Smakebit på søndag: En man att lita på

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Jaha, då var det ett nytt år då. 2026. Den största påverkan det har för mig är att det är så otroligt svårt att skriva rätt årtal i början. I övrigt har jag nog mer eller mindre insett att det inte spelar någon roll vilket år det är. Allt bara fortsätter i samma spår.

För en del år sedan läste jag en bok av Nicholas Searle, som var riktigt bra. Så bra att jag kort efter det köpte på mig ett par nya av honom. Sedan har de blivit stående där i hyllan. Nu tyckte jag att det var dags att återknyta bekantskapen och tog med honom i min Vi möts igen-utmaning. En man att lita på går ut som nummer två i år.

Min smakebit är från bokens början:

Abu Omar stannade till när han steg ut genom lastbilens bakre dörr, såg sig om, tog sedan på basebollkepsen igen och fortsatte framåt. Övervakningsteamet lade märke till hans flackande blick och spända hållning. Jake rusade tillbaka till operatörsrummet.
    Den ljusblå ryggsäcken, som han hade på ryggen och som innehöll böckerna, syntes tydligt när han med likgiltiga blickar mot de prydliga radhusen vandrade fram på Melwood Avenue, där träden stod i vinterskrud.