"Violinisten" av Mats Ahlstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 263
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sören Högström och Fatima Wall 2
Utgivningsår: (första) 2006 (min) 2011
Format: Pocket
Förlag: Kabusa
Utläst: 2 december 2011




Första meningen: Mannen vek försiktigt undan ett par grenar för att få fritt synfält.
Sista meningen: Pia såg honom försvinna på den lilla stigen ner mot havet med böjd rygg.

Baksidetext
En liten flicka på Marstrand försvinner och länskriminalen i Göteborg sätter in alla resurser för att söka efter henne. Spaningarna leds av Fatima Wallinder, en ung kriminalinspektör med rötterna i Somalia. Hon har inte bara kollegornas fördomar att kämpa emot. När flickan hittas mördad ställs hon inför sitt mest komplicerade fall hittills.

Samtidigt återvänder den världsberömda violinisten Beatrice Larsdotter till sitt hem i Göteborg för att vila ut efter en krävande utlandsturné. Men det blir inte som hon har tänkt sig. Någon förföljer henne. Långsamt förvandlas hennes liv till en mardröm.

Polisen utreder nu parallellt två fall av grov brottslighet, vilka visar sig ha lika oväntade som dramatiska beröringspunkter.

Min kommentar
Det här är andra delen om Göteborgspoliserna Sören Högström och Fatima Wallinder och den är betydligt bättre än den första, Dödsängeln. Dessvärre är det fortfarande massor jag stör mig på.

Det är alltjämt svårt att veta vem som säger/tänker vad och nu är det dessutom också svårt att veta hur lång tid som gått. Plötsligt var det flera veckor sedan flickan försvann och mördades, men det känns som att det bara gått några dagar. Karaktärerna är fortfarande inte direkt sympatiska och jag känner egentligen inte med någon av dem. Återigen upplever jag det som att det är alltför mycket som händer, mord, bortrövande, förföljselse, pedofili... you name it. Man måste liksom inte ha med alla brott som finns i samma bok. Och hur många sammanträffanden och egenskaper kan man egentligen klämma in i en historia respektive person?

Jag saknar också en riktig och trovärdig förklaring på mordet på flickan på Marstrand. Det kändes som det fanns massor av lösa trådar kvar i slutet och när det gäller deckargenren så vill jag att allt ska lösas och förklaras. Om du har läst boken eller inte bryr dig om spoilers, så kan du markera texten här nedanför.

Örjan Berndtsson, pedofil, utpressare, mördare, stalker, kidnappare, våldtäktsman. Många epitet fick han. Och inte tillstymmelse till förklaring till varför fick man. Det verkar som att det att han själv blev utnyttjad som barn skulle förklara alla dessa egenskaper. Att utnyttjade barn ofta själva blir pedofiler är väl ganska utrett(?), men allt det andra? Och varför i all världen skulle han mörda sambons dotter? Och hela tiden verkade han vara en mönstermedborgare med familj och allt.

Men det som egentligen fick mig att haja till mest i hela boken och nästan fick mig att äcklas, det var när författaren, genom kvinnan som blir våldtagen, kallar våldtäkt för att älska. Hur troligt är det att någon kvinna skulle tänka på upprepade våldtäkter som att älska och hur i hela friden kan man bara ge sig till att skriva något sådant?

Lite positivt också kanske... Som sagt så är den här boken bättre än förra, personerna känns lite mer trovärdiga även om de ännu inte är sympatiska. Jag är egentligen inte helt säker på vem som är skyldig förrän mot slutet. Det är en väldigt bra sak när det gäller deckare. Tempot är högt och det går hela tiden framåt. Det är svårt att sluta läsa och de korta kapitlen gör att man bara måste läsa ett till och ett till... för spännande det är det.

Det blir åtminstone en bok till av Mats Ahlstedt för mig, tredje delen står redan i bokhyllan. Kanske kan jag någongång lära mig att inte köpa mer än en bok i en serie innan jag läst den första. Även om böckerna utspelar sig i Göteborgsområdet.

Boktipset estimerade betyg var 4.0, jag ger den 3.0.

Andra som bloggat om Violinisten: Amoroso, Bodil mitt i boken och Boktokig.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.