårt. Andra delen går inte längre att få tag i och den finns inte heller som e-bok att låna eller köpa. Det är inte alltid bra att vänta med att läsa böcker ...
Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.
På Goodreads hade den 3,60 i genomsnitt (beräknat på 1 251 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Maestro: Lottens bokblogg, Bokstunder och Boktanken

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar