Bok: Processen av John Grisham

Författare: John Grisham
Titel: Processen
Genre: Thriller
Antal sidor: 458
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The litigators
Översättare: Kjell Waltman
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 december 2025




Första meningen: Advokatbyrån Finley & Figg kallade sig boutiquebyrå.

Baksidetext
Oscar Finley och Wally Figg har på någon sätt lyckats få sin lilla advokatbyrå i Chicago att överleva. Småhugg håller dem flytande och de väntar på det stora lyftet. När en utbränd och berusad David Zinc står på deras tröskel är det överraskande nog inledningen på en ny era för byrån. Zinc blir snart byråns tredje advokat.

Nu känner de sig redo att hantera ett rejält fall, som i bästa fall kan se till att de slipper fundera mer på pengar och rättssalar. De har hört talas om en kolesterolmedicin, Krayoxx, som används av överviktiga. Medicinen omsätter närmare hundra miljarder varje år för läkemedelsföretaget, och ryktet säger att ett flertal patienter har råkat ut för hjärtattacker efter att ha tagit medicinen. Wally känner doften av pengar.

Allt som de tre kompanjonerna behöver göra är att hänga på en planerad masstämning som en annan byrå i Florida jobbar med, hitta personer som drabbats av hjärtattacker och tar Krayoxx, övertala dem att bli klienter och ingå i stämningen. Det verkar nästan vara för bra för att vara sant.

Min kommentar
Vid ett årsskifte så vill jag hemskt gärna inte läsa en bok över själva skiftet, utan avsluta en i slutet och börja på en ny 1 januari. Det är inte alltid helt lätt att försöka avpassa det, men jag tyckte att jag behövde en relativt tjock bok när det återstod en knapp vecka av 2025. När jag började gå igenom vilka böcker som eventuellt kunde passa då så blev jag helt sugen på en John Grisham och valet föll på Processen.

Mitt första möte med John Grisham skedde redan 1994 och då var det Firman jag läste, en bok jag fick i present på mitt första riktiga jobb. Han blev en omedelbar favorit och jag har sedan dess köpt på mig mycket av det han har skrivit. De senaste åren så har jag dock märkt att han är ganska ojämn och det har lite förtagit glädjen i att börja läsa en ny Grisham.

I början av boken blev jag lite orolig, för jag hade svårt att komma in i den. Osympatiska advokater är inte något som lockar och jag var rädd att jag, återigen, skulle bli besviken på en Grisham. Sedan gör David Zinc entré och detta visar sig vara en klassisk Grisham, där en advokat med samvete slåss för den lilla människan, mot stora elaka företag. Nej, jag tröttnar aldrig på David mot Goliat-temat.

David Zinc är den stora behållningen i den här boken. Han är smart, klok och faktiskt lite ödmjuk. Det är lite ångestframkallande, men mycket underhållande att läsa om "skenrättegången" och jag njuter med varenda cell i min kropp när David får en chans att ge tillbaka lite. Och allvarligt talat, vem har inte drömt om att göra som David gjorde? Då menar jag den bit som är innan han hamnar i baren.

En del trådar/klienter hade man lätt kunnat ha slopat. Jag gissar att det hörde till etableringen av de två skumma advokaterna Finley och Figg. Det blir dock ganska snabbt väldigt tydligt vilken typ av advokater de är. Speciellt Figg är en inte så trevlig figur. Det blir emellertid nästan omöjligt att inte börja tycka om både Finley och Figg. Åtminstone känna lite empati med dem.

Förhoppningsvis så är den här historien (mer än) lite satiriskt berättad. Jag önskar att verkligheten inte såg ut så här, men vet väl egentligen bättre. Och det gäller båda sidorna, kan man säga. Nu vet inte jag vad som krävs för att få kalla sig advokat i Sverige, men jag undrar lite vad som krävs i USA. Jag gillar verkligen inte när rättvisa blir ett rävspel och när den som har mest pengar har mest rätt. Något som verkar vara sanning i USA. Det verkar som att Grisham inte har mycket till övers för det amerikanska rättssystemet. Det har inte jag heller.

Processen är en ganska förutsägbar historia och en bit in förstod man precis hur det skulle sluta. Speciellt spännande, i betydelsen ovisst, var det alltså inte. Däremot så var det en mycket intressant och underhållande resa till slutet. Jag skulle inte ha något emot om David Zinc dyker upp i fler böcker.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 83 803 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Processen: Kulturbloggen, DAST Magazine och Lottens bokblogg (engelsk utgåva)