Ända sedan i torsdags har jag befunnit mig i Varberg, på läsretreat. Och läst har jag gjort, mycket, men också umgåtts en hel del med andra läsande människor. En av årets höjdpunkter. En extra bonus är också närheten till havet, som jag saknar varje dag. Läsretreaten avslutas i dag, med bokcirkel, men jag åker inte hem förrän i morgon. Jag brukar alltid bli så stressad på söndagar så jag tänkte försöka lura mig själv genom att åka hem en måndag. Vi får se hur det går.
Boken jag läser just nu är en riktig tegelsten, Mörkrets alla färger av Chris Whitaker. Jag vet ju att i stort sett alla böcker vinner på långa lässtunder och kanske är det just de som gör att jag gillar boken. Så här långt. Men visst, den är lite lång och utdragen.
Min smakebit är från sida 402:
På den leriga vägen stod en ensam vit skåpbil..
Tre kvinnor var i färd med att ta på sig vita överdragsoveraller..
Patch dök upp trots att Saint hade sagt åt honom att låta bli. Han ställde sig på avstånd mellan träden som fortfarande var glesa i baksmällan efter vintern..
Tooms gamla hus stod fortfarande stadigt; det hade ridit ut värre strömmar än vilsegångna ägare. Det byggdes ett år innan tornadon i Saint Louis 1896 tog ett par hundra människoliv. Saint hade läst alla dokument bara för att hon blev nyfiken på huset som han verkade ha så starka känslor för samtidigt som han brydde sig så lite om människoliv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar