Bok: Sommarboken av Emylia Hall

Författare: Emylia Hall
Titel: Sommarboken
Genre: Drama
Antal sidor: 314
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The book of summers
Översättare: Marianne Mattsson
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2026




Första meningen: Det är vita nätter som den här som Marika tar ner boken, när snön utanför tränger på mot fönsterluckornas hakar och rutorna är överdragna med frost.

Baksidetext
Beth Lowe arbetar på ett konstgalleri i London. En dag får hon ett tjockt brev med posten – ett brev som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Där framgår nämligen att hennes mamma, som hon inte haft kontakt med på många år, är död. I brevet finns också en bok med foton som mamman har gjort och döpt till Sommarboken.

Beth har under lång tid trängt undan sina barndomsupplevelser, men nu återvänder alla bitterljuva minnen. De förtrollande somrarna hos hennes bohemiska mamma i den lilla konstnärsstaden vid sjön i Ungern. Kontrasten mot det stillsamma livet hos pappa i England. Och den allra sista, fruktansvärda sommaren.

Min kommentar
Av någon anledning, jag minns inte längre vad det kan ha varit, så köpte jag Sommarboken på bokrean för tio år sedan. Kanske var det så att jag längtade så intensivt efter vår att boken blev oemotståndlig. Februari är ju den näst värsta månaden på året, enligt mig. Oavsett anledning så har den nu stått i hyllan i ett decennium och på något sätt känns det som en maxgräns.

Min uppfattning om den här boken skiljer sig markant mot mångas, märkte jag. För mig är det ett stort problem när någon tittar på ett foto, tas tillbaka drygt ett decennium och minns en sommar i detalj. Med dialog och allt. Detta upprepas då för sju somrar. Visst, jag minns också min barndoms somrar, men det handlar mer om en skarp bild, som ett foto, av någon speciell händelse, och en känsla. Någon dialog är det inte tal om.

Ibland händer det att språket i en bok står i vägen för upplevelsen och den här boken är ett sådant exempel. Det är så många utsvävningar. Så många liknelser och adjektiv. Så många upprepningar. Det är ett förfärligt ältande. Och hur många sätt finns det att beskriva något på? Ja, det kan man få en känsla av om man läser den här boken. Dessutom skorrar det betänkligt mellan en tioårings upplevelser som skildras med en vuxens ord. Jag känner mig mycket tveksam till om en tioåring använder sådana ord och tänker sådana tankar. Det är ett vuxet konsekvenstänk.

Det här var en bok som inte lockade till fortsatt läsning, tvärtom. Det tog verkligen emot varje gång jag skulle sätta mig med boken. Ända fram till slutet. Då brände det till lite. Själva avslöjandet av "hemligheten" kändes dock som en antiklimax. Jag kommer nog aldrig att förstå människor som reagerar så starkt på något. Att man gör det som sextonåring är förståeligt, då är alla känslor stora, men att sedan envist hålla fast vid den känslan man fick då ... Det säger en del om den personen och det är inga positiva saker.

Beth som vuxen är det omöjligt att få grepp om, jag får inte lära känna henne alls. Inte ens hon själv verkar veta vem hon är. Hon är i stort sett en observatör och då bara den vecka under sju olika somrar som hon tillbringade i Ungern, när hon var mellan tio och sexton år. Varken hon eller hennes pappa reflekterar över hur eller varför de reagerar. Eller ens hur längesedan det var. Båda har undvikande som strategi. Ingen av dem utvecklas på något sätt. Den andra karaktärerna kommer jag inte heller nära. Alla får vi bara se genom ett barns ögon.

Man skulle nog kunna sammanfatta mina invändningar med att det blir för stor diskrepans mellan ett barns upplevelser, en vuxens ord, ett i stort sett fotografiskt minne och en vuxen som inte verkar ha bearbetat det som hände när hon var barn. Med en vuxens ögon så är det inte ens någon speciellt stor grej, men eftersom Beth har låtit den sista sommaren definiera henne och hon inte har någon som helst vilja till att gå vidare så stannar det där.

Att så många verkar tycka att Sommarboken är fantastisk har jag egentligen inte svårt att förstå. Till skillnad från mig så gillar de alldeles säkert "poetiskt" språk. Själv blir jag bara uttråkad och får känslan av att trampa vatten. För mig är det en ganska tråkig bok där inget rör sig framåt på ett meningsfullt sätt.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2 506 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sommarboken: Annas bokblogg, Bokdamen och Beas bokhylla