Bok: Offermossen av Susanne Jansson

Författare: Susanne Jansson
Titel: Offermossen
Genre: Thriller
Antal sidor: 295
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 december 2020




Första meningen: Framåt kvällen började det blåsa upp.

Baksidetext
I Mossmarken, i den ödsliga trakten mellan Dalsland och Värmland, begravdes en gång i tiden offer till gudarna. Hit kommer den unga biologen Nathalie för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker. Snart står det dock klart att hennes egentliga ärende är mer personligt, och när en vän hittas halvt medvetslös och nedsjunken i mossen korsas hennes väg med den internationellt erkända fotokonstnären Maya Linde som även arbetar som polisfotograf. I takt med att Maya börjar intressera sig för de märkliga saker som sker ute på mossen, samlar Nathalie mod att konfrontera sitt förflutna. De rör sig båda fram genom minnets och markernas djupa lager, mot chockerande upptäckter och länge dolda sanningar.

Det mest märkvärdiga med torvmossar som den i Mossmarken är inte att järnålderns folk begravde människooffer till gudarna i dem, utan att kropparna inte förmultnar – hår, kläder och anletsdrag bevaras genom årtusenden. Rykten säger att de döda i Mossmarken därför aldrig kommit till ro. Att de ständigt hungrar efter nya offer, och att människor försvinner spårlöst än idag.

Min kommentar
För en faslig massa år sedan var det ett gäng bokbloggare som läste och gillade Offermossen. Om jag inte minns fel. Mer än så behövdes inte på den tiden så jag köpte den, naturligtvis. Det här var i december 2017. På hösten 2021 dök den upp i Hett i hyllan och då tyckte jag att det började bli dags att läsa den. Lite drygt fyra år senare är det alltså dags.

Detta är en mycket långsam och suggestiv berättelse, vilket i mitt tycke är en fantastisk kombination. De två passar så bra ihop. Den är inte läskig som skräck, men mystisk så att den blir lite obehaglig. Potentialen är riktigt hög.

Miljön är fantastisk och passar utmärkt till det som händer. Den är lite lagom trolsk och kuslig. Stämningen är nästan magisk när de är ute på mossen. Alldeles särskilt gillar jag att lite av det mystiska får vara kvar. Att man inte är helt säker.

Karaktärerna beter sig generellt mer än lovligt underligt. En del saker de gör, liksom några skeenden, känns som utfyllnad. För att ... ja, jag vet faktiskt inte. Kanske för att locka en annan typ av läsare. Det var också uppenbart vem det var meningen att man skulle misstänka. Jag blir i alla fall inte engagerad och jag bryr mig egentligen inte om dem.

Den historiska tråden var mer intressant och spännande att läsa om. Det var dessutom den som innehöll nyckeln till det mesta. Upplösningen av den var inte direkt överraskande, men ändå lite oväntad.

Själva berättandet var nog åt det poetiska hållet, det är väldigt vackra miljöbeskrivningar. Vilket jag ju inte brukar gilla, men här funkade det. Tyvärr så var dialogen ibland åt det pinsamma hållet.

Offermossen är en väldigt tunn och snabbläst bok som egentligen har alla de rätta ingredienserna, men den lyckas aldrig ta tag i mig på riktigt. Själva utförandet passar inte mig så bra. Jag blir lite sugen på att läsa något mer av henne, men tyvärr så hann hon bara skriva en till innan hon avled 2019.

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 2 406 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Offermossen: Tofflan, Tankar från en samlares hjärna och Jennys bokhylla